Följ oss

Nyheter

USA kan drabbas av oljebrist

Publicerat

den

Pipeline för att transportera olja

Pipeline för att transportera oljaKeystone XL Pipeline, den pipeline som skall byggas för att knyta samman de kanadensiska oljesandsprojekten med de amerikanska raffinaderierna vid gulfkusten måste byggas, annars riskerar USA av att kunna drabbas av oljebrist i framtiden. Om inte detta projekt färdigställs riskerar Kanada att få problem med att frakta ut all oljesand som landet förfogar över, samtidigt som USA riskerar att bli av med en av landets få tillförlitliga och politiskt vänligt sinnade leverantörer av energi.

Keystone XL är en planerad pipeline som skulle löpa från Edmonton, navet i Kanadas enorma oljesandsindustri, genom Montana, South Dakota, Nebraska, Kansas, Oklahoma och Texas, till Houston och den amerikanska Gulfkustens raffinaderier.

Pipelinen är avgörande för att säkerställa en fortsatt smidig distribution av oljesandsproduktionen, eftersom producenterna behöver skicka tunga bitumen ur sanden till de raffinaderierna som kan hantera denna typ av råolja. Eftersom raffinaderier i Mellanvästern snart har nått sin fulla kapacitet när det gäller tung olja måste oljesanden gå till den amerikanska Gulfkusten, tvärs igenom hela USA.

Keystone XL är således inte bara viktigt ur en logistisk synvinkel, utan också ur en politisk synvinkel eftersom USA är världens största importör av olja, och beroende av politiskt instabila länder som inte har samma syn på demokrati som till exempel västvärlden samt länder vars produktion är avtagande. Tänk Nigeria, Venezuela, Saudiarabien. Mer än hälften av den olja USA importerar är från denna typ av länder. Mer än 40 procent av den amerikanska oljan importeras i dagsläget.

Den kanadensiska oljesanden må vara en het potatis ur miljöhänseende, men för den amerikanska energiförsörjningen är den ett ljus på en annars nattsvart himmel. Att inte färdigställa Keystone XL vore att strypa USAs enda betydande, politisk stabila, vänligt sinnade leverantör av olja vars produktion dessutom ökar.

De oljeledningar som i dag fraktar bitumen från de kanadensiska oljesandsanläggningarna till raffinaderierna i Mellanvästern beräknas ha nått sitt kapacitetstak om bara fyra år, vilket betyder att det saknas förutsättningar för oljesandsproducenterna att öka sin produktion, vilket gör att det saknas incitament för dem att prospektera och utveckla sina fyndigheter ytterligare då de inte kan transportera den oljesand som då skulle kunna produceras. Det enda alternativet är att bygga ut Keystone XL, för alternativet, att påbörja andra former av transportalternativ skulle innebära att det tar åratal innan dessa kan komma att påbörja sina leveranser och de om arbetena på dessa alternativ påbörjas nu.

Keystone XL är så pass viktig att de flesta i oljebranschen inte ens kan föreställa sig att denna pipeline inte kommer att byggas. I själva verket har ett stort antal företag anmält att de har för avsikt att använda sig av denna pipeline, vilket gör att den snart nått sin fulla kapacitet. Trots detta har rörledningen skapat en kraftig debatt i USA där den ställt lagstiftare mot lagstiftare och regeringsdepartement mot regeringsdepartement. Motståndarna säger att projektet hotar de amerikanska vattentäkterna, att det ökar USAs beroende av kolväten som har negativa effekter på miljön.

Anhängare säger att ledningen kommer att skapa tiotusentals jobb och leda till potentiellt lägre oljepriser i USA på grund av landet garanteras tillgång till olja från en stabil, lokal källa.

De kanadensiska oljesandsfälten bedöms ha reserver på 171.300 miljoner fat olja, en siffra som skall ställas i relation till Saudiarabiens reserver om 264.200 miljoner fat olja.

Hillary Clinton tar beslut om pipeline för oljesandBeslutet ligger hos det amerikanska utrikesdepartementet då denna pipeline kommer att korsa internationella gränser, det vill säga gränsen mellan USA och Kanada. USAs utrikesminister, Hillary Clinton, väntas meddela sitt beslut innan utgången av 2011, vissa säger att det till och med kommer att ske så tidigt som under september 2011. Utrikesdepartementet har redan utfärdat en preliminär miljökonsekvensbeskrivning som ger ett generellt stöd för byggandet av Keystone XL, i vilket det påtalas att om denna pipeline inte slutförs så kommer produktionen av oljesand att omdirigeras till andra marknader, till exempel Kina medan raffinaderierna i Texas kommer att öka sin bearbetning av bitumen från offshore-plattformar. Således tror inte Utrikesdepartementet på att byggandet av Keystone XL kommer att leda till en ökning av växthusgaserna.

