Kort och gott om varför meningen bör läsas om. Få har undgått oväsendet om Iran, det iranska kärnenergiprogrammet och sanktionerna mot den iranska oljeindustrin. Rykten som får spridning i massmedia har skapat en betydande oro i oljemarknaden (det vill säga utöver den redan stora instabiliteten som tillkommit över utfrysningen av iransk olja) och utan tillförlitliga källor är det är svårt att verifiera vad som är sant.
En specifik aspekt i det politiserade oljebråket är förstås Irans (föga överraskande) hot om att dra sig ur befintliga kontrakt med länder som Frankrike, Nederländerna, Italien, Spanien, Portugal och Grekland. Ramaskriet från EU kan beskrivas som trångsynt och en politisk förlust: Man ville skrida till verket med att frysa ut Irans olja från den europeiska marknaden under en högsommar och med tillräckligt lång respit för att ha hittat alternativa källor till den iranska oljan.
En tanke som förstås var lika optimistisk som den var kontraproduktiv; Iran synade bluffen och har i gengäld kontrat med att i nuläget strypa leveranserna till Storbritannien och Frankrike. Handlingen var lika politiskt motiverad som den var symbolisk. Det var nämligen de två länderna som hade starkast drivit på frågan om sanktioner mot Irans oljeindustri och Irans centralbank, där bland annat handel med guld, silver, diamanter, andra ädelmetaller och spannmål ingår.
Hotet mot de fem andra länderna kvarstår, och enligt PressTV (publ. 21 februari), har Irans talesperson för utrikeskabinettet, Ramin Mehmanparast, konstaterat att framtida oljehandel med EU kommer att begränsas till enbart medelstora och stora transaktioner i avtal som ej kan annulleras. Ett uttalande som medvetet nonchalerar USA:s och EU:s mål att införa sanktioner och som lämnar ett (seriöst) meddelande till Medelhavsländerna inom EU. Både Italien och Spanien importerar en signifikant andel av Irans olja (12% resp. 15%) medan Grekland köper 35% av oljan. På kredit.
Tvärtom har sanktionerna enbart lett till pessimism och förtret hos traditionella konsumenter av Irans energiexport. Sydkorea uttryckte önskan om att inte bara bibehålla importen, utan explicit om att ytterligare oljeimporter på grund av växande energibehov. Japan likaså fortsätter inte bara att importera iransk olja, men har pressat USA till att ge Japan en avskrivning på sanktionsplikt. Eftersom Sydkorea redan fått sin avskrivning (Arirang News Agency, publ. 20 februari) från Washington, väntas Japan uppnå detsamma. När Japans femte största raffinaderibolag fortsätter trots sanktioner att importera drygt 100.000 fat olja av Iran, finns inga egentliga intentioner från andra länder att fullfölja amerikanska sanktioner.
Länder som Kina, Indien och Turkiet har nästan helt ignorerat USA:s kall på sanktionsplikt. Kina som länge spekulerades sänka oljeimporten från Iran, har tvärtom signerat ett årligt avtal på minst 500.000 fat råolja om dagen och rapporter understryker att Kinas oljebehov för 2012 har ökat med 4% till en siffra på 9,9 miljoner fat om dagen, något som definitivt bekräftar Kinas ökade import av iransk råolja på ytterligare 200.000 fat om dagen under de senast gångna månaderna.
Indien har inte bara bestämt sig för att bibehålla den iranska importen av olja, men uttalade också att Indien skulle öka importen. Indien blev Irans största kund under januari månad när iransk media rapporterade en ökning på 37,5% för den månaden. Detta innebär 550.000 fat råolja om dagen. Transaktionerna sker till 45-55% i indiska rupier, resten sker i ”byteshandel”. Rykten med källa i DEBKAfile (publ. 23 januari) som sedan rapporterades i RT.com (publ. 24 januari) rapporterade att den byteshandeln skulle ske i guld, uppgifter som varken bekräftats eller dementerats av det indiska utrikesdepartementet. Rapporteringen såg i varje fall till att guldet (som den 23:e låg på strax under 1670 USD/troy ounce) steg oavbrutet till strax under 1760 USD per troy ounce den 2:e februari.
Vad sanktionerna hittills har lyckats uppnå är en dramatisk förhöjning av priset på oljan där ett fat råolja (Brent) nyligen nådde 123 USD. Oljebranschen har alltid varit politiserad, men när fluktuationer i priser sker efter minsta hörsägen är det ett talande tecken för marknadens instabilitet.
Sanktionerna är mycket tuffa på pappret, men de är långt ifrån vattentäta – tvärtom har den hjälpt den iranska ambitionen att försvaga petrodollarns ställning och motiverat Irans fortsatta transaktioner i nationella valutor och i byteshandel (däribland olja för guld) med andra länder. Iran har även använt tredjepartsbanker för att se till att transaktionerna flyter obehindrat.
Men Iran har inte seglat i lugna farvatten. Sanktionerna ledde till att Irans rial devalverade 8% mot dollarn för att hindra den skenande inflationen, och den iranska centralbanken förklarade ett stopp på den flytande växelkursen genom att sätta ett fast värde på 12,260 rial/1 USD. Detta har även lett till förhöjda marknadspriser som slagit till mot den gemene mannen i Iran, något som belyser svagheterna i den amerikanska och europeiska agendan. I en värld både hjälplöst beroende av olja och i skör tillväxt, var sanktionerna dömda att misslyckas redan från början.
