Analys

SEB Jordbruksprodukter, 10 februari 2014

Publicerat

10 år sedan

den

9 februari, 2014

SEB Veckobrev med prognoser på jordbruksråvaror

Det amerikanska jordbruksdepartementet USDA publicerar sin WASDE-rapport på måndag klockan 18. Handlare och analytiker som tillfrågats av Bloomberg förväntar sig en nedjustering av globala utgående lager för vete och majs.

För första gången sedan slutet av december förväntar sig en majoritet av de tillfrågade handlarna och analytikerna att priset på majs och vete går upp nästa vecka. Vad gäller majs är de på den mest positiva sidan sedan augusti förra året. Beträffande soja tror de på prisuppgång för första gången på tre veckor.

Februari-WASDE brukar inte vara någon stor händelse, men i den stiltje som marknaden befinner sig i, kan den möjligtvis ge styrfart åt något håll – uppåt eller nedåt.

Odlingsväder

Viktigast just nu är den torka som drabbat Brasilien. Efter den torraste perioden sedan 1954 i Minas Gerais, väntas nu regn om ca en vecka. Södra Brasilien och norra Argentina har fått mer än normal nederbörd, eftersom lågtrycket stannat där, blockerat av högtrycket över centrala och östra Brasilien. Torkan påverkar även betet. Landet är som bekant en stor kött- och mjölkproducent och när betet tryter blir konsumtionen av spannmål högre.

Kina, som varit torrt, väntas få betydligt mer nederbörd än det normala de kommande två veckorna enligt GFS-modellen.

Europa väntas få väsentligt mycket mer nederbörd än normalt, utom i södra Italien och längs Norges kust.

USA, som varit kallt och torrt, kommer att få ordentligt med nederbörd de kommande två veckorna, men något mindre än normalt i Texas och angränsande delstater.

Vete

Matifs novemberkontrakt gick inte genom 180 euro per ton. I fredags stängde marknaden på 185 euro, som är den övre delen av det smala prisintervall om 5 euro som marknaden handlat inom den senaste månaden.

Nedanför ser vi Chicagovetet (Dec 14), som stängde fredagen på 598.50 cent / bushel – under den psykologiskt viktiga nivån 600 cent.

Nedan ser vi terminskurvorna för Chicagovete och Matif, båda uttryckta i euro per ton. Exportframgångarna för Rouen bidrar till att kurvan gått mer in i backwardation. I Chicago, där terminsmarknaden vanligtvis är i contango, har kurvan flackat, i synnerhet för gammal skörd.

Vetekontrakten för decemberleverans i Chicago har blivit billigare än någonsin tidigare i förhållande till majs. Tidigare har vi sett spotpriset på majs ligga över majspriset, men inte i kontrakten för ny skörd. Vete ser alltså ”billigt” ut i förhållande till majs nu.

Crop condition som NASS i några delstater publicerade i måndags den 3 februari var en chock för marknaden. I Kansas är 3% av höstvetet ”very poor”, 17% ”poor”, 45% ”fair”, 33% ”good” och 2% ”excellent”. När höstvetet gick in i vintervilan vid den sista crop condition-rapporten den 22 november var 63% i good/excellen condition. Nu är det alltså 35%, dvs 28%-enheter lägre.

Situationen påminner lite om vintern 2009/2010, när vetet gick in i vintervilan på 69% good/excellent. Priset på vete var naturligtvis lågt. När sedan crop condition föll under 2010, kunde priset stiga från en låg nivå under haussartade former senare på hösten. Nedan ser vi historiken på crop condition i Kansas och priset på spotkontraktet (W1) i Chicago.

Crop condition sjönk i fler delstater: Texas 19% good/excellent (-13%) och Oklahoma 36% (-40%). Det är något för torrt i marken skriver NASS i sina kommentarer.

Stats Canada som kom i mitten av veckan visade på lager på 28.3 mt, väsentligt högre än förra årets 20.5 mt, men i linje med förväntningarna. Den varslade tågstrejken i Kanada ställdes in på order av regeringen.

FAO meddelade så sent som den 28 januari att Iran kommer att importera 10.7 mt spannmål i år, ner från 14.2 mt förra året, men landet verkar importera mer än så. Importbehovet av vete anges av FAO till 4 mt. I veckan köpte landet 0.5 mt från EU och Ryssland. I veckan anklagades också regeringen i Iran för att ha skickat falska uppgifter till FAO.

Marknaden förväntar sig att USDA ska lämna carry-out stocks i USA oförändrade på 608 mbu i måndagens rapport, enligt en sammanställning gjord av Bloomberg. Men man förväntar sig en sänkning av lagren av majs och en stark majsmarknad kan dra vetepriset högre.

