Analys

SEB Jordbruksprodukter, 16 september 2013

Publicerat

10 år sedan

den

16 september, 2013

SEB Veckobrev med prognoser på jordbruksråvaror

Torsdagskvällens WASDE-rapport visade högre utgående lager för vete och majs men sojabönslager enligt förväntan. Priset på vete och majs föll direkt. Handlare i marknaden tittade dock med misstro på siffrorna på sojabönor och valde att handla upp dem.

Efter ett litet tag handlades de nästan ”limit-up”, men marknaden sansade sig och priset föll sedan tillbaka. Detta visar skillnaden i psykologin i vete och majsmarknaden å ena sidan och den till bristningsgränsen spända situationen i sojamarknaden. Det är uppenbarligen flera aktörer som har en rejäl oro för prisuppgångar och av allt att döma befinner sig dessa i Asien. Vi har tidigare sett hur prisrusningar skett på småtimmarna svensk tid, som är kontorstid i Asien. Antagligen finns det handelshus eller foderproducenter som ligger kort marknaden och hoppas att priset ska komma ner. Fundamentalt tyder mycket på lägre pris framöver.

Odlingsväder

USA väntas få god nederbörd över viktiga odlingsområden under den kommande tvåveckorsperioden.

Sedan den 20 augusti har den andel av USA som är torrare än normalt ökat från 60% till nästan 64%. Andelen som är drabbad av de mest extrema formerna av torka har dock minskat marginellt. Den trenden fortsätter alltså.

Argentina är väsentligt mycket torrare än normalt och väntas vara det resten av månaden. Detta kan påverka veteskörden ännu mer negativt. Det torra vädret har redan påverkat skördeestimaten från USDA.

Brasilien har utmärkt väder. Det är något mer nederbörd i prognosen än normalt.

Vete

November vetet på Matif höll sig över stödlinjen, men backade större delen av veckan. I EU trycker fortfarande lantbrukarna på sin fysiska spannmål.

Decemberkontraktet på CBOT tycks ha ett stöd strax under dagens pris. Stödet ligger vid 640 cent ungefär.

Nedan ser vi terminskurvorna för Chicagovete och Matif. Vi ser att priset föll ordentligt i USA men knappt hälften så mycket i Europa.

Måndagens Crop Progress från USDA visar att skörden av amerikanskt vårvete fortsätter att avancera i raskt takt. För de 6 stater som rapporterar är nu 80% av skörden avklarad, en ökning från förra veckans 64% och för första gången över det 5-åriga genomsnittet på 79%, men fortfarande under förra årets 97% vid den här tiden.

Från och med nu börjar USDA också rapportera den pågående sådden av amerikanskt höstvete. Per den 8 september så var 5% av sådden avklarad, vilket är i linje med det 5-åriga genomsnittet och marginellt högre än förra årets 4% vid samma tidpunkt.

Egypten fortsätter att rumstera i den internationella marknaden och slog till på ytterligare ett köp av vete, denna gång 235 000 ton för leverans i november. I stort sett samma uppställning som tidigare med 60 000 t från Rumänien, 60 000 t från Ryssland och resten från Ukraina. Det franska vete som offererades låg ca 10 usd högre (C&F) medan amerikanskt vete lyste med sin frånvaro.

I WASDE-rapporten gjordes ingen förändring för skörd per acre i USA. Den lämnades oförändrad på 46.2 bushels per acre. Inte heller gjordes något åt arealen på 45.7 miljoner acres.

På global basis ser vi som väntat högre produktionsestimat för Kanada, EU och före-detta Sovjetunionen. De gjorde ingen förändring för Australien och inte heller för Kina, trots att vi vet att det varit stora översämningar där som borde motsvara minst 2 mt. Däremot gjorde de en sänkning med 1 mt i Iran, av alla ställen, till 14.5 mt.

De höjde importestimaten för Egypten och Iran. För Iran höjde de till 4.5 mt, trots att Iran i onsdags rapporterade om ett importbehov på 7.5 mt. Importestimatet för Saudiarabien sänktes.

Utgående lager höjdes på global basis och därmed saknas därför anledning att handla upp priset på vete. Utgående lager för EU-28 på 11 mt motsvarar 22 dagars konsumtion.

Ingen hade förväntat sig någon ”action” från vete-balanserna och det blev det inte heller. Efter ett stort prisfall sedan den 17 december förra året, gav den här rapporten ”mer av samma sak”. De som hoppas på en trendvändning uppåt i priset fick här ytterligare anledning att ändra sin ståndpunkt.

I diagrammet nedan ser vi pris i förhållande till utgående lager 50 år bakåt i tiden. Varje punkt representerar ett år. Punkterna är förbundna tidsmässigt med linjer. Vi ser att dagens förhållande mellan pris och förväntat utgående lager enligt den senaste WASDE-rapporten, avviker något från den historiska relationen. Priset är just nu möjligtvis väl lågt i förhållande till den historiska relationen de senaste åren, men inte om man jämför med relationen innan 00-talets boom.

