Analys

SEB Jordbruksprodukter, 20 september 2012

Publicerat

11 år sedan

den

20 september, 2012

Vi ändrar rekommendationen för alla spannmål och oljeväxter till neutral, utom för majs, där vi rekommenderar en kort position. Potatis befinner sig dock i stigande trend, efter att just ha lämnat en konsolideringsfas. Priset på lean hogs har också stigit från botten på 70 cent, så vi går över till en neutral rekommendation efter en lång tid med säljrekommendation.

Politik

Frankrike har kallat till ett krismöte med G20’s jordbruksministrar i mitten av oktober i Rom på för att diskutera hur man ska kunna bromsa de kraftiga prissvängningarna i spannmålsmarknaden, efter att årets torka och rekordhöga priser har skapat nya farhågor om en global matkris. Uttalandet kom efter samtal mellan Frankrikes president Francois Hollande och Jose Graziano da Silva, generaldirektör för FN:s livsmedels- och jorbdruksorganisation (FAO). Flera förslag har lagts fram under de senaste dagarna, bland annat utveckling av strategiska lager och ett stopp i expanderingen av biobränsle som tillverkas av matgrödor.

Odlingsväder

SOI har fortsatt att stiga och ligger nu på +3.3 (+1.2). Det kan tolkas som att tendensen till El Niño har avtagit. Ensembleprognosen pekade vid senaste körningen vid månadsskiftet på en ENSO på gränsen till El Niño. Då borde vi egentligen se SOI på lite lägre nivåer och att vi inte gör det får tolkas som att ENSO har rört sig från El Niño. Den senaste ensembleprognosen visade också lite mindre tendens till El Niño än prognosen från månaden före. Den aktuella SOI-noteringen är alltså en fortsättning på en trend till mindre El Niño.

Vete

Tekniskt har oddsen för ett brott uppåt försämrats avsevärt. Marknadens oförmåga att hålla kvar priset ovanför triangelformationen (bara en kortvarig rusning uppåt, som snabbt såldes ner igen) och den senaste sonderingen under golvet på triangeln, är en tydlig varning om en snar (och impulsiv) likvidering. Om inte toppnoteringen på 268.75 tas ut inom de närmaste dagarna, tror vi att det är klokt att gå ur långa positioner, och i synnerhet om 55-dagars glidande medelvärde bryts ordentligt.

Nedan ser vi Chicagovetet med leverans i december. Vi gillar inte att 55-dagars glidande medelvärde är brutet och att 865.5 bröts vid kursfallet tidigare i veckan. Flaggan i sin helhet är inte bruten, men den tekniska bilden är mindre positiv än förra veckan.

I diagrammet nedan ser vi terminspriserna framåt i tiden för Chicago och Matif och förändringen från 7 dagar sedan.

Efter fredagens uppgång i vete föll priserna tillbaka kraftigt både på CBOT och på Matif under måndagen. Förbättrade utsikter för sådden av det amerikanska höstvetet och kraftiga prisfall i majs och sojabönor pressade vete priserna. Rapporter om regn över västra Australien, den största vete-producerande staten, var också en bidragande faktor till det negativa sentimentet, även om mer nederbörd kommer att behövas – både i USA och i Australien.

Det torra vädret i USA har påskyndat skörden av majs och sojabönor, men också lett till att sådden av höstvete är fördröjd. Måndagens Crop Progress från USDA visade att sådden av amerikanskt höstvete har avancerat från 4% till 11% i förra veckan, vilket är något lägre än genomsnittet på 14%. I Nebraska, där 21% av sådden är avklarad jämfört med i vanliga fall över en tredjedel, har nederbörden i förra veckan inte gjort mycket för att återställa jordfuktigheten. I Colorado, en typisk delstat för ”hard red winter wheat”, är sådden också fördröjd som en följd av torra väderförhållanden. Trots detta försöker sig flera lantbrukare på att så i den torrlagda jorden, med förhoppningar om kommande regn och med ett försäkringsprogram som utlovar hyfsade ersättningar vid skördebortfall.

Väderprognoserna visar på kraftiga regn i sydöstra USA de närmaste dagarna, medan betydligt mindre nederbörd förutspås i de nord-centrala delarna samt i de höstvete producerande staterna Colorado, Nebraska och South Dakota:

Argentinas jordbruksminister estimerar landets vete produktion 2012/13 till 12.5 mt, vilket är högre än USDA’s estimat på 11.5 mt, och de omskrivna översvämningarna i landet sägs endast ha påverkat en liten del av årets veteskörd.

