Nyheter
USA kan drabbas av oljebrist

Keystone XL Pipeline, den pipeline som skall byggas för att knyta samman de kanadensiska oljesandsprojekten med de amerikanska raffinaderierna vid gulfkusten måste byggas, annars riskerar USA av att kunna drabbas av oljebrist i framtiden. Om inte detta projekt färdigställs riskerar Kanada att få problem med att frakta ut all oljesand som landet förfogar över, samtidigt som USA riskerar att bli av med en av landets få tillförlitliga och politiskt vänligt sinnade leverantörer av energi.
Keystone XL är en planerad pipeline som skulle löpa från Edmonton, navet i Kanadas enorma oljesandsindustri, genom Montana, South Dakota, Nebraska, Kansas, Oklahoma och Texas, till Houston och den amerikanska Gulfkustens raffinaderier.
Pipelinen är avgörande för att säkerställa en fortsatt smidig distribution av oljesandsproduktionen, eftersom producenterna behöver skicka tunga bitumen ur sanden till de raffinaderierna som kan hantera denna typ av råolja. Eftersom raffinaderier i Mellanvästern snart har nått sin fulla kapacitet när det gäller tung olja måste oljesanden gå till den amerikanska Gulfkusten, tvärs igenom hela USA.
Keystone XL är således inte bara viktigt ur en logistisk synvinkel, utan också ur en politisk synvinkel eftersom USA är världens största importör av olja, och beroende av politiskt instabila länder som inte har samma syn på demokrati som till exempel västvärlden samt länder vars produktion är avtagande. Tänk Nigeria, Venezuela, Saudiarabien. Mer än hälften av den olja USA importerar är från denna typ av länder. Mer än 40 procent av den amerikanska oljan importeras i dagsläget.
Den kanadensiska oljesanden må vara en het potatis ur miljöhänseende, men för den amerikanska energiförsörjningen är den ett ljus på en annars nattsvart himmel. Att inte färdigställa Keystone XL vore att strypa USAs enda betydande, politisk stabila, vänligt sinnade leverantör av olja vars produktion dessutom ökar.
De oljeledningar som i dag fraktar bitumen från de kanadensiska oljesandsanläggningarna till raffinaderierna i Mellanvästern beräknas ha nått sitt kapacitetstak om bara fyra år, vilket betyder att det saknas förutsättningar för oljesandsproducenterna att öka sin produktion, vilket gör att det saknas incitament för dem att prospektera och utveckla sina fyndigheter ytterligare då de inte kan transportera den oljesand som då skulle kunna produceras. Det enda alternativet är att bygga ut Keystone XL, för alternativet, att påbörja andra former av transportalternativ skulle innebära att det tar åratal innan dessa kan komma att påbörja sina leveranser och de om arbetena på dessa alternativ påbörjas nu.
Keystone XL är så pass viktig att de flesta i oljebranschen inte ens kan föreställa sig att denna pipeline inte kommer att byggas. I själva verket har ett stort antal företag anmält att de har för avsikt att använda sig av denna pipeline, vilket gör att den snart nått sin fulla kapacitet. Trots detta har rörledningen skapat en kraftig debatt i USA där den ställt lagstiftare mot lagstiftare och regeringsdepartement mot regeringsdepartement. Motståndarna säger att projektet hotar de amerikanska vattentäkterna, att det ökar USAs beroende av kolväten som har negativa effekter på miljön.
Anhängare säger att ledningen kommer att skapa tiotusentals jobb och leda till potentiellt lägre oljepriser i USA på grund av landet garanteras tillgång till olja från en stabil, lokal källa.
De kanadensiska oljesandsfälten bedöms ha reserver på 171.300 miljoner fat olja, en siffra som skall ställas i relation till Saudiarabiens reserver om 264.200 miljoner fat olja.
