Analys
SEB Jordbruksprodukter, 8 september 2014

Temat i marknaderna för jordbruksprodukter var uppjusteringar av global skörd av spannmål och oljeväxter. Veckan präglades också av en antydan till vapenvila mellan Ryssland och Ukraina, som dock verkade innebära en seger för de territoriella vinster Ryssland gjort. Denna vapenvila bröts av Ryssland under lördagen. En estnisk polis kidnappades av ryska säkerhetstjänsten inne på Estnisk sida av gränsen i fredags. Polisen visades under lördagen upp i en bur i Moskva. Efter att det varit viss tvekan under veckan, är det nu rätt säkert att EU/USA kommer att införa nya sanktioner mot Ryssland. Det innebär att konflikten mellan EU/USA och Ryssland trappas upp ytterligare. Det innebär också att tillväxten och efterfrågan framförallt på foderspannmål minskar.
På torsdag, den 11 september, publicerar både USDA och FAO/AMIS sina rapporter för september. De kommer förmodligen att innebära höjningar av majs- och sojaproduktionen i USA och av spannmålsproduktionen i Ryssland. Konsumtionen kommer antagligen inte att höjas lika mycket, eftersom geopolitisk oro och redan drabbade producenter av gris och mjölk håller tillbaka konsumtionen. Därför kommer antagligen utgående lager att justeras upp märkbart, med prisfall som följd.
Fonterra-auktionen i veckan visade på nya relativt stora prisfall på alla produkter. Det fick terminerna på EUREX avseende smör och SMP att återta den fallande pristrenden.
Ett vaccin har tagits fram mot PED-viruset, som varit prisdrivande i USAs grismarknad. Nyheten fick priserna för leverans nästa år att falla kraftigt på Lean Hogs-terminer i Chicago.
ECB sänkte sina tre viktigaste styrräntor i veckan, där två är nästan noll och en av dem är ännu mer negativ. Vi tror inte att detta kommer att göra varken till eller från, och väntar oss att QE är nästa steg. ECB chefen Mario Draghi sade också att QE kan bli aktuellt.
Odlingsväder
Den senaste 2-veckorprognosen med GFS-modellen för Europa visar torrare väder överlag. Nu är de kraftiga regnen över norra Europa borta. I Norden är det en mycket torr prognos och det såg vi redan förra veckan.
Prognoskartan för nederbörden i USA som har varit ”bearish”, och nu fått genomslag i högre crop ratings (se nedan), ser nu något torrare ut. Det är inte heller helt fel i det här läget.
Prognosen för Ryssland och Ukraina som förra veckan var rätt torr, visar nu mer inslag av regn. Särkilt i det sydöstra hörnet av Ukraina, som Ryssland delvis har invaderat, väntas upp till 2 gånger normal nederbördsmängd. Stora delar av Ryssland får dock hälften eller mindre än hälften av normal nederbörd, vilket underlättar skördearbetet (vårvete och majs).
Torkan i centrala Brasilien väntas avta, men skyfallen över Argentina fortsätter. Minas Gerais är fortfarande väldigt torrt och det kan påverka kaffebuskarnas blomning som sker i oktober. Om det är för torrt trillar blommorna av.
Indiens monsun fortsätter att ge mer nederbörd än normalt.
Vete
I en så kallad ”Info flash” i tisdags redogjorde Matif för vilka avdrag som kan göras på leveransbar kvalitet av vete på terminskontrakten. Klargörandet innehöll en upprepning av de tidigare kända kvalitetsspecifikationerna, dvs specifik vikt 76 kg/hl, fuktighet max 15%, brutna korn max 4%, grodda korn max 2%, orenheter max 2%. Där fanns också uppgifter om att sämre kvalitet kan levereras, men bara definierad enligt dessa ovanstående kriterier och närmare specificerat i ett Addendum. I detta Addendum, som bara är publicerat på franska står t ex att 4% grodda korn får levereras med ett prisavdrag på 1% (från stängningspriset på Matifterminen). Ekonomin är sådan att det naturligtvis är värt att erhålla ett pris som är 1% lägre än Matifs för att få leverera vete med 4% grodda korn.
Betyder detta att Matifs vete är ett fodervete? Inte omedelbart. Det beror på att vete bara kan levereras som finns i Senalias eller Socomacs silo vid leveranstidpunkten. Kan man som terminssäljare leverera in i Senalias eller Socomacs silo? Svaret är i praktiken nej. Kan man ta leverans från dessa silos? I praktiken kan man inte det, eftersom man har så kort tid på sig att ta vetet från silon (vilket man enligt Matifs villkor måste göra), att man kommer att hamna i default. Det är inte något som hindrar att siloägarna själva säljer en mängd terminer och behåller dem för leverans. Det sätter terminsköpare i en cornersituation. Detta kan vara en av anledningarna till varför just Matifs vetekontrakt nästan alltid handlar i backwardation när alla andra vetemarknader handlar i contango, inklusive den lilla fodervetemarknaden i London.
