Analys

SEB – Jordbruksprodukter, vecka 26 2012

Publicerat

11 år sedan

den

26 juni, 2012

Inledning

Utsikterna för årets skörd har drastiskt försämrats den senaste tiden och därför ändrar vi vår marknadstro till positiv för priserna på en rad grödor. Teknisk analys stödjer detta då vi noterar köpsignaler i flera marknader för grödor som skördas nu under sommaren på norra halvklotet.

Odlingsväder

Southern Oscillation Index, ett mått på intensiteten i graden av La Niña eller El Niño, sjunkit lägre. Aktuell notering är -9.5. Ett värde lägre än -8 innebär El Niño. El Niño är bra för globalt odlingsväder.

Det är däremot torrt i USA och i Ryssland just nu och det är det som påverkar priserna uppåt. Nedan ser vi nederbörden i Nordamerika den senaste veckan. Över stora områden har det inte kommit något regn alls.

Nedan ser vi avvikelsen från normal nederbörd för områden i Europa som är relevanta för höstvete.

Källa: Martell Crop projections

Vete

Matifvetet med novemberleverans gjorde ett nytt kliv uppåt från det tekniska stödet på ca 204 – 205 euros nivå. Vid 230 euro, där priset vände ner för ett år sedan, finns ett motstånd.

Nedan ser vi Chicagovetet med leverans i december. Priset har skjutit iväg upp över motståndslinjen och vi har nu en köpsignal. Möjligen kommer en rekyl nedåt och då ska man nog tolka det som ett köptillfälle.

Nedan ser vi hur terminspriserna på Matif och Chicago förändrats den senaste veckan. Det har varit mycket stora förändringar, uppåt. Matif är nu den blå kurvan. Den har gått ännu mer in i backwardation. Chicago är nu den oranga kurvan. Dess contango har minskat och för september 1014 är det till och med lite backwardation. Alla priser är så klart angivna i euro per ton. Vi ser också för övrigt att priserna för leverans i närtid har gått ihop mellan Chicago och Matif.

Som vi skrev om i förra veckans marknadsbrev så uppgår FAO’s senaste prognos för den globala vete produktionen 2012 till 680 mt, vilket är ca 5 mt högre än för en månad sedan, till följd av ökade estimat för Kina och Indien. Den första officiella prognosen i maj för den totala vete produktionen i USA, som baseras på tillståndet för höstvete och estimat för vårgrödorna, pekar på en högre produktion än vad som tidigare har uppskattats. Dessa uppjusteringar uppvägde mer än väl för nedjusteringar i Europa, däribland några EU-länder men i synnerhet för Ryssland.

Kommentarerna i bilden nedan hänvisar till situationen i juni:

Enligt den nya prognosen, skulle den globala vete produktionen minska med ca 3 procent jämfört med förra året, men fortfarande ligga långt över genomsnittet för de senaste fem åren. Produktionen av vete kvarstår som ett förhållandevis attraktivt alternativ för producenter i världen under 2012, som en följd av höga priser. Ogynnsamma väderförhållanden har dock skadat höstgrödorna i vissa större vete producerande områden och den genomsnittliga avkastningen beräknas bli lägre än förra årets rekord nivåer.

I Nordamerika visar de senaste indikationerna på en stark återhämtning från 2011 och reflekterar ökad sådd och generellt bättre väderförhållanden, som bör leda till högre avkastning, särskilt i de områden som drabbades av torka förra året. I Kanada visar de senaste prognoserna på en ökad produktion genom en ökning av sådd areal under våren i kombination med goda väderförhållanden.

Årets produktion av vete inom EU har äventyrats av en sträng vinter i många delar och prognosen för en genomsnittlig avkastning kan komma att försämras ytterligare om inte tillräckligt med regn kommer snart och lindrar torkan i de centrala EU-länderna, framförallt Ungern och Slovakien. I slutet av maj beräknades EU:s totala vete produktion 2012 att uppgå till 133 mt, en minskning med 3.6 procent jämfört med förra året.

I Ryssland pekar de senaste indikationerna på en 4 procentig minskning av vete produktionen till 54 mt. Mer regn behövs i de södra delarna, i annat fall riskerar avkastningen att sjunka under nuvarande estimerade nivåer.

En kraftig nedgång i produktionen av vete förväntas i Ukraina, framförallt som en följd av ogynnsamma väderförhållanden denna säsong. Genom kraftigt minskad skördad areal och lägre avkastning beräknas produktionen uppgå till 14 mt, vilket är 40 procent lägre än förra årets rekordskörd och långt under genomsnittet för de senaste fem åren.