Det mest sannolika är att priset på vete går ner, men ”risk/reward” är helt klart på uppsidan, så vi väljer att gå ur korta positioner på vete. Än så länge stannar vi med neutral rekommendation.

Maltkorn

November 2014 – kontraktet på maltkorn håller sig stabilt när vetet visar svaghet. Som vi skrev i höstas, är maltkorn förmodligen en gröda som bör betala sig bra i år. Dessutom är det fotbolls-VM i sommar och kan öka efterfrågan på maltkorn. I veckan handlades terminerna för novemberleverans upp till 222 euro per ton och vidgade därmed premien till kvarvetekontrakten på Matif.

Majs

Majsmarknaden ser ut att vara på väg att ha avslutat sin fallande pristrend och börja vända upp. Vi rekommenderar köp av majs nu, från tidigare neutral vy.

Det är framförallt de kortare terminskontrakten som gått upp, medan de riktigt långa gått ner.

Terminerna på havre gick i veckan över priset på majs. Det här gäller för spotkontrakten och orsakades i veckan som gick framförallt av den befarade tågstrejken i Kanada, som dock inte blev av. Decemberkontraktet på havre handlas alltjämt till 60% av priset för majs, så det här handlar om en bristsituation just nu. Det är möjligtvis ett bra tillfälle att sälja havre till USA nu.

Det är väldigt torrt i östra Brasilien, främst i delstaterna Minas Gerais och Espirito Santo, men som vi skrivit är det torrt även i Goias, Sao Paulo och upp mot Mato Grosso. Medan detta är bra för skörden av sojabönor, är det mindre bra för den andra skörden, som till stor del utgörs av majs. Vi tror att många kommer att försöka odla soja (igen). Torrt väder är inte bra för någon av grödorna.

Terminerna i USA på etanol nådde sin högsta nivå på sju månader i veckan.

Exporten från USA är liksom för soja, högre än normalt. 91% av den volym USDA har estimerat för export i år är redan såld, efter veckans stora export på 1.7 mt.

Marknaden förväntar sig att USDA ska sänka carry-out stocks i USA från 1631 mbu till 1616 mbu i måndagens rapport, enligt en sammanställning gjord av Bloomberg.

Vi går alltså över till köprekommendation på majs.

Sojabönor

Sojabönorna steg över ett tekniskt motstånd i veckan som gick och stängde 21 cent över stödnivån på 1100 cent per bushel.

Sojamjölet håller sig kvar i intervallet 340 – 360 dollar per short ton.

Sojaoljan gick inte under 38 dollar och har sedan vänt upp med stöd av prisutvecklingen på palmoljan i Malaysia.

Exportstatistiken fortsätter att vara starkare än normalt, även om det uppenbarligen börjar ta slut på sojabönor i USA:s lager. Brasiliens skörd är till 10% klar och de första lasterna gick iväg från hamnarna för nästan två veckor sedan.

Situationen i Argentina är präglad av regeringens panik att få in skatteinskomster. De exportföretag som inte exporterar hotades med nationalisering i veckan som gick. Staten kräver att lantbrukarna ska sälja, men dessa håller naturligtvis emot så gott de kan.

Marknaden förväntar sig att USDA ska sänka carry-out stocks i USA från 150 mbu till 145 mbu i måndagens rapport, enligt en sammanställning gjord av Bloomberg.

Raps

November 2014-kontraktet på raps följde sojabönorna upp i veckan som gick. Rapskaka har som bekant blivit ett viktigt alternativ i foderblandningarna i EU till sojabönor. Vi tycker dock alltjämt att rapspriset för ny skörd borde vara väsentligt lägre och tycker att den här prisuppgången ger ett utmärkt tillfälle att sälja terminer för ny skörd.

Marknaden blev mycket oroad av strejkvarslet från järnvägsanställda i Kanada. I onsdags nåddes dock marknaden av att strejken var avblåst. Den kanadensiska regeringen förbjöd dem att strejka, eftersom detta skulle ha skadat landets export av jordbruksprodukter och andra råvaror.

Terminskontrakten på Canola i Winnipeg har fortsatt att falla fritt, även sedan förra veckan. Statistics Canadas lagerstatistik visade på lager på 12.6 mt, 56% mer än förra året. Skillnaden mellan canola-kontraktet för novemberleverans och matifs på rapsfrö, har ökat från 12.7% för två veckor sedan till 16.7%. Det innebär att rapsfrökontraktet är minst 12- 14% för dyrt i förhållande till den tidigare etablerade relationen.

