Följ oss

Nyheter

USA kan drabbas av oljebrist

Publicerat

den

Pipeline för att transportera olja

Pipeline för att transportera oljaKeystone XL Pipeline, den pipeline som skall byggas för att knyta samman de kanadensiska oljesandsprojekten med de amerikanska raffinaderierna vid gulfkusten måste byggas, annars riskerar USA av att kunna drabbas av oljebrist i framtiden. Om inte detta projekt färdigställs riskerar Kanada att få problem med att frakta ut all oljesand som landet förfogar över, samtidigt som USA riskerar att bli av med en av landets få tillförlitliga och politiskt vänligt sinnade leverantörer av energi.

Keystone XL är en planerad pipeline som skulle löpa från Edmonton, navet i Kanadas enorma oljesandsindustri, genom Montana, South Dakota, Nebraska, Kansas, Oklahoma och Texas, till Houston och den amerikanska Gulfkustens raffinaderier.

Pipelinen är avgörande för att säkerställa en fortsatt smidig distribution av oljesandsproduktionen, eftersom producenterna behöver skicka tunga bitumen ur sanden till de raffinaderierna som kan hantera denna typ av råolja. Eftersom raffinaderier i Mellanvästern snart har nått sin fulla kapacitet när det gäller tung olja måste oljesanden gå till den amerikanska Gulfkusten, tvärs igenom hela USA.

Keystone XL är således inte bara viktigt ur en logistisk synvinkel, utan också ur en politisk synvinkel eftersom USA är världens största importör av olja, och beroende av politiskt instabila länder som inte har samma syn på demokrati som till exempel västvärlden samt länder vars produktion är avtagande. Tänk Nigeria, Venezuela, Saudiarabien. Mer än hälften av den olja USA importerar är från denna typ av länder. Mer än 40 procent av den amerikanska oljan importeras i dagsläget.

Den kanadensiska oljesanden må vara en het potatis ur miljöhänseende, men för den amerikanska energiförsörjningen är den ett ljus på en annars nattsvart himmel. Att inte färdigställa Keystone XL vore att strypa USAs enda betydande, politisk stabila, vänligt sinnade leverantör av olja vars produktion dessutom ökar.

De oljeledningar som i dag fraktar bitumen från de kanadensiska oljesandsanläggningarna till raffinaderierna i Mellanvästern beräknas ha nått sitt kapacitetstak om bara fyra år, vilket betyder att det saknas förutsättningar för oljesandsproducenterna att öka sin produktion, vilket gör att det saknas incitament för dem att prospektera och utveckla sina fyndigheter ytterligare då de inte kan transportera den oljesand som då skulle kunna produceras. Det enda alternativet är att bygga ut Keystone XL, för alternativet, att påbörja andra former av transportalternativ skulle innebära att det tar åratal innan dessa kan komma att påbörja sina leveranser och de om arbetena på dessa alternativ påbörjas nu.

Keystone XL är så pass viktig att de flesta i oljebranschen inte ens kan föreställa sig att denna pipeline inte kommer att byggas. I själva verket har ett stort antal företag anmält att de har för avsikt att använda sig av denna pipeline, vilket gör att den snart nått sin fulla kapacitet. Trots detta har rörledningen skapat en kraftig debatt i USA där den ställt lagstiftare mot lagstiftare och regeringsdepartement mot regeringsdepartement. Motståndarna säger att projektet hotar de amerikanska vattentäkterna, att det ökar USAs beroende av kolväten som har negativa effekter på miljön.

Anhängare säger att ledningen kommer att skapa tiotusentals jobb och leda till potentiellt lägre oljepriser i USA på grund av landet garanteras tillgång till olja från en stabil, lokal källa.

De kanadensiska oljesandsfälten bedöms ha reserver på 171.300 miljoner fat olja, en siffra som skall ställas i relation till Saudiarabiens reserver om 264.200 miljoner fat olja.