I Asien är man i slutskedet av 2012 års skörd och de senaste estimaten pekar på en rekordproduktion på 239 mt för Fjärran Östern, en ökning med 2.5 procent från förra årets höga nivåer. Rekordskördar av vete i Kina och Indien återspeglar höga priser för producenterna i kombination med gynnsamma förhållanden och tillräcklig tillförsel av vatten, gödning mm. I den asiatiska delen av OSS så förväntas vete produktionen i Kazakstan att minska kraftigt med ungefär en tredjedel från förra året till 14.7 mt på grund av lägre odlad areal tillsammans med torrt väder och höga temperaturer.

I Mellanöstern, bedöms den sammanlagda veteskörden att uppgå till 44 mt, en minskning med ca 5 procent från förra året. I Nordafrika kvarstår utsikterna som blandade, med sämre prognoser för Marocko där torka har minskat avkastningspotentialen kraftigt, medan det ser bättre ut i Algeriet och Tunisien.

På det södra halvklotet, pågår sådden av höstgrödor i vissa delar av Australien men regn behövs i de nordöstra och östra områdena innan man kan börja. Tidiga indikationer pekar på en minskad vete areal efter förra årets höga nivå, och avkastningen förväntas återgå till genomsnittliga nivåer. I och med det beräknas produktionen preliminärt att sjunka med nästan 12 procent till 26 mt.

I Sydamerika pågår sådden av vete i de flesta länderna och tidiga prognoser pekar på en minskning med 7 procent från förra årets nivå till följd av lägre odlad areal hos de största producenterna, Argentina, Brasilien och Uruguay, där lantbrukare föredrar mer lönsamma grödor.

Strategie Grains, har justerat upp sin prognos för Europas grödor, och höjer sitt estimat för produktionen av vete med 1.5 mt till 124.2 mt som en följd av gynnsamt väder. Revideringen inkluderar högre estimat för Frankrike (+900 000 ton), Tyskland (+500 000 ton), Litauen, (+300 000 ton) och Bulgarien (+300 000 ton), något som uppväger för nedjusteringar i Polen och Rumänien med 300 000 ton för respektive. Beroende på framtida väderförhållanden kan avkastningsprognosen fortfarande öka för länder i de västra och norra delarna av EU, och ytterligare regn kan också generera högra avkastningsprognoser för länder som Tjeckien, Slovakien och Ungern. Prognosen för durumvete höjdes också med 300 000 ton till 7.9 mt, efter rapporter om god kvalitet på i Spanien och södra Italien där skörden har börjat. Export av vete 2012/13 beräknas uppgå till 13.5 mt, en ökning med 2 mt, som en följd av förbättrad produktion samt högre konkurrenskraft gentemot export av amerikanskt vete.

Utsikterna för Rysslands spannmålsskörd justeras ned till följd av ogynnsamma väderförhållanden. Vädret, som fortfarande är varmt och torrt i många regioner, får analysfirman SovEcon att justera ned sin prognos, för andra gången på en månad, från 88.5 mt till 85 mt. Landets produktion av vete justeras ned med 3 mt till 50 mt. Rysslands jordbruksminister justerar också ner sin uppskattning av landets spannmålsproduktion med nästan 10% från 94 mt till 85 mt. Produktionen av vete justeras ned till 46-49 mt, mot tidigare 57 mt och jämfört med USDA’s prognos på 53 mt. Jordbruksministern gjorde ett uttalande häromdagen att det inte finns någon anledning för marknaden att oroa sig för ett ryskt exportstopp. Det är klart han säger det, eftersom det ser ut som det borde komma ett. Efter justeringen av skörden återstår bara 30 mt för inhemsk konsumtion och det brukar alltid konsumeras 38 mt. CNGOIC uppskattar Kinas vete produktion 2012 till 118 mt, en marginell ökning med 0.07% från 2011, men 2.3 mt lägre än deras tidigare prognos från maj och även 2 mt under USDA’s estimat. Produktionen av höstvete beräknas till 111.7 mt mot tidigare 114 mt.

ABARES har justerat ned sin prognos för landets vete produktion 2012/13 med 1.6 mt från tidigare estimat till 24.1 mt, vilket innebär en minskning med 18.3% från förra årets rekordskörd och den lägsta skörden på tre år. Minskningen beror på lägre spannmålspriser som får lantbrukare att avstå från sådd och istället ägna sig åt boskap (får), i kombination med torrt väder under april och maj som försenade sådden.

