Analys

SEB – Råvarukommentarer, 4 november 2013

Publicerat

10 år sedan

den

4 november, 2013

Redaktionen

Rekommendationer

*) Avkastningen anges för 1:1 certifikaten där både BULL och 1:1 certifikat är angivna.

Inledning

Vi har haft fel i att rekommendera köp efter bara en liten rekyl nedåt på elpriset för två veckor sedan. Rekylen från uppgången till 44.75 trodde vi skulle stanna på över 42, men priset fortsatte falla ner till 39. Fredagens stängningspris på 39.32 ligger faktiskt bara en hårsmån över den absoluta bottennoteringen på 38.24 euro som noterades den 21 juni. Rimligtvis måste det vara ett bra pris att köpa på. Trots att vi haft fel, måste vi återigen rekommendera köp av el på kort sikt. På en sikt av ett par år tror vi att konjunkturuppgången i världen har bidragit till att höja elpriset betydligt.

Priset på socker har fallit tillbaka till den tekniska utbrottsnivån och vi anser att detta är ett tillfälle att köpa SOCKER S eller BULL SOCKER X4 S (för den som vill ta mer risk).

Vi gör inga rekommendationsförändringar i raps förutom att vi går tillbaka till neutral rekommendation efter att i förra veckobrevet gjort en försiktig höjning till köp.

På fredag publicerar USDA sin första WASDE-rapport på två månader. Den väntas innehålla en stor uppjustering av hektarskörden för amerikansk majs. Förväntningarna om det har fått majspriset att gå ner den senaste tiden.

Råolja – Brent

Oljepriset backade med 1% i veckan, det mesta i fredags, som vi ser i diagrammet nedan. En viktig bidragande orsak bakom prisfallet på oljan var att dollarn stärktes mot europeiska valutor. Kursuppgången mot kronan är 3% sedan förra veckan. Tillsammans med andra faktorer som t ex intjänad rabatt på terminer, steg SEB:s certfikat på olja (OLJA S) med 4% i veckan.

Nedanför ser vi kursutvecklingen på dollar mot kronor. Notera att hela kursfallet efter budgetbråket i USA är återhämtat. Orsakerna bakom dollarns styrka (och de europeiska valutornas svaghet) är att inköpschefsindex för USA kom in på 56.4 för oktober. Månaden innan låg indexet på 56.2, men analytiker hade väntat sig ett ISM på 55. Det skapades också förväntningar på att ECB ska sänka sin styrränta i veckan som kommer, då en rapport visade att EU närmast har deflation.

Onsdagens lagerstatistik från DOE i USA visade att råoljelagren i Cushing ökat med 2.18 miljoner fat till 35.5 miljoner. USA:s totala lager ökade med 4.09 miljoner fat till 383.9. Det är den högsta nivån sedan i juni.

Det finns flera tecken på ökat utbud av råolja. Alla känner till den ökade produktionen av olja med hjälp av horisontell borrning och hydraulisk sprängning, kallad ”fracking”. Vi har skrivit om Mexikos betydelsefulla kursändring vad gäller det nationella oljebolaget PEMEX. Nyheter om liberalisering av den Mexikanska marknaden fortsätter att komma.

Libyens produktion låg i slutet av veckan på 400,000 fat, rapporterade OPEC. Det är ca 100,000 fat mer än förra veckan och detta är ett tecken på att landet börjar få igång sin kapacitet, som före inbördeskriget var 1.5 – 2 miljoner fat.

Även Irak exporterar nu över 2 miljoner fat om dagen. Landet bör kunna fördubbla den volymen.

En majoritet av analytikerkåren tror på ett fallande oljepris i veckan som kommer, enligt en frågeundersökning gjord av Bloomberg.

Då rabatten på terminer alltjämt fortsätter att erbjuda en hög riskpremie på att äga oljeterminer via SEB:s certifikat OLJA S, är det en placering vi gillar, men den som är intresserad kanske bör avvakta med köp ifall priset faller i veckan.

