Nyheter
Nya enorma oljefynd rapporteras i Iran
”The National Iranian Oil Company (NIOC) has announced the discovery of a huge oil field with considerable crude reserves in southern Iran.
NIOC’s Director for Exploration Seyyed Mahmoud Mohaddes said Saturday that an exploratory oil well has already been drilled in the area.
”The newly-discovered oil field must be considered among the biggest fields ever discovered in Iran,” he said.
The Iranian official also added that initial tests have indicated the high quality of the oil in the new field.
Mohaddes went on to say that the details about two or three more oil fields will be announced in the near future.
A total of 18 heavy and extra heavy oilfields have so far been discovered in Iran, including Ferdowsi oil field in the Persian Gulf, which is one of the country’s biggest heavy oil fields with proven reserves of more than 31 billion barrels.
Iran’s total in-place oil reserves have been estimated at more than 560 billion barrels with about 140 billion barrels of extractable oil. Moreover, heavy and extra heavy varieties of crude oil account for roughly 70-100 billion barrels of the total reserves.”
De potentiella följdeffekterna är många: Dels visar det på att även om sanktionerna kan komma att bli omfattande så berör det inte Irans oljeindustri i det minsta. Tvärtom skickar det här en motsatt signal: Iran har olja och en jädrans massa av den varan. Och för att göra saker och ting värre har EU har passerat en lag som förhindrar att de får ta en del av den kakan.
Kineserna och indierna bevakar det här med en stor spänning (och förståeligt med enorm entusiasm), alltmedan EU nu förmodligen börjar undra om man inte vill ta risken och kolla om saudiernas mytomspunna reservkapacitet (som enbart räcker 4 månader enligt väldigt optimistiska beräkningar) verkligen håller måttet. För Irans kommande kunder är det här en signal som pekar på att den rätta investeringen har gjorts.
Det som förmodligen kommer att hända är att EU med all sannolikhet kommer att börja käbbla med USA om andelar av den libyska oljan och förmodligen att titta på läget hos Nigeria och Angola, Afrikas två andra signifikanta oljeproducenter. Jag tänker tillbaks på John Ghazvinians bok ”Untapped: The Scramble for Africa’s Oil” och hur det händelseförloppet har införlivats. Vi har till exempel redan haft svenska oljehandlare nere i Sudan (och framförallt Sydsudan).
Moodys nedgraderade Greklands kreditbetyg till den lägsta möjliga och varnar för att konkurs. Moodys var sena med beskedet; S&P gjorde samma bedömning för ett bra tag sen. Eurozonen har råd att kicka ut grekerna, men har definitivt inte råd att göra detsamma med Italien eller Spanien (såvida man inte köper Max Keisers utlåtande om att man preppar både länderna för samma tyska kannibalisering av ekonomin som för Greklands del).
Igår kom dessutom in en rapport där oljeleveranser till Medelhavet inte bara har bibehållits, men också ökat. The Guardian gick ut med att Iran innehar en 46%-ig andel av SuMed-pipelinen. Alldeles riktigt följde även ett reportage om hur italienska raffineringsbolaget Iplom SpA nyligen kommissionerat ett tankerfartyg för en leverans på 80,000 ton av iransk råolja från Kharg-terminalen.
Det här är dock inte problemfritt för Iran. Frågan återstår, hur betalar man för allt det här? Iran får inte handla med EU ens i guld. Skall transaktioner ske i förväg? Har sanktionerna ytterligare kryphål så avbetalningar kan ske löpande för ickeupplösta kontrakt? Har Iran återstående skulder som betalas av med oljeleveranser? Det är mycket vi inte vet och luddigheterna i sanktionerna späder på osäkerheten i situationen.
En sak är dock säker: Irans industriella apparat är den riktiga vinnaren. Oljefyndigheter som inte behöver allokeras till EU går med fördel till den inhemska marknaden. Oljan kan säljas mycket billigare till branscher inom Irans tungt subventionerade ekonomi, i och med att cost-benefit-kvotan går genom taket. Statens regulationer styr i dessa inhemska farvatten.
