Analys

SEB – Råvarukommentarer, 19 november 2012

Publicerat

11 år sedan

den

19 november, 2012

Rekommendationer

Vi inleder bevakningen av Nickel med en köprekommendation. Majs och sojabönor föll förra veckan, vilket fick våra positioner i SHORT-certifikat att utveckla sig väl. Guld, silver och platina tyngs av en stark dollar. Vi tror att dollarn kan fortsätta att stärkas. Detta innebär att noteringarna i dollar kan bli lägre, men då inte nödvändigtvis i svenska kronor. Vi går över till neutral rekommendation på olja, efter förra veckans prisuppgång. Vi är alltjämt positiva till elpriset och rekommenderar köp av t ex EL S.

Råolja – Brent

Veckan som varit har präglats av oro för – och nedjusteringar av efterfrågan, vilket tyngt priset. Samtidigt har det varit förnyad geopolitisk oro, där Israels försvar mot Hamas raketbeskjutningar är det senaste tillskottet. Situationen i och kring Syrien med potentiella spridningsrisker till grannländer som Turkiet och inte minst Israel, utgör ytterligare hot. Balansen mellan utbud och efterfrågan är mindre ansträngd efter de senaste nedjusteringarna av efterfrågan samt starka produktionssiffror från länder som Irak och Libyen. I nuvarande miljö minskar det risken för oljepriser över 120 USD/fat. Samtidigt utgör situationen i Mellanöstern med ovan nämnda oroshärdar samt den nyuppblossade konflikten mellan Israel och Hamas och de pågående sanktionerna mot Iran, en risk. Blir det en större eskalering av någon av konflikterna kan priset på olja snabbt rusa.

International Energy Agency, IEA, justerade i veckan ned efterfrågeprognosen för Q412 något till 90,1 miljoner fat per dag (-0,3 miljoner fat). Skälet är den svaga utvecklingen i Europa samt det tillfälliga bortfallet i efterfrågan som följde på stormen Sandy. Produktionen justerades samtidigt upp, även det måttligt men sammantaget är balansen i marknaden nu bättre. IEA justerar också ned tillväxtprognosen för 2013 och räknar nu med en ökning på +0,83 miljoner fat jämfört med år, vilket är mindre än tidigare.

IEA kommunicerade också dramatiska förändringar i den globala energibalansen. Organisationen räknar med att USA, p g a ny teknologi som shale-oil/gas tekniken, kommer passera Saudi Arabien som världens största oljeproducent år 2017 och Ryssland som den största naturgasproducenten redan år 2015. Det är en radikal förändring med det tidigare budskapet där Saudi beräknades vara största oljeproducent ända till 2035. Onekligen ritas världens energilandskap om och balanserna ändras. IEA räknar därmed med att USA blir nettoexportör år 2030. Idag står import för ca 20% av USA:s energibehov. Det kommer också att innebära att olja från Mellanöstern, i högre grad än idag, kommer avsättas i den starkt växande asiatiska marknaden. Så servi att de allt för verklighetsanpassade förespråkarna inom ”peak oil” rörelsen, fått ordentligt fel, därför att de inte tar hänsyn till att produktion är beroende av pris och teknisk utveckling.

Veckans DOE rapport visade att de amerikanska råoljelagren minskade med 1,1 mfat mot förväntat upp 2,6. Distillates föll med hela 2,6 mfat mot väntat ner 0,9.

I veckan har Brentkontraktet stigit. Våra certifikat följer nu januarikontraktet och vi har fått del i ytterligare en gynnsam backwardation rullning. Trots bättre utbuds-/efterfrågebalans och trots en oroväckande teknisk formation, se graf, där en stängning under 104.76 öppnar för ytterligare fall, så tycker vi att den nedre delen av handelsintervallet, kring 105-106 nivån, är köpvärd, då;

Vi det bedömer det som osannolikt att priset på råolja, varaktigt, kommer att falla under 105-nivån, såvida inte tillväxtprognoserna skrivs ned väsentligt. Den senaste statistiken från både Kina och USA indikerar att det värsta kanske ligger bakom oss. Samtidigt är situationen i Europa fortfarande illavarslande.
Oljepriset kommer att fortsätta vara väl understött av stora geopolitiska risker. Ökad spänning i veckan som varit, har redan lyft priset.
Det krävs ett högt oljepris för att stimulera tillräckliga investeringar i ny kapacitet.
Många producentländer behöver ett högt pris för att balansera budgeten.
Brent lämpar sig väl för produktion av mellandestillat som bensin och diesel. Lagren av mellandestillat är historiskt låga och den kommande vintern riskerar att urholka lagren ytterligare.
Produktionen i Nordsjön har, under hösten, varit kraftigt begränsad. Problemen skulle nu ha varit lösta men istället meddelades nyligen ytterligare störningar och förseningar.

