Analys

SEB Jordbruksprodukter, 27 september 2012

Publicerat

11 år sedan

den

27 september, 2012

Vi anser att det är fel att terminspriset på maltkorn med leverans i om ett år ligger över spotpriset, samtidigt som vetemarknaden erbjuder 30 euro rabatt för nästa års skörd i förhållande till spot. Vi tycker att nov13 maltkorn är säljvärt.

Vi gör inga större förändringar i vår vy för de olika jordbruksprodukterna, utom för lean hogs, som vi tror har rekylerat upp tillräckligt. Generellt sett har vi för spannmål och oljeväxter gått från positiv till neutral och utsikterna lutar åt negativ för de som vi nu har neutral vy för.

På fredag publicerar USDA stocksrapporten per den 1 september. Vi har sammanställt marknadens förväntningar från analytikers bidrag till Bloomberg och du ser dem i tabellen nedan:

Pre‐Report Estimates ‐ Grain Stocks September 28, 2012 Grain Stocks Report

USDA

USDA meddelar att National Agricultural Statistics Service (NASS) och World Agricultural Outlook Board (WAOB) kommer att ändra tiden för lansering av flera stora rapporter från USDA med start i januari 2013.

Den nuvarande tiden, 08.30 EDT kommer att ändras till 12.00 EDT och för oss här i Sverige innebär det att rapporterna kommer kl 18.00 istället för som idag kl 14.30. Rapporter som ändrar tid är bl.a World Agricultural Supply and Demand Estimates (WASDE), Acreage, Crop Production, Grain Stocks, Prospective Plantings och Small Grains Summary.

Odlingsväder

Tendensen till El Niño har fortsatt att avta de senaste två veckorna. Det har börjat regna i torra odlingsområden i Brasilien. Mato Grosso, som är den viktigaste delstaten för sojabönor och vintermajs, har fått upp till 50 mm regn de senaste dagarna. Regnen missade dock Parana, en annan viktig delstat för majs och sojabönor. Parana ligger på 36% av normal nederbörd.

USA har fått ordentligt med nederbörd de senaste dagarna, i spåren av den tropiska stormen Miriam.

Regn är välkommet i regionen söder om Chicago (blått på kartan ovanför), eftersom det är bra för höstsådden av vete, som ju nu är på väg att börja.

Det har emellertid (som bekant) varit väldigt torrt i USA. Vad man inte vanligtvis tänker på är att det kan ha en negativ effekt på vårsådd majs nästa år. För att markfuktigheten ska återställas behövs 50% mer nederbörd än normalt de kommande 7 månaderna, dvs mellan oktober och april. Vi ser en detaljerad del av US Drought Monitor nedan:

Vete

Vetemarknaden har fortsatt att röra sig väldigt lite, strax under den tekniska triangelformationen. 55- dagars glidande medelvärde har också kommit ikapp. Man får förmoda att priset kommer att fortsätta röra sig sidledes. Trenden uppåt försvagas för varje dag som går och sannolikheten minskar att marknaden är i en konsolideringsfas inför ytterligare prisuppgångar. Det kan mycket väl istället handla om en toppformation. Bäst är att vara vaksam om priset skulle visa tecken på att vilja gå ner.

Nedan ser vi Chicagovetet med leverans i december. 55-dagars glidande medelvärde är brutet och marknaden står och väger.

Nedanför ser vi prisdiagrammet för Matifs november 2013-kontrakt. Priset vilar på stöd av både toppnoteringen från juli och glidande 55-dagars glidande medelvärde. Även här står marknaden och väger. Det ser ut som om upp-trenden från maj har förlorat det mesta av sin kraft. Marknaden kan stå inför en större rekyl. I så fall är det på 200-210 euro nästa stöd finns.

Spannmålsmarknaderna hickade till i fredags efter ryska motstridiga uttalanden om potentiella begränsningar av landets spannmålsexport. Rysslands ekonomiminster, Andrej Belousov, sa i ett uttalande att exportrestriktioner av spannmål är ”fullt möjliga” och ”kvarstår på dagordningen” för att skydda den inhemska marknaden från stigande spannmåls- och livsmedels priser. Några timmar senare sade dock vice premiärminister Arkadij Dvorkovitj att det inte finns någon anledning att begränsa exporten, men tillade samtidigt att regering har flera verktyg för att reglera marknaden (förutom ett exportförbud).

