Vi ser en fortsatt bear market för oljan efter denna vecka. Det historiska avtalet med Iran har väckt en hel del spekulationer om hur mycket iransk olja som kommer tillbaka till marknaden, och hur snabbt. Uppskattningarna är ännu så länge mycket spekulativa då inga officiella siffror har presenterats, men det är sannolikt att Iran kommer att producera någonstans i närheten av en miljon fat råolja per dag igen inom loppet av tolv månader. December 2015 är det tidigaste datumet som sanktionerna kan komma att upphävas, men fram till dess kommer Iran att ha närmare 40 miljoner fat råolja i lager som kan säljas.

Under tiden som oljehandlarna försöker avgöra de oljevolymer som kan komma att exporteras från Iran har oljepriset fallit. Den 16 juli i år föll priset på West Texas Intermediate, WTI, och handlades mycket nära den psykologiskt viktiga nivån 50 USD per fat, och var därmed i närheten av nivåer som oljepriset inte handlats till på flera månader.

Den pågående nedgången i oljepriserna fortsätter att drabba de största oljebolagen. ConocoPhillips (NYSE: COP) meddelade nyligen sitt beslut att ytterligare minska sina investeringar för djuphavsborrning. Bolaget beslutade att avbryta sitt kontrakt med Ensco DS-9 drill som ConocoPhillips hade planerat att använda för att borra en djupvattenbrunn i Mexikanska golfen senare i år. Avbrytandet av kontraktet innebär att ConocoPhillips måste betala fartygets ägare, Ensco plc (NYSE: ESV), termineringsavgifter under ungefär två år till ett värde av daglig hyra av riggen. Det kan komma att uppgå till en dryg halv miljard dollar. Till detta tillkommer andra kostnader som Ensco kan ha ådragit sig som en följd av uppsägningen av kontraktet. Trots detta hoppas styrelsen för ConocoPhillips att denna åtgärd skall förbättra bolagets kassaflöde från och med 2017.

ConocoPhillips valde samtidigt att öka sin kvartalsvisa utdelning med en cent vilket kan tolkas som att bolagets styrelse bedömer att aktieägarna kan förvalta kapitalet bättre än vad bolaget kan när oljepriserna är så pass låga.

Produktionskostnaden är ett problem

Problemet för de stora oljebolagen är produktionskostnaderna. Det har skrivits mycket om de effektivitetsvinster som oljebolagen har gjort gällande service och utrustning, något som bidrar till att sänka prisnivån som krävs för att oljeprojekt ska vara lönsamma. De stora kostnadsbesparingarna har emellertid skett inom produktionen av skifferolja och skiffergas, två områden som de stora oljebolagen sällan har en stor exponering mot. För det stora flertalet oljebolag är det dyrare att producera olja i dag än vad det var för några år sedan, detta samtidigt som oljepriset har fallit kraftigt. Enligt konsultföretaget Boston Consulting Group är kostnaden för prospektering och utveckling av nya oljefyndigheter nu tre gånger så hög som de var för ett decennium sedan, cirka 105 USD per fat under 2014.

Kostnadsbesparingarna räcker inte långt

Trots att de stora oljeproducenterna har genomfört stora kostnadsbesparingar under de senaste månaderna är det tydligt att detta inte räcker långt när oljan som produceras handlas till hälften av utvinningskostnaderna. Det kommer att krävas betydligt större kostnadsbesparingar och att Iran, ett land i stort behov av exportintäkter, inte dumpar all sin olja på marknaden.