ABARES justerar ner sin prognos för Australiens veteproduktion efter att torka har påverkat grödorna negativ hos de största producentstaterna. Lantbrukarna förväntas skörda 24.5 mt vete 2013/14 , vilket är en minskning från tidigare estimat i juni på 25.4 mt men en ökning med 11% från 2012/13. Sådd areal justeras upp från 13.68 mha till 13.71 mha. USDA håller dock kvar vid sitt estimat på 25.5 mt.

Trots detta räknar man med att exporten kan uppgå till 19.5 mt under säsongen med start 1 oktober, vilket endast är en nedjustering med 100 000 ton från prognosen i juni.

Västra Australien har drabbats av torka över stora delar och lantbrukare där beräknas skörda 7.3 mt, vilket är lägre än de 8.8 mt som estimerades i juni men fortfarande en ökning med 6% jämfört med förra året då torka drabbade produktionen. Skörden av vete beräknas börja nästa månad.

Produktionen av canola beräknas till 3.3 mt, en ökning från tidigare estimat på 3.2 mt i juni men en minskning med 18% jämfört med förra året.

Under perioden 1 juni till 31 augusti har nederbörden i södra Australien har varit normal / över det normala, medan nederbörden i västra Australien har varit långt under det normala. Under den kommande ”våren” krävs dock mer nederbörd.

Som nämnt ovan, behåller vi vår neutrala vy på vetet.

Maltkorn

Terminspriset (november) är som vi tidigare nämnt understött av att köpare uppenbarligen tycker att ”200 euro” är ett praktiskt pris att köpa på. Om priset skulle gå under 200 euro kommer man antagligen att tycka att 190 euro är ett bättre alternativ.

Majs

Majspriset (december 2013) rörde sig mer än normalt i torsdags på WASDE-rapportens dag, men det var inte större dramatik än en normal dag under augusti. Trenden är nedåtriktad och det finns inget som tyder på att marknaden inte skulle gå ner oh testa 450 cent igen.

Tillståndet för den amerikanska majsen fortsätter att försämras enligt måndagens Crop Progress från USDA. För de 18 stater som rapporterar så klassas nu 54% som ”good/excellent”, ner 2% från veckan innan och nu strax under det 5-åriga genomsnittet på 55%. Omkring 55% respektive 61% av grödorna i Illinois och Indiana klassas som ”good/excellent”. I Iowa är det bara 35% som tillhör denna kategori.

Andelen majs som har uppnått mjölmognad uppgår till 64%, en ökning från förra veckans 42%. Förra året under torkan så låg siffran på 92% vid den här tiden, men det 5-åriga genomsnittet för samma datum ligger på 75%. Runt 69% av grödorna i Illinois har nått detta utvecklingsstadium, en ökning från 46%, medan siffran för Indiana ligger på 67%, upp från 47% veckan innan.

I WASDE-rapporten höjdes den väntade skörden per acre från att ha legat på 154.5 bushels per acre i augustirapporten, till 155.3 nu. Då arealen lämnades oförändrad, ökade därför produktionsestimatet till 13,843 miljoner bushels. Carry out stocks ökade också från 1837 till 1855 miljoner bushels, jämfört med augusti månads rapport.

Om vi tittar på global produktion, ser vi att USA justeras upp med 2 mt. Brasiliens skörd i våras justeras upp med 1 mt till 81 mt. Argentinas skörd lämnas oförändrad, trots att jordbruksdepartementet i Argentina estimerat skörden till 32.5 mt och inte 26.5 som USDA har.

För det kommande året har USDA sänkt skördeestimatet för Argentina pga det torra vädret som landet har.

Utgående lager väntas sjunka marginellt med 0.5 mt för 2012/13. USDA höjer inlagringen i USA och i Brasilien. Om Argentinas regering har mer rätt än USDA finns också möjligheten att det finns betydande lager där.

För 2012/13 höjs utgående lager i USA och i Brasilien, vilket är en konsekvens av högre utgående lager från 2012/13.

I diagrammet nedan ser vi förhållandet mellan pris och lager. Vi ser att dagens pris på strax under 500 cent är väl motiverat med tanke på de senaste årens relation mellan lager och pris. Vi ser ingen anledning att handla priset varken uppåt eller nedåt från den här nivån.

I veckan som kommer, publicerar USDA en rapport om arealen i USA, vilket kan ge marknaden något (litet) att handla på.

Vi behåller neutral rekommendation.

Sojabönor

Novemberkontraktet på sojabönor sjönk successivt i pris under veckan, fram till WASDE-rapporten.

