Analys

SEB – Jordbruksprodukter, vecka 24 2012

Publicerat

11 år sedan

den

14 juni, 2012

Kullagertillverkaren SKF:s vinstvarning under onsdagen är ett tecken i tiden på att efterfrågan på sällanköpsvaror har bromsat in. Vi får signaler om att konsumenterna är i samma sinnesstämning som sommaren 2008 – dvs man avhåller sig från större investeringar. Kinas ekonomi bromsar. Indiens bromsar. Europa är i kaos och Greklands nyval äger rum i helgen, den 17 juni, vilket knappast kommer att lösa några problem.

EU kommer att införa positionslimiter för europeiska aktörer i råvaruterminsmarknaden i Mifid 2, som träder i kraft år 2015. Eftersom alla slutkunder handlar råvaruterminer OTC med banken, dvs med banken som motpart, och banken sedan handlar på börsen, kan detta leda till att kunderna inte kan handla. Intresset hos EU att lyssna på dem som påpekar detta för dem är lika med noll. EU:s syfte med dessa positionslimiter är att undvika möjligheten till manipulation av priser, men det finns inga vetenskapliga bevis för att man åstadkommer detta. Det är också så klart helt obegripligt hur de tror att man kan skydda marknaden mot manipulation utan att reglera den fysiska varumarknaden.

Det verkar också som om det kommer att införas en omsättningsskatt på terminsaffärer inom EU, vilket ökar transaktionskostnaden för att prissäkra jordbruksprodukter. Sverige och Storbritannien har hittills varit ovilliga att gå med på detta, som naturligtvis gör det dyrare att prissäkra bort prisrisk för jordbrukssektorn.

USDA har släppt juni månads upplaga av sina WASDE-estimat för produktion, konsumtion och därmed utgående lager. Det var inga större överraskningar. Möjligen var överraskningen att man inte justerade hektarskördens storlek alls i USA, som ju haft lite mer torka än man räknat med.

FAO har också uppdaterat sina prognoser och de är klart negativa för framtida prisutveckling.

Odlingsväder

Southern Oscillation Index, ett mått på intensiteten i graden av La Niña eller El Niño, sjunkit lägre. Aktuell notering är -8.5. Ett värde lägre än -8 innebär El Niño. El Niño är bra för globalt odlingsväder.

Nedan ser vi ensembleprognosen för ENSO med basdatum den 1 juni. Som vi nämnt ovan, ser vi att ingen av modellerna ens hamnar nära nollstrecket, än mindre en återgång till La Niña. Istället är den här uppdaterade körningen tydligare än i maj, att El Niño kan uppstå redan i juli.

El Niño betyder ökad nederbörd i Sydamerika och i Nordamerika och mindre i Australien och i Sydostasien.

Global spannmålsproduktion

Den totala spannmålsproduktionen i världen 2012 beräknas nu uppgå till rekordhöga 2 419 mt efter att FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) höjer sin prognos för produktionen med 48,5 miljoner, vilket är 3,2 procent upp jämfört med 2011. Ökningen beror främst på en förväntad rekordskörd av majs i USA.

Utifrån de senaste estimaten skulle den globala spannmålsproduktion överstiga den förväntade användningen för 2012/13, som har justerats upp med 19 mt sedan förra månaden, och leda till en rejäl påfyllnad av världens spannmålslager med 36 mt, eller 7 procent, jämfört med 2011/12.

Vete

Matifvetet med novemberleverans föll tillbaka efter WASDE-rapporten. Tekniskt ligger priset på en nivå där det finns stöd. 206 euro är alltså en viktig nivå, liksom förstås 200 euro på en lägre nivå. Vi har en negativ grundsyn på prisutvecklingen och är hellre säljare än köpare. Detta av två anledningar: att efterfrågan i den globala ekonomin bromsar in och att ENSO förutspås gå in i El Niño, som är gynnsamt för produktionen.

Nedan ser vi Chicagovetet med leverans i december. Priset ligger i den nedre delen av det prisintervall som vetet handlats till sedan december förra året. Det lär locka fram en del köpare, men det kan också innebära en ny fara för att priset bryter ner under intervallet. Men vi måste komma ihåg att decembervete i Chicago nu är mycket billigare än vetet på Matif.

Nedan ser vi hur terminspriserna på Matif och Chicago förändrats den senaste veckan. Matif är oförändrad. Chicago har fallit över alla terminslöptider. Vi är hellre säljare av Matif än av Chicago, i synnerhet vad gäller december 2012, där Chicago ligger på lite drygt 190 euro per ton. Möjligen kan man våga sig på att köpa Chicago december och sälja Matif november i förhoppning om att priserna ska konvergera.