I fredags stängde kontraktet på 109 usd, där vi håller en neutral rekommendation.

Nedan ser vi spotkontraktets kursutveckling. Priset ligger strax under 110 dollar och det ser ut som om man kan förvänta sig ”sidledes” rörelse i veckan som kommer.

Elektricitet

Vädret är fortfarande milt med mycket nederbörd och den hydrologiska balansen är stark efter ett år med mycket regn. Kärnkraften producerar 95% av fullt. Inför vintern ser läget därför mindre ansträngt ut än tidigare vintrar.

I förra veckans brev argumenterade vi för att det finns god potential för högre elterminer, enligt nedanstående resonemang;

Kostnaden mellan att producera el i kolkraftverk vilket oftast är marginalprissättande och elterminerna, har under en tid varitovanligt stor, se graf nedan. Därmed har det, tidigare, funnits mer fallhöjd i elterminerna. Sedan mitten av oktober har differensen successivt minskat, då;

Elpriset fallit
Det europeiska priset på kol och utsläppsrätter har stigit.

I grafen är marginalkostnaden för kolkraft, blå linje, justerad. Verklig marginalkostnad är lägre.

Den utlösande faktorn för högre elpriser kommer sannolikt vara ett väderskifte. Sommaren och hösten har varit nederbördsrik. Blötvädret är redan inprisat, varför ett skifte till kallare och torrare väder bäddar för snabb uppgång. De båda uppgångar som skedde i oktober följde båda på moderata väderleksskiften, vilket visar på potentialen. Vår rekommendation är att ligga steget före, alltså att köpa innan ett eventuellt väderskifte, då det med stor sannolik kommer vara försent att agera när skiftet väl bekräftas.

I veckan som varit, har också terminerna handlats upp något, i linje med vårt resonemang ovan men utan att vi egentligen mer än anade en tendens till väderskifte, prognoserna är fortsatt milda med nederbörd något över normal. Samtidigt så har marginalkostnaden fallit som en följd av lägre pris på utsläppsrätter, vilket därför tillfälligt begränsar potentialen i en uppgång något.

Eftersom ”utfallsrummet” är begränsat (vi tror inte på priser över 44), rekommenderar vi certifikatet BULL EL X2 S, för att erhålla god utväxling på prisrörelsen. Nedsidesrisken har ökat något sedan förra brevet, varför vi påminner om vikten av en exit-strategi.

SEB har följande börshandlade certifikat kopplade till elterminer på Nasdaq OMX.

Long ———– Short
EL S Bear —– El X2 S
Bull El X2 S — Bear El X4 S
Bull El X4 S

Guld och Silver

Guldpriset föll på den nya utbuds- och efterfrågerapporten från World Gold Council i veckan. Priset brukar stiga på rapporter från dem, eftersom de är en intresseorganisation för branschen, framförallt för producenterna. Att det inte blev så den här gången beror på att siffrorna visade på minskad efterfrågan från Kina. Däremot ökade efterfrågan det tredje kvartalet från Indien. Oktober är den stora vigsel-månaden i Indien. Bara i New Delhi kan det vara 25,000 bröllop på en dag. Den traditionella gåvan till bruden är guldsmycken, eftersom detta är en ägodel som förblir hennes för alltid.

Nedan ser vi kursdiagrammet för silver i dollar per troy ounce. Situationen är identisk med den för guld.

Tekniskt, ser kursutvecklingen svag ut. Priset för både guld och silver kan mycket väl falla av.

Platina

Platinapriset stötte på motstånd på 1600 dollar per troy uns och föll sedan ner till 1558 i fredags. Stöd finns på 1528. Om priset faller under den nivån bör man gå ur alla positioner.

Basmetaller

Koppar och nickel stänger veckan marginellt ned medan zink och aluminium är upp 0,8 % respektive 1,5 %. Marknaderna står och väger. Förväntad återhämtning av tillväxten i Kina motverkas av oro för amerikanska budgetförhandlingar och svagare industrikonjunktur i Europa. Den uppblossade konflikten på Gazaremsan har förstärkt oron för ett fullskaligt krig i regionen.

Kinas State Reserve Bureau (SRB) verkställde en första runda av de annonserade strategiska köpen av 100 tton aluminium och lika mycket zink under torsdagen. Enligt lokala källor ska 400 tton aluminium köpas in vid fyra tillfällen. Köpen är en kvarvarande del av det mandat som SRB fick i samband med krisen hösten 2008. Enligt uppgift finns utrymme att köpa mer av nämnda metaller, men även koppar.

