Nyheter
Saudiarabien planerar sin egen skifferrevolution
Saudiarabien har stora planer för sin gasproduktion, med Aramco som har för avsikt att dubbla landets naturgasproduktion under de kommande tio åren. Saudiarabien planerar sin egen skifferrevolution och har för avsikt att konvertera lokala kraftverk från olja till gas. Tanken är att möjliggöra ytterligare råoljeexport. En del av denna produktion kan komma från skifferproduktion.
World Energy Council uppskattar att Saudiarabien har utvinningsbara gasreserver på 7,49 miljarder ton oljeekvivalenter. Bevisade reserver uppgick till 8,489 biljoner cu m per 2014. Dessa är bara siffror som avser konventionell naturgas. Enligt Aramcos chef för okonventionella resurser, Khalid Al Abdulqader, är Saudiarabiens skiffergasresurser ”enorma”.
En av de bästa platserna för skiffergasborrning
En av de bästa platserna för skiffergasborrning är Jafurah-bassängen, som liknar Texas Eagle Eagle, enligt Al Abdulqader. Han vill emellertid inte lämna några detaljer om reserverna. Analytiker som nyhetsbyrån Bloomberg talat med tror att det är helt möjligt att skifferbassängerna innehåller mycket gas. Frågan är om denna gas faktiskt kan utvinnas till en kostnad som är tillräckligt låg för att göra produktionen livskraftig.
Om historiska data är någon referens är detta tveksamt. Bloomberg noterar serien av internationella olje- och gasbolag som lämnat efter att de misslyckats med att göra några meningsfulla gasfynd i Saudiarabien. Dessa inkluderar företag som franska Total, italienska Eni och spanska Repsol. Exxon och Chevron har verksamhet i landet, men inte inom utvinning av gas. Lukoil var det senaste företaget att meddela förra året att det drar sig ur sin saudiska gasborrning efter att de misslyckats med att upptäcka några reserver.
Att kunna öka sin gasproduktion skulle kunna ha en stor betydelse för Saudiarabien. Inskränkt av OPECs oljeproduktionsnedskärningsavtal skulle landet naturligtvis leta efter sätt att maximera sina oljeintäkter utan att öka produktionen. Aramco planerar investeringar om 300 miljarder dollar under det närmaste decenniet. Dessa investeringar är nödvändiga för att Saudiarabien skall kunna behålla sin nuvarande produktionskapacitet och utvidga gasutforskningen, både konventionell och okonventionell. Enligt planerna skall Aramco producera 23 miljarder cu ft naturgas inom loppet av tio år.
Hur realistiskt är detta mål?
Om detta mål är realistiskt är osagt. Riyadh är optimistiska, men då är Riyadh alltid optimistiska när det gäller landets olje- och gasplaner. Det faktum att Al Abdulqader har undvikit att lämna någon uppskattning av resursens storlek i Jafurahbassängen – eller något annan skifferbassäng för den delen – kan tolkas på ett av tre sätt.
Ett, att Aramco håller sina gaskort nära bröstet. Det är då sannolikt att Saudiarabien bidar sin tid fram till dess att landet kan slå världen med häpnad när Aramco redovisar massiva gasreserver.
Två, att en tillförlitlig uppskattning ännu inte kan eller ska göras.
Tre, Al Abdulqaders uttalande om kungarikets enorma gasreserver är anpassad för att locka investerare till Aramco, eftersom företaget närmare sig sin börsnotering, som planeras äga rum under andra halvåret 2018.
Aramco borrar för närvarande gas i Jafurah och i Syd Ghawar, världens största oljefält. Vi kan rimligen förvänta oss fler nyheter under de kommande månaderna om borrkampanjen är framgångsrik. När allt kommer omkring så säljer diversifiering, även om det är denna typ av intern diversifiering från olja till gas.
Nyheter
Christian Kopfer om läget för oljan
Christian Kopfer, analytiker på Arctic Securities, kommenterar läget på oljemarknaden till följd av kriget i Gulfen. Ännu så länge prisar marknaden in att situationen ändå löser sig, för fortsätter det 2-3 månader så går priset till 150-200 USD per fat.