Crop condition för höstvetet i USA, som rapporterades i måndags kväll klockan 22, ligger på 53% good / excellent, vilket är 1% högre än förra veckan.

I WASDE-rapporten justerades produktionen ner med 5 mt för 2012/13.

Nedan ser vi utgående lager, som justeras ner med drygt 2 mt. Global konsumtion minskas med nästan lika mycket som produktionen. Med ett något lägre pris, verkar det kanske lite märkligt att efterfrågan ska minska jämfört med förra månaden. Det är ju inte utbudet, utan priset som normalt ransonerar efterfrågan.

Nedan ser vi ett diagram på utgående lager, uttryckt som antal dagars konsumtion. Vi ser att globala utgående lager är på en relativt låg nivå, och alltså inte väntas stiga 2012/13. Det innebär att potentialen för radikalt lägre priser är begränsad. Det innebär också att priserna kommer att vara svängiga då konsumenter är lite extra oroliga.

FAO:s prognos för den globala produktionen av vete 2012/13 visar en nedjustering från förra säsongen till 680 mt, vilket dock är 5 mt högre än tidigare prognos och fortfarande en bra bit över genomsnittet de senaste fem åren.

Vetearealen och produktionen i Kina 2012/13 förväntas bli oförändrad. I provinserna Henan, Hebei, Anhui, Shandong och Jiangsu, som är de stora producenterna av höstvete, börjar skörden i juni (vissa sydliga provinser har redan startat). Även om torka har rapporterats i Hebei-provinsen, är det dock fortfarande för tidigt att säga om detta kommer att påverka produktionen.

Importen av vete 2011/12 estimeras till 3 mt då importerat vete, särskilt från Australien, är relativt konkurrenskraftigt, jämfört med det inhemska vetet, till både foder och mjöl i de kustnära provinserna.

Importen av vete under 2012/13 förväntas vara fortsatt stark i spåren av fortsatt konkurrenskraftiga priser.

Prognoserna för Rysslands spannmålsskörd 2012 varierar från ett lägsta om 88 mt från vissa branschanalytiker till så högt som 93-94 mt av det ryska jordbruksministeriet. FAS estimerar produktionen till 88 mt, en nedgång från 94 mt förra året, som en följd av dåliga förhållanden för övervintring i de viktiga södra produktionsområdena samt torrt och varmt vårväder i Volga området och i de centrala delarna. I många delar var höstgrödorna i mycket gott skick i mars och början av april, men sedan dess har förväntningarna på avkastning sänkts på grund av en drastisk och oväntad minsknings av markfuktighet. Många lantbrukare har klagat över att det praktiskt taget inte blev någon vår, då den kalla vintern plötsligt byttes ut mot sommarvärme och torka, vilket resulterade i att de varma temperaturerna snabbt smälte snön som snarare avdunstade istället för att tillföra jorden behövlig fukt.

I mitten av maj uppskattades Rysslands höstgrödor att vara i sämre skick än under 2011, men fortfarande i närheten av det femåriga genomsnittet.

USDA estimerar Rysslands vete produktion 2012/13 till 53 mt, en minskning med 3 mt jämfört med förra månaden och ned 3.2 mt från förra året, och som beror på det varma och torra vädret i den europeiska delen av Ryssland. Ihållande torka och varma temperaturer under april och större delen av maj hämmade grödornas utveckling i Rysslands södra distrikt, som står för ca hälften av landets produktion av höstvete. Arealen beräknas uppgå till 25.5 miljoner hektar, oförändrad från förra månaden, och avkastningen estimeras till 2.08 ton per hektar, en minskning med 8 procent från förra året och 6 procent under det femåriga genomsnittet.

Fru Martell är dock lite mera skeptisk och säger att den exceptionella vårvärmen i Ukraina och Ryssland kan ha orsakat mer skador och ett större bortfall än vad som anges av USDA i senaste WASDE-rapporten.

USDA uppskattar produktionen av vete i EU-27 till 131 mt, en minskning med 1 mt från förra månaden och ned 6.4 mt jämfört med förra året. Arealen estimeras till 24.6 miljoner hektar, en minskning med 0.3 miljoner från förra månaden och avkastningen beräknas till 5.32 ton per hektar, jämfört med förra månadens 5.30 t/ha och förra årets 5.36 t/ha.

