Följ oss

Analys

SEB – Råvarukommentarer, 12 november 2012

Publicerat

den

Sammanfattning av rekommendationer

SEB - Rekommenderingar om investeringar i råvaror

Råolja – Brent

Den gångna veckan har varit dramatisk i oljemarknaden. Brent har handlats, upp och ned, mellan 104.76 och 111.64 USD/fat. Flera olika faktorer har bidragit till volatiliteten,

  1. Stormen Sandy gjorde att stora delar av den amerikanska östkustens raffinaderier stängde. Efterfrågan på råolja sjönk tillfälligt medan efterfrågan på drivmedel sköt i höjden .
  2. Svag tysk ekonomisk statistik och oro över skuldkrisen i Europa pressade priset.
  3. Förnyade utbudsstörningar i Nordsjöfälten följer upp en höst med rekordlåg produktionsnivå.
  4. Geopolitisk oro i Mellanöstern med nya bombattentat i Damaskus och attentat och skador på viktiga oljeledningar.
  5. Presidentvalet i USA. När Barack Obama utropades till segrare utbröt ett veritabelt rally i de flesta tillgångsslag, inte minst olja. Effekten blev mycket kortlivad och redan samma dag följde ett lika kraftigt fall.
  6. Positiv ekonomisk data från USA och Kina. 7. Ledarskiftet i Kina väcker förhoppningar om utökade stimulanser.

Trots en oroväckande teknisk formation, se graf, där en stängning under 104.76 öppnar för ytterligare fall, så tycker vi att den nedre delen av veckans handelsintervall, kring 105-106 nivån, är köpvärd, då;

  • Vi det bedömer det som osannolikt att priset på råolja, varaktigt, kommer att falla under 105-nivån, såvida inte tillväxtprognoserna skrivs ned väsentligt. Den senaste statistiken från både Kina och USA indikerar att det värsta kanske ligger bakom oss. Samtidigt är situationen i Europa fortfarande illavarslande.
  • Oljepriset kommer att fortsätta vara väl understött av stora geopolitiska risker.
  • Det krävs ett högt oljepris för att stimulera tillräckliga investeringar i ny kapacitet.
  • Många producentländer behöver ett högt pris för att balansera budgeten.
  • Brent lämpar sig väl för produktion av mellandestillat som bensin och diesel. Lagren av mellandestillat är historiskt låga och den kommande vintern riskerar att urholka lagren ytterligare.
  • Produktionen i Nordsjön har, under hösten, varit kraftigt begränsad. Problemen skulle nu ha varit lösta men istället meddelas nu ytterligare störningar och förseningar.

Graf över prisutveckling på råolja

Elektricitet

Q1-2013 terminen på Nord Pool har sedan början av juni handlats i ett intervall mellan 39.60 och 44 EUR/MWh. God tillgång på vatten och lägre bränslepriser har pressat priset lägre.

Elpris och marginalkostnad på kolkraft - Diagram

I grafen är marginalkostnaden för kolkraft, blå linje, justerad. Verklig marginalkostnad är lägre.

Nu pekar ett antal faktorer mot en uppgång;

Kostnaden mellan att producera el i kolkraftverk vilket oftast är marginalprissättande och elterminerna, har under en tid varit ovanligt stor, se graf ovan. Därmed har det, tidigare, funnits mer fallhöjd i elterminerna. Sedan mitten av oktober har differensen successivt minskat, eftersom

  • Elpriset har fallit
  • Det europeiska priset på kol och utsläppsrätter har stigit.

Vid nuvarande differens ser vi potential för högre elterminspriser. Den utlösande faktorn för högre elpriser kommer sannolikt vara ett väderskifte. Sommaren och hösten har varit nederbördsrik. Blötvädret är redan inprisat, varför ett skifte till kallare och torrare väder bäddar för snabb uppgång. De båda uppgångar som skedde i oktober följde båda på moderata väderleksskiften, vilket visar på potentialen. Vår rekommendation är att ligga steget före, alltså att köpa innan ett eventuellt väderskifte, då det med stor sannolik kommer vara försent att agera när skiftet väl bekräftas.

Då utfallsrummet är begränsat (vi tror inte på priser över 44, så rekommenderar vi certifikatet Bull El X2 S, för att erhålla god utväxling på prisrörelsen.

