Analys
SEB – Råvarukommentarer, 9 december 2013

Rekommendationer
*) Avkastningen anges för 1:1 certifikaten där både BULL och 1:1 certifikat är angivna.
Allmän uppföljning och bakgrund
Marknaden präglas av låg kursrörlighet. Volatiliteten i flera råvaror ligger i den lägsta 5%-percentilen. Trots stigande tillväxt i USA och i UK, framförallt, kan inte råvarumarknaden glädjas, eftersom folk i dessa länder inte efterfrågar mer råvaror när inkomsten ökar. Tillväxten i Kina stampar. Detta har fått den rekyl som började under sommaren, att vändas i nedgång och flera råvaror befinner sig i den rekylen av besvikelse nu. Man måste verkligen påminna som om citat som t ex F Scott Fitzgeralds ”In a real dark night of the soul it is always three o’clock in the morning”.
Vi anser dock att rekylen i november och början på december, efter uppgångarna från sommaren till oktober, ska betraktas som en rekyl efter det första försöket att vända trenden uppåt. I många råvaror, men inte alla, har den fallande pristrenden tagit slut efter tre års nedgång.
Kinesiska ekonomiska data, inklusive nationalräkenskaper, uppfattas som opålitlig . Den nationella statistikbyrån (NBS) är medveten om svagheterna i BNP- rapporteringen och uppgav i november att en översyn är planerad för att bringa rapporteringssystem i linje med de senaste internationella standarderna . En ny uppsättning reviderade historiska BNP är tänkt att publiceras i 2014 och hela processen beräknas vara klar i mitten av 2015 .
Kvaliteten på Kinas BNP- data har förbättrats över tid , men det finns fortfarande gott om statistiska oegentligheter. Tjänstesektorn har systematiskt underrapporterat som har ”grå” marknadstransaktioner och hushållens produktion för egen slutlig användning . Hushållens inkomster har också underskattats i det nuvarande systemet , medan FoU-utgifter har dragits i stället läggas till BNP .
Förbättringen av rapporteringsstandarder kommer sannolikt att resultera i betydligt större BNP-uppskattningar jämfört med nuvarande. Att ge en tillförlitlig siffra är naturligtvis svårt , men en upprevidering av BNP med minst 10-15 % verkar rimligt . En revision 15 % skulle innebära att den kinesiska ekonomin är nära 60 % av storleken på den amerikanska ekonomin i nominella termer och cirka 87 % i PPP rensade termer .
En annan trolig effekt av genomgången är en förträngning av upplevda ekonomiska obalanser . En betydande hoppa i hushållens konsumtion (för närvarande 37 % av BNP) väntas och den uppenbara snabb nedgång i hushållens inkomster som andel av BNP kommer också att korrigeras. Mer rimliga uppskattningar av bidraget till BNP från konsumtion innebär att den ekonomiska tillväxten är mindre beroende av investeringar än vad det verkar vara , att minska den upplevda risken för en hårdlandning som investeringar saktar ner .
PMI-statistiken steg ytterligare i november i USA till 57.3 (56.4), Eurozonen 51.6 (51.3) och UK 58.4 (56.5). Kina ligger oförändrat på 51.4 och t ex Frankrike lägre på 48.4 (49.1).
Deutsche Bank kastar in handduken pga kommande EU-regler
I torsdags meddelade Europas största råvarubank, Deutsche Bank, att man stänger sin hedging-relaterade råvaruhandel. 200 handlare sades upp på dagen. Endast 40, som handlar med investeringsprodukter blev kvar som del i valuta- och räntehandeln. Deutsche Bank angav de fördyrande och försvårande regleringarna som håller på och som framförallt kommer att införas i EU som det huvudsakliga skälet till beslutet att lämna råvarumarknaden. Lönsamhetsproblem ligger naturligtvis också bakom.
I EU pågår just nu en trilog mellan Rådet, Kommissionen och Europaparlamentet om den slutliga texten på Markets in Financial Instruments Directive 2, (MiFID2). Jag och en expert från Deutsche har kunnat följa detta från insidan, som två av tre bankmedlemmar i den Europeiska Finansinspektionens (ESMA) arbetsgrupp. Därmed förstår jag att Deutsche kom fram till beslutet att dra sig ur som intermediär och mäklare på råvarumarknaden. EU är av politiska skäl helt inställda på att genomföra sitt dåligt underbyggda förslag, som kommer att leda till enorm skada för EU:s råvaruproducenter, som nuförtiden främst är lantbrukare.
Alla företag som använt sig av Deutsche Bank för prissäkring, står nu utan mäklarkontakt. Vi hoppas att dessa vänder sig till SEB, som var den enda bank i Europa som faktiskt ökade omfattningen på sin råvaruhandel under förra året. Vi uppmärksammades av Energy Risk Magazine på detta i våras.
Råolja – Brent
Oljepriset stängde i fredags på 111.6 dollar per fat. Priset ligger dikt an den tekniska stödnivån för uppgången den senaste månaden. Ett brott av stödlinjen är nästan helt säkert och när det sker kommer priset att rekylera ner till åtminstone 107 – 108 dollar per fat.
Oljepriset sett i ett längre perspektiv ser vi i nedanstående diagram. Att en triangelformation bildats är tydligt. En sådan kan följas av antingen en större prisuppgång eller nedgång. Fundamentalt borde vi kunna vänta oss en prisnedgång.
Anledningen till att vi tror att vi kan vänta oss en prisnedgång är att den efterfrågeboom som Kinas befolkning medfört är på väg att sluta verka. De har blivit för rika och lämnar snart den inkomstnivå när högre inkomst leder till köp av en rå vara. I veckan kom dessutom nyheten att Kinas BNP-statistik ska räknas om, eftersom den är så bristfällig. Privat konsumtion kan komma att justeras upp med uppemot 40%. FOU-investeringar har tidigare minskat BNP, men borde räknas som en ökning av BNP, som man gör i t ex Sverige. Sammantaget kan BNP i Kina vara nästan lika högt som USA:s och BNP / capita på en väsentligt mycket högre nivå än idag, vilket skulle innebära att Kina är i en ännu senare fas av råvaruboom än vad vi trott att de är. Jämfört med 1970-talets råvaruboom som drevs av BNP/capita-ökningar i Europa och Japan, kanske klockan en slagen ”1981” i år.
Det höga priset har också stimulerat ny teknik. Skifferolja och skiffergas är en sådan teknik. Effekten av den tekniken kan inte underskattas, men man ska för den skull inte glömma vilken förlösande effekt den kan ha på skattekilen som varit oljeproducerande länders lösning på ”resource curse”. I vårt grannland Norge har produktionsskatten successivt höjts från noll procent på tidigt 70-tal till 50%. Nästan alla länder som producerar olja beskattar produktionen mycket hårt. Om man tog bort produktionsskatterna skulle oljepriset mycket väl vara hälften så högt som idag. Den här processen är redan startad.
Idag, måndag, kommer Mexikos parlament att börja behandla ett lagförslag från den augusti som går ut på att liberalisera Mexikos oljemarknad. Produktionen har varje år minskat. År 2004 var produktionen av råolja 3.3 mbpd. Nu är den 2.5 mbpd. Mexiko importerar olja idag, trots att det har enorma reserver, idag estimerat till 13.9 miljarder fat. Med reserver menas den olja som man vet att den finns där och som är ekonomiskt lönsam att utvinna med dagens teknik. Resurserna är väsentligt mycket större. 75 års statligt monopol ska brytas och privata bolag tillåtas verka och produktionsskatten sänkas. Förra året betalade PEMEX 99.5 cent i skatt för varje dollar de hade i intäkt (inte vinst) på att sälja olja.