Ogynnsamma förhållanden har präglat Centraleuropa under stora delar av växtsäsongen med torka under hösten, köldknäppar under vintern och återigen torka under tidig vår. Torftig utveckling i kombination med utvintring har lett till bortfall av höstgrödor, som kommer att ersättas med vårgrödor, vilket resulterar i lägre avkastning.

De redan låga prognoserna för tyska och polska grödor justeras ned ytterligare i denna månads rapport och reflekterar den senaste tidens väderrelaterade skador. Produktionen i Tyskland justeras ned 0.7 mt till 21.8 mt medan produktionen i Polen beräknas till 8.1 mt jämfört med 9.3 mt förra året. För Frankrike, Europas största vete producent, justeras prognosen upp med 0.5 mt från förra månaden till 37 mt som en följd av gynnsamma (blöta) väderförhållanden.

Maltkorn

Novemberkontraktet på maltkorn har fortsatt att handlas sidledes, något svagt. 220 euro tycks vara ett psykologiskt stöd för marknaden.

Potatis

Potatispriset för leverans nästa år, som i slutet av maj var uppe på 17 euro per deciton och sedan såldes ner till 14, har återigen vänt uppåt. Trenden är alltjämt uppåtriktad och vi fortsätter att ha en positiv syn på potatispriset för ny skörd.

Majs

Priset på decembermajs fortsätter i sin negativa trend, som marknaden haft sedan september förra året. Vi tror att majspriset kommer att bryta 500 cent och fortsätta ner. 500 cent är en psykologiskt viktig nivå, inte minst för att det är en så jämn siffra. Jämna siffror brukar attrahera köpordrar av folk som inte tänker längre än så.

Nedan ser vi WASDE-rapporten för majsproduktionen. Vi ser att produktionsestimatet för 2012/13 höjs med 4 mt. Det kanske märkligaste är att man inte justerat hektarskörden i USA, som varit torkdrabbat hittills. För vårens skörd, 2011/12, justerades Brasilien upp till 69 mt.

Nedan ser vi USDAs estimat för utgående majslager. Dessa väntas öka 2012/13, med drygt 3 mt. Detta innebar att marknaden tog rapporten negativt.

Lagren av majs har länge varit låga, men nu väntas alltså högre utgående lager, som ser i nedanstående diagram. Diagrammet visar utgående lager i termer av dagar av konsumtion sedan 1961. Efterfrågan från Kina och andra tillväxtländer och efterfrågan på råvara till etanoltillverkning har hållit lagren pressade. När det gäller etanol är ökningen i efterfrågan med största sannolikhet över. I USA har man nått upp till 10% inblandning och högre går inte att gå utan skador på motorerna. Naturgas har blivit ett extremt billigt bränsle i USA och kommer troligtvis att ta marknadsandelar både på bensinens och därmed också etanolens bekostnad.

Sådden i USA var klar för en månad sedan. USDA har slutat publicera siffror på sådden.

Majsproduktionen i Kina 2012/13 beräknas vara relativt oförändrad från förra året. På grund av lägre vinstmarginaler för sojabönor och bomull i nordost och nordkinesiska slätten, förväntas lantbrukarna att öka majsarealen med 2 procent.

Importen av majs 2011/12 estimeras till 5.5 mt, även om ytterligare inköp av staten kan bli möjliga om priserna på importerad majs håller sig konkurrenskraftiga. Importen under 2012/13 beräknas uppgå till 7 mt på förväntningar om att en stark inhemsk efterfrågan från industri och djuruppfödning kommer att hålla de inhemska majspriserna relativt sett högre än priserna på importerad majs. Flera källor inom industrin säger att de höga majspriserna under säsongen 2011/12 delvis beror på dålig kvalitet i provinserna Hebei, Henan och Shandong, vilket därmed har begränsat utbudet. Förhöjda toxinhalter gör majsen oanvändbar och i mars 2012 uppskattade CNGOIC att ca 5 mt majs innehöll gifter som aflatoxin.

Även om Rysslands veteproduktion fick se en nedjustering av USDA så ser det betydligt bättre ut för landets majsproduktion. USDA justerar upp sin prognos för 2012/13 till 7.8 mt, en ökning med 0.8 mt från förra månaden och upp 1.1 mt från förra året. Den beräknade produktionen slår därmed det tidigare rekordet på 6.7 mt som sattes 2008/09 och som matchades 2011/12. En ökning i areal med 23 procent på årsbasis är den bidragande orsaken och beror på en kombination av högre inhemsk konsumtion av majs som foder, ökad bearbetning av förädlade produkter som gluten och majssirap, och bortfall av höstraps och korn i södra Ryssland som kommer att ersättas.