Men marknaden håller oroligt ett vakande öga på alla uttalanden som kommer från Ryssland, världens tredje största veteexportör, samtidigt som diskussioner förs om hur Moskva tänker sig att gå till väga om man väl bestämmer sig för att begränsa exporten och där nämns såväl exportkvoter som begränsade tillgångar till logistik för att minska flödet av spannmål som lämnar landet. Den nuvarande exporttrenden tyder på att det finns mindre och mindre tillgängligt för export, vilket kommer att gynna det europeiska och amerikanska vetet, men än så länge är det ryska vetet konkurrenskraftigt på den internationella marknaden vilket förra veckans försäljning av 150 000 ton ryskt vete till Irak visar. Rysslands totala spannmålsexport förväntas sjunka från ca 28 mt 2011/12 till ca 12 mt under denna säsong.

Egypten är åter ute i marknaden för att köpa minst 60 000 ton kvarnvete med leverans i december, och marknaden håller ett vakande öga på eventuella ryska offerter och dess prisnivå. Senaste nyheten säger dock att GASC har bekräftat ett köp på 300 000 ton vete av franskt och rumänskt ursprung med följande fördelning:

(60 000 ton franskt vete från Toepfer för 346.93 usd/ton – 60 000 ton franskt vete från Louis Dreyfus för 347.36 usd/ton – 60 000 ton franskt vete från Cargill för 347.36 usd/ton – 60 000 ton rumänskt vete från Toepfer för 349.93 usd/ton – 60 000 ton rumänskt vete från Ameropa för 349.93 usd/ton.) Ryskt vete offererades med låg prismässigt ca 20 usd högre.

Marocko, Nordafrikas tredje största veteimportör, kommer att slopa sin skatt (17,5%) på import av vete under perioden 1 oktober – 31 oktober enligt landets jordbruksminister. Efter att svår torka påverkat årets skörd så uppgår lagernivån nu 1300 mt och för att möta behoven hos den inhemska marknaden samt upprätthålla ”en stabil” lagernivå så behövs import från länder i Europa, Svarta Havs-regionen och USA. Marockos import av vete förväntas uppgå till 5.1 mt under 2012/13 jämfört med 3.4 mt året innan. Jordbruksministeriet i Algeriet har reviderat ned sin prognos för landets spannmålsproduktion från 5.6- 5.8 mt till 5.2-5.4 mt som en följd av torka och bränder. Algeriet är det största landet i Afrika sett till areal, men en stor del är ökenområde och tillgången på jordbruksmark är begränsad, vilket gör landet till en stor importör av spannmål.

75% av spannmålsskörden i Ukraina var avklarad i slutet av förra veckan, och uppgick till 29.95 mt med en genomsnittlig avkastning på 2.67 ton/hektar. Vid samma tid förra året hade 37.04 mt skördats med en genomsnittlig avkastning på 3. 09 ton/hektar, och enligt regeringen är inga exportrestriktioner på agendan för denna säsong.

Måndagens Crop Progress från USDA visar att sådden av höstvete i USA går framåt och ligger nu på 25%, vilket är 2% lägre än det femåriga genomsnittet. Kansas ligger i linje med genomsnittet (17%) medan Nebraska, South Dakota och Montana ligger långt efter jämfört med det femåriga genomsnittet och väderprognosen för dessa delstater visar på väldigt liten eller ingen nederbörd under kommande vecka.

Maltkorn

Novemberkontraktet på maltkorn har brutit 55-dagars glidande medelvärde och det är en varningssignal. Stödet på 260 euro bröts raskt och priset föll ner till 250 euro per ton.

Maltkornsmarknaden avviker från vetemarknaden på ett märkligt sätt. Terminspriset för leverans av vete efter nästa års skörd ligger väsentligt under priset på årets skörd. Vi ser att terminspriset för november nästa år ligger på 230 euro, medan spotkontraktet ligger på 260. För terminer på maltkorn är priset nästan 270 euro per ton för leverans om ett år, medan spotkontraktet ligger på 250 euro. Vi tycker detta är extremt underligt och tycker att man bör sälja maltkorn med leverans november nästa år på Matif. Eventuellt kan man göra en marknadsneutral position genom att köpa veteterminer nov13 och sälja maltkornsterminer nov13.

Potatis

Potatispriset nådde upp till 25.90 euro per deciton innan vinsthemtagningar fick priset att falla tillbaka. Man ser ofta den här sortens rekyl innan priset drar iväg. Även om priset nu är mycket högt, säger ändå den tekniska analysen att priset, enligt skolboken, ska gå upp och testa 26 euro igen.

Majs

Den tekniska analysen signalerar att ännu mer prisfall är att vänta. Stöd finns på 663 cent. En rekyl upp till 759 är ett säljtillfälle och inte ett tecken på styrka. Priset ligger just nu på 728.