US Environmental Protection Agency (EPA) håller emellertid inte med, utan hävdar att projektet innebär allvarliga miljörisker och att utrikesdepartementets miljökonsekvensbeskrivning innehåller allvarliga brister. US Environmental Protection Agency (EPA) har lagt fram sex krav som de vill ha uppfyllda. Bland annat skall miljökonsekvensbeskrivningen göras om så att den inte bara omfattar 20 år utan de 50 år som denna pipeline förväntas vara i drift. US Environmental Protection Agency (EPA) vill också ha till stånd ett samarbete med det amerikanska energidepartementet för att kunna bedöma det verkliga behovet av denna ledning och hur byggandet av denna passar in bland president Obamas mål att minska USA:s oljeimport. Slutligen krävs en analys för att utröna andra, alternativa dragningar som undviker de ekologiskt känsliga områdena som till exempel Ogallala Aquifer i Nebraska och Hills Sand-regionen, men också tar hänsyn till hur grundvattnet kan komma att påverkas av eventuellt spill och utsläpp från raffinaderierna längs Gulfkusten som skall bearbeta denna bitumen.

Miljöaktivisterna är öppna med att deras motstånd mot Keystone XL också handlar om att visa sitt motstånd mot användandet av oljesand. Sedan miljöaktivisterna har gett sig in i debatten kommer Clintons beslut att få effekter som rör sig långt utanför denna pipeline. Hennes beslut kommer att ange tonen för USAs långsiktiga syn på oljesand. Det är emellertid tveksamt om ett eventuellt veto från Clinton skulle innebära att miljöaktivisterna skulle ha något att fira långsiktigt eftersom ett stopp av Keystone XL endast skulle komma att försena oljesandsutvinningen några enstaka år. Finns det ingen pipeline kommer Kanada att hitta andra alternativa distributionskanaler, och vill inte USA ha den kanadensiska oljesanden så kommer andra länder att slänga sig över denna.

USA är Kanadas närmaste granne, tillika världens största importör av olja, så den mest logiska marknaden för oljesandsbitumen är just den amerikanska som redan nu köper så gott som hela den kanadensiska exporten.

Om Keystone XL inte blir verklighet, har oljeproducenterna i Kanada flera alternativ för att nå den amerikanska marknaden. Ett alternativ är att skicka den med tåg. Under hösten 2010 började Altex Energy i samarbete med Canadian National Railway att frakta små mängder oljesand med järnvägen, hela vägen ned till Mexikanska golfen. Det finns många fördelar med detta, genom att använda ett befintligt järnvägsnät slipper man att investera miljarder i utbyggnaden av infrastrukturen och en översyn av den gällande lagstiftningen. Vidare undviks en stor del av de kemikalier som tillsätts råoljan för att den skall kunna flöda lättare i pipelines. Nackdelen är att järnvägstransporter är betydligt dyrare än en pipeline i det långa loppet.

Andra alternativ för Kanada

Keystone XL är inte det enda alternativet för att frakta den råolja som utvinns från den kanadensiska oljesanden. Ett av dessa alternativa distributionssätt är Trans Mountain Pipeline som redan i dag fraktar råolja från oljesandsområdena till den kanadensiska Stilla Havs-kusten, där den lastas på fartyg och fraktas till avlägsna raffinaderier. Denna pipeline är nära sitt kapacitetstak, men ägaren Kinder Morgan överväger en omfattande utbyggnad. Ett annat kanadensiskt bolag, Enbridge, har föreslagit byggandet av en ny pipeline från oljesandsfälten till Kitimat, en hamn belägen i den norra delen av British Columbia.

Kina - Redo att importera Kanadas oljesandDet är också sannolikt att Kina kommer att öka sitt stöd om USA säger nej till byggandet av Keystone XL eftersom den olja som i dag transporteras till den kanadensiska västkusten med enkelhet kan transporteras över Stilla havet till Kina – världens näst största oljeimportör.

Nästa steg är att det amerikanska utrikesdepartementet kommer att släppa sin slutgiltiga miljökonsekvensbeskrivning, varefter andra federala myndigheter under 90 dagar kan komma med sina åsikter om projektet.

