Analys
SEB – Råvarukommentarer, 20 januari 2015

Nytt BULL OLJA med 5 gångers hävstång ger möjlighet till mindre spread
BULL OLJA X5 S är vårt mest populära certifikat just nu. Men priset på certifikatet har fallit vilket har resulterat i att spreaden har blivit stor procentuellt sett. Detta beror på att det inte är möjligt att kvotera certifikat med mindre än ett öres spread. Därför noterar vi imorgon ett nytt, motsvarande certifikat med startvärde 100 kronor. Det nya certifikatet heter BULL OLJA X5 B S (isin SE0006600094). Du kommer även fortsättningsvis att kunna köpa och sälja det gamla certifikatet BULL OLJA X5 S (isin SE0005849585), men då till en, relativt sett, mindre fördelaktig spread.
Eftersom vi har gått in i ett nytt år passar vi på att göra om formatet på råvarubrevet. Vi ber dig att ha överseende med att brevet kanske inte kommer att se likadant ut från vecka till vecka den närmaste tiden. Vår ambition är att råvarubrevet i slutändan ska bli en bättre och snyggare publikation. Kom gärna med synpunkter till SDCertifikat@seb.se!
Veckans rekommendationer
Olja
Överskottsproduktion och ökande lager i första halvåret 2015
Vi tror att priset på Brentolja i genomsnitt kommer att vara 50 dollar/fat i kv1 och 55 dollar/fat i kv2, då marknaden sannolikt kommer att producera ett överskott om 1,5-2,0 miljoner fat per dag under denna period. Anledningen är att OPEC förväntas att hålla sin produktion fast vid 30 miljoner fat/dag, eller högre, vilket ska jämföras med Detta bör resultera i en global lageruppbyggnad på 250-300 miljoner fat olja under första halvåret 2015. Kraftig contango i forwardkurvan för Brentoljan behövs för att finansiera detta lager. Vi anser att det finns tillräcklig lagerkapacitet för denna lagerbyggnad. Som ett resultat kommer marknaden inte att behöva ransonera utbudet på kostnadsbasis genom att hålla spotpriset på 40 dollar per fat eller lägre genom första halvåret. Vi tror fortsatt att Brentoljan emellanåt kommer att vidröra nivån 40 dollar/fat.
Marknad i balans och högre priser under andra halvåret 2015
Då den globala oljemarknaden ser ut att vara i balans under andra halvåret 2015 så finns det liten anledning för OPEC att på sitt möte den 5:e juni besluta att minska produktionen. Snarare kommer man sannolikt att skjuta upp ett sådant beslut tills man möts i november/december. Vi förutspår ett pris på Brentoljan om 70 dollar/fat i andra halvåret då uppsidan är begränsad av ett stort kvarvarande lager samt OPEC:s beslut att inte minska produktionen. Libyen och Iran kommer att fortsatt vara åsidosatta under 2015 och invänta en mer fördelaktig tidpunkt för att återvända till marknaden. OPEC har dragit slutsatsen att ett pris på Brentolja om 100 dollar/fat inte är (långsiktigt) hållbart i en miljö präglad av dämpad global BNP-tillväxt och lägre tillväxt vad gäller efterfrågan på olja; detta kombinerat med en amerikansk produktionstillväxt av skifferolja som fullkomligt har skjutit i höjden. Marknaden har å andra sidan blivit påmind om att dess sanna karaktär är den av ett mycket trögrörligt utbud och efterfrågan, vilket leder till extrema prisfluktuationer så fort OPEC beslutar att inte ändra på sin produktion.
Ett varningens ord
De exakta storlekarna på utbud och efterfrågan är svåra att avgöra på grund av en rad osäkerheter. Själva beviset är förändringar i globala oljelager. OECD:s lager av olja ökade förvisso mycket under första halvan av 2014. Dock ökade de inte mycket under september-november, utan låg på nivåer som har varit normala under den senaste femårsperioden. OECD:s lager är dock bara en del av de globala oljelagren och lager kan följaktligen ha byggts på andra ställen i världen. Dock; hade det varit ett signifikant produktionsöverskott även i september-november, så skulle man sannolikt ha sett någon påverkan på OECD:s lager. Detta reser också frågetecken avseende det beräknade överskottet. En mer balanserad marknad i september-november kan ha varit ett resultat av Libyens lägre oljeproduktion framåt slutet av året.
Metaller
Svagheten i december fortsatte året ut och utraderade merparten av uppgångarna från tidigare under året. Trots trendvändningen i Kv3/Kv4 var nickel vinnaren bland basmetallerna under 2014, med 9 procent upp på helåret, medan koppar konstant var förloraren med nästan 15 procent ner. Aluminium och zink lyckades med nöd och näppe avsluta året på uppsidan med plus 3 respektive 6 procent.
Fallande oljepriser och en stärkt dollar var huvudteman för slutet av förra året vilket gav ett negativt sentiment inför det nya året. Oljan fortsatte ned med 12 procent. Bland metallerna ser vi den mest beaktansvärda prisförändringen hos koppar. Vid öppningen i Kina i onsdags föll metallen 5 procent på 30 minuter. Stora stop loss ordrar kunde observeras i en relativt tunn marknad.