Hillary Clinton tar beslut om pipeline för oljesandBeslutet ligger hos det amerikanska utrikesdepartementet då denna pipeline kommer att korsa internationella gränser, det vill säga gränsen mellan USA och Kanada. USAs utrikesminister, Hillary Clinton, väntas meddela sitt beslut innan utgången av 2011, vissa säger att det till och med kommer att ske så tidigt som under september 2011. Utrikesdepartementet har redan utfärdat en preliminär miljökonsekvensbeskrivning som ger ett generellt stöd för byggandet av Keystone XL, i vilket det påtalas att om denna pipeline inte slutförs så kommer produktionen av oljesand att omdirigeras till andra marknader, till exempel Kina medan raffinaderierna i Texas kommer att öka sin bearbetning av bitumen från offshore-plattformar. Således tror inte Utrikesdepartementet på att byggandet av Keystone XL kommer att leda till en ökning av växthusgaserna.

US Environmental Protection Agency (EPA) håller emellertid inte med, utan hävdar att projektet innebär allvarliga miljörisker och att utrikesdepartementets miljökonsekvensbeskrivning innehåller allvarliga brister. US Environmental Protection Agency (EPA) har lagt fram sex krav som de vill ha uppfyllda. Bland annat skall miljökonsekvensbeskrivningen göras om så att den inte bara omfattar 20 år utan de 50 år som denna pipeline förväntas vara i drift. US Environmental Protection Agency (EPA) vill också ha till stånd ett samarbete med det amerikanska energidepartementet för att kunna bedöma det verkliga behovet av denna ledning och hur byggandet av denna passar in bland president Obamas mål att minska USA:s oljeimport. Slutligen krävs en analys för att utröna andra, alternativa dragningar som undviker de ekologiskt känsliga områdena som till exempel Ogallala Aquifer i Nebraska och Hills Sand-regionen, men också tar hänsyn till hur grundvattnet kan komma att påverkas av eventuellt spill och utsläpp från raffinaderierna längs Gulfkusten som skall bearbeta denna bitumen.

Miljöaktivisterna är öppna med att deras motstånd mot Keystone XL också handlar om att visa sitt motstånd mot användandet av oljesand. Sedan miljöaktivisterna har gett sig in i debatten kommer Clintons beslut att få effekter som rör sig långt utanför denna pipeline. Hennes beslut kommer att ange tonen för USAs långsiktiga syn på oljesand. Det är emellertid tveksamt om ett eventuellt veto från Clinton skulle innebära att miljöaktivisterna skulle ha något att fira långsiktigt eftersom ett stopp av Keystone XL endast skulle komma att försena oljesandsutvinningen några enstaka år. Finns det ingen pipeline kommer Kanada att hitta andra alternativa distributionskanaler, och vill inte USA ha den kanadensiska oljesanden så kommer andra länder att slänga sig över denna.

USA är Kanadas närmaste granne, tillika världens största importör av olja, så den mest logiska marknaden för oljesandsbitumen är just den amerikanska som redan nu köper så gott som hela den kanadensiska exporten.

Om Keystone XL inte blir verklighet, har oljeproducenterna i Kanada flera alternativ för att nå den amerikanska marknaden. Ett alternativ är att skicka den med tåg. Under hösten 2010 började Altex Energy i samarbete med Canadian National Railway att frakta små mängder oljesand med järnvägen, hela vägen ned till Mexikanska golfen. Det finns många fördelar med detta, genom att använda ett befintligt järnvägsnät slipper man att investera miljarder i utbyggnaden av infrastrukturen och en översyn av den gällande lagstiftningen. Vidare undviks en stor del av de kemikalier som tillsätts råoljan för att den skall kunna flöda lättare i pipelines. Nackdelen är att järnvägstransporter är betydligt dyrare än en pipeline i det långa loppet.

Andra alternativ för Kanada

Keystone XL är inte det enda alternativet för att frakta den råolja som utvinns från den kanadensiska oljesanden. Ett av dessa alternativa distributionssätt är Trans Mountain Pipeline som redan i dag fraktar råolja från oljesandsområdena till den kanadensiska Stilla Havs-kusten, där den lastas på fartyg och fraktas till avlägsna raffinaderier. Denna pipeline är nära sitt kapacitetstak, men ägaren Kinder Morgan överväger en omfattande utbyggnad. Ett annat kanadensiskt bolag, Enbridge, har föreslagit byggandet av en ny pipeline från oljesandsfälten till Kitimat, en hamn belägen i den norra delen av British Columbia.

Kina - Redo att importera Kanadas oljesandDet är också sannolikt att Kina kommer att öka sitt stöd om USA säger nej till byggandet av Keystone XL eftersom den olja som i dag transporteras till den kanadensiska västkusten med enkelhet kan transporteras över Stilla havet till Kina – världens näst största oljeimportör.