Beslutet ligger hos det amerikanska utrikesdepartementet då denna pipeline kommer att korsa internationella gränser, det vill säga gränsen mellan USA och Kanada. USAs utrikesminister, Hillary Clinton, väntas meddela sitt beslut innan utgången av 2011, vissa säger att det till och med kommer att ske så tidigt som under september 2011. Utrikesdepartementet har redan utfärdat en preliminär miljökonsekvensbeskrivning som ger ett generellt stöd för byggandet av Keystone XL, i vilket det påtalas att om denna pipeline inte slutförs så kommer produktionen av oljesand att omdirigeras till andra marknader, till exempel Kina medan raffinaderierna i Texas kommer att öka sin bearbetning av bitumen från offshore-plattformar. Således tror inte Utrikesdepartementet på att byggandet av Keystone XL kommer att leda till en ökning av växthusgaserna.
US Environmental Protection Agency (EPA) håller emellertid inte med, utan hävdar att projektet innebär allvarliga miljörisker och att utrikesdepartementets miljökonsekvensbeskrivning innehåller allvarliga brister. US Environmental Protection Agency (EPA) har lagt fram sex krav som de vill ha uppfyllda. Bland annat skall miljökonsekvensbeskrivningen göras om så att den inte bara omfattar 20 år utan de 50 år som denna pipeline förväntas vara i drift. US Environmental Protection Agency (EPA) vill också ha till stånd ett samarbete med det amerikanska energidepartementet för att kunna bedöma det verkliga behovet av denna ledning och hur byggandet av denna passar in bland president Obamas mål att minska USA:s oljeimport. Slutligen krävs en analys för att utröna andra, alternativa dragningar som undviker de ekologiskt känsliga områdena som till exempel Ogallala Aquifer i Nebraska och Hills Sand-regionen, men också tar hänsyn till hur grundvattnet kan komma att påverkas av eventuellt spill och utsläpp från raffinaderierna längs Gulfkusten som skall bearbeta denna bitumen.
Miljöaktivisterna är öppna med att deras motstånd mot Keystone XL också handlar om att visa sitt motstånd mot användandet av oljesand. Sedan miljöaktivisterna har gett sig in i debatten kommer Clintons beslut att få effekter som rör sig långt utanför denna pipeline. Hennes beslut kommer att ange tonen för USAs långsiktiga syn på oljesand. Det är emellertid tveksamt om ett eventuellt veto från Clinton skulle innebära att miljöaktivisterna skulle ha något att fira långsiktigt eftersom ett stopp av Keystone XL endast skulle komma att försena oljesandsutvinningen några enstaka år. Finns det ingen pipeline kommer Kanada att hitta andra alternativa distributionskanaler, och vill inte USA ha den kanadensiska oljesanden så kommer andra länder att slänga sig över denna.
USA är Kanadas närmaste granne, tillika världens största importör av olja, så den mest logiska marknaden för oljesandsbitumen är just den amerikanska som redan nu köper så gott som hela den kanadensiska exporten.
Om Keystone XL inte blir verklighet, har oljeproducenterna i Kanada flera alternativ för att nå den amerikanska marknaden. Ett alternativ är att skicka den med tåg. Under hösten 2010 började Altex Energy i samarbete med Canadian National Railway att frakta små mängder oljesand med järnvägen, hela vägen ned till Mexikanska golfen. Det finns många fördelar med detta, genom att använda ett befintligt järnvägsnät slipper man att investera miljarder i utbyggnaden av infrastrukturen och en översyn av den gällande lagstiftningen. Vidare undviks en stor del av de kemikalier som tillsätts råoljan för att den skall kunna flöda lättare i pipelines. Nackdelen är att järnvägstransporter är betydligt dyrare än en pipeline i det långa loppet.
