Följ oss

Nyheter

Gaddafis öde styr oljepriset

Publicerat

den

Oljeprisets öde styrs kortsiktigt av vad som händer med Gaddafi och situationen i Libyen där en seger för endera sidan kan komma att sätta en negativ press på oljepriset. Huruvida detta kommer att bli tillfälligt är emellertid ännu för tidigt att sia om. Orsaken är att landets oljeproduktion legat nere sedan i början av 2011.

Libyen är Nordafrikas största producent av råolja och stod innan de folkliga upproren i den arabiska världen för en daglig oljeproduktion om 1,6 miljoner oljeekvivalenter per dag varav minst 1,5 miljoner fat gick på export. Siffran understiger rekordproduktionen från 2008, då Libyen stod för 1,74 miljoner oljeekvivalenter per dag. Rebellerna räknar med att det kommer att ta minst två år innan Libyen åter kan producera sådana mängder, men har som mål att öka den dagliga produktionen till 2,2 miljoner oljeekvivalenter per dag innan år 2012. Totalt sett stod landet för två procent av den globala oljeproduktionen, och Libyen har Afrikas största kända och oexploaterade oljereserver, cirka 44 miljarder fat. I dag uppgår produktionen till mindre än 100.000 fat olja per dag. Det är därför sannolikt att en återställd oljeproduktion i Libyen kommer att medföra att priset sjunker enligt lagen om tillgång och efterfrågan.

Enligt Abdeljalil Mayouf, informationsdirektör på det libyska oljebolaget Agoco räknar landets oljeproducenter att det kan ta så pass kort tid som tre veckor från det att det förklaras vem som är vinnare till dess att produktionen åter kan vara i gång.

75 kinesiska oljebolag i landet

Merparten av olje- och gasproduktionen i Libyen kontrollerats av staten, men i nära samarbete med stora utländska oljebolag, till exempel italienska Eni med en daglig produktion om 244.000 fat olja innan oroligheterna startade. Även Ryssland har en stor närvaro, främst genom bolagen Gazprom Neft och Tatneft som varit verksamma i mångmiljardprojekt i Libyen. Den brasilianska närvaron i landet består främst av den statliga oljejätten Petrobras och byggbolaget Odebrecht. Bland övriga stora aktörer finns franska Total och norska Statoil. Kina har inte någon större enskild aktör, men däremot en betydande mängd företag, inte mindre än 75 kinesiska oljebolag har varit verksamma i landet och som tillsammans hade 36.000 anställda, och till det skall adderas alla de företag som har haft en verksamhet som stödjer oljeproduktionen, till exempel sådana företag som är verksamma inom byggnadssektorn.

Av vad vi sett hittills har rebellerna inte något större förtroende för vare sig ryssar, kineser eller brasilianerna, utan föredrar att arbeta med tillsammans med italienska Eni och franska Total. Från Agocos sida sägs det att det är vissa politiska problem som gör att de föredrar att samarbeta med oljebolag som är domicila i västvärlden.

Representanter för den rysk-libyska handelskammaren har gått ut och sagt att de anser att NATO:s inblandning i landet har gjort att de ryska bolagen förlorat sin marknadsdominans i Libyen. Det är ännu så länge för tidigt att uttala sig om hur den libyska oljeproduktionen kommer att fungera framgent, men de flesta tror att det är att just Agoco kommer att få en nyckelroll. Den största utländska aktören i dagsläget är italienska Eni, som varit på plats i Libyen sedan 1950-talet, och har avtal rörande oljeproduktion som löper till 2042. Här är det ännu så länge för tidigt att uttala sig om de framtida regeringarna i Libyen kommer att honorera dessa avtal eller om de kommer att riva upp eller omförhandla dessa.

Helt klart är emellertid att vilken regering det än blir som segrar så kommer oljeproduktionen att komma i gång igen, dels är olja en fysisk bristvara och dels är landets ekonomi starkt beroende av de inkomster som exporten ger.

Nyheter

USA ska införa 50 procent tull på koppar

Publicerat

den

Borrkärnor med koppar

USA:s president Donald Trump har precis meddelat att landet ska införa en tull på 50 procent på basmetallen koppar. Priset på råvarubörsen i USA stiger omgående med 10 procent.

USA har viss inhemsk produktion av koppar, men den inhemska efterfrågan överstiger produktionen. Därför måste landet importera koppar för att täcka behovet, särskilt för användning inom elnät, elektronik, byggindustri och fordonssektorn. De största exportörerna till USA är Chile, Kanada, Mexiko och Peru.

När tullar av denna typ införs uppstår prisskillnader i världen. Handlar man koppar på börsen är det därför viktigt att veta vilken börs man handlar på eller om man använder certifikat så är det viktigt att veta vilka underliggande värdepapper de följer.