Ukraina kommer inom kort att underteckna ett avtal för att exportera 3 mt majs per år till Kina, enligt landets jordbruksminister Mykola Pryaszhnyuk, något som skulle vara mer än tillräckligt för att uppfylla Kina’s behov av grödan under 2012/13 – även om detta förväntas öka avsevärt i framtiden, se graf nedan. I gengäld kommer Ukraina att få 3 miljarder usd i krediter.

Rosario Grain Exchange uppskattar Argentinas majs areal 2012/13 till 4 miljoner hektar, en minskning med 10% från 2011/12. Buenos Aires Grain Exchange beräknar arealen till 3,4 miljoner hektar. Sådden av majs har precis börjat och merparten av den pågår fram till slutet av november, samt att del flesta majsproducerande regionerna har fått nederbörd som ligger över genomsnittet under de senaste 30 dagarna.

Denver-baserade företaget BioFuel Energy kommer tillfälligt att stänga ner produktionen i sin etanolfabrik i södra Minnesota, på grund av höga spannmålspriser, och blir därmed den andra anläggningen i delstaten som stänger efter att Central Minnesota Ethanol stoppade produktionen förra sommaren. BioFuel Energy säger att produktionen kommer att förbli nedstängd tills priset på majs sjunker, men företagets andra etanolfabrik i Nebraska förblir öppen.

Den Europeiska Kommissionens analysenhet MARS reviderar ned sin senaste prognos gällande avkastningen för majs inom EU-27 med 3,7% jämfört med tidigare rapport. I jämförelse med 2011 estimeras avkastningen att sjunka med 20% på grund av kraftiga minskningar i Ungern, Bulgarien, Rumänien och Italien.

Sojabönor

Novemberkontraktet har fallit kraftigt den senaste veckan, efter att ha brutit tekniska stöd. En rekyl uppåt ”borde” enligt den tekniska analysen kunna ske nu. Frågan är vad som händer sedan. Om en sådan prisuppgång stannar vid ca 1700 och sedan vänder ner är det sannolikt att vi har en klassisk toppformation i form av en huvud-skuldra-formation. Återstår att se.

Priset på sojabönor pressas av den pågående skörden i USA och det kraftiga fallet i palmolja som under måndagen nästan noterade ett 2-års lägsta som en följd av fallande oljepriser, ekonomisk oro i importländer som Europa och Kina samt att efterfrågan på vegetabiliska oljor i allmänhet har varit lägre än väntat under 2012 delvis på grund av en långsam tillväxt i produktionen av biobränslen. Nedanför ser vi decemberkontraktet på Kuala Lumpurbörsen, där priset anges i malaysiska ringgit (MYR) per ton.

Vi på SEB Commodities förväntar oss inte ytterligare prisfall på råolja. Pristrycket nedåt på vegetabiliska oljor från råoljemarknaden tror vi därför är över för tillfället. I sin senaste prognos över produktionen av sojabönor i Sydamerika höjer Oil World sina estimat och uppskattar att Argentinas produktion kommer att öka med 38% från 40.5 mt 2012 till 56 mt, medan Brasilien förväntas skörda 82 mt jämfört med årets 66,4 mt. Även i andra länder i Sydamerika förväntas produktionen att öka, bl.a i Paraguay och Uruguay med 4.1 mt respektive 0.7 mt. Regnskurar rapporterades under helgen i Brasilien och förväntas med stor sannolikhet att fortsätta under hela veckan. Landet har fortfarande fått relativt lite regn, men tendensen lutar åt ökad nederbörd i Parana från och med nästa vecka och ytterligare något senare i Mato Grosso.

Celeres veckorapport visar att Brasilien har sålt 98% av sin sojabönsskörd 2011/12, vilket är oförändrat från förra veckan och jämfört med 90% för ett år sedan. Landet har också sålt 46% av sojabönsskörden 2012/13, vilket är oförändrat från förra veckan och jämfört med 24% förra året. Celeres uppskattar skörden 2012/13 till 78.1 mt vilket kan jämföras med USDA’s prognos på 81,0 mt. Brasilien har fram till september exporterat ca 30 mt sojabönor sedan starten i februari, och det talas om att landet kommer att ha begränsade exportmöjligheter framöver fram till nästa skörd.

Raps

Triangeln bröts vid 518 euro och utlöste en teknisk säljsignal. Vi hoppas att läsaren var snabb att inse det – och sälja terminen. Priset gick igår onsdag ner till en teknisk stödnivå på 487 euro. Det är möjligt att vi får se en rekyl uppåt härifrån de kommande dagarna, som sammanfaller med stöd i marknaden för vegetabiliska oljor generellt – eftersom det inte är sannolikt att vi får se ytterligare prisfall på råolja.