Omviktningen av stora råvaruindex kom i fokus under veckan. För att återställa vikterna har ca 2 procent av open interest i basmetaller sålts under de senaste fem handelsdagarna. Eftersom detta hade förväntats av marknaden hade effekten antagligen till stor del diskonterats i priserna redan. Icke desto mindre har kontrakt sålts tills i torsdags.
SEB och de flesta andra banker har sänkt sina prognoser för metaller (se nedan). Den extrema förändringen i oljepriset och det faktum att de flesta analytiker förutspår ett lägre pris för en längre tid framöver är en orsak till nedrevideringarna, då energipriser är en del av kostnadsstrukturen för metallproducenter. Även om oljeprisets betydelse i nedrevideringarna kan diskuteras är det tydligt att det spelar roll (notera att SEB prognosticerar ett högre oljepris under andra halvan av 2015, följt av flera år med ett pris i häraden 60-70 dollar per fat. Andra orsaker till lägre prognoser är att Världsbanken och IMF har nedgraderat tillväxtprognosen för världen samt dollarstyrkan som förväntas fortsätta under året. Vad gäller nickel har de flesta analytiker (inklusive SEB:s) i viss mån missbedömt utbudssituationen i Indonesien/Filippinerna, vilket har orsakat en kraftig nedrevidering av nickelprognoserna för de kommande åren.
Den svaga starten på det här året öppnar upp för nya möjligheter. Det lägre oljepriset ger en stark injektion till de nettokonsumerande delarna av världen vilket förväntas materialiseras med en 6-9 månaders fördröjning. Förväntade kvantitativa lättnader (QE) i eurozonen kommer stimulera efterfrågan av metaller i Europa. Efterfrågan i USA är redan stark. Den kinesiska ekonomin är fortfarande ett orosmoln, vilket som vanligt kan överraska åt båda hållen. Den svagare byggsektorn är förstås ett stort hot. Dock finns indikationer på omstart av projekt för utbyggnaden av det kinesiska elnätet, vilket talar för ökad användning av koppar och aluminium, vilket skulle kunna vara en kompenserande faktor tillsammans med potentiellt fortsatt hög bilproduktion.
Koppar
Koppar startade året som sämst i klassen; ned 8 procent. Huvuddelen av nedgången kom den här veckan när priset störtade igenom den psykologiskt viktiga 6000 dollar-nivån och nådde en lägsta nivå på 5350 dollar under onsdagsmorgonen; en nivå som vi inte har sett sedan juli 2009. Kinesiska traders/hedgefonder har rapporterats vara tunga säljare under veckan. Kopparprisrörelsen har fått mycket uppmärksamhet i finansmarknaderna tillsammans med oljeprisrörelsen, vilket kan tolkas som en signal om generellt svagare efterfrågan. Koppar är oftast en god indikator av statusen i den kinesiska ekonomin. Med tanke på att marknaden fundamentalt sett förefaller vara tämligen balanserad anser vi att rörelsen är överdriven. Enligt Metal Bulletin kan det lägre priset återigen försena många nya kopparprojekt. Från den här prisnivån är risken definitivt att utbudet blir lägre än förväntat. Byggsektorn i Kina är ett hot, men som nämndes ovan kan investeringar i elnätet komma att kompensera för den lägre efterfrågan.
Tekniskt ser marknaden svag ut och de närmaste två veckorna kan mycket väl uppvisa fortsatt tryck nedåt. Vi ser nivåer runt 5000-5500 dollar som bra köptillfällen.
Aluminium
Före årsskiftet diskuterade vi kollapsen i oljepriset och dess påverkan på hela energiområdet som skapar ett negativt sentiment till råvaror. Trots att kinesiska producenter av aluminium är huvudsakligen beroende av kol spelar olja sin roll som del av energiekvationen. Som konsekvens finns det en oro för att i synnerhet kinesiska producenter kommer att öka produktionsnivån på grund av den lägre kostnaden, vilket kan leda till ökad export av aluminiumprodukter. Det fallande oljepriset i kombination med den starkare dollarn har varit de huvudsakliga faktorerna som har pressat priserna sedan december. I veckan började vi se ett starkare stöd komma in i aluminiummarknaden med en 1 procents uppgång. Detta kom samtidigt som oljepriset stabiliserades, och värt att nämna, trots att dollarn fortsatte att stärkas. Så vad händer härifrån? Från ett kostnadsperspektiv anser vi att nedsidan är begränsad. Tekniskt såg vi en trendvändning i fredags med en stark stängning rund 1845 dollar. Kortsiktigt ligger nästa motståndsnivå vid 1880-1900 dollar, vilket i det nuvarande negativa sentimentet kan visa sig svårt att bryta igenom. Dock ligger en trendvändning mot högre nivåer i korten de kommande veckorna.
Zink
Zink höll ställningarna väl i den generella svagheten bland basmetallerna i början av året. Den förväntade förbättringen av den fundamentala balansen är fortfarande relevant och förhindrar större rörelser på nedsidan. Stängningen av den gigantiska Centurygruvan i Australien senare i år tycks vara en stödjande faktor. Under senare delen av december och i viss utsträckning även i början av detta år har vi sett köpare som drar nytta av den låga terminspremien. Kurvan är i contango ända till december 2016. Därefter vänder den till backwardation. Det kan vara så att marknaden ser en potentiell korthet på grund av de förväntade utbudsrestriktionerna senare i år och I början av 2016.