Medan detta pågår kommer fem senatorer från Nebraska att be Hillary Clinton att fördröja sitt beslut till maj 2012 för att ge Nebraska tid att stärka upp sina föreskrifter kring denna oljeledning. Oavsett om hon väljer att fördröja sitt beslut är de amerikanska oljeleveranserna i riskzonen. Som vi nämnde i inledningen av denna artikel är USA världens största importör av olja, och beroende av politiskt instabila länder som inte har samma syn på demokrati som till exempel västvärlden samt länder vars produktion är avtagande. Kanada är därför ett ljus i det mörker som den amerikanska oljetillgången utgör. Om denna pipeline inte byggs finns det all anledning att anta att Kina på allvar kommer att överta rollen som världens ekonomiska motor då landet redan nu visat intresse för att bygga upp den infrastruktur som krävs och köpa hela den kanadensiska oljesandsproduktionen.

Fortsätt läsa
Annons
1 kommentar

1 kommentar

  1. Tore

    18 november, 2011 vid 16:44

    Läste att Kanadensarna nu surnat till rejält på USA. Man pratade nu på högsta nivå om att satsa på export till Kina i stället för att vänta på att USA ordnar ledningen.

Skriv ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Nyheter

Fortum och Vargön Alloys tecknar femårigt avtal om kärnkraftsel

Publicerat

den

Vargön Alloys producerar

En framgångsrik omställning kräver stora mängder pålitlig och prisvärd fossilfri el skriver Fortum. Företaget har nu skrivit ett femårigt avtal om att leverera kärnkraftsel till Vargön Alloys.

”Vår uppgift är att se till att elen finns tillgänglig precis när våra kunder behöver den. Långsiktiga partnerskap spelar här en viktig roll.”

Avtalet omfattar elleveranser på 0,4 TWh per år och inkluderar ursprungsgarantier för kärnkraft i SE3 för hela volymen. Leveranserna börjar i december 2024. Vargön Alloys AB, beläget vid Göta Älv i Vänersborg, är en av Europas största tillverkare av ferrokrom, den legering som ger stålet dess hårdhet och motståndskraft mot korrosion.

– Jag är mycket förväntansfull inför de möjligheter som avtalet med Fortum ger oss som företag. Vårt partnerskap representerar en gemensam vilja att ta ett hållbarhetsansvar och vi ser att detta kommer ha en positiv påverkan för vår verksamhet, det säger Anders Lehman, vd Vargön Alloys.

Avtalet bidrar till Fortums strategiska mål om att ha minst 20 procent av sin produktion, under en rullande tioårsperiod, prissäkrad.

Fortsätt läsa

Nyheter

Kärnkraftreaktorutvecklaren Blykalla har gjort en kapitalanskaffning på 80 Mkr

Publicerat

den

Närbild på en del av Blykallas kärnkraftsreaktor

Blykalla har genomfört en kapitalanskaffning om 80 miljoner kronor. Rundan leddes av Norrsken Launcher tillsammans med Nucleation Capital, med deltagande från Earth Venture Capital, Farvatn och flera privata investerare.

Det tillförda kapitalet kommer att vara avgörande för Blykallas industrialisering av sin avancerade kärnreaktor, SEALER (Swedish Advanced Lead-cooled Reactor). SEALER är konstruerad för kommersiell kraftproduktion i ett mycket kompakt format, med unika säkerhetsfunktioner som möjliggörs av ett antal egenutvecklade innovationer.

En av dessa viktiga innovationer är Blykallas korrosionstoleranta stållegeringar, som möjliggör effektiv kylning av reaktorer med flytande bly. Med detta tekniska genombrott säger Blykalla att de kan uppnå effektiv serieproduktion, vilket leder till snabbare driftsättning och lägre kostnader än konventionell kärnkraft. SEALER gör det också möjligt att använda kärnkraft för att minska koldioxidutsläppen i industriella tillämpningar genom produktion av vätgas, biokol och biobränsle, utöver lokal elproduktion. Slutligen bidrar denna teknik till att förverkliga en cirkulär avfallsmodell. Jämfört med konventionell kärnkraft kan SEALERs bränslecykel utvinna upp till 140 gånger mer energi ur uranmalm, vilket endast ger en bråkdel av avfallet, som behöver lagras under endast 1 % av deponeringstiden.

Rod Adams, Managing partner på Nucleation Capital, säger: ”Vi är mycket glada över att kunna investera i Blykalla, en grupp med unik och mycket konkurrenskraftig korrosionsskyddsteknik för användning i deras relativt mogna blykylda reaktorkonstruktion. Denna teknik kommer att göra det möjligt för dessa reaktorer att överträffa sig själva som en avancerad kärnkraftsdesign, som kan ge tillförlitlig och koldioxidfri kraft till energiköpare runt om i världen.”