Sojabönor

Lägre ekonomisk tillväxt runtom i världen tynger sojabönorna. Vi ser ett lite längre prisdiagram på novemberkontraktet nedan. Så länge det inte blir någon störning av höstens sådd i Sydamerika bör priset kunna hålla sig under 1400 cent. Vi tycker att man ska vara såld sojabönor nu, med stop-loss på drygt 1400 cent. Det finns goda möjligheter till lägre priser framöver.

Nedan ser vi WASDE-rapportens produktionsestimat. Det är inga större förändringar för innevarande år, dock en liten uppjustering av Brasiliens skörd och en lika stor nedjustering av Argentinas. För 2012/13 justerades endast Kinas produktion nedåt.

Utgående lager ser vi nedan. Det är otroligt låga utgående lagerestimat för USA. Globalt är dock lagren på en hyggligt bra nivå.

Nedan ser vi nuvarande utgående lager i historiens perspektiv. Lager som räcker i 59 dagar är en relativt hög nivå, trots allt.

Sådden är till 97% klar i USA, dvs den är klar. Det är rekordtidigt.

Raps

Priset på novemberterminen befinner sig fortfarande i rekyl efter vårens kraftiga prisuppgång. Det är större brist på raps än på sojabönor och rapsen är mindre beroende av Kinas efterfrågan.

USDA publicerar även globala estimat på utgående lager för rapsfrö. USDA:s senaste prognos för den globala produktionen av raps är oförändrad från förra månaden på 60.43 mt. Estimatet för produktionen i EU-27 har justerats ned med 0.10 mt (Polen / Ungern) medan produktionen i Ryssland har justerats upp med samma mängd.

första prognosen från Frankrikes jordbruksministerium för 2012 års skörd visar på en 10-procentig minskning för höstrapsen som en följd av den extrema kylan tidigare i år.

Till skillnad från sojabönor är efterfrågan större än produktionen, vilket får till följd att utgående lager minskar. Så har det varit i flera år och det förklarar också styrkan i marknaden för rapsfrö.

Priset måste upp för att stimulera mer produktion, eller ransonera konsumtionen. Globala lager som innan skörd räcker för 12 dagars konsumtion är en mycket låg nivå.

Låga lager innebär att marknaden är oroligare än annars. Prisrörligheten kommer att vara hög.

Gris

Decemberkontraktet har fallit tillbaka 1 cent sedan förra veckan i avvaktande handel.

Nedan ser vi augustikontraktet på hogs på Eurex. Det är 78 kontrakt öppen balans, dvs det är totalt 78 köpta och sålda kontrakt som clearas av Eurex. Jämfört med för ett år sedan är öppen balans högre och stabilare. Marknaden har av allt att döma fått ett visst förtroende i branschen. Det är naturligtvis långt att gå innan likviditeten är så hög som på CME, men så här långt ser det bra ut.

Mjölk

Mjölkpriset har fortsatt att rekylera uppåt för decemberleverans. 16 cent passerades snabbt, liksom 16.50. Det är en lite väl snabb omvärdering och den euforiska uppgången borde vända till motsatsen inom kort.

[box]SEB Veckobrev Jordbruksprodukter är producerat av SEB Merchant Banking och publiceras i samarbete och med tillstånd på Råvarumarknaden.se[/box]

Disclaimer

The information in this document has been compiled by SEB Merchant Banking, a division within Skandinaviska Enskilda Banken AB (publ) (“SEB”).

Opinions contained in this report represent the bank’s present opinion only and are subject to change without notice. All information contained in this report has been compiled in good faith from sources believed to be reliable. However, no representation or warranty, expressed or implied, is made with respect to the completeness or accuracy of its contents and the information is not to be relied upon as authoritative. Anyone considering taking actions based upon the content of this document is urged to base his or her investment decisions upon such investigations as he or she deems necessary. This document is being provided as information only, and no specific actions are being solicited as a result of it; to the extent permitted by law, no liability whatsoever is accepted for any direct or consequential loss arising from use of this document or its contents.

About SEB

SEB is a public company incorporated in Stockholm, Sweden, with limited liability. It is a participant at major Nordic and other European Regulated Markets and Multilateral Trading Facilities (as well as some non-European equivalent markets) for trading in financial instruments, such as markets operated by NASDAQ OMX, NYSE Euronext, London Stock Exchange, Deutsche Börse, Swiss Exchanges, Turquoise and Chi-X. SEB is authorized and regulated by Finansinspektionen in Sweden; it is authorized and subject to limited regulation by the Financial Services Authority for the conduct of designated investment business in the UK, and is subject to the provisions of relevant regulators in all other jurisdictions where SEB conducts operations. SEB Merchant Banking. All rights reserved.