Intressant nog började priset stiga 30 minuter innan rapporten – ett tydligt tecken på hur orolig marknaden var för att rapporten skulle bli dålig och föranleda en prisuppgång. Det säger oss att väldigt svaga aktörer ligger alldeles för kort marknaden. Vi ska återkomma till detta nedan i ett resonemang om optionsmarknaden prisar in den här oron och om det finns möjligheter i optionsmarknaden.

WASDE-rapporten om sojabönor var något av en ickehändelse. Siffrorna visade faktiskt på högre utgående lager på global basis, men eftersom det varit sådant fokus på torkan i USA de senaste veckorna, hade handlare svårt att riktigt tro på siffrorna. I det oroliga läget gjorde man det som föreföll psykologiskt rätt, och man handla upp priset. När rädslan tyglats lite över natten, föll priset tillbaka på fredagen.

Sojamarknaden är naturligt uppdelad på sojamjöl och sojaolja och det är två helt olika världar. Vi ser prishistoriken på sojamjölet nedan och där har vi faktiskt en teknisk köpsignal efter torsdagens hausse. Priset steg till en nivå över den det prisintervall som priset legat inom den senaste månaden.

Och nedan ser vi den mycket baissigare utvecklingen på sojaoljan.

Det torra och varma vädret i USA fortsätter att påverka sojabönorna negativt, något som syntes i måndagens Crop Progress från USDA. 52% av sojabönorna klassas nu som ”good/excellent”, ner från förra veckans 54% men fortfarande över förra årets 32%. Däremot lägre än genomsnittet på 55%. Omkring 55% respektive 49% av sojabönorna i Indiana och Illinois klassas som ”good/excellent”, medan endast 33% av sojabönorna i Iowa klassas som denna kategori. I Iowa och Indiana föll andelen ”good/excellent” med 6-8% under förra veckan, med liknande nedgångar veckan dessförinnan.

97% av sojabönorna har uppnått stadiet baljsättning, en liten ökning från förra veckans 92%. Förra året vid den här tiden låg siffran på 99% och det 5-åriga genomsnittet ligger på 98%.

I WASDE-rapporten sänktes skörden per acre från 42.6 bushels per acre i augusti månads rapport, till 41.2 bushels per acre nu. Arealen lämnades oförändrad. Detta innebär att USA:s skörd sänktes från 1,675 miljoner bushels till 1,655 miljoner. En lägre export på 15 miljoner bushels till 1,370 mbu sänkte estimatet för utgående lager från 220 mbu till 150 mbu.

På global basis gjordes som ovan nämnt ingen förändring av ”bottom line”. Det väntade produktionsbortfallet i USA kompenseras fullt ut av Brasiliens väntade produktionsökning. USDA gör hela den höjning som indikerats från brasilianska analysfirmor och som vi skrivit om tidigare.

Utgående lager justeras ner i USA, med nästan 2 mt. Det är ytterligt lite att ha i utgående lager. Skulle skörden per acre sjunka ytterligare med 1 bushel / acre blir det mindre än 1 mt kvar i USA.

På global basis väntas lagren stiga, men det är ytterst marginellt. Varför Brasilien skulle öka utgående lager från 16 mt till 27.7 mt är något oklart.

Det höga priset på sojamjöl vi har nu, borde, om man man antar att det blir bestående, leda till ransonering, på samma sätt som det lett till ökad produktion i Brasilien. Detta borde gälla även USA. I WASDE-rapporten står också om minskad produktion av gris och detta borde slå igenom i lägre inhemsk efterfrågan på sojamjöl.

Nedan ser vi de senaste 50 årens förhållande mellan lager och pris, där varje punkt är ett år, förbundna tidsmässigt med en linje. Vi ser att den senaste punkten ligger över de senaste årens samband, dvs priset ligger för högt.

För två år sedan var priset exakt detsamma som idag, men lagernivån var väsentligt lägre än den väntas bli 2013/14. Om priset anpassade sig till det historiska sambandet, skulle det ligga på 1200 cent eller kanske 1250 cent.

Detta gör att allt annat lika, tror vi att priset kommer att falla och därmed behåller vi vår säljrekommendation.

Raps

Rapspriset (november 2013) fortsatte ner i veckan som gick. WASDE-rapporten hade ingen påverkan alls på priset. Trenden är nedåtriktad och vi har en negativ vy på prisutvecklingen.

Vi behåller säljrekommendationen på raps.

Potatis

Potatispriset steg i veckan med 1 euro från 22 till 23 euro. Sedan juni har priset gått upp från 16 till 23 euro.

Gris

Eurexpriset föll i veckan som gick, medan lean hogs steg. WASDE-rapporten beskrev en situation med lägre produktion av gris i USA. Återigen har vi en vecka, där priserna på amerikanska grisar och europeiska går åt olika håll.

