Priset på kol hade sitt värsta år på ett decennium. Spotpriset på termiskt kol sjönk med 39 procent under 2019, och slutade på 5,35 USD per ton. Nedgången för kolpriserna var den största nedgången under ett enskilt år sedan S&P Global Platts började rapportera kolpriserna 2007.

Bidragande till nedgången i kolpriserna är faktorer som en minskning av efterfrågan på kolkraft, ett överflöd av flytande naturgas och Kinas övergång till att bli mer självförsörjande på kol.

Vidare har den fallande stålproduktionen i Europa, Indien och Japan pressat priset på koks, som används för att tillverka legeringsmetallen. Spotpriset på koksat kol sjönk med 38 procent till 136 USD per ton.

Ett verkligt bakslag för kolproducenter

Den minskade efterfrågan har drabbat bland annat amerikanska kolproducenter som har upplevt en serie konkurser, inklusive Blackhawk Mining och Westmoreland Coal Co.

Marknaden lider av obalanserade fundamentala faktorer. Internationella energimyndigheten, IEA, rapporterar att världen har konsumerat mindre kol under 2019 än 2018, i stort sett eftersom koleldad elproduktion kom att minska med över 250 terawattimmar eller över 2,5 %. Branschen har också drabbats av en stor minskning av mängden termiskt kol som används av amerikanska och europeiska kraftverk där billigare naturgasalternativ och hårdare bestämmelser om fossila bränslen har orsakat en förändring av kolbehovet.

Men Kina är fortfarande en bastion för kolmarknaden som utgör ungefär hälften av den totala efterfrågan, och den tillväxtekonomin fortsätter att öka konsumtionen.

”Den kinesiska regeringen vill minska sitt beroende av importerat kol,” sa Manjot Singh, en analytiker på råvarukonsultföretaget CRU Group, till WSJ. ”Deras avsikt är att skydda den inhemska kolindustrin eftersom det är källan för sysselsättning för så många människor.”