Relaterade ämnen:seb analys

Nästa

SEB – Råvarukommentarer vecka 24 2012

Missa inte

Modity om energimarknaden vecka 24 2012

Fortsätt läsa

Annons

Klicka för att kommentera

Skriv ett svar
Avbryt svar

Analys

Now it’s up to OPEC+

Publicerat

1 vecka sedan

den

20 november, 2023

Redaktionen

All eyes are now back at OPEC+ after the recent fall in oil prices along with weakening crude curve structures and weakening economic statistics. OPEC+ will have to step up the game and give solid guidance of what it intends to do in 2024. If Saudi Arabia is to carry the burden alone (with only a little help from Russia) it will likely need to keep its production at around 9.0 m b/d on average for 2024 and drop it down towards 8.5 m b/d in Q1-24. This may be too much to ask from Saudi Arabia and it may demand some of the other OPEC members to step up and join in on the task to regulate the market in 2024. More specifically this means Iraq, Kuwait and UAE. The oil market will likely be quite nervous until a firm message from Saudi/Russia/OPEC+ is delivered to the market some time in December.

Bjarne Schieldrop, Chief analyst commodities at SEB — Bjarne Schieldrop, Chief analyst commodities, SEB

Saudi Arabia may get some help from President Joe Biden though as his energy secretary adviser, Amos Hochstein, has stated that the US will enforce sanctions on Iran on more than 1 m b/d.

Brent crude fell 4.6% ydy to USD 77.4/b and over the last three trading sessions it has lost USD 5.1/b. This morning it is trading only marginally higher at USD 77.6/b which is no vote of confidence. A good dose of rebound this morning would have been a signal that the sell-off yesterday possibly was exaggerated and solely driven by investors with long positions flocking to the exit. So there’s likely more downside to come.

In general there is a quite good relationship between net long speculative positions in Brent crude and WTI versus the global manufacturing cycle. Oil investors overall typically have an aversion of holding long positions in oil when the global economy is slowing down. As of yet there are few signs that the global economic cycle is about to turn. Rather the opposite seems to be the case. Global manufacturing fell in October and yesterday we saw US industrial production fall 0.6% MoM while continued jobless claims rose more than expected and to the highest level in two years. This matches well with the logic that the strong rise in interest rates since March 2022 is inflicting pain on the economy with more pain ahead as the effect comes with a lag.

Most estimates are that the global oil market is running a solid deficit in Q4-23. The IEA has an implied deficit in the global oil market of 1 m b/d in Q4-23 if we assume that OPEC will produce 28 m b/d vs. a call-on-OPEC at 29 m b/d. But prices in the oil market is telling a different story with weakening crude curves, weakening refining margins and a sharp sell-off in oil prices.

For 2024 the general forecasts are that global economic growth will slow, global oil demand growth will slow and also that the need for oil from OPEC will fall from 28.7 m b/d to 28.4 m b/d (IEA). This is a bearish environment for oil. The average Brent crude oil price so far this year is about USD 83/b. It should essentially be expected to deliver lower in 2024 with the negatives mentioned above.

Two things however will likely counter this and they are interconnected. US shale oil activity has been slowing with falling drilling rig count since early December 2022 and that has been happening at an average WTI price of USD 78/b. The result is that total US liquids production is set to grow by only 0.3 m b/d YoY in Q4-24. This allows OPEC+ to support the oil price at USD 80-90/b through 2024 without fear of loosing a significant market share to US oil production. Thus slowing US liquids production and active price management by OPEC+ goes hand in hand. As such we do expect OPEC+ to step up to the task.

So far it has predominantly been Saudi Arabia with a little help from Russia which together proactively have managed the oil market and the oil price through significant cuts. Saudi Arabia produced 10.5 m b/d in April but then cut production rapidly to only 9.0 m b/d which is what it still produces. Its normal production is about 10 m b/d.

What has made the situation more difficult for Saudi Arabia is the combination of solid growth in non-OPEC supply in 2023 (+2.1 m b/d YoY; IEA) but also a substantial revival in production by Venezuela and Iran. The two produced 660 k b/d more in October than they on average did in 2022. So the need for oil from Saudi Arabia is squeezed from both sides.

All eyes are now back at OPEC+ after the recent fall in oil prices along with weakening crude curve structures and weakening economic statistics.