Den stora frågan i metallmarknaden de kommande veckorna/månaderna, är vad den nya ledningen i Kina kommer presentera i form av eventuella stimulanser. Huvudspåret är att de kommer att koncentrera sig på inhemsk konsumtion, vilket troligtvis innebär att de traditionella infrastrukturinvesteringarna inte blir lika omfattande som tidigare. Det scenariot är nog ganska ”inprisat” i marknaden, vilket bidragit till den svagare pristrenden under hösten. Blir det mer än väntat påverkas metallerna.

Vi ser ett mer positivt scenario (mer sannolikt), och ett lite tråkigare (mindre sannolikt).

Positivt scenario: Kina stimulerar vidare med sina infrastrukturprojekt mer än marknaden förväntat (de blir ”tvungna” för att uppfylla tillväxtmålen). Europa, USA och Japan fortsätter med de penningpolitiska stimulanserna. Investeringskapital flödar in i råvaror som inflationsskydd. USA får till en lösning av ”budgetstupet” (det mest troliga). Industrin ”vaknar till liv” och börjar bygga lager.

I det mindre positiva scenariot ”vilar Kina på hanen” och låter tidigare gjorda investeringar få ”verka ut” och att de med viss försiktighet blir mer återhållsamma på investeringsfronten, och fokuserar mer långsiktigt på ökad konsumtion. De monetära stimulanspaketen (USA, Europa och Japan) får inte avsedd effekt bl.a. p.g.a. alltför svag arbetsmarknad i USA. I det scenariot uteblir prisuppgångarna på metallerna, men det behöver inte innebära någon större prisnedgång! Risken är större på uppsidan.

Nickel – veckans metallspecial

Prisrörligheten på nickel är vanligtvis större än på övriga basmetaller. Under det stora basmetallrallyt 2004-2008 nådde prisetnivåer upp mot $50000/ton, för att under krisen 2008 falla ned till $10 000. Under senare år har priset etablerat sig i intervallet $ 15–25 000. Nickel är en dyr legering och den mest avgörande för priset på rostfritt stål. Ett vanligt rostfritt stål kallas för 18/8-stål. Vi använder det i diskbänkar och bestick, t ex. Det består av 74% vanligt stål, 18% krom och 8% nickel. Den dyraste ingrediensen är nickel.

66 % av nickelproduktionen går till produktion av rostfritt stål. Hela 90 % går till någon form av stålframställning. Historiskt har nickel ofta hamnat i bristsituationer, delvis för att produktionen suttit på relativt få händer, där ryska Norilsk är en betydande producent och står för ca 20 % utbudet. Produktionsstörningar har hört till vanligheterna. På senare år har utbudet blivit mer spritt och fått ”konkurrens” från, dels produktion av s.k. Nickel Pig Iron, tackjärn som produceras i Kina med högt nickelinnehåll (baserat på malm från Indonesien och Filippinerna) samt av nya produktionstekniker (High Pressure Acid Leaching), med s.k. urlakningsmetoder. Den har länge varit på forskningsnivå och har först på senare år på allvar börjat utmana traditionell nickelframställning. Osäkerheten kring tekniken och dess potentiella bidrag till utbudet har i sig skapat stor prisvolatilitet för nickel.

I nuläget är vi i en situation där efterfrågan framför allt är vikande i Europa med överkapacitet i den rostfria stålindustrin. USA däremot ökar, samtidigt som Kina fortsätter en hög produktionstakt för att uppnå uppsatta produktionsmål. Den globala rostfria stålproduktionen förväntas öka med 3,5 % i år. Givet att HPAL-produktionen kommer till stånd som planerat (något som tidigare år sällan inträffat) pekar det på en nickelmarknad i balans till ett visst överskott om ca 25-50 tton (i förhållande till en global produktion på ca 1,6 Mton). Vad marknadens aktörer vet av erfarenhet är att det svänger väldigt snabbt. Den rostfria industrin är väldigt ryckig. Ur ett produktionskostnadsperspektiv anses allmänt $15000 utgöra ”nickelbotten”, d.v.s. när produktionen blir tillräckligt olönsam för att initiera produktionsneddragningar. Vi är således nära vid dagens $16000. Den rostfria stålproduktionen har ökat i genomsnitt med 5 % de senaste 20-25 åren, då rostfritt är ett ”vinnande” material. Således när efterfrågan närmar sig trend så är potentialen för ökad tillväxt från dagens nivå ganska stor. I det mer positiva scenariot (se under ingressen till basmetaller) bedömer vi potentialen på uppsidan som stor, på 12 månaders sikt kan vi ganska lätt få se $20 000. Nivåer upp $25000, d.v.s. en uppgång på 50 % från dagens nivåer, är inte alls en omöjlighet på lite längre sikt. Man får heller inte glömma att för fem år sedan kostade 50000 dollar.

