Råvaror har varit en av de mest volatila tillgångsklasserna under 2022. Energipriserna rusade under första kvartalet när Ryssland invaderade Ukraina och dess utveckling har varit en berg-och-dalbana sedan dess.

I slutet av 2022 är utbudet fortfarande snävt. Oron för en avmattning av den globala tillväxten på grund av aggressiva räntehöjningar från centralbanker har hållit locket på oljepriserna. Den allmänna känslan inför 2023 är att ekonomier över hela världen kommer att se kontraktioner under första halvåret, innan de återgår till tillväxt därefter.

För att motverka nedåtrisken bör det senaste EU-embargot och G7-pristaket på rysk olja tillsammans med slutet av de amerikanska SPR-releaserna fortsätta att hålla leveransvillkoren strama. Dessutom har OPEC+ varit ovanligt proaktiva under hela året för att balansera ut överskottsutbudet så detta kommer sannolikt att fortsätta under det nya året, och den ökande sannolikheten för en kinesisk återöppning under första halvåret kommer sannolikt att hjälpa oljepriserna att stiga.

Att lägga till argumentet om att oljepriserna förblir stödda är det faktum att de flesta centralbankerna kan ha kommit till slutet av sina räntehöjningar. Toppnivåer har ännu inte uppnåtts och det verkar saknas enighet om vad de faktiskt kommer att bli, men meddelandena från de flesta centralbanker har börjat visa en ”paus för att bedöma effekten hittills”. Detta innebär att ekonomierna faktiskt kan klara sig bättre än vad som ursprungligen förväntades under årets första kvartal, och efterfrågan på olja kan komma att minska.

Slutligen kommer utvecklingen av kriget mellan Ryssland och Ukraina att fortsätta att vara av stor betydelse 2023. Trots att det inte finns något fredsavtal i sikte, skulle en nedtrappning av spänningarna sannolikt och långsamt återföra råoljeflödena till nivåerna före kriget. Detta skulle få ner oljepriserna.