Under veckan tilltog upprördheten bland handlare återigen, efter att ha lugnat ner sig kring farsen när Socomacsilon skulle läggas till som leveranspunkt för ett par veckor sedan. Sanningen är att du som handlar gör det med en börs / leveranspunkt som själv har en position – mot dig. Du deltar inte på lika villkor med dem i marknaden och du har egentligen ingen aning om vad den fysiska varan du handlar är värd. Du kan enligt kontraktet få fodervete, idag värt ca 130 – 140 euro per ton, eller så kan du få kvarnvete värt kanske lite mer än vad Matif handlar i.
I min bok ”Bättre betalt för Skörden” visar jag att det för en lantbrukare som prissäkrar sig, över tiden ger över 8% högre årsavkastning på skörden, när man prissäkrar via Chicago istället för Matif. Korrelationen med svenska noteringar är lika hög som med Matif när man mäter under perioder längre än 3 månader. Det finns många anledningar att inte använda Matifs terminer.
I torsdags meddelade Matif att man överväger att införa samma kvalitetskrav som silooperatörerna Senalia och Socomac har, från och med noteringen av november 2017-kontraktet. Det noteras den 11 november. Min bedömning är att detta är ett slag i luften, eftersom det visserligen tar bort risken att få ett vete leverat som är värt 20% mindre än ”kvarnvete”, men det snarast befäster makten i marknaden hos silooperatörerna i Rouen.
Det var en GASC-tender (General Authority for Supply Commodities, Egypten) annonserad i tisdags där de efterfrågade laster om 55-60 kt för leverans 1-10 oktober. De nämnde särskilt att de önskade franskt vete. Ett GASC-villkor är att en last inte får vara blandad, utan måste komma från samma lastningstillfälle.
De anbud de fått läcktes som vanligt av personal på GASC och var
Ryskt:
Cargill: 252
LDC 256
Glencore: 253.28
Nidera: 256.24
Noble: 251.95
Vitol: 257
Venus: 252.5
Rumänskt:
Bunge: 247.24
Franskt
Bunge: 248.01
Cargill: 245.5
Granit: 240.4
Glencore: 247.48 55k
Soufflet: 245.94
Alla priser är angivna i dollar per ton och FOB. Om man räknar om Granit:s pris på 240.4 dollar till euro blir det 183.50 euro per ton. Det är nästan exakt 10 euro över Matif:s novemberkontrakt. Falltalskravet är 200 och proteinkravet för franskt vete är 11%. Senalia har sagt att de accepterar falltal 180 (för Matifvete) och då kan man komma fram till att skillnaden mellan Matif:s 180 och GASCs 200 är värt 10 euro. Eller något mer, eftersom Granit är billigare än Soufflet, som nu har Socomac-silon godkänd för leverans via Matif.
GASC köpte 60,000 ton franskt vete och 60,000 ton rumänskt. Ryssarna hängde inte riktigt med ner i pris den här gången och de har massor att sälja, så vi kan nog räkna med ett hopp nedåt i prisnivå till nästa GASC-tender.
Ukrainas jordbruksdepartement sade i torsdags att 35.7 mt spannmål hade skördats på 66% av åkerarealen. Majsskörden har börjat, men står än så länge bara för 0.073 mt av totalen. Det ryktas att yielden på majsen är betydligt lägre än vanligt, beroende på låga eller inga gödselgivor.
Ukrainas jordbruksdepartement sade också att spannmålsexporten steg till 5.01 ton under de första två månaderna av 2014/15-säsongen. Förra året samma tid period var exporten 3.3 mt. Exporten bestod av 2.75 mt vete, 1.89 mt korn och 0.38 mt majs.
China Grain Reserves Corporation (Sinograin), som ansvarar för Kinas statliga lager, rapporterade att lagren av vete just nu är tre gånger så stora som förra året. Det signalerar att importbehovet är mindre, allt annat lika. Generellt sett får man ett intryck av att de flesta importländer (utom t ex Algeriet) legat på framkant och köpt på sig en buffert. Detta bidrar till marknadens svaghet nu.
I fredags morse rapporterade Reuters att Ryssland Grain Union (RGU) med hänvisning till ett läckt brev från premiärminister Medvedev, att ryska jordbruksdepartementet överväger att införa ett exportstopp på vete under 2014/15. Detta ska ses mot bakgrund av att spannmålsskörden ser ut att bli över 100 mt, och att Ryssland redan exporterat 7.3 mt spannmål sedan den 1 juli. Enligt brevet som RGU citerar skulle exportstoppet slå till om exporten når 26.9 mt. IKAR och ProZerno har båda förutspått en export på 33 mt i år, så vi bedömer att den här informationen om ett exportstopp stämmer. Priset på spannmål är lågt och det råkar ha varit bra väder i år, samtidigt som Ryssland de facto befinner sig i krig med ett av EU och USA uppbackat Ukraina. USDA ligger som bekant väsentligt lägre i sitt produktions- och exportestimat för Ryssland. Det kommer de säkerligen att justera upp i den kommande WASDE-rapporten. Det här brevet kan vara ett ryskt försök att ”snacka upp” priset, men det kan också ligga någon sanning i det.
