Analys
En gasmarknad i förändring

Gasmarknaden har de senaste åren genomgått ett skifte på fler än ett plan och utvecklingen fortsätter i snabb takt. I detta månadsbrev vill vi ge er en bild över vad som händer och hur det kan komma att påverka den europeiska balansen och priserna på kort- och längre sikt.
Sammanfattning och slutsatser
- Gasmarknadens har gått igenom skiften på flera plan, bl.a. genom:
– Utvinningen av skiffergas i USA som femdubblats på drygt fem år och nära halverat gaspriserna för den amerikanska industrin.
– Skiftningen från oljeindexerade gaspriser till spotprissättning.
– Utbyggnaden av LNG som harmoniserar priser, ökar tillgängligheten av gas globalt och som har bidragit till förändrade lagerhållningsstrategier i Europa.
– Rysslands inträde på spotgasmarknaden via spotgasauktioner och ökande export till Europa.
– Minskad användning av gas i Europa p.g.a. försämrad lönsamhet i kraftverk gentemot kol och den minskade användningen i industrisektorn. - Inför vintern ser vi ett möjligt paradigmskifte med ovanligt låga gaslager i Europa. Konkurrenskraftig norsk och rysk pipe-gas tillsammans med LNG-import från mellanöstern och uppstartad LNG-export från USA förväntas täcka både behov och flexibilitet i vinter.
- På längre sikt ökar användningen av gas när kolkraft och oljeanvändning fasas ut.
- Inhemsk europeisk produktion från England, Norge och Holland minskar kommande 5-årsperioden och ersätts av ökat flöde från bl.a. Ryssland och LNG från bl.a. USA och Australien.
- Ryssland blir mer aktiva på spotgasmarknaden och exporten till Europa kommer öka. Iran
med världens näst största gasreserv blir också intressant att följa. - Konflikten Ryssland-Ukraina kommer kvarstå under lång tid, bl.a. för att östra Ukraina besitter en av världens största skiffergasreserver. Osäkerheten kring gasleveranser från Ryssland till EU via Ukraina kommer därför fortgå i överskådlig framtid.
- Osäkerheten är hög kring globala klimatåtgärder och potential finns för ytterligare efterfrågeökning inom kraftsektorn. Hänsyn måste dock tas till Europas konkurrenskraft för att hindra flykt till t.ex. USA med hälften så höga gaspriser.
- Det kraftigt ökande utbudet av naturgas kan dra ner priserna till nära hälften till år 2017. Ett golv över tid bör dock ligga runt €13-15/MWh (estimerad norsk marginalkostnad för Nordsjöfält) medan ett övre tak sätts runt LNG-priset till Japan/Sydkorea, f.n. runt €21-22/MWh. Modity spår fallande gaspriser fram till år 2020. 2014 års prisnivåer i reala termer nås inte igen förrän efter år 2025.
Stora förändringar i den globala gasmarknaden
Skiffergasrevolutionen
Gasmarknaden har de senaste åren genomgått ett skifte på mer än ett sätt. Det mest omtalade, och mest betydelsefulla, skiftet är den enorma ökningen av utvinningen av skiffergas i USA. Som visas i grafen nedan har produktionen av skiffergas stigit från ca 2 miljarder kubikfot/dag i början av år 2007 till ca 10 miljarder kubikfot/dag i början av år 2013. USA har nu gått om Ryssland som världens största gasproducent. Enligt World Energy Outlook 2014 (WEO) kommer år 2040 okonventionell gas, varav främst skiffergas, att ha ökat från 17 % av totalt gasutbud till 31 % till år 2040.
Detta skifte har haft stor påverkan på de amerikanska gaspriserna. Gaskostnaderna för industrin i USA har nära halverats från 2008. Det lägre gaspriset har fått elproducenter att gå från kolkraft till gaskraft vilket i sin tur har fått priset på kol att falla och exporten av kol till Europa att öka kraftigt. Gaspriserna i Europa har dock inte påverkats så kraftigt av denna skiffergasrevolution.
