Nyheter
Ursprungsbefolkning lämnar in stämningar mot järnmalmsbolag
Det förefaller som den kanadensiska ursprungsbefolkningen är lika aktiv som de svenska samerna. Iron Ore Company of Canada, ett dotterbolag till gruvjätten Rio Tinto med fokus på järnmalm, i vilket Rio Tinto äger 58,7 procent av aktierna, har emottagit en stämning på cirka 900 miljoner kanadensiska dollar från två stycken indianstammar, Uashat Mak Mani-Utenam och Matimenkush-Lac John, som kräver en kompensation för att de inte längre kan utöva sin traditionella livsstil.
De förefaller vara samma stammar som har orsakat problem för Labrador Iron (LIM-TSX) i det förflutna. Eftersom stämningen avser verksamheter i Shefferville, Labrador City och Sept Iles kan detta påverka andra gruv- och prospekteringsbolag i de kanadensiska delstaterna Quebec och Labrador.
De i Kanada verksamma gruv- och prospekteringsföretagen kommer med största sannolikhet att hävda att tvisten inte är deras, utan att det är de berörda länsstyrelserna och inte de enskilda företagen som skall gå i svaromål.
Gruvdrift sedan 1950-talet
Uashat Mak Mani-Utenam (Uashaunnuat) och Matimekush-Lac John (MLJ) är traditionellt sett bosatta i Nitassinan, ett område som täcker större delen av nordöstra Quebec och Labrador, vilket är samma region som Iron Ore Company of Canada’s (IOC) bedrivit gruvverksamheter i sedan mitten av 1950-talet.
I det pressmedelande som föregick stämningen skriver Uashat Mak Mani-Utenam (Uashaunnuat) och Matimekush-Lac John (MLJ):
Rio Tinto är angelägen om att upprätthålla sin image som en mönstersamhällsmedborgare och skryter om sitt engagemang för ursprungsbefolkningar runt om i världen. Uashaunnuat och MLJ kan dock av egen erfarenhet intyga att detta inte är annat än tomma ord. Iron Ore Company of Canada har genomfört sig alla sina projekt utan samtycke från Uashaunnuat och MLJ, i strid mot våra rättigheter. Iron Ore Company of Canada och Rio Tinto är de företag som har vållat störst skada för Uashaunnuat och MLJ och orsakat de största skadorna för Nitassinan.
Sedan 1950-talet har Iron Ore Company of Canada byggt och drivit en av Kanadas största gruvprojekt i Nitassinan, i och kring städerna Schefferville, Labrador City och Sept-Iles. Uashat Mak Mani-Utenam (Uashaunnuat) och Matimekush-Lac John (MLJ) hävdar nu att Iron Ore Company of Canadas gruvor och andra projekt har förstört miljön för de två stammarna, fördrivit dem från deras territorium samt hindrar dem att utöva sina traditionella verksamheter och leva enligt deras traditionella livsstil.
Dessutom har IOC:s olika projekt, bland annat en 578 km lång järnväg mellan Schefferville och Sept-Iles, som ägs och drivs av av dotterbolaget QNS & L, öppnat Uashaunnuats och MLJ s territorium för många andra utvecklingsprojekt.
Iron Ore Company of Canada är Kanadas viktigaste producent av järnmalm och har sedan 1954 utvunnit mer än en miljon ton järn från Nitassinan-området, i första hand från bolagets fyndighet i Labrador City och den nu stängda anläggningen i Schefferville.
Vi bedömer att det kommer att ta många år innan det händer något i denna fråga, men vi är redan nu beredda att förutsäga vem som kommer att stå som vinnare när allt är klar, nämligen advokaterna som de båda sidorna anlitar.
Nyheter
Christian Kopfer om läget för oljan
Christian Kopfer, analytiker på Arctic Securities, kommenterar läget på oljemarknaden till följd av kriget i Gulfen. Ännu så länge prisar marknaden in att situationen ändå löser sig, för fortsätter det 2-3 månader så går priset till 150-200 USD per fat.