Andra alternativ för Kanada
Keystone XL är inte det enda alternativet för att frakta den råolja som utvinns från den kanadensiska oljesanden. Ett av dessa alternativa distributionssätt är Trans Mountain Pipeline som redan i dag fraktar råolja från oljesandsområdena till den kanadensiska Stilla Havs-kusten, där den lastas på fartyg och fraktas till avlägsna raffinaderier. Denna pipeline är nära sitt kapacitetstak, men ägaren Kinder Morgan överväger en omfattande utbyggnad. Ett annat kanadensiskt bolag, Enbridge, har föreslagit byggandet av en ny pipeline från oljesandsfälten till Kitimat, en hamn belägen i den norra delen av British Columbia.
Det är också sannolikt att Kina kommer att öka sitt stöd om USA säger nej till byggandet av Keystone XL eftersom den olja som i dag transporteras till den kanadensiska västkusten med enkelhet kan transporteras över Stilla havet till Kina – världens näst största oljeimportör.
Nästa steg är att det amerikanska utrikesdepartementet kommer att släppa sin slutgiltiga miljökonsekvensbeskrivning, varefter andra federala myndigheter under 90 dagar kan komma med sina åsikter om projektet.
Medan detta pågår kommer fem senatorer från Nebraska att be Hillary Clinton att fördröja sitt beslut till maj 2012 för att ge Nebraska tid att stärka upp sina föreskrifter kring denna oljeledning. Oavsett om hon väljer att fördröja sitt beslut är de amerikanska oljeleveranserna i riskzonen. Som vi nämnde i inledningen av denna artikel är USA världens största importör av olja, och beroende av politiskt instabila länder som inte har samma syn på demokrati som till exempel västvärlden samt länder vars produktion är avtagande. Kanada är därför ett ljus i det mörker som den amerikanska oljetillgången utgör. Om denna pipeline inte byggs finns det all anledning att anta att Kina på allvar kommer att överta rollen som världens ekonomiska motor då landet redan nu visat intresse för att bygga upp den infrastruktur som krävs och köpa hela den kanadensiska oljesandsproduktionen.
Nyheter
Ryska staten siktar på att konfiskera en av landets största guldproducenter

En våg av panik sprider sig bland Moskvas elit sedan Vladimir Putins regim inlett en dramatisk offensiv för att beslagta tillgångarna hos Konstantin Strukov – en av Rysslands rikaste affärsmän och ägare till landets största guldgruvföretag, Yuzhuralzoloto. Åtgärden ses som ett tydligt tecken på hur långt Kreml är villigt att gå för att säkra ekonomiska resurser i takt med att kostnaderna för kriget i Ukraina stiger.
Strukovs förmögenhet, som uppskattas till över 3,5 miljarder dollar, byggdes upp under decennier i nära relation med maktens centrum i Ryssland. Men den 5 juli stoppades hans privatjet från att lyfta mot Turkiet. Enligt flera ryska medier deltog den federala säkerhetstjänsten FSB i ingripandet, och Strukovs pass beslagtogs. Händelsen ska vara kopplad till en omfattande rättsprocess där åklagare kräver att hela hans företagsimperium förverkas – med hänvisning till påstådd korruption och användning av skalbolag och familjemedlemmar för att dölja tillgångar.
Företaget själva förnekar att något inträffat och kallar rapporteringen för desinformation. De hävdar att Strukov befann sig i Moskva hela tiden. Trots det bekräftar rättsdokument att både han och hans familj förbjudits att lämna landet, och att myndigheterna snabbt verkställt beslutet.
Det som nu sker är en del av ett större mönster i ett Ryssland präglat av krigsekonomi: staten tar tillbaka kontrollen över strategiska sektorer som guld, olja och försvarsindustri – industrier som nu allt mer mobiliseras för att finansiera och stödja krigsinsatsen. Intressant nog handlar det inte om att Strukov ska ha varit illojal mot regimen – tvärtom har han varit en lojal allierad, med politiska uppdrag knutna till Putins parti. Men lojalitet räcker inte längre som skydd.
