Nyheter
Järnvägen omformar det amerikanska energisystemet

Järnvägen, som kom att utveckla det europeiska transportnätet i början av 1800-talet, har kommit att få en betydande roll för oljan under 2000-talet. Järnvägstransporter har kommit att bli ett alternativ till pipelines när de amerikanska oljeproducenterna ökar sin produktion och det inte går att använda rörledningssystemen på grund av att kapacitetstaket redan är nått.
När rörledningarna inte längre kan erbjuda oljeproducenterna de oljetransporter som dessa behöver har företagen istället börjat transportera oljan på andra sätt, till exempel genom järnvägstransporter, precis som för över 100 år sedan.
Vad som tidigare ansågs vara en tillfällig åtgärd för att hantera ett kraftigt ökat produktionsutbud har kommit att bli ett permanent komplement till pipelines och utgör nu en betydande del av den amerikanska energiinfrastrukturen. Järnvägsnätet bedöms få en ökad betydelse i framtiden, detta sedan det amerikanska energidepartementet prognosticerat att oljeproduktionen kommer att stiga till 8,15 miljoner fat per dag i slutet av 2014, en ökning från dagens 6,89 miljoner fat.
Bland marknadsanalytiker i USA är det en allmän uppfattning att pipelinesystemet inte kommer att kunna klara av att hålla jämna steg med den nordamerikanska råoljeproduktionen. Järnvägsnätet behövs i dag för att kunna flytta råolja från Williston- och Albertabassängerna samt skifferolja från Eagle Ford.
Järnvägstransporterna ökade med 256 procent under 2012
Under 2012 sade Association of American Railroads att det transporterades rekordstora mängder råolja på järnvägsnätet, 233 811 järnvägslaster, att jämföra med 65 671 järnvägslaster under 2011, vilket ger en ökning om 256 procent på årsbasis. Totalt sett motsvarade detta en produktion om 350 000 fat råolja per dag under 2012. Taket är emellertid ännu inte nått, Morgan Stanley räknar med att transporterna kommer att uppgå till 450 000 järnvägslaster under 2014.
Det är emellertid fortfarande så att järnvägstransporter endast svarar för en bråkdel av all överföring av olja, men den data från 2012 som vi redovisat ovan visar hur snabbt både energibranschen och järnvägsföretagen har anpassat sig till att transportera olja på räls. I dag kan ingen säga att järnvägsnätet inte har en betydande inverkan på oljans logistik.
Den enorma tillväxten i oljeproduktionen i North Dakotas Bakkenregion sporrade användandet av järnvägssystemet eftersom det inte fanns tillräckligt med rörledningar för att hantera produktionen. Det finns tre skäl till varför energibranschen förblir intresserade av detta transportsätt.
- Systemtåg, dvs godståg där alla vagnar dras från en gemensam utgångspunkt till en gemensam destination. Dvs inget trassel och tidsslöseri med att koppla av och på vagnar längs vägen.
- Möjligheten att sälja oljan till en mängd olika köpare på olika destinationer.
- Möjligheten att teckna sig för korta kontrakt vilket inte alltid är möjligt när det gäller rörledningssystemet.
Ökad efterfrågan på järnvägsvagnar
Det finns fortfarande inget alternativ som kan konkurrera med pipelinetransporter av olja när det gäller effektivitet och bekvämlighet. Men systemtåg helt dedikerade till en produkt hjälper signifikant till att sänka kostnaderna för att transportera olja på räls. Detta har lett till en boom för järnvägsföretagen.
Burlington Northern, som äger majoriteten av spåren i Bakkenregionen, säger att företaget planerar att lägga ned 4,1 miljarder USD på expansions- och effektivitetsprojekt under de kommande åren. I första hand kommer detta kapital att läggas på att öka kapaciteten för produktionen från Bakken Shale.
Tågvagnstillverkarna gynnas av detta. Under de första två veckorna i januari erhöll tillverkarna order på fler än 2 500 nya tankvagnar, och det finns en eftersläpande orderstock på fler än 40 000 vagnar, vilket gör att leveranstiden från beställning för en vagn ligger på cirka 18 månader.
Även pipelineoperatörerna investerar i järnvägar. Kinder Morgan meddelade i februari att bolaget tillsammans med Mercuria Energy Trading planerar att bygga ett järnvägsprojekt med kapacitet att hantera 210 000 fat per dag.