Nickelpriset på LME perioden 1987-2012

Nickel är generellt en köpvärd metall På kort sikt pendlar nickel mellan $15 800- $16 200. Vi avvaktar för att se hur den kommer att ”bete sig” kring stödnivåerna. Ett genombrott av motståndsnivån $16500 skulle signalera en kortsiktig köpsignal.

Nickels användningsområden

Vi rekommenderar köp av NICKEL S eller BULL NICKEL X2 / X4 S för den som vill ta mer risk. Man bör gå ur positionen om priset faller genom 15,800 dollar per ton, som är stödet i den konsolideringsfas som varit rådande sedan prisfallet slutade i slutet av oktober.

Koppar

LME-koppar avslutade veckan på minus 0,2 % på $ 7620. Vi har varnat för risken för prisfall ned mot den lite mer avgörande tekniska nivån $7400, vid ett definitivt brott av $7600. Det står och väger. Koppar är den ledande basmetallen och sätter ofta tonen för hela komplexet. Det är också den mest Kinakänsliga metallen. Resonemanget ovan för basmetaller i stort gäller i allra högsta grad för koppar. Makroscenen de närmsta veckorna, och i synnerhet vad som kommer från kina, blir avgörande. Resonemanget kring marginalkostnader gäller inte koppar på samma sätt som för övriga basmetaller, vilket gör att prisfallsrisken möjligtvis är lite större. Vad som motiverar ett relativt högre pris är ”riskpremien” för Kinas stora importbehov, i kombination med ett eftersläpande utbud, främst beroende på låga halter och försenade projekt. Vi är fortsatt lite avvaktande (främst p.g.a. den tekniska bilden), men är beredda och letar köplägen.

Aluminium

Aluminium har varit i blickfånget under veckan. Priset stänger veckan upp 1,5 % på $1950 efter att ha varit uppe och nuddat vid $2000. Rykten i början av veckan om Kinas strategiska köp av 400 tton, fick priset att stiga kraftigt. Torsdagens bekräftade köp av 100 tton (som enligt uppgift kommer att följas av tre poster till), fick aktörerna att ta hem vinster med påföljande rekyl. Den tekniska bilden ser mer positiv ut för aluminium och långsikta tekniska analyser tyder på en ”urbottningsfas”. Om priset kommer ned till $1900 igen är det köpläge. Potentialen är ganska stor. Priset var så sent som i september uppe i $2200 (12 % högre).

Zink

Zink och aluminium är på ett sätt i en liknande situation. Lagernivåerna är höga, men till stor del uppknutna i s.k. contangoaffärer. Det innebär att hedgefonder och handelshus köpt metall i LME-lager och samtidigt sålt på termin när contangon (terminspremien) är tillräckligt hög för att göra vinst (Contango-finansieringsränta –lagerhyra > noll). Detta i kombination med kapacitetsproblem i lagerhusen för utlastning, undanhåller en betydande del av materialet från den fysiska marknaden. Veckan stängde upp 0,8 % på $1905. Kina köper zink strategiskt, och bekräftade även här ett köp av 100 tton från lokala smältverk. Kommer priset ned igen på $1825-50 är det köpläge, med god potential upp mot septembers nivåer kring $2150 (+ 13 %).

Kaffe

Kaffepriset (mars 2013) som förra veckan konsoliderade sig under en motståndsnivå, föll i veckan som gick ner från den nivån. Detta innebär att den negativa trenden har fortsatt. Det finns inget, tekniskt, som pekar på att trenden ska vända uppåt.

[box]SEB Veckobrev Veckans råvarukommentar är producerat av SEB Merchant Banking och publiceras i samarbete och med tillstånd på Råvarumarknaden.se[/box]

Disclaimer

The information in this document has been compiled by SEB Merchant Banking, a division within Skandinaviska Enskilda Banken AB (publ) (“SEB”).

Opinions contained in this report represent the bank’s present opinion only and are subject to change without notice. All information contained in this report has been compiled in good faith from sources believed to be reliable. However, no representation or warranty, expressed or implied, is made with respect to the completeness or accuracy of its contents and the information is not to be relied upon as authoritative. Anyone considering taking actions based upon the content of this document is urged to base his or her investment decisions upon such investigations as he or she deems necessary. This document is being provided as information only, and no specific actions are being solicited as a result of it; to the extent permitted by law, no liability whatsoever is accepted for any direct or consequential loss arising from use of this document or its contents.