Samtliga händelser har en synergistisk inverkan på den globala oljemarknaden. Oljeproducenterna blir förstås skitlyckliga över höjda oljepriser, men bara till en viss nivå. De här upptäckterna av nya oljefält gör att de redan höga normalnivåerna av oljepriserna är här för att stanna (trots bristen på stabilitet; årsprognosen för WTI ligger en bit över 120 USD/fat). Det kan gå upp och ner några dollar på en dag, men det går i det stora hela upp. Den fortsatta inflationen av dollarn kommer att tvinga oljepriset att hålla ”tjugan” gentemot guldet.
Situationen hjälps inte heller av att jänkarna bankar på krigstrummorna och låter massmedia regurgitera alltihopa non-stop.
Skribent: Amir Askari Yahyavi
Nyheter
Kriget i Iran skapar en gödselkris som vi inte har sett tidigare
Kriget med Iran har fått oljepriserna att skjuta i höjden. Men det driver också upp kostnaderna för alla typer av kemikalier, inklusive gödningsmedel som urea, ammoniak och andra kväveprodukter som är nödvändiga för livsmedelsproduktion. Allt detta sker vid den värsta möjliga tidpunkten – strax före vårens sådd, när gödningsmedel behövs som mest. Och även om jordbrukarna har sett högre spotpriser på exempelvis urea tidigare, särskilt 2022, finns det redan tecken på att denna kris kan bli värre. Så hur tillverkas egentligen gödselmedel? Och vad innebär högre gödselmedelskostnader för jordbrukarna och för livsmedelspriserna? I det här avsnittet av Odd Lots-podden gästar Alexis Maxwell, senioranalytiker på Bloomberg Intelligences jordbruksteam, för att berätta mer.
Urea görs av naturgas och produceras där det finns billig sådan, och sedan fraktas urean till världens bönder. För att sätta betydelsen av gödsel i relation till något, så lyfter Maxvell fram att jorden har omkring 7 miljarder människor och utan gödsel skulle jorden sannolikt kunna klara att försörja bara 4 miljarder människor.
Nyheter
Bjarne Schieldrop, Iran backar inte, konflikten och högt oljepris fortsätter
Oljeanalytikern Bjarne Schieldrop beskriver i en intervju med Dagens industri en snabbt förvärrad situation i Mellanöstern där Irans agerande i Hormuzsundet driver upp oljepriserna och skapar global osäkerhet. Han menar att Iran, som redan är hårt pressat och delvis söndertrasat av konflikter, inte kommer att ge upp sitt främsta maktmedel, kontrollen över oljan och sundet. Detta gör att kriget och störningarna i oljehandeln sannolikt fortsätter. ”Det enda makten de har kvar, det är oljan och Hormuzsundet.”
Läget i Hormuzsundet och Irans strategi
Iran upplever sig ha ett strategiskt övertag genom kontrollen över Hormuzsundet, där omkring 20 procent av världens oljeproduktion passerar. En full eller delvis stängning får omedelbara effekter på Asien, som är starkt beroende av olja från Mellanöstern. ”Asien känner omedelbart effekten av det här.”
Iran använder denna position för att sätta press på USA och president Trump, som är känslig för stigande bensinpriser inför kommande val.
Effekter på oljepriset och globala lager
Den globala oljeproduktionen har fallit med cirka 20 procent. Enligt Schieldrop hade priset kunnat rusa till 500 dollar per fat om inte världen haft stora kommersiella lager att luta sig mot. ”Vi lever fortsatt på buffrene.”
USA har dessutom öppnat för att köpa tidigare sanktionerad rysk och iransk olja för att dämpa prisuppgången. Samtidigt förbereder sig G7-länderna på att släppa olja från sina strategiska reserver om situationen förvärras.
Begränsade möjligheter att skydda sjöfarten
Trump har talat om att skydda fartygstrafiken genom militära eskorter och försäkringsstöd, men Schieldrop är skeptisk. USA vill undvika risken att amerikanska soldater dödas i Hormuzsundet, vilket skulle bli en politisk katastrof. ”Det är inget mediaevent han har bjudit in oss att se.”
Iran behöver inte ens stänga sundet helt, attacker mot enstaka tankfartyg eller drönarattacker räcker för att störa flödet.
Asiens utsatthet och den globala logistikkedjan
Olje- och bränslelogistiken är ett komplext globalt system med långa transporttider. Stängningen av Hormuzsundet har redan lett till bränslebrist i delar av Asien och Mellanöstern. ”Det är en lång, komplex logistik som nu är bruten sönder.”