I praktiken är förslaget att få en oljepolitik som den i Brasilien. Petrobras är också redan med i föreslagna kontrakt och man kan ana att Brasilien, supermakten söder om USA, har mer än ett ringer med i spelet. Petrobras är specialister på att utvinna olja på stora djup.
Marknaden är tämligen säker på att förslaget kommer att gå igenom. Petroleos Mexicano (PEMEX) emitterade obligationer den 4 december till en ränta som låg 0.5% lägre än för två år sedan. Sedan dess har dessa obligationer i sin tur handlats ner ännu mer i räntan.
Ett annat tecken i tiden är att Iran har sagt sig strunta i Saudiarabien och vilja öka sin produktion och export maximalt, till 4 mbpd. Traditionella bedömare tror att detta är ett förhandlingsbud inom OPEC, men det tror inte jag. Iran har allt att vinna på att visa sig vilja producera mer olja – det skulle glädja USA och vem vet om inte detta var en del av överenskommelsen med USA för att släppa på restriktionerna?
I onsdagens DOE-rapport föll råoljelagren för första gången på tre månader pga säsongen. Justerar man för den säsongsmässiga effekten ligger lagren väsentligt över det ”normala”.
Importen var något högre än veckan innan, vilket även det, är säsongsmässigt riktigt. Justerat för den ”normala” ökningen av importen den här veckan, var dock importen rekordlåg.
USA:s ekonomi är den som frisknar till bäst i världen just nu. Det innebär inte att oljeefterfrågan blir högre. Amerikansk BNP/capita har för länge sedan lämnat den låga nivå där förändringar har en påverkan på efterfrågan på olja.
Vi tycker tecknen hopar sig på lång sikt för oljeboomens slut. På kort sikt måste vi jämföra dagens pris på 111.6 dollar med alla de faktorer som gjort att vi tror på 100 – 102 dollar under första och andra kvartalet. Trots att rabatten på terminerna är så attraktiv, måst vi på kort sikt rekommendera sälj och därmed köp av BEAR OLJA X4 S, eller BEAR OLJA X2 S för den som inte vill ta så mycket risk.
Elektricitet
Elpriset föll kraftigt under fredagens handel och gick under tidigare botten. Enligt den tekniska analysen är det en säljsignal. Å andra sidan kanske då elpriset kommer lågt och har tekniska stöd. Vi tror att det är bättre att handla elen från den långa sidan (köpt) än från den korta sidan.
Nu på måndagsmorgonen klappade priset ihop och föll ner till 32.95 euro i skrivande stund.
Det kallare vinterväder som till slut nådde Skandinavien ser blev kortvarigt. En återgång till mycket över normal temperatur och rejält blött väder sker redan imorgon, tisdag. Vädret domineras av ett högtryck över kontinenten, vilket lämnar öppet för typiska sydvästliga lågtrycksbanor som rullar in från Atlanten och in över Norden.
Det tidigare mycket stora hydrologiska underskottet har under höstens blidväder urholkats väsentligt. Som störst var underskottet 26 TWh, vilket är mycket signifikant. Nu återstår ett underskott på ungefär 12 TWh och med innevarande väderprognoser kan underskottet vara mer eller mindre utraderat en bit in i januari. Om så blir fallet är allt för tidigt att säga men kraftbalansen är nu mycket mindre ansträngd inför vintern.
Något som varit tydligt under året som gått är den mycket goda priskontroll som producenterna visat. Vi tycker att körbeteendet ändrats och att man blivit väsentligt mycket skickligare på att parera förändringar i kraftsystemet. I tider där marknaden trott att producenterna skulle tappat kontrollen och spotpriset därmed “klappa igenom” rejält, så har så inte skett. Några riktigt låga priser har det inte varit tal om. Tvärtom, så har man snabbt lyckats ställa om och så fort situationen tillåtit det, åter lyckats lyfta spotprisnivån. En sådan situation ser vi nu. Så fort det slog om till kallare lyckades man lyfta priset som imorgon är ca EUR43/MWh. I och med återgången till milt och blött kommer så priset åter falla tillbaka, fast inte nödvändigtvis våldsamt mycket. Den stora utmaningen kommer bli de långa jul- och nyårshelgerna. Låg helgkonsumtion i kombination med mildväder kan bli en utmaning för producentledet.
I det nya läge som kraftsystemet befinner sig är mycket av ”bullcaset” reducerat. Trots det, så är det ändå fullt möjligt att vi får perioder med höga spotpriser, om kyla kombineras med problem i kärnkraften eller liknande. Terminsmarknaden har sålts ned väsentligt under de senaste veckorna och prisnivån känns rimlig med tanke på situationen. Idag, måndag, har marknaden som nämnt ovan handlats ned kraftigt och ytterligare press nedåt känns trolig samtidigt som vi inte tror att marknaden ska radera all vinterpremie. Prismässigt, efter nedsäljet, återstår dynamiken mest på uppsidan. Fast, för att väsentligt lyfta, krävs en mer långvarig vinterperiod där den hydrologiska balansen återgår till ett underskott på 15-20 TWh.
Nedan ser vi priset på energikol, den närmaste månadens leveranstermin. För två veckor sedan föll priset från 85 dollar per ton ner mot 80. För en vecka sedan stängde priset på 82.50 och i fredags lite lägre på 81.50. Det kan inte uteslutas att marknaden vill ner och testa 75 dollar igen. Råvarumarknaden är allmänt besviken på att den konjunkturuppgång i Kina, som väntades under sensommaren faktiskt har uteblivit.
Utsläppsrätterna har å andra sidan stärkts den senaste veckan. Priset har brutit den nedåtgående trenden från september och kan möjligen gå upp och testa 6 euro per ton. Priset stängde i fredags på 4.92 euro. Först måste dock den psykologiskt viktiga nivån 5 euro brytas.
Hydrologisk balans enligt Markedskraft ser vi nedan. Både den aktuella och 10-veckors prognos ligger strax under normala nivåer. Underskottet är något mindre än förra veckan.
Vi rekommenderar köp av EL S, om man kan komma in på attraktiva nivåer.
Naturgas
Naturgaspriset i USA har handlats upp på det kalla vädret. Liksom i Norden, har det varit kallt i USA. Nedan ser vi januari-kontraktet.
Metaller
Aktiviteten i marknaden var högre än veckan innan. Det började på samma dämpade sätt som veckan innan. Ännu en stark runda av PMI – siffror, framför allt från USA, hjälpte inte.
Det var inte förrän optionslösendagen i onsdags som aktiviteten tog fart. LME:s optionsmarknad har optioner sm förfaller den första onsdagen i månaden kl 11:00 svensk tid. Det var strax efter lunch när buden började visa sig på marknaden.
Uppgången accelererade på eftermiddagen. Totalt steg kopparpriset med 2% i onsdags.
Priserna fortsatte med fast tendens resten av veckan, bland annat med stöd av nyheter från Indonesien om att parlamentet står bakom exportförbudet. De uttalade sig att förbudet kommer att vara ” konsekvent och fullständigt” vilket tyder på att det inte kommer att ges några undantag. Det som omfattas är nickel, tenn och bauxit. Tyngdpunkten ligger naturligtvis på nickel och det stora flödet av nickelmalm som går från Indonesien till Kina.
