Följ oss

Nyheter

Centralbanker köper guld i den snabbaste takten på 55 år

Publicerat

den

Guldtacka från Scottsdale Mint

Centralbanker köper guld i den snabbaste takten sedan 1967. Analytiker pekar på Kina och Ryssland som de största köparna, vilket tyder på att vissa nationer är angelägna om att diversifiera sina reserver bort från dollarn.

Data som sammanställts av World Gold Council (WGC), en industrifinansierad grupp som marknadsför guld aggressivt likt andra företag marknadsför krypto, har visat att efterfrågan på ädelmetallen har överträffat alla årliga belopp under de senaste 55 åren. Förra månadens uppskattningar är också mycket större än centralbankernas officiella rapporterade siffror, vilket väckte spekulationer i branschen om identiteten på köparna och deras motiv.

Centralbankernas flykt till guld ”skulle antyda att den geopolitiska bakgrunden är en av misstro, tvivel och osäkerhet” efter att USA och dess allierade frös Rysslands dollarreserver, säger Adrian Ash, analyschef på BullionVault, en guldmarknadsplats.

En historisk vändpunkt för det finansiella systemet

Förra gången denna köpnivå sågs markerade en historisk vändpunkt för det globala monetära systemet. År 1967 köpte europeiska centralbanker enorma volymer guld från USA, vilket ledde till en uppgång i guldpriset och kollapsen av Londons guldpool av reserver. Det påskyndade slutet av Bretton Woods-systemet som knöt värdet på den amerikanska dollarn till den ädla metallen.

Förra månaden uppskattade WGC att världens officiella finansinstitutioner köpte 673 ton guld. Bara under det tredje kvartalet 2022 köpte centralbankerna nästan 400 ton guld, det största köpet under ett kvartal sedan början av 2000.

De konservativa uppskattningarna från WGC överträffar de rapporterade köpen till Internationella valutafonden (IMF) och av enskilda centralbanker, som ligger på 333 ton under de nio månaderna fram till september 2022.

Turkiet ökar andelen guld i sina reserver 

Officiellt leddes guldköpen under det tredje kvartalet av Turkiet på 31 ton, vilket gör att guld nu uppgår till cirka 29 procent av landets totala reserver. Uzbekistan följde efter med 26 ton, medan Qatar i juli gjorde sitt största månatliga förvärv någonsin sedan 1967.

Diskrepansen mellan WGCs uppskattningar och officiellt rapporterade siffror som spåras av IMF kan delvis förklaras av att inte alla länder rapporterar vad de gör.

Genom att erkänna sitt intag – men också möjligen försöka signalera sin begränsade roll – rapporterade People’s Bank of China (PBoC) tidigare denna månad att den i november gjorde sin första ökning av guldinnehav sedan 2019, med ett 32-tons köp värd cirka 1,8 USD miljarder. Ändå anser företrädare för guldindustrin att kinesiska köp sannolikt är mycket högre.

Kina har köpt tonvis med guld

Mark Bristow, vd för Barrick Gold, världens näst största guldgruveföretag, sa att Kina hade köpt tonvis med guld, baserat på hans diskussioner med många källor.

Nicky Shiels, strateg på ädelmetallföretaget MKS PAMP, tillade att guldpriserna skulle legat 75 USD lägre i november 2022 om PBoC endast hade köpt 32 ton. Guld handlades så högt som 1 787 USD per troy ounce i november 2022 och har sedan dess avancerat ytterligare.

För Ryssland har sanktioner skapat betydande problem för landets guldgruvindustri – den största i världen efter Kina – när det gäller att sälja utomlands. De ryska guldgruvorna producerar ungefär 300 ton varje år, men har en hemmamarknad på endast 50 ton, enligt MKS PAMP.

Samtidigt har västerländska regeringar fryst 300 miljarder USD av Rysslands valutareserver genom sanktioner, vilket har fått många nationer utanför västvärlden att fråga sig: ”Ska vi ha exponering för så många dollar när USA och västerländska regeringar kan konfiskera det närsomhelst?”

Rysslands guldköp upprepar Sydafrikas spelbok under apartheidtidens sanktioner för att stödja inhemsk gruvdrift genom att köpa den gula metallen med lokal valuta, sa Ash.

Logiskt att anta att Ryssland köper det egna landets produktion 

”Med begränsningar på exportsidan skulle det vara logiskt att det är den ryska centralbanken som köper guldet”, säger Giovanni Staunovo, råvaruanalytiker på UBS Group. Rysslands centralbank (CBR) slutade rapportera månatliga siffror på sina reserver strax efter att kriget började. CBR-tjänstemän har avvisat påståendet att den ryska centralbanken köper guld.