Sedan är det som alltid med Trump, begreppet är som bekant TACO, Trump Always Chickens Out. Man ska alltså inte ta några definitiva stora beslut baserat på vad han säger. Saker och ting kan ändra sig från dag till dag.

Fortsätt läsa

Nyheter

Ryska staten siktar på att konfiskera en av landets största guldproducenter

Publicerat

den

Guldtacka från Scottsdale Mint

En våg av panik sprider sig bland Moskvas elit sedan Vladimir Putins regim inlett en dramatisk offensiv för att beslagta tillgångarna hos Konstantin Strukov – en av Rysslands rikaste affärsmän och ägare till landets största guldgruvföretag, Yuzhuralzoloto. Åtgärden ses som ett tydligt tecken på hur långt Kreml är villigt att gå för att säkra ekonomiska resurser i takt med att kostnaderna för kriget i Ukraina stiger.

Strukovs förmögenhet, som uppskattas till över 3,5 miljarder dollar, byggdes upp under decennier i nära relation med maktens centrum i Ryssland. Men den 5 juli stoppades hans privatjet från att lyfta mot Turkiet. Enligt flera ryska medier deltog den federala säkerhetstjänsten FSB i ingripandet, och Strukovs pass beslagtogs. Händelsen ska vara kopplad till en omfattande rättsprocess där åklagare kräver att hela hans företagsimperium förverkas – med hänvisning till påstådd korruption och användning av skalbolag och familjemedlemmar för att dölja tillgångar.

Företaget själva förnekar att något inträffat och kallar rapporteringen för desinformation. De hävdar att Strukov befann sig i Moskva hela tiden. Trots det bekräftar rättsdokument att både han och hans familj förbjudits att lämna landet, och att myndigheterna snabbt verkställt beslutet.

Det som nu sker är en del av ett större mönster i ett Ryssland präglat av krigsekonomi: staten tar tillbaka kontrollen över strategiska sektorer som guld, olja och försvarsindustri – industrier som nu allt mer mobiliseras för att finansiera och stödja krigsinsatsen. Intressant nog handlar det inte om att Strukov ska ha varit illojal mot regimen – tvärtom har han varit en lojal allierad, med politiska uppdrag knutna till Putins parti. Men lojalitet räcker inte längre som skydd.

Medan tidigare utrensningar ofta riktade sig mot krigskritiker eller de som flydde landet, drivs dagens tillgångsövertaganden av något mer fundamentalt: ekonomisk nöd. De växande sanktionerna har nästan helt strypt inflödet av utländskt kapital. Statens oljeintäkter minskar och budgetunderskotten växer. Putins lösning är att vända sig inåt – till de oligarker han själv lyfte fram – för att fylla statskassan.

Det här är inte ett enskilt fall. På senare tid har flera framstående affärspersoner hamnat i plötsliga rättsliga tvister, omkommit under mystiska omständigheter eller sett sina bolag tas över av staten. Den oskrivna överenskommelsen som länge gällde i Putins Ryssland – rikedom i utbyte mot lojalitet – håller på att kollapsa.

Den 8 juli väntar en rättsförhandling som kan avgöra framtiden för Strukovs affärsimperium. Men budskapet till Rysslands näringslivselit är redan tydligt: ingen är för rik, för lojal eller för nära den politiska makten för att gå säker. I ett Ryssland där kriget kräver allt större uppoffringar riskerar oligarker att snabbt förvandlas till måltavlor.

Fortsätt läsa

Nyheter

Hur säkrar vi Sveriges tillgång till kritiska metaller och mineral i en ny geopolitisk verklighet?

Publicerat

den

Svemin-seminarie i Almedalen

När världsläget förändras ställs Europas beroende av metaller och mineral på sin spets. Geopolitiska spänningar, handelskonflikter och ett mer oförutsägbart USA gör att vi inte längre kan ta gamla allianser för givna. Samtidigt kontrolleras en stor del av de kritiska råvarorna vi är beroende av av andra makter – inte minst Kina. Vad händer med Sveriges industriella förmåga i ett läge där importen stryps? Hur påverkas försvarsindustrin av Kinas exportrestriktioner? Är EU:s nya råvarupolitik tillräcklig för att minska sårbarheten – eller krävs ytterligare statliga insatser och beredskapslagring? Svemin anordnade den 25 juni ett seminarium som bestod av bestod av deltagare från myndigheter, politik och industri. Man diskuterar Sveriges och EU:s strategiska vägval i en ny global verklighet – och vad som krävs för att säkra tillgången till metaller när vi behöver dem som mest.

Fortsätt läsa

Centaur

Guldcentralen

Fokus

Annons

Gratis uppdateringar om råvarumarknaden

*

Populära