Från oljeindexering till spotprissättning
Den andra viktiga trenden rör prissättningsmodeller. Det har varit ett skifte från oljeindexerade gaspriser till spotprissättning. Detta påbörjades redan före skiffergasrevolutionen men har förstärkts av det kraftigt ökade utbudet. Efter Lehman-kraschen så föll alla råvaror kraftigt, alla utom gas. Att gaspriserna inte föll i samma utsträckning berodde på oljeprisindexeringen där ett oljeprisfall påverkar gaspriserna 3-9 månader senare. Gas blev alltså mycket dyrt jämfört med andra råvaror. När dessutom utbudet ökade kraftigt under samma period blev oljeindexerad gas ett mycket dyrt alternativ i förhållande till det utbud som fanns. Skapandet av virtuella hubbar, t.ex. NCG, som reflekterade marknadens minskade efterfrågan och därmed lägre gaspriser efter kraschen bidrog också till att påvisa den ofördelaktiga oljeprisindexeringen. Norge har därefter övergått till en mycket högre grad av spotprisindexering i långtidskontrakt, där Ryssland fortsatt försvarar oljeindexering.
LNG-exporten har ökat kraftigt
Ytterligare en viktig faktor som har påverkat marknaden de senaste åren är utbyggnaden av och därmed tillgången till LNG d.v.s. flytande naturgas. Den största marknadsandelen har Qatar men utbudet växer från andra länder. Bl.a. Ryssland och Norge har stora prospekt på gång och även Australien ska komma igång mer LNG export. Här byggs världens största ”liquifaction processing plant”. Tillgången på LNG gör att utbudet till Europa blir mer mångfacetterat och större.
Rysslands export till Europa
Även Rysslands export till Europa har ökat kraftigt bl.a. med hjälp av Nordstream-pipeline I och II från Ryssland till Tyskland. Ryssland har ökat sin export med ca 30 % sedan dess och blivit en alltmer betydelsefull leverantör av gas till Europa.
Ett paradigmskifte på lagernivåer
När det gäller lagringskapacitet har Europa genomgått något av ett paradigmskifte. I början av 2000 talet låg Europas lagerkapacitet på ca 45 bcm (knappt 500 TWh). Sedan dess har kapaciteten byggs ut kraftigt. Detta har varit ett prioriterat EU projekt då man ansett det viktigt att öka leveranssäkerheten på gas. Nu är lagerkapaciteten uppe på ca 66 bcm. Men under denna period har förbrukningen minskat kraftigt. Under högkonjunkturen i början av 2000-talet använde industrin betydligt mer gas till sin produktion, gasanvändningen var stigande fram till runt år 2010 då det vände snabbt. Nedanstående två grafer visar förändringen i gasintensiv industri i Europa där speciellt kemiindistrin har haft det svårt.
Dessutom användes tidigare ca 15-20 bcm mer gas i kraftproduktionen på grund av en positiv ”spark spread” d.v.s. lönsamhet i gaskraftproduktion. Ofta jämför man med ”dark spread” som är lönsamhet i kolkraftproduktion. Idag är lönsamheten för kolkraftproduktion betydligt högre än den för gaskraftproduktion vilket minskar användningen av gas för detta syfte. Den kraftiga ökningen av förnybar energi i Europa är ytterligare en anledning till minskad användning av gas i kraftsektorn.
Vi kommer alltså även de närmaste åren troligen se betydligt lägre lagernivåer än vi sett tidigare men det betyder inte automatiskt att vi kommer se högre priser.
Gaspriserna i Europa det senaste året
Under vintern 2014/2015 såg vi en dipp i gaspriserna i Europa. Detta berodde på två milda vintrar i rad, en minskad industriförbrukning, låg gaskraftproduktion samt det kraftiga oljeprisfallet. Den första dippen kom efter förra sommarens höga lagernivåer och låga förbrukning.
När sedan i början av år 2015 lagernivåerna gick ner till för säsongen lägsta nivåer (se bild över lagernivåer nedan) samtidigt som oljepriserna gick upp och vi fick en upptrappning i konflikten mellan Ryssland och Ukraina så fick vi uppgång i gaspriserna.
Sedan dess har gaspriserna åter fallit tillbaka då vi generellt har haft ett högt utbud av gas från både Ryssland och Norge samtidigt som LNG-leveranser har kommit in och användningen har varit låg av anledningar nämnda tidigare.