Den senaste tidens regn har varit gynnsamma men ytterligare nederbörd behövs för att underlätta sådden och grödornas tillväxt för att uppnå genomsnittlig avkastning.

USDA’s estimat från förra tisdagens WASDE-rapport låg kvar på 26 mt för Australien. Arealen för vete har justerats ned med 347 000 hektar till 13.4 miljoner hektar, medan prognosen för landets export av vete har reviderats ned med 500 000 ton till 20.5 mt jämfört med förra årets 22.3 mt.

Buenos Aires Grain Exchange estimerar Argentinas vete areal 2012/13 till 3.8 miljoner hektar, en minskning med 17% från 2011/12, och en fjärdedel av sådden är klar vid det här laget. Argentinas regering har godkänt export av 6 miljoner ton vete under 2012/13. Landet, är världens sjätte största vete exportör och en viktig leverantör till grannlandet Brasilien, men under de senaste åren har lantbrukarna producerat mindre vete som en protest mot regerings export kvotsystem. Det inhemska behovet av vete uppskattas till 6.5 miljoner ton, vilket tyder på att regeringen förväntar sig en skörd på minst 12.5 miljoner ton i år.

USDA sänkte global skörd med 5 mt i junis WASDE och med det väder som varit nu och de rapporter som kommit från olika producentländer, borde julis WASDE innehålla ytterligare en sänkning med 5 mt. Det innebär att skörden ligger 30 mt under förra årets och torkan El Niño, som är positivt för Sydamerika, lär påverka Australien med torka, där det redan är torrt, under hösten.

Maltkorn

Novemberkontraktet på maltkorn har vaknat ur sin slummer och stigit över det prisintervall novemberkontraktet etablerat under våren. Det finns möjligheter för priset att söka sig högre, eventuellt efter en kortare rekyl efter den snabba prisuppgången.

Strategie Grains höjer sin prognos för Europas produktion av korn med 500 000 ton till 53.2 mt, vilket är en ökning med 3% från förra årets 51.6 mt. ABARES justerar ned sitt estimat för Australiens produktion av korn med 1.7 mt från tidigare prognos till 7.3 mt som en följd av lägre förväntad sådd och avkastning.

Potatis

Potatispriset för leverans nästa år, som i slutet av maj var uppe på 17 euro per deciton och sedan såldes ner till 14, tycks vara på väg uppåt igen. Trenden är alltjämt uppåtriktad och vi tror att priset kommer att gå upp.

Majs

Priset på decembermajs bröt den sjunkande trenden, passerade genom 550 cent och stängde ”limit up” ett par dagar i rad. Bakom prisrörelsen ligger den torka och värme som slagit till i USA just när majsen är i pollineringsfas. USDA skar ner crop ratings så att de ligger 10 enheter (good/excellent) under förra årets nivå. Samtidigt har USDA prognosticerat skörden med en avkastning som ligger 19 bushels per acre över förra årets. Nu har USDA väntat sig utgående lager nästa år om 1.88 miljoner bushels, men justerar vi avkastning per acre så att den bättre stämmer med crop ratings hamnar vi på en skörd som är 1.7 miljoner bushels lägre, vilket betyder att det är nära nollan i utgående lager. Vi tar naturligtvis både den ändrade fundamentala situationen och den tekniska styrkan till oss och ändrar vår vy till positiv för priset. På fredag kommer Stocks report från USDA.

Produktionen av majs i Europa beräknas uppgå till 66 mt, upp 400 000 ton sedan förra månaden, och är nästan i linje med förra årets produktion på 66.2 mt enligt Strategie Grains.

Regn under andra hälften av maj har gynnat Brasiliens majsgrödor och 2011/12 års skörd av majs som vintergröda (safrinha) ser mycket bra ut enligt Agroconsult, och beräknas uppgå till 38.8 mt (en ökning med 84% från förra året). Med den siffran beräknas den totala skörden av majs till rekordhöga 73.7 mt , 15 mt mer än det tidigare rekordet som sattes 2007/08 och en bra bit över USDA’s nuvarande prognos på 69 mt.

Buenos Aires Grain Exchange estimerar landets produktion av majs 2012 till 19.3 mt, och 67% procent av skörden är avklarad jämfört med 64.4% för en vecka sedan.

Rosario Grain Exchanges prognos på en produktion om 19 mt är oförändrad från förra månaden.

CNGOIC uppskattar Kinas produktion av majs 2012 till 197.5 mt, oförändrad från tidigare estimat och en uppjustering med 3% från 2011. Prognosen ligger 2.5 mt över USDA’s senaste uppskattning.

