Foto: Dave Crosby
I veckan lanserade Kina oljeterminer i yuan, det vill säga terminskontrakt på olja som istället för att prissättas i amerikanska dollar handlas i den kinesiska valutan. Den första handelsdagen, med en session på endast två och en halv timme, kom mer än 15,4 miljoner fat olja för leverans i september 2018 att byta händer.
Handelshus som Glencore, Trafigura och Freepoint Commodities var bland de första som köpte det nya kontraktet enligt rapporter från nyhetsbyrån Reuters. Inom några minuter från lanseringen hade priset gått upp till nästan 70,85 dollar (447 yuan) efter att ha startat på 69,94 USD (440,4 yuan) per fat.
Många knackade på dörren till Kinas livliga råvarumarknad
Det var många som hade väntat ivrigt på lanseringen och knackade på dörren till Kinas livliga råvarumarknad. Detta trots att det fortfarande råder tvivel om detta Shanghaihandlade terminskontrakt kommer att kunna bli ett globalt riktmärke för oljepriset.
Dessa tvivel grundar sig på det faktum att Kina inte är en marknadsekonomi. Den kinesiska regeringen kan komma att få en störande inverkan på de lokala råvarumarknaderna om den misstänker att det förekommer en bubbla.
För att förhindra en sådan bubbla i olja har de kinesiska myndigheterna bestämt att kontraktet skulle handlas inom ett bestämt band på 5 procent på vardera sidan. Under den första handelsdagen tilläts 10 procent på vardera sidan. Marginalkravet har fastställts till 7 procent. Lagringskostnader för den kinesiska råoljan är högre än det internationella genomsnittet i hopp om att motverka spekulation.
Som ett resultat av dessa snäva regler för det nya marknadssegmentet trodde vissa analytiker att internationella investerare skulle bli avskräckta från att handla olja i Shanghai. Om den första handelsdagen är någon indikation är det emellertid inte fallet, åtminstone inte för de stora handelsföretagen.
Kina lämnar inte allt åt marknaden
Å andra sidan lämnar Kina inte allt till marknadskrafterna. En energikonsulent berättade för Reuters att ”regeringen i Beijing verkar fast besluten att stödja den nya oljemarknaden, och jag hör att ett antal företag ställs eller pressas att handla på det, vilket kan hjälpa till.”
PetroChina och Sinopec ses som viktiga för att tillhandahålla en långsiktig likviditet för den nya marknaden vilket också är ett tecken på att den kinesiska regeringen inte låter marknaden styra sig helt själv.