”Våra guld- och valutareserver är tillräckliga. Vi har ingen specifik uppgift att ackumulera guld- och valutareserver, sa CBRs guvernör Elvira Nabiullina i mitten av december 2022.

Ändå har CBR-tjänstemän länge ansett att det är av strategiskt värde att öka guldreserverna; 2006 sa den ryska centralbanken att det skulle vara önskvärt att guld skulle utgöra 20-25 procent av dess innehav. I februari 2022, senaste gången CBR publicerade sina statistiska uppgifter, stod guld för 20,9 procent av de ryska reserverna.

CBR har minskat sitt innehav av amerikanska statsobligationer till endast 2 miljarder USD från mer än 150 miljarder USD 2012, samtidigt som guldreserverna ökat med mer än 1 350 ton till ett värde av nästan 80 miljarder USD i löpande priser, enligt schweiziska Julius Baer Group.

Carsten Menke, analyschef på Julius Baer, sa att köpen från Ryssland och Kina tyder på en växande motvilja för länder att förlita sig på dollarn.

”Budskapet som dessa centralbanker sänder genom att lägga en större andel av sina reserver i guld är att de inte vill vara beroende av den amerikanska dollarn som sin huvudsakliga reservtillgång” sa han.

Vissa aktörer i branschen spekulerar i att regeringar i Mellanöstern använder exportintäkter från fossila bränslen för att köpa guld, troligen genom statliga förmögenhetsfonder.

De kommande månaderna kommer att testa om rekordstora centralbanksköp var en opportunistisk spurt när guldpriserna föll, eller en mer strukturell förändring. Även med priserna som sedan dess har återhämtat sig är det få som är villiga att satsa på att trenden mot diversifiering av centralbanksreserver kommer att ändras i närtid.

Bernard Dahdah, senior råvaruanalytiker vid Natixis, den franska investeringsbanken, sa att avglobalisering och geopolitiska spänningar innebar att centralbankernas strävan att diversifiera sig bort från den amerikanska dollarn var ”en trend som inte kommer att förändras på minst ett decennium.”

Nyheter

Londons roll som ett globalt nav inom råvaruhandeln

Publicerat

den

London

London, känt för sin historia och strategiska positionering, har alltid haft en betydande roll i världen av råvaruhandel. Staden är känd för sin finansiella expertis och solida infrastruktur och fungerar som en avgörande bro som förbinder producenter och konsumenter över hela världen, men exakt vad gör London till ett så avgörande nav för råvaruhandeln?

Historien om råvaruhandel i London

Råvaruhandel i London har djupa rötter som går tillbaka till slutet av 1500-talet när staden etablerade sig som ett nyckelnav för global handel.

På 1800-talet hade London blivit en framträdande plats som världens ledande råvarumarknad, specialiserad på metaller, textilier och jordbruksvaror. De mest omsatta råvarorna var bomull, ull, socker och kaffe.

London Metal Exchange (LME) grundades 1877 för att underlätta handeln med icke-järnmetaller som koppar och bly.

Under åren fortsatte London att utöka sina handelsmöjligheter och locka handlare från alla hörn av världen.

Utveckling av London som ett globalt nav för råvaruhandel

Londons status som ett globalt nav för råvaruhandel befästes i början av 1900-talet när staden blev centrum för internationell finans. Etableringen av London Metal Exchange (LME) 1877 och London International Financial Futures and Options Exchange (LIFFE) 1982 cementerade ytterligare stadens dominans inom råvaruhandel.

Dessa börser utgjorde en plattform för handlare att köpa och sälja råvaror på en global skala, vilket gjorde London till en integrerad del av leveranskedjan för olika industrier runt om i världen.

Under de senaste åren har London också sett en ökning av elektroniska handelsplattformar, vilket ytterligare ökar dess tillgänglighet och attraktivitet för råvaruhandlare.

Faktorer som bidrar till Londons framgång inom råvaruhandel

Londons framgång inom råvaruhandel tillskrivs flera nyckelfaktorer. Stadens strategiska geografiska läge gör att den fungerar som en central mötesplats för köpare och säljare över hela världen. Vilket väl dock får anses vara mer av en historisk fördel.

Stadens stabila politiska och ekonomiska miljö ger den attraktionskraft och erbjuder handlare en säker och pålitlig marknad för investeringar.

Närvaron av skickliga proffs, förstklassig infrastruktur och strömlinjeformade handelsprocesser befäster Londons position som en främsta destination för råvaruhandel.

Dessutom säkerställer dess robusta rättsliga ram och etablerade tillsynsorgan rättvisa och transparenta handelsmetoder.