Efter uppgifter, som vi skrivit om tidigare, att Frankrike har tvingats importera kvarnvete från Litauen, Lettland och Storbritannien för att kunna leverera till redan ingångna kontrakt och dess kvalitetskrav så kom nyheten att Algeriet, som är den största importören av franskt vete, nu deklarerar att de kommer att avvisa leveranser av vete som är mixade från olika ursprungsländer samt ”permanent eliminera berörda leverantörer”. Algeriets höga kvalitetskrav gör bl.a. att de avstår från att importera (billigare) vete från Svarta Havs-regionen. Av Algeriets totala import av vete under förra året var ca 79% franskt vete.
Samtidigt förväntas Algeriets importbehov uppgå till nya rekordnivåer efter att landets jordbruksminister i ett uttalande sagt att Algeriets totala spannmålsproduktion 2014/15 starkt kommer att påverkas av vårens torka. Preliminära prognoser ligger på 3 mt, jämfört med förra årets 4.9 mt. Den minskade produktionen beror främst på det ogynnsamma väder i form av alltför lite regn och torka som drabbat provinserna i östra Algeriet för andra året i rad, och det är också dessa provinser som tillgodoser merparten av den inhemska efterfrågan.
Statistics Canada rapporterade på eftermiddagen i fredags lager per den 31 juli. Lagren var mycket mindre än marknaden förväntat sig. En förklaring till detta kan vara det direktiv som har gått ut till Canadian National Railway och Canadian Pacific Railway om att de ska transportera mer än 1 miljon spannmål per vecka fram till slutet på november i ett försök att stävja de förseningar och eftersläpningar som drabbade transporten av förra årets rekordskörd.
Förväntningarna låg på 10.7 mt för “total wheat” med ett prognosintervall på 9.2 – 12.4 mt. 9.7 mt var alltså mindre än vad marknaden hade förväntat sig.
För canola låg förväntningarna på 3 mt med ett prognosintervall på 2.4 – 3.8 mt. 2.36 mt var alltså till och med under prognosintervallet.
Även för havre och korn var rapporterade lager mindre än marknaden hade väntat sig.
Siffrorna var alltså bullish för priset på såväl rapsfrö som vete.
Matifs novemberkontrakt fortsatte inledningsvis på veckan det prisfall som inleddes i slutet av augusti, men fann stöd strax under 170 euro och handlades i fredags upp till 172 vid stängning klockan 18:30.
I nedanstående diagram ser vi hur Matifs ”spotkontrakt” utvecklat sig de senaste tio åren. Som vi ser finns stöd på 162.25 och därunder på 115.25 euro. Man kanske ska komma ihåg att 101 euro inte längre är ett golv för vetepriset inom EU.
Chicagovetet (december) bröt det tekniska stödet på 542 cent under veckan, föll lite till och har sedan rekylerat upp mot stödet igen. Priset på 535.25 cent i fredags erbjuder ett säljtillfälle.
Matifs novemberkontrakt har blivit dyrare i förhållande till Chicagovetet den senaste veckan, som vi ser av kvoten mellan priserna nedan.
Non-commercials i CFTC:s rapport har köpt tillbaka ytterligare 2000 kontrakt och är nu nettosålda 66167 kontrakt.
Information om handelsläget, konfliktläget med Ryssland, som produktionsläget, och den tekniska analysen pekar på att lägre pris på vete är att vänta. Vi går därför över från köprekommendation till säljrekommendation.
Majs
Tekniskt har priset på CZ4-terminen brutit stödet på 360 cent, gått ner och sedan rekylerat upp till utbrottsnivån. Från ett tekniskt perspektiv är saken klar. Fredagens stängningspris på 356 cent är ett säljtillfälle.
Under veckan har temat varit de utsikterna till en ny rekordstor skörd i USA, en ny rekordskörd av majs i Brasilien och samtidigt statistik och analyser som pekar på recession i EU, svagare statistik från USA och problem i Kina av såväl politisk som ekonomisk karaktär. Rysslands invasion av Ukraina, som är uppbackat av västvärlden, alltså en konflikt som står mellan Ryssland och västvärlden, har ökat riskaversionen främst i Europa. Rysslands importembargo slår mot produktionen av mjölk och kött, och det kommer att påverka efterfrågan på foderspannmål negativt.
Informa publicerade uppdaterade estimat för USA:s majsskörd sent i fredags. De väntar sig en majsskörd på 14.281 miljarder bushels (USDA 14.032 miljarder bushels). Det är en höjning från förra månadens Informa-estimat på 13.988. Förra årets skörd, som var ett rekord, låg på 13.925 miljarder. Yielden höjs från 178 bpa till 170.3.
Detta ger en indikation om vad USDA kommer att säga i kommande veckas WASDE-rapport.
Crop condition steg ytterligare 1% till 74% good/excellent i tisdags. Regn och låga temperaturer över hela Mellanvästern har bidragit till att hålla förhållandena mycket gynnsamma den senaste veckan, vilket borgar för att måndagens crop condition också kommer att vara bra.