Rysslands jordbruksminister estimerar spannmålsskörden 2012/13 till 70-75 mt, vilket är oförändrat från tidigare estimat, och säger att landet exporterade 6.1 mt spannmål under perioden 1 Juli – 12 Sept (att jämföra med 7.38 mt vid samma tid förra året.

Ryska Grain Union estimerar Rysslands spannmålsskörd till 72 mt, med ett överskott på ca 16-17 mt för export. Priset på det ryska vetet för export kan säkert fortsätta att stiga om efterfrågan från Egypten håller i sig, vilket skulle gynna det franska vetet. Frågan kvarstår fortfarande om Ryssland kommer att införa exportförbud alt exportkvoter, även om den ryska regeringen vid flera tillfällen har förnekat att något sådant är i antågande.

GASC är aktiva i marknaden och har köpt mer än 1 mt under de senaste 2 veckorna, då det finns en viss oro över att länderna i Svarta Havs-regionen, såsom Ryssland och Ukraina, får allt mindre att erbjuda ju längre tiden går. GASC senaste inköp av 235 000 ton vete gjordes i förra veckan med fördelning enligt nedan: (60,000 ton ryskt vete från Glencore – $350.11/ton med fraktkostnad $10.85/ton –60,000 ton ryskt vete från Aston – $350.25/ton med fraktkostnad $10.85/ton –60,000 ton franskt vete från Invivo – $347/ton med fraktkostnad $13.90/ton –55,000 ton ukrainskt vete från Venus – $345.43/ton med fraktkostnad $15.67/ton.)

Ukrainas spannmålsexport uppgick till 4.39 mt per den 17 september, jämfört med 2.74 mt vid samma tid förra året, med fördelningen 2.13 mt vete, 1.25 mt majs och 959 100 ton korn. Landets spannmålsskörd 2012 förväntas uppgå till ca 46 mt, jämfört med 56.7 mt under 2011, och kan komma att inkludera ca 14.5 mt vete och ca 20 mt majs. Det sägs att den totala exporten av spannmål har ett tak på 19.4 mt för denna säsong (juli12-juni13), varav 4 mt vete, vilket får oss att tro att det kan bli aktuellt med restriktioner framåt i tiden även här.

Enligt ABARES senaste rapport förväntas veteproduktionen i Australien att minska med 24% under 2012/13 till ca 23 mt som en följd av minskad areal och lägre genomsnittlig avkastning pga av det torra vädret som har påverkat grödornas utveckling negativt. Exporten av australiensiskt vete förväntas dock bli i stort sett oförändrad 2012/13 på ca 23 mt, vilket återspeglar höga ingående lager i förhållande till genomsnittet. Så även om vete produktionen förväntas bli mindre än förra året, förväntas exporten av vete förbli hög pga av de stora skördarna de senaste två säsongerna.

Maltkorn

Novemberkontraktet på maltkorn har brutit 55-dagars glidande medelvärde och det är en varningssignal. 260 euro fungerar just nu som stöd, men med tanke på svagheten i majs och vete är det inte sannolikt att maltkorn skulle kunna försvara marken om de andra två marknaderna börjar falla.

Potatis

Potatispriset handlades över 24 euro per dt, vilket utlöste den köpsignal vi talade om förra veckan. Potatis noterar nu kontraktshögsta. Detta brukar kunna följas av nya toppnoteringar.

Majs

Vi började varna för prisfall i majs för tre veckor sedan, vilket vi har upprepat med ökande övertygelse för varje vecka. Marknadens beteende passar inte in i bilden av en stigande marknad, utan snarare en marknad som är i en ”bear market”. 55-dagars glidande medelvärde är brutet, vilket är ytterligare en signal om svaghet. Vi tycker man ska vara kort majs. Ska man skydda den korta positionen bör man lägga in en ”buy stop” på 786 cent, vad gäller decemberkontraktet.

Priset på majs föll tillbaka kraftigt i början på veckan och stängde på den lägsta nivån sedan slutet av juli till följd av prognoser om regn i Brasilien, och den pågående skörden i USA. Oro över att den globala handeln kan komma att bromsa in på grund av negativa globala ekonomiska utsikter påverkade också.Förra veckans amerikanska exportsiffror var dock bättre än väntade men erbjöd endast ett begränsat stöd till priserna.