Fredagens stora händelse var Non-Farm Payrolls – statistiken från USA. Siffrorna kom in något starkare än väntat med 203 000 nya arbetstillfällen som skapats i november. Arbetslösheten är nu den lägsta sedan 2008, på 7 %. Det var bättre än väntade 190 000 och 7.2 %. Det verkar som om marknaden totalt sett väntade bättre siffror (sedan konsensus sammanställdes). Efter den första reaktionen (med starkare dollar, svagare aktier, guld och basmetaller ) kom priserna tillbaka där de var innan siffrorna.
Under veckan steg priset på basmetaller 1-2 %. Industriella aktörer kom tillbaka som köpare av terminer. Enligt flera källor är lagren låga i industrin. Det är det normala vid årets slut eftersom bolagen vill visa lägre lager och högre soliditet. De flesta köpare vi såg var från kortiktiga tekniska fonder som köper tillbaka tidigare sålda positioner.
Nu är fokus på nästa FED-möte och marknadsaktörerna är enligt vår uppfattning i större utsträckning inställda på någon slags besked om ”tapering” än tidigare. Det behåller metallerna i baisse-läge.
Koppar
Koppar befinner sig i en märklig situation just nu. Lagren minskar därför att producenter håller igen utbudet och för att efterfrågan är stabil. Det rapporteras om att det råder viss brist på raffinerad metall för omedelbar leverans. Det återspeglas också i prissättningen på terminer med kort leveranstid.
Samtidigt ser vi att COMEX-marknaden har en rekordhög kort position på spekulant-sidan (Non-commercials). De finansiella aktörerna fokuserar på FED och förestående ”tapering”. Commercials, spegelbilden av Non-commercials är alltså samtidigt rekordmycket köpta terminskontrakt. Man får förmoda att Commercials, som har verksamhet i den fysiska metallen, har bättre insyn i den fundamentala situationen i metallmarknaden. Men rapporter om ett kommande produktionsöverskott nästa år bidrar till ett negativt sentiment kring koppar. Å andra sidan kan efterfrågan på metall ta fart i början på nästa år efter att företagen minskat lagren inför årsskiftet. En stor nettosåld position hos Non-commercials, en vändning i det negativa sentimentet och påfyllning av företagens lager, kan få igång en hausse tidigt nästa år.
SEB:s senaste prognos är ett genomsnittspris för det första kvartalet på 7450 dollar per ton (basis tremånaders termin). Det är något över genomsnittet för analytikerkåren på 7016. Dagens pris på 7069 ligger över analytikerkårens estimat, men långt under SEB:s prognos.
Vi tycker att prisfallet har gett en möjlighet att komma in på den långa sidan till bra pris och rekommenderar köp av KOPPAR S.
Aluminium
Som vi skrev förra veckan, finns det potential för en rekyl i aluminium, som kanske har börjat. 1900 dollar kan vara ett tänkbart mål för rekylen. Tekniska fonder ligger korta och deras köp när de täcker sig, kan räcka för att påverka priset tillräckligt. Vi har också noterat en sådan rekyl kommer att och bör uppfattas som ett säljtillfälle, givet den fundamentala situationen i marknaden för aluminium.
Konsumenter av aluminium har avvaktat med prissäkringar den senaste tiden, men vi tror att det finns intressen från dem att ”köpa på dips” framöver. Vi har alltså en marknad där det finns säljintressen ovanför dagens pris och som är väl understödd på låga priser, vilket gör att den förhållandevis trendlösa marknaden kan fortsätta.
Efterfrågan på aluminium är god. De flesta analytiker väntar sig en konsumtionsökning på 7% nästa år. Aluminiummarknaden har präglats av produktionsöverskott i flera år. Det viktigaste tycker vi är att överskottet minskar. På kort sikt vore det naturligtvis bättre om det kom ett par nedläggningar av smältverk. Rusal upprepade förra veckan vad de sagt tidigare, nämligen att de ser ett underskott utanför Kina redan nästa år, delvis tack vare produktionsneddragningar de själva gjort.
Marknaden är tudelad vad gäller neddragningar. Den ena sidan tror att priset kommer att falla ytterligare och tvinga producenterna att minska produktionen. Vi har uppfattningen att vi inte kan se varför priserna skulle gå ner, när produktionsöverskottet i alla fall, om än långsamt, är på väg att ta slut. Därmed kan vi inte se någon omedelbar uppsida för priset och inte heller någon stor nedsida. Pga det kraftiga terminspåslaget om 7% på årsbasis bör man akta sig för att vara köpt terminer via certifikat under för lång tid, utan utnyttja kortsiktiga svängningar. Köpa när priset är lågt i en historisk jämförelse och sälja på uppgångar.
Zink
Som med koppar verkar det som om den fysiska marknaden är starkare än vad terminsmarknaden väntat sig. LME-lagren sjunker stadigt. Nu är de på den lägsta nivån sedan september förra året. Det som oroar är de upprepade stora inleveranserna. Trenden på lagerförändringen är dock tydlig och återspeglar att balansen mellan utbud och efterfrågan förbättras. Säljvågen för ett par veckor sedan i de andra basmetallerna, drog med sig zink. Nu försöker zinkmarknaden krypa upp i sin gamla trend igen. Vi tycker att den allmänna marknaden håller på att stabilisera sig för basmetaller och från och med nu till årsskiftet finns förutsättningar för en prisuppgång, särskilt i zink, som är en av de mer fundamentalt understödda metallerna på LME.
Vi rekommenderar köp av ZINK S.
Nickel
Nyhetsflödet från Indonesien avgör riktningen för nickelmarknaden. Indonesiens parlament fattade redan 2009 beslut om att införa exportstopp för obearbetad malm från och med årsskiftet 2013/14. Det har varit osäkert om detta verkligen kommer att träda i kraft.
Nyheterna i torsdags morgon är därför potentiellt en köpsignal. Den 5 december rapporterade Bloomberg det här:
Indonesia’s government will proceed with a plan to ban all mineral-ore exports next year after it received backing from parliament, said Energy and Mineral Resources Minister Jero Wacik.
“The decision is unanimous between the minister and nine factions in Commission Seven,” said Wacik, referring to the parliamentary body in charge of mining and energy which he met in Jakarta today. “The Mining Law has mandated that ore must be processed domestically. Now we must implement it.”
Representanter för Vale menade att detta kunde vara en vändpunkt för nickelmarknaden. Producenter som Vale ser naturligtvis detta som ett optimalt scenario för att få marknaden i balans, utan att behöva stänga gruvor någon annanstans, som t ex hos Vale.
Nickel stack ut bland LME-metallerna genom att priset steg med 2%. Om man betänker potentialen på balanserna på kort sikt, är 2% ingenting. Mer information kommer säkert att komma under veckan.
Tekniskt är priset väletablerat inom det gamla prisintervallet. De som legat korta kan komma att köpa tillbaka terminer och det kan ge marknaden ytterligare tekniskt stöd de kommande dagarna eller veckorna.
Vi rekommenderar köp av NICKEL S.
Guld
Guldpriset (i dollar), fortsatte ner i veckan som gick. Sentimentet att investera i metallen är kompakt negativt. Det blev inte bättre av att Non-Farm Payrolls i USA i fredags visade att tillväxten skapar jobb. Inköpschefsindex för november som kom tidigare i veckan visar att optimismen ökat ännu mer i USA. Det gör att förväntningarna om att FED ska inleda ”tapering” av QE ökat. Guldpriset är nu på väg ner mot den tekniska stödnivån 1200 dollar.
I termer av kronor, är priset på guld redan nere på sommarens bottennotering vid 8000 kr per uns, faktiskt till och med under 8000 kr.
Finansiella placerare har fortsatt att i stadig takt överge guld som investering, som vi ser i diagrammet över ETP-ers guldinnehav. Även innehaven i silver likvideras.