Nickel
Volatiliteten i nickelmarknaden fortsätter in i det nya året. Det generella negativa sentimentet i råvarumarknaden som är nära ihopkopplat med det fallande oljepriset, stark dollar samt oro för Kina och Europa tog fäste i nickelmarknaden. Nya lägstanivåer noterades redan veckan innan, med en till säljvåg tillsammans med kopparkraschen. 14310 dollar var det lägst handlade priset på onsdagsnatten, en nivå som vi inte har sett sedan januari förra året, precis innan implementeringen av det indonesiska exportförbudet. Nickelpriset vände tvärt upp och stängde på 14770 dollar i fredags, i linje med övriga råvaror. Förutom det generella tumultet finns inte de fundamentala tecknen för den förväntade förbättringen. Det här var då utbudet av malm till de kinesiska Pig Iron producenterna skulle försvinna, delvis på grund regnsäsongen i Filippinerna och bristen på material. Det verkar finnas mer material än vad som tidigare har förväntats. Som vi har nämnt tidigare har LME-lagren ännu inte visat några tecken på minskning. Det positiva utbudscaset håller fortfarande i vår vy, dock minskar risken för kraftiga pristoppar med tiden. SEB har därför kraftigt sänkt prognosen för 2015 (se tabell ovan).
Guld
Guldpriset i dollartermer steg förra veckan med 4,7 procent. Den schweiziska centralbankens beslut att släppa schweizerfrancen fri mot euron bidrog till prisuppgången. Beslutet ledde till våldsam volatilitet i finansmarknaderna och många aktörer, däribland IMF, lyfte på ögonbrynen. Den väl rotade uppfattningen att schweizerfrancen är en reservvaluta rubbades och investerare sökte sig till guld som alternativ. Man såg även stora inflöden i börshandlade produkter med guld som underliggande.
Under veckan som kommer håller Grekland parlamentsval och Europeiska centralbanken fattar på torsdag beslut om nya stimulansåtgärder. Guldet får stöd av den osäkerhet som råder och även den tekniska analysen talar för ytterligare prisuppgångar.
El
Frånvaron av kalla vinterdagar (låg konsumtion) i kombination med riklig nederbörd och förhållandevis mycket vind har fått elmarknaden att krascha ytterligare. Den hydrologiska balansen (sista grafen), vilken i slutet av förra året var i ett relativt stort underskott, har återhämtats och är nu kring normal. Därutöver har den för den långa prissättningen (terminerna) marginalkostnaden för att producera el med kol och naturgas fallit kraftigt ytterligare. Oljeprisfallet har i mångt och mycket påverkat även priset på kol och andra fossila alternativ och den milda vintern så långt har gjort att lagren står väl fyllda.
Som framgår av grafen, så fortsätter elterminerna att visa följsamhet med marginalkostnaden. Noterbart är ändå att det senaste fallet i marginakostnad faktiskt inte har prisats in, vilket kan indikera ytterligare nedsida i elterminerna. Utsläppsrätterna och EURUSD har båda dämpat fallet i marginalkostnad men kolprisfallet har varit den starkare kraften.
I spotmarknaden har systempriset hållits i schack med de flesta vardagar väl under 30 EUR/MWh så långt i januari. Ändå har ett antal kortare perioder med högre pris noterats, den förra berodde mest på att Oskarshamn 3 var offline men idag med priset 34,50 EUR/MWh går kärnkraften som den ska. Det finns alltså fortsatt en stor priskänslighet i relation till temperatur och vindkraftens tillgänglighet men vi bedömer i nuläget dess effekter som kortvariga.
Med anledningen av ovanstående är det svårt att se att nordiska elterminer ska stärkas väsentligt eller långvarigt. Den fallande trend som präglat marknaden under mycket lång tid, se graf nedan (där vi för kontinuitetens skull valt År 2016 terminen), är i högsta grad fortsatt en realitet. Eftersom vi ännu bara är i mitten/slutet av januari så kvarstår risken för vinterkyla och därmed starkare spotpris och att frontterminerna sticker högre, men under rådande situation tror vi att marknaden mer kortvarigt stiger och att man därefter kommer att sälja ned den igen.
Kortsiktigt håller vi en kort till neutral vy medan vi långsiktigt håller en neutral vy. Inte för att det saknas negativ input men för att marknaden har fallit mycket, under lång tid och att det därmed är svårt att rekommendera sälj på rådande nivå med en, trots allt, begränsad nedsida i terminerna.
Jordbruksprodukter
Vete
Förra måndagen så publicerade det amerikanska jordbruksdepartmentet USDA årets första WASDE-rapport samt kvartalsvis lagerstatistik för USA per den 1 december. Rapporterna var i stort sett negativa för vete men signaler att amerikanska lantbrukare kommer att producera mindre vete under 2015/16 dämpade ändå prisfallet. Enligt USDA så uppgår sådden av höstvete till 40,5 miljoner acres, en minskning med 5 procent från 2014 och den lägsta nivån sedan 2010. Marknaden hade förväntat sig en marginell ökning.
Lagerstatistiken per den 1 dec kom in på 1,525 miljarder bushels, vilket var högre än marknadens förväntningar på 1,499 miljarder bushels.
Den globala produktionen av vete fortsätter att ligga på en rekordhög nivå och justeras dessutom upp med 1,2 miljoner ton till 723,38 ton till följd av en uppjustering för Etiopien (1,1 miljoner ton) och även EU (0,1 miljoner ton).
Tittar vi på utgående lager så överraskade USDA genom att justera upp utgående lager i USA med 33 miljoner bushels till 687 miljoner bushels till följd av lägre foder användning. Globala utgående lager justeras upp från 194,90 miljoner ton till 196,00 miljoner ton.
Även den globala exporten av vete justeras upp med 1,2 miljoner ton trots att exporten från Ryssland väntas minska med 2 miljoner ton till följd av de annonserade exportskatter som förväntas träda i kraft från den 1 februari.
Matif’s marskontrakt har haft en svängig vecka men har totalt sett stigit i pris och avslutade veckan på 197,50 euro, b.la. till följd av en svagare euro.
I veckan som gick så köpte Egyptens GASC 240 000 ton franskt vete. Vete från Rumänien och Argentina offererades också men ligger betydligt högre i pris än det franska vetet.
Handlare rapporterar att Rysslands regering försvårar handeln med spannmål redan nu genom att ytterligare kvalitetstester och längre väntetider för fraktdokument effektivt används för att bromsa exporten i förväg inför den 1 februari. Rapporter kom också under tisdagen att Ukrainas jordbruksminister – som senast för några dagar sedan sagt att inga exportrestriktioner är på tapeten – nu har bett handlare om att begränsa exporten av vete till 200 000 ton per månad under januari och februari.
CONAB justerar ner sitt estimat för Brasiliens produktion av vete från 7,6 miljoner ton till 5,9 miljoner ton och säger samtidigt att även kvalitén har påverkats av ogynnsamt väder i landets södra delar.
Chicago vetet (mars15) steg initialt i början på veckan men har sedan dess fallit tillbaka och avslutade veckan på 532,75 US cent. En negativ WASDE-rapport samt en förbättrad vädersituation för det amerikanska höstvetet i kombination med en starkare dollar fick priserna på fall.
Amerikanska exportsiffror kom in på 377 200 ton, vilket var i det lägre intervallet av marknadens estimat.
Majs
USDA rapporterade förra måndagen och lagerstatistiken för majs per den 1 dec kom in på 11,203 miljarder bushels, vilket var högre än marknaden hade förväntat sig.
Något överraskande så justerade USDA ner avkastningen i USA från 173,4 bpa till 171,0 bushels per acre samtidigt som produktionen justeras ner från 14,407 miljarder bushels till 14,216 miljarder bushels (fortfarande rekord). Utgående lager justeras ner från förra månadens 1,998 miljarder bushels till 1,877 miljarder bushels.
Den globala produktionen av majs justeras ner med 3.5 miljoner ton till 988,08 miljoner ton, framförallt till följd av lägre produktion i USA.
Globala utgående lager sänks från 192,20 miljoner ton till 189.15 miljoner ton – vilket fortfarande är betydligt högre än förra årets 172,23 miljoner ton – och även här görs den största justeringen för USA.
Marskontraktet för majs handlades upp direkt efter USDA’s publicering av WASDE-rapporten men lyckades inte hålla kvar vid styrkan utan föll kraftigt under tisdagen och bröt igenom den psykologiska nivån 400 US cent för att till slut stänga på 385,75 US cent, den lägsta nivån på fem veckor.
Priserna fick dock stöd mot slutet av veckan och steg till följd av vinsthemtagningar efter den senaste tidens prisnedgång inför stundande långhelg i USA. Relativt starka amerikanska exportsiffror, stigande priser i råolja och flera privata försäljningar som har annonserats av USDA under veckan gav också stöd åt prisuppgången och mars-kontraktet avslutade veckan på 380 US cent.
Sojabönor
Måndagens rapporter från USDA var överlag negativa för sojabönor även om lagerstatistiken per den 1 dec kom in på 2,524 miljarder bushels, vilket var lägre än marknadens förväntningar.
Produktionen av sojabönor i USA justeras upp från 3,958 miljarder bushels till 3,969 miljarder bushels till följd av ökad avkastning, samtidigt som utgående lager lämnas oförändrad på 410 mb, väl över marknadens estimat på 402 mb. Marknaden hade dessutom förväntat sig en betydligt högre exportsiffra för att återspegla den höga exporttakten i år men USDA satte siffran till 1,77 miljarder bushels – en ökning med endast 10 miljoner bushels.
Den globala produktionen av sojabönor justeras upp från 312.81 miljoner ton till 314,37 miljoner ton och markerar ökad produktion i USA och Brasilien. Brasiliens produktion justeras upp med 1,5 miljoner ton till 95,5 miljoner ton och börjar nu närma sig CONABS senaste estimat (95,9 miljoner ton). Argentina lämnades oförändrad på 55 miljoner ton.
Globala utgående lager justeras upp med nästan 1 miljoner ton till 90,78 miljoner ton och reflekterar framförallt en ökning av lager i Brasilien.
Sojabönor (Mar15) föll kraftigt efter USDA’s publicering av WASDE-rapporten där global produktion och utgående lager justerades upp. Därefter har priset fortsatt ner under veckan men funnit temporärt stöd vid den tekniskt och psykologiskt viktiga 1000 US cent-nivån, Amerikansk statistik under torsdagen fick dock priset att bryta igenom stödet och mars-terminen avslutade veckan på 991 US cent. Gynnsamt väder i Sydamerika inför den stundande skörden liksom förväntningar på att arealen under sojabönor i USA kommer att öka i vår har också fått priserna under press.
Starka amerikanska exportsiffror för sojabönor förmådde inte att hindra torsdagens prisfall som kom som en reaktion i samband med statistik från NOPA (National Oilseed Processors Association) som var något av en besvikelse. Crush data för december kom in på 165,4 miljoner bushels, vilket var en ökning från novembers 161,2 miljoner bushels, men fortfarande lägre än marknadens förväntningar på 166,8 miljoner bushels.
Ris
Måndagens WASDE-rapport visade endast små förändringar i både utbud och konsumtion.
Den globala produktionen av ris justeras upp med 0,23 miljoner ton från förra månaden till 475,47 miljoner ton, vilket dock är något lägre än rekordskörden 2013/14. Revideringen beror framförallt på en ökning i produktionen för Paraguay vilken till viss del väger upp för lägre produktion i Brasilien.
Globala utgående lager estimeras till 99,00 miljoner ton, vilket är 0,12 miljoner ton lägre än förra månaden och en minskning med 7,86 miljoner ton från året innan. Enligt USDA minskar lagren i Brasilien och Thailand, medan de ökar i USA och Bangladesh.
[box]SEB Veckobrev Veckans råvarukommentar är producerat av SEB Merchant Banking och publiceras i samarbete och med tillstånd på Råvarumarknaden.se[/box]
Disclaimer
The information in this document has been compiled by SEB Merchant Banking, a division within Skandinaviska Enskilda Banken AB (publ) (“SEB”).
Opinions contained in this report represent the bank’s present opinion only and are subject to change without notice. All information contained in this report has been compiled in good faith from sources believed to be reliable. However, no representation or warranty, expressed or implied, is made with respect to the completeness or accuracy of its contents and the information is not to be relied upon as authoritative. Anyone considering taking actions based upon the content of this document is urged to base his or her investment decisions upon such investigations as he or she deems necessary. This document is being provided as information only, and no specific actions are being solicited as a result of it; to the extent permitted by law, no liability whatsoever is accepted for any direct or consequential loss arising from use of this document or its contents.
About SEB
SEB is a public company incorporated in Stockholm, Sweden, with limited liability. It is a participant at major Nordic and other European Regulated Markets and Multilateral Trading Facilities (as well as some non-European equivalent markets) for trading in financial instruments, such as markets operated by NASDAQ OMX, NYSE Euronext, London Stock Exchange, Deutsche Börse, Swiss Exchanges, Turquoise and Chi-X. SEB is authorized and regulated by Finansinspektionen in Sweden; it is authorized and subject to limited regulation by the Financial Services Authority for the conduct of designated investment business in the UK, and is subject to the provisions of relevant regulators in all other jurisdictions where SEB conducts operations. SEB Merchant Banking. All rights reserved.
Analys
SEB Metals price forecast update

Softer economic growth in 2024 calls for somewhat softer metals prices in 2024. Industrial metals prices as well as other commodity prices exploded during Covid-19 as governments around the world unleashed stimuli in the magnitude of 10x of what was done during the global financial crisis in 2008/09. Consumers shifting spending from services to consumer goods added to the boom. Bloomberg’s industrial metals price index was up 91% in March 2022 versus January 2020 because of this. Global manufacturing PMI peaked in May 2021 and has been fading since and below the 50-line from September 2022 with latest reading at 48.8. Industrial metals prices have faded since their peak in March 2022 but are still 30% higher than they were in January 2020. Even zinc, the worst performing metal, is still 9% above where it was in January 2020. As such one could possibly argue that industrial metals have not yet fully faded from their Covid-19 stimulus boom. One possible explanation could be inflation where US inflation is up 19% over the period. But this still leaves industrial metals up 11% in real terms. Another possible explanation is the big jump in energy prices over the period. While coal and gas prices have fallen back a lot, they are still quite high. The coal price in western Europe is 110% above where it was at the start 2020 and 50% above its 2010-2019 average. Most industrial metals are highly energy intensive to produce with digging and crushing of rocks, smelting, and refining of ore. The current aluminium price of USD 2215/ton is for example well aligned with coal prices. In addition to this there has also been significant closures of zinc and aluminium smelting capacity in Europe which probably have supported prices for these metals.
Global economic growth is forecasted to slow from 3.5% in 2022, to 3.0% in 2023 and then again to 2.9% in 2024 as the big jump in interest rates induce economic pain with a lag. Aligned with this we expect lower industrial metals prices in 2024 than in 2023 though only marginally lower for most of the metals. But the field of metals is wide, and the price action is thus adverse. Copper is likely the metal with the most strained supply and with huge needs in the global energy transition.
Aluminium: Prices will likely be depressed versus marginal costs in 2024. Aluminium from Russia is flowing unhindered to the market. Most is going to China for reprocessing and potentially re-exported while some is going to Turkey and Italy. It is all flowing into the global pool of aluminium and as such impacting the global market balance. The LME 3mth aluminium price is currently well aligned with coal prices and both have traded mostly sideways since June this year. Aluminium premiums in the EU have however fallen 30-40% since mid-June in a sign of weakness there. The global market will likely run a surplus in 2024 with depressed prices versus the marginal cost of production.
Copper: Softer fundamentals in 2024 but with accelerating tightness on the horizon. Copper is currently trading at USD 8470/ton and close to 37% above its early Jan 2020 level. The market is expected to run a slight surplus in 2024 followed by accelerating tightness the following years. Downside price risk for 2024 is thus warranted along with softer global growth. The power of Unions is however getting stronger in Latin America with demands for higher salaries. Strikes have broken out in Peru with production at the Las Bambas copper mine at only 20%. Further strikes and disruptions could quickly put the market into deficit also in 2024.
Nickel: Indonesia pursuing market share over price pushing the price down the cost curve. Indonesia’s nickel production is growing rapidly. Its production reached 1.6 million ton in 2022 (+54% YoY) and accounted for close to 50% of total global supply in 2022. Its share looks set to reach 70% by 2030. Lower prices will stimulate demand and will also force higher cost producers to shut down thus making room for the wave of new supply from Indonesia. Prices will be sluggis the nearest years as Indonesia aims for market share over price.
Zinc: Price has stabilized around USD 2500/t. Weakness in global construction will drive prices lower at times in 2024. The 3mth LME zinc price has fallen from a peak of USD 4499/ton in April 2022 to only USD 2248/ton in May 2023. Since then, it has recovered steadily to USD 2500/ton. Demand could struggle in 2024 as construction globally will likely struggle with high interest rates. But mine closures is a natural counter effect of low prices and will put a floor under prices.
Price outlook

Bjarne Schieldrop
Cheif Commodities Analyst
SEB Commodity Research
Analys
Now it’s up to OPEC+

All eyes are now back at OPEC+ after the recent fall in oil prices along with weakening crude curve structures and weakening economic statistics. OPEC+ will have to step up the game and give solid guidance of what it intends to do in 2024. If Saudi Arabia is to carry the burden alone (with only a little help from Russia) it will likely need to keep its production at around 9.0 m b/d on average for 2024 and drop it down towards 8.5 m b/d in Q1-24. This may be too much to ask from Saudi Arabia and it may demand some of the other OPEC members to step up and join in on the task to regulate the market in 2024. More specifically this means Iraq, Kuwait and UAE. The oil market will likely be quite nervous until a firm message from Saudi/Russia/OPEC+ is delivered to the market some time in December.

Saudi Arabia may get some help from President Joe Biden though as his energy secretary adviser, Amos Hochstein, has stated that the US will enforce sanctions on Iran on more than 1 m b/d.
Brent crude fell 4.6% ydy to USD 77.4/b and over the last three trading sessions it has lost USD 5.1/b. This morning it is trading only marginally higher at USD 77.6/b which is no vote of confidence. A good dose of rebound this morning would have been a signal that the sell-off yesterday possibly was exaggerated and solely driven by investors with long positions flocking to the exit. So there’s likely more downside to come.
In general there is a quite good relationship between net long speculative positions in Brent crude and WTI versus the global manufacturing cycle. Oil investors overall typically have an aversion of holding long positions in oil when the global economy is slowing down. As of yet there are few signs that the global economic cycle is about to turn. Rather the opposite seems to be the case. Global manufacturing fell in October and yesterday we saw US industrial production fall 0.6% MoM while continued jobless claims rose more than expected and to the highest level in two years. This matches well with the logic that the strong rise in interest rates since March 2022 is inflicting pain on the economy with more pain ahead as the effect comes with a lag.
Most estimates are that the global oil market is running a solid deficit in Q4-23. The IEA has an implied deficit in the global oil market of 1 m b/d in Q4-23 if we assume that OPEC will produce 28 m b/d vs. a call-on-OPEC at 29 m b/d. But prices in the oil market is telling a different story with weakening crude curves, weakening refining margins and a sharp sell-off in oil prices.
For 2024 the general forecasts are that global economic growth will slow, global oil demand growth will slow and also that the need for oil from OPEC will fall from 28.7 m b/d to 28.4 m b/d (IEA). This is a bearish environment for oil. The average Brent crude oil price so far this year is about USD 83/b. It should essentially be expected to deliver lower in 2024 with the negatives mentioned above.
Two things however will likely counter this and they are interconnected. US shale oil activity has been slowing with falling drilling rig count since early December 2022 and that has been happening at an average WTI price of USD 78/b. The result is that total US liquids production is set to grow by only 0.3 m b/d YoY in Q4-24. This allows OPEC+ to support the oil price at USD 80-90/b through 2024 without fear of loosing a significant market share to US oil production. Thus slowing US liquids production and active price management by OPEC+ goes hand in hand. As such we do expect OPEC+ to step up to the task.
So far it has predominantly been Saudi Arabia with a little help from Russia which together proactively have managed the oil market and the oil price through significant cuts. Saudi Arabia produced 10.5 m b/d in April but then cut production rapidly to only 9.0 m b/d which is what it still produces. Its normal production is about 10 m b/d.