Måndagens Crop progress rapport från USDA visar att den amerikanska skörden av majs går framåt i rekordfart och är nu avklarad till 26%, upp från 15% veckan innan och över det femåriga genomsnittet på 9%. Orsaken till detta är, förutom det torra vädret, också den tidiga sådden och den (alltför) snabba utvecklingen i många områden pga av sommarens torka. I Missouri t.ex är två tredjedelar av skörden redan avklarad, mot i vanliga fall mindre än en fjärdedel vid den här tiden. Majs klassad som ”good/excellent” har ökat med 2% till 24%.

Den argentinska majsproduktionen 2012/13 kan komma att slå nytt rekord på 25-26 mt, om de gynnsamma väderförhållandena kvarstår under de kommande månaderna, enligt flera källor inom B.A och Rosario Grain Exchange. Den senaste rekordskörden, som sattes under säsongen 2010/11, uppgick till mer än 23.3 mt.

Argentinas regering har också godkänt ytterligare 2.75 mt majs för export från 2011/12 års skörd, vilket får den totala exportmängden att uppgå till 16.45 mt. I ett uttalande från regeringen har man också godkänt 15 mt majs för export från den kommande skörden 2012/13. Argentina reglerar exporten av majs och vete strikt för att hålla de inhemska livsmedelspriserna på en låg nivå, och regeringen upplåter bara export av grödor först efter att man avsatt tillräckligt för inhemska behov. Cordonnier uppskattar den totala produktionen av majs i Sydamerika 2012/13 till 101 mt jämfört med 95 mt under 2011/12.

Kina kan vara på väg mot en rekordskörd av majs den här säsongen. Produktionen beräknas uppgå till strax runt 200 mt, som en följd av gynnsamt väder med kraftiga regnfall i början på sommaren och sedan högsommarvärme. Om så är fallet, skulle det innebära en betydligt mindre import då den inhemska konsumtionen beräknas uppgå till ca 201 mt.

Sojabönor

Novemberkontraktet som likviderades kraftigt i måndags, bröt stödlinjen, vilket indikerar att den uppåtgående trenden är bruten. Priset fick stöd på 55-dagars glidande medelvärde. Än så länge har vi inte någon säljsignal från den tekniska analysen. Vid 1600 finns ett stöd, eftersom mycket handel skedde på den här nivån mellan juli och augusti. Marknaden skulle kunna få stöd där, och sedan stiga därifrån. För att verkligen få den uppgången skulle vi vilja se kraften att ta priset upp till 1693.5 cent / bu.

CBOT sojabönor handlades limit down (maxgränsen på 70 cent) under måndagen. Oro över en hotande kinesisk-amerikansk handelstvist, svaga amerikanska exportsiffror, vinsthemtagningar, den pågående skörden i USA i kombination med rapporter om bättre än väntad avkastning och förbättrade prognoser om regn i Brasilien – som nu börjar så det som förväntas bli en rekordskörd om vädret samarbetat – var alla bidragande faktorer. Prat om att Kinas Sinograin kan komma att öka sitt program gällande försäljning av sojabönor från statliga lager, med rykten om att 3.5-4 mt kan komma att auktioneras ut (mot vanligtvis ca 400 000 ton vid de senaste auktionerna), tyngde också priset.

Måndagens Crop Progess från USDA visar att den amerikanska skörden av sojabönor nu är avklarad till 10%, vilket är långt över genomsnittet på 4% vid denna tid, samt att grödorna i de områden som är mest utsatta för köld ligger långt före i sin utveckling. Väderutsikterna för denna vecka innehåller dessutom minimalt med regn så skörden förväntas fortsätta i hög takt. Sojabönor klassade som ”good/excellent” ökade med 1% till 33%.

Utlovade prognoser om regn, bla i Mato Grosso och norra Brasilien under andra halvan av september, lättade oron över att torkan även ska komma att påverka Brasiliens nästa sojabönsskörd, vilken förväntas nå rekordnivåer. Även Argentina beräknas få regn de kommande dagarna.

Cordonnier estimerar Brasiliens sojabönsproduktion 2012/13 till 81.9 mt, med en ökning på 8% av sådd areal jämfört med ett år sedan. Den totala produktionen av sojabönor i Sydamerika förväntas uppgå till 151 mt under 2012/13, jämfört med 115 mt under 2011/12.

Mer regn än normalt under de senaste 3 veckorna i Indien förväntas bidra till att öka avkastningen för de grödor som påverkades av den regnfattiga perioden i början av monsun säsongen. Monsunregnen under juni-september är avgörande för Indiens jordbrukssektor, då 55% av all jordbruksmark är beroende av regnvatten. Den senaste tidens nederbörd har varit gynnsamma för sojabönor, den viktigaste oljeväxten som sås under sommaren, och tidiga indikationer pekar på en ökad produktion 2012/13 mellan 10.6-11.5 mt (jämfört med 10.6 mt 2011/12).