SEB har följande börshandlade certifikat kopplade till elterminer på Nasdaq OMX.

Lång positionKort position

EL S – – – – – – –  Bear El X2 S
Bull El X2 S — Bear El X4 S
Bull El X4 S

Väderprognoserna är, i högsta grad, fortsatt blöta och milda men vi tror att nästa skifte till torrare, kallare väder, kortsiktigt kommer skicka marknaden högre. Inte minst om det kombineras med högre kol och CO2 priser, där det nu alltså finns tecken på att marknaden kanske har vänt. Vi rekommenderar därför att man agerar på det.

Guld och Silver

Guld har rekylerat upp. Marknaden tolkar valet av en fortsättning av ”change” i USA, som mer pengar i systemet, vilket talar för guld. Tekniskt ser diagrammet nedan dock inte fullt så positivt ut. 55-dagars glidande medelvärde fungerar då och då som ett motstånd och det ser ut att göra det nu. 1750, en nivå strax ovanför dagens kursnivå ser också ut att vara ett visst tekniskt motstånd. Vi rekommenderar dock köp av guld och silver, men vill då också gärna ha en stop-loss. En nivå man skulle kunna lägga en sådan är vid 1670, som markerar botten vid nedgången i början av november.

Spot gold pris - Diagram

Nedan ser vi kursdiagrammet för silver i dollar per troy ounce. Situationen är identisk med den för guld.

Kursdiagrammet för silver i dollar per troy ounce

Platina

Platina har fallit tillbaka med övriga metaller. Vi bedömer att dagens kursnivå är ett köptillfälle. Men de senaste dagarnas sidledes rörelse kan också vara en teknisk flagga, halvvägs ner från toppnoteringen i oktober. 1530 är en nivå som om den bryts, signalerar ytterligare nedgång. Det är därmed en nivå man bör ha sin stop-loss på.

Vi tror på ädelmetaller som placering i nuvarande makromiljö. Den oroliga utvecklingen i Sydafrika har redan påverkat utbudet märkbart. Vi tror att platina priset kommer att utmana igen och återgå till ”normaltillståndet”, d.v.s. att vara dyrare än guld.

Kursutveckling på platina under 2012 tom november

Basmetaller

I marknadsbrevet kommer vi från och med nu följa fler metaller: koppar, aluminium, zink och nickel. På London Metal Exchange (LME) handlas också traditionellt bly och tenn, vilka än så länge röner begränsat intresse i vår del av världen, både från industri och investerare. LME har relativt nyligen introducerat molybden och kobolt (s.k. minor metals) efter stor efterfrågan från industrin, men den finansiella handeln har inte riktigt kommit igång ännu. Situationen är liknande för LME:s stålkontrakt för Steel Billets.

Tillbaka till de stora kontrakten. Koppar är ”flaggskeppet” och har handlats sedan LME:s begynnelse för 130 år sedan. Aluminium, nickel och zink är nyare kontrakt som introducerades först på 70 och 80-talen. Alla fyra är nu helt accepterade av den globala metallindustrin, och LME:s officiella noteringar är prisbas för all fysisk handel, både primärt, i halvfabrikat och på återvunnen råvara (skrot i dagligt tal).

Den fundamentala och trendmässiga situationen varierar lite mellan metallerna. Vi har tidigare skrivit om koppar, vilken generellt bedöms ha den mest positiva fundamentala situationen, med stark underliggande efterfrågan i kombination med eftersläpande utbud. Det har lett till en nästan kroniskt tight marknad.

Aluminium drivs av stark efterfrågan. Ännu starkare än för koppar då metallen konstant hittar nya användningsområden. Aluminiums egenskaper bl.a. när det gäller vikt, gör att den tar marknadsandelar. Produktionen ökar också i hög takt. Tillgången på råvaran bauxit är mer eller mindre obegränsad (och billig) vilket borgar för ett stabilt utbud. Den trånga sektorn är energi, den största kostnaden vid framställning av aluminium.