Norrsken, som ledde bolagets såddrunda tillsammans med Uniper 2022, säger: ”Blykalla bygger ett team i världsklass för att ta företagets unika IP mot snabb industrialisering. Denna teknik kommer att vara avgörande för den europeiska övergången till grön, säker baskraft som så desperat behövs för att minska koldioxidutsläppen i industrin, säkra nätets tillförlitlighet och leverera på de enorma behoven av att driva AI”, enligt Erik Engellau-Nilsson, partner på Norrsken Launcher.

Tien Nguyen, grundande partner på Earth Venture Capital, kommenterar: ”Vår investering i Blykalla understryker vår fasta tro på deep-tech vid en tidpunkt då Sydostasiens behov av ren, hållbar energi är obestridligt. Med Indonesien, Singapore, Filippinerna och Thailand i spetsen beräknas efterfrågan på SMR-driven energi överstiga 10 GW år 2035. Detta återspeglar ett akut behov av energilösningar som kan driva på den ekonomiska tillväxten och samtidigt säkerställa ett hållbart klimat. Blykallas innovativa tillvägagångssätt är perfekt anpassat för att hantera denna utmaning och erbjuder en skalbar, effektiv energilösning.”

Blykalla är för närvarande i förberedande arbete för att licensiera tekniken i Sverige, en regulatorisk miljö som snabbt anpassas till utvecklingen av ny kärnkraft. Ett viktigt steg för att industrialisera och kvalificera tekniken är att bygga den elektriska testreaktorn i Oskarshamn, som utvecklas tillsammans med OKG (Unipers svenska dotterbolag) och KTH (Kungliga Tekniska Högskolan). Parallellt för företaget diskussioner med industriella partners för att stödja byggandet av kärnreaktorer för off-grid värme- och elproduktion. Blykalla har hittills mött marknadsintresse från aktörer inom gruv-, stål- och andra energiintensiva industrier.

Jacob Stedman, Blykallas VD, kommenterar: ”Det är fantastiskt att vara en del av denna kärnkraftsrenässans, och att se hur stort intresset för kärnkraft är från företag i takt med att de regulatoriska förutsättningarna faller på plats. SEALERs funktioner, kostnad och effekt gör den perfekt lämpad för industriella användare som vill minska koldioxidutsläppen och bli enda avnämare, eller till och med ägare, av SMR. Det speglar det starka och brådskande behovet från industrin att säkra tillgången till ren och konkurrenskraftig energi. Detta kommer trots allt att vara avgörande för branschens gröna omställning och fortsatta tillväxt.”

Blykalla på 1 minut
Fortsätt läsa

Nyheter

Mexikos sockerproduktion den lägsta på ett decennium

Publicerat

den

Sockerbitar i närbild

Mexiko beräknas att producera 4,7 miljoner ton socker i år, den lägsta sockerproduktionen under det senaste decenniet. Sockerproduktionen fortsätter att ligga under de senaste två säsongerna på grund av minskande industriella skördar på grund av långvarig torka.

Både den veckovisa sockerproduktionen och sockerrörskrossen ligger betydligt under de senaste två säsongerna.

Vi har sett en ökning av sockerrörsarealen den här säsongen jämfört med förra året. Hittills ligger ton sockerrör per ha över de senaste två säsongerna.

Mexiko fortsätter att se låga mängder nederbörd. Eftersom Mexiko inte har ordentliga bevattningssystem, beror landets sockerrörsproduktion strikt på nederbörd. Än så länge fortsätter den ackumulerade nederbörden att ligga under de senaste två åren samtidigt som den också ligger under tioårsgenomsnittet.

Med en inhemsk produktion på 4,7 miljoner ton kommer Mexiko att behöva importera socker för att fortsätta exportera socker till USA.

Hur mycket socker kommer Mexiko att importera?

Även med lägre sockerproduktion kommer Mexiko att leta efter socker från sina grannar för att kunna uppfylla så mycket av sin amerikanska kvot som möjligt. För att möta amerikanska exportvolymer bedömer analytikerna att Mexiko kommer att importera cirka 500 000 ton. Hittills har Mexiko importerat cirka 168 000 ton vilket gör att landet över 300 000 ton kvar att importera. Importen kommer sannolikt att komma från Centralamerika och Brasilien.

Eftersom USA inte producerar tillräckligt med socker för att möta den inhemska efterfrågan måste de importera socker. Större delen av USAs importerade socker kommer från Mexiko på grund av deras nära handelsrelation och geografiska närhet.

Fortsätt läsa

Populära