I diagrammet nedan ser vi hur spotkontrakten handlat mot varandra de senaste fem åren. Rapsfröet är helt enkelt onormalt dyrt just nu.

Vi fortsätter med säljrekommendation och upprepar den!

Potatis

När potatispriset i januari nådde ner till den prisnivå som etablerats under förra året på 16 euro per 100 Kg, och utbudet sedan fortsatte att överträffa efterfrågan, föll priset ner till 12 euro som lägst i veckan som gick. Potatis har varit en av de allra mest volatila jordbruksprodukterna det senaste året. Märkligt nog är det också en av de som prissäkras minst. Korrelationen mellan noteringen på Eurex, som i stor utsträckning är detsamma som priset i Holland, är låg till de olika svenska priserna, men inte på årsbasis. Är det i norra Kontinentaleuropa är det i regel torrt i Sverige och vice versa. Det innebär att priserna i stort sett rör sig åt samma håll.

Kontraktet för den kommande skörden börjar nu handlas allt mer. Nedan ser vi kurdiagrammet för april 2015-kontraktet. 14.40 euro per 100 Kg är väsentligt lägre än de 16 euro som priset började på. Marknaden kan se illikvid ut, men vi har inga problem att finna köpare av terminskontrakt på potatis för april 2015 och även för april 2016 – om det finns någon potatisodlare som vill bli av med den osäkerhet om priset som marknaden har.

Gris

Lean hogs maj-kontrakt har fortsatt att stiga och priset ligger nu över 100 cent per pund. Trenden är tydligt uppåtriktad, vilket innebär att det är mer sannolikt att priset fortsätter upp, än att det vänder ner.

Rysslands importstopp från EU, föranlett av ett sjukt vildsvin i Litauen (förmodligen smittat från Ryssland, som har sjukdomen), har fått priserna på griskött i EU att rasa. Eftersom sjukdomen finns i Ryssland och endast hos vildsvin vid Litauens östgräns är det rimligt att tro att detta är ett svepskäl från Rysslands sida. Ryssland har i flera år haft en vilja att minska importberoendet och bygga upp en egen grisnäring, baserad på den spannmål som produceras i allt större volymer. Utrotandet av sjukdomen hos vildsvin i EU kommer inte att ta bort det faktum att EU måste anpassa sig till en situation utan export till Ryssland. Ändå verkar det vara en överutbudssituation just nu. Spotkontraktet på Eurex handlas på motsvarande 13 kr per kilo. Marknaden är i kraftigt conango, nästan 50% omräknat till årsbasis. Juli-kontraktet handlas på över 15 kr per kilo. Den som är orolig för att även dessa priser ska falla kan naturligtvis prissäkra genom att sälja terminskontrakt på den väntade produktionen i juli (och övriga månader).

Mjölk

Prisfallet på smör har fortsatt på Eurex. SMP håller fortfarande emot. Eftersom priset på smör faller, innebär det att priset på mjölkråvara faller. Vi har sett priset på smör backa sedan månadsskiftet oktober / november förra året, försiktigt i början men nu med en tydligt fallande pristrend. SMP har fortsatt att stiga, men hittills i år har vi inte längre noterat någon prisuppgång på Eurexmarknaden. Fonterra har däremot utvecklats positivt.

Nedan ser vi prisutvecklingen på Eurex smör och pulver (de feta linjerna), samt på USDA:s notering av SMP (FOB Västeuropa), Chicagopriset i euro per ton och Fonterras pris; Fonterra faktiskt lite lägre den här veckan.

LTO Nederland rapporterade i fredags att mjölkpriset i EU föll med 1.6% i december från rekodnivån i november. På sin hemsida skriver de att priset i december var 40.55 euro per 100 Kg i november och det föll till 39.89 euro i december. De skriver också att den ökande produktionen av mjölk i de viktigaste producentländerna i världen är ett hot mot prisnivån och har gjort marknaden mer sårbar. Skriver att prispressen kan intensifieras tidigare än vanligt, kanske redan till slutet av det första kvartalet i år.

Nedan ser vi terminspriserna man får i svenska kronor från terminspriserna på SMP och smör på Eurex, omräknat till kronor per kilo mjölkråvara. Notera att hela den här prisnivån alltid ska ligga över avräkningspriset på mjölkråvara med ca 50 öre, som är en uppskattning av kostnaden för att förädla mjölkråvara till SMP och smör.

Som vi redan sett har terminspriserna fallit. Det är möjligt att detta är inledningen på det prisfall som har befarats.