OPEC+ will have to step up the game and give solid guidance of what it intends to do in 2024. If Saudi Arabia is to carry the burden alone (with only a little help from Russia) then it will likely need to keep its production at around 9.0 m b/d on average for 2024 and drop it down towards 8.5 m b/d in Q1-24. This may be too much to ask from Saudi Arabia and it may demand some of the other OPEC members to step up and join in on the task to regulate the market in 2024. More specifically this means Iraq, Kuwait and UAE.

The oil market will likely be quite nervous until a firm message from Saudi/Russia/OPEC+ is delivered to the market some time in December.

Saudi Arabia may get some help from President Joe Biden though as his energy secretary adviser, Amos Hochstein, has stated that the US will enforce sanctions on Iran on more than 1 m b/d.

Fortsätt läsa

Analys

More from Venezuela and Iran means smaller pie for Saudi

Publicerat

1 månad sedan

den

24 oktober, 2023

Redaktionen

Production in Venezuela and Iran is on the rise and is set to rise further in the coming months and in 2024. Combined their production could grow by 0.8 m b/d YoY to 2024 (average year to average year). The IEA projected in its latest OMR (Oct-2023) that call-on-OPEC will fall to 28.3 m b/d in 2024, a decline of 0.5 m b/d. This combination would drive implied call-on-Saudi from 10.4 m b/d in 2023 to only 9.1 m b/d in 2024 and as low as 8.6 m b/d in Q1-24 if Saudi Arabia has to do all the heavy lifting alone. Wider core OPEC cooperation may be required.

The IEA is out in the news today projecting peak oil demand this decade with global demand standing at no more than 102 m b/d towards the end of this decade. If so it would imply a call-on-Non-OPEC of only 66.4 m b/d in 2028 assuming that OPEC in general will demand a market share of 30 m b/d + NGL of 5.6 m b/d. The IEA (Oct-23) projects non-OPEC production to average 68.8 m b/d in 2024. That’s already 2.4 m b/d more than what would be sustainable over time if global oil demand is set to peak later this decade. Oil producers in general cannot have a production growth strategy in a peak oil demand world.

The US has decided to lift sanctions towards Venezuela for six months (18 April) as a measure to tempt it to move towards more democratic processes. And if it does, then the lifting of sanctions could continue after the 6 months. A primary opposition election took place this weekend with lawmaker Maria Corina Machado currently holding 93% of the vote count. Venezuela will next year hold a presidential election but fair play seems unlikely with Maduro in charge. The lifting of sanctions allows Venezuela’s PdV to resume exports to all destinations. Bans on new, foreign investments in the oil and gas sector are also lifted though Russian entities and JV’s are still barred.

Venezuela produced 0.8 m b/d in September and indicates that it can lift production by 0.2 m b/d by year and with more rigs and wells by 0.5 m b/d to 1.3 m b/d in the medium term.

Oil production in Iran has been on a steady rise since its low-point of 2.0 m b/d in 2020. Last year it produced 2.5 m b/d. In September it produced 3.1 m b/d, but Iran’s oil minister says production now is at 3.3 m b/d. Iran’s rising production and exports is not about the US being more lenient in its enforcement of sanctions towards Iran. It is more about Iran finding better ways to circumvent them but even more importantly that China is importing more and more oil from Iran.

Production by Iran and Venezuela is recovering. YoY production from the two could rise by close to 0.8 m b/d in 2024. This will lead to a decline in call-on-Saudi oil.

Oil production by Iran and Venezuela — Source: SEB graph and asessments, Blbrg data and news

The IEA estimated in its latest OMR report that call-on-OPEC will fall from 28.8 m b/d in 2023 to 28.3 m b/d in 2024. If all OPEC members except Saudi Arabia produces the same amount in 2024 as in 2023, then the need for Saudi Arabia’s oil (call-on-Saudi) will fall from a healthy 10.4 m b/d in 2023 to a still acceptable 9.9 m b/d in 2024. Its normal production is roughly 10 m b/d.

If however production by Iran and Venezuela rise by a combined 0.5 m b/d YoY in 2024, then call-on-Saudi will fall to 9.4 m b/d which is not so good but still manageable. But if Iran’s oil minister is correct when he says that its current production now is at 3.3 m b/d, then it is not far fetched to assume that Iran’s oil production may average maybe 3.4-3.5 m b/d in 2024. That would yield a YoY rise of 0.6 m b/d just for Iran. If we also assume that Venezuela manages to lift its production from 0.8 m b/d this year to 1.0 m b/d in 2024, then the combined growth from the two is closer to 0.8 m b/d. That would push call-on-Saudi down to only 9.1 m b/d which is not good at all. It would require Saudi Arabia to produce at its current production of 9.0 m b/d all through 2024.