Prisrörelsen mellan augusti och september ser allt mer ut som en ”dubbeltopp”, vilket känns igen från textboken i teknisk analys som en stark vändningsformation, vid trendvändningar, alltså och brukar alltså följas av en större trend åt andra hållet (i det här fallet, nedåt).

Gris

Grispriset har troligtvis rekylerat upp färdigt. Glidande medelvärde har kommit ikapp och det händer ofta att folk tar fasta på det och säljer. Amerikanska grisuppfödare slaktar mer gris nu än någon gång sedan 2009. De högre foderkostnaderna orsakar förluster för uppfödarna på en nivå inte sedd på 14 år. En amerikansk genomsnittsgris äter 10 bushels majs (254 kilo) och når en slaktvikt på 122 kg, enligt uppskattningar från University of Missouri at Columbia.

USDA förutspår att antalet grisar per människa i USA kommer att falla till den lägsta nivån sedan 1975. Naturligtvis kommer pendeln i minskat utbud att få priset att svänga tillbaka. Och visserligen har suggstocken minskat överallt, vilket minskar utbudet framöver, men med ett Europa med svångrem som dras åt allt hårdare (eftersom länder som håller fast vid en övervärderad Euro som sin valuta, mördar sitt eget näringsliv, vilket gör landet än mindre förmöget att rädda sig, och så vidare i en spiral som bara kan sluta på ett sätt; lärs ut i grundkursen i nationalekonomi faktiskt) är frågan om det är tillräckligt. Antalet suggor har minskat med 1.3% i Tyskland juni-juni (ett välmående land). Italien har dock 13% färre suggor. I Danmark är nedgången 2.3%, i Frankrike 3.2% och i Nederländerna 3.6%. På fredag publicerar USDA nya siffror i sin Quarterly Hogs and Pigs Report. Vi på SEB Commodities kommer naturligtvis att ha ett lätt fredagsmys fram till 21:00 svensk tid när den publiceras på USDA:s hemsida.

Mjölk

Priset på mjölkpulver i Nordeuropa har återigen backat lite jämfört med förra veckan.

Nedan ser vi priset på smör, som i motsats till SMP, har stigit något lite den senaste veckan.

På den amerikanska börsen CME i Chicago testar priset på Klass 3 mjölk nu högstanoteringen. Ett brott uppåt öppnar för ytterligare uppgång, men den relativt kraftiga rekylen i september ger en varningssignal om att uppåttrenden är ifrågasatt av somliga på marknaden.

Socker

Marknaden för socker pressas av ideliga dåliga nyheter. Till exempel väntas nu det tredje året med överskott (lageruppbyggnad) pga hög produktion. Priset tycks dock inte ta mycket intryck av detta, utan håller det tekniska stödet, än så länge.

EURSEK

EURSEK har sedan förra veckan gått ner till ett stöd och formationen ser väldigt lik en huvud-skuldraformation. Bankens tekniska analytiker är ordentligt negativa till EURSEK såväl inför den kommande veckan som de kommande tre månaderna.

USDSEK

Dollarn som fallit mot kronan ser ut att ha funnit en botten. Onsdagens kursuppgång hade bra momentum. Sammantaget tyder detta på att ett test av den nedåtgående trenden kan vara förestående.

Bankens tekniska analytiker ser förhållandevis positivt på USDSEK, men när trenden nedåt inte är bruten är det för tidigt att ta större positioner på en dollarförstärkning. Däremot bör man inte vara kort längre.

[box]SEB Veckobrev Jordbruksprodukter är producerat av SEB Merchant Banking och publiceras i samarbete och med tillstånd på Råvarumarknaden.se[/box]

Disclaimer

The information in this document has been compiled by SEB Merchant Banking, a division within Skandinaviska Enskilda Banken AB (publ) (“SEB”).

Opinions contained in this report represent the bank’s present opinion only and are subject to change without notice. All information contained in this report has been compiled in good faith from sources believed to be reliable. However, no representation or warranty, expressed or implied, is made with respect to the completeness or accuracy of its contents and the information is not to be relied upon as authoritative. Anyone considering taking actions based upon the content of this document is urged to base his or her investment decisions upon such investigations as he or she deems necessary. This document is being provided as information only, and no specific actions are being solicited as a result of it; to the extent permitted by law, no liability whatsoever is accepted for any direct or consequential loss arising from use of this document or its contents.