Socker

Marskontraktet på råsocker rekylerade upp kraftigt efter att informationen om torka i Brasilien sjönk in hos marknadsaktörerna. Torkan har dock inte drabbat de områden där sockerrör odlas lika hårt som områden där kaffe odlas.

Ecom Industrial Group sade dock i söndags (9 feb) att torkan kan innebära att Brasiliens produktion av socker blir 5% lägre än under 2013. Uttalandet gjordes på Kingsmans konferens i Dubai, som pågår till tisdag.

Kingsman själva som publicerade sin första rapport för året 2014/15, sade att detta blir det femte året med överskott i utbuds / efterfrågebalansen för socker. Global produktion förutspås stiga till 181 mt från 177.7 mt. Konsumtionen väntas öka med 2% till 178.96 mt. Skillnaden är drygt 2 mt, som alltså läggs till lagren. Orsaken till produktionsökningen anser Kingsman är att olika statliga stöd förhindrar prissignalen (lågt pris) att påverka produktionen. Svagare valutor i länder som producerar socker, t ex Brasilien, vars valuta fallit med 13% mot dollarn det senaste året, gör också att prisfallet inte upplevs på samma sätt av producenterna.

I fredags sammanträdde kabinettet i den indiska regeringen för att diskutera höjningen av exportbidraget för socker till motsvarande 56 USD / ton. Det är en höjning med 75%. Syftet är att exporten ska uppgå till 4 miljoner ton över de kommande två åren. Man hoppas att priset därmed ska bli högre inom landet.

Brasiliens UNICA svarade i fredags att alla former av exportbidrag är ett brott mot WTO-reglerna. UNICA menar att Indiens olagliga exportstöd tvingar producenter i Thailand, Australien, Colombia, Guatemala och Brasilien att minska sin produktion.

Brasilianskt råsocker har nästan alltid handlats till ett premium över terminsnoteringen på NYBOT i New York. Sedan oktober har priset emellertid legat under, vilket delvis hänger ihop med att skörden tas in under hösten.

När vi ser att kvoten mellan terminskontraktet för raffinerat vitt socker och råsocker minskade i början på oktober, måste vi också betänka att då började brasilianskt råsocker att handla under prisnoteringen på börsen. Nedan ser vi en bild på kvoten mellan priset på vitt socker (i dollar / ton) och priset på råsocker (i cent / pund).

Torkan i Brasilien är den enda faktor som är bulllish för socker. Men det är inte torrast där sockerrör odlas. Vi är hellre köpta kaffe än socker av den anledningen.

Gödsel

Urean sjönk tillbaka, men är alltjämt i stigande trend.

[box]SEB Veckobrev Jordbruksprodukter är producerat av SEB Commodities Sales desk och publiceras i samarbete och med tillstånd på Råvarumarknaden.se[/box]

Detta marknadsföringsmaterial, framtaget av SEB’s Commodities Sales desk, har upprättats enbart i informationssyfte.

Även om innehållet är baserat på källor som SEB bedömt som tillförlitliga ansvarar SEB inte för fel eller brister i informationen. Den utgör inte oberoende, objektiv investeringsanalys och skyddas därför inte av de bestämmelser som SEB har infört för att förebygga potentiella intressekonflikter. Yttranden från SEB’s Commodities Sales desk kan vara oförenliga med tidigare publicerat material från SEB, då den senare hänvisas uppmanas du att läsa den fullständiga rapporten innan någon åtgärd vidtas.

Dokumentationen utgör inte någon investeringsrådgivning och tillhandahålls till dig utan hänsyn till dina investeringsmål. Du uppmanas att självständigt bedöma och komplettera uppgifterna i denna dokumentation och att basera dina investeringsbeslut på material som bedöms erforderligt. Alla framåtblickande uttalanden, åsikter och förväntningar är föremål för risker, osäkerheter och andra faktorer och kan orsaka att det faktiska resultatet avviker väsentligt från det förväntade. Historisk avkastning är ingen garanti för framtida resultat. Detta dokument utgör inte ett erbjudande att teckna några värdepapper eller andra finansiella instrument. SEB svarar inte för förlust eller skada – direkt eller indirekt, eller av vad slag det vara må – som kan uppkomma till följd av användandet av detta material eller dess innehåll.

Observera att det kan förekomma att SEB, dess ledamöter, dess anställda eller dess moder- och/eller dotterbolag vid olika tillfällen innehar, har innehaft eller kommer att inneha aktier, positioner, rådgivningsuppdrag i samband med corporate finance-transaktioner, investment- eller merchantbankinguppdrag och/eller lån i de bolag/finansiella instrument som nämns i materialet.