Nästa steg är att det amerikanska utrikesdepartementet kommer att släppa sin slutgiltiga miljökonsekvensbeskrivning, varefter andra federala myndigheter under 90 dagar kan komma med sina åsikter om projektet.

Medan detta pågår kommer fem senatorer från Nebraska att be Hillary Clinton att fördröja sitt beslut till maj 2012 för att ge Nebraska tid att stärka upp sina föreskrifter kring denna oljeledning. Oavsett om hon väljer att fördröja sitt beslut är de amerikanska oljeleveranserna i riskzonen. Som vi nämnde i inledningen av denna artikel är USA världens största importör av olja, och beroende av politiskt instabila länder som inte har samma syn på demokrati som till exempel västvärlden samt länder vars produktion är avtagande. Kanada är därför ett ljus i det mörker som den amerikanska oljetillgången utgör. Om denna pipeline inte byggs finns det all anledning att anta att Kina på allvar kommer att överta rollen som världens ekonomiska motor då landet redan nu visat intresse för att bygga upp den infrastruktur som krävs och köpa hela den kanadensiska oljesandsproduktionen.

Fortsätt läsa
Annons
1 kommentar

1 kommentar

  1. Tore

    18 november, 2011 vid 16:44

    Läste att Kanadensarna nu surnat till rejält på USA. Man pratade nu på högsta nivå om att satsa på export till Kina i stället för att vänta på att USA ordnar ledningen.

Skriv ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Nyheter

Londons roll som ett globalt nav inom råvaruhandeln

Publicerat

den

London

London, känt för sin historia och strategiska positionering, har alltid haft en betydande roll i världen av råvaruhandel. Staden är känd för sin finansiella expertis och solida infrastruktur och fungerar som en avgörande bro som förbinder producenter och konsumenter över hela världen, men exakt vad gör London till ett så avgörande nav för råvaruhandeln?

Historien om råvaruhandel i London

Råvaruhandel i London har djupa rötter som går tillbaka till slutet av 1500-talet när staden etablerade sig som ett nyckelnav för global handel.

På 1800-talet hade London blivit en framträdande plats som världens ledande råvarumarknad, specialiserad på metaller, textilier och jordbruksvaror. De mest omsatta råvarorna var bomull, ull, socker och kaffe.

London Metal Exchange (LME) grundades 1877 för att underlätta handeln med icke-järnmetaller som koppar och bly.

Under åren fortsatte London att utöka sina handelsmöjligheter och locka handlare från alla hörn av världen.

Utveckling av London som ett globalt nav för råvaruhandel

Londons status som ett globalt nav för råvaruhandel befästes i början av 1900-talet när staden blev centrum för internationell finans. Etableringen av London Metal Exchange (LME) 1877 och London International Financial Futures and Options Exchange (LIFFE) 1982 cementerade ytterligare stadens dominans inom råvaruhandel.

Dessa börser utgjorde en plattform för handlare att köpa och sälja råvaror på en global skala, vilket gjorde London till en integrerad del av leveranskedjan för olika industrier runt om i världen.

Under de senaste åren har London också sett en ökning av elektroniska handelsplattformar, vilket ytterligare ökar dess tillgänglighet och attraktivitet för råvaruhandlare.

Faktorer som bidrar till Londons framgång inom råvaruhandel

Londons framgång inom råvaruhandel tillskrivs flera nyckelfaktorer. Stadens strategiska geografiska läge gör att den fungerar som en central mötesplats för köpare och säljare över hela världen. Vilket väl dock får anses vara mer av en historisk fördel.

Stadens stabila politiska och ekonomiska miljö ger den attraktionskraft och erbjuder handlare en säker och pålitlig marknad för investeringar.

Närvaron av skickliga proffs, förstklassig infrastruktur och strömlinjeformade handelsprocesser befäster Londons position som en främsta destination för råvaruhandel.

Dessutom säkerställer dess robusta rättsliga ram och etablerade tillsynsorgan rättvisa och transparenta handelsmetoder.

Londons roll i global råvaruhandel

Londons position som ett globalt nav för råvaruhandel har haft långtgående effekter på världsekonomin.

Staden fungerar som en viktig länk mellan producenter och konsumenter, vilket underlättar handel och leverans av viktiga råvaror som metaller, energiresurser och jordbruksprodukter.