Elektricitet

Elpriset lämnade tillbaka hela uppgången från botten. Vi hade inte väntat oss en så pass grundlig rekyl och beklagar att vi haft fel om djupet på rekylen. Eftersom vi anser att elpriset på en sikt av ett till två år bör vara betydligt högre därför att priset på kol är nedtryckt under en nivå där gruvbolagen långsiktigt kan täcka kostnaderna (95 dollar / ton) och priset på utsläppsrätter bör kunna återhämta sig väsentligt.

Vädret har varit onormalt blött i hela Europa, men nu på måndagsmorgonen kunde vi läsa om torrare prognoser. Det bör ge stöd för elmarknaden.

Nedan ser vi prisdiagrammet för det första kvartalet 2014:s kontrakt, uppdaterat till i fredags.

Nedan ser vi priset på energikol, den närmaste månadens leveranstermin. Priset föll kraftigt med fem dollar per ton i slutet av förra veckan. Trenden är dock fortfarande uppåtgående och då måste man betrakta nedgången som en rekyl. 55-dagars glidande medelvärde pekar uppåt och marknaden har senast noterat en ny topp och en ny högre botten. 80 dollar per ton är ett tekniskt stöd, bevisat både i mars och i oktober.

Även årskontraktet på kol har stigit från 80 dollar till 83.70, som vi ser i diagrammet nedan.

Priset på utsläppsrätter föll tillbaka förra veckan. Trenden, given av 55-dagars glidande medelvärde, är dock fortfarande uppåtriktad. Köpintressen vid 4.50 euro har tidigare hejdat prisnedgångar under den nivån.

Vi rekommenderar alltså köp av EL S eller BULL EL X4 S.

Naturgas

Naturgaspriset föll kraftigt i veckan som gick, minus 5%. Det gör amerikansk naturgas till förloraren bland de råvaror som man kan placera i. BEAR NATGAS X4 S steg med 30% förra veckan och blev därmed det certifikat som ökade mest i värde förra veckan.

Vi har ingen insyn i den amerikanska marknaden för naturgas, en marknad som är strikt lokal till sin natur, men noterar att priset nu ligger nära bottennoteringen från augusti. En tidigare bottennotering brukar kunna utgöra en teknisk stödnivå, en prisnivå där en rekyl uppåt eventuellt kan ta sin utgångspunkt.

Guld & Silver

Guldpriset (i dollar) orkade inte över motståndet vid 1350 dollar.

Våra vänner på Guldcentralen säger att det är stark efterfrågan på fysiskt investeringsguld och att leveranstiderna från grossisterna i utlandet har blivit längre – ett tecken på att det är allmänt stark efterfrågan. Samtidigt kan vi läsa att efterfrågan i Kina och Indien visar tecken på mättnad vid den här prisnivån efter att priset legat under 1400 dollar sedan i våras. När folk köper fysiskt guld gör man det med en lång eller mycket lång tidshorisont.

Tekniskt har priset som ovan nämnt vänt ner efter motståndet vid 1350 dollar. Sedan slutet av juni har den fallande trenden övergått i en konsolideringsfas. I det här läget går inte att säga om denna kommer att följas av en fortsättning på prisfallet eller om trenden kommer att vändas uppåt.

Nedan ser vi kursdiagrammet för silver i dollar per troy ounce. Vi noterar att den fallande trendlinjen / motståndet från toppen för ett år sedan, inte har brutits ännu, även om det var nära förra veckan. Priset föll tillbaka till 22 dollar. I det här läget skulle en uppgång över 23 dollar signalera att den fallande trenden är bruten. I annat fall är den intakt.

Vi fortsätter att vara neutrala guld och silver. Silverprisets utveckling är särskilt intressant att följa nu, med tanke på att det är så nära till ett trendbrott uppåt.

Platina & Palladium

SEB:s certifikat PLATINA S steg med 3% den senaste veckan och PALLADIUM S med 2%. I dollartermer föll priset något, men eftersom dollarn stärktes, blev slutresultatet en uppgång.