Nyheter
Marknaden måste börja betrakta de höga kopparpriserna som det nya normala
Johannes Grunselius, analytiker på SB1, lyfter fram koppar som den mest attraktiva råvaran i gruvsektorn just nu, och menar att det finns både starka strukturella och långsiktiga drivkrafter bakom efterfrågan. Historiskt har den globala efterfrågan på koppar vuxit med cirka 2–3 procent per år under de senaste 50 åren, men enligt honom står marknaden inför en ny fas där tillväxten kan accelerera till 3–4 procent årligen.
Denna uppväxling drivs framför allt av elektrifieringen av samhället. Koppar är en central komponent i allt från elnät och elfordon till den snabba utbyggnaden av datacenter kopplade till AI-investeringar. Det innebär att efterfrågan inte bara växer, utan gör det på ett mer strukturellt och långsiktigt sätt än tidigare.
Samtidigt pekar Grunselius på ett avgörande problem på utbudssidan. det finns inte tillräckligt med nya kopparprojekt för att möta den ökande efterfrågan. Den globala projektportföljen är otillräcklig, och det är enligt honom i praktiken “omöjligt” för industrin att öka produktionen i den takt som krävs. Slutsatsen blir att marknaden med stor sannolikhet går mot ett underskott, en global kopparbrist, inom några år.
Mot den bakgrunden blir stora nya fyndigheter extremt viktiga. Han lyfter särskilt fram Vicuna-projektet, där omkring 50 miljoner ton koppar har identifierats, motsvarande cirka två års global konsumtion. Det är den största kopparupptäckten på över 30 år och beskrivs som betydelsefull inte bara för enskilda bolag utan för hela industrin. Dessutom finns betydande inslag av guld och silver, vilket ytterligare stärker projektets ekonomiska värde.
Grunselius betonar också att kopparpriserna, trots viss nedgång från toppnivåer, fortfarande ligger på historiskt höga nivåer. Han menar att marknaden behöver börja betrakta dessa nivåer som ett “nytt normalt”, givet de starka fundamentala drivkrafterna i både efterfrågan och utbud.
Sammanfattningsvis är hans bild tydlig att kopparmarknaden står inför en period av strukturell tillväxt kombinerad med begränsat utbud, vilket skapar goda förutsättningar för fortsatt höga priser och gör koppar till en av de mest intressanta råvarorna för investerare.
I relation till koppar diskuterar Grunselius även utsikterna för Lundin Mining och Boliden.
Nyheter
Det fysiska spotpriset på brentolja har slagit nytt rekord
När man följer oljepriset så är det vanligtvis priset på terminen som är närmast förfall man tittar på. Den handlas på börsen, det finns en stor likviditet, har hög transparens och går till lösen inom varje månad. Det är dock bara 1-3 procent av terminerna som går till fysisk leverans, resten avvecklas finansiellt och positionen rullas vidare till nästa termin.
När marknaden börjar skaka kan det därför vara intressant att även titta på ”dated brent”, dvs spotpriset på brentolja med fysisk leverans, där leverans vanligtvis sker inom 10-25 dagar.
Terminspriset på brentolja är nu 109 USD per fat. Men dated brent-priset är 141 USD! Enligt grafen nedan är det det högsta priset någonsin. Medan andra uppgifter säger att rekordet fortfarande är juli 2008 då det var 147-148 USD. Oavsett vilket, den aktuella prisnivån är enormt hög och viljan att betala ett rejält högre pris än terminspriset tyder på att köpare upplever att det är fysisk brist på olja.

-
Nyheter2 veckor sedan40 minuter med Javier Blas om hur världen verkligen påverkas av energikrisen
-
Nyheter3 veckor sedanElpriserna fördubblas, stor osäkerhet inför sommaren
-
Nyheter4 veckor sedanMP Materials, USA:s svar på Kinas dominans över sällsynta jordartsmetaller
-
Nyheter2 veckor sedanDet fysiska spotpriset på brentolja har slagit nytt rekord
-
Nyheter4 veckor sedanStudsvik har idag ansökt om att få bygga 1200-1600 MW kärnkraft i Valdemarsvik
-
Nyheter2 veckor sedanMarknaden måste börja betrakta de höga kopparpriserna som det nya normala
-
Nyheter4 veckor sedanMatproduktion är beroende av gödsel, Gulfkriget skapar brist
-
Analys4 veckor sedanTACO (or Whatever It Was) Sends Oil Lower — Iran Keeps Choking Hormuz