Det största användningsområdet för zink är ytbehandling av stål, som drivs av tillväxtmarknadernas starka efterfrågan. Utbudet har kommit ikapp de senaste åren med följd att lagren ökat kraftigt. De är snart färdigbrutet i flera stora gruvor världen över. Ny kapacitet släpar efter, så zinken kan hamna i ett betydligt stramare läge de kommande åren.

60 % av allt nickel går till produktion rostfritt stål, vars marknad i genomsnitt vuxit med 5 % de senaste 25-30 åren. Utbudet av nickel har traditionellt hållits i några få händer varför det ofta uppstår brist (och höga priser). Produktionen ökar, delvis via produktion av tackjärn i Kina med högt nickelinnehåll, s.k. Nickel Pig Iron, som används vid som substitut till skrot.

Priserna ligger nu vid produktionskostnadsnivå

Aluminium, zink och nickel handlas, ur ett produktionskostnadsperspektiv, till väldigt låga nivåer. Priserna ”tuggar sig” ner i marginalkostnadskurvan. Ur det perspektivet talar mycket för en ytterst begränsad nedsida. Starkare konjunktur kan snabbt vända trenderna. Timingen beror mycket på lagersituationen, som varierar mellan metallerna. P.g.a. koppars, sedan många år, väldigt tighta läge har priset aldrig fallit tillbaka till marginalkostnadsnivå, av fundamentala skäl. Det finns en ”inbyggd” premie p.g.a. Kinas stora behov (geologiska förutsättningar saknas för tillräckligt stor inhemsk produktion), i kombination med minskande kopparhalter i de Chilenska gruvorna (landet står för 20-25 % av världsutbudet).

Vi följer upp kopparn i detta brev, och återkommer med löpande kommentarer på övriga metaller i kommande marknadsbrev.

Först vår generella syn på basmetaller just nu som sammanfattas nedan:

  • Stimulanspaketen startade septemberrallyt (QE3, ECB obligationsköp, infrastrukturinvesteringar i Kina 157 Mdr USD). Priserna steg 15-25 %.
  • Marknaden diskonterade ökad industriell efterfrågan som ännu inte har materialiserats.
  • Amerikansk statistik starkare än väntat de senaste veckorna (husmarknad, industriproduktion, arbetsmarknad). Marknaden har tolkat detta som att sannolikheten för ytterligare stimulanser minskar. Dessutom var ett presidentbyte en möjlighet vilket marknaden tolkade som risk för ny centralbankschef och därmed mindre monetära stimulanser.
  • Fonder likviderade – priserna tillbaka på ”ruta ett”.

Vart går marknaden härifrån?

  • Förväntade konsumtionsinriktade stimulanser i Kina.
  • Stora nya infrastrukturinvesteringar är också en möjlighet efter maktskiftet i Kina.
  • Fortsatt hög sannolikhet för penningpolitiska stimulanser i USA, Japan och Europa
  • Låga lager i industrin. Ett ”hand to mouth” beteende bland metallinköpare. Lagerbyggnad (ökad efterfrågan) förväntas nu när osäkerheten inför det amerikanska valet är över.
  • Många basmetaller är på historiskt på låga nivåer (nickel, aluminium och zink), på eller nära marginalkostnaden.
  • Vi tror på en positiv pristrend på 12 månaders sikt, med möjliga uppgångar på minst 25 %. Priserna kan vända redan före årsskiftet, men kommer troligtvis att accelerera först under Q1 och Q2 2013.

Koppar

Kopparn följde i mångt och mycket börserna och övriga finansiella marknader under veckan. Onsdagens kraftiga uppgång efter det amerikanska valet kom av sig i takt med att börserna föll tillbaka. LME-koppar noterades som högst i $7800 efter att börjat veckan på $7700, men stänger ned 1,6 % på nivåer kring $7600. Veckans lägsta såg vi på $7500. Vi varnade för den tekniska bilden som för tillfället har överhanden. Det påtalades då att ett brott av 7600 kan signalera ytterligare nedgång till den stora stödnivån 7400. Vi får inte räkna bort den risken.

