Nyheter
David Hargreaves on Bulk Minerals
Iron ore. It is perhaps reassuring in that the rampant bulls who trample the dirt on the floor of the gold market are absent from the iron ore pit. Since June 13, but 3 weeks, our favourite ferrous metal has kicked up 6% from $90.9 to $96.5/t. In that same period, gold moved from $1273/oz to $1319, but 3.6%. Yet the shindig it created could have stifled the organ at St. Pauls. They don’t make iron ore Krugerrands do they? Difference is, iron ore is purely industrial, whilst gold is politico-military-economic. Yet even as the major base mineral, 2.5 billion tonnes per year, has collapsed from $140/t to $90/t in 18 months, its output has continued, even as demand has fallen. Reasons abound.
Its production and sale is the lifeblood of major companies such as Vale, Rio Tinto, BHPB, Fortesque and each is waiting to see who falls off the perch first. Pity then, the strugglers, smaller producers and developers, who are below them. A note of cheer this week is rumour of Chinese restocking. It seems the economy there is picking up – the factory sector grew at its fastest pace in 6 months last week.
WIM says: This market largely stands and falls by Chinese import demand, which is 60% of world total, at around 650Mt/yr. Domestic production, at c. 900Mt/yr, is also 37% of world total. Now much of China’s output is from antiquated, domestic mines which are both polluted and costly. Given the world’s burgeoning output. China can afford to be choosy, let skip its own production and buy-in. It can also invest abroad, as it is doing, to safeguard supplies.
We believe this is what they call being in the driver’s seat. Also, we speak of grade. Shipping ore has a benchmark of 62% Fe, at which a big tonnage is mined in Brazil, Australia and parts of Africa. China’s on average is much lower, so needs upgrading, which is expensive. This focuses on the otherwise prohibitively expensive Simandou deposit in Guinea (Rio Tinto, Vale), which runs at up to 65% Fe.
Supporting our view on China having free reign to dictate the market is Citigroup, which looks for an average of $104/t in 2014. Most think the domestic Chinese producers need $120/t as a comfort level. A recent victim is Labrador Iron which has cancelled plans to open its James Mine in Canada. This company is clearly in a tight spot.
Potash. The world position on the premium mineral fertilizer is akin in Canada with what diamonds and gold once were to South Africa. Canada has a major hold on that market and it is daily strengthened by the country being recognised as a political and economic safe haven. Its potash competition is presently from Russia but new deposits are being flagged worldwide, major ones, in Brazil, Germany, Spain, UK, Argentina, Australia. If all come to fruition there would be a glut, not the widely forecast squeeze. The major German producer, K + SAG, is developing a $4bn mine in Canada, the Legacy in Saskatchewan. On its heels is a J/V in the same territory, the Albany, by Rio Tinto and Russian producer Acron. Then there is the BHPB “waiting-in-the-wings” Jansen deposit and a massive but of late abandoned one by Vale SA in Argentina, the Sirius hopeful in the UK and one in northern Ethiopia by established producer, Allana.
WIM says: Let’s talk about this shortage eh? The price of commercial grade potash currently sits at about $350/t, a half of its all-time high. Tread with care.
Nyheter
Christian Kopfer om läget för oljan
Christian Kopfer, analytiker på Arctic Securities, kommenterar läget på oljemarknaden till följd av kriget i Gulfen. Ännu så länge prisar marknaden in att situationen ändå löser sig, för fortsätter det 2-3 månader så går priset till 150-200 USD per fat.
Nyheter
Marknaden måste börja betrakta de höga kopparpriserna som det nya normala
Johannes Grunselius, analytiker på SB1, lyfter fram koppar som den mest attraktiva råvaran i gruvsektorn just nu, och menar att det finns både starka strukturella och långsiktiga drivkrafter bakom efterfrågan. Historiskt har den globala efterfrågan på koppar vuxit med cirka 2–3 procent per år under de senaste 50 åren, men enligt honom står marknaden inför en ny fas där tillväxten kan accelerera till 3–4 procent årligen.