About SEB

SEB is a public company incorporated in Stockholm, Sweden, with limited liability. It is a participant at major Nordic and other European Regulated Markets and Multilateral Trading Facilities (as well as some non-European equivalent markets) for trading in financial instruments, such as markets operated by NASDAQ OMX, NYSE Euronext, London Stock Exchange, Deutsche Börse, Swiss Exchanges, Turquoise and Chi-X. SEB is authorized and regulated by Finansinspektionen in Sweden; it is authorized and subject to limited regulation by the Financial Services Authority for the conduct of designated investment business in the UK, and is subject to the provisions of relevant regulators in all other jurisdictions where SEB conducts operations. SEB Merchant Banking. All rights reserved.

Relaterade ämnen:seb analys

Nästa

SEB – Råvarukommentarer, 28 september 2012

Missa inte

Modity om elpriset vecka 39 2012

Fortsätt läsa

Annons

Klicka för att kommentera

Skriv ett svar
Avbryt svar

Analys

SEB Metals price forecast update

Publicerat

20 timmar sedan

den

30 november, 2023

Redaktionen

Softer economic growth in 2024 calls for somewhat softer metals prices in 2024. Industrial metals prices as well as other commodity prices exploded during Covid-19 as governments around the world unleashed stimuli in the magnitude of 10x of what was done during the global financial crisis in 2008/09. Consumers shifting spending from services to consumer goods added to the boom. Bloomberg’s industrial metals price index was up 91% in March 2022 versus January 2020 because of this. Global manufacturing PMI peaked in May 2021 and has been fading since and below the 50-line from September 2022 with latest reading at 48.8. Industrial metals prices have faded since their peak in March 2022 but are still 30% higher than they were in January 2020. Even zinc, the worst performing metal, is still 9% above where it was in January 2020. As such one could possibly argue that industrial metals have not yet fully faded from their Covid-19 stimulus boom. One possible explanation could be inflation where US inflation is up 19% over the period. But this still leaves industrial metals up 11% in real terms. Another possible explanation is the big jump in energy prices over the period. While coal and gas prices have fallen back a lot, they are still quite high. The coal price in western Europe is 110% above where it was at the start 2020 and 50% above its 2010-2019 average. Most industrial metals are highly energy intensive to produce with digging and crushing of rocks, smelting, and refining of ore. The current aluminium price of USD 2215/ton is for example well aligned with coal prices. In addition to this there has also been significant closures of zinc and aluminium smelting capacity in Europe which probably have supported prices for these metals.

Global economic growth is forecasted to slow from 3.5% in 2022, to 3.0% in 2023 and then again to 2.9% in 2024 as the big jump in interest rates induce economic pain with a lag. Aligned with this we expect lower industrial metals prices in 2024 than in 2023 though only marginally lower for most of the metals. But the field of metals is wide, and the price action is thus adverse. Copper is likely the metal with the most strained supply and with huge needs in the global energy transition.

Aluminium: Prices will likely be depressed versus marginal costs in 2024. Aluminium from Russia is flowing unhindered to the market. Most is going to China for reprocessing and potentially re-exported while some is going to Turkey and Italy. It is all flowing into the global pool of aluminium and as such impacting the global market balance. The LME 3mth aluminium price is currently well aligned with coal prices and both have traded mostly sideways since June this year. Aluminium premiums in the EU have however fallen 30-40% since mid-June in a sign of weakness there. The global market will likely run a surplus in 2024 with depressed prices versus the marginal cost of production.

Copper: Softer fundamentals in 2024 but with accelerating tightness on the horizon. Copper is currently trading at USD 8470/ton and close to 37% above its early Jan 2020 level. The market is expected to run a slight surplus in 2024 followed by accelerating tightness the following years. Downside price risk for 2024 is thus warranted along with softer global growth. The power of Unions is however getting stronger in Latin America with demands for higher salaries. Strikes have broken out in Peru with production at the Las Bambas copper mine at only 20%. Further strikes and disruptions could quickly put the market into deficit also in 2024.

Nickel: Indonesia pursuing market share over price pushing the price down the cost curve. Indonesia’s nickel production is growing rapidly. Its production reached 1.6 million ton in 2022 (+54% YoY) and accounted for close to 50% of total global supply in 2022. Its share looks set to reach 70% by 2030. Lower prices will stimulate demand and will also force higher cost producers to shut down thus making room for the wave of new supply from Indonesia. Prices will be sluggis the nearest years as Indonesia aims for market share over price.