Status inför vintern
Förra vintern blev aktörer lite ”brända” av att ha köpt in stora lager på högre pris och sedan inte fått avsättning för denna. En anledning till att lagerkapaciteten var hög inför förra vintern var den då eskalerande konflikten mellan Ryssland och Ukraina där man var mycket osäker på hur stora leveranser som skulle tillåtas gå till och genom Ukraina. Dessutom var vintern mycket mild.
Idag är gaslagrena i Europa låga. Anledningen är att man diskonterar in ökade leveranser av LNG till låga priser. USA:s kongress godkände i början av året export av LNG och kontrakt är skrivet kring leveranser redan denna vinter. Dessutom finns förra årets osäkerhet kring Ryssland/Ukraina inte kvar i år då det nu finns en överenskommelse kring leverans och pris av naturgas från Ryssland till Ukraina. Ukraina har dessutom i år en god lagersituation. Vi har även en rekordhög export av gas från Norge i år.
Utbudskapaciteten är med andra ord hög och osäkerheterna är betydligt lägre än förra året. Det skulle krävas en kall vinter under en längre period för att långvarigt få upp gaspriserna under vintern.
Priset från Ryssland till Ukraina är officiellt ca €19,4/MWh vilket ger en indikation på ett pristak för vinter, åtminstone tillfälligt om inte efterfrågan skulle stiga under många veckor pga. kraftig långvarig kyla. Vädret är dock en risk. Vi såg för ett par veckor sedan ett exempel på hur snabbt gaspriserna kan stiga när det blir kallt, LNG-leveranser inte täcker upp direkt och de låga lagernivåerna orsakar volatilitet.
Gaspriserna på längre sikt
Användning/förbrukning
Behovet av gas växer i Europa. Användningen av gas kan bli det tredubbla till 2017 och stiga från dagens ca 20 % till 65 % menar till exempel analytiker på Energy Aspects. Även analyshuset Pira har en liknande åsikt vilket visas i grafen nedan. Låga, och till och med något fallande, gaspriser tillsammans med utfasningen av kärnkraft och kolkraft samt högre CO2-priser kommer öka användningen av gas i den europeiska kraftsektorn. Tyskland kommer troligen stå för en stor del av ökningen. Graf nedan visar analysföretaget Piras prognos på europeisk gasanvändning fram till 2030.
I Japan minskar gasanvändningen nu när de återstartar en del av sin kärnkraft. Generellt i Asien satsas även stort på förnybar elproduktion och kärnkraft vilket till viss del begränsar användningen av naturgas. Totalt sett så väntas dock Asien kraftigt öka sin förbrukning av naturgas framöver. Av klimatskäl vill man minska kol-och oljeanvändningen så mycket som möjligt och här är gas ett bra alternativ. Även i fordonssektorn kan användningen komma att öka kraftigt i Asien när man satsar på att minska de farliga utsläppen. Kina väntas enligt WEO att gå om Europa i gasanvändning runt år 2035 och 11 % av efterfrågan på primärenergi ska komma från naturgas (jmf med ca 4% idag). Ökningen väntas komma från alla sektorer; kraftsektor, industri och fordonssektorn. Mellanöstern ses av WEO som det andra stora området där gasanvändningen kommer öka kraftigt.
Produktion och Export
Inhemsk europeisk produktion kommer att minska under kommande år. Både i Holland och i England kommer vi få se en fallande produktion. Det holländska parlamentet godkände nyligen ytterligare reduktion i det stora Gröningen fältet p.g.a. ökad seismisk aktivitet, och mer kan komma.
Utbudet globalt kommer dock att växa kraftigt. Som vi nämnde tidigare så ökar LNG-exporten från ett flertal länder. USA kommer igång med sin första export nu till vintern efter ett kongressbeslut i början av året. Mer omfattande export väntas dock inte komma igång förrän år 2017. Kina väntas enligt WEO mer än fördubbla sin produktion av naturgas till 2025. De har stor potential för skiffergas men samtidigt problem med grundvatten vilket gör prognosen osäker. I Australien byggs världens största ”liquefaction processing plant”, d.v.s. fabrik där gas omvandlas till flytande naturgas för att kunna transporteras vidare på t.ex. fartyg. Deras LNG väntas alltså öka kraftigt och täcka en stor del av kommande behov från Asien. Totalt väntas en fördubbling av produktionen av naturgas redan till 2020 jämfört med 2012 års nivåer. Även från Egypten väntas LNG-exporten öka till 2025. Nedanstående graf visar analysinstitutet Piras prognos över kommande utbud av LNG. De menar att kapaciteten för ny LNG är mycket stor men att dock inte alla planerade projekt kommer att bli av. Att kapaciteten finns där gör att priserna inte kan stiga hur mycket som helst. Tillgången finns där.