Non-commercials köpte ytterligare några kontrakt i veckan, men är i princip ”neutral” i ett historiskt perspektiv.
DOE rapporterade i veckan som gick att etanolproduktionen i USA ökade 8000 fat till 921,000 fat per dag under veckan som slutade den 29 augusti. Lagren av etanol steg med 356,000 fat till 17.67 mbbl. Även detta är bearish.
Tekniskt har vi ett brott av stödet och det mesta pekar på fallande pris den närmaste tiden. Vi går därför över till säljrekommendation.
Sojabönor
Sojabönorna (SX4) föll ner till 1000 cent i torsdags, fann stöd där och steg under fredagen till 1021 cent. Trenden är dock fortfarande nedåtriktad.
Informa publicerade uppdaterade estimat för USA:s sojabönsskörd sent i fredags. De väntar sig en sojaskörd på 3.876 miljarder bushels (USDA 3.816 miljarder bushels). Det är en höjning från förra månadens Informa-estimat på 3.7. Förra årets skörd, som var ett rekord, låg på 3.289 miljarder. Yielden höjs från 44.5 bpa till 46.1.
Priset på sojamjöl fortsätter att hålla sig över det tekniska stödet på 340 dollar. Fredagens prisuppgång skedde dock på lägre volym, vilket antyder att ”uppåt” inte var rätt håll för prisrörelsen i fredags.
Sojaoljan var under 32 i veckan och låg kvar vid 32 större delen av veckan. I fredags steg priset upp till 32.48, vilket är precis under motståndet för den fallande pristrenden. Det är värt att observera vad som händer där.
Crop condition för sojabönor steg 2% till 72% good/excellent i måndagens rapport.
Non-commmercials sålde återigen terminer ,7000 kontrakt, enligt fredagens rapport, som visar ställningen per i tisdags. De är nu sålda netto 70,405 kontrakt (förra veckan 63,996).
Vi går över till säljrekommendation. Risk / reward är på nedsidan, om sojamjölet bryter 340 dollar.
Raps
Novemberkontraktet på raps har bildat en teknisk triangelformation i kursdiagrammet. Sådana kan antingen föregå en trendvändning eller vara en paus innan den gamla trenden fortsätter med förnyad styrka.
21 juli var en ”feta fingrar” dag, när någon tryckte fel och oavsiktligt sålde ner terminspriset till 300 euro.
Vi behåller säljrekommendationen på rapsfröterminer.
Potatis
Potatispriset nådde i veckan nästan ner till 6 euro per 100 Kg från förra veckans 6.50. Mot slutet av veckan hämtade sig marknaden och stängde på 6.40. Det är vanligt att man ser den typen av fyndköp mot slutet av handelsdagar eller handelsveckor, när marknaden är i en fallande pristrend.
Gris
Lean hogs föll kraftigt i veckan efter att det blivit känt att företaget Zoetis ansökt om licens för att sälja sitt nya vaccin mot PEDv. Försäljningen av vaccinet kan börja i februari 2015. PEDv är anledningen till den hausse i amerikanska grispriser som har pågått det senaste året och nära nog som mest fördubblat priset.
Nedan ser vi maj-2015-kontraktet. Där syns prisfallet tydligare.
Oktoberkontraktet på EUREX Hogs ligger kvar på samma pris som förra veckan, 1.60 euro per Kg.
Mjölk
I tisdags den 2 september hölls Global Dairy Trade auktionen. Det genomsnittliga priset föll med 6% sedan föregående auktion. Hur de viktigaste produkterna förändrades ser vi nedan.
EUREX-noteringarna på smör och SMP fortsatte prisfallet. Spotkontraktet på smör noterades i fredags i 2918 euro och SMP i 2075. Det är väsentligt under Fonterra-auktionens priser.
Nedan ser vi terminspriserna för mjölkråvara basis köpkurserna på terminerna för smör och SMP på EUREX, omräknat till kronor per kilo. Inget terminspris ligger nu över 3 kr / Kg. Terminspriset för leverans om ett år ligger på 2.70 Kr / Kg. Det skulle indikera ett avräkningspris på mjölken på ca 2.20 Kr / Kg om drygt ett år. Eftersom det knappast är ett långsiktigt hållbart pris, anser vi att det innebär att de längre terminskontrakten är köpvärda, avseende smör och SMP. Missförstå inte prognosen nu. Avräkningspriset kommer nära nog helt säkert att fortsätta att falla i flera månader. Men terminsmarknaden på Eurex diskonterar en situation som är extrem.
Socker
Priset på socker fortsatte falla i veckan och nådde 15 cent efter att stödet vid 15.72 brutits.
Nedan ser i prisutvecklingen de senaste tio åren.
[box]SEB Veckobrev Jordbruksprodukter är producerat av SEB Commodities Sales desk och publiceras i samarbete och med tillstånd på Råvarumarknaden.se[/box]
Detta marknadsföringsmaterial, framtaget av SEB’s Commodities Sales desk, har upprättats enbart i informationssyfte.
