Venezuelas president, Hugo Chavez, slår till igen och nu är det landets guldindustri som han tänker förstatliga. Sedan tidigare har han som bekant valt att förstatliga landets oljeindustri. Huruvida Chavez tänker låta Venezuela bli Latinamerikas svarta får eller inte är en fråga som vi inte kan svara på i dag, men helt klart är att dennes agerande gör att utländska företag kommer att tänka sig för både en och två gånger innan de investerar i Venezuela.

I ett TV-sänt tal som sändes ut den 17 augusti 2011 berättade den venezolanske presidenten att han har för avsikt att förstatliga hela guldindustrin i Venezuela, både företag som arbetar med brytningen och bearbetningen kommer då att drabbas. Förstatligandet kommer att äga rum inom ett par dagar och är enligt Chavez ett sätt att bryta loss landets guldindustri från händerna på den maffia och de smugglare som i dag behärskar Venezuelas guldsektor. Sannolikheten är nog större att denne har uppmärksammats på den höga guldpriset eftersom Chavez i sitt tal sade att Venezuela inte bara har oljerikedomar, landet har också en av världens största reserver av guld, vilket han har för avsikt att omvandla till Venezuelas för att på detta sätt förstärka värdet på landets egna reserver. Wall Street Journal kan berätta att Venezuela under 2009 var världens 20:e största guldproducent och landets totala produktion var mindre än en (1) procent av världens totala produktion det året.

Chavez hotade redan i våras med ett förstatligande, men det finns vissa gruvor som de venezolanska myndigheterna, eller kanske är det de enskilda tjänstemännen, haft ögonen på sedan länge. Guldgruvan Las Cristinas, ägt av kanadensiska Crystallex Internation Corp, har sedan åtminstone 2008 varit föremål för spekulationer om ett förstatligande. En mycket stor del av världens gruvprojekt ligger i områden med liten eller obefintlig infrastruktur, som innebär extrakostnader och osäkerheter för projekten. Utöver detta är den politiska risken i sådana områden ofta synnerligen hög. Sådana investeringar är inte heller att betrakta som alltför säkra eftersom de aldrig har möjligheter att utvecklas alltför bra. Skulle de göra detta finns alltid risken att de lokala myndigheterna ålägger sådana projekt ytterligare avgifter, alternativt att de exproprierar tillgångarna. Här ser vi att Chavez istället borde ha höjt licensavgifter och skatter kraftigt för de företag som är verksamma i denna sektor, en höjning som skulle varit strax under smärtgränsen eftersom gruvföretagen då tjänar pengar, om än litet, men fortsätter att betala den venezolanska staten.

Chavez har redan nationaliserat en rad olika sektorer, bland annat oljesektorn, i sin egenutformade version av 2000-talets socialism. I maj sade han att han hade för avsikt att öka landets guldproduktion samt etablera en ny lag som gav denne befogenheter att klassificera denna ädelmetall som en mycket strategiskt viktig naturresurs för Venezuela. Han sade också att han hade för avsikt att skapa ett statligt företag som skulle kontrollera landets guldfyndigheter, på samma sätt som han hade skapat det statliga monopolföretaget Petróleos de Venezuela, PdVSA.

År av otillräckliga investeringar och byråkrati från regeringens sida har begränsat utvinning av ädelmetall. Regeringen har under de senaste åren också sagt att den vill ta hårdare tag mot den illegala smugglingen av ädelmetallen till angränsande länder, men kritiker menar att små framsteg har gjorts på den fronten.

De privata företagen menar att de strikta begränsningar för hur mycket guld som kan säljas utomlands har hindrat utvecklingen av den venezolanska guldindustrin. Venezuelas regering har också rivit upp gruvkontrakt. Det senaste exemplet är den ovan nämnda guldgruvan Las Cristinas, där Crystallex International Corp fick sitt avtal att utvinna denna gruva uppsagt. Crystallex International Corp har ansökt om skiljedom, och kräver den venezolanska staten på nästan 3,8 miljarder USD i ersättning för uteblivna intäkter.

För ett år sedan tilläts guldgruvbolagen att exportera upp till hälften av sin produktion, en uppmjukning av de tidigare reglerna som sade att endast 30 procent av produktionen fick gå på export, medan de resterande 70 procenten skulle säljas på den venezolanska marknaden. Det var framförallt påtryckningar från det ryska gruvföretaget Rusoro Mining Ltd som fick Venezuelas regering att lätta på exportreglerna.

Aj aj aj för de företag som är verksamma där. Frågan är vad det innebär för utbudet av guld. När den venezolanska oljeindustrin förstatligades så minskade produktionen med tiden då staten inte investerade för att hålla utrustningen i skick, och för att korruptionen blivit enorm. Det återstår att se om Chavez har lärt sig något, och om han låter kineserna driva allt med en gång.