Materialet är avsett för mottagaren, all spridning, distribuering mångfaldigande eller annan användning av detta meddelande får inte ske utan SEB:s medgivande. Oaktat detta får SEB tillåta omfördelning av materialet till utvald tredje part i enlighet med gällande avtal. Materialet får inte spridas till fysiska eller juridiska personer som är medborgare eller har hemvist i ett land där sådan spridning är otillåten enligt tillämplig lag eller annan bestämmelse.

Skandinaviska Enskilda Banken AB (publ) är ett [publikt] aktiebolag och står under tillsyn av Finansinspektionen samt de lokala finansiella tillsynsmyndigheter i varje jurisdiktionen där SEB har filial eller dotterbolag.

Relaterade ämnen:seb analys

Nästa

SEB – Råvarukommentarer, 10 februari 2014

Missa inte

SHB Råvarubrevet 7 februari 2014

Fortsätt läsa

Annons

Klicka för att kommentera

Skriv ett svar
Avbryt svar

Analys

SEB Metals price forecast update

Publicerat

19 timmar sedan

den

30 november, 2023

Redaktionen

Softer economic growth in 2024 calls for somewhat softer metals prices in 2024. Industrial metals prices as well as other commodity prices exploded during Covid-19 as governments around the world unleashed stimuli in the magnitude of 10x of what was done during the global financial crisis in 2008/09. Consumers shifting spending from services to consumer goods added to the boom. Bloomberg’s industrial metals price index was up 91% in March 2022 versus January 2020 because of this. Global manufacturing PMI peaked in May 2021 and has been fading since and below the 50-line from September 2022 with latest reading at 48.8. Industrial metals prices have faded since their peak in March 2022 but are still 30% higher than they were in January 2020. Even zinc, the worst performing metal, is still 9% above where it was in January 2020. As such one could possibly argue that industrial metals have not yet fully faded from their Covid-19 stimulus boom. One possible explanation could be inflation where US inflation is up 19% over the period. But this still leaves industrial metals up 11% in real terms. Another possible explanation is the big jump in energy prices over the period. While coal and gas prices have fallen back a lot, they are still quite high. The coal price in western Europe is 110% above where it was at the start 2020 and 50% above its 2010-2019 average. Most industrial metals are highly energy intensive to produce with digging and crushing of rocks, smelting, and refining of ore. The current aluminium price of USD 2215/ton is for example well aligned with coal prices. In addition to this there has also been significant closures of zinc and aluminium smelting capacity in Europe which probably have supported prices for these metals.

Global economic growth is forecasted to slow from 3.5% in 2022, to 3.0% in 2023 and then again to 2.9% in 2024 as the big jump in interest rates induce economic pain with a lag. Aligned with this we expect lower industrial metals prices in 2024 than in 2023 though only marginally lower for most of the metals. But the field of metals is wide, and the price action is thus adverse. Copper is likely the metal with the most strained supply and with huge needs in the global energy transition.

Aluminium: Prices will likely be depressed versus marginal costs in 2024. Aluminium from Russia is flowing unhindered to the market. Most is going to China for reprocessing and potentially re-exported while some is going to Turkey and Italy. It is all flowing into the global pool of aluminium and as such impacting the global market balance. The LME 3mth aluminium price is currently well aligned with coal prices and both have traded mostly sideways since June this year. Aluminium premiums in the EU have however fallen 30-40% since mid-June in a sign of weakness there. The global market will likely run a surplus in 2024 with depressed prices versus the marginal cost of production.

Copper: Softer fundamentals in 2024 but with accelerating tightness on the horizon. Copper is currently trading at USD 8470/ton and close to 37% above its early Jan 2020 level. The market is expected to run a slight surplus in 2024 followed by accelerating tightness the following years. Downside price risk for 2024 is thus warranted along with softer global growth. The power of Unions is however getting stronger in Latin America with demands for higher salaries. Strikes have broken out in Peru with production at the Las Bambas copper mine at only 20%. Further strikes and disruptions could quickly put the market into deficit also in 2024.

Nickel: Indonesia pursuing market share over price pushing the price down the cost curve. Indonesia’s nickel production is growing rapidly. Its production reached 1.6 million ton in 2022 (+54% YoY) and accounted for close to 50% of total global supply in 2022. Its share looks set to reach 70% by 2030. Lower prices will stimulate demand and will also force higher cost producers to shut down thus making room for the wave of new supply from Indonesia. Prices will be sluggis the nearest years as Indonesia aims for market share over price.