The IEA further estimates that call-on-OPEC will average 27.7 m b/d in Q1-24. If we assume Iran @ 3.4 m b/d and Venezuela @ 1.0 m b/d then call-on-Saudi in Q1-24 will only be 8.6 m b/d. I.e. Saudi Arabia will have to cut production further to 8.6 m b/d in Q1-24. At that point Saudi Arabia will likely need or like other core OPEC members like Iraq, Kuwait and UAE as well as Russia to join in.

Implied call-on-Saudi. Call-on-OPEC is set to decline from 28.8 m b/d to 28.3 m b/d to 2024. If all OPEC members produced the same in 2024 as in 2023 then call-on-Saudi would fall by 0.5 m b/d to 9.9 m b/d. But if Venezuela and Iran increases their combined production by 0.8 m b/d YoY in 2024 then call-on-Saudi falls to 9.1 m b/d.

If we look a little broader on this topic and also include Libya, Nigeria and Angola we see that this group of OPEC members produced 11.4 m b/d in 2010, 10.1 m b/d in 2017 and only 5.1 m b/d at the low-point in August 2020. The decline by these OPEC members has of course the other OPEC and OPEC+ members to stem the rising flood of US shale oil production. The production from this unfortunate group of OPEC-laggards is however now on the rise reaching 7.5 m b/d in September. With more from Iran and Venezuela it could rise to 8.0 m b/d in 2024. Production from Nigeria and Angola though still looks to be in gradual decline while Libya looks more sideways. So for the time being it is all about the revival of Iran and Venezuela.

The unfortunate OPEC-laggards had a production of 11.4 m b/d in 2010. But production then fell to only 5.1 m b/d in August 2020. It helped the rest of OPEC’s members to manage the huge increase in US shale oil production. Production from these countries are now on the rebound. Though Nigeria and Angola still seems to be in gradual decline.

Oil production of some OPEC countries — Source: SEB graph, Blbrg data

What everyone needs to be attentive to is that call-on-OPEC and even more importantly call-on-Saudi can only erode to a limit before Saudi/OPEC/Russia will have to take action. Especially if the forecast for needed oil from OPEC/Saudi for the nearest 2-3 years is in significant decline. Then they will have to take action in the sense that they stop defending the price and allows the price to fall sharply along with higher production. And yet again it is US shale oil producers who will have to take the brunt of the pain. They are the only oil producers in the world who can naturally and significantly reduce their production rather quickly. I.e. the US shale oil players will have to be punished into obedience, if possible, yet one more time.

We don’t think that it is any immediate risk for this to happen as US shale oil activity is slowing while global oil demand has rebounded following Covid-lockdowns. But one needs to keep a watch on projections for call-on-OPEC and call-on-Saudi stretching 1-2-3 years forward on a continuous basis.

In its medium term oil market outlook, Oil2023, the IEA projected a fairly healthy development for call-on-OPEC to 2028. First bottoming out at 29.4 m b/d in 2024 before rising gradually to 30.6 m b/d in 2028. The basis for this was a slowing though steady rise in global oil demand to 105.7 m b/d in 2028 together with stagnant non-OPEC production due to muted capex spending over the past decade. But this projection has already been significantly dented and reduced in IEA’s latest OMR from October where call-on-OPEC for 2024 is projected at only 28.3 m b/d.

In a statement today the IEA projects that global oil demand will peak this decade and consume no more than 102 m b/d in the late 2020ies due to (in large part) rapid growth in EV sales. This would imply a call-on-OPEC of only 26.9 m b/d in 2028. It is not a viable path for OPEC to produce only 26.9 m b/d in 2028. Especially if production by Iran and Venezuela is set to revive. I.e. OPEC’s pie is shrinking while at the same time Iran and Venezuela is producing more. In this outlook something will have to give and it is not OPEC.

One should here turn this on its head and assume that OPEC will produce 30 m b/d in 2028. Add OPEC NGLs of 5.6 m b/d and we get 35.6 m b/d. If global oil demand in 2028 stands at only 102 m b/d then call-on-Non-OPEC equates to 66.4 m b/d. That is 3.1 m b/d less than IEA’s non-OPEC production projection for 2028 of 69.5 m b/d but also higher than non-OPEC production projection of 68.8 m b/d (IEA, Oct-23) is already 2.4 m b/d too high versus what is a sustainable level.

What this of course naturally means is that oil producers in general cannot have production growth as a strategy in a peak-oil-demand-world with non-OPEC in 2024 already at 2.4 m b/d above its sustainable level.