Även om innehållet är baserat på källor som SEB bedömt som tillförlitliga ansvarar SEB inte för fel eller brister i informationen. Den utgör inte oberoende, objektiv investeringsanalys och skyddas därför inte av de bestämmelser som SEB har infört för att förebygga potentiella intressekonflikter. Yttranden från SEB’s Commodities Sales desk kan vara oförenliga med tidigare publicerat material från SEB, då den senare hänvisas uppmanas du att läsa den fullständiga rapporten innan någon åtgärd vidtas.
Dokumentationen utgör inte någon investeringsrådgivning och tillhandahålls till dig utan hänsyn till dina investeringsmål. Du uppmanas att självständigt bedöma och komplettera uppgifterna i denna dokumentation och att basera dina investeringsbeslut på material som bedöms erforderligt. Alla framåtblickande uttalanden, åsikter och förväntningar är föremål för risker, osäkerheter och andra faktorer och kan orsaka att det faktiska resultatet avviker väsentligt från det förväntade. Historisk avkastning är ingen garanti för framtida resultat. Detta dokument utgör inte ett erbjudande att teckna några värdepapper eller andra finansiella instrument. SEB svarar inte för förlust eller skada – direkt eller indirekt, eller av vad slag det vara må – som kan uppkomma till följd av användandet av detta material eller dess innehåll.
Observera att det kan förekomma att SEB, dess ledamöter, dess anställda eller dess moder- och/eller dotterbolag vid olika tillfällen innehar, har innehaft eller kommer att inneha aktier, positioner, rådgivningsuppdrag i samband med corporate finance-transaktioner, investment- eller merchantbankinguppdrag och/eller lån i de bolag/finansiella instrument som nämns i materialet.
Materialet är avsett för mottagaren, all spridning, distribuering mångfaldigande eller annan användning av detta meddelande får inte ske utan SEB:s medgivande. Oaktat detta får SEB tillåta omfördelning av materialet till utvald tredje part i enlighet med gällande avtal. Materialet får inte spridas till fysiska eller juridiska personer som är medborgare eller har hemvist i ett land där sådan spridning är otillåten enligt tillämplig lag eller annan bestämmelse.
Skandinaviska Enskilda Banken AB (publ) är ett [publikt] aktiebolag och står under tillsyn av Finansinspektionen samt de lokala finansiella tillsynsmyndigheter i varje jurisdiktionen där SEB har filial eller dotterbolag.
Analys
SEB Metals price forecast update

Softer economic growth in 2024 calls for somewhat softer metals prices in 2024. Industrial metals prices as well as other commodity prices exploded during Covid-19 as governments around the world unleashed stimuli in the magnitude of 10x of what was done during the global financial crisis in 2008/09. Consumers shifting spending from services to consumer goods added to the boom. Bloomberg’s industrial metals price index was up 91% in March 2022 versus January 2020 because of this. Global manufacturing PMI peaked in May 2021 and has been fading since and below the 50-line from September 2022 with latest reading at 48.8. Industrial metals prices have faded since their peak in March 2022 but are still 30% higher than they were in January 2020. Even zinc, the worst performing metal, is still 9% above where it was in January 2020. As such one could possibly argue that industrial metals have not yet fully faded from their Covid-19 stimulus boom. One possible explanation could be inflation where US inflation is up 19% over the period. But this still leaves industrial metals up 11% in real terms. Another possible explanation is the big jump in energy prices over the period. While coal and gas prices have fallen back a lot, they are still quite high. The coal price in western Europe is 110% above where it was at the start 2020 and 50% above its 2010-2019 average. Most industrial metals are highly energy intensive to produce with digging and crushing of rocks, smelting, and refining of ore. The current aluminium price of USD 2215/ton is for example well aligned with coal prices. In addition to this there has also been significant closures of zinc and aluminium smelting capacity in Europe which probably have supported prices for these metals.
Global economic growth is forecasted to slow from 3.5% in 2022, to 3.0% in 2023 and then again to 2.9% in 2024 as the big jump in interest rates induce economic pain with a lag. Aligned with this we expect lower industrial metals prices in 2024 than in 2023 though only marginally lower for most of the metals. But the field of metals is wide, and the price action is thus adverse. Copper is likely the metal with the most strained supply and with huge needs in the global energy transition.
Aluminium: Prices will likely be depressed versus marginal costs in 2024. Aluminium from Russia is flowing unhindered to the market. Most is going to China for reprocessing and potentially re-exported while some is going to Turkey and Italy. It is all flowing into the global pool of aluminium and as such impacting the global market balance. The LME 3mth aluminium price is currently well aligned with coal prices and both have traded mostly sideways since June this year. Aluminium premiums in the EU have however fallen 30-40% since mid-June in a sign of weakness there. The global market will likely run a surplus in 2024 with depressed prices versus the marginal cost of production.