Raps

”Tryckkokaren” har fortsatt. Men stödlinjen bröts i måndagens kraftiga likvidering, som stannade på 500 euro. 55-dagars glidande medelvärde är också brutet. Det här är dock inte riktigt, ännu, en säljsignal, för den sidledes rörelsen kan fortsätta. Den kan i sin tur följas av ytterligare en brott nedåt. Eller ett brott uppåt. Men vi har noterat hur övertygade säljare det fanns och tycks finnas på 520 euro.

Prognosen för den globala produktionen av raps 2012/13 justeras ned med 563 000 ton denna månad av USDA till 61.3 mt då en lägre produktion i Kanada endast delvis kompenseras av en ökad skörd i EU. Växtförhållandena har huvudsakligen varit gynnsamma, men vissa områden har inte klarat sig lika bra. I Saskatchewan har lantbrukare sått mindre raps än man tidigare trott som en följd av alltför mycket nederbörd under våren. Detta gör att den estimerade arealen justeras ned 0.1 miljoner hektar, vilket fortfarande är en rekordnivå. Med en lägre areal och minskad avkastning justeras den kanadensiska produktionen av raps ned med 900 000 ton till 15.4 mt.

CCC (Canola Council of Canada) är dock övertygade om att landet kommer att se en rekordhög produktion i år som förväntas uppgå till 16-16.5 mt.

Gris

Grispriset fann stöd på 70 cent och har noterat en högre topp än den i månadsskiftet augusti-september. Det kan tolkas som en köpsignal, men vi tror att det tar lite mer tid än så för att vända den kraftiga nedåttrenden. Vi går dock över till en neutral rekommendation.

Mjölk

Priset på mjölkpulver i Nordeuropa har backat lite jämfört med förra veckan.

Nedan ser vi priset på smör, som backat ännu tydligare än som är fallet med SMP.

På den amerikanska börsen CME i Chicago testar priset på Klass 3 mjölk nu högstanoteringen. Ett brott uppåt öppnar för ytterligare uppgång, men den relativt kraftiga rekylen i september ger en varningssignal om att uppåttrenden är ifrågasatt av somliga på marknaden.

Socker

Priset på socker, föll liksom många jordbruksprodukter kraftigt i måndags. 20 cent blev därmed ett övre tak för kursrörelserna just nu. Skulle priset gå över 20 cent, får vi därmed en köpsignal, men just nu är vi neutrala till socker.

EURSEK

EURSEK har nått så långt upp som den borde enligt teknisk analys. Tekniskt pekar det nedåt nu och vi har säljrekommendation på euro mot kronor. Vi är negativa både på en veckas, såväl som tre månaders sikt.

USDSEK

Dollarn befinner sig på en kursnivå med gott om stöd, historiskt. Vi tror därför på ”sidledes rörelse”.

[box]SEB Veckobrev Jordbruksprodukter är producerat av SEB Merchant Banking och publiceras i samarbete och med tillstånd på Råvarumarknaden.se[/box]

Disclaimer

The information in this document has been compiled by SEB Merchant Banking, a division within Skandinaviska Enskilda Banken AB (publ) (“SEB”).

Opinions contained in this report represent the bank’s present opinion only and are subject to change without notice. All information contained in this report has been compiled in good faith from sources believed to be reliable. However, no representation or warranty, expressed or implied, is made with respect to the completeness or accuracy of its contents and the information is not to be relied upon as authoritative. Anyone considering taking actions based upon the content of this document is urged to base his or her investment decisions upon such investigations as he or she deems necessary. This document is being provided as information only, and no specific actions are being solicited as a result of it; to the extent permitted by law, no liability whatsoever is accepted for any direct or consequential loss arising from use of this document or its contents.

About SEB

SEB is a public company incorporated in Stockholm, Sweden, with limited liability. It is a participant at major Nordic and other European Regulated Markets and Multilateral Trading Facilities (as well as some non-European equivalent markets) for trading in financial instruments, such as markets operated by NASDAQ OMX, NYSE Euronext, London Stock Exchange, Deutsche Börse, Swiss Exchanges, Turquoise and Chi-X. SEB is authorized and regulated by Finansinspektionen in Sweden; it is authorized and subject to limited regulation by the Financial Services Authority for the conduct of designated investment business in the UK, and is subject to the provisions of relevant regulators in all other jurisdictions where SEB conducts operations. SEB Merchant Banking. All rights reserved.