About SEB

SEB is a public company incorporated in Stockholm, Sweden, with limited liability. It is a participant at major Nordic and other European Regulated Markets and Multilateral Trading Facilities (as well as some non-European equivalent markets) for trading in financial instruments, such as markets operated by NASDAQ OMX, NYSE Euronext, London Stock Exchange, Deutsche Börse, Swiss Exchanges, Turquoise and Chi-X. SEB is authorized and regulated by Finansinspektionen in Sweden; it is authorized and subject to limited regulation by the Financial Services Authority for the conduct of designated investment business in the UK, and is subject to the provisions of relevant regulators in all other jurisdictions where SEB conducts operations. SEB Merchant Banking. All rights reserved.

Relaterade ämnen:seb analys

Nästa

SEB Jordbruksprodukter, 19 november 2012

Missa inte

SHB Råvarubrevet 16 november 2012

Fortsätt läsa

Annons

Klicka för att kommentera

Skriv ett svar
Avbryt svar

Analys

Now it’s up to OPEC+

Publicerat

1 vecka sedan

den

20 november, 2023

Redaktionen

All eyes are now back at OPEC+ after the recent fall in oil prices along with weakening crude curve structures and weakening economic statistics. OPEC+ will have to step up the game and give solid guidance of what it intends to do in 2024. If Saudi Arabia is to carry the burden alone (with only a little help from Russia) it will likely need to keep its production at around 9.0 m b/d on average for 2024 and drop it down towards 8.5 m b/d in Q1-24. This may be too much to ask from Saudi Arabia and it may demand some of the other OPEC members to step up and join in on the task to regulate the market in 2024. More specifically this means Iraq, Kuwait and UAE. The oil market will likely be quite nervous until a firm message from Saudi/Russia/OPEC+ is delivered to the market some time in December.

Bjarne Schieldrop, Chief analyst commodities at SEB — Bjarne Schieldrop, Chief analyst commodities, SEB

Saudi Arabia may get some help from President Joe Biden though as his energy secretary adviser, Amos Hochstein, has stated that the US will enforce sanctions on Iran on more than 1 m b/d.

Brent crude fell 4.6% ydy to USD 77.4/b and over the last three trading sessions it has lost USD 5.1/b. This morning it is trading only marginally higher at USD 77.6/b which is no vote of confidence. A good dose of rebound this morning would have been a signal that the sell-off yesterday possibly was exaggerated and solely driven by investors with long positions flocking to the exit. So there’s likely more downside to come.

In general there is a quite good relationship between net long speculative positions in Brent crude and WTI versus the global manufacturing cycle. Oil investors overall typically have an aversion of holding long positions in oil when the global economy is slowing down. As of yet there are few signs that the global economic cycle is about to turn. Rather the opposite seems to be the case. Global manufacturing fell in October and yesterday we saw US industrial production fall 0.6% MoM while continued jobless claims rose more than expected and to the highest level in two years. This matches well with the logic that the strong rise in interest rates since March 2022 is inflicting pain on the economy with more pain ahead as the effect comes with a lag.

Most estimates are that the global oil market is running a solid deficit in Q4-23. The IEA has an implied deficit in the global oil market of 1 m b/d in Q4-23 if we assume that OPEC will produce 28 m b/d vs. a call-on-OPEC at 29 m b/d. But prices in the oil market is telling a different story with weakening crude curves, weakening refining margins and a sharp sell-off in oil prices.

For 2024 the general forecasts are that global economic growth will slow, global oil demand growth will slow and also that the need for oil from OPEC will fall from 28.7 m b/d to 28.4 m b/d (IEA). This is a bearish environment for oil. The average Brent crude oil price so far this year is about USD 83/b. It should essentially be expected to deliver lower in 2024 with the negatives mentioned above.

Two things however will likely counter this and they are interconnected. US shale oil activity has been slowing with falling drilling rig count since early December 2022 and that has been happening at an average WTI price of USD 78/b. The result is that total US liquids production is set to grow by only 0.3 m b/d YoY in Q4-24. This allows OPEC+ to support the oil price at USD 80-90/b through 2024 without fear of loosing a significant market share to US oil production. Thus slowing US liquids production and active price management by OPEC+ goes hand in hand. As such we do expect OPEC+ to step up to the task.

So far it has predominantly been Saudi Arabia with a little help from Russia which together proactively have managed the oil market and the oil price through significant cuts. Saudi Arabia produced 10.5 m b/d in April but then cut production rapidly to only 9.0 m b/d which is what it still produces. Its normal production is about 10 m b/d.

What has made the situation more difficult for Saudi Arabia is the combination of solid growth in non-OPEC supply in 2023 (+2.1 m b/d YoY; IEA) but also a substantial revival in production by Venezuela and Iran. The two produced 660 k b/d more in October than they on average did in 2022. So the need for oil from Saudi Arabia is squeezed from both sides.