Sojabönor

Sojabönorna med novemberleverans bröt oväntat 14 dollar. Det är en stark köpsignal och vi har nu också ett starkt stöd i just 14 dollar.

Buenos Aires Grain Exchange estimerar landets produktion av sojabönor 2011/12 till 39.9 mt, och 96.8% av skörden ör avklarad jämfört med 95% för en vecka sedan.

Rosario Grain Exchange justerar ned sin prognos för Argentinas produktion 2011/12 med 400 000 ton till 40.5 mt. CNGOIC’s senaste prognos för Kinas produktion av sojabönor 2012 är oförändrad och uppgår till 13.0 mt, en minskning med 7.14% från 2011.

ABIOVE uppskattar Brasiliens produktion av sojabönor 2011/12 till 66.2 mt, en ökning från 65.9 mt i april och högre än USDA’s senaste prognos på 65.5 mt. På grund av att den brasilianska valutan, realen, faller, noterar nu det kontantavräknade kontraktet på BM&F i Sao Paulo all-time-high. Nedan ser vi priserna på BM&F angivna i dollar per säck. Pga de höga priserna har bönderna redan säkrat 31% av vinterns kommande skörd. Vanligtvis är det ingen som ens börjat säkra så här års. Liksom med Matif-vetet hösten 2010, där lantbrukarna var snabba med att prissäkra i början på prisuppgången, redan i september, kan det bli brist på osåld vara längre fram på säsongen, som kan få priset att fortsätta stiga.

Raps

Priset på novemberterminen befinner har stigit upp till motståndet på 480 euro per ton. Om 480 euro per ton bryts är det möjligt att vi får se nya kontraktshögsta därefter. Helst skulle vi vilja se att 485.50 bryts som är tidigare kontraktshögsta från den 10 april.

Torka i Australiens östra delar påverkar prognoserna för landet canola produktion, men en ökad canola areal gör att ABARES justerat upp sin prognos för produktionen av canola till 2.94 mt från tidigare 2.93 mt.

AOF (Australian Oilseeds Federation) höjer samtidgt sin prognos för landets canola skörd i år med 231 000 ton till 3.20 mt. Revideringen görs efter en omvärdering av odlingsarealen för canola i New South Wales (NSW), i kombination med att välbehövligt regn i många distrikt har höjt prognosen för areal och avkastning betydligt jämfört med förra månaden.

CNGOIC’s uppskattar Kinas rapsproduktion 2012 till 12.8 mt, ner 4.66% från 2011.

Gris

Decemberkontraktet fortsätter att rekylera nedåt, men ligger nu på låga nivåer, där det bör finnas intresserade köpare.

Mjölk

Mjölkpriset fortsätter sin uppgång från början på maj. Nu ligger priset återigen på toppnivåer. Och gissningsvis finns det en del säljare kvar på den här nivån sedan förra gången priset var uppe här.

[box]SEB Veckobrev Jordbruksprodukter är producerat av SEB Merchant Banking och publiceras i samarbete och med tillstånd på Råvarumarknaden.se[/box]

Disclaimer

The information in this document has been compiled by SEB Merchant Banking, a division within Skandinaviska Enskilda Banken AB (publ) (“SEB”).

Opinions contained in this report represent the bank’s present opinion only and are subject to change without notice. All information contained in this report has been compiled in good faith from sources believed to be reliable. However, no representation or warranty, expressed or implied, is made with respect to the completeness or accuracy of its contents and the information is not to be relied upon as authoritative. Anyone considering taking actions based upon the content of this document is urged to base his or her investment decisions upon such investigations as he or she deems necessary. This document is being provided as information only, and no specific actions are being solicited as a result of it; to the extent permitted by law, no liability whatsoever is accepted for any direct or consequential loss arising from use of this document or its contents.

About SEB

SEB is a public company incorporated in Stockholm, Sweden, with limited liability. It is a participant at major Nordic and other European Regulated Markets and Multilateral Trading Facilities (as well as some non-European equivalent markets) for trading in financial instruments, such as markets operated by NASDAQ OMX, NYSE Euronext, London Stock Exchange, Deutsche Börse, Swiss Exchanges, Turquoise and Chi-X. SEB is authorized and regulated by Finansinspektionen in Sweden; it is authorized and subject to limited regulation by the Financial Services Authority for the conduct of designated investment business in the UK, and is subject to the provisions of relevant regulators in all other jurisdictions where SEB conducts operations. SEB Merchant Banking. All rights reserved.