Mjölk

Terminerna på smör och skummjölkspulver vid Eurex-börsen var i princip oförändrade i veckan som gick. Den stigande trenden har rappat mycket av den kraft och övertygelse den hade under andra halvan av förra året och början av det här. Kanske är priserna nära toppen.

Socker

Oktoberkontraktet på råsocker bröt den nedåtgående trendlinjen i veckan som gick. Det är i sig inte en teknisk köpsignal. Däremot är det en signal om att den fallande trenden är över. För att få en bekräftelse från den tekniska analysen att marknaden har gått över till en stigande trend skulle vi behöva se priset gå över pristoppen i augusti och helst även över 17.52 cent, toppen i juni.

Förra veckan gick vi ut med en tidig köprekommendation på en rapport från en engelsk handelsfirma som prognosticerade ett väsentligt mindre överskott under marknadsföringsåret 2013/14.

Kritik mot den prognosen har kommit från två håll: Först från Indiens sockerproducenter och sedan från konsultfirman Kingsman.

Indien har haft en bra monsun. Monsunen börjar i juni och pågår till september, ungefär och är en synonym för regnperiod. Socker odlas över hela Indien. Den delstat som producerar mest är Uttar Pradesh som ligger öster om New Delhi. Även delstaterna ungefär vi Goa är stora sockerproducenter. Kartbilden nedan visar avvikelsen från det normala för den ackumulerade nederbörden de senaste tre månaderna. Vi ser att det varit någorlunda normal nederbörd i dessa områden och om något, lite mer än normalt. Detta återspeglar sig i Indiens produktion. Indien, som är världens näst största producentland efter Brasilien, konsumerar normalt sett allt sitt socker inom landet, men pga monsunen, flaggar sockerproducentföreningen att landet kan ha en del över för export. Istället för 23.5 mt produktion 2013/14 (startar 1 oktober), tror Indian Sugar Mills Association nu på 24 mt produktion.

Den schweiziska konsultfirman Kingsman publicerade en uppdatering av deras estimat för sockermarknaden. De höjde produktionsestimatet 2013/14 med +1mt till 178 mt. De höjde också estimatet för global konsumtion något, men inte lika mycket som Czarnikow förra veckan. Slutresultatet blev en liten sänkning av produktionsöverskottet från 4.59 mt som var Kingsmans estimat i maj, till 4.45 mt nu. Czarnikow publicerade förra veckan ett estimat på att produktionsöverskottet ska bli endast 1.9 mt.

Kingsman menar att konsumtionsökningar inte sker gradvis, utan stegvis. När priset når ner till en nivå där konsumenter hellre väljer socker som input-råvara instället för andra substitut, ökar efterfrågan abrupt. Det kan vara ett byte från stärkelsesirap till socker, t ex, men detta har inte inträffat än, menar Kingsman.

Man kan tolka detta som en storm i ett vattenglas mellan konsultfirmor, men det Czarnikow och Kingsman har gemensamt är att de sänker estimatet för produktionsöverskottet nästa år.

USDA har även publicerat estimat för socker i sin senaste WASDE-rapport. Ser vi till estimerade utgående lager 2013/14 och priset, som för råsocker anges i cent per pund har vi nedanstående diagram.

Vi ser att ett i ett linjärt samband mellan lager och pris, förklaras 60% av priset av estimatet för utgående lager vid respektive tillfälle. Vi ser att lagren är ovanligt höga nu efter att ha ökat fyra år. Vi vet också att detta är på väg att ta slut. Vi kan alltså förvänta oss högre priser på socker framöver.

Vi fortsätter att rekommendera köp, men med varningen att vi ännu inte fått en bekräftelse från den tekniska analysen.

Kaffe

Medan den fallande trenden i socker ser ut att vara på sluttampen, ser vi ännu inte det i kaffemarknaden. Prisfallet har varit stort. Nedan ser vi prisutvecklingen på decemberkontraktet det senaste året.

Lagernivån på robusta har fortsatt att gå ner, samtidigt som lagernivån på arabica har planat ut. Minskad tillgång på billigare robusta kan möjligen få rosterier att återgå till arabica. Lagernivåerna är angivna i ton.

Vi behåller tills vidare neutral rekommendation, tills vi ser tecken på ett trendbrott.

Gödsel

Priset på kväve / urea steg förra veckan från nivåer under 280 dollar per ton till 287 dollar.

[box]SEB Veckobrev Jordbruksprodukter är producerat av SEB Merchant Banking och publiceras i samarbete och med tillstånd på Råvarumarknaden.se[/box]

Disclaimer

The information in this document has been compiled by SEB Merchant Banking, a division within Skandinaviska Enskilda Banken AB (publ) (“SEB”).