Nyheter
Marknaden måste börja betrakta de höga kopparpriserna som det nya normala
Johannes Grunselius, analytiker på SB1, lyfter fram koppar som den mest attraktiva råvaran i gruvsektorn just nu, och menar att det finns både starka strukturella och långsiktiga drivkrafter bakom efterfrågan. Historiskt har den globala efterfrågan på koppar vuxit med cirka 2–3 procent per år under de senaste 50 åren, men enligt honom står marknaden inför en ny fas där tillväxten kan accelerera till 3–4 procent årligen.
Denna uppväxling drivs framför allt av elektrifieringen av samhället. Koppar är en central komponent i allt från elnät och elfordon till den snabba utbyggnaden av datacenter kopplade till AI-investeringar. Det innebär att efterfrågan inte bara växer, utan gör det på ett mer strukturellt och långsiktigt sätt än tidigare.
Samtidigt pekar Grunselius på ett avgörande problem på utbudssidan. det finns inte tillräckligt med nya kopparprojekt för att möta den ökande efterfrågan. Den globala projektportföljen är otillräcklig, och det är enligt honom i praktiken “omöjligt” för industrin att öka produktionen i den takt som krävs. Slutsatsen blir att marknaden med stor sannolikhet går mot ett underskott, en global kopparbrist, inom några år.
Mot den bakgrunden blir stora nya fyndigheter extremt viktiga. Han lyfter särskilt fram Vicuna-projektet, där omkring 50 miljoner ton koppar har identifierats, motsvarande cirka två års global konsumtion. Det är den största kopparupptäckten på över 30 år och beskrivs som betydelsefull inte bara för enskilda bolag utan för hela industrin. Dessutom finns betydande inslag av guld och silver, vilket ytterligare stärker projektets ekonomiska värde.
Grunselius betonar också att kopparpriserna, trots viss nedgång från toppnivåer, fortfarande ligger på historiskt höga nivåer. Han menar att marknaden behöver börja betrakta dessa nivåer som ett “nytt normalt”, givet de starka fundamentala drivkrafterna i både efterfrågan och utbud.
Sammanfattningsvis är hans bild tydlig att kopparmarknaden står inför en period av strukturell tillväxt kombinerad med begränsat utbud, vilket skapar goda förutsättningar för fortsatt höga priser och gör koppar till en av de mest intressanta råvarorna för investerare.
I relation till koppar diskuterar Grunselius även utsikterna för Lundin Mining och Boliden.
Nyheter
Det fysiska spotpriset på brentolja har slagit nytt rekord
När man följer oljepriset så är det vanligtvis priset på terminen som är närmast förfall man tittar på. Den handlas på börsen, det finns en stor likviditet, har hög transparens och går till lösen inom varje månad. Det är dock bara 1-3 procent av terminerna som går till fysisk leverans, resten avvecklas finansiellt och positionen rullas vidare till nästa termin.
När marknaden börjar skaka kan det därför vara intressant att även titta på ”dated brent”, dvs spotpriset på brentolja med fysisk leverans, där leverans vanligtvis sker inom 10-25 dagar.
Terminspriset på brentolja är nu 109 USD per fat. Men dated brent-priset är 141 USD! Enligt grafen nedan är det det högsta priset någonsin. Medan andra uppgifter säger att rekordet fortfarande är juli 2008 då det var 147-148 USD. Oavsett vilket, den aktuella prisnivån är enormt hög och viljan att betala ett rejält högre pris än terminspriset tyder på att köpare upplever att det är fysisk brist på olja.

-
Nyheter3 veckor sedan40 minuter med Javier Blas om hur världen verkligen påverkas av energikrisen
-
Nyheter4 veckor sedanElpriserna fördubblas, stor osäkerhet inför sommaren
-
Nyheter4 veckor sedanMP Materials, USA:s svar på Kinas dominans över sällsynta jordartsmetaller
-
Nyheter3 veckor sedanDet fysiska spotpriset på brentolja har slagit nytt rekord
-
Nyheter2 veckor sedanMarknaden måste börja betrakta de höga kopparpriserna som det nya normala
-
Analys4 veckor sedanTACO (or Whatever It Was) Sends Oil Lower — Iran Keeps Choking Hormuz
-
Nyheter1 vecka sedanChristian Kopfer om läget för oljan
-
Nyheter3 veckor sedanEfter tillväxten: Guldbrev satsar på expansion i Europa