Ryssland satsar på att öka sin export ytterligare till Europa. Bl.a. så byggs ytterligare en Nordstream pipeline (Ryssland-Tyskland genom Östersjön). Diskussionerna kring Southstream (genom Svarta havet till Bulgarien och genom Serbien, Ungern, Slovenien och till Österrike) har för närvarande övergetts pga. dispyt med EU men kan komma att återtas som ett alternativ. Även Ryssland kommer dessutom att öka sin LNG-export där en stor del kan komma till Europa. Ryssland har som vi tidigare skrivit genomfört sin första gränsauktion där de säljer gas enligt auktionsförförande. Prissättningen är helt frikopplat från oljeindexering. Ryssland kommer potentiellt i fortsättningen att bli mer aktiv i sin gasförsäljning och agera mer på spotmarknader. Detta ger dem även en bra hedge mot eventuellt fortsatt låga oljepriser. WEO har i sina prognoser räknat med en kraftig ökning gasproduktionen i Ryssland men först efter år 2025.
Ytterligare ett land att räkna med i framtiden är Iran. Det har talats mest om Iran i oljesammanhang men Iran har också världens näst största gasreserv. När nu Iran och de sex världsmakterna slutit avtal om landets kärntekniska program börjar också de ekonomiska kontakterna utvecklas. Iran har pekat ut totalt 50 olje- och gasprojekt och ska erbjuda utländska investerare att ingå utvinningsavtal i flera av de stora gasfälten. Diskussioner förs även med grannationer kring pipelines för export av gas och man planerar även för start av export av LNG. WEO har i sina prognoser också räknat med en kraftig uppgång i gasproduktionen i landet men först efter år 2025.
Nedanstående tabell visar prognos på förändring i export av naturgas till Europa. Export från England, Norge och Holland minskar kraftigt och ersätts av flöde från bl.a. LNG och Ryssland.
Nedanstående graf (dock över ett år gammal) visar potentiellt utbud och efterfråga i en undersökning gjord av Ernst & Young. Idag har potentialen växt ytterligare då detta bl.a. var före lättnader för Iran.
Kommentarer kring balans och priser
Sammanfattningsvis finns ett stort potentiellt utbud av naturgas globalt. Möjlig kapacitet täcker med råge efterfrågeprognoser. Vad skulle då kunna få förbrukningen att öka ytterligare?
Två mycket osäkra faktorer, både inom Europa och globalt, är storleken på utfasningen av kolkraftverk (speciellt de smutsiga brunkolsverken) samt höga CO2-priser/klimatskatter och andra klimatåtgärder. Klimatmötet i Paris i december kan ge en första indikation på hur stort åtagande länder som t.ex. Kina, Indien, Indonesien osv. är beredda att åta sig. Vi tror inte att länder som t.ex. Indien kommer gå samma väg som Kina gjorde utan att man redan från början då betydligt fler klimatvänliga alternativ idag finns att tillgå och man ser också klimatbördan som Kina idag bär.
Ytterligare en faktor som skulle kunna få gasanvändningen att öka kraftigt är en kraftig högkonjunktur. Detta känns idag långt borta för industrin. Kina växer mest i tjänstesektorn idag och industrin är på tillbakagång. I Europa har Spanien, och till viss del även Italien och England, ökat sin gasanvändning det senaste året men det känns långt borta med en kraftigare ökning från industrisektorn i Europa. Skillnaden i energipriser, och speciellt gaspriser, är dessutom mycket stor mellan olika länder. Gaspriserna för industrin i USA har fallit lavinartat sedan skiffergasen och industriproduktion har flyttats från Europa till USA, se graf nedan. Vi har svårt att se att industriproduktionen i Europa någonsin kommer återgå till nivån för fem år sedan. Som vi skrivit tidigare så räknar vi dock med att gasanvändningen kommer öka i kraftsektorn.