Relaterade ämnen:seb analys

Nästa

SEB – Råvarukommentarer, 21 september 2012

Missa inte

SHB Råvaruplanket 19 september 2012

Fortsätt läsa

Annons

Klicka för att kommentera

Skriv ett svar
Avbryt svar

Analys

Now it’s up to OPEC+

Publicerat

1 vecka sedan

den

20 november, 2023

Redaktionen

All eyes are now back at OPEC+ after the recent fall in oil prices along with weakening crude curve structures and weakening economic statistics. OPEC+ will have to step up the game and give solid guidance of what it intends to do in 2024. If Saudi Arabia is to carry the burden alone (with only a little help from Russia) it will likely need to keep its production at around 9.0 m b/d on average for 2024 and drop it down towards 8.5 m b/d in Q1-24. This may be too much to ask from Saudi Arabia and it may demand some of the other OPEC members to step up and join in on the task to regulate the market in 2024. More specifically this means Iraq, Kuwait and UAE. The oil market will likely be quite nervous until a firm message from Saudi/Russia/OPEC+ is delivered to the market some time in December.

Bjarne Schieldrop, Chief analyst commodities at SEB — Bjarne Schieldrop, Chief analyst commodities, SEB

Saudi Arabia may get some help from President Joe Biden though as his energy secretary adviser, Amos Hochstein, has stated that the US will enforce sanctions on Iran on more than 1 m b/d.

Brent crude fell 4.6% ydy to USD 77.4/b and over the last three trading sessions it has lost USD 5.1/b. This morning it is trading only marginally higher at USD 77.6/b which is no vote of confidence. A good dose of rebound this morning would have been a signal that the sell-off yesterday possibly was exaggerated and solely driven by investors with long positions flocking to the exit. So there’s likely more downside to come.

In general there is a quite good relationship between net long speculative positions in Brent crude and WTI versus the global manufacturing cycle. Oil investors overall typically have an aversion of holding long positions in oil when the global economy is slowing down. As of yet there are few signs that the global economic cycle is about to turn. Rather the opposite seems to be the case. Global manufacturing fell in October and yesterday we saw US industrial production fall 0.6% MoM while continued jobless claims rose more than expected and to the highest level in two years. This matches well with the logic that the strong rise in interest rates since March 2022 is inflicting pain on the economy with more pain ahead as the effect comes with a lag.

Most estimates are that the global oil market is running a solid deficit in Q4-23. The IEA has an implied deficit in the global oil market of 1 m b/d in Q4-23 if we assume that OPEC will produce 28 m b/d vs. a call-on-OPEC at 29 m b/d. But prices in the oil market is telling a different story with weakening crude curves, weakening refining margins and a sharp sell-off in oil prices.

For 2024 the general forecasts are that global economic growth will slow, global oil demand growth will slow and also that the need for oil from OPEC will fall from 28.7 m b/d to 28.4 m b/d (IEA). This is a bearish environment for oil. The average Brent crude oil price so far this year is about USD 83/b. It should essentially be expected to deliver lower in 2024 with the negatives mentioned above.

Two things however will likely counter this and they are interconnected. US shale oil activity has been slowing with falling drilling rig count since early December 2022 and that has been happening at an average WTI price of USD 78/b. The result is that total US liquids production is set to grow by only 0.3 m b/d YoY in Q4-24. This allows OPEC+ to support the oil price at USD 80-90/b through 2024 without fear of loosing a significant market share to US oil production. Thus slowing US liquids production and active price management by OPEC+ goes hand in hand. As such we do expect OPEC+ to step up to the task.

So far it has predominantly been Saudi Arabia with a little help from Russia which together proactively have managed the oil market and the oil price through significant cuts. Saudi Arabia produced 10.5 m b/d in April but then cut production rapidly to only 9.0 m b/d which is what it still produces. Its normal production is about 10 m b/d.

What has made the situation more difficult for Saudi Arabia is the combination of solid growth in non-OPEC supply in 2023 (+2.1 m b/d YoY; IEA) but also a substantial revival in production by Venezuela and Iran. The two produced 660 k b/d more in October than they on average did in 2022. So the need for oil from Saudi Arabia is squeezed from both sides.

All eyes are now back at OPEC+ after the recent fall in oil prices along with weakening crude curve structures and weakening economic statistics.

OPEC+ will have to step up the game and give solid guidance of what it intends to do in 2024. If Saudi Arabia is to carry the burden alone (with only a little help from Russia) then it will likely need to keep its production at around 9.0 m b/d on average for 2024 and drop it down towards 8.5 m b/d in Q1-24. This may be too much to ask from Saudi Arabia and it may demand some of the other OPEC members to step up and join in on the task to regulate the market in 2024. More specifically this means Iraq, Kuwait and UAE.