Historiskt klarar världen ungefär en månad av stora störningar genom att tömma lager – därefter riskerar priserna att explodera.
Risk för attacker mot iransk oljeinfrastruktur
USA och Israel har antytt att de kan slå till mot en strategisk ö där Irans oljeexport koncentreras. En attack skulle kunna förändra hela marknaden. Schieldrop menar att Israel sannolikt vill slå ut Irans förmåga att producera och exportera olja helt, medan USA främst vill förstöra vapensystem. ”Israel vill ödelegge allt som heter kapitalutstyr i Iran.”
En sådan attack skulle få långvariga effekter på oljepriset, även för 2027 och 2028.
Det avgörande framåt
Det viktigaste att bevaka nu är om Irans produktionsanläggningar, exempelvis på Kharg Island, blir attackerade. Om Iran förlorar sin exportförmåga kan landet i gengäld försöka stoppa andra länders export genom Hormuzsundet. ”Hvis Iran ikke har möjligheten til å producere og exportere olje, så har heller ikke Iran någon motivasjon til å tillåte andre länder att exportera olje ut ur hormonstredet.”
Nyheter
Studsvik förvärvar Kärnfull Next för att börja utveckla reaktorprojekt
Studsvik och Kärnfull Next har sedan tidigare ett nära samarbete, men idag meddelade Studsvik att man tar steget fullt ut och köper Kärnfull Next. Det utökar Studsviks affär, från att tillhandahålla tekniska tjänster för befintlig kärnkraft till att även utveckla nya reaktorprojekt. Med affären så tar Kärnfall Nexts grundare även plats i Studsviks koncernledning.
Studsvik har i decennier haft en global roll inom den tekniska infrastrukturen kring kärnkraft. Bolaget levererar bland annat bränsle- och materialprovning, analysprogramvara för reaktorer samt tjänster inom hantering av radioaktivt avfall till reaktoroperatörer och teknikutvecklare världen över.
Bolagets unika ställning i den nukleära industrin går tillbaka till den svenska kärnkraftens tidiga utveckling. Sverige utvecklade unika laboratorier och tekniska kompetens, dessa verksamheter kommersialiserades senare i stället för att stanna i statlig regi. Idag driver Studsvik en av världens få privatägda miljöer för kärnteknisk forskning och utveckling, och arbetar med reaktoroperatörer, teknikutvecklare och forskningsorganisationer inom den globala kärnkraftsindustrin.
Genom köpet av Kärnfull Next breddar Studsvik nu sin verksamhet till utveckling av nya reaktorprojekt. Kärnfull Next arbetar teknikneutralt med utveckling av projekt för små modulära reaktorer, SMR, och har byggt relationer med reaktorleverantörer, kommuner, investerare och beslutsfattare i takt med att Sverige förbereder sig för en ny generation kärnkraftsprojekt.
Vad Studsvik betalar
Studsvik betalar 6,5 miljoner euro för Kärnfull Next på kassa- och skuldfri basis, till vilket det etappvis kan tillkomma ytterligare 2 miljoner euro fram till 2029. Därutöver finns prestationsbaserade tilläggsköpeskillingar på upp till cirka 14 miljoner euro, kopplade till framgångsrik utveckling och försäljning av projektbolag.
-
Nyheter4 veckor sedanLappland Guldprospektering säkrar kapital för en påskyndad tidsplan
-
Nyheter3 veckor sedan1,5 timmar om varför guld och silver kommer att fortsätta att gå upp i pris
-
Nyheter4 veckor sedanEtt samtal om ädelmetaller ur ett längre perspektiv
-
Analys4 veckor sedanBrent above USD 71: Options skew and geopolitics argue against short positioning
-
Nyheter3 veckor sedanRekorddyr februari i norr, fortsatt höga elpriser i mars
-
Nyheter3 veckor sedanDatacenter på 300 MW byggs i Långsele
-
Nyheter2 veckor sedanChristian Kopfer kommenterar läget på oljemarknaden och Anders Wennberg halvmetallen antimon
-
Nyheter3 veckor sedanVärldens största batterisystem ska byggas i Minnesota, på massiva 30 gigawattimmar