Enligt en analys från Morgan Stanley byggs eller planeras en utbyggnad av järnvägsnätet i USA vilket kommer att öka kapaciteten med en miljon fat råolja per dag, vilket kommer att tredubbla den nuvarande kapaciteten. Vidare spår Morgan Stanley “betytande investeringar”, vilket definieras som investeringar i nivån 100 till 500 MUSD, kommer att fortsätta göras av Master Limited Partnerships (en juridiskt definierad investeringsform) i form av förvärv eller organisk utbyggnad av järnvägsterminaler.
En mängd olika destinationer
Oljeproducenterna har fördelen av att de kan utnyttja järnvägsnätet för att reagera på marknadskrafterna och skicka sin råolja dit priserna är som högst istället för att låta den fastna där rörledningar slutar, vilket öppnar nya marknader. I dag ser vi hur oljan i Cushing, Oklahama där en stor del av råoljan lagras, handlas med en rabatt. Vi ser också hur överskottet av råolja i de mellersta delarna av USA har gjort att olja nu transporteras från North Dakota till den amerikanska östkusten, västkusten och Gulfkusten.
I Morgan Stanleys analys konstateras att pipelines vanligen är ett billigare alternativ än järnvägen, när både alternativ finns byggda på samma sträcka. Men att nya pipelineprojekt kommer att ha svårt att konkurrera med järnvägen på grund av kostnaden för att bygga pipelines i nya områden. Dessutom är inte pipelines praktiskt möjliga i vissa regioner.
Importen förskjuts
Den tredje fördelen med tågtransporter är att dessa erbjuder oljeproducenterna kortare kontrakt, ofta så pass korta som mellan ett till fyra år, vilket skall ställas i jämförelse med rörledningarna där avtalen oftast löper på mellan tio och femton år.
Fram till dess att den amerikanska regeringen tillåter export av råolja kommer produktionen att stanna innanför landets gränser, vilket gör att det finns en gräns för hur pass mycket den amerikanska oljeproduktionen kan påverka priset på de globala marknaderna. Däremot ser vi att en del av Kanadas oljeproduktion kan och till viss del redan har, flyttat utomlands. Detta beror bland annat på att det finns ett utbyggt järnvägsnät till den amerikanska västkusten och att det finns förslag om att bygga exportterminaler i både Kanada och USA.
Morgan Stanley säger i sin rapport att USA kanske inte kommer att börja exportera råolja inom en snar framtid, men att det finns skäl att anta att landets import kommer att minska snabbt som en följd av järnvägarnas utveckling.
Nyheter
USA ska införa 50 procent tull på koppar

USA:s president Donald Trump har precis meddelat att landet ska införa en tull på 50 procent på basmetallen koppar. Priset på råvarubörsen i USA stiger omgående med 10 procent.
USA har viss inhemsk produktion av koppar, men den inhemska efterfrågan överstiger produktionen. Därför måste landet importera koppar för att täcka behovet, särskilt för användning inom elnät, elektronik, byggindustri och fordonssektorn. De största exportörerna till USA är Chile, Kanada, Mexiko och Peru.
När tullar av denna typ införs uppstår prisskillnader i världen. Handlar man koppar på börsen är det därför viktigt att veta vilken börs man handlar på eller om man använder certifikat så är det viktigt att veta vilka underliggande värdepapper de följer.
Sedan är det som alltid med Trump, begreppet är som bekant TACO, Trump Always Chickens Out. Man ska alltså inte ta några definitiva stora beslut baserat på vad han säger. Saker och ting kan ändra sig från dag till dag.
Nyheter
Ryska staten siktar på att konfiskera en av landets största guldproducenter

En våg av panik sprider sig bland Moskvas elit sedan Vladimir Putins regim inlett en dramatisk offensiv för att beslagta tillgångarna hos Konstantin Strukov – en av Rysslands rikaste affärsmän och ägare till landets största guldgruvföretag, Yuzhuralzoloto. Åtgärden ses som ett tydligt tecken på hur långt Kreml är villigt att gå för att säkra ekonomiska resurser i takt med att kostnaderna för kriget i Ukraina stiger.