Relaterade ämnen:seb analys

Nästa

SEB – Råvarukommentarer vecka 26 2012

Missa inte

Modity om energimarknaden vecka 26 2012

Fortsätt läsa

Annons

Klicka för att kommentera

Skriv ett svar
Avbryt svar

Analys

Now it’s up to OPEC+

Publicerat

1 vecka sedan

den

20 november, 2023

Redaktionen

All eyes are now back at OPEC+ after the recent fall in oil prices along with weakening crude curve structures and weakening economic statistics. OPEC+ will have to step up the game and give solid guidance of what it intends to do in 2024. If Saudi Arabia is to carry the burden alone (with only a little help from Russia) it will likely need to keep its production at around 9.0 m b/d on average for 2024 and drop it down towards 8.5 m b/d in Q1-24. This may be too much to ask from Saudi Arabia and it may demand some of the other OPEC members to step up and join in on the task to regulate the market in 2024. More specifically this means Iraq, Kuwait and UAE. The oil market will likely be quite nervous until a firm message from Saudi/Russia/OPEC+ is delivered to the market some time in December.

Bjarne Schieldrop, Chief analyst commodities at SEB — Bjarne Schieldrop, Chief analyst commodities, SEB

Saudi Arabia may get some help from President Joe Biden though as his energy secretary adviser, Amos Hochstein, has stated that the US will enforce sanctions on Iran on more than 1 m b/d.

Brent crude fell 4.6% ydy to USD 77.4/b and over the last three trading sessions it has lost USD 5.1/b. This morning it is trading only marginally higher at USD 77.6/b which is no vote of confidence. A good dose of rebound this morning would have been a signal that the sell-off yesterday possibly was exaggerated and solely driven by investors with long positions flocking to the exit. So there’s likely more downside to come.

In general there is a quite good relationship between net long speculative positions in Brent crude and WTI versus the global manufacturing cycle. Oil investors overall typically have an aversion of holding long positions in oil when the global economy is slowing down. As of yet there are few signs that the global economic cycle is about to turn. Rather the opposite seems to be the case. Global manufacturing fell in October and yesterday we saw US industrial production fall 0.6% MoM while continued jobless claims rose more than expected and to the highest level in two years. This matches well with the logic that the strong rise in interest rates since March 2022 is inflicting pain on the economy with more pain ahead as the effect comes with a lag.

Most estimates are that the global oil market is running a solid deficit in Q4-23. The IEA has an implied deficit in the global oil market of 1 m b/d in Q4-23 if we assume that OPEC will produce 28 m b/d vs. a call-on-OPEC at 29 m b/d. But prices in the oil market is telling a different story with weakening crude curves, weakening refining margins and a sharp sell-off in oil prices.

For 2024 the general forecasts are that global economic growth will slow, global oil demand growth will slow and also that the need for oil from OPEC will fall from 28.7 m b/d to 28.4 m b/d (IEA). This is a bearish environment for oil. The average Brent crude oil price so far this year is about USD 83/b. It should essentially be expected to deliver lower in 2024 with the negatives mentioned above.

Two things however will likely counter this and they are interconnected. US shale oil activity has been slowing with falling drilling rig count since early December 2022 and that has been happening at an average WTI price of USD 78/b. The result is that total US liquids production is set to grow by only 0.3 m b/d YoY in Q4-24. This allows OPEC+ to support the oil price at USD 80-90/b through 2024 without fear of loosing a significant market share to US oil production. Thus slowing US liquids production and active price management by OPEC+ goes hand in hand. As such we do expect OPEC+ to step up to the task.

So far it has predominantly been Saudi Arabia with a little help from Russia which together proactively have managed the oil market and the oil price through significant cuts. Saudi Arabia produced 10.5 m b/d in April but then cut production rapidly to only 9.0 m b/d which is what it still produces. Its normal production is about 10 m b/d.

What has made the situation more difficult for Saudi Arabia is the combination of solid growth in non-OPEC supply in 2023 (+2.1 m b/d YoY; IEA) but also a substantial revival in production by Venezuela and Iran. The two produced 660 k b/d more in October than they on average did in 2022. So the need for oil from Saudi Arabia is squeezed from both sides.

All eyes are now back at OPEC+ after the recent fall in oil prices along with weakening crude curve structures and weakening economic statistics.

OPEC+ will have to step up the game and give solid guidance of what it intends to do in 2024. If Saudi Arabia is to carry the burden alone (with only a little help from Russia) then it will likely need to keep its production at around 9.0 m b/d on average for 2024 and drop it down towards 8.5 m b/d in Q1-24. This may be too much to ask from Saudi Arabia and it may demand some of the other OPEC members to step up and join in on the task to regulate the market in 2024. More specifically this means Iraq, Kuwait and UAE.