Priset på guld är nere på en nivå där många gruvbolag inte kan redovisa vinst långsiktigt och det gör att vi trots allt inte är beredda att gå kort.
Vi fortsätter tills vidare med neutral vy på guld.
Silver
Nedan ser vi kursdiagrammet för silver i dollar per troy ounce. Vi förväntar oss att marknaden ska testa botten vid 18 dollar igen och det är en liten bit kvar dit.
Vi fortsätter att vara neutrala guld och silver.
Platina & Palladium
Platinapriset borde ha stöd från strejkerna i Sydafrika och borde även ”gynnas” av Nelson Mandelas bortgång. Den allmänna förväntningen är att interna stridigheter inom landet kan öka oron nu. Strejken vid Northam-gruvan har pågått i en månad, men förhandlar har än så länge inte kommit någon vart. Fackföreningen vill ha 61% högre löner, medan gruvbolaget gick med på 8% den 25 november, vilket förkastades av fackföreningen. Löneförhandlingen väntas bli vägledande för andra platinagruvor.
Platinamarknaden drabbas av det svaga intresset för guld och silver, eftersom även platina är en investeringsmetall.
Tekniskt har platinapriset brutit en triangelformation på nedsidan, vilket signalerar en fallande trend. Enligt den teniska analysen skulle ett test av 1300 dollar vara att vänta.
Priset på palladium uppvisar i sammanhanget en förbluffande styrka, genom att stiga i pris den senaste veckan. Det råder dock ett underskott av palladium och efterfrågan från bilindustrin väntas växa. Fundamentalt ser det annorlunda ut för palladium jämfört med t ex guld. Än så länge finns dock inte någon teknisk köpsignal att agera på. Priset ligger fortfarande inom det breda prisintervall mellan 640 och 780 dollar per uns som marknaden pendlat inom det senaste året.
Vi behåller vår neutrala rekommendation på palladium och går även över till neutral på platina.
Jordbruksprodukter
Tre nyheter präglade marknaden för jordbruksprodukter i veckan som gick. Först sade ABARES att Australiens skörd av spannmål blir större än väntat, sedan skrällde Stats Canada med en rekordskörd, långt över såväl historiska rekord som marknadens förväntningar. Under hela veckan följdes det mycket kalla vädret i USA och med frågan om hur mycket det skulle skada höstvetet.
Marknaderna har annars blivit allt mindre volatila. De senaste tre månaderna har volatiliteten varit 16% i Chicagovetet och 14% i Matifvetet. Det är mindre än 5% av månaderna sedan 2007 som det varit så här lugnt i vetemarknaderna. Rapsmarknaden har varit extremt lugn de senaste veckorna, fram till Stats Canadarapporten i onsdags. Raps är i allmänhet en lugnare marknad än vete, men har nu faktiskt en högre kursrörlighet än Matif-vetet. Sojabönorna sticker ut, med en historiskt sett relativt hög kursrörlighet.
Nedan ser vi hur volatiliteten (beräknad på de senaste 90 dagarnas prisförändringar i spotkontraktet) förändrat sig.
Sedan juli för två år sedan har kursrörligheten i vetepriserna minskat från ca 40% till ca 15% idag. Det är i nivå med hektarskördevariationen. Detta hänger naturligtvis ihop med växande lager och lägre priser. Säsongsmässigt är det även vinter på norra halvklotet och få nyheter som kan påverka utbud och efterfrågan. Vintern är å andra sidan säsongen för prisförändringar i sojamarknaden, eftersom Sydamerika har tagit över som den stora producenten i världen och känsligt för odlingsbetingelser där.
På tisdag publicerar USDA sin sista WASDE-rapport för året. Marknaden förväntar sig ingenting från den, men jag tror inte man ska vara så säker. Det är först i och med den som resultatet av Argentinas, Kanadas, med fleras rapporter summeras till globala balanser, då USDA även lägger till en uppdaterad analys av efterfrågan.
Konjunkturen har vänt uppåt, men bara i länder som redan är ”mätta” sedan länge. Vi skulle tro att marknaden kommer att tolka WASDE-rapporten som negativ för majs, vete och sojabönor.
Odlingsväder
Det är kallare än normalt just nu, såväl i norra Europa som i Nordamerika. Temperaturen i USA har fallit och det väntas fortsätta vara kallt i veckan. Argentina fick nederbörd i norr, men inte i söder. Brasilien hade normal nederbörd. Inga större hot från vädret alltså.
Vete
November 2014 steg successivt under inledningen av veckan upp mot 200 euro per ton, men nådde inte riktigt ända dit. 200 euro är naturligtvis en teknisk motståndsnivå. Säljarna blev stärkta och köparnas övertygelse gav vika efter rapporten från Stats Canada i onsdags.
Decemberkontraktet 2014 på CBOT föll tillbaka ner mot det tekniska stödet, efter ABARES och Stats Canadas rapporter. Is-stormarna över oskyddat höstvete kunde inte påverka.
I diagrammet nedan ser vi ”non-commercials” nettoposition i terminer på Chicagovete. De passade på att köpa tillbaka några kontrakt, men är fortfarande extremt sålda vetekontrakt.
Nedan ser vi terminskurvorna för Chicagovete och Matif. Terminskurvan för Matifvete gick upp i veckan för alla terminslöptider med tillförlitliga priser. Chicagovetet föll för alla terminslöptider. Matifvetet gick mer in i backwardation och Chicago något mer in i contango. Det är två helt skiljda världar. Matifveteterminerna ligger för alla löptider över Chicagopriserna. Störst är skillnaden för spot-leverans, hela 40 euro per ton, dvs Matifvetet är 24% dyrare än Chicagovetet.
ABARES publicerade sin decemberrapport i veckan. Veteskörden förutspås öka med 17% till 26.2 mt och kornskörden med 15% till 8.6 mt. Canola-skörden väntas däremot minska med 15% till 3.4 mt, vilket ändå i så fall skulle bli Australiens tredje största skörd av canola någonsin. Sådden ägde rum sent i september och skörden väntas vara klar i slutet av februari. Sedan september-rapporten från ABARES har den totala skörden av vintergrödor höjts med 3 mt till sammanlagt 42.1 mt.
Stats Canada rapporterade att veteskörden blev 37.5 mt, det är 4.5 mt mer än i den förra prognosen och 38% mer än förra året. Det är en rekordskörd för landet och slog alltså det förra rekordet på 32.1 mt med råge. Det förra rekordet sattes 1990. Analytikerna hade förväntat sig en skörd på 33.8 mt. Ingen analytiker hade väntat sig en skörd över 35 mt.
ABARES och Stats Canada höjer global produktion med 6.2 mt. Det är väldigt mycket för bara två länder.
Vi håller fast vid vår rekommendation att ha en neutral position i förhållande till vetepriset.
Majs
Majspriset steg i veckan, trots att Kina annullerat beställningar från USA och att Kinas statistikkontor angett Kinas skörd till 217.5 mt, där USDA senast estimerade 211 mt. Tekniskt har 450 cent varit ett starkare stöd än man kunnat tro. Trenden är dock fortfarande nedåtriktad.
Argentinas sådd är 48% färdig. Normalt vore 62% sått. Lönsamheten talar, som vi påpekat tidigare för att reducera sådden av majs till förmån för sojabönor. Även vädret sägs nu verka för sojabönor.