The US is set to growth its hydrocarbon liquids by 0.5 m b/d YoY in 2024. But in a zero oil demand growth world that is way, way too much.

Fortsätt läsa

Analys

Reloading the US ’oil-gun’ (SPR) will have to wait until next downturn

Publicerat

1 månad sedan

den

23 oktober, 2023

Redaktionen

Brent crude traded down 0.4% earlier this morning to USD 91.8/b but is unchanged at USD 92.2/b at the moment. Early softness was probably mostly about general market weakness than anything specific to oil as copper is down 0.7% while European equities are down 0.3%. No one knows the consequences of what a ground invasion of Gaza by Israel may bring except that it will be very, very bad for Palestinians, for Middle East politics for geopolitics and potentially destabilizing for global oil markets. As of yet the oil market seems to struggle with how to price the situation with fairly little risk premium priced in at the moment as far as we can see. Global financial markets however seems to have a clearer bearish take on this. Though rallying US rates and struggling Chinese property market may be part of that.

The US has drawn down its Strategic Petroleum Reserves (SPR) over the latest years to only 50% of capacity. Crude oil prices would probably have to rally to USD 150-200/b before the US would consider pushing another 100-200 m b from SPR into the commercial market. As such the fire-power of its SPR as a geopolitical oil pricing tool is now somewhat muted. The US would probably happily re-load its SPR but it is very difficult to do so while the global oil market is running a deficit. It will have to wait to the next oil market downturn. But that also implies that the next downturn will likely be fairly short-lived and also fairly shallow. Unless of course the US chooses to forgo the opportunity.

The US has drawn down its Strategic Petroleum Reserves (SPR) to only 50% of capacity over the latest years. Most of the draw-down was in response to the crisis in Ukraine as it was invaded by Russia with loss of oil supply from Russia thereafter.

The US has however no problems with security of supply of crude oil. US refineries have preferences for different kinds of crude slates and as a result it still imports significant volumes of crude of different qualities. But overall it is a net exporter of hydrocarbon liquids. It doesn’t need all that big strategic reserves as a security of supply any more. Following the oil crisis in the early 70ies the OECD countries created the International Energy Agency where all its members aimed to have some 100 days of forward oil import coverage. With US oil production at steady decline since the 70ies the US reached a peak in net imports of 13.4 m b/d in 2006. As such it should have held an SPR of 1340 million barrels. It kept building its SPR which peaked at 727 m b in 2012. But since 2006 its net imports have been in sharp decline and today it has a net export of 2.9 m b/d.

Essentially the US doesn’t need such a sizable SPR any more to secure coverage of its daily consumption. As a result it started to draw down its SPR well before the Russian invasion of Ukraine in February 2022. But then of course it fell fast and is today at 351 m b or about 50% of capacity.

The US is the largest oil consumer in the world. As such it is highly vulnerable to the price level of oil. The US SPR today is much more of a geopolitical tool than a security of supply tool. It’s a tool to intervene in the global oil market. To intervene in the price setting of oil. The US SPR is now drawn down to 50% but it still holds a sizable amount of oil. But it is little in comparison to the firepower of OPEC. Saudi Arabia can lower its production by 1 m b/d for one year and it will have eradicated 365 million barrels in global oil inventories. And then it can the same the year after and then the year after that again.

The US has now fired one big bullet of SPR inventory draws. It really helped to balance the global oil market last year and prevented oil prices from going sky high. With 350 m b left in its SPR it can still do more if needed. But the situation would likely need to be way more critical before the US would consider pushing yet another 100-200 m b of oil from its SPR into the global commercial oil market. An oil price of USD 150-200/b would probably be needed before it would do so.

With new geopolitical realities the US probably will want to rebuild its SPR to higher levels as it is now an important geopolitical tool and an oil price management tool. But rebuilding the SPR now while the global oil market is running a deficit is a no-go as we see it.

An oil market downturn, a global recession, a global oil market surplus where OPEC no longer want to defend the oil price with reduced supply is needed for the US to be able to refill its SPR again unless it wants to drive the oil price significantly higher.

But this also implies that the next oil price downturn will likely be short-lived and shallow as the US will have to use that opportunity to rebuild its SPR. It’s kind off like reloading its geopolitical oil gun. If it instead decides to forgo such an opportunity then it will have to accept that its geopolitical maneuverability in the global oil market stays muted.

Net US oil imports in m b/d and US Strategic Petroleum Reserves (SPR) in million barrels. The US doesn’t need strategic petroleum reserves for the sake of security of supply any more. But it is a great geopolitical energy-tool to intervene in the price setting of oil in the global market place.