Opinions contained in this report represent the bank’s present opinion only and are subject to change without notice. All information contained in this report has been compiled in good faith from sources believed to be reliable. However, no representation or warranty, expressed or implied, is made with respect to the completeness or accuracy of its contents and the information is not to be relied upon as authoritative. Anyone considering taking actions based upon the content of this document is urged to base his or her investment decisions upon such investigations as he or she deems necessary. This document is being provided as information only, and no specific actions are being solicited as a result of it; to the extent permitted by law, no liability whatsoever is accepted for any direct or consequential loss arising from use of this document or its contents.

About SEB

SEB is a public company incorporated in Stockholm, Sweden, with limited liability. It is a participant at major Nordic and other European Regulated Markets and Multilateral Trading Facilities (as well as some non-European equivalent markets) for trading in financial instruments, such as markets operated by NASDAQ OMX, NYSE Euronext, London Stock Exchange, Deutsche Börse, Swiss Exchanges, Turquoise and Chi-X. SEB is authorized and regulated by Finansinspektionen in Sweden; it is authorized and subject to limited regulation by the Financial Services Authority for the conduct of designated investment business in the UK, and is subject to the provisions of relevant regulators in all other jurisdictions where SEB conducts operations. SEB Merchant Banking. All rights reserved.

Relaterade ämnen:seb analys

Nästa

Modity om elpriset vecka 38 2013

Missa inte

SEB – Råvarukommentarer, 16 september 2013

Fortsätt läsa

Annons

Klicka för att kommentera

Skriv ett svar
Avbryt svar

Analys

Now it’s up to OPEC+

Publicerat

1 vecka sedan

den

20 november, 2023

Redaktionen

All eyes are now back at OPEC+ after the recent fall in oil prices along with weakening crude curve structures and weakening economic statistics. OPEC+ will have to step up the game and give solid guidance of what it intends to do in 2024. If Saudi Arabia is to carry the burden alone (with only a little help from Russia) it will likely need to keep its production at around 9.0 m b/d on average for 2024 and drop it down towards 8.5 m b/d in Q1-24. This may be too much to ask from Saudi Arabia and it may demand some of the other OPEC members to step up and join in on the task to regulate the market in 2024. More specifically this means Iraq, Kuwait and UAE. The oil market will likely be quite nervous until a firm message from Saudi/Russia/OPEC+ is delivered to the market some time in December.

Bjarne Schieldrop, Chief analyst commodities at SEB — Bjarne Schieldrop, Chief analyst commodities, SEB

Saudi Arabia may get some help from President Joe Biden though as his energy secretary adviser, Amos Hochstein, has stated that the US will enforce sanctions on Iran on more than 1 m b/d.

Brent crude fell 4.6% ydy to USD 77.4/b and over the last three trading sessions it has lost USD 5.1/b. This morning it is trading only marginally higher at USD 77.6/b which is no vote of confidence. A good dose of rebound this morning would have been a signal that the sell-off yesterday possibly was exaggerated and solely driven by investors with long positions flocking to the exit. So there’s likely more downside to come.

In general there is a quite good relationship between net long speculative positions in Brent crude and WTI versus the global manufacturing cycle. Oil investors overall typically have an aversion of holding long positions in oil when the global economy is slowing down. As of yet there are few signs that the global economic cycle is about to turn. Rather the opposite seems to be the case. Global manufacturing fell in October and yesterday we saw US industrial production fall 0.6% MoM while continued jobless claims rose more than expected and to the highest level in two years. This matches well with the logic that the strong rise in interest rates since March 2022 is inflicting pain on the economy with more pain ahead as the effect comes with a lag.

Most estimates are that the global oil market is running a solid deficit in Q4-23. The IEA has an implied deficit in the global oil market of 1 m b/d in Q4-23 if we assume that OPEC will produce 28 m b/d vs. a call-on-OPEC at 29 m b/d. But prices in the oil market is telling a different story with weakening crude curves, weakening refining margins and a sharp sell-off in oil prices.

For 2024 the general forecasts are that global economic growth will slow, global oil demand growth will slow and also that the need for oil from OPEC will fall from 28.7 m b/d to 28.4 m b/d (IEA). This is a bearish environment for oil. The average Brent crude oil price so far this year is about USD 83/b. It should essentially be expected to deliver lower in 2024 with the negatives mentioned above.

Two things however will likely counter this and they are interconnected. US shale oil activity has been slowing with falling drilling rig count since early December 2022 and that has been happening at an average WTI price of USD 78/b. The result is that total US liquids production is set to grow by only 0.3 m b/d YoY in Q4-24. This allows OPEC+ to support the oil price at USD 80-90/b through 2024 without fear of loosing a significant market share to US oil production. Thus slowing US liquids production and active price management by OPEC+ goes hand in hand. As such we do expect OPEC+ to step up to the task.

So far it has predominantly been Saudi Arabia with a little help from Russia which together proactively have managed the oil market and the oil price through significant cuts. Saudi Arabia produced 10.5 m b/d in April but then cut production rapidly to only 9.0 m b/d which is what it still produces. Its normal production is about 10 m b/d.