Man kan se av CFTC:statistiken av non-commercials positioner att, dessa (hedgefonder) köper platina-terminer vid priser under 1500 dollar per troy uns. Smyckesefterfrågan anses avta vid priser över 1500 dollar.

Det är gruvarbetarkonflikt i luften i Sydafrika. Det finns två betydelsefulla fackföreningar: ACMU (Association of Miners and Construction Workers Union) och National Union of Mineworkers (NUM).

ACMU hotar att börja strejka vid Implats gruvor, vilket skulle kunna sprida sig till Amplats. Förhandlingar pågår med Lonmin.

NUM leder just nu kampviljan. I veckan som gick varslades om strejk vid Northam-Platinum i Limpopo. Från Johannesburg rapporterades på söndagskvällen att förhandlingar inte kommit igång. NUM:s chefsförhandlare Ecliff Tantsi sade på söndagseftermiddagen att gruvarbetarna inte kommer att gå på när nattskiftet börjar klockan 20:00 på söndagskvällen och att ingen kommer att komma till gruvan när dagskiftet börjar klockan 05:00 på måndagsmorgonen. Tantsi sade att de 7000 NUM-medlemmarna utgjorde 80% av arbetsstyrkan vid gruvan. Lönekravet är en höjning på mellan 22 och 43%, beroende på kategori. Bolaget meddelade förra månaden, i samband med samtal med ”the Commission for Conciliation Mediation and Arbitration” att man planerar för en lönehöjning med 7 – 8% för år 2014

Analytiker som studerat leveranserna från Sydafrika till Schweiz hävdar att gruvbolagen har lager motsvarande en månads efterfrågan, som en buffert för eventuella strejker. Det krävs därför en långvarig konflikt för att påverka utbudet. Ju längre konflikten pågår, desto större effekt kan den alltså få på priset, i synnerhet om ACMU förverkligar sitt hot om strejk vid Implats gruvor.

Ingen av gruvorna går med vinst vid dagens lönenivå och prisnivå på platina.

Nedan ser vi frontmånadskontraktet på palladium. Palladium ligger fortfarande i en slags sidledes rörelse, utan trend.

Platina är vår favorit, inte minst med tanke på att strejksäsongen har börjat i Sydafrika. Vi rekommenderar köp av PLATINA S. Vi går också över till köp för palladium, som vi tycker att man kan försöka köpa vid nivåer vid 725 dollar per uns.

Koppar

Koppar har fortfarande inte brutit sig ur den triangelformation, som syns tydligt i kursdiagrammet. Kanske händer ingenting innan november månads prompt-dag, den tredje onsdagen i månaden. Med fallande lagernivåer och stigande ekonomisk aktivitet tror vi att brottet blir på uppsidan. Tekniskt motstånd finns vid 7500 dollar per ton. Vi fortsätter därför att rekommendera en köpt position i KOPPAR S.

Aluminium

Aluminiummarknaden tog sig upp till 1900 dollar per ton. Det är den övre delen av det intervall om 1800 – 1900 dollar, som vi tror att priset kommer att ligga inom. Mot slutet av förra veckan föll priset ner till 1843 dollar. Fundamentalt har inget hänt den senaste tiden. Vi tror att marknaden kommer att fortsätta handla inom intervallet 1800 – 1900 dollar.

Vi har neutral rekommendation.

Zink

Zink gick upp till motstånden vid 1975 och föll därefter tillbaka mot slutet av förra veckan. Marknaden befinner sig fortfarande i konsolidering inför vad vi tror är en prisuppgång. Sedan i våras har zink handlats inom ett konsolideringsintervall på mellan 1825 – 2000 dollar per ton. Kan man komma in i ZINK S när zinkpriset är i den nedre halvan av det intervallet tror vi att man har goda chanser att göra en bra affär. Vi fortsätter att rekommendera köp av ZINK S (med det förbehållet).

Nickel

Nickelmarknaden sätter sitt hopp till att Indonesien genomför sitt exportstopp av nickelmalm. Konsultfirman Wood MacKenzie estimerar att 40% av nickelindustrin går med förlