Indiens huvudsakliga energikälla är inhemsk kol. Men de statliga kolgruvorna producerar för lite och kan inte fullgöra sina leveranskontrakt till elproducenterna. Detta leder till elbrist och där många invånare och företag bara får el några timmar per dag. Stabil och pålitlig tillgång till el är fundamentalt för ett lands ekonomi och bristen på detta är en allvarlig broms för Indien.

Den indiska staten försöker kortsiktigt minska bristen genom att importera kol, men det slår hårt mot landets bytesbalans. Förutom kol så importerar Indien även olja och naturgas, vilket även det slår hårt mot statens budget. Den indiska staten subventionerar energi, vilket väl måste sägas vara ett av de fundamentala problemen, då prismekanismen inte skapar balans i utbud och efterfrågan.

Indien drivs av en enormt dåligt fungerande statlig byråkrati och ett halvsocialistiskt ekonomiskt system. De entreprenörer som bygger upp mer ekonomiskt friska verksamheter måste i större eller mindre grad skapa något ljusskygga relationer med lokala politiker, vilket inte är direkt optimalt för ett samhälle. Samtidigt är det uppenbart att energi är dyrt i Indien, även om det inte gäller för den subventionerade slutkonsumenten, så det måste finnas affärsmöjligheter för alla former av energiproduktion.