Det finns ännu en riskfaktor som det sällan talas om: Irans banktransaktioner kan komma att frysas ut från SWIFT. Just nu är det bara rykten, men med tanke på Eurozonens sköra stadium så är det inte sannolikt i nuläget och har egentligen bara förmågan att skapa mer instabilitet på en oljemarknad som redan är på helspänn.
Verkligheten berättar att även om västvärlden lyckas frysa ut oljan kommer Iran inte att ha svårigheter att hitta nya kunder. Iran behöver egentligen inte göra signifikanta rabatteringar när de i själva verket kan vänta på att en instabil marknad sätter ett högre pris för att sedan göra strategiska prisavdrag med långsiktiga kunder. Och kunderna finns överallt. Till exempel har Irak uttryckt intresset att låta Iran utveckla Iraks oljefält, och Pakistan önskar fullfölja IP-pipelinen som öppnar upp en energimarknad värd åtskilliga miljarder för Iran. Dessutom exporterar Iran sin energiindustri till flertalet länder i Centrala Asien, däribland Tadzjikistan.
Att resterande EU-länder just nu svävar i den verkliga risken för att frysas ut ur kommande oljeleveranser är ett diplomatiskt trumfkort som tilldelats Iran av inga andra än EU:s utrikesdepartement med Catherine Ashton på spetsen. Irans politiska motmanöver visar på hur dåligt mottagna sanktionerna är och hur landet kommer att ställa sig till framtida kontrakt med EU-länderna. Trovärdighetens politiska betydelse får inte underskattas och den har redan nu utnyttjats av Irans utrikeskabinett. Hur tänkte man här egentligen?
En snabb kommentar om den saudiska reservkapaciteten: En del uttrycker skepsis för Saudiarabiens förmåga att täcka utebliven iransk oljeexport. I själva verket leder den ökade produktionen till ytterligare instabilitet på marknaden. Det finns geopolitiska faktorer som ligger bakom (dels Sunni-Shiaklyftan och dels att den oljerika provinsen Ash-Sharqiya med raffinaderier och faciliteter i Al-Hofuf och Al-Qatif befolkas av shiamuslimer som inte har en anknytning till den styrande klanen Al-Saud). Det är mycket osannolikt att Saudiarabiens reservkapacitet kan täcka för förlusten av iranska leveranser, en sakfråga som diskuterats långt innan sanktionerna kommit på tal (Reuters, publ. 13 juni 2011).
Om Svenska Oljeinvesteringar
Vår affärsidé
- Oljeinvest skall erbjuda investerare attraktiva långsiktiga direktinvesteringsobjekt i form av delägarskap i oljekällor i Texas, Oklahoma och Kansas.
- Mervärde till våra investerare skapas genom en noggrann urval, analys och investeringsprocess i syfte att skapa högsta möjliga avkastning.
- Vårt mål är att ge > 10 % avkastning till våra investerare.
- SOI söker reda på bra investeringsobjekt, analyserar dem och presenterar dem för investerare. Vi ”följer med” investeringen och hjälper till att distribuera vinsterna från oljeutvinningen till investerarna.
Vi kan olja
Vi som arbetar i SOI har mångårig erfarenhet av Oljeinvesteringar i USA. Vi har alla personliga investeringar i många Oljekällor.
Den nya moderna utvinningstekniken
Under de senaste åren har borr- och utvinningstekniken, att hitta och pumpa upp olja utvecklats på ett mycket framgångsrikt och snabbt sätt. Många har haft uppfattningen att all olja redan var uppumpad ur de stora oljefält i USA som producerat de senaste 100 åren. Men med hjälp av den moderna tekniken har det visat sig att det finns lika mycket kvar att utvinna!
Läs mer på www.oljeinvest.se
Är det är något återkommande? Analyser av denna typ är vi inte bortskämda med i Sverige. Någon enstaka artikel i Affärsvärlden, annars är det FT som gäller.
Kul att du uppskattar artikeln, och vi har ett positivt svar, artiklar från Svenska Oljeinvesteringar kommer att publiceras med jämna mellanrum.
Den där var riktigt bra, jag vill se mer av detta och gärna mer om situationen i Saudiarabien och hur amerikanarnas klantighet med att stoppa oljeledningen gjort att landet nu står inför en katastrof som får Kina att framstå som världens nya ekonomiska draglok
Och där bröt sig oljan genom 125-dollartaket igen! En explosion som skadade pipelines i östra Saudiarabien fick priserna att skjuta upp. Igår låg noteringen på över 126 USD/Brent; WTI ligger stabilt på 108.
Det är tydligt att amerikanska ”reserver” bara var ett buzzword för att få ner priserna. Isåfall var det kortvarigt. Nya rapporter talar för att om Irans olja skulle blockeras ut totalt skulle världen sakna drygt en sjättedel av all olja som behövdes för daglig konsumption. Den här sortens prognoser gör att sanktionerna faller på sin egna vikt.
F.ö. riktigt bra artikel!
Kommer det mer texter och marknadsuppdateringar från Oljeinvesteringar? Jag gillade den här, den var bearbetad och koncis samtidigt som den var skriven på ett sådan sätt att den gjorde att jag som inte är expert på området kunde förstå vad effekterna var.