The oil market will likely be quite nervous until a firm message from Saudi/Russia/OPEC+ is delivered to the market some time in December.

Saudi Arabia may get some help from President Joe Biden though as his energy secretary adviser, Amos Hochstein, has stated that the US will enforce sanctions on Iran on more than 1 m b/d.

Fortsätt läsa

Analys

More from Venezuela and Iran means smaller pie for Saudi

Publicerat

1 månad sedan

den

24 oktober, 2023

Redaktionen

Production in Venezuela and Iran is on the rise and is set to rise further in the coming months and in 2024. Combined their production could grow by 0.8 m b/d YoY to 2024 (average year to average year). The IEA projected in its latest OMR (Oct-2023) that call-on-OPEC will fall to 28.3 m b/d in 2024, a decline of 0.5 m b/d. This combination would drive implied call-on-Saudi from 10.4 m b/d in 2023 to only 9.1 m b/d in 2024 and as low as 8.6 m b/d in Q1-24 if Saudi Arabia has to do all the heavy lifting alone. Wider core OPEC cooperation may be required.

The IEA is out in the news today projecting peak oil demand this decade with global demand standing at no more than 102 m b/d towards the end of this decade. If so it would imply a call-on-Non-OPEC of only 66.4 m b/d in 2028 assuming that OPEC in general will demand a market share of 30 m b/d + NGL of 5.6 m b/d. The IEA (Oct-23) projects non-OPEC production to average 68.8 m b/d in 2024. That’s already 2.4 m b/d more than what would be sustainable over time if global oil demand is set to peak later this decade. Oil producers in general cannot have a production growth strategy in a peak oil demand world.

The US has decided to lift sanctions towards Venezuela for six months (18 April) as a measure to tempt it to move towards more democratic processes. And if it does, then the lifting of sanctions could continue after the 6 months. A primary opposition election took place this weekend with lawmaker Maria Corina Machado currently holding 93% of the vote count. Venezuela will next year hold a presidential election but fair play seems unlikely with Maduro in charge. The lifting of sanctions allows Venezuela’s PdV to resume exports to all destinations. Bans on new, foreign investments in the oil and gas sector are also lifted though Russian entities and JV’s are still barred.

Venezuela produced 0.8 m b/d in September and indicates that it can lift production by 0.2 m b/d by year and with more rigs and wells by 0.5 m b/d to 1.3 m b/d in the medium term.

Oil production in Iran has been on a steady rise since its low-point of 2.0 m b/d in 2020. Last year it produced 2.5 m b/d. In September it produced 3.1 m b/d, but Iran’s oil minister says production now is at 3.3 m b/d. Iran’s rising production and exports is not about the US being more lenient in its enforcement of sanctions towards Iran. It is more about Iran finding better ways to circumvent them but even more importantly that China is importing more and more oil from Iran.

Production by Iran and Venezuela is recovering. YoY production from the two could rise by close to 0.8 m b/d in 2024. This will lead to a decline in call-on-Saudi oil.

Oil production by Iran and Venezuela — Source: SEB graph and asessments, Blbrg data and news

The IEA estimated in its latest OMR report that call-on-OPEC will fall from 28.8 m b/d in 2023 to 28.3 m b/d in 2024. If all OPEC members except Saudi Arabia produces the same amount in 2024 as in 2023, then the need for Saudi Arabia’s oil (call-on-Saudi) will fall from a healthy 10.4 m b/d in 2023 to a still acceptable 9.9 m b/d in 2024. Its normal production is roughly 10 m b/d.

If however production by Iran and Venezuela rise by a combined 0.5 m b/d YoY in 2024, then call-on-Saudi will fall to 9.4 m b/d which is not so good but still manageable. But if Iran’s oil minister is correct when he says that its current production now is at 3.3 m b/d, then it is not far fetched to assume that Iran’s oil production may average maybe 3.4-3.5 m b/d in 2024. That would yield a YoY rise of 0.6 m b/d just for Iran. If we also assume that Venezuela manages to lift its production from 0.8 m b/d this year to 1.0 m b/d in 2024, then the combined growth from the two is closer to 0.8 m b/d. That would push call-on-Saudi down to only 9.1 m b/d which is not good at all. It would require Saudi Arabia to produce at its current production of 9.0 m b/d all through 2024.