All eyes are now back at OPEC+ after the recent fall in oil prices along with weakening crude curve structures and weakening economic statistics.

OPEC+ will have to step up the game and give solid guidance of what it intends to do in 2024. If Saudi Arabia is to carry the burden alone (with only a little help from Russia) then it will likely need to keep its production at around 9.0 m b/d on average for 2024 and drop it down towards 8.5 m b/d in Q1-24. This may be too much to ask from Saudi Arabia and it may demand some of the other OPEC members to step up and join in on the task to regulate the market in 2024. More specifically this means Iraq, Kuwait and UAE.

The oil market will likely be quite nervous until a firm message from Saudi/Russia/OPEC+ is delivered to the market some time in December.

Saudi Arabia may get some help from President Joe Biden though as his energy secretary adviser, Amos Hochstein, has stated that the US will enforce sanctions on Iran on more than 1 m b/d.

Fortsätt läsa

Analys

More from Venezuela and Iran means smaller pie for Saudi

Publicerat

1 månad sedan

den

24 oktober, 2023

Redaktionen

Production in Venezuela and Iran is on the rise and is set to rise further in the coming months and in 2024. Combined their production could grow by 0.8 m b/d YoY to 2024 (average year to average year). The IEA projected in its latest OMR (Oct-2023) that call-on-OPEC will fall to 28.3 m b/d in 2024, a decline of 0.5 m b/d. This combination would drive implied call-on-Saudi from 10.4 m b/d in 2023 to only 9.1 m b/d in 2024 and as low as 8.6 m b/d in Q1-24 if Saudi Arabia has to do all the heavy lifting alone. Wider core OPEC cooperation may be required.

The IEA is out in the news today projecting peak oil demand this decade with global demand standing at no more than 102 m b/d towards the end of this decade. If so it would imply a call-on-Non-OPEC of only 66.4 m b/d in 2028 assuming that OPEC in general will demand a market share of 30 m b/d + NGL of 5.6 m b/d. The IEA (Oct-23) projects non-OPEC production to average 68.8 m b/d in 2024. That’s already 2.4 m b/d more than what would be sustainable over time if global oil demand is set to peak later this decade. Oil producers in general cannot have a production growth strategy in a peak oil demand world.

The US has decided to lift sanctions towards Venezuela for six months (18 April) as a measure to tempt it to move towards more democratic processes. And if it does, then the lifting of sanctions could continue after the 6 months. A primary opposition election took place this weekend with lawmaker Maria Corina Machado currently holding 93% of the vote count. Venezuela will next year hold a presidential election but fair play seems unlikely with Maduro in charge. The lifting of sanctions allows Venezuela’s PdV to resume exports to all destinations. Bans on new, foreign investments in the oil and gas sector are also lifted though Russian entities and JV’s are still barred.

Venezuela produced 0.8 m b/d in September and indicates that it can lift production by 0.2 m b/d by year and with more rigs and wells by 0.5 m b/d to 1.3 m b/d in the medium term.

Oil production in Iran has been on a steady rise since its low-point of 2.0 m b/d in 2020. Last year it produced 2.5 m b/d. In September it produced 3.1 m b/d, but Iran’s oil minister says production now is at 3.3 m b/d. Iran’s rising production and exports is not about the US being more lenient in its enforcement of sanctions towards Iran. It is more about Iran finding better ways to circumvent them but even more importantly that China is importing more and more oil from Iran.

Production by Iran and Venezuela is recovering. YoY production from the two could rise by close to 0.8 m b/d in 2024. This will lead to a decline in call-on-Saudi oil.

Oil production by Iran and Venezuela — Source: SEB graph and asessments, Blbrg data and news

The IEA estimated in its latest OMR report that call-on-OPEC will fall from 28.8 m b/d in 2023 to 28.3 m b/d in 2024. If all OPEC members except Saudi Arabia produces the same amount in 2024 as in 2023, then the need for Saudi Arabia’s oil (call-on-Saudi) will fall from a healthy 10.4 m b/d in 2023 to a still acceptable 9.9 m b/d in 2024. Its normal production is roughly 10 m b/d.

If however production by Iran and Venezuela rise by a combined 0.5 m b/d YoY in 2024, then call-on-Saudi will fall to 9.4 m b/d which is not so good but still manageable. But if Iran’s oil minister is correct when he says that its current production now is at 3.3 m b/d, then it is not far fetched to assume that Iran’s oil production may average maybe 3.4-3.5 m b/d in 2024. That would yield a YoY rise of 0.6 m b/d just for Iran. If we also assume that Venezuela manages to lift its production from 0.8 m b/d this year to 1.0 m b/d in 2024, then the combined growth from the two is closer to 0.8 m b/d. That would push call-on-Saudi down to only 9.1 m b/d which is not good at all. It would require Saudi Arabia to produce at its current production of 9.0 m b/d all through 2024.