Fundamentalt kvarstår vi med bedömningen att potentialen är större på uppsidan, och att vi snart kan komma i riktigt bra köplägen. Fler tecken i veckan tyder på vändning i Kina. Industriproduktion, detaljhandel och inflation kom in bättre än väntat. Inköpsindex har etablerat sig över 50 igen. Prisskillnaden mellan LME och Shanghai har nu, i och med LME:s nedgång, krympt varför fysiska aktörer tror på ökad import, kommande månader. Lagret om ca 700 tton, som enligt uppgift finns i kinesiska frihamnslager (det globala lagret av koppar beräknas till ca 1 Mton, ca 5 % av världsproduktionen), bedöms sitta på relativt fasta händer (som säkerhet för olika finansieringslösningar). Maktskiftet i Kina kan skapa ett visst vakuum den närmsta tiden då många aktörer väntar på finansiering för redan beslutade infrastrukturprojekt. Det som verkligen talar för koppar i detta sammanhang är det stora behovet av kapacitetsutbyggnad för elöverföring (kablar). Kina använder traditionellt mycket kopparkabel (en tendens i övriga världen är annars ökad användning av aluminium i kablar av kostnadsskäl).

Rapporter gör gällande att Kinas ”National Development and Reform Commission” som har ett mandat för strategiska råvaruinköp, har utrymme för, och planerar nya inköp av basmetaller. När det gäller koppar ryktas det om ca 200 tton. Historiskt sett har detta skett från tid till annan och det får utan tvekan stor prispåverkan. När och om Kina köper strategiskt, är naturligtvis omöjligt att sia om. Men bara ryktesspridningen och marknadens tidigare erfarenhet av dessa köp, kommer enligt vår uppfattning (i kombination med ovanstående faktorer) att ge stöd till kopparmarknaden.

Den tekniska bilden gör oss fortsatt avvaktande, men det letas köplägen, i synnerhet vid en fortsatt rörelse ned mot nivån $7400.

Teknisk prognos på kopparpriset den 12 november 2012

Kaffe

Kaffepriset (mars 2013) har konsoliderat sig strax under ett motstånd. Det ser onekligen ut som om marknaden gärna ”vill” handla upp priset, men det finns som vi ser ett starkt motstånd precis på den nivå som priset ligger nu. 160 cent per pund borde också vara ett starkt motstånd.

Kaffepriset har starka motstånd

För spannmål och övriga jordbruksprodukter hänvisas till veckans nyhetsbrev om jordbruksprodukter.

[box]SEB Veckobrev Veckans råvarukommentar är producerat av SEB Merchant Banking och publiceras i samarbete och med tillstånd på Råvarumarknaden.se[/box]

Disclaimer

The information in this document has been compiled by SEB Merchant Banking, a division within Skandinaviska Enskilda Banken AB (publ) (“SEB”).

Opinions contained in this report represent the bank’s present opinion only and are subject to change without notice. All information contained in this report has been compiled in good faith from sources believed to be reliable. However, no representation or warranty, expressed or implied, is made with respect to the completeness or accuracy of its contents and the information is not to be relied upon as authoritative. Anyone considering taking actions based upon the content of this document is urged to base his or her investment decisions upon such investigations as he or she deems necessary. This document is being provided as information only, and no specific actions are being solicited as a result of it; to the extent permitted by law, no liability whatsoever is accepted for any direct or consequential loss arising from use of this document or its contents.

About SEB

SEB is a public company incorporated in Stockholm, Sweden, with limited liability. It is a participant at major Nordic and other European Regulated Markets and Multilateral Trading Facilities (as well as some non-European equivalent markets) for trading in financial instruments, such as markets operated by NASDAQ OMX, NYSE Euronext, London Stock Exchange, Deutsche Börse, Swiss Exchanges, Turquoise and Chi-X. SEB is authorized and regulated by Finansinspektionen in Sweden; it is authorized and subject to limited regulation by the Financial Services Authority for the conduct of designated investment business in the UK, and is subject to the provisions of relevant regulators in all other jurisdictions where SEB conducts operations. SEB Merchant Banking. All rights reserved.

Fortsätt läsa
Annons
Klicka för att kommentera

Skriv ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Analys

Fundamentals trump geopolitical tensions

Publicerat

den

SEB - analysbrev på råvaror

Throughout this week, the Brent Crude price has experienced a decline of USD 3 per barrel, despite ongoing turmoil in the Middle East. Price fluctuations have ranged from highs of USD 91 per barrel at the beginning of the week to lows of USD 87 per barrel as of yesterday evening.