Det finns också risker på utbudssidan. En stor risk är nedläggning av LNG-projekt av lönsamhetsskäl. Om efterfrågesidan växer som prognosticerat så kommer det inte att finnas avsättning för alla planerade projekt och flera projekt kommer få läggas ner. Här kan det bli ”timing” problem. Det tar lång tid från investeringsbeslut till produktion/export. Investeringsstopp nu kan till och med leda till underskott flera år senare. Ett underskott känns dock mycket avlägset idag så risken är inte stor.
Prisdiskussion
Ett kraftigt ökande utbud av naturgas kommer dra ner priserna på naturgas i Asien och Europa. Vissa menar att priset på LNG kan nära på halveras till år 2017. Detta kommer i sin tur dock att få efterfrågan på gas att öka, speciellt från kraftproduktion då det blir mer lönsamt att köra gas än kol (speciellt om även CO2 priserna stiger).
Med ett växande LNG-utbud kommer prissättningen av naturgas att bli mer globalt harmoniserad. LNG ger ett alternativ till att köpa spotgas på hubbar. Vi anser att ett tak på naturgaspriserna kan sättas av JKM (Japan Korea marker) spotpris LNG som f.n. ligger på ca €21-22/MWh. Detta tak menar vi alltså skulle gälla över tiden under en period – självklart är temporära t.ex. väderberoende skillnader fullt möjliga (priset har pendlat mellan €29-€20/MWh under 2015). Ett teoretiskt golv sätts runt €10-15/MWh (Henry Hub-pris med låg fraktkostnad LNG) men i praktiken får priset svårt att en längre tid understiga marginalkostnad på norsk gas som estimeras runt €13-15/MWh. Lägre pris skulle resultera i neddragning av produktion.
Se nedanstående graf för Moditys senaste prisprognos på europeisk naturgas (TTF).
Gustaf Sundelius, portföljförvaltare Gas, Modity
Mia Bodin, analytiker, Modity
[box]Denna analys publiceras på Råvarumarknaden.se med tillstånd och i samarbete med Modity Energy Trading.[/box]
Ansvarsfriskrivning
Energimarknadskommentaren har producerats av Modity Energy Trading. Informationen är rapporterad i god tro och speglar de aktuella åsikterna hos medarbetarna, dessa kan ändras utan varsel. Modity Energy Trading tar inget ansvar för handlingar baserade på informationen.
Om Modity Energy Trading
Modity Energy Trading erbjuder energibolag och större företag den erfarenhet, kompetens och analysredskap som krävs för en trygg och effektiv förvaltning av energiportföljen. Modity bedriver handel med allt från el och gas, till elcertifikat, valutor och utsläppsrätter. Företagets kunder får dessutom ta del av deras analysprodukter som t.ex det fullständiga marknadsbrevet med ytterligare kommentarer och prognoser. För ytterligare information se hemsidan.
Analys
Crude oil soon coming to a port near you

Rebounding along with most markets. But concerns over solidity of Gaza peace may also contribute. Brent crude fell 0.8% yesterday to $61.91/b and its lowest close since May this year. This morning it is bouncing up 0.9% to $62.5/b along with a softer USD amid positive sentiment with both equities and industrial metals moving higher. Concerns that the peace in Gaza may be less solid than what one might hope for also yields some support to Brent. Bets on tech stocks are rebounding, defying fears of trade war. Money moving back into markets. Gold continues upwards its strong trend and a softer dollar helps it higher today as well.

US crude & products probably rose 5.6 mb last week (API) versus a normal seasonal decline of 2.4 mb. The US API last night partial and thus indicative data for US oil inventories. Their data indicates that US crude stocks rose 7.4 mb last week, gasoline stocks rose 3.0 mb while Distillate stocks fell 4.8 mb. Altogether an increase in commercial crude and product stocks of 5.6 mb. Commercial US crude and product stocks normally decline by 2.4 mb this time of year. So seasonally adjusted the US inventories rose 8 mb last week according to the indicative numbers by the API. That is a lot. Also, the counter seasonal trend of rising stocks versus normally declining stocks this time of year looks on a solid pace of continuation. If the API is correct then total US crude and product stocks would stand 41 mb higher than one year ago and 6 mb higher than the 2015-19 average. And if we combine this with our knowledge of a sharp increase in production and exports by OPEC(+) and a large increase in oil at sea, then the current trend in US oil inventories looks set to continue. So higher stocks and lower crude oil prices until OPEC(+) switch to cuts. Actual US oil inventory data today at 18:00 CET.