Copper: Softer fundamentals in 2024 but with accelerating tightness on the horizon. Copper is currently trading at USD 8470/ton and close to 37% above its early Jan 2020 level. The market is expected to run a slight surplus in 2024 followed by accelerating tightness the following years. Downside price risk for 2024 is thus warranted along with softer global growth. The power of Unions is however getting stronger in Latin America with demands for higher salaries. Strikes have broken out in Peru with production at the Las Bambas copper mine at only 20%. Further strikes and disruptions could quickly put the market into deficit also in 2024.
Nickel: Indonesia pursuing market share over price pushing the price down the cost curve. Indonesia’s nickel production is growing rapidly. Its production reached 1.6 million ton in 2022 (+54% YoY) and accounted for close to 50% of total global supply in 2022. Its share looks set to reach 70% by 2030. Lower prices will stimulate demand and will also force higher cost producers to shut down thus making room for the wave of new supply from Indonesia. Prices will be sluggis the nearest years as Indonesia aims for market share over price.
Zinc: Price has stabilized around USD 2500/t. Weakness in global construction will drive prices lower at times in 2024. The 3mth LME zinc price has fallen from a peak of USD 4499/ton in April 2022 to only USD 2248/ton in May 2023. Since then, it has recovered steadily to USD 2500/ton. Demand could struggle in 2024 as construction globally will likely struggle with high interest rates. But mine closures is a natural counter effect of low prices and will put a floor under prices.
Price outlook

Bjarne Schieldrop
Cheif Commodities Analyst
SEB Commodity Research
Analys
Now it’s up to OPEC+

All eyes are now back at OPEC+ after the recent fall in oil prices along with weakening crude curve structures and weakening economic statistics. OPEC+ will have to step up the game and give solid guidance of what it intends to do in 2024. If Saudi Arabia is to carry the burden alone (with only a little help from Russia) it will likely need to keep its production at around 9.0 m b/d on average for 2024 and drop it down towards 8.5 m b/d in Q1-24. This may be too much to ask from Saudi Arabia and it may demand some of the other OPEC members to step up and join in on the task to regulate the market in 2024. More specifically this means Iraq, Kuwait and UAE. The oil market will likely be quite nervous until a firm message from Saudi/Russia/OPEC+ is delivered to the market some time in December.

Saudi Arabia may get some help from President Joe Biden though as his energy secretary adviser, Amos Hochstein, has stated that the US will enforce sanctions on Iran on more than 1 m b/d.
Brent crude fell 4.6% ydy to USD 77.4/b and over the last three trading sessions it has lost USD 5.1/b. This morning it is trading only marginally higher at USD 77.6/b which is no vote of confidence. A good dose of rebound this morning would have been a signal that the sell-off yesterday possibly was exaggerated and solely driven by investors with long positions flocking to the exit. So there’s likely more downside to come.
In general there is a quite good relationship between net long speculative positions in Brent crude and WTI versus the global manufacturing cycle. Oil investors overall typically have an aversion of holding long positions in oil when the global economy is slowing down. As of yet there are few signs that the global economic cycle is about to turn. Rather the opposite seems to be the case. Global manufacturing fell in October and yesterday we saw US industrial production fall 0.6% MoM while continued jobless claims rose more than expected and to the highest level in two years. This matches well with the logic that the strong rise in interest rates since March 2022 is inflicting pain on the economy with more pain ahead as the effect comes with a lag.
Most estimates are that the global oil market is running a solid deficit in Q4-23. The IEA has an implied deficit in the global oil market of 1 m b/d in Q4-23 if we assume that OPEC will produce 28 m b/d vs. a call-on-OPEC at 29 m b/d. But prices in the oil market is telling a different story with weakening crude curves, weakening refining margins and a sharp sell-off in oil prices.
For 2024 the general forecasts are that global economic growth will slow, global oil demand growth will slow and also that the need for oil from OPEC will fall from 28.7 m b/d to 28.4 m b/d (IEA). This is a bearish environment for oil. The average Brent crude oil price so far this year is about USD 83/b. It should essentially be expected to deliver lower in 2024 with the negatives mentioned above.
Two things however will likely counter this and they are interconnected. US shale oil activity has been slowing with falling drilling rig count since early December 2022 and that has been happening at an average WTI price of USD 78/b. The result is that total US liquids production is set to grow by only 0.3 m b/d YoY in Q4-24. This allows OPEC+ to support the oil price at USD 80-90/b through 2024 without fear of loosing a significant market share to US oil production. Thus slowing US liquids production and active price management by OPEC+ goes hand in hand. As such we do expect OPEC+ to step up to the task.
So far it has predominantly been Saudi Arabia with a little help from Russia which together proactively have managed the oil market and the oil price through significant cuts. Saudi Arabia produced 10.5 m b/d in April but then cut production rapidly to only 9.0 m b/d which is what it still produces. Its normal production is about 10 m b/d.
What has made the situation more difficult for Saudi Arabia is the combination of solid growth in non-OPEC supply in 2023 (+2.1 m b/d YoY; IEA) but also a substantial revival in production by Venezuela and Iran. The two produced 660 k b/d more in October than they on average did in 2022. So the need for oil from Saudi Arabia is squeezed from both sides.