Zinc: Price has stabilized around USD 2500/t. Weakness in global construction will drive prices lower at times in 2024. The 3mth LME zinc price has fallen from a peak of USD 4499/ton in April 2022 to only USD 2248/ton in May 2023. Since then, it has recovered steadily to USD 2500/ton. Demand could struggle in 2024 as construction globally will likely struggle with high interest rates. But mine closures is a natural counter effect of low prices and will put a floor under prices.

Price outlook

Bjarne Schieldrop
Cheif Commodities Analyst
SEB Commodity Research

Fortsätt läsa

Analys

Now it’s up to OPEC+

Publicerat

2 veckor sedan

den

20 november, 2023

Redaktionen

All eyes are now back at OPEC+ after the recent fall in oil prices along with weakening crude curve structures and weakening economic statistics. OPEC+ will have to step up the game and give solid guidance of what it intends to do in 2024. If Saudi Arabia is to carry the burden alone (with only a little help from Russia) it will likely need to keep its production at around 9.0 m b/d on average for 2024 and drop it down towards 8.5 m b/d in Q1-24. This may be too much to ask from Saudi Arabia and it may demand some of the other OPEC members to step up and join in on the task to regulate the market in 2024. More specifically this means Iraq, Kuwait and UAE. The oil market will likely be quite nervous until a firm message from Saudi/Russia/OPEC+ is delivered to the market some time in December.

Bjarne Schieldrop, Chief analyst commodities at SEB — Bjarne Schieldrop, Chief analyst commodities, SEB

Saudi Arabia may get some help from President Joe Biden though as his energy secretary adviser, Amos Hochstein, has stated that the US will enforce sanctions on Iran on more than 1 m b/d.

Brent crude fell 4.6% ydy to USD 77.4/b and over the last three trading sessions it has lost USD 5.1/b. This morning it is trading only marginally higher at USD 77.6/b which is no vote of confidence. A good dose of rebound this morning would have been a signal that the sell-off yesterday possibly was exaggerated and solely driven by investors with long positions flocking to the exit. So there’s likely more downside to come.

In general there is a quite good relationship between net long speculative positions in Brent crude and WTI versus the global manufacturing cycle. Oil investors overall typically have an aversion of holding long positions in oil when the global economy is slowing down. As of yet there are few signs that the global economic cycle is about to turn. Rather the opposite seems to be the case. Global manufacturing fell in October and yesterday we saw US industrial production fall 0.6% MoM while continued jobless claims rose more than expected and to the highest level in two years. This matches well with the logic that the strong rise in interest rates since March 2022 is inflicting pain on the economy with more pain ahead as the effect comes with a lag.

Most estimates are that the global oil market is running a solid deficit in Q4-23. The IEA has an implied deficit in the global oil market of 1 m b/d in Q4-23 if we assume that OPEC will produce 28 m b/d vs. a call-on-OPEC at 29 m b/d. But prices in the oil market is telling a different story with weakening crude curves, weakening refining margins and a sharp sell-off in oil prices.

For 2024 the general forecasts are that global economic growth will slow, global oil demand growth will slow and also that the need for oil from OPEC will fall from 28.7 m b/d to 28.4 m b/d (IEA). This is a bearish environment for oil. The average Brent crude oil price so far this year is about USD 83/b. It should essentially be expected to deliver lower in 2024 with the negatives mentioned above.

Two things however will likely counter this and they are interconnected. US shale oil activity has been slowing with falling drilling rig count since early December 2022 and that has been happening at an average WTI price of USD 78/b. The result is that total US liquids production is set to grow by only 0.3 m b/d YoY in Q4-24. This allows OPEC+ to support the oil price at USD 80-90/b through 2024 without fear of loosing a significant market share to US oil production. Thus slowing US liquids production and active price management by OPEC+ goes hand in hand. As such we do expect OPEC+ to step up to the task.

So far it has predominantly been Saudi Arabia with a little help from Russia which together proactively have managed the oil market and the oil price through significant cuts. Saudi Arabia produced 10.5 m b/d in April but then cut production rapidly to only 9.0 m b/d which is what it still produces. Its normal production is about 10 m b/d.

What has made the situation more difficult for Saudi Arabia is the combination of solid growth in non-OPEC supply in 2023 (+2.1 m b/d YoY; IEA) but also a substantial revival in production by Venezuela and Iran. The two produced 660 k b/d more in October than they on average did in 2022. So the need for oil from Saudi Arabia is squeezed from both sides.

All eyes are now back at OPEC+ after the recent fall in oil prices along with weakening crude curve structures and weakening economic statistics.