US commercial crude and product stocks rising to 1293 mb in week 41 if last nights indicative numbers from API are correct.

Crude oil soon coming to a port near you. OPEC has lifted production sharply higher this autumn. At the same time demand for oil in the Middle-East has fallen as we have moved out of summer heat and crude oil burn for power for air-conditioning. The Middle-East oil producers have thus been able to lift exports higher on both accounts. Crude oil and condensates on water has shot up by 177 mb since mid-August. This oil is now on its way to ports around the world. And when they arrive, it will likely help to lift stocks onshore higher. That is probably when we will lose the last bit of front-end backwardation the the crude oil curves. That will help to drive the front-month Brent crude oil price down to the $60/b line and revisit the high $50ies/b. Then the eyes will be all back on OPEC+ when they meet in early November and then again in early December.
Crude oil and condensates at sea have moved straight up by 177 mb since mid-August as OPEC(+) has produced more, consumed less and exported more.

Analys
The Mid-East anchor dragging crude oil lower

When it starts to move lower it moves rather quickly. Gaza, China, IEA. Brent crude is down 2.1% today to $62/b after having traded as high as $66.58/b last Thursday and above $70/b in late September. The sell-off follows the truce/peace in Gaze, a flareup in US-China trade and yet another bearish oil outlook from the IEA.

A lasting peace in Gaze could drive crude oil at sea to onshore stocks. A lasting peace in Gaza would probably calm down the Houthis and thus allow more normal shipments of crude oil to sail through the Suez Canal, the Red Sea and out through the Bab-el-Mandeb Strait. Crude oil at sea has risen from 48 mb in April to now 91 mb versus a pre-Covid normal of about 50-60 mb. The rise to 91 mb is probably the result of crude sailing around Africa to be shot to pieces by the Houthis. If sailings were to normalize through the Suez Canal, then it could free up some 40 mb in transit at sea moving onshore into stocks.
The US-China trade conflict is of course bearish for demand if it continues.
Bearish IEA yet again. Getting closer to 2026. Credibility rises. We expect OPEC to cut end of 2025. The bearish monthly report from the IEA is what it is, but the closer we get to 2026, the more likely the IEA is of being ball-park right in its outlook. In its monthly report today the IEA estimates that the need for crude oil from OPEC in 2026 will be 25.4 mb/d versus production by the group in September of 29.1 mb/d. The group thus needs to do some serious cutting at the end of 2025 if it wants to keep the market balanced and avoid inventories from skyrocketing. Given that IEA is correct that is. We do however expect OPEC to implement cuts to avoid a large increase in inventories in Q1-26. The group will probably revert to cuts either at its early December meeting when they discuss production for January or in early January when they discuss production for February. The oil price will likely head yet lower until the group reverts to cuts.
Dubai: The Mid-East anchor dragging crude oil lower. Surplus emerging in Mid-East pricing. Crude oil prices held surprisingly strong all through the summer. A sign and a key source of that strength came from the strength in the front-end backwardation of the Dubai crude oil curve. It held out strong from mid-June and all until late September with an average 1-3mth time-spread premium of $1.8/b from mid-June to end of September. The 1-3mth time-spreads for Brent and WTI however were in steady deterioration from late June while their flat prices probably were held up by the strength coming from the Persian Gulf. Then in late September the strength in the Dubai curve suddenly collapsed. Since the start of October it has been weaker than both the Brent and the WTI curves. The Dubai 1-3mth time-spread now only stands at $0.25/b. The Middle East is now exporting more as it is producing more and also consuming less following elevated summer crude burn for power (Aircon) etc.
The only bear-element missing is a sudden and solid rise in OECD stocks. The only thing that is missing for the bear-case everyone have been waiting for is a solid, visible rise in OECD stocks in general and US oil stocks specifically. So watch out for US API indications tomorrow and official US oil inventories on Thursday.
No sign of any kind of fire-sale of oil from Saudi Arabia yet. To what we can see, Saudi Arabia is not at all struggling to sell its oil. It only lowered its Official Selling Prices (OSPs) to Asia marginally for November. A surplus market + Saudi determination to sell its oil to the market would normally lead to a sharp lowering of Saudi OSPs to Asia. Not yet at least and not for November.