All eyes are now back at OPEC+ after the recent fall in oil prices along with weakening crude curve structures and weakening economic statistics.
OPEC+ will have to step up the game and give solid guidance of what it intends to do in 2024. If Saudi Arabia is to carry the burden alone (with only a little help from Russia) then it will likely need to keep its production at around 9.0 m b/d on average for 2024 and drop it down towards 8.5 m b/d in Q1-24. This may be too much to ask from Saudi Arabia and it may demand some of the other OPEC members to step up and join in on the task to regulate the market in 2024. More specifically this means Iraq, Kuwait and UAE.
The oil market will likely be quite nervous until a firm message from Saudi/Russia/OPEC+ is delivered to the market some time in December.
Saudi Arabia may get some help from President Joe Biden though as his energy secretary adviser, Amos Hochstein, has stated that the US will enforce sanctions on Iran on more than 1 m b/d.
Analys
More from Venezuela and Iran means smaller pie for Saudi

Production in Venezuela and Iran is on the rise and is set to rise further in the coming months and in 2024. Combined their production could grow by 0.8 m b/d YoY to 2024 (average year to average year). The IEA projected in its latest OMR (Oct-2023) that call-on-OPEC will fall to 28.3 m b/d in 2024, a decline of 0.5 m b/d. This combination would drive implied call-on-Saudi from 10.4 m b/d in 2023 to only 9.1 m b/d in 2024 and as low as 8.6 m b/d in Q1-24 if Saudi Arabia has to do all the heavy lifting alone. Wider core OPEC cooperation may be required.

The IEA is out in the news today projecting peak oil demand this decade with global demand standing at no more than 102 m b/d towards the end of this decade. If so it would imply a call-on-Non-OPEC of only 66.4 m b/d in 2028 assuming that OPEC in general will demand a market share of 30 m b/d + NGL of 5.6 m b/d. The IEA (Oct-23) projects non-OPEC production to average 68.8 m b/d in 2024. That’s already 2.4 m b/d more than what would be sustainable over time if global oil demand is set to peak later this decade. Oil producers in general cannot have a production growth strategy in a peak oil demand world.
The US has decided to lift sanctions towards Venezuela for six months (18 April) as a measure to tempt it to move towards more democratic processes. And if it does, then the lifting of sanctions could continue after the 6 months. A primary opposition election took place this weekend with lawmaker Maria Corina Machado currently holding 93% of the vote count. Venezuela will next year hold a presidential election but fair play seems unlikely with Maduro in charge. The lifting of sanctions allows Venezuela’s PdV to resume exports to all destinations. Bans on new, foreign investments in the oil and gas sector are also lifted though Russian entities and JV’s are still barred.
Venezuela produced 0.8 m b/d in September and indicates that it can lift production by 0.2 m b/d by year and with more rigs and wells by 0.5 m b/d to 1.3 m b/d in the medium term.
Oil production in Iran has been on a steady rise since its low-point of 2.0 m b/d in 2020. Last year it produced 2.5 m b/d. In September it produced 3.1 m b/d, but Iran’s oil minister says production now is at 3.3 m b/d. Iran’s rising production and exports is not about the US being more lenient in its enforcement of sanctions towards Iran. It is more about Iran finding better ways to circumvent them but even more importantly that China is importing more and more oil from Iran.
Production by Iran and Venezuela is recovering. YoY production from the two could rise by close to 0.8 m b/d in 2024. This will lead to a decline in call-on-Saudi oil.

The IEA estimated in its latest OMR report that call-on-OPEC will fall from 28.8 m b/d in 2023 to 28.3 m b/d in 2024. If all OPEC members except Saudi Arabia produces the same amount in 2024 as in 2023, then the need for Saudi Arabia’s oil (call-on-Saudi) will fall from a healthy 10.4 m b/d in 2023 to a still acceptable 9.9 m b/d in 2024. Its normal production is roughly 10 m b/d.
If however production by Iran and Venezuela rise by a combined 0.5 m b/d YoY in 2024, then call-on-Saudi will fall to 9.4 m b/d which is not so good but still manageable. But if Iran’s oil minister is correct when he says that its current production now is at 3.3 m b/d, then it is not far fetched to assume that Iran’s oil production may average maybe 3.4-3.5 m b/d in 2024. That would yield a YoY rise of 0.6 m b/d just for Iran. If we also assume that Venezuela manages to lift its production from 0.8 m b/d this year to 1.0 m b/d in 2024, then the combined growth from the two is closer to 0.8 m b/d. That would push call-on-Saudi down to only 9.1 m b/d which is not good at all. It would require Saudi Arabia to produce at its current production of 9.0 m b/d all through 2024.
The IEA further estimates that call-on-OPEC will average 27.7 m b/d in Q1-24. If we assume Iran @ 3.4 m b/d and Venezuela @ 1.0 m b/d then call-on-Saudi in Q1-24 will only be 8.6 m b/d. I.e. Saudi Arabia will have to cut production further to 8.6 m b/d in Q1-24. At that point Saudi Arabia will likely need or like other core OPEC members like Iraq, Kuwait and UAE as well as Russia to join in.