Ole R. Hvalbye, Analyst Commodities, SEB
Ole R. Hvalbye, Analyst Commodities, SEB

Following the release of yesterday’s US inventory report, Brent Crude once again demonstrated resilience against broader macroeconomic concerns, instead focusing on underlying market fundamentals.

Nevertheless, the recent drop in prices may come as somewhat surprising given the array of conflicting signals observed. Despite an increase in US inventories—a typically bearish indicator—we’ve also witnessed escalating tensions in the Middle East, coupled with the reinstatement of US sanctions on Venezuela. Furthermore, there are indications of impending sanctions on Iran in response to the recent attack on Israel.

Treasury Secretary Janet Yellen has indicated that new sanctions targeting Iran, particularly aimed at restricting its oil exports, could be announced as early as this week. As previously highlighted, we maintain the view that Iran’s oil exports remain vulnerable even without further escalation of the conflict. It appears that Israel is exerting pressure on its ally, the US, to impose stricter sanctions on Iran, an action that is unfolding before our eyes.

Iran’s current oil production stands at close to 3.2 million barrels per day. Considering additional condensate production of about 0.8 million barrels per day and subtracting domestic demand of roughly 1.8 million barrels per day, the net export of Iranian crude and condensate is approximately 2.2 million barrels per day.

However, the uncertainty surrounding the enforcement of such sanctions casts doubt on the likelihood of a complete ending of Iranian exports. Approximately 80% of Iran’s exports are directed to independent refineries in China, suggesting that US sanctions may have limited efficacy unless China complies. The prospect of China resisting US pressure on its oil imports from Iran poses a significant challenge to US sanctions enforcement efforts.

Furthermore, any shortfall resulting from sanctions could potentially be offset by other OPEC nations with spare capacity. Saudi Arabia and the UAE, for instance, can collectively produce an additional almost 3 million barrels of oil per day, although this remains a contingency measure.

In addition to developments related to Iran, the Biden administration has re-imposed restrictions on Venezuelan oil, marking the end of a six-month reprieve. This move is expected to impact flows from the South American nation.

Meanwhile, US crude inventories (excluding SPR holdings) surged by 2.7 million barrels last week (page 11 attached), reaching their highest level since June of last year. This increase coincided with a decline in measures of fuel demand (page 14 attached), underscoring a slightly weaker US market.

In summary, while geopolitical tensions persist and new rounds of sanctions are imposed, our market outlook remains intact. We maintain our forecast of an average Brent Crude price of USD 85 per barrel for the year 2024. In the short term, however, prices are expected to hover around the USD 90 per barrel mark as they navigate through geopolitical uncertainties and fundamental factors.

Fortsätt läsa

Analys

Brace for Covert Conflict

Publicerat

den

SEB - analysbrev på råvaror

In the past two trading days, Brent Crude prices have fluctuated between highs of USD 92.2 per barrel and lows of USD 88.7 per barrel. Despite escalation tensions in the Middle East, oil prices have remained relatively stable over the past 24 hours. The recent barrage of rockets and drones in the region hasn’t significantly affected market sentiment regarding potential disruptions to oil supply. The key concern now is how Israel will respond: will it choose a strong retaliation to assert deterrence, risking wider regional instability, or will it revert to targeted strikes on Iran’s proxies in Lebanon, Syria, Yemen, and Iraq? While it’s too early to predict, one thing is clear: brace for increased volatility, uncertainty, and speculation.

Ole R. Hvalbye, Analyst Commodities, SEB
Ole R. Hvalbye, Analyst Commodities, SEB

Amidst these developments, the market continues to focus on current fundamentals rather than unfolding geopolitical risks. Despite Iran’s recent attack on Israel, oil prices have slid, reflecting a sideways or slightly bearish sentiment. This morning, oil prices stand at USD 90 per barrel, down 2.5% from Friday’s highs.

The attack

Iran’s launch of over 300 rockets and drones toward Israel marks the first direct assault from Iranian territory since 1991. However, the attack, announced well in advance, resulted in minimal damage as Israeli and allied forces intercepted nearly all projectiles. Hence, the damage inflicted was limited. The incident has prompted US President Joe Biden to urge Israel to exercise restraint, as part of broader efforts to de-escalate tensions in the Middle East.