The IEA further estimates that call-on-OPEC will average 27.7 m b/d in Q1-24. If we assume Iran @ 3.4 m b/d and Venezuela @ 1.0 m b/d then call-on-Saudi in Q1-24 will only be 8.6 m b/d. I.e. Saudi Arabia will have to cut production further to 8.6 m b/d in Q1-24. At that point Saudi Arabia will likely need or like other core OPEC members like Iraq, Kuwait and UAE as well as Russia to join in.

Implied call-on-Saudi. Call-on-OPEC is set to decline from 28.8 m b/d to 28.3 m b/d to 2024. If all OPEC members produced the same in 2024 as in 2023 then call-on-Saudi would fall by 0.5 m b/d to 9.9 m b/d. But if Venezuela and Iran increases their combined production by 0.8 m b/d YoY in 2024 then call-on-Saudi falls to 9.1 m b/d.

If we look a little broader on this topic and also include Libya, Nigeria and Angola we see that this group of OPEC members produced 11.4 m b/d in 2010, 10.1 m b/d in 2017 and only 5.1 m b/d at the low-point in August 2020. The decline by these OPEC members has of course the other OPEC and OPEC+ members to stem the rising flood of US shale oil production. The production from this unfortunate group of OPEC-laggards is however now on the rise reaching 7.5 m b/d in September. With more from Iran and Venezuela it could rise to 8.0 m b/d in 2024. Production from Nigeria and Angola though still looks to be in gradual decline while Libya looks more sideways. So for the time being it is all about the revival of Iran and Venezuela.

The unfortunate OPEC-laggards had a production of 11.4 m b/d in 2010. But production then fell to only 5.1 m b/d in August 2020. It helped the rest of OPEC’s members to manage the huge increase in US shale oil production. Production from these countries are now on the rebound. Though Nigeria and Angola still seems to be in gradual decline.

Oil production of some OPEC countries — Source: SEB graph, Blbrg data

What everyone needs to be attentive to is that call-on-OPEC and even more importantly call-on-Saudi can only erode to a limit before Saudi/OPEC/Russia will have to take action. Especially if the forecast for needed oil from OPEC/Saudi for the nearest 2-3 years is in significant decline. Then they will have to take action in the sense that they stop defending the price and allows the price to fall sharply along with higher production. And yet again it is US shale oil producers who will have to take the brunt of the pain. They are the only oil producers in the world who can naturally and significantly reduce their production rather quickly. I.e. the US shale oil players will have to be punished into obedience, if possible, yet one more time.

We don’t think that it is any immediate risk for this to happen as US shale oil activity is slowing while global oil demand has rebounded following Covid-lockdowns. But one needs to keep a watch on projections for call-on-OPEC and call-on-Saudi stretching 1-2-3 years forward on a continuous basis.

In its medium term oil market outlook, Oil2023, the IEA projected a fairly healthy development for call-on-OPEC to 2028. First bottoming out at 29.4 m b/d in 2024 before rising gradually to 30.6 m b/d in 2028. The basis for this was a slowing though steady rise in global oil demand to 105.7 m b/d in 2028 together with stagnant non-OPEC production due to muted capex spending over the past decade. But this projection has already been significantly dented and reduced in IEA’s latest OMR from October where call-on-OPEC for 2024 is projected at only 28.3 m b/d.

In a statement today the IEA projects that global oil demand will peak this decade and consume no more than 102 m b/d in the late 2020ies due to (in large part) rapid growth in EV sales. This would imply a call-on-OPEC of only 26.9 m b/d in 2028. It is not a viable path for OPEC to produce only 26.9 m b/d in 2028. Especially if production by Iran and Venezuela is set to revive. I.e. OPEC’s pie is shrinking while at the same time Iran and Venezuela is producing more. In this outlook something will have to give and it is not OPEC.

One should here turn this on its head and assume that OPEC will produce 30 m b/d in 2028. Add OPEC NGLs of 5.6 m b/d and we get 35.6 m b/d. If global oil demand in 2028 stands at only 102 m b/d then call-on-Non-OPEC equates to 66.4 m b/d. That is 3.1 m b/d less than IEA’s non-OPEC production projection for 2028 of 69.5 m b/d but also higher than non-OPEC production projection of 68.8 m b/d (IEA, Oct-23) is already 2.4 m b/d too high versus what is a sustainable level.

What this of course naturally means is that oil producers in general cannot have production growth as a strategy in a peak-oil-demand-world with non-OPEC in 2024 already at 2.4 m b/d above its sustainable level.