Implied call-on-Saudi. Call-on-OPEC is set to decline from 28.8 m b/d to 28.3 m b/d to 2024. If all OPEC members produced the same in 2024 as in 2023 then call-on-Saudi would fall by 0.5 m b/d to 9.9 m b/d. But if Venezuela and Iran increases their combined production by 0.8 m b/d YoY in 2024 then call-on-Saudi falls to 9.1 m b/d.

If we look a little broader on this topic and also include Libya, Nigeria and Angola we see that this group of OPEC members produced 11.4 m b/d in 2010, 10.1 m b/d in 2017 and only 5.1 m b/d at the low-point in August 2020. The decline by these OPEC members has of course the other OPEC and OPEC+ members to stem the rising flood of US shale oil production. The production from this unfortunate group of OPEC-laggards is however now on the rise reaching 7.5 m b/d in September. With more from Iran and Venezuela it could rise to 8.0 m b/d in 2024. Production from Nigeria and Angola though still looks to be in gradual decline while Libya looks more sideways. So for the time being it is all about the revival of Iran and Venezuela.
The unfortunate OPEC-laggards had a production of 11.4 m b/d in 2010. But production then fell to only 5.1 m b/d in August 2020. It helped the rest of OPEC’s members to manage the huge increase in US shale oil production. Production from these countries are now on the rebound. Though Nigeria and Angola still seems to be in gradual decline.

What everyone needs to be attentive to is that call-on-OPEC and even more importantly call-on-Saudi can only erode to a limit before Saudi/OPEC/Russia will have to take action. Especially if the forecast for needed oil from OPEC/Saudi for the nearest 2-3 years is in significant decline. Then they will have to take action in the sense that they stop defending the price and allows the price to fall sharply along with higher production. And yet again it is US shale oil producers who will have to take the brunt of the pain. They are the only oil producers in the world who can naturally and significantly reduce their production rather quickly. I.e. the US shale oil players will have to be punished into obedience, if possible, yet one more time.
We don’t think that it is any immediate risk for this to happen as US shale oil activity is slowing while global oil demand has rebounded following Covid-lockdowns. But one needs to keep a watch on projections for call-on-OPEC and call-on-Saudi stretching 1-2-3 years forward on a continuous basis.
In its medium term oil market outlook, Oil2023, the IEA projected a fairly healthy development for call-on-OPEC to 2028. First bottoming out at 29.4 m b/d in 2024 before rising gradually to 30.6 m b/d in 2028. The basis for this was a slowing though steady rise in global oil demand to 105.7 m b/d in 2028 together with stagnant non-OPEC production due to muted capex spending over the past decade. But this projection has already been significantly dented and reduced in IEA’s latest OMR from October where call-on-OPEC for 2024 is projected at only 28.3 m b/d.
In a statement today the IEA projects that global oil demand will peak this decade and consume no more than 102 m b/d in the late 2020ies due to (in large part) rapid growth in EV sales. This would imply a call-on-OPEC of only 26.9 m b/d in 2028. It is not a viable path for OPEC to produce only 26.9 m b/d in 2028. Especially if production by Iran and Venezuela is set to revive. I.e. OPEC’s pie is shrinking while at the same time Iran and Venezuela is producing more. In this outlook something will have to give and it is not OPEC.
One should here turn this on its head and assume that OPEC will produce 30 m b/d in 2028. Add OPEC NGLs of 5.6 m b/d and we get 35.6 m b/d. If global oil demand in 2028 stands at only 102 m b/d then call-on-Non-OPEC equates to 66.4 m b/d. That is 3.1 m b/d less than IEA’s non-OPEC production projection for 2028 of 69.5 m b/d but also higher than non-OPEC production projection of 68.8 m b/d (IEA, Oct-23) is already 2.4 m b/d too high versus what is a sustainable level.
What this of course naturally means is that oil producers in general cannot have production growth as a strategy in a peak-oil-demand-world with non-OPEC in 2024 already at 2.4 m b/d above its sustainable level.
The US is set to growth its hydrocarbon liquids by 0.5 m b/d YoY in 2024. But in a zero oil demand growth world that is way, way too much.

-
Nyheter4 veckor sedan
Snart inleds den tredje guldcykeln
-
Nyheter4 veckor sedan
8 bra litium-aktier om man vill investera i batterimetallen
-
Nyheter4 veckor sedan
Priset på levande svin i Kina störtar
-
Nyheter4 veckor sedan
Priset på apelsinjuice såg sin största nedgång på sex veckor
-
Nyheter3 veckor sedan
Diamantjättarnas insatser för att begränsa utbudet har fått stopp på prisfallen
-
Nyheter2 veckor sedan
Christian Kopfer förklarar läget på oljemarknaden
-
Nyheter2 veckor sedan
Flera orsaker till att oljepriset faller kraftigt
-
Nyheter4 veckor sedan
Vattenfall ansöker om ny detaljplan för kärnkraft på Väröhalvön vid Ringhals