I onsdags talades det även om att Argentina skulle sänka exportskatten på soja. Vi fann detta helt otroligt när vi hörde det. Och uppgiften dementerades sedan av både Finansdepartementet och Jordbruksdepartementet i Buenos Aires. Argentinas president och personerna kring henne gör säkerligen allt de kan för att beskatta den lilla grupp i samhället som de enkelt kan beskatta och dessutom se till att priserna på mat håller sig låga inom landet för att inte öppna för en revolution. De har ju just veckan innan kablat ut en totalt osannolikt låg siffra för veteproduktionen, som de kommer att basera exportlicenserna på, helt tydligt för att hålla priset på vete riktigt lågt under kommande år i Argentina, till glädje för konsumenterna som har det allt svårare.
Informa publicerade ett produktionsestimat för Brasilien som låg nära USDA:s 70 mt och långt från CONAB:s 78 mt. Även i Brasilien verkar ekonomin till sojans fördel, så klart.
Ekonomin i byte till soja dock kanske börjar ha en effekt på utbudet av majs under nästa år och därmed bör det påverka priset positivt också.
Det ska bli intressant att se om 450 cent håller och blir botten på den här nedgångsfasen.
Vi fortsätter med neutral rekommendation.
Sojabönor
Novemberkontraktet sjönk i veckan som gick, men ligger fortfarande på samma nivå som i slutet av oktober. 1150 cent är en nivå som priset gärna uppehåller sig kring, vad det verkar. Trenden är dock nedåtriktad och i takt med att vädret inte försämras i Brasilien, bör priset kunna fortsätta sjunka. Den allt lugnare marknaden tror vi inte kommer att vara länge. Kanske är det rapsen som visat vägen genom att börja falla.
Sådden i Brasilien är klar till 89%, förra veckan 78%. I Argentina är 66% sått, upp 16% från förra veckan.
Informas uppdaterade prognos för skörden i Brasilien 88 mt (+1.2 mt). ABIOVE ligger på 86.6 mt. USDA är på 88 mt och CONAB på 89 mt. Vi tror faktiskt mest på CONAB, eftersom de haft mest rätt hittills och bör ha bäst koll. De är inte ensamma att ligga så högt. Många andra prognosmakare ligger kring 90 mt.
USDA:s attaché i Buenos Aires uppskattade Argentinas skörd till 57.7 mt i veckan. Det ska bli intressant hur detta återspeglas i USDA:s WASDE-rapport i veckan. I den senaste WASDE-rapporten estimerades produktionen i landet till 53.5 mt.
EU har som bekant infört en bestraffande importskatt på biodiesel från Argentina. I onsdags gick ett rykte att Argentina skulle svara med att sänka exportskatten på soja och sojaprodukter, men det dementerades senare, som vi nämnt under Majs-avsnittet. Däremot har Argentinas regering föreslagit att höja inblandningen av biodiesel i dieseln från 8% till 10% inom landet för att ha någonstans att göra av biodieseln, kan man tänka.
Ekonomin är sådan att Brasilianska bönder kan komma att välja soja som andra skörd efter sojaskörden, istället för majs som är det normala. Brasilien försöker få lantbrukarna att välja vete istället och det talas om att ge statsbidrag för detta. Brasilien importerar mycket vete från Argentina, och är antagligen oroliga ur ett matsäkerhetsperspektiv, beroende på utvecklingen i Argentina och den minskade exportvolymen som Kirchner fattat beslut om.
Nedan ser vi relationen mellan priset på Nov 2014 sojabönor och Dec 2014 majs, alltså priset på SX4 dividerat med priset på CZ4. Kvoten backade lite till i veckan, från rekordet 2.55 till förra veckans 2.52 till fredagens 2.51. Trots detta är det alltså mycket mer attraktivt att odla sojabönor än majs.
Vi behåller säljrekommendation.
Raps
November 2014-kontraktet som legat i en tids stiltje, kom på fall efter Stats Canada-rapporten i onsdags. Tekniskt ser det ut som om prisfallet kan accelerera och nå ner mot 360 euro inom kort. Där bör det finnas stöd, men det kan inte heller uteslutas att priset faller ner till 350 euro per ton, basis november 2014-kontraktet.
Stats Canada rapporterade att skörden av canola blev 18 mt, 2 mt högre än i den föregående prognosen. Marknadsanalytikerkåren hade väntat sig en skörd på 16.9 mt. Det senaste rekordet var 14.6 mt, vilket nu alltså slogs med råge. Skörden i år är 30% större än förra året.
ABARES sänkte sin skörd av canola något, vilket gör att uppjusteringen av global produktion inte blir fullt ut 2 mt.
Priset på rapsfröterminen (nov) handlas nu ganska lågt i förhållande till veteterminen (nov). Rapspriset är 87% högre per ton än vete, vilket är den lägsta premien för raps för novemberleverans hittills för dessa kontrakt. När nu allt talar för ett ännu lägre pris på rapsterminer, kommer kvoten att försämras ytterligare – om inte även vetepriset faller. Vetemarknaden ser åtminstone tekniskt, starkare ut, så det talar för att raps förlorar ytterligare mark i förhållande till vete.
Nedan ser vi hur kvoten mellan novembers raps- och veteterminer utvecklat sig över tiden.
På basis av rapporterna i veckan och för att den tekniska bilden indikerar en nystart av pristrenden nedåt, går vi över till säljrekommendation på raps.
Socker
Marskontraktet på råsocker fortsatte falla och stängde veckan på den lägsta noteringen 16.59 cent per halvkilo. För en vecka sedan var priset 17.15 cent. Det är kontraktslägsta. RSI-index på 25 (<30) indikerar en översåld marknad och man kan vänta sig ett slut på prisfallet, följt av en rekyl uppåt.
Om vi däremot tittar på ”spotkontraktet”, får vi en annan bild. Nedan ser vi spotkontraktets pris de senaste fem åren.
Vi ser att den fallande trendlinjen från pristoppen i början på år 2011 är bruten och att den senaste nedgången från toppen på 20 cent är en rekyl efter den första uppgången efter att den fallande trenden avslutats. RSI ligger även i det här diagrammet extremt lågt och signalerar en kraftigt översåld marknad.
Tekniskt tyder allt på att marknaden inom kort kommer att vända uppåt. Vi förväntar oss att den prisuppgången når högre än den senaste, dvs att nästa rörelse uppåt når över 20 cent per pund.
Skörden i Brasiliens södra och centrala delar är i full gång. I takt med att sockerbruken köper in råvara ökar också behovet av att prissäkra det lagret. Det kraftiga prisfallet de senaste veckorna beror säkert till stor del på sådana lagerhedgar. Den svaga brasilianska valutan gör att priset på sockerterminer är attraktivt för producenterna i Brasilien. Brasiliens centralbank agerade emellertid på penningmarknaden för att hejda valutans fall. Lyckas detta, kan det få flödet av prissäkring att minska.
Även i Indien sker viktiga förändringar. Priset på sockerrör som bonden ska få betalt är fastslaget i en lag, men med de låga priser på socker som råder, är detta idag för högt. Den senaste tiden har två sockerbruk stängts. Sockerindustrin har framfört klagomål till regeringen, som nu har svarat. Dels ska exporten av socker ökas. Detta är negativt för världsmarknadspriset. Men det diskuteras också att öka inblandningen av etanol från dagens 5% till 10%. Detta skulle vara positivt för sockerpriset.