Detta skapar en konkurrensutsatt marknad som driver innovation och effektivitet, vilket i slutändan gynnar både producenter och konsumenter.

Dessutom har den höga volymen av råvaruhandel i London också en betydande inverkan på de globala priserna, vilket gör den till en inflytelserik aktör i den globala ekonomin.

London vs New York: Kampen om råvaruhandeln

Även om London länge har ansetts vara det ledande globala navet för råvaruhandel, har New York också en betydande position på denna marknad.

Båda städerna har sina styrkor och svagheter, med London som utmärker sig inom områden som metall- och energimarknader, medan New York dominerar inom jordbruksprodukter. Men Londons historiska dominans och väletablerade infrastruktur ger det ett försprång framför New York, vilket gör det till den föredragna destinationen för de flesta handlare. Men eftersom de globala råvarumarknaderna fortsätter att utvecklas, förväntas konkurrensen mellan dessa två städer intensifieras.

Teknikens inverkan

Teknikens framväxt har revolutionerat råvaruhandelslandskapet, och London har inte lämnats på efterkälken. Under de senaste åren har betydande investeringar gjorts i teknik, med elektroniska handelsplattformar och avancerad dataanalys som ligger i spetsen för denna transformation.

Detta har inte bara ökat effektiviteten och hastigheten på handelsutförandet utan också öppnat nya möjligheter för handlare att få tillgång till globala marknader.

Dessutom har användningen av teknik också förbättrat riskhanteringsmetoderna, vilket gör råvaruhandeln i London säkrare och pålitligare.

Londons rika historia och expertis inom råvaruhandel, tillsammans med dess robusta infrastruktur och tekniska framsteg, positionerar den som föregångare i kampen om råvaruhandelns överlägsenhet. Att vara i en global tidszon ger London ett försprång framför New York, vilket gör att handlare kan komma åt marknader i både Asien och Amerika inom en enda dag.

Trots New Yorks starka närvaro på jordbruksmarknaderna och dess pågående tekniska framsteg, förväntas rivaliteten mellan dessa två städer intensifieras i framtiden. När de globala råvarumarknaderna utvecklas kommer det att vara spännande att observera hur London och New York anpassar sig och konkurrerar i detta dynamiska landskap.

Fortsätt läsa

Nyheter

Oljan letar efter en högre botten

Publicerat

den

Teknisk analys på brent blend-olja av Ingemar Carlsson

Ingemar Carlsson har gjort en teknisk analys på oljepriset, närmare bestämt på brentolja. Just nu letar oljan fortfarande efter en ny lågpunkt, som dock ligger högre än den tidigare. Lågpunkten bör hittas innan kristi himmelsfärdshelgen i början av maj och till dess är det avvakta som gäller.

Fortsätt läsa

Nyheter

Börsveckan ger en köprekommendation till aktien i oljeservicebolaget Beerenberg

Publicerat

den

Börsveckan ger en köprekommendation till Beerenberg-aktien som noterades på Euronext Growth Oslo i slutet av förra året. Beerenberg är ett norskt servicebolag inom olje- och gassektorn med låg värdering och hög utdelning. Bolaget erbjuder olika tjänster för olje- och gasfält samt andra tekniska produkter och service för krävande miljöer.

Historiken är inte den bästa, där fjolårets omsättning på 2 343 miljoner NOK faktiskt är snäppet lägre än 2015. Sedan 2019, när en stor återhämtning skedde, har tillväxten inte varit högre än en dryg procentenhet årligen. Bolaget fokuserar på service och har stabila kundrelationer, vilket bidrar till en stadig kassaflödesgenerering.

Trots en nedgång i orderingången förväntas Beerenberg ha hygglig tillväxt de kommande åren med förbättringar i lönsamheten. Även om marknaden är osäker på lång sikt, kan bolaget använda sina kassaflöden för att diversifiera sig mot andra hållbara sektorer.

Beerenberg får anses vara ett stabilt bolag med goda framtidsutsikter, trots att det inte förväntas ha höga multiplar. Deras strategi att använda stabila kassaflöden för att diversifiera sig mot hållbara sektorer kan vara långsiktigt lovande. I bokslutsrapporten för 2023 ökade omsättningen med 5 procent till 2 343 miljoner NOK, och rörelsemarginalen förbättrades till 5,6 procent.

Fortsätt läsa

Populära