What has made the situation more difficult for Saudi Arabia is the combination of solid growth in non-OPEC supply in 2023 (+2.1 m b/d YoY; IEA) but also a substantial revival in production by Venezuela and Iran. The two produced 660 k b/d more in October than they on average did in 2022. So the need for oil from Saudi Arabia is squeezed from both sides.
All eyes are now back at OPEC+ after the recent fall in oil prices along with weakening crude curve structures and weakening economic statistics.
OPEC+ will have to step up the game and give solid guidance of what it intends to do in 2024. If Saudi Arabia is to carry the burden alone (with only a little help from Russia) then it will likely need to keep its production at around 9.0 m b/d on average for 2024 and drop it down towards 8.5 m b/d in Q1-24. This may be too much to ask from Saudi Arabia and it may demand some of the other OPEC members to step up and join in on the task to regulate the market in 2024. More specifically this means Iraq, Kuwait and UAE.
The oil market will likely be quite nervous until a firm message from Saudi/Russia/OPEC+ is delivered to the market some time in December.
Saudi Arabia may get some help from President Joe Biden though as his energy secretary adviser, Amos Hochstein, has stated that the US will enforce sanctions on Iran on more than 1 m b/d.
Analys
More from Venezuela and Iran means smaller pie for Saudi

Production in Venezuela and Iran is on the rise and is set to rise further in the coming months and in 2024. Combined their production could grow by 0.8 m b/d YoY to 2024 (average year to average year). The IEA projected in its latest OMR (Oct-2023) that call-on-OPEC will fall to 28.3 m b/d in 2024, a decline of 0.5 m b/d. This combination would drive implied call-on-Saudi from 10.4 m b/d in 2023 to only 9.1 m b/d in 2024 and as low as 8.6 m b/d in Q1-24 if Saudi Arabia has to do all the heavy lifting alone. Wider core OPEC cooperation may be required.

The IEA is out in the news today projecting peak oil demand this decade with global demand standing at no more than 102 m b/d towards the end of this decade. If so it would imply a call-on-Non-OPEC of only 66.4 m b/d in 2028 assuming that OPEC in general will demand a market share of 30 m b/d + NGL of 5.6 m b/d. The IEA (Oct-23) projects non-OPEC production to average 68.8 m b/d in 2024. That’s already 2.4 m b/d more than what would be sustainable over time if global oil demand is set to peak later this decade. Oil producers in general cannot have a production growth strategy in a peak oil demand world.
The US has decided to lift sanctions towards Venezuela for six months (18 April) as a measure to tempt it to move towards more democratic processes. And if it does, then the lifting of sanctions could continue after the 6 months. A primary opposition election took place this weekend with lawmaker Maria Corina Machado currently holding 93% of the vote count. Venezuela will next year hold a presidential election but fair play seems unlikely with Maduro in charge. The lifting of sanctions allows Venezuela’s PdV to resume exports to all destinations. Bans on new, foreign investments in the oil and gas sector are also lifted though Russian entities and JV’s are still barred.
Venezuela produced 0.8 m b/d in September and indicates that it can lift production by 0.2 m b/d by year and with more rigs and wells by 0.5 m b/d to 1.3 m b/d in the medium term.
Oil production in Iran has been on a steady rise since its low-point of 2.0 m b/d in 2020. Last year it produced 2.5 m b/d. In September it produced 3.1 m b/d, but Iran’s oil minister says production now is at 3.3 m b/d. Iran’s rising production and exports is not about the US being more lenient in its enforcement of sanctions towards Iran. It is more about Iran finding better ways to circumvent them but even more importantly that China is importing more and more oil from Iran.
Production by Iran and Venezuela is recovering. YoY production from the two could rise by close to 0.8 m b/d in 2024. This will lead to a decline in call-on-Saudi oil.

The IEA estimated in its latest OMR report that call-on-OPEC will fall from 28.8 m b/d in 2023 to 28.3 m b/d in 2024. If all OPEC members except Saudi Arabia produces the same amount in 2024 as in 2023, then the need for Saudi Arabia’s oil (call-on-Saudi) will fall from a healthy 10.4 m b/d in 2023 to a still acceptable 9.9 m b/d in 2024. Its normal production is roughly 10 m b/d.
If however production by Iran and Venezuela rise by a combined 0.5 m b/d YoY in 2024, then call-on-Saudi will fall to 9.4 m b/d which is not so good but still manageable. But if Iran’s oil minister is correct when he says that its current production now is at 3.3 m b/d, then it is not far fetched to assume that Iran’s oil production may average maybe 3.4-3.5 m b/d in 2024. That would yield a YoY rise of 0.6 m b/d just for Iran. If we also assume that Venezuela manages to lift its production from 0.8 m b/d this year to 1.0 m b/d in 2024, then the combined growth from the two is closer to 0.8 m b/d. That would push call-on-Saudi down to only 9.1 m b/d which is not good at all. It would require Saudi Arabia to produce at its current production of 9.0 m b/d all through 2024.