Zinc: Price has stabilized around USD 2500/t. Weakness in global construction will drive prices lower at times in 2024. The 3mth LME zinc price has fallen from a peak of USD 4499/ton in April 2022 to only USD 2248/ton in May 2023. Since then, it has recovered steadily to USD 2500/ton. Demand could struggle in 2024 as construction globally will likely struggle with high interest rates. But mine closures is a natural counter effect of low prices and will put a floor under prices.

Price outlook

Bjarne Schieldrop
Cheif Commodities Analyst
SEB Commodity Research

Fortsätt läsa

Analys

Now it’s up to OPEC+

Publicerat

2 veckor sedan

den

20 november, 2023

Redaktionen

All eyes are now back at OPEC+ after the recent fall in oil prices along with weakening crude curve structures and weakening economic statistics. OPEC+ will have to step up the game and give solid guidance of what it intends to do in 2024. If Saudi Arabia is to carry the burden alone (with only a little help from Russia) it will likely need to keep its production at around 9.0 m b/d on average for 2024 and drop it down towards 8.5 m b/d in Q1-24. This may be too much to ask from Saudi Arabia and it may demand some of the other OPEC members to step up and join in on the task to regulate the market in 2024. More specifically this means Iraq, Kuwait and UAE. The oil market will likely be quite nervous until a firm message from Saudi/Russia/OPEC+ is delivered to the market some time in December.

Bjarne Schieldrop, Chief analyst commodities at SEB — Bjarne Schieldrop, Chief analyst commodities, SEB

Saudi Arabia may get some help from President Joe Biden though as his energy secretary adviser, Amos Hochstein, has stated that the US will enforce sanctions on Iran on more than 1 m b/d.

Brent crude fell 4.6% ydy to USD 77.4/b and over the last three trading sessions it has lost USD 5.1/b. This morning it is trading only marginally higher at USD 77.6/b which is no vote of confidence. A good dose of rebound this morning would have been a signal that the sell-off yesterday possibly was exaggerated and solely driven by investors with long positions flocking to the exit. So there’s likely more downside to come.

In general there is a quite good relationship between net long speculative positions in Brent crude and WTI versus the global manufacturing cycle. Oil investors overall typically have an aversion of holding long positions in oil when the global economy is slowing down. As of yet there are few signs that the global economic cycle is about to turn. Rather the opposite seems to be the case. Global manufacturing fell in October and yesterday we saw US industrial production fall 0.6% MoM while continued jobless claims rose more than expected and to the highest level in two years. This matches well with the logic that the strong rise in interest rates since March 2022 is inflicting pain on the economy with more pain ahead as the effect comes with a lag.

Most estimates are that the global oil market is running a solid deficit in Q4-23. The IEA has an implied deficit in the global oil market of 1 m b/d in Q4-23 if we assume that OPEC will produce 28 m b/d vs. a call-on-OPEC at 29 m b/d. But prices in the oil market is telling a different story with weakening crude curves, weakening refining margins and a sharp sell-off in oil prices.

For 2024 the general forecasts are that global economic growth will slow, global oil demand growth will slow and also that the need for oil from OPEC will fall from 28.7 m b/d to 28.4 m b/d (IEA). This is a bearish environment for oil. The average Brent crude oil price so far this year is about USD 83/b. It should essentially be expected to deliver lower in 2024 with the negatives mentioned above.

Two things however will likely counter this and they are interconnected. US shale oil activity has been slowing with falling drilling rig count since early December 2022 and that has been happening at an average WTI price of USD 78/b. The result is that total US liquids production is set to grow by only 0.3 m b/d YoY in Q4-24. This allows OPEC+ to support the oil price at USD 80-90/b through 2024 without fear of loosing a significant market share to US oil production. Thus slowing US liquids production and active price management by OPEC+ goes hand in hand. As such we do expect OPEC+ to step up to the task.

So far it has predominantly been Saudi Arabia with a little help from Russia which together proactively have managed the oil market and the oil price through significant cuts. Saudi Arabia produced 10.5 m b/d in April but then cut production rapidly to only 9.0 m b/d which is what it still produces. Its normal production is about 10 m b/d.

What has made the situation more difficult for Saudi Arabia is the combination of solid growth in non-OPEC supply in 2023 (+2.1 m b/d YoY; IEA) but also a substantial revival in production by Venezuela and Iran. The two produced 660 k b/d more in October than they on average did in 2022. So the need for oil from Saudi Arabia is squeezed from both sides.

All eyes are now back at OPEC+ after the recent fall in oil prices along with weakening crude curve structures and weakening economic statistics.