What has made the situation more difficult for Saudi Arabia is the combination of solid growth in non-OPEC supply in 2023 (+2.1 m b/d YoY; IEA) but also a substantial revival in production by Venezuela and Iran. The two produced 660 k b/d more in October than they on average did in 2022. So the need for oil from Saudi Arabia is squeezed from both sides.

All eyes are now back at OPEC+ after the recent fall in oil prices along with weakening crude curve structures and weakening economic statistics.

OPEC+ will have to step up the game and give solid guidance of what it intends to do in 2024. If Saudi Arabia is to carry the burden alone (with only a little help from Russia) then it will likely need to keep its production at around 9.0 m b/d on average for 2024 and drop it down towards 8.5 m b/d in Q1-24. This may be too much to ask from Saudi Arabia and it may demand some of the other OPEC members to step up and join in on the task to regulate the market in 2024. More specifically this means Iraq, Kuwait and UAE.

The oil market will likely be quite nervous until a firm message from Saudi/Russia/OPEC+ is delivered to the market some time in December.

Saudi Arabia may get some help from President Joe Biden though as his energy secretary adviser, Amos Hochstein, has stated that the US will enforce sanctions on Iran on more than 1 m b/d.

Fortsätt läsa

Analys

More from Venezuela and Iran means smaller pie for Saudi

Publicerat

1 månad sedan

den

24 oktober, 2023

Redaktionen

Production in Venezuela and Iran is on the rise and is set to rise further in the coming months and in 2024. Combined their production could grow by 0.8 m b/d YoY to 2024 (average year to average year). The IEA projected in its latest OMR (Oct-2023) that call-on-OPEC will fall to 28.3 m b/d in 2024, a decline of 0.5 m b/d. This combination would drive implied call-on-Saudi from 10.4 m b/d in 2023 to only 9.1 m b/d in 2024 and as low as 8.6 m b/d in Q1-24 if Saudi Arabia has to do all the heavy lifting alone. Wider core OPEC cooperation may be required.

The IEA is out in the news today projecting peak oil demand this decade with global demand standing at no more than 102 m b/d towards the end of this decade. If so it would imply a call-on-Non-OPEC of only 66.4 m b/d in 2028 assuming that OPEC in general will demand a market share of 30 m b/d + NGL of 5.6 m b/d. The IEA (Oct-23) projects non-OPEC production to average 68.8 m b/d in 2024. That’s already 2.4 m b/d more than what would be sustainable over time if global oil demand is set to peak later this decade. Oil producers in general cannot have a production growth strategy in a peak oil demand world.

The US has decided to lift sanctions towards Venezuela for six months (18 April) as a measure to tempt it to move towards more democratic processes. And if it does, then the lifting of sanctions could continue after the 6 months. A primary opposition election took place this weekend with lawmaker Maria Corina Machado currently holding 93% of the vote count. Venezuela will next year hold a presidential election but fair play seems unlikely with Maduro in charge. The lifting of sanctions allows Venezuela’s PdV to resume exports to all destinations. Bans on new, foreign investments in the oil and gas sector are also lifted though Russian entities and JV’s are still barred.

Venezuela produced 0.8 m b/d in September and indicates that it can lift production by 0.2 m b/d by year and with more rigs and wells by 0.5 m b/d to 1.3 m b/d in the medium term.

Oil production in Iran has been on a steady rise since its low-point of 2.0 m b/d in 2020. Last year it produced 2.5 m b/d. In September it produced 3.1 m b/d, but Iran’s oil minister says production now is at 3.3 m b/d. Iran’s rising production and exports is not about the US being more lenient in its enforcement of sanctions towards Iran. It is more about Iran finding better ways to circumvent them but even more importantly that China is importing more and more oil from Iran.

Production by Iran and Venezuela is recovering. YoY production from the two could rise by close to 0.8 m b/d in 2024. This will lead to a decline in call-on-Saudi oil.

Oil production by Iran and Venezuela — Source: SEB graph and asessments, Blbrg data and news

The IEA estimated in its latest OMR report that call-on-OPEC will fall from 28.8 m b/d in 2023 to 28.3 m b/d in 2024. If all OPEC members except Saudi Arabia produces the same amount in 2024 as in 2023, then the need for Saudi Arabia’s oil (call-on-Saudi) will fall from a healthy 10.4 m b/d in 2023 to a still acceptable 9.9 m b/d in 2024. Its normal production is roughly 10 m b/d.