Denna uppväxling drivs framför allt av elektrifieringen av samhället. Koppar är en central komponent i allt från elnät och elfordon till den snabba utbyggnaden av datacenter kopplade till AI-investeringar. Det innebär att efterfrågan inte bara växer, utan gör det på ett mer strukturellt och långsiktigt sätt än tidigare.
Samtidigt pekar Grunselius på ett avgörande problem på utbudssidan. det finns inte tillräckligt med nya kopparprojekt för att möta den ökande efterfrågan. Den globala projektportföljen är otillräcklig, och det är enligt honom i praktiken “omöjligt” för industrin att öka produktionen i den takt som krävs. Slutsatsen blir att marknaden med stor sannolikhet går mot ett underskott, en global kopparbrist, inom några år.
Mot den bakgrunden blir stora nya fyndigheter extremt viktiga. Han lyfter särskilt fram Vicuna-projektet, där omkring 50 miljoner ton koppar har identifierats, motsvarande cirka två års global konsumtion. Det är den största kopparupptäckten på över 30 år och beskrivs som betydelsefull inte bara för enskilda bolag utan för hela industrin. Dessutom finns betydande inslag av guld och silver, vilket ytterligare stärker projektets ekonomiska värde.
Grunselius betonar också att kopparpriserna, trots viss nedgång från toppnivåer, fortfarande ligger på historiskt höga nivåer. Han menar att marknaden behöver börja betrakta dessa nivåer som ett “nytt normalt”, givet de starka fundamentala drivkrafterna i både efterfrågan och utbud.
Sammanfattningsvis är hans bild tydlig att kopparmarknaden står inför en period av strukturell tillväxt kombinerad med begränsat utbud, vilket skapar goda förutsättningar för fortsatt höga priser och gör koppar till en av de mest intressanta råvarorna för investerare.
I relation till koppar diskuterar Grunselius även utsikterna för Lundin Mining och Boliden.
Nyheter
Det fysiska spotpriset på brentolja har slagit nytt rekord
När man följer oljepriset så är det vanligtvis priset på terminen som är närmast förfall man tittar på. Den handlas på börsen, det finns en stor likviditet, har hög transparens och går till lösen inom varje månad. Det är dock bara 1-3 procent av terminerna som går till fysisk leverans, resten avvecklas finansiellt och positionen rullas vidare till nästa termin.
När marknaden börjar skaka kan det därför vara intressant att även titta på ”dated brent”, dvs spotpriset på brentolja med fysisk leverans, där leverans vanligtvis sker inom 10-25 dagar.
Terminspriset på brentolja är nu 109 USD per fat. Men dated brent-priset är 141 USD! Enligt grafen nedan är det det högsta priset någonsin. Medan andra uppgifter säger att rekordet fortfarande är juli 2008 då det var 147-148 USD. Oavsett vilket, den aktuella prisnivån är enormt hög och viljan att betala ett rejält högre pris än terminspriset tyder på att köpare upplever att det är fysisk brist på olja.

-
Nyheter3 veckor sedan40 minuter med Javier Blas om hur världen verkligen påverkas av energikrisen
-
Nyheter4 veckor sedanElpriserna fördubblas, stor osäkerhet inför sommaren
-
Nyheter4 veckor sedanMP Materials, USA:s svar på Kinas dominans över sällsynta jordartsmetaller
-
Nyheter3 veckor sedanDet fysiska spotpriset på brentolja har slagit nytt rekord
-
Nyheter4 veckor sedanStudsvik har idag ansökt om att få bygga 1200-1600 MW kärnkraft i Valdemarsvik
-
Nyheter2 veckor sedanMarknaden måste börja betrakta de höga kopparpriserna som det nya normala
-
Analys4 veckor sedanTACO (or Whatever It Was) Sends Oil Lower — Iran Keeps Choking Hormuz
-
Nyheter4 veckor sedanMatproduktion är beroende av gödsel, Gulfkriget skapar brist