OPEC+ will have to step up the game and give solid guidance of what it intends to do in 2024. If Saudi Arabia is to carry the burden alone (with only a little help from Russia) then it will likely need to keep its production at around 9.0 m b/d on average for 2024 and drop it down towards 8.5 m b/d in Q1-24. This may be too much to ask from Saudi Arabia and it may demand some of the other OPEC members to step up and join in on the task to regulate the market in 2024. More specifically this means Iraq, Kuwait and UAE.

The oil market will likely be quite nervous until a firm message from Saudi/Russia/OPEC+ is delivered to the market some time in December.

Saudi Arabia may get some help from President Joe Biden though as his energy secretary adviser, Amos Hochstein, has stated that the US will enforce sanctions on Iran on more than 1 m b/d.

Fortsätt läsa

Analys

More from Venezuela and Iran means smaller pie for Saudi

Publicerat

1 månad sedan

den

24 oktober, 2023

Redaktionen

Production in Venezuela and Iran is on the rise and is set to rise further in the coming months and in 2024. Combined their production could grow by 0.8 m b/d YoY to 2024 (average year to average year). The IEA projected in its latest OMR (Oct-2023) that call-on-OPEC will fall to 28.3 m b/d in 2024, a decline of 0.5 m b/d. This combination would drive implied call-on-Saudi from 10.4 m b/d in 2023 to only 9.1 m b/d in 2024 and as low as 8.6 m b/d in Q1-24 if Saudi Arabia has to do all the heavy lifting alone. Wider core OPEC cooperation may be required.

The IEA is out in the news today projecting peak oil demand this decade with global demand standing at no more than 102 m b/d towards the end of this decade. If so it would imply a call-on-Non-OPEC of only 66.4 m b/d in 2028 assuming that OPEC in general will demand a market share of 30 m b/d + NGL of 5.6 m b/d. The IEA (Oct-23) projects non-OPEC production to average 68.8 m b/d in 2024. That’s already 2.4 m b/d more than what would be sustainable over time if global oil demand is set to peak later this decade. Oil producers in general cannot have a production growth strategy in a peak oil demand world.

The US has decided to lift sanctions towards Venezuela for six months (18 April) as a measure to tempt it to move towards more democratic processes. And if it does, then the lifting of sanctions could continue after the 6 months. A primary opposition election took place this weekend with lawmaker Maria Corina Machado currently holding 93% of the vote count. Venezuela will next year hold a presidential election but fair play seems unlikely with Maduro in charge. The lifting of sanctions allows Venezuela’s PdV to resume exports to all destinations. Bans on new, foreign investments in the oil and gas sector are also lifted though Russian entities and JV’s are still barred.

Venezuela produced 0.8 m b/d in September and indicates that it can lift production by 0.2 m b/d by year and with more rigs and wells by 0.5 m b/d to 1.3 m b/d in the medium term.

Oil production in Iran has been on a steady rise since its low-point of 2.0 m b/d in 2020. Last year it produced 2.5 m b/d. In September it produced 3.1 m b/d, but Iran’s oil minister says production now is at 3.3 m b/d. Iran’s rising production and exports is not about the US being more lenient in its enforcement of sanctions towards Iran. It is more about Iran finding better ways to circumvent them but even more importantly that China is importing more and more oil from Iran.

Production by Iran and Venezuela is recovering. YoY production from the two could rise by close to 0.8 m b/d in 2024. This will lead to a decline in call-on-Saudi oil.

Oil production by Iran and Venezuela — Source: SEB graph and asessments, Blbrg data and news

The IEA estimated in its latest OMR report that call-on-OPEC will fall from 28.8 m b/d in 2023 to 28.3 m b/d in 2024. If all OPEC members except Saudi Arabia produces the same amount in 2024 as in 2023, then the need for Saudi Arabia’s oil (call-on-Saudi) will fall from a healthy 10.4 m b/d in 2023 to a still acceptable 9.9 m b/d in 2024. Its normal production is roughly 10 m b/d.

If however production by Iran and Venezuela rise by a combined 0.5 m b/d YoY in 2024, then call-on-Saudi will fall to 9.4 m b/d which is not so good but still manageable. But if Iran’s oil minister is correct when he says that its current production now is at 3.3 m b/d, then it is not far fetched to assume that Iran’s oil production may average maybe 3.4-3.5 m b/d in 2024. That would yield a YoY rise of 0.6 m b/d just for Iran. If we also assume that Venezuela manages to lift its production from 0.8 m b/d this year to 1.0 m b/d in 2024, then the combined growth from the two is closer to 0.8 m b/d. That would push call-on-Saudi down to only 9.1 m b/d which is not good at all. It would require Saudi Arabia to produce at its current production of 9.0 m b/d all through 2024.