The oil market will likely be quite nervous until a firm message from Saudi/Russia/OPEC+ is delivered to the market some time in December.

Saudi Arabia may get some help from President Joe Biden though as his energy secretary adviser, Amos Hochstein, has stated that the US will enforce sanctions on Iran on more than 1 m b/d.

Fortsätt läsa

Analys

More from Venezuela and Iran means smaller pie for Saudi

Publicerat

1 månad sedan

den

24 oktober, 2023

Redaktionen

Production in Venezuela and Iran is on the rise and is set to rise further in the coming months and in 2024. Combined their production could grow by 0.8 m b/d YoY to 2024 (average year to average year). The IEA projected in its latest OMR (Oct-2023) that call-on-OPEC will fall to 28.3 m b/d in 2024, a decline of 0.5 m b/d. This combination would drive implied call-on-Saudi from 10.4 m b/d in 2023 to only 9.1 m b/d in 2024 and as low as 8.6 m b/d in Q1-24 if Saudi Arabia has to do all the heavy lifting alone. Wider core OPEC cooperation may be required.

The IEA is out in the news today projecting peak oil demand this decade with global demand standing at no more than 102 m b/d towards the end of this decade. If so it would imply a call-on-Non-OPEC of only 66.4 m b/d in 2028 assuming that OPEC in general will demand a market share of 30 m b/d + NGL of 5.6 m b/d. The IEA (Oct-23) projects non-OPEC production to average 68.8 m b/d in 2024. That’s already 2.4 m b/d more than what would be sustainable over time if global oil demand is set to peak later this decade. Oil producers in general cannot have a production growth strategy in a peak oil demand world.

The US has decided to lift sanctions towards Venezuela for six months (18 April) as a measure to tempt it to move towards more democratic processes. And if it does, then the lifting of sanctions could continue after the 6 months. A primary opposition election took place this weekend with lawmaker Maria Corina Machado currently holding 93% of the vote count. Venezuela will next year hold a presidential election but fair play seems unlikely with Maduro in charge. The lifting of sanctions allows Venezuela’s PdV to resume exports to all destinations. Bans on new, foreign investments in the oil and gas sector are also lifted though Russian entities and JV’s are still barred.

Venezuela produced 0.8 m b/d in September and indicates that it can lift production by 0.2 m b/d by year and with more rigs and wells by 0.5 m b/d to 1.3 m b/d in the medium term.

Oil production in Iran has been on a steady rise since its low-point of 2.0 m b/d in 2020. Last year it produced 2.5 m b/d. In September it produced 3.1 m b/d, but Iran’s oil minister says production now is at 3.3 m b/d. Iran’s rising production and exports is not about the US being more lenient in its enforcement of sanctions towards Iran. It is more about Iran finding better ways to circumvent them but even more importantly that China is importing more and more oil from Iran.

Production by Iran and Venezuela is recovering. YoY production from the two could rise by close to 0.8 m b/d in 2024. This will lead to a decline in call-on-Saudi oil.

Oil production by Iran and Venezuela — Source: SEB graph and asessments, Blbrg data and news

The IEA estimated in its latest OMR report that call-on-OPEC will fall from 28.8 m b/d in 2023 to 28.3 m b/d in 2024. If all OPEC members except Saudi Arabia produces the same amount in 2024 as in 2023, then the need for Saudi Arabia’s oil (call-on-Saudi) will fall from a healthy 10.4 m b/d in 2023 to a still acceptable 9.9 m b/d in 2024. Its normal production is roughly 10 m b/d.

If however production by Iran and Venezuela rise by a combined 0.5 m b/d YoY in 2024, then call-on-Saudi will fall to 9.4 m b/d which is not so good but still manageable. But if Iran’s oil minister is correct when he says that its current production now is at 3.3 m b/d, then it is not far fetched to assume that Iran’s oil production may average maybe 3.4-3.5 m b/d in 2024. That would yield a YoY rise of 0.6 m b/d just for Iran. If we also assume that Venezuela manages to lift its production from 0.8 m b/d this year to 1.0 m b/d in 2024, then the combined growth from the two is closer to 0.8 m b/d. That would push call-on-Saudi down to only 9.1 m b/d which is not good at all. It would require Saudi Arabia to produce at its current production of 9.0 m b/d all through 2024.