Det stora socker och etanolfokuserade handelshuset Czarnikow publicerade en rapport om sockermarknaden i torsdags som var mycket positiv. Czarnikows marknadsanalytiker tar fasta på att det låga priset på socker stimulerar konsumtionen. De beräknar att konsumtionen har ökat med 2.5% under år 2013, vilket är den högsta konsumtionsökningen de senaste fyra åren och närmar sig den ökningstakt som rådde innan finanskrisen slog till år 2008. Den arabiska våren slog också till och dämpade den tidigare starka konsumtionstillväxten. Mellan 2009 och 2011 låg konsumtionsökningen globalt på mindre än 1%.
Konsumtionstillväxten har enligt Czarnikow återvänt och de har justerat upp sitt efterfrågeestimat för 2013 från 172.1 mt (från maj 2012) till 175.2 mt i sin augustirapport. Det skulle innebära att de senaste årens dämpade konsumtionsökning är över och att världen har gått tillbaka till att efterfråga ca 2.5% mer socker varje år, drivet av de två faktorerna befolkningstillväxt (1% per år) och att fler får råd att unna sig socker – vilket är en konsekvens av tillväxt i tillväxtländer och lågt pris.
Den som tycker om att köpa på rekyler, kan passa på nu. Vi rekommenderar köp av SOCKER S eller BULL SOCKER X4 S för den som vill ta mer risk.
Kaffe
Kaffepriset vände ner i veckan efter två veckors uppgång. Produktionen i Colombia var i november 45% högre än förra året samma månad och den statistiken tyngde marknaden.
Den genomsnittliga kostnaden för att producera ett pund arabica kaffe kommer enligt USDA att vara 147 cent under 2014. Ett långsiktigt jämviktspris bör ligga där, eller över den nivån. Ett pris på 106 cent är därmed inte långsiktigt hållbart. Marknaden tyngs dock fortfarande av den nya produktion som stimulerades av de högra priserna för tre år sedan och att länder vars odlingar drabbats eller slagits ut av bladmögelsvampen Roya, nu återigen kommer i produktion med resistenta sorter.
Från Vietnam rapporteras också om stigande produktionskostnader. Vietnamesiska Vicofa redovisade i torsdags en undersökning bland landets kaffebönder som visade att kostnaderna ökar med 15 – 20% i år. Bönorna är 8% mindre än vanligt och skörden väntas bli 15% lägre än förra året. Det lägre priset innebär att investeringarna i ny produktion minskar nästa år.
På samma sätt som Czarnikow menar, att befolkningstillväxt, lågt pris och allmän ”normalisering” av ekonomin i tillväxtländer leder till en återgång till konsumtionstillväxten avseende socker, kan man resonera att kaffekonsumtionen också bör öka. Med ett pris långt under produktionskostnad och med produktionskostnader som både i Brasilien och Vietnam ökar med uppåt 20% på årsbasis, vore det märkligt om priset på terminsmarknaden inte förr eller senare vände starkt uppåt.
Just nu är dock priset på väg ner för att testa bottennivån igen och kanske även 100 cent, en historiskt viktig teknisk stödnivå. Den som är intresserad av att köpa kaffe kan avvakta om priset når ner mot bottennivåerna och köpa där, men också se till att gå ur marknaden om priset går under 100 cent.
Generellt sett behåller vi tills vidare neutral rekommendation, till dess vi ser tecken på ett trendbrott.
[box]SEB Veckobrev Veckans råvarukommentar är producerat av SEB Merchant Banking och publiceras i samarbete och med tillstånd på Råvarumarknaden.se[/box]
Disclaimer
The information in this document has been compiled by SEB Merchant Banking, a division within Skandinaviska Enskilda Banken AB (publ) (“SEB”).
Opinions contained in this report represent the bank’s present opinion only and are subject to change without notice. All information contained in this report has been compiled in good faith from sources believed to be reliable. However, no representation or warranty, expressed or implied, is made with respect to the completeness or accuracy of its contents and the information is not to be relied upon as authoritative. Anyone considering taking actions based upon the content of this document is urged to base his or her investment decisions upon such investigations as he or she deems necessary. This document is being provided as information only, and no specific actions are being solicited as a result of it; to the extent permitted by law, no liability whatsoever is accepted for any direct or consequential loss arising from use of this document or its contents.
About SEB
SEB is a public company incorporated in Stockholm, Sweden, with limited liability. It is a participant at major Nordic and other European Regulated Markets and Multilateral Trading Facilities (as well as some non-European equivalent markets) for trading in financial instruments, such as markets operated by NASDAQ OMX, NYSE Euronext, London Stock Exchange, Deutsche Börse, Swiss Exchanges, Turquoise and Chi-X. SEB is authorized and regulated by Finansinspektionen in Sweden; it is authorized and subject to limited regulation by the Financial Services Authority for the conduct of designated investment business in the UK, and is subject to the provisions of relevant regulators in all other jurisdictions where SEB conducts operations. SEB Merchant Banking. All rights reserved.
Analys
SEB Metals price forecast update

Softer economic growth in 2024 calls for somewhat softer metals prices in 2024. Industrial metals prices as well as other commodity prices exploded during Covid-19 as governments around the world unleashed stimuli in the magnitude of 10x of what was done during the global financial crisis in 2008/09. Consumers shifting spending from services to consumer goods added to the boom. Bloomberg’s industrial metals price index was up 91% in March 2022 versus January 2020 because of this. Global manufacturing PMI peaked in May 2021 and has been fading since and below the 50-line from September 2022 with latest reading at 48.8. Industrial metals prices have faded since their peak in March 2022 but are still 30% higher than they were in January 2020. Even zinc, the worst performing metal, is still 9% above where it was in January 2020. As such one could possibly argue that industrial metals have not yet fully faded from their Covid-19 stimulus boom. One possible explanation could be inflation where US inflation is up 19% over the period. But this still leaves industrial metals up 11% in real terms. Another possible explanation is the big jump in energy prices over the period. While coal and gas prices have fallen back a lot, they are still quite high. The coal price in western Europe is 110% above where it was at the start 2020 and 50% above its 2010-2019 average. Most industrial metals are highly energy intensive to produce with digging and crushing of rocks, smelting, and refining of ore. The current aluminium price of USD 2215/ton is for example well aligned with coal prices. In addition to this there has also been significant closures of zinc and aluminium smelting capacity in Europe which probably have supported prices for these metals.
Global economic growth is forecasted to slow from 3.5% in 2022, to 3.0% in 2023 and then again to 2.9% in 2024 as the big jump in interest rates induce economic pain with a lag. Aligned with this we expect lower industrial metals prices in 2024 than in 2023 though only marginally lower for most of the metals. But the field of metals is wide, and the price action is thus adverse. Copper is likely the metal with the most strained supply and with huge needs in the global energy transition.
Aluminium: Prices will likely be depressed versus marginal costs in 2024. Aluminium from Russia is flowing unhindered to the market. Most is going to China for reprocessing and potentially re-exported while some is going to Turkey and Italy. It is all flowing into the global pool of aluminium and as such impacting the global market balance. The LME 3mth aluminium price is currently well aligned with coal prices and both have traded mostly sideways since June this year. Aluminium premiums in the EU have however fallen 30-40% since mid-June in a sign of weakness there. The global market will likely run a surplus in 2024 with depressed prices versus the marginal cost of production.
Copper: Softer fundamentals in 2024 but with accelerating tightness on the horizon. Copper is currently trading at USD 8470/ton and close to 37% above its early Jan 2020 level. The market is expected to run a slight surplus in 2024 followed by accelerating tightness the following years. Downside price risk for 2024 is thus warranted along with softer global growth. The power of Unions is however getting stronger in Latin America with demands for higher salaries. Strikes have broken out in Peru with production at the Las Bambas copper mine at only 20%. Further strikes and disruptions could quickly put the market into deficit also in 2024.