If however production by Iran and Venezuela rise by a combined 0.5 m b/d YoY in 2024, then call-on-Saudi will fall to 9.4 m b/d which is not so good but still manageable. But if Iran’s oil minister is correct when he says that its current production now is at 3.3 m b/d, then it is not far fetched to assume that Iran’s oil production may average maybe 3.4-3.5 m b/d in 2024. That would yield a YoY rise of 0.6 m b/d just for Iran. If we also assume that Venezuela manages to lift its production from 0.8 m b/d this year to 1.0 m b/d in 2024, then the combined growth from the two is closer to 0.8 m b/d. That would push call-on-Saudi down to only 9.1 m b/d which is not good at all. It would require Saudi Arabia to produce at its current production of 9.0 m b/d all through 2024.

The IEA further estimates that call-on-OPEC will average 27.7 m b/d in Q1-24. If we assume Iran @ 3.4 m b/d and Venezuela @ 1.0 m b/d then call-on-Saudi in Q1-24 will only be 8.6 m b/d. I.e. Saudi Arabia will have to cut production further to 8.6 m b/d in Q1-24. At that point Saudi Arabia will likely need or like other core OPEC members like Iraq, Kuwait and UAE as well as Russia to join in.

Implied call-on-Saudi. Call-on-OPEC is set to decline from 28.8 m b/d to 28.3 m b/d to 2024. If all OPEC members produced the same in 2024 as in 2023 then call-on-Saudi would fall by 0.5 m b/d to 9.9 m b/d. But if Venezuela and Iran increases their combined production by 0.8 m b/d YoY in 2024 then call-on-Saudi falls to 9.1 m b/d.

If we look a little broader on this topic and also include Libya, Nigeria and Angola we see that this group of OPEC members produced 11.4 m b/d in 2010, 10.1 m b/d in 2017 and only 5.1 m b/d at the low-point in August 2020. The decline by these OPEC members has of course the other OPEC and OPEC+ members to stem the rising flood of US shale oil production. The production from this unfortunate group of OPEC-laggards is however now on the rise reaching 7.5 m b/d in September. With more from Iran and Venezuela it could rise to 8.0 m b/d in 2024. Production from Nigeria and Angola though still looks to be in gradual decline while Libya looks more sideways. So for the time being it is all about the revival of Iran and Venezuela.

The unfortunate OPEC-laggards had a production of 11.4 m b/d in 2010. But production then fell to only 5.1 m b/d in August 2020. It helped the rest of OPEC’s members to manage the huge increase in US shale oil production. Production from these countries are now on the rebound. Though Nigeria and Angola still seems to be in gradual decline.

Oil production of some OPEC countries — Source: SEB graph, Blbrg data

What everyone needs to be attentive to is that call-on-OPEC and even more importantly call-on-Saudi can only erode to a limit before Saudi/OPEC/Russia will have to take action. Especially if the forecast for needed oil from OPEC/Saudi for the nearest 2-3 years is in significant decline. Then they will have to take action in the sense that they stop defending the price and allows the price to fall sharply along with higher production. And yet again it is US shale oil producers who will have to take the brunt of the pain. They are the only oil producers in the world who can naturally and significantly reduce their production rather quickly. I.e. the US shale oil players will have to be punished into obedience, if possible, yet one more time.

We don’t think that it is any immediate risk for this to happen as US shale oil activity is slowing while global oil demand has rebounded following Covid-lockdowns. But one needs to keep a watch on projections for call-on-OPEC and call-on-Saudi stretching 1-2-3 years forward on a continuous basis.

In its medium term oil market outlook, Oil2023, the IEA projected a fairly healthy development for call-on-OPEC to 2028. First bottoming out at 29.4 m b/d in 2024 before rising gradually to 30.6 m b/d in 2028. The basis for this was a slowing though steady rise in global oil demand to 105.7 m b/d in 2028 together with stagnant non-OPEC production due to muted capex spending over the past decade. But this projection has already been significantly dented and reduced in IEA’s latest OMR from October where call-on-OPEC for 2024 is projected at only 28.3 m b/d.

In a statement today the IEA projects that global oil demand will peak this decade and consume no more than 102 m b/d in the late 2020ies due to (in large part) rapid growth in EV sales. This would imply a call-on-OPEC of only 26.9 m b/d in 2028. It is not a viable path for OPEC to produce only 26.9 m b/d in 2028. Especially if production by Iran and Venezuela is set to revive. I.e. OPEC’s pie is shrinking while at the same time Iran and Venezuela is producing more. In this outlook something will have to give and it is not OPEC.

One should here turn this on its head and assume that OPEC will produce 30 m b/d in 2028. Add OPEC NGLs of 5.6 m b/d and we get 35.6 m b/d. If global oil demand in 2028 stands at only 102 m b/d then call-on-Non-OPEC equates to 66.4 m b/d. That is 3.1 m b/d less than IEA’s non-OPEC production projection for 2028 of 69.5 m b/d but also higher than non-OPEC production projection of 68.8 m b/d (IEA, Oct-23) is already 2.4 m b/d too high versus what is a sustainable level.