The IEA further estimates that call-on-OPEC will average 27.7 m b/d in Q1-24. If we assume Iran @ 3.4 m b/d and Venezuela @ 1.0 m b/d then call-on-Saudi in Q1-24 will only be 8.6 m b/d. I.e. Saudi Arabia will have to cut production further to 8.6 m b/d in Q1-24. At that point Saudi Arabia will likely need or like other core OPEC members like Iraq, Kuwait and UAE as well as Russia to join in.

Implied call-on-Saudi. Call-on-OPEC is set to decline from 28.8 m b/d to 28.3 m b/d to 2024. If all OPEC members produced the same in 2024 as in 2023 then call-on-Saudi would fall by 0.5 m b/d to 9.9 m b/d. But if Venezuela and Iran increases their combined production by 0.8 m b/d YoY in 2024 then call-on-Saudi falls to 9.1 m b/d.

If we look a little broader on this topic and also include Libya, Nigeria and Angola we see that this group of OPEC members produced 11.4 m b/d in 2010, 10.1 m b/d in 2017 and only 5.1 m b/d at the low-point in August 2020. The decline by these OPEC members has of course the other OPEC and OPEC+ members to stem the rising flood of US shale oil production. The production from this unfortunate group of OPEC-laggards is however now on the rise reaching 7.5 m b/d in September. With more from Iran and Venezuela it could rise to 8.0 m b/d in 2024. Production from Nigeria and Angola though still looks to be in gradual decline while Libya looks more sideways. So for the time being it is all about the revival of Iran and Venezuela.

The unfortunate OPEC-laggards had a production of 11.4 m b/d in 2010. But production then fell to only 5.1 m b/d in August 2020. It helped the rest of OPEC’s members to manage the huge increase in US shale oil production. Production from these countries are now on the rebound. Though Nigeria and Angola still seems to be in gradual decline.

Oil production of some OPEC countries — Source: SEB graph, Blbrg data

What everyone needs to be attentive to is that call-on-OPEC and even more importantly call-on-Saudi can only erode to a limit before Saudi/OPEC/Russia will have to take action. Especially if the forecast for needed oil from OPEC/Saudi for the nearest 2-3 years is in significant decline. Then they will have to take action in the sense that they stop defending the price and allows the price to fall sharply along with higher production. And yet again it is US shale oil producers who will have to take the brunt of the pain. They are the only oil producers in the world who can naturally and significantly reduce their production rather quickly. I.e. the US shale oil players will have to be punished into obedience, if possible, yet one more time.

We don’t think that it is any immediate risk for this to happen as US shale oil activity is slowing while global oil demand has rebounded following Covid-lockdowns. But one needs to keep a watch on projections for call-on-OPEC and call-on-Saudi stretching 1-2-3 years forward on a continuous basis.

In its medium term oil market outlook, Oil2023, the IEA projected a fairly healthy development for call-on-OPEC to 2028. First bottoming out at 29.4 m b/d in 2024 before rising gradually to 30.6 m b/d in 2028. The basis for this was a slowing though steady rise in global oil demand to 105.7 m b/d in 2028 together with stagnant non-OPEC production due to muted capex spending over the past decade. But this projection has already been significantly dented and reduced in IEA’s latest OMR from October where call-on-OPEC for 2024 is projected at only 28.3 m b/d.

In a statement today the IEA projects that global oil demand will peak this decade and consume no more than 102 m b/d in the late 2020ies due to (in large part) rapid growth in EV sales. This would imply a call-on-OPEC of only 26.9 m b/d in 2028. It is not a viable path for OPEC to produce only 26.9 m b/d in 2028. Especially if production by Iran and Venezuela is set to revive. I.e. OPEC’s pie is shrinking while at the same time Iran and Venezuela is producing more. In this outlook something will have to give and it is not OPEC.

One should here turn this on its head and assume that OPEC will produce 30 m b/d in 2028. Add OPEC NGLs of 5.6 m b/d and we get 35.6 m b/d. If global oil demand in 2028 stands at only 102 m b/d then call-on-Non-OPEC equates to 66.4 m b/d. That is 3.1 m b/d less than IEA’s non-OPEC production projection for 2028 of 69.5 m b/d but also higher than non-OPEC production projection of 68.8 m b/d (IEA, Oct-23) is already 2.4 m b/d too high versus what is a sustainable level.

What this of course naturally means is that oil producers in general cannot have production growth as a strategy in a peak-oil-demand-world with non-OPEC in 2024 already at 2.4 m b/d above its sustainable level.