OPEC+ will have to step up the game and give solid guidance of what it intends to do in 2024. If Saudi Arabia is to carry the burden alone (with only a little help from Russia) then it will likely need to keep its production at around 9.0 m b/d on average for 2024 and drop it down towards 8.5 m b/d in Q1-24. This may be too much to ask from Saudi Arabia and it may demand some of the other OPEC members to step up and join in on the task to regulate the market in 2024. More specifically this means Iraq, Kuwait and UAE.

The oil market will likely be quite nervous until a firm message from Saudi/Russia/OPEC+ is delivered to the market some time in December.

Saudi Arabia may get some help from President Joe Biden though as his energy secretary adviser, Amos Hochstein, has stated that the US will enforce sanctions on Iran on more than 1 m b/d.

Fortsätt läsa

Analys

More from Venezuela and Iran means smaller pie for Saudi

Publicerat

1 månad sedan

den

24 oktober, 2023

Redaktionen

Production in Venezuela and Iran is on the rise and is set to rise further in the coming months and in 2024. Combined their production could grow by 0.8 m b/d YoY to 2024 (average year to average year). The IEA projected in its latest OMR (Oct-2023) that call-on-OPEC will fall to 28.3 m b/d in 2024, a decline of 0.5 m b/d. This combination would drive implied call-on-Saudi from 10.4 m b/d in 2023 to only 9.1 m b/d in 2024 and as low as 8.6 m b/d in Q1-24 if Saudi Arabia has to do all the heavy lifting alone. Wider core OPEC cooperation may be required.

The IEA is out in the news today projecting peak oil demand this decade with global demand standing at no more than 102 m b/d towards the end of this decade. If so it would imply a call-on-Non-OPEC of only 66.4 m b/d in 2028 assuming that OPEC in general will demand a market share of 30 m b/d + NGL of 5.6 m b/d. The IEA (Oct-23) projects non-OPEC production to average 68.8 m b/d in 2024. That’s already 2.4 m b/d more than what would be sustainable over time if global oil demand is set to peak later this decade. Oil producers in general cannot have a production growth strategy in a peak oil demand world.

The US has decided to lift sanctions towards Venezuela for six months (18 April) as a measure to tempt it to move towards more democratic processes. And if it does, then the lifting of sanctions could continue after the 6 months. A primary opposition election took place this weekend with lawmaker Maria Corina Machado currently holding 93% of the vote count. Venezuela will next year hold a presidential election but fair play seems unlikely with Maduro in charge. The lifting of sanctions allows Venezuela’s PdV to resume exports to all destinations. Bans on new, foreign investments in the oil and gas sector are also lifted though Russian entities and JV’s are still barred.

Venezuela produced 0.8 m b/d in September and indicates that it can lift production by 0.2 m b/d by year and with more rigs and wells by 0.5 m b/d to 1.3 m b/d in the medium term.

Oil production in Iran has been on a steady rise since its low-point of 2.0 m b/d in 2020. Last year it produced 2.5 m b/d. In September it produced 3.1 m b/d, but Iran’s oil minister says production now is at 3.3 m b/d. Iran’s rising production and exports is not about the US being more lenient in its enforcement of sanctions towards Iran. It is more about Iran finding better ways to circumvent them but even more importantly that China is importing more and more oil from Iran.

Production by Iran and Venezuela is recovering. YoY production from the two could rise by close to 0.8 m b/d in 2024. This will lead to a decline in call-on-Saudi oil.

Oil production by Iran and Venezuela — Source: SEB graph and asessments, Blbrg data and news

The IEA estimated in its latest OMR report that call-on-OPEC will fall from 28.8 m b/d in 2023 to 28.3 m b/d in 2024. If all OPEC members except Saudi Arabia produces the same amount in 2024 as in 2023, then the need for Saudi Arabia’s oil (call-on-Saudi) will fall from a healthy 10.4 m b/d in 2023 to a still acceptable 9.9 m b/d in 2024. Its normal production is roughly 10 m b/d.

If however production by Iran and Venezuela rise by a combined 0.5 m b/d YoY in 2024, then call-on-Saudi will fall to 9.4 m b/d which is not so good but still manageable. But if Iran’s oil minister is correct when he says that its current production now is at 3.3 m b/d, then it is not far fetched to assume that Iran’s oil production may average maybe 3.4-3.5 m b/d in 2024. That would yield a YoY rise of 0.6 m b/d just for Iran. If we also assume that Venezuela manages to lift its production from 0.8 m b/d this year to 1.0 m b/d in 2024, then the combined growth from the two is closer to 0.8 m b/d. That would push call-on-Saudi down to only 9.1 m b/d which is not good at all. It would require Saudi Arabia to produce at its current production of 9.0 m b/d all through 2024.