What this of course naturally means is that oil producers in general cannot have production growth as a strategy in a peak-oil-demand-world with non-OPEC in 2024 already at 2.4 m b/d above its sustainable level.

The US is set to growth its hydrocarbon liquids by 0.5 m b/d YoY in 2024. But in a zero oil demand growth world that is way, way too much.

Fortsätt läsa

Analys

Reloading the US ’oil-gun’ (SPR) will have to wait until next downturn

Publicerat

1 månad sedan

den

23 oktober, 2023

Redaktionen

Brent crude traded down 0.4% earlier this morning to USD 91.8/b but is unchanged at USD 92.2/b at the moment. Early softness was probably mostly about general market weakness than anything specific to oil as copper is down 0.7% while European equities are down 0.3%. No one knows the consequences of what a ground invasion of Gaza by Israel may bring except that it will be very, very bad for Palestinians, for Middle East politics for geopolitics and potentially destabilizing for global oil markets. As of yet the oil market seems to struggle with how to price the situation with fairly little risk premium priced in at the moment as far as we can see. Global financial markets however seems to have a clearer bearish take on this. Though rallying US rates and struggling Chinese property market may be part of that.

The US has drawn down its Strategic Petroleum Reserves (SPR) over the latest years to only 50% of capacity. Crude oil prices would probably have to rally to USD 150-200/b before the US would consider pushing another 100-200 m b from SPR into the commercial market. As such the fire-power of its SPR as a geopolitical oil pricing tool is now somewhat muted. The US would probably happily re-load its SPR but it is very difficult to do so while the global oil market is running a deficit. It will have to wait to the next oil market downturn. But that also implies that the next downturn will likely be fairly short-lived and also fairly shallow. Unless of course the US chooses to forgo the opportunity.

The US has drawn down its Strategic Petroleum Reserves (SPR) to only 50% of capacity over the latest years. Most of the draw-down was in response to the crisis in Ukraine as it was invaded by Russia with loss of oil supply from Russia thereafter.

The US has however no problems with security of supply of crude oil. US refineries have preferences for different kinds of crude slates and as a result it still imports significant volumes of crude of different qualities. But overall it is a net exporter of hydrocarbon liquids. It doesn’t need all that big strategic reserves as a security of supply any more. Following the oil crisis in the early 70ies the OECD countries created the International Energy Agency where all its members aimed to have some 100 days of forward oil import coverage. With US oil production at steady decline since the 70ies the US reached a peak in net imports of 13.4 m b/d in 2006. As such it should have held an SPR of 1340 million barrels. It kept building its SPR which peaked at 727 m b in 2012. But since 2006 its net imports have been in sharp decline and today it has a net export of 2.9 m b/d.

Essentially the US doesn’t need such a sizable SPR any more to secure coverage of its daily consumption. As a result it started to draw down its SPR well before the Russian invasion of Ukraine in February 2022. But then of course it fell fast and is today at 351 m b or about 50% of capacity.

The US is the largest oil consumer in the world. As such it is highly vulnerable to the price level of oil. The US SPR today is much more of a geopolitical tool than a security of supply tool. It’s a tool to intervene in the global oil market. To intervene in the price setting of oil. The US SPR is now drawn down to 50% but it still holds a sizable amount of oil. But it is little in comparison to the firepower of OPEC. Saudi Arabia can lower its production by 1 m b/d for one year and it will have eradicated 365 million barrels in global oil inventories. And then it can the same the year after and then the year after that again.

The US has now fired one big bullet of SPR inventory draws. It really helped to balance the global oil market last year and prevented oil prices from going sky high. With 350 m b left in its SPR it can still do more if needed. But the situation would likely need to be way more critical before the US would consider pushing yet another 100-200 m b of oil from its SPR into the global commercial oil market. An oil price of USD 150-200/b would probably be needed before it would do so.

With new geopolitical realities the US probably will want to rebuild its SPR to higher levels as it is now an important geopolitical tool and an oil price management tool. But rebuilding the SPR now while the global oil market is running a deficit is a no-go as we see it.

An oil market downturn, a global recession, a global oil market surplus where OPEC no longer want to defend the oil price with reduced supply is needed for the US to be able to refill its SPR again unless it wants to drive the oil price significantly higher.

But this also implies that the next oil price downturn will likely be short-lived and shallow as the US will have to use that opportunity to rebuild its SPR. It’s kind off like reloading its geopolitical oil gun. If it instead decides to forgo such an opportunity then it will have to accept that its geopolitical maneuverability in the global oil market stays muted.

Net US oil imports in m b/d and US Strategic Petroleum Reserves (SPR) in million barrels. The US doesn’t need strategic petroleum reserves for the sake of security of supply any more. But it is a great geopolitical energy-tool to intervene in the price setting of oil in the global market place.