Strukovs förmögenhet, som uppskattas till över 3,5 miljarder dollar, byggdes upp under decennier i nära relation med maktens centrum i Ryssland. Men den 5 juli stoppades hans privatjet från att lyfta mot Turkiet. Enligt flera ryska medier deltog den federala säkerhetstjänsten FSB i ingripandet, och Strukovs pass beslagtogs. Händelsen ska vara kopplad till en omfattande rättsprocess där åklagare kräver att hela hans företagsimperium förverkas – med hänvisning till påstådd korruption och användning av skalbolag och familjemedlemmar för att dölja tillgångar.
Företaget själva förnekar att något inträffat och kallar rapporteringen för desinformation. De hävdar att Strukov befann sig i Moskva hela tiden. Trots det bekräftar rättsdokument att både han och hans familj förbjudits att lämna landet, och att myndigheterna snabbt verkställt beslutet.
Det som nu sker är en del av ett större mönster i ett Ryssland präglat av krigsekonomi: staten tar tillbaka kontrollen över strategiska sektorer som guld, olja och försvarsindustri – industrier som nu allt mer mobiliseras för att finansiera och stödja krigsinsatsen. Intressant nog handlar det inte om att Strukov ska ha varit illojal mot regimen – tvärtom har han varit en lojal allierad, med politiska uppdrag knutna till Putins parti. Men lojalitet räcker inte längre som skydd.
Medan tidigare utrensningar ofta riktade sig mot krigskritiker eller de som flydde landet, drivs dagens tillgångsövertaganden av något mer fundamentalt: ekonomisk nöd. De växande sanktionerna har nästan helt strypt inflödet av utländskt kapital. Statens oljeintäkter minskar och budgetunderskotten växer. Putins lösning är att vända sig inåt – till de oligarker han själv lyfte fram – för att fylla statskassan.
Det här är inte ett enskilt fall. På senare tid har flera framstående affärspersoner hamnat i plötsliga rättsliga tvister, omkommit under mystiska omständigheter eller sett sina bolag tas över av staten. Den oskrivna överenskommelsen som länge gällde i Putins Ryssland – rikedom i utbyte mot lojalitet – håller på att kollapsa.
Den 8 juli väntar en rättsförhandling som kan avgöra framtiden för Strukovs affärsimperium. Men budskapet till Rysslands näringslivselit är redan tydligt: ingen är för rik, för lojal eller för nära den politiska makten för att gå säker. I ett Ryssland där kriget kräver allt större uppoffringar riskerar oligarker att snabbt förvandlas till måltavlor.
Nyheter
Hur säkrar vi Sveriges tillgång till kritiska metaller och mineral i en ny geopolitisk verklighet?

När världsläget förändras ställs Europas beroende av metaller och mineral på sin spets. Geopolitiska spänningar, handelskonflikter och ett mer oförutsägbart USA gör att vi inte längre kan ta gamla allianser för givna. Samtidigt kontrolleras en stor del av de kritiska råvarorna vi är beroende av av andra makter – inte minst Kina. Vad händer med Sveriges industriella förmåga i ett läge där importen stryps? Hur påverkas försvarsindustrin av Kinas exportrestriktioner? Är EU:s nya råvarupolitik tillräcklig för att minska sårbarheten – eller krävs ytterligare statliga insatser och beredskapslagring? Svemin anordnade den 25 juni ett seminarium som bestod av bestod av deltagare från myndigheter, politik och industri. Man diskuterar Sveriges och EU:s strategiska vägval i en ny global verklighet – och vad som krävs för att säkra tillgången till metaller när vi behöver dem som mest.
-
Nyheter4 veckor sedan
Stor uppsida i Lappland Guldprospekterings aktie enligt analys
-
Nyheter4 veckor sedan
Silverpriset släpar efter guldets utveckling, har mer uppsida
-
Nyheter3 veckor sedan
Uppgången i oljepriset planade ut under helgen
-
Nyheter2 veckor sedan
Mahvie Minerals växlar spår – satsar fullt ut på guld
-
Nyheter3 veckor sedan
Låga elpriser i sommar – men mellersta Sverige får en ökning
-
Analys3 veckor sedan
Very relaxed at USD 75/b. Risk barometer will likely fluctuate to higher levels with Brent into the 80ies or higher coming 2-3 weeks
-
Nyheter2 veckor sedan
Oljan, guldet och marknadens oroande tystnad
-
Nyheter2 veckor sedan
Jonas Lindvall är tillbaka med ett nytt oljebolag, Perthro, som ska börsnoteras