The IEA further estimates that call-on-OPEC will average 27.7 m b/d in Q1-24. If we assume Iran @ 3.4 m b/d and Venezuela @ 1.0 m b/d then call-on-Saudi in Q1-24 will only be 8.6 m b/d. I.e. Saudi Arabia will have to cut production further to 8.6 m b/d in Q1-24. At that point Saudi Arabia will likely need or like other core OPEC members like Iraq, Kuwait and UAE as well as Russia to join in.

Implied call-on-Saudi. Call-on-OPEC is set to decline from 28.8 m b/d to 28.3 m b/d to 2024. If all OPEC members produced the same in 2024 as in 2023 then call-on-Saudi would fall by 0.5 m b/d to 9.9 m b/d. But if Venezuela and Iran increases their combined production by 0.8 m b/d YoY in 2024 then call-on-Saudi falls to 9.1 m b/d.

If we look a little broader on this topic and also include Libya, Nigeria and Angola we see that this group of OPEC members produced 11.4 m b/d in 2010, 10.1 m b/d in 2017 and only 5.1 m b/d at the low-point in August 2020. The decline by these OPEC members has of course the other OPEC and OPEC+ members to stem the rising flood of US shale oil production. The production from this unfortunate group of OPEC-laggards is however now on the rise reaching 7.5 m b/d in September. With more from Iran and Venezuela it could rise to 8.0 m b/d in 2024. Production from Nigeria and Angola though still looks to be in gradual decline while Libya looks more sideways. So for the time being it is all about the revival of Iran and Venezuela.

The unfortunate OPEC-laggards had a production of 11.4 m b/d in 2010. But production then fell to only 5.1 m b/d in August 2020. It helped the rest of OPEC’s members to manage the huge increase in US shale oil production. Production from these countries are now on the rebound. Though Nigeria and Angola still seems to be in gradual decline.

Oil production of some OPEC countries — Source: SEB graph, Blbrg data

What everyone needs to be attentive to is that call-on-OPEC and even more importantly call-on-Saudi can only erode to a limit before Saudi/OPEC/Russia will have to take action. Especially if the forecast for needed oil from OPEC/Saudi for the nearest 2-3 years is in significant decline. Then they will have to take action in the sense that they stop defending the price and allows the price to fall sharply along with higher production. And yet again it is US shale oil producers who will have to take the brunt of the pain. They are the only oil producers in the world who can naturally and significantly reduce their production rather quickly. I.e. the US shale oil players will have to be punished into obedience, if possible, yet one more time.

We don’t think that it is any immediate risk for this to happen as US shale oil activity is slowing while global oil demand has rebounded following Covid-lockdowns. But one needs to keep a watch on projections for call-on-OPEC and call-on-Saudi stretching 1-2-3 years forward on a continuous basis.

In its medium term oil market outlook, Oil2023, the IEA projected a fairly healthy development for call-on-OPEC to 2028. First bottoming out at 29.4 m b/d in 2024 before rising gradually to 30.6 m b/d in 2028. The basis for this was a slowing though steady rise in global oil demand to 105.7 m b/d in 2028 together with stagnant non-OPEC production due to muted capex spending over the past decade. But this projection has already been significantly dented and reduced in IEA’s latest OMR from October where call-on-OPEC for 2024 is projected at only 28.3 m b/d.

In a statement today the IEA projects that global oil demand will peak this decade and consume no more than 102 m b/d in the late 2020ies due to (in large part) rapid growth in EV sales. This would imply a call-on-OPEC of only 26.9 m b/d in 2028. It is not a viable path for OPEC to produce only 26.9 m b/d in 2028. Especially if production by Iran and Venezuela is set to revive. I.e. OPEC’s pie is shrinking while at the same time Iran and Venezuela is producing more. In this outlook something will have to give and it is not OPEC.

One should here turn this on its head and assume that OPEC will produce 30 m b/d in 2028. Add OPEC NGLs of 5.6 m b/d and we get 35.6 m b/d. If global oil demand in 2028 stands at only 102 m b/d then call-on-Non-OPEC equates to 66.4 m b/d. That is 3.1 m b/d less than IEA’s non-OPEC production projection for 2028 of 69.5 m b/d but also higher than non-OPEC production projection of 68.8 m b/d (IEA, Oct-23) is already 2.4 m b/d too high versus what is a sustainable level.

What this of course naturally means is that oil producers in general cannot have production growth as a strategy in a peak-oil-demand-world with non-OPEC in 2024 already at 2.4 m b/d above its sustainable level.