Nickel: Indonesia pursuing market share over price pushing the price down the cost curve. Indonesia’s nickel production is growing rapidly. Its production reached 1.6 million ton in 2022 (+54% YoY) and accounted for close to 50% of total global supply in 2022. Its share looks set to reach 70% by 2030. Lower prices will stimulate demand and will also force higher cost producers to shut down thus making room for the wave of new supply from Indonesia. Prices will be sluggis the nearest years as Indonesia aims for market share over price.
Zinc: Price has stabilized around USD 2500/t. Weakness in global construction will drive prices lower at times in 2024. The 3mth LME zinc price has fallen from a peak of USD 4499/ton in April 2022 to only USD 2248/ton in May 2023. Since then, it has recovered steadily to USD 2500/ton. Demand could struggle in 2024 as construction globally will likely struggle with high interest rates. But mine closures is a natural counter effect of low prices and will put a floor under prices.
Price outlook

Bjarne Schieldrop
Cheif Commodities Analyst
SEB Commodity Research
Analys
Now it’s up to OPEC+

All eyes are now back at OPEC+ after the recent fall in oil prices along with weakening crude curve structures and weakening economic statistics. OPEC+ will have to step up the game and give solid guidance of what it intends to do in 2024. If Saudi Arabia is to carry the burden alone (with only a little help from Russia) it will likely need to keep its production at around 9.0 m b/d on average for 2024 and drop it down towards 8.5 m b/d in Q1-24. This may be too much to ask from Saudi Arabia and it may demand some of the other OPEC members to step up and join in on the task to regulate the market in 2024. More specifically this means Iraq, Kuwait and UAE. The oil market will likely be quite nervous until a firm message from Saudi/Russia/OPEC+ is delivered to the market some time in December.

Saudi Arabia may get some help from President Joe Biden though as his energy secretary adviser, Amos Hochstein, has stated that the US will enforce sanctions on Iran on more than 1 m b/d.
Brent crude fell 4.6% ydy to USD 77.4/b and over the last three trading sessions it has lost USD 5.1/b. This morning it is trading only marginally higher at USD 77.6/b which is no vote of confidence. A good dose of rebound this morning would have been a signal that the sell-off yesterday possibly was exaggerated and solely driven by investors with long positions flocking to the exit. So there’s likely more downside to come.
In general there is a quite good relationship between net long speculative positions in Brent crude and WTI versus the global manufacturing cycle. Oil investors overall typically have an aversion of holding long positions in oil when the global economy is slowing down. As of yet there are few signs that the global economic cycle is about to turn. Rather the opposite seems to be the case. Global manufacturing fell in October and yesterday we saw US industrial production fall 0.6% MoM while continued jobless claims rose more than expected and to the highest level in two years. This matches well with the logic that the strong rise in interest rates since March 2022 is inflicting pain on the economy with more pain ahead as the effect comes with a lag.
Most estimates are that the global oil market is running a solid deficit in Q4-23. The IEA has an implied deficit in the global oil market of 1 m b/d in Q4-23 if we assume that OPEC will produce 28 m b/d vs. a call-on-OPEC at 29 m b/d. But prices in the oil market is telling a different story with weakening crude curves, weakening refining margins and a sharp sell-off in oil prices.
For 2024 the general forecasts are that global economic growth will slow, global oil demand growth will slow and also that the need for oil from OPEC will fall from 28.7 m b/d to 28.4 m b/d (IEA). This is a bearish environment for oil. The average Brent crude oil price so far this year is about USD 83/b. It should essentially be expected to deliver lower in 2024 with the negatives mentioned above.
Two things however will likely counter this and they are interconnected. US shale oil activity has been slowing with falling drilling rig count since early December 2022 and that has been happening at an average WTI price of USD 78/b. The result is that total US liquids production is set to grow by only 0.3 m b/d YoY in Q4-24. This allows OPEC+ to support the oil price at USD 80-90/b through 2024 without fear of loosing a significant market share to US oil production. Thus slowing US liquids production and active price management by OPEC+ goes hand in hand. As such we do expect OPEC+ to step up to the task.
So far it has predominantly been Saudi Arabia with a little help from Russia which together proactively have managed the oil market and the oil price through significant cuts. Saudi Arabia produced 10.5 m b/d in April but then cut production rapidly to only 9.0 m b/d which is what it still produces. Its normal production is about 10 m b/d.
What has made the situation more difficult for Saudi Arabia is the combination of solid growth in non-OPEC supply in 2023 (+2.1 m b/d YoY; IEA) but also a substantial revival in production by Venezuela and Iran. The two produced 660 k b/d more in October than they on average did in 2022. So the need for oil from Saudi Arabia is squeezed from both sides.
All eyes are now back at OPEC+ after the recent fall in oil prices along with weakening crude curve structures and weakening economic statistics.
OPEC+ will have to step up the game and give solid guidance of what it intends to do in 2024. If Saudi Arabia is to carry the burden alone (with only a little help from Russia) then it will likely need to keep its production at around 9.0 m b/d on average for 2024 and drop it down towards 8.5 m b/d in Q1-24. This may be too much to ask from Saudi Arabia and it may demand some of the other OPEC members to step up and join in on the task to regulate the market in 2024. More specifically this means Iraq, Kuwait and UAE.
The oil market will likely be quite nervous until a firm message from Saudi/Russia/OPEC+ is delivered to the market some time in December.
Saudi Arabia may get some help from President Joe Biden though as his energy secretary adviser, Amos Hochstein, has stated that the US will enforce sanctions on Iran on more than 1 m b/d.
Analys
More from Venezuela and Iran means smaller pie for Saudi

Production in Venezuela and Iran is on the rise and is set to rise further in the coming months and in 2024. Combined their production could grow by 0.8 m b/d YoY to 2024 (average year to average year). The IEA projected in its latest OMR (Oct-2023) that call-on-OPEC will fall to 28.3 m b/d in 2024, a decline of 0.5 m b/d. This combination would drive implied call-on-Saudi from 10.4 m b/d in 2023 to only 9.1 m b/d in 2024 and as low as 8.6 m b/d in Q1-24 if Saudi Arabia has to do all the heavy lifting alone. Wider core OPEC cooperation may be required.

The IEA is out in the news today projecting peak oil demand this decade with global demand standing at no more than 102 m b/d towards the end of this decade. If so it would imply a call-on-Non-OPEC of only 66.4 m b/d in 2028 assuming that OPEC in general will demand a market share of 30 m b/d + NGL of 5.6 m b/d. The IEA (Oct-23) projects non-OPEC production to average 68.8 m b/d in 2024. That’s already 2.4 m b/d more than what would be sustainable over time if global oil demand is set to peak later this decade. Oil producers in general cannot have a production growth strategy in a peak oil demand world.
The US has decided to lift sanctions towards Venezuela for six months (18 April) as a measure to tempt it to move towards more democratic processes. And if it does, then the lifting of sanctions could continue after the 6 months. A primary opposition election took place this weekend with lawmaker Maria Corina Machado currently holding 93% of the vote count. Venezuela will next year hold a presidential election but fair play seems unlikely with Maduro in charge. The lifting of sanctions allows Venezuela’s PdV to resume exports to all destinations. Bans on new, foreign investments in the oil and gas sector are also lifted though Russian entities and JV’s are still barred.
Venezuela produced 0.8 m b/d in September and indicates that it can lift production by 0.2 m b/d by year and with more rigs and wells by 0.5 m b/d to 1.3 m b/d in the medium term.