Medan tidigare utrensningar ofta riktade sig mot krigskritiker eller de som flydde landet, drivs dagens tillgångsövertaganden av något mer fundamentalt: ekonomisk nöd. De växande sanktionerna har nästan helt strypt inflödet av utländskt kapital. Statens oljeintäkter minskar och budgetunderskotten växer. Putins lösning är att vända sig inåt – till de oligarker han själv lyfte fram – för att fylla statskassan.
Det här är inte ett enskilt fall. På senare tid har flera framstående affärspersoner hamnat i plötsliga rättsliga tvister, omkommit under mystiska omständigheter eller sett sina bolag tas över av staten. Den oskrivna överenskommelsen som länge gällde i Putins Ryssland – rikedom i utbyte mot lojalitet – håller på att kollapsa.
Den 8 juli väntar en rättsförhandling som kan avgöra framtiden för Strukovs affärsimperium. Men budskapet till Rysslands näringslivselit är redan tydligt: ingen är för rik, för lojal eller för nära den politiska makten för att gå säker. I ett Ryssland där kriget kräver allt större uppoffringar riskerar oligarker att snabbt förvandlas till måltavlor.
Nyheter
Hur säkrar vi Sveriges tillgång till kritiska metaller och mineral i en ny geopolitisk verklighet?

När världsläget förändras ställs Europas beroende av metaller och mineral på sin spets. Geopolitiska spänningar, handelskonflikter och ett mer oförutsägbart USA gör att vi inte längre kan ta gamla allianser för givna. Samtidigt kontrolleras en stor del av de kritiska råvarorna vi är beroende av av andra makter – inte minst Kina. Vad händer med Sveriges industriella förmåga i ett läge där importen stryps? Hur påverkas försvarsindustrin av Kinas exportrestriktioner? Är EU:s nya råvarupolitik tillräcklig för att minska sårbarheten – eller krävs ytterligare statliga insatser och beredskapslagring? Svemin anordnade den 25 juni ett seminarium som bestod av bestod av deltagare från myndigheter, politik och industri. Man diskuterar Sveriges och EU:s strategiska vägval i en ny global verklighet – och vad som krävs för att säkra tillgången till metaller när vi behöver dem som mest.
Nyheter
Lundin Mining ska bli en av de tio största kopparproducenterna i världen

Lundin Mining är bolaget i Lundin-sfären som satsar stort på Vicuña-projektet i Argentina. Det ska lyfta Lundin Mining till att bli en av de tio största kopparproducenterna i världen skriver Affärsvärlden och upprepar sin köprekommendation för aktien.
”Även om en framgång inte är på förhand given tror vi att Vicuña har goda chanser att bli bra. Vi förnyar vårt köpråd för Lundin Mining”
Enligt Lundin Minings ledning kommer man att klara att finansiera sin del av investeringarna i Vicuña genom det löpande kassaflödet som man förväntar sig ska bli omkring 5 miljarder dollar kommande fem år i kombination med lån.
-
Nyheter4 veckor sedan
Stor uppsida i Lappland Guldprospekterings aktie enligt analys
-
Nyheter4 veckor sedan
Silverpriset släpar efter guldets utveckling, har mer uppsida
-
Nyheter3 veckor sedan
Uppgången i oljepriset planade ut under helgen
-
Nyheter2 veckor sedan
Mahvie Minerals växlar spår – satsar fullt ut på guld
-
Nyheter3 veckor sedan
Låga elpriser i sommar – men mellersta Sverige får en ökning
-
Analys3 veckor sedan
Very relaxed at USD 75/b. Risk barometer will likely fluctuate to higher levels with Brent into the 80ies or higher coming 2-3 weeks
-
Nyheter2 veckor sedan
Oljan, guldet och marknadens oroande tystnad
-
Nyheter2 veckor sedan
Jonas Lindvall är tillbaka med ett nytt oljebolag, Perthro, som ska börsnoteras