Israel’s response remains uncertain as its war cabinet deliberates on potential courses of action. While the necessity of a response is acknowledged, the timing and magnitude remain undecided.

The attack was allegedly in retaliation for an Israeli airstrike on Iran’s consulate in Damascus, resulting in significant casualties, including a senior leader in the Islamic Revolutionary Guard Corps’ elite Quds Force. It’s notable that this marks the first direct targeting of Israel from Iranian territory, setting the stage for heightened tensions between the two nations.

Despite the scale of the attack, the vast majority of Iranian projectiles were intercepted before reaching Israeli territory. However, a small number did land, causing minor damage to a military base in the southern region.

President Biden swiftly condemned Iran’s actions and pledged to coordinate a diplomatic response with leaders from the G7 nations. The US military’s rapid repositioning of assets in the region underscores the seriousness of the situation.

Iran’s willingness to escalate tensions further depends on Israel’s response, as indicated by General Mohammad Bagheri, chief of staff of the Iranian armed forces. Meanwhile, speculation about a retaliatory attack from Israel persists.

Looking ahead, key questions remain unanswered. Will Iran launch additional attacks? How will Israel respond, and what implications will it have for the region? Moreover, how will Iran’s allies react to the escalating tensions?

Given the potential for a full-scale war between Iran and Israel, concerns about its impact on global energy markets are growing. Both the United States and China have strong incentives to reduce tensions in the region, given the destabilizing effects of a regional conflict.

Our view in conclusion

The recent escalation between Iran and Israel underscores the delicate balance of power in the volatile Middle East. With tensions reaching unprecedented levels and the specter of further escalation looming, the potential for a full-blown conflict cannot be understated. The ramifications of such a scenario would be far-reaching and could have significant implications for regional stability and global security.

Turning to the oil market, there has been much speculation about the possibility of a full-scale blockade of the Strait of Hormuz in the event of further escalation. However, at present, such a scenario remains highly speculative. Nonetheless, it is crucial to note that Iran’s oil production and exports remain at risk even without further escalation. Currently producing close to 3.2 million barrels per day, Iran has significantly increased its production from mid-2020 levels of 1.9 million barrels per day.

In response to the recent attack, Israel may exert pressure on its ally, the US, to impose stricter sanctions on Iran. The enforcement of such sanctions, particularly on Iranian oil exports, could result in a loss of anywhere between 0.5 million to 1 million barrels per day of oil supply. This would likely keep the oil market in deficit for the remainder of the year, contradicting the Biden administration’s wish to maintain oil and gasoline prices at sustainable levels ahead of the election. While other OPEC nations have spare capacity, utilizing it would tighten the global oil market even further. Saudi Arabia and the UAE, for example, could collectively produce an additional almost 3 million barrels of oil per day if necessary.

Furthermore, both Iran and the US have expressed a desire to prevent further escalation. However, much depends on Israel’s response to the recent barrage of rockets. While Israel has historically refrained from responding violently to attacks (1991), the situation remains fluid. If Israel chooses not to respond forcefully, the US may be compelled to promise stronger enforcement of sanctions on Iranian oil exports. Consequently, Iranian oil exports are at risk, regardless of whether a wider confrontation ensues in the Middle East.

Analyzing the potential impact, approximately 2.2 million barrels per day of net Iranian crude and condensate exports could be at risk, factoring in Iranian domestic demand and condensate production. The effectiveness of US sanctions enforcement, however, remains uncertain, especially considering China’s stance on Iranian oil imports.

Despite these uncertainties, the market outlook remains cautiously optimistic for now, with Brent Crude expected to hover around the USD 90 per barrel mark in the near term. Navigating through geopolitical tensions and fundamental factors, the oil market continues to adapt to evolving conflicts in the Middle East and beyond.