Londons roll i global råvaruhandel

Londons position som ett globalt nav för råvaruhandel har haft långtgående effekter på världsekonomin.

Staden fungerar som en viktig länk mellan producenter och konsumenter, vilket underlättar handel och leverans av viktiga råvaror som metaller, energiresurser och jordbruksprodukter.

Detta skapar en konkurrensutsatt marknad som driver innovation och effektivitet, vilket i slutändan gynnar både producenter och konsumenter.

Dessutom har den höga volymen av råvaruhandel i London också en betydande inverkan på de globala priserna, vilket gör den till en inflytelserik aktör i den globala ekonomin.

London vs New York: Kampen om råvaruhandeln

Även om London länge har ansetts vara det ledande globala navet för råvaruhandel, har New York också en betydande position på denna marknad.

Båda städerna har sina styrkor och svagheter, med London som utmärker sig inom områden som metall- och energimarknader, medan New York dominerar inom jordbruksprodukter. Men Londons historiska dominans och väletablerade infrastruktur ger det ett försprång framför New York, vilket gör det till den föredragna destinationen för de flesta handlare. Men eftersom de globala råvarumarknaderna fortsätter att utvecklas, förväntas konkurrensen mellan dessa två städer intensifieras.

Teknikens inverkan

Teknikens framväxt har revolutionerat råvaruhandelslandskapet, och London har inte lämnats på efterkälken. Under de senaste åren har betydande investeringar gjorts i teknik, med elektroniska handelsplattformar och avancerad dataanalys som ligger i spetsen för denna transformation.

Detta har inte bara ökat effektiviteten och hastigheten på handelsutförandet utan också öppnat nya möjligheter för handlare att få tillgång till globala marknader.

Dessutom har användningen av teknik också förbättrat riskhanteringsmetoderna, vilket gör råvaruhandeln i London säkrare och pålitligare.

Londons rika historia och expertis inom råvaruhandel, tillsammans med dess robusta infrastruktur och tekniska framsteg, positionerar den som föregångare i kampen om råvaruhandelns överlägsenhet. Att vara i en global tidszon ger London ett försprång framför New York, vilket gör att handlare kan komma åt marknader i både Asien och Amerika inom en enda dag.

Trots New Yorks starka närvaro på jordbruksmarknaderna och dess pågående tekniska framsteg, förväntas rivaliteten mellan dessa två städer intensifieras i framtiden. När de globala råvarumarknaderna utvecklas kommer det att vara spännande att observera hur London och New York anpassar sig och konkurrerar i detta dynamiska landskap.

Fortsätt läsa

Nyheter

Oljan letar efter en högre botten

Publicerat

den

Teknisk analys på brent blend-olja av Ingemar Carlsson

Ingemar Carlsson har gjort en teknisk analys på oljepriset, närmare bestämt på brentolja. Just nu letar oljan fortfarande efter en ny lågpunkt, som dock ligger högre än den tidigare. Lågpunkten bör hittas innan kristi himmelsfärdshelgen i början av maj och till dess är det avvakta som gäller.

Fortsätt läsa

Nyheter

Börsveckan ger en köprekommendation till aktien i oljeservicebolaget Beerenberg

Publicerat

den

Börsveckan ger en köprekommendation till Beerenberg-aktien som noterades på Euronext Growth Oslo i slutet av förra året. Beerenberg är ett norskt servicebolag inom olje- och gassektorn med låg värdering och hög utdelning. Bolaget erbjuder olika tjänster för olje- och gasfält samt andra tekniska produkter och service för krävande miljöer.

Historiken är inte den bästa, där fjolårets omsättning på 2 343 miljoner NOK faktiskt är snäppet lägre än 2015. Sedan 2019, när en stor återhämtning skedde, har tillväxten inte varit högre än en dryg procentenhet årligen. Bolaget fokuserar på service och har stabila kundrelationer, vilket bidrar till en stadig kassaflödesgenerering.

Trots en nedgång i orderingången förväntas Beerenberg ha hygglig tillväxt de kommande åren med förbättringar i lönsamheten. Även om marknaden är osäker på lång sikt, kan bolaget använda sina kassaflöden för att diversifiera sig mot andra hållbara sektorer.

Beerenberg får anses vara ett stabilt bolag med goda framtidsutsikter, trots att det inte förväntas ha höga multiplar. Deras strategi att använda stabila kassaflöden för att diversifiera sig mot hållbara sektorer kan vara långsiktigt lovande. I bokslutsrapporten för 2023 ökade omsättningen med 5 procent till 2 343 miljoner NOK, och rörelsemarginalen förbättrades till 5,6 procent.

Fortsätt läsa

Populära