Framväxten av den kinesiska efterfrågan på i stort sett allt ledde till att vi sett den så kallade supercykeln för råvaror under det senaste årtiondet. Kina har fortfarande en enorm påverkan på råvarumarknaderna även när efterfrågan har mattats av. Vi ser nu hur Kinas ekonomi balanserar mot att vara konsumtionsdriven vilket gör att råvarumarknaderna tvingas anpassa sig till lägre priser samtidigt som det råder en stor osäkerhet om framtida tillväxt, både i Kina och i resten av världen.

Hur stor orsak har Kina varit till att oljepriset har fallit

Den kinesiska efterfrågan på olja och ett lågt utbud från länderna utanför OPEC var de faktorer som kom att driva upp oljepriset till nivåer över 100 USD per fat. På senare tid har vi sett mycket kraftiga fall i oljepriset. Fallet för denna energiråvara beror emellertid inte på en minskad efterfrågan utan istället på ett ökat utbud.

Under 2014 såg vi den största ökningen av oljeutbudet sedan 1980-talet, främst beroende på en ökad skifferproduktion i USA. Vi kan konstatera att olja inte har samma efterfrågan i Kina som många andra råvaror, främst de industriella råvarorna. Kina svarar endast för tio procent av den totala efterfrågan på olja globalt.

Även om de flesta analytiker räknar med att den globala efterfrågan på olja kommer att fortsätta att växa med mellan tre och fyra procent årligen fram till slutet av decenniet, främst beroende på en efterfrågan som drivs av transportsektorn, så finns det en möjlighet till att efterfrågan kommer att öka mer än så. Detta om efterfrågan på fordon ökar i Kina. Jämfört med Sydkorea och Japan skulle Kinas bilpark med lätthet kunna tredubblas.

Kina är världens största importör av olja

I april 2015 kom Kina att bli världens största importör av olja vilket många såg som ett tecken på en förnyad styrka i oljepriset. Den ökade importen beror på två faktorer, dels en nedgång i Kinas inhemska oljeproduktion, dels utnyttjar de kinesiska myndigheterna det låga oljepriset till att fylla upp sina strategiska oljereserver. Dessa befinner sig fortfarande långt under den av International Energy Agency rekommenderade nivån på 90 dagars försörjning.

Kina har i dagsläget endast 250 miljoner fat i strategiska oljereserver, vilket betyder att Kina måste addera ytterligare 600 miljoner fat för att uppfylla rekommendationen om att ha 90 dagars förbrukning i lager. Kina kommer sannolikt att öka sina reserver med 300 miljoner fat under de närmaste fem till sex år.

Utsikterna för oljepriset under resten av 2015

Vi har i dag en helt annorlunda prismiljö för oljan jämfört med för endast några år sedan. Det finns knappast någon som ser framför sig hur oljepriset kommer att handlas till nivåer kring 100 USD per fat inom en snar framtid. Den stora frågan är snarast hur dagens prisnivåer kommer att påverka utbudet.

Vid priser mellan 60 och 70 USD per fat kan skifferproduktionen visa en lönsamhet, men då oljepriset föll under denna nivå minskade antalet borriggar kraftigt. Under 1986 inträffade samma sak, vilket följdes av ett decennium med låga oljepriser.

Med priser under 50 USD per fat är det emellertid ingen rusning efter att prissäkra olja. Det är i första hand transportföretag, till exempel flygbolag och rederier, som är intresserade av att prissäkra olja och derivat av denna råvara på dessa nivåer, medan de företag som är inblandade i produktion anser att dagens oljepriser är för lågt för att det skall vara värt att hedga sig.

Järnmalmspriset drabbades hårt av Kinas minskade efterfrågan

När det gäller järnmalm så har den minskade kinesiska efterfrågan lett till att priserna fallit från cirka 180 USD per ton till under 50 USD per ton i år. Kina svarar för mer än två tredjedelar av importen av all järnmalm som exporteras på fartyg. Det är svårt att hitta en annan aktör som kan bidra till en lika stor efterfrågan i närtid. Kina ökade dessutom under 2014 sin export av stål, vilken per halvårsskiftet överstiger 100 miljoner ton under 2015. Detta är stål som tillverkats av kinesisk järnmalm och har redan varit föremål för diskussion om detta är en prisdumpning eller inte. Det innebär också att den globala stålproduktionen kommer att minska något under resten av året.

De fyra största producenterna BHP Billiton, Rio Tinto, brasilianska Vale och australiska Fortescue Metals, kontrollerar i dag cirka tre fjärdedelar av den sjöburna exporten av järnmalm. Samtidigt ser vi hur dessa företag ökar sin produktion. Fram till och med 2017 beräknas dessa företags produktion att ha ökat med cirka 200 miljoner ton. Av den anledningen måste priset på järnmalm falla ytterligare för att på detta sätt minska utbudet och ge marknaden en chans att ta emot den järnmalm som nu finns på marknaden. Det kommer emellertid att ta tid.

Många gruvföretag har redan skurit ned sina kostnader och avyttrat tillgångar vilket gör att det är svårt för dem att anpassa sig till lägre priser. Samtidigt ser vi att det finns mycket billigt kapital i marknaden som bidrar till att gruvföretag som inte är lönsamma kan fortsätta sin drift.

Kina står för 20 procent av den sjöburna kolmarknaden

Termiskt kol är en annan råvara där Kina haft en stor betydelse för priset. Kina står för knappt 20 procent av den sjöburna marknaden för termiskt kol, vilket är en lika stor andel som Indien. Kina har emellertid valt att flytta många av sina kolkraftverk inåt landet i syfte att stävja problemen med föroreningar vilket har lett till att transportkostnaderna för det kol som importeras med fartyg inte kan konkurrera med priset på det inhemska kinesiska kolet. Kinas import av kol kommer därför sannolikt att minska. Kolpriset kan emellertid komma att stiga på en ökad efterfrågan i Indien där landets regering har återtagit några äldre licenser och nu förbereder sig för att auktionera ut dem igen. Det officiella målet är att fördubbla kolproduktionen i Indien till 1,5 miljarder ton fram till 2020.

Metaller mindre känsliga för Kinas agerande

Tittar vi på de så kallade basmetallerna så är koppar mindre känsligt för en minskad kinesisk efterfrågan. Till skillnad från en råvara som stål så används inte koppar i lika stor utsträckning i byggsektorn. Det finns också en möjlighet att efterfrågan på koppar kan komma att öka med tanke på att denna råvara används ibland annat ultrahögspänningskablar. Det finns emellertid ett stort förväntat utbud av koppar på marknaden i dag.

Aluminium är en råvara som huvudsakligen drivs av konsumtion, vilket gör att denna metall bör kunna klara sig bra sett ur et efterfrågeperspektiv. Det finns emellertid stora lager vilka i kombination med kapacitetsökningar i Kina kan leda till att priserna kommer att kvarstå på låga nivåer.

Zink är antagligen den metall som har de bästa förutsättningarna sett ut ett utbuds-/efterfrågeperspektiv eftersom marknaden fortfarande står inför utsikterna om en utbudsbrist.