The IEA further estimates that call-on-OPEC will average 27.7 m b/d in Q1-24. If we assume Iran @ 3.4 m b/d and Venezuela @ 1.0 m b/d then call-on-Saudi in Q1-24 will only be 8.6 m b/d. I.e. Saudi Arabia will have to cut production further to 8.6 m b/d in Q1-24. At that point Saudi Arabia will likely need or like other core OPEC members like Iraq, Kuwait and UAE as well as Russia to join in.

Implied call-on-Saudi. Call-on-OPEC is set to decline from 28.8 m b/d to 28.3 m b/d to 2024. If all OPEC members produced the same in 2024 as in 2023 then call-on-Saudi would fall by 0.5 m b/d to 9.9 m b/d. But if Venezuela and Iran increases their combined production by 0.8 m b/d YoY in 2024 then call-on-Saudi falls to 9.1 m b/d.

If we look a little broader on this topic and also include Libya, Nigeria and Angola we see that this group of OPEC members produced 11.4 m b/d in 2010, 10.1 m b/d in 2017 and only 5.1 m b/d at the low-point in August 2020. The decline by these OPEC members has of course the other OPEC and OPEC+ members to stem the rising flood of US shale oil production. The production from this unfortunate group of OPEC-laggards is however now on the rise reaching 7.5 m b/d in September. With more from Iran and Venezuela it could rise to 8.0 m b/d in 2024. Production from Nigeria and Angola though still looks to be in gradual decline while Libya looks more sideways. So for the time being it is all about the revival of Iran and Venezuela.

The unfortunate OPEC-laggards had a production of 11.4 m b/d in 2010. But production then fell to only 5.1 m b/d in August 2020. It helped the rest of OPEC’s members to manage the huge increase in US shale oil production. Production from these countries are now on the rebound. Though Nigeria and Angola still seems to be in gradual decline.

Oil production of some OPEC countries — Source: SEB graph, Blbrg data

What everyone needs to be attentive to is that call-on-OPEC and even more importantly call-on-Saudi can only erode to a limit before Saudi/OPEC/Russia will have to take action. Especially if the forecast for needed oil from OPEC/Saudi for the nearest 2-3 years is in significant decline. Then they will have to take action in the sense that they stop defending the price and allows the price to fall sharply along with higher production. And yet again it is US shale oil producers who will have to take the brunt of the pain. They are the only oil producers in the world who can naturally and significantly reduce their production rather quickly. I.e. the US shale oil players will have to be punished into obedience, if possible, yet one more time.

We don’t think that it is any immediate risk for this to happen as US shale oil activity is slowing while global oil demand has rebounded following Covid-lockdowns. But one needs to keep a watch on projections for call-on-OPEC and call-on-Saudi stretching 1-2-3 years forward on a continuous basis.

In its medium term oil market outlook, Oil2023, the IEA projected a fairly healthy development for call-on-OPEC to 2028. First bottoming out at 29.4 m b/d in 2024 before rising gradually to 30.6 m b/d in 2028. The basis for this was a slowing though steady rise in global oil demand to 105.7 m b/d in 2028 together with stagnant non-OPEC production due to muted capex spending over the past decade. But this projection has already been significantly dented and reduced in IEA’s latest OMR from October where call-on-OPEC for 2024 is projected at only 28.3 m b/d.

In a statement today the IEA projects that global oil demand will peak this decade and consume no more than 102 m b/d in the late 2020ies due to (in large part) rapid growth in EV sales. This would imply a call-on-OPEC of only 26.9 m b/d in 2028. It is not a viable path for OPEC to produce only 26.9 m b/d in 2028. Especially if production by Iran and Venezuela is set to revive. I.e. OPEC’s pie is shrinking while at the same time Iran and Venezuela is producing more. In this outlook something will have to give and it is not OPEC.

One should here turn this on its head and assume that OPEC will produce 30 m b/d in 2028. Add OPEC NGLs of 5.6 m b/d and we get 35.6 m b/d. If global oil demand in 2028 stands at only 102 m b/d then call-on-Non-OPEC equates to 66.4 m b/d. That is 3.1 m b/d less than IEA’s non-OPEC production projection for 2028 of 69.5 m b/d but also higher than non-OPEC production projection of 68.8 m b/d (IEA, Oct-23) is already 2.4 m b/d too high versus what is a sustainable level.

What this of course naturally means is that oil producers in general cannot have production growth as a strategy in a peak-oil-demand-world with non-OPEC in 2024 already at 2.4 m b/d above its sustainable level.

The US is set to growth its hydrocarbon liquids by 0.5 m b/d YoY in 2024. But in a zero oil demand growth world that is way, way too much.