Fortsätt läsa

Analys

OPEC+ won’t kill the goose that lays the golden egg

Publicerat

den

SEB - analysbrev på råvaror

Lots of talk about an increasingly tight oil market. And yes, the oil price will move higher as a result of this and most likely move towards USD 100/b. Tensions and flareups in the Middle East is little threat to oil supply and will be more like catalysts driving the oil price higher on the back of a fundamentally bullish market. I.e. flareups will be more like releasing factors. But OPEC+ will for sure produce more if needed as it has no interest in killing the goose (global economy) that lays the golden egg (oil demand growth). We’ll probably get verbal intervention by OPEC+ with ”.. more supply in H2” quite quickly when oil price moves closer to USD 100/b and that will likely subdue the bullishness. OPEC+ in full control of the oil market probably means an oil price ranging from USD 70/b to USD 100/b with an average of around USD 85/b. Just like last year.

Bjarne Schieldrop, Chief analyst commodities, SEB
Bjarne Schieldrop, Chief analyst commodities, SEB

Brent crude continues to trade around USD 90/b awaiting catalysts like further inventory declines or Mid East flareups. Brent crude ydy traded in a range of USD 88.78 – 91.1/b before settling at USD 90.38/b. Trading activity ydy seems like it was much about getting comfortable with 90-level. Is it too high? Is there still more upside etc. But in the end it settled above the 90-line. This morning it has traded consistently above the line without making any kind of great leap higher.

Netanyahu made it clear that Rafah will be attacked. Israel ydy pulled some troops out of Khan Younis in Gaza and that calmed nerves in the region a tiny bit. But it seems to be all about tactical preparations rather than an indication of a defuse of the situation. Ydy evening Benjamin Netanyahu in Israel made it clear that a date for an assault on Rafah indeed has been set despite Biden’s efforts to prevent him doing so. Article in FT on this today. So tension in Israel/Gaza looks set to rise in not too long. The market is also still awaiting Iran’s response to the bombing of its consulate in Damascus one week ago. There is of course no oil production in Israel/Gaza and not much in Syria, Lebanon or Yemen either. The effects on the oil market from tensions and flareups in these countries are first and foremost that they work as catalysts for the oil price to move higher in an oil market which is fundamentally bullish. Deficit and falling oil inventories is the fundamental reason for why the oil price is moving higher and for why it is at USD 90/b today. There is also the long connecting string of:

[Iran-Iraq-Syria/Yemen/Lebanon/Gaza – Israel – US]

which creates a remote risk that oil supply in the Middle East potentially could be at risk in the end when turmoil is flaring in the middle of this connecting string. This always creates discomfort in the oil market. But we see little risk premium for a scenario where oil supply is really hurt in the end as neither Iran nor the US wants to end up in such a situation.

Tight market but OPEC+ will for sure produce more if needed to prevent global economy getting hurt. There  is increasing talk about the oil market getting very tight in H2-24 and that the oil price could shoot higher unless OPEC+ is producing more. But of course OPEC+ will indeed produce more. The health of the global economy is essential for OPEC+. Healthy oil demand growth is like the goose that lays the golden egg for them. In no way do they want to kill it with too high oil prices. Brent crude averaged USD 82.2/b last year with a high of USD 98/b. So far this year it has averaged USD 82.6/b. SEB’s forecast is USD 85/b for the average year with a high of USD 100/b. We think that a repetition of last year with respect to oil prices is great for OPEC+ and fully acceptable for the global economy and thus will not hinder a solid oil demand growth which OPEC+ needs. Nothing would make OPEC+ more happy than to produce at a normal level and still being able to get USD 85/b. Brent crude will head yet higher because OPEC+ continues to hold back supply Q2-24 resulting in declining inventories and thus higher prices. But when the oil price is nearing USD 100/b we expect verbal intervention from the group with statements like ”… more supply in H2-24” and that will probably dampen bullish prices.

Not only does OPEC+ want to produce at a normal level. It also needs to produce at a normal level. Because at some point in time in the future there will be a situation sooner or later where they will have to cut again. And unless they are back to normal production at that time they won’t be in a position to cut again.

So OPEC+ won’t kill the goose that lays the golden egg. They won’t allow the oil price to stay too high for too long. I.e. USD 100/b or higher. They will produce more in H2-24 if needed to prevent too high oil prices and they have the reserve capacity to do it.

Data today: US monthly oil market report (STEO) with forecast for US crude and liquids production at 18:00 CET

Fortsätt läsa

Populära