The US is set to growth its hydrocarbon liquids by 0.5 m b/d YoY in 2024. But in a zero oil demand growth world that is way, way too much.

Fortsätt läsa

Analys

Reloading the US ’oil-gun’ (SPR) will have to wait until next downturn

Publicerat

1 månad sedan

den

23 oktober, 2023

Redaktionen

Brent crude traded down 0.4% earlier this morning to USD 91.8/b but is unchanged at USD 92.2/b at the moment. Early softness was probably mostly about general market weakness than anything specific to oil as copper is down 0.7% while European equities are down 0.3%. No one knows the consequences of what a ground invasion of Gaza by Israel may bring except that it will be very, very bad for Palestinians, for Middle East politics for geopolitics and potentially destabilizing for global oil markets. As of yet the oil market seems to struggle with how to price the situation with fairly little risk premium priced in at the moment as far as we can see. Global financial markets however seems to have a clearer bearish take on this. Though rallying US rates and struggling Chinese property market may be part of that.

The US has drawn down its Strategic Petroleum Reserves (SPR) over the latest years to only 50% of capacity. Crude oil prices would probably have to rally to USD 150-200/b before the US would consider pushing another 100-200 m b from SPR into the commercial market. As such the fire-power of its SPR as a geopolitical oil pricing tool is now somewhat muted. The US would probably happily re-load its SPR but it is very difficult to do so while the global oil market is running a deficit. It will have to wait to the next oil market downturn. But that also implies that the next downturn will likely be fairly short-lived and also fairly shallow. Unless of course the US chooses to forgo the opportunity.

The US has drawn down its Strategic Petroleum Reserves (SPR) to only 50% of capacity over the latest years. Most of the draw-down was in response to the crisis in Ukraine as it was invaded by Russia with loss of oil supply from Russia thereafter.

The US has however no problems with security of supply of crude oil. US refineries have preferences for different kinds of crude slates and as a result it still imports significant volumes of crude of different qualities. But overall it is a net exporter of hydrocarbon liquids. It doesn’t need all that big strategic reserves as a security of supply any more. Following the oil crisis in the early 70ies the OECD countries created the International Energy Agency where all its members aimed to have some 100 days of forward oil import coverage. With US oil production at steady decline since the 70ies the US reached a peak in net imports of 13.4 m b/d in 2006. As such it should have held an SPR of 1340 million barrels. It kept building its SPR which peaked at 727 m b in 2012. But since 2006 its net imports have been in sharp decline and today it has a net export of 2.9 m b/d.

Essentially the US doesn’t need such a sizable SPR any more to secure coverage of its daily consumption. As a result it started to draw down its SPR well before the Russian invasion of Ukraine in February 2022. But then of course it fell fast and is today at 351 m b or about 50% of capacity.

The US is the largest oil consumer in the world. As such it is highly vulnerable to the price level of oil. The US SPR today is much more of a geopolitical tool than a security of supply tool. It’s a tool to intervene in the global oil market. To intervene in the price setting of oil. The US SPR is now drawn down to 50% but it still holds a sizable amount of oil. But it is little in comparison to the firepower of OPEC. Saudi Arabia can lower its production by 1 m b/d for one year and it will have eradicated 365 million barrels in global oil inventories. And then it can the same the year after and then the year after that again.

The US has now fired one big bullet of SPR inventory draws. It really helped to balance the global oil market last year and prevented oil prices from going sky high. With 350 m b left in its SPR it can still do more if needed. But the situation would likely need to be way more critical before the US would consider pushing yet another 100-200 m b of oil from its SPR into the global commercial oil market. An oil price of USD 150-200/b would probably be needed before it would do so.

With new geopolitical realities the US probably will want to rebuild its SPR to higher levels as it is now an important geopolitical tool and an oil price management tool. But rebuilding the SPR now while the global oil market is running a deficit is a no-go as we see it.

An oil market downturn, a global recession, a global oil market surplus where OPEC no longer want to defend the oil price with reduced supply is needed for the US to be able to refill its SPR again unless it wants to drive the oil price significantly higher.

But this also implies that the next oil price downturn will likely be short-lived and shallow as the US will have to use that opportunity to rebuild its SPR. It’s kind off like reloading its geopolitical oil gun. If it instead decides to forgo such an opportunity then it will have to accept that its geopolitical maneuverability in the global oil market stays muted.

Net US oil imports in m b/d and US Strategic Petroleum Reserves (SPR) in million barrels. The US doesn’t need strategic petroleum reserves for the sake of security of supply any more. But it is a great geopolitical energy-tool to intervene in the price setting of oil in the global market place.