Oil production in Iran has been on a steady rise since its low-point of 2.0 m b/d in 2020. Last year it produced 2.5 m b/d. In September it produced 3.1 m b/d, but Iran’s oil minister says production now is at 3.3 m b/d. Iran’s rising production and exports is not about the US being more lenient in its enforcement of sanctions towards Iran. It is more about Iran finding better ways to circumvent them but even more importantly that China is importing more and more oil from Iran.
Production by Iran and Venezuela is recovering. YoY production from the two could rise by close to 0.8 m b/d in 2024. This will lead to a decline in call-on-Saudi oil.

The IEA estimated in its latest OMR report that call-on-OPEC will fall from 28.8 m b/d in 2023 to 28.3 m b/d in 2024. If all OPEC members except Saudi Arabia produces the same amount in 2024 as in 2023, then the need for Saudi Arabia’s oil (call-on-Saudi) will fall from a healthy 10.4 m b/d in 2023 to a still acceptable 9.9 m b/d in 2024. Its normal production is roughly 10 m b/d.
If however production by Iran and Venezuela rise by a combined 0.5 m b/d YoY in 2024, then call-on-Saudi will fall to 9.4 m b/d which is not so good but still manageable. But if Iran’s oil minister is correct when he says that its current production now is at 3.3 m b/d, then it is not far fetched to assume that Iran’s oil production may average maybe 3.4-3.5 m b/d in 2024. That would yield a YoY rise of 0.6 m b/d just for Iran. If we also assume that Venezuela manages to lift its production from 0.8 m b/d this year to 1.0 m b/d in 2024, then the combined growth from the two is closer to 0.8 m b/d. That would push call-on-Saudi down to only 9.1 m b/d which is not good at all. It would require Saudi Arabia to produce at its current production of 9.0 m b/d all through 2024.
The IEA further estimates that call-on-OPEC will average 27.7 m b/d in Q1-24. If we assume Iran @ 3.4 m b/d and Venezuela @ 1.0 m b/d then call-on-Saudi in Q1-24 will only be 8.6 m b/d. I.e. Saudi Arabia will have to cut production further to 8.6 m b/d in Q1-24. At that point Saudi Arabia will likely need or like other core OPEC members like Iraq, Kuwait and UAE as well as Russia to join in.
Implied call-on-Saudi. Call-on-OPEC is set to decline from 28.8 m b/d to 28.3 m b/d to 2024. If all OPEC members produced the same in 2024 as in 2023 then call-on-Saudi would fall by 0.5 m b/d to 9.9 m b/d. But if Venezuela and Iran increases their combined production by 0.8 m b/d YoY in 2024 then call-on-Saudi falls to 9.1 m b/d.

If we look a little broader on this topic and also include Libya, Nigeria and Angola we see that this group of OPEC members produced 11.4 m b/d in 2010, 10.1 m b/d in 2017 and only 5.1 m b/d at the low-point in August 2020. The decline by these OPEC members has of course the other OPEC and OPEC+ members to stem the rising flood of US shale oil production. The production from this unfortunate group of OPEC-laggards is however now on the rise reaching 7.5 m b/d in September. With more from Iran and Venezuela it could rise to 8.0 m b/d in 2024. Production from Nigeria and Angola though still looks to be in gradual decline while Libya looks more sideways. So for the time being it is all about the revival of Iran and Venezuela.
The unfortunate OPEC-laggards had a production of 11.4 m b/d in 2010. But production then fell to only 5.1 m b/d in August 2020. It helped the rest of OPEC’s members to manage the huge increase in US shale oil production. Production from these countries are now on the rebound. Though Nigeria and Angola still seems to be in gradual decline.

What everyone needs to be attentive to is that call-on-OPEC and even more importantly call-on-Saudi can only erode to a limit before Saudi/OPEC/Russia will have to take action. Especially if the forecast for needed oil from OPEC/Saudi for the nearest 2-3 years is in significant decline. Then they will have to take action in the sense that they stop defending the price and allows the price to fall sharply along with higher production. And yet again it is US shale oil producers who will have to take the brunt of the pain. They are the only oil producers in the world who can naturally and significantly reduce their production rather quickly. I.e. the US shale oil players will have to be punished into obedience, if possible, yet one more time.
We don’t think that it is any immediate risk for this to happen as US shale oil activity is slowing while global oil demand has rebounded following Covid-lockdowns. But one needs to keep a watch on projections for call-on-OPEC and call-on-Saudi stretching 1-2-3 years forward on a continuous basis.
In its medium term oil market outlook, Oil2023, the IEA projected a fairly healthy development for call-on-OPEC to 2028. First bottoming out at 29.4 m b/d in 2024 before rising gradually to 30.6 m b/d in 2028. The basis for this was a slowing though steady rise in global oil demand to 105.7 m b/d in 2028 together with stagnant non-OPEC production due to muted capex spending over the past decade. But this projection has already been significantly dented and reduced in IEA’s latest OMR from October where call-on-OPEC for 2024 is projected at only 28.3 m b/d.
In a statement today the IEA projects that global oil demand will peak this decade and consume no more than 102 m b/d in the late 2020ies due to (in large part) rapid growth in EV sales. This would imply a call-on-OPEC of only 26.9 m b/d in 2028. It is not a viable path for OPEC to produce only 26.9 m b/d in 2028. Especially if production by Iran and Venezuela is set to revive. I.e. OPEC’s pie is shrinking while at the same time Iran and Venezuela is producing more. In this outlook something will have to give and it is not OPEC.
One should here turn this on its head and assume that OPEC will produce 30 m b/d in 2028. Add OPEC NGLs of 5.6 m b/d and we get 35.6 m b/d. If global oil demand in 2028 stands at only 102 m b/d then call-on-Non-OPEC equates to 66.4 m b/d. That is 3.1 m b/d less than IEA’s non-OPEC production projection for 2028 of 69.5 m b/d but also higher than non-OPEC production projection of 68.8 m b/d (IEA, Oct-23) is already 2.4 m b/d too high versus what is a sustainable level.
What this of course naturally means is that oil producers in general cannot have production growth as a strategy in a peak-oil-demand-world with non-OPEC in 2024 already at 2.4 m b/d above its sustainable level.
The US is set to growth its hydrocarbon liquids by 0.5 m b/d YoY in 2024. But in a zero oil demand growth world that is way, way too much.

-
Nyheter4 veckor sedan
Priset på apelsinjuice såg sin största nedgång på sex veckor
-
Nyheter4 veckor sedan
Priset på levande svin i Kina störtar
-
Nyheter3 veckor sedan
Diamantjättarnas insatser för att begränsa utbudet har fått stopp på prisfallen
-
Nyheter3 veckor sedan
Christian Kopfer förklarar läget på oljemarknaden
-
Nyheter3 veckor sedan
Flera orsaker till att oljepriset faller kraftigt
-
Nyheter3 veckor sedan
Kina överraskar med jätteköp av sojabönor från USA
-
Nyheter4 veckor sedan
Liquid Wind ska bygga 80 anläggningar som vardera producerar 100 000 ton e-metanol per år
-
Nyheter1 vecka sedan
Outokumpu vill bygga egna kärnkraftreaktorer vid sina stålverk
johan
11 december, 2013 vid 14:03
Hej,
Har en fråga angående elektricitet och elpriset. Priset påverkas ju som bekant kraftigt av väderprognoserna. Och ni hänvisar ofta till närmsta månadens väderprognoser. Varifrån får ni dessa prognoser? Skulle vara kul/intressant att veta vem som gör dessa prognoser och om det är möjligt för en privatperson att få dessa prognoser från dem.
Vänligen,
Johan