Centralbanker köper guld i den snabbaste takten sedan 1967. Analytiker pekar på Kina och Ryssland som de största köparna, vilket tyder på att vissa nationer är angelägna om att diversifiera sina reserver bort från dollarn.

Data som sammanställts av World Gold Council (WGC), en industrifinansierad grupp som marknadsför guld aggressivt likt andra företag marknadsför krypto, har visat att efterfrågan på ädelmetallen har överträffat alla årliga belopp under de senaste 55 åren. Förra månadens uppskattningar är också mycket större än centralbankernas officiella rapporterade siffror, vilket väckte spekulationer i branschen om identiteten på köparna och deras motiv.

Centralbankernas flykt till guld ”skulle antyda att den geopolitiska bakgrunden är en av misstro, tvivel och osäkerhet” efter att USA och dess allierade frös Rysslands dollarreserver, säger Adrian Ash, analyschef på BullionVault, en guldmarknadsplats.

En historisk vändpunkt för det finansiella systemet

Förra gången denna köpnivå sågs markerade en historisk vändpunkt för det globala monetära systemet. År 1967 köpte europeiska centralbanker enorma volymer guld från USA, vilket ledde till en uppgång i guldpriset och kollapsen av Londons guldpool av reserver. Det påskyndade slutet av Bretton Woods-systemet som knöt värdet på den amerikanska dollarn till den ädla metallen.

Förra månaden uppskattade WGC att världens officiella finansinstitutioner köpte 673 ton guld. Bara under det tredje kvartalet 2022 köpte centralbankerna nästan 400 ton guld, det största köpet under ett kvartal sedan början av 2000.

De konservativa uppskattningarna från WGC överträffar de rapporterade köpen till Internationella valutafonden (IMF) och av enskilda centralbanker, som ligger på 333 ton under de nio månaderna fram till september 2022.

Turkiet ökar andelen guld i sina reserver 

Officiellt leddes guldköpen under det tredje kvartalet av Turkiet på 31 ton, vilket gör att guld nu uppgår till cirka 29 procent av landets totala reserver. Uzbekistan följde efter med 26 ton, medan Qatar i juli gjorde sitt största månatliga förvärv någonsin sedan 1967.

Diskrepansen mellan WGCs uppskattningar och officiellt rapporterade siffror som spåras av IMF kan delvis förklaras av att inte alla länder rapporterar vad de gör.

Genom att erkänna sitt intag – men också möjligen försöka signalera sin begränsade roll – rapporterade People’s Bank of China (PBoC) tidigare denna månad att den i november gjorde sin första ökning av guldinnehav sedan 2019, med ett 32-tons köp värd cirka 1,8 USD miljarder. Ändå anser företrädare för guldindustrin att kinesiska köp sannolikt är mycket högre.

Kina har köpt tonvis med guld

Mark Bristow, vd för Barrick Gold, världens näst största guldgruveföretag, sa att Kina hade köpt tonvis med guld, baserat på hans diskussioner med många källor.

Nicky Shiels, strateg på ädelmetallföretaget MKS PAMP, tillade att guldpriserna skulle legat 75 USD lägre i november 2022 om PBoC endast hade köpt 32 ton. Guld handlades så högt som 1 787 USD per troy ounce i november 2022 och har sedan dess avancerat ytterligare.

För Ryssland har sanktioner skapat betydande problem för landets guldgruvindustri – den största i världen efter Kina – när det gäller att sälja utomlands. De ryska guldgruvorna producerar ungefär 300 ton varje år, men har en hemmamarknad på endast 50 ton, enligt MKS PAMP.

Samtidigt har västerländska regeringar fryst 300 miljarder USD av Rysslands valutareserver genom sanktioner, vilket har fått många nationer utanför västvärlden att fråga sig: ”Ska vi ha exponering för så många dollar när USA och västerländska regeringar kan konfiskera det närsomhelst?”

Rysslands guldköp upprepar Sydafrikas spelbok under apartheidtidens sanktioner för att stödja inhemsk gruvdrift genom att köpa den gula metallen med lokal valuta, sa Ash.

Logiskt att anta att Ryssland köper det egna landets produktion 

”Med begränsningar på exportsidan skulle det vara logiskt att det är den ryska centralbanken som köper guldet”, säger Giovanni Staunovo, råvaruanalytiker på UBS Group. Rysslands centralbank (CBR) slutade rapportera månatliga siffror på sina reserver strax efter att kriget började. CBR-tjänstemän har avvisat påståendet att den ryska centralbanken köper guld.

”Våra guld- och valutareserver är tillräckliga. Vi har ingen specifik uppgift att ackumulera guld- och valutareserver, sa CBRs guvernör Elvira Nabiullina i mitten av december 2022.

Ändå har CBR-tjänstemän länge ansett att det är av strategiskt värde att öka guldreserverna; 2006 sa den ryska centralbanken att det skulle vara önskvärt att guld skulle utgöra 20-25 procent av dess innehav. I februari 2022, senaste gången CBR publicerade sina statistiska uppgifter, stod guld för 20,9 procent av de ryska reserverna.

CBR har minskat sitt innehav av amerikanska statsobligationer till endast 2 miljarder USD från mer än 150 miljarder USD 2012, samtidigt som guldreserverna ökat med mer än 1 350 ton till ett värde av nästan 80 miljarder USD i löpande priser, enligt schweiziska Julius Baer Group.

Carsten Menke, analyschef på Julius Baer, sa att köpen från Ryssland och Kina tyder på en växande motvilja för länder att förlita sig på dollarn.

”Budskapet som dessa centralbanker sänder genom att lägga en större andel av sina reserver i guld är att de inte vill vara beroende av den amerikanska dollarn som sin huvudsakliga reservtillgång” sa han.

Vissa aktörer i branschen spekulerar i att regeringar i Mellanöstern använder exportintäkter från fossila bränslen för att köpa guld, troligen genom statliga förmögenhetsfonder.

De kommande månaderna kommer att testa om rekordstora centralbanksköp var en opportunistisk spurt när guldpriserna föll, eller en mer strukturell förändring. Även med priserna som sedan dess har återhämtat sig är det få som är villiga att satsa på att trenden mot diversifiering av centralbanksreserver kommer att ändras i närtid.

Bernard Dahdah, senior råvaruanalytiker vid Natixis, den franska investeringsbanken, sa att avglobalisering och geopolitiska spänningar innebar att centralbankernas strävan att diversifiera sig bort från den amerikanska dollarn var ”en trend som inte kommer att förändras på minst ett decennium.”