The IEA further estimates that call-on-OPEC will average 27.7 m b/d in Q1-24. If we assume Iran @ 3.4 m b/d and Venezuela @ 1.0 m b/d then call-on-Saudi in Q1-24 will only be 8.6 m b/d. I.e. Saudi Arabia will have to cut production further to 8.6 m b/d in Q1-24. At that point Saudi Arabia will likely need or like other core OPEC members like Iraq, Kuwait and UAE as well as Russia to join in.
Implied call-on-Saudi. Call-on-OPEC is set to decline from 28.8 m b/d to 28.3 m b/d to 2024. If all OPEC members produced the same in 2024 as in 2023 then call-on-Saudi would fall by 0.5 m b/d to 9.9 m b/d. But if Venezuela and Iran increases their combined production by 0.8 m b/d YoY in 2024 then call-on-Saudi falls to 9.1 m b/d.

If we look a little broader on this topic and also include Libya, Nigeria and Angola we see that this group of OPEC members produced 11.4 m b/d in 2010, 10.1 m b/d in 2017 and only 5.1 m b/d at the low-point in August 2020. The decline by these OPEC members has of course the other OPEC and OPEC+ members to stem the rising flood of US shale oil production. The production from this unfortunate group of OPEC-laggards is however now on the rise reaching 7.5 m b/d in September. With more from Iran and Venezuela it could rise to 8.0 m b/d in 2024. Production from Nigeria and Angola though still looks to be in gradual decline while Libya looks more sideways. So for the time being it is all about the revival of Iran and Venezuela.
The unfortunate OPEC-laggards had a production of 11.4 m b/d in 2010. But production then fell to only 5.1 m b/d in August 2020. It helped the rest of OPEC’s members to manage the huge increase in US shale oil production. Production from these countries are now on the rebound. Though Nigeria and Angola still seems to be in gradual decline.

What everyone needs to be attentive to is that call-on-OPEC and even more importantly call-on-Saudi can only erode to a limit before Saudi/OPEC/Russia will have to take action. Especially if the forecast for needed oil from OPEC/Saudi for the nearest 2-3 years is in significant decline. Then they will have to take action in the sense that they stop defending the price and allows the price to fall sharply along with higher production. And yet again it is US shale oil producers who will have to take the brunt of the pain. They are the only oil producers in the world who can naturally and significantly reduce their production rather quickly. I.e. the US shale oil players will have to be punished into obedience, if possible, yet one more time.
We don’t think that it is any immediate risk for this to happen as US shale oil activity is slowing while global oil demand has rebounded following Covid-lockdowns. But one needs to keep a watch on projections for call-on-OPEC and call-on-Saudi stretching 1-2-3 years forward on a continuous basis.
In its medium term oil market outlook, Oil2023, the IEA projected a fairly healthy development for call-on-OPEC to 2028. First bottoming out at 29.4 m b/d in 2024 before rising gradually to 30.6 m b/d in 2028. The basis for this was a slowing though steady rise in global oil demand to 105.7 m b/d in 2028 together with stagnant non-OPEC production due to muted capex spending over the past decade. But this projection has already been significantly dented and reduced in IEA’s latest OMR from October where call-on-OPEC for 2024 is projected at only 28.3 m b/d.
In a statement today the IEA projects that global oil demand will peak this decade and consume no more than 102 m b/d in the late 2020ies due to (in large part) rapid growth in EV sales. This would imply a call-on-OPEC of only 26.9 m b/d in 2028. It is not a viable path for OPEC to produce only 26.9 m b/d in 2028. Especially if production by Iran and Venezuela is set to revive. I.e. OPEC’s pie is shrinking while at the same time Iran and Venezuela is producing more. In this outlook something will have to give and it is not OPEC.
One should here turn this on its head and assume that OPEC will produce 30 m b/d in 2028. Add OPEC NGLs of 5.6 m b/d and we get 35.6 m b/d. If global oil demand in 2028 stands at only 102 m b/d then call-on-Non-OPEC equates to 66.4 m b/d. That is 3.1 m b/d less than IEA’s non-OPEC production projection for 2028 of 69.5 m b/d but also higher than non-OPEC production projection of 68.8 m b/d (IEA, Oct-23) is already 2.4 m b/d too high versus what is a sustainable level.
What this of course naturally means is that oil producers in general cannot have production growth as a strategy in a peak-oil-demand-world with non-OPEC in 2024 already at 2.4 m b/d above its sustainable level.
The US is set to growth its hydrocarbon liquids by 0.5 m b/d YoY in 2024. But in a zero oil demand growth world that is way, way too much.

-
Nyheter4 veckor sedan
Snart inleds den tredje guldcykeln
-
Nyheter4 veckor sedan
8 bra litium-aktier om man vill investera i batterimetallen
-
Nyheter4 veckor sedan
Priset på levande svin i Kina störtar
-
Nyheter4 veckor sedan
Priset på apelsinjuice såg sin största nedgång på sex veckor
-
Nyheter4 veckor sedan
Två grafer som visar att det finns tillräckligt med litium på marknaden
-
Nyheter3 veckor sedan
Diamantjättarnas insatser för att begränsa utbudet har fått stopp på prisfallen
-
Nyheter4 veckor sedan
Bra energiförutsättningar i Norden trots osäker omvärld
-
Nyheter2 veckor sedan
Christian Kopfer förklarar läget på oljemarknaden