The 5yr contract close to fixed at $68/b. Of importance with respect to how far down oil can/will go. When the oil market moves into a surplus then the spot price starts to trade in a large discount to the 5yr contract. Typically $10-15/b below the 5yr contract on average in bear-years (2009, 2015, 2016, 2020). But the 5yr contract is usually pulled lower as well thus making this approach a moving target. But the 5yr contract price has now been rock solidly been pegged to $68/b since 2022. And in the 2022 bull-year (Brent spot average $99/b), the 5yr contract only went to $72/b on average. If we assume that the same goes for the downside and that 2026 is a bear-year then the 5yr goes to $64/b while the spot is trading at a $10-15/b discount to that. That would imply an average spot price next year of $49-54/b. But that is if OPEC doesn’t revert to cuts and instead keeps production flowing. We think OPEC(+) will trim/cut production as needed into 2026 to prevent a huge build-up in global oil stocks and a crash in prices. But for now we are still heading lower. Into the $50ies/b.
Analys
More weakness and lower price levels ahead, but the world won’t drown in oil in 2026

Some rebound but not much. Brent crude rebounded 1.5% yesterday to $65.47/b. This morning it is inching 0.2% up to $65.6/b. The lowest close last week was on Thursday at $64.11/b.

The curve structure is almost as week as it was before the weekend. The rebound we now have gotten post the message from OPEC+ over the weekend is to a large degree a rebound along the curve rather than much strengthening at the front-end of the curve. That part of the curve structure is almost as weak as it was last Thursday.
We are still on a weakening path. The message from OPEC+ over the weekend was we are still on a weakening path with rising supply from the group. It is just not as rapidly weakening as was feared ahead of the weekend when a quota hike of 500 kb/d/mth for November was discussed.
The Brent curve is on its way to full contango with Brent dipping into the $50ies/b. Thus the ongoing weakening we have had in the crude curve since the start of the year, and especially since early June, will continue until the Brent crude oil forward curve is in full contango along with visibly rising US and OECD oil inventories. The front-month Brent contract will then flip down towards the $60/b-line and below into the $50ies/b.
At what point will OPEC+ turn to cuts? The big question then becomes: When will OPEC+ turn around to make some cuts? At what (price) point will they choose to stabilize the market? Because for sure they will. Higher oil inventories, some more shedding of drilling rigs in US shale and Brent into the 50ies somewhere is probably where the group will step in.
There is nothing we have seen from the group so far which indicates that they will close their eyes, let the world drown in oil and the oil price crash to $40/b or below.
The message from OPEC+ is also about balance and stability. The world won’t drown in oil in 2026. The message from the group as far as we manage to interpret it is twofold: 1) Taking back market share which requires a lower price for non-OPEC+ to back off a bit, and 2) Oil market stability and balance. It is not just about 1. Thus fretting about how we are all going to drown in oil in 2026 is totally off the mark by just focusing on point 1.
When to buy cal 2026? Before Christmas when Brent hits $55/b and before OPEC+ holds its last meeting of the year which is likely to be in early December.
Brent crude oil prices have rebounded a bit along the forward curve. Not much strengthening in the structure of the curve. The front-end backwardation is not much stronger today than on its weakest level so far this year which was on Thursday last week.

The front-end backwardation fell to its weakest level so far this year on Thursday last week. A slight pickup yesterday and today, but still very close to the weakest year to date. More oil from OPEC+ in the coming months and softer demand and rising inventories. We are heading for yet softer levels.

-
Nyheter3 veckor sedan
OPEC+ missar produktionsmål, stöder oljepriserna
-
Nyheter4 veckor sedan
Ett samtal om guld, olja, fjärrvärme och förnybar energi
-
Nyheter1 vecka sedan
Goldman Sachs höjer prognosen för guld, tror priset når 4900 USD
-
Nyheter2 veckor sedan
Guld nära 4000 USD och silver 50 USD, därför kan de fortsätta stiga
-
Analys3 veckor sedan
Are Ukraine’s attacks on Russian energy infrastructure working?
-
Nyheter2 veckor sedan
Blykalla och amerikanska Oklo inleder ett samarbete
-
Nyheter4 veckor sedan
Guldpriset uppe på nya höjder, nu 3750 USD
-
Nyheter2 veckor sedan
Ett samtal om guld, olja, koppar och stål