The US is set to growth its hydrocarbon liquids by 0.5 m b/d YoY in 2024. But in a zero oil demand growth world that is way, way too much.

Fortsätt läsa

Analys

Reloading the US ’oil-gun’ (SPR) will have to wait until next downturn

Publicerat

1 månad sedan

den

23 oktober, 2023

Redaktionen

Brent crude traded down 0.4% earlier this morning to USD 91.8/b but is unchanged at USD 92.2/b at the moment. Early softness was probably mostly about general market weakness than anything specific to oil as copper is down 0.7% while European equities are down 0.3%. No one knows the consequences of what a ground invasion of Gaza by Israel may bring except that it will be very, very bad for Palestinians, for Middle East politics for geopolitics and potentially destabilizing for global oil markets. As of yet the oil market seems to struggle with how to price the situation with fairly little risk premium priced in at the moment as far as we can see. Global financial markets however seems to have a clearer bearish take on this. Though rallying US rates and struggling Chinese property market may be part of that.

The US has drawn down its Strategic Petroleum Reserves (SPR) over the latest years to only 50% of capacity. Crude oil prices would probably have to rally to USD 150-200/b before the US would consider pushing another 100-200 m b from SPR into the commercial market. As such the fire-power of its SPR as a geopolitical oil pricing tool is now somewhat muted. The US would probably happily re-load its SPR but it is very difficult to do so while the global oil market is running a deficit. It will have to wait to the next oil market downturn. But that also implies that the next downturn will likely be fairly short-lived and also fairly shallow. Unless of course the US chooses to forgo the opportunity.

The US has drawn down its Strategic Petroleum Reserves (SPR) to only 50% of capacity over the latest years. Most of the draw-down was in response to the crisis in Ukraine as it was invaded by Russia with loss of oil supply from Russia thereafter.

The US has however no problems with security of supply of crude oil. US refineries have preferences for different kinds of crude slates and as a result it still imports significant volumes of crude of different qualities. But overall it is a net exporter of hydrocarbon liquids. It doesn’t need all that big strategic reserves as a security of supply any more. Following the oil crisis in the early 70ies the OECD countries created the International Energy Agency where all its members aimed to have some 100 days of forward oil import coverage. With US oil production at steady decline since the 70ies the US reached a peak in net imports of 13.4 m b/d in 2006. As such it should have held an SPR of 1340 million barrels. It kept building its SPR which peaked at 727 m b in 2012. But since 2006 its net imports have been in sharp decline and today it has a net export of 2.9 m b/d.

Essentially the US doesn’t need such a sizable SPR any more to secure coverage of its daily consumption. As a result it started to draw down its SPR well before the Russian invasion of Ukraine in February 2022. But then of course it fell fast and is today at 351 m b or about 50% of capacity.

The US is the largest oil consumer in the world. As such it is highly vulnerable to the price level of oil. The US SPR today is much more of a geopolitical tool than a security of supply tool. It’s a tool to intervene in the global oil market. To intervene in the price setting of oil. The US SPR is now drawn down to 50% but it still holds a sizable amount of oil. But it is little in comparison to the firepower of OPEC. Saudi Arabia can lower its production by 1 m b/d for one year and it will have eradicated 365 million barrels in global oil inventories. And then it can the same the year after and then the year after that again.

The US has now fired one big bullet of SPR inventory draws. It really helped to balance the global oil market last year and prevented oil prices from going sky high. With 350 m b left in its SPR it can still do more if needed. But the situation would likely need to be way more critical before the US would consider pushing yet another 100-200 m b of oil from its SPR into the global commercial oil market. An oil price of USD 150-200/b would probably be needed before it would do so.

With new geopolitical realities the US probably will want to rebuild its SPR to higher levels as it is now an important geopolitical tool and an oil price management tool. But rebuilding the SPR now while the global oil market is running a deficit is a no-go as we see it.

An oil market downturn, a global recession, a global oil market surplus where OPEC no longer want to defend the oil price with reduced supply is needed for the US to be able to refill its SPR again unless it wants to drive the oil price significantly higher.

But this also implies that the next oil price downturn will likely be short-lived and shallow as the US will have to use that opportunity to rebuild its SPR. It’s kind off like reloading its geopolitical oil gun. If it instead decides to forgo such an opportunity then it will have to accept that its geopolitical maneuverability in the global oil market stays muted.

Net US oil imports in m b/d and US Strategic Petroleum Reserves (SPR) in million barrels. The US doesn’t need strategic petroleum reserves for the sake of security of supply any more. But it is a great geopolitical energy-tool to intervene in the price setting of oil in the global market place.