The US is set to growth its hydrocarbon liquids by 0.5 m b/d YoY in 2024. But in a zero oil demand growth world that is way, way too much.

Fortsätt läsa

Analys

Reloading the US ’oil-gun’ (SPR) will have to wait until next downturn

Publicerat

1 månad sedan

den

23 oktober, 2023

Redaktionen

Brent crude traded down 0.4% earlier this morning to USD 91.8/b but is unchanged at USD 92.2/b at the moment. Early softness was probably mostly about general market weakness than anything specific to oil as copper is down 0.7% while European equities are down 0.3%. No one knows the consequences of what a ground invasion of Gaza by Israel may bring except that it will be very, very bad for Palestinians, for Middle East politics for geopolitics and potentially destabilizing for global oil markets. As of yet the oil market seems to struggle with how to price the situation with fairly little risk premium priced in at the moment as far as we can see. Global financial markets however seems to have a clearer bearish take on this. Though rallying US rates and struggling Chinese property market may be part of that.

The US has drawn down its Strategic Petroleum Reserves (SPR) over the latest years to only 50% of capacity. Crude oil prices would probably have to rally to USD 150-200/b before the US would consider pushing another 100-200 m b from SPR into the commercial market. As such the fire-power of its SPR as a geopolitical oil pricing tool is now somewhat muted. The US would probably happily re-load its SPR but it is very difficult to do so while the global oil market is running a deficit. It will have to wait to the next oil market downturn. But that also implies that the next downturn will likely be fairly short-lived and also fairly shallow. Unless of course the US chooses to forgo the opportunity.

The US has drawn down its Strategic Petroleum Reserves (SPR) to only 50% of capacity over the latest years. Most of the draw-down was in response to the crisis in Ukraine as it was invaded by Russia with loss of oil supply from Russia thereafter.

The US has however no problems with security of supply of crude oil. US refineries have preferences for different kinds of crude slates and as a result it still imports significant volumes of crude of different qualities. But overall it is a net exporter of hydrocarbon liquids. It doesn’t need all that big strategic reserves as a security of supply any more. Following the oil crisis in the early 70ies the OECD countries created the International Energy Agency where all its members aimed to have some 100 days of forward oil import coverage. With US oil production at steady decline since the 70ies the US reached a peak in net imports of 13.4 m b/d in 2006. As such it should have held an SPR of 1340 million barrels. It kept building its SPR which peaked at 727 m b in 2012. But since 2006 its net imports have been in sharp decline and today it has a net export of 2.9 m b/d.

Essentially the US doesn’t need such a sizable SPR any more to secure coverage of its daily consumption. As a result it started to draw down its SPR well before the Russian invasion of Ukraine in February 2022. But then of course it fell fast and is today at 351 m b or about 50% of capacity.

The US is the largest oil consumer in the world. As such it is highly vulnerable to the price level of oil. The US SPR today is much more of a geopolitical tool than a security of supply tool. It’s a tool to intervene in the global oil market. To intervene in the price setting of oil. The US SPR is now drawn down to 50% but it still holds a sizable amount of oil. But it is little in comparison to the firepower of OPEC. Saudi Arabia can lower its production by 1 m b/d for one year and it will have eradicated 365 million barrels in global oil inventories. And then it can the same the year after and then the year after that again.

The US has now fired one big bullet of SPR inventory draws. It really helped to balance the global oil market last year and prevented oil prices from going sky high. With 350 m b left in its SPR it can still do more if needed. But the situation would likely need to be way more critical before the US would consider pushing yet another 100-200 m b of oil from its SPR into the global commercial oil market. An oil price of USD 150-200/b would probably be needed before it would do so.

With new geopolitical realities the US probably will want to rebuild its SPR to higher levels as it is now an important geopolitical tool and an oil price management tool. But rebuilding the SPR now while the global oil market is running a deficit is a no-go as we see it.

An oil market downturn, a global recession, a global oil market surplus where OPEC no longer want to defend the oil price with reduced supply is needed for the US to be able to refill its SPR again unless it wants to drive the oil price significantly higher.

But this also implies that the next oil price downturn will likely be short-lived and shallow as the US will have to use that opportunity to rebuild its SPR. It’s kind off like reloading its geopolitical oil gun. If it instead decides to forgo such an opportunity then it will have to accept that its geopolitical maneuverability in the global oil market stays muted.

Net US oil imports in m b/d and US Strategic Petroleum Reserves (SPR) in million barrels. The US doesn’t need strategic petroleum reserves for the sake of security of supply any more. But it is a great geopolitical energy-tool to intervene in the price setting of oil in the global market place.