The IEA further estimates that call-on-OPEC will average 27.7 m b/d in Q1-24. If we assume Iran @ 3.4 m b/d and Venezuela @ 1.0 m b/d then call-on-Saudi in Q1-24 will only be 8.6 m b/d. I.e. Saudi Arabia will have to cut production further to 8.6 m b/d in Q1-24. At that point Saudi Arabia will likely need or like other core OPEC members like Iraq, Kuwait and UAE as well as Russia to join in.

Implied call-on-Saudi. Call-on-OPEC is set to decline from 28.8 m b/d to 28.3 m b/d to 2024. If all OPEC members produced the same in 2024 as in 2023 then call-on-Saudi would fall by 0.5 m b/d to 9.9 m b/d. But if Venezuela and Iran increases their combined production by 0.8 m b/d YoY in 2024 then call-on-Saudi falls to 9.1 m b/d.

If we look a little broader on this topic and also include Libya, Nigeria and Angola we see that this group of OPEC members produced 11.4 m b/d in 2010, 10.1 m b/d in 2017 and only 5.1 m b/d at the low-point in August 2020. The decline by these OPEC members has of course the other OPEC and OPEC+ members to stem the rising flood of US shale oil production. The production from this unfortunate group of OPEC-laggards is however now on the rise reaching 7.5 m b/d in September. With more from Iran and Venezuela it could rise to 8.0 m b/d in 2024. Production from Nigeria and Angola though still looks to be in gradual decline while Libya looks more sideways. So for the time being it is all about the revival of Iran and Venezuela.

The unfortunate OPEC-laggards had a production of 11.4 m b/d in 2010. But production then fell to only 5.1 m b/d in August 2020. It helped the rest of OPEC’s members to manage the huge increase in US shale oil production. Production from these countries are now on the rebound. Though Nigeria and Angola still seems to be in gradual decline.

Oil production of some OPEC countries — Source: SEB graph, Blbrg data

What everyone needs to be attentive to is that call-on-OPEC and even more importantly call-on-Saudi can only erode to a limit before Saudi/OPEC/Russia will have to take action. Especially if the forecast for needed oil from OPEC/Saudi for the nearest 2-3 years is in significant decline. Then they will have to take action in the sense that they stop defending the price and allows the price to fall sharply along with higher production. And yet again it is US shale oil producers who will have to take the brunt of the pain. They are the only oil producers in the world who can naturally and significantly reduce their production rather quickly. I.e. the US shale oil players will have to be punished into obedience, if possible, yet one more time.

We don’t think that it is any immediate risk for this to happen as US shale oil activity is slowing while global oil demand has rebounded following Covid-lockdowns. But one needs to keep a watch on projections for call-on-OPEC and call-on-Saudi stretching 1-2-3 years forward on a continuous basis.

In its medium term oil market outlook, Oil2023, the IEA projected a fairly healthy development for call-on-OPEC to 2028. First bottoming out at 29.4 m b/d in 2024 before rising gradually to 30.6 m b/d in 2028. The basis for this was a slowing though steady rise in global oil demand to 105.7 m b/d in 2028 together with stagnant non-OPEC production due to muted capex spending over the past decade. But this projection has already been significantly dented and reduced in IEA’s latest OMR from October where call-on-OPEC for 2024 is projected at only 28.3 m b/d.

In a statement today the IEA projects that global oil demand will peak this decade and consume no more than 102 m b/d in the late 2020ies due to (in large part) rapid growth in EV sales. This would imply a call-on-OPEC of only 26.9 m b/d in 2028. It is not a viable path for OPEC to produce only 26.9 m b/d in 2028. Especially if production by Iran and Venezuela is set to revive. I.e. OPEC’s pie is shrinking while at the same time Iran and Venezuela is producing more. In this outlook something will have to give and it is not OPEC.

One should here turn this on its head and assume that OPEC will produce 30 m b/d in 2028. Add OPEC NGLs of 5.6 m b/d and we get 35.6 m b/d. If global oil demand in 2028 stands at only 102 m b/d then call-on-Non-OPEC equates to 66.4 m b/d. That is 3.1 m b/d less than IEA’s non-OPEC production projection for 2028 of 69.5 m b/d but also higher than non-OPEC production projection of 68.8 m b/d (IEA, Oct-23) is already 2.4 m b/d too high versus what is a sustainable level.

What this of course naturally means is that oil producers in general cannot have production growth as a strategy in a peak-oil-demand-world with non-OPEC in 2024 already at 2.4 m b/d above its sustainable level.

The US is set to growth its hydrocarbon liquids by 0.5 m b/d YoY in 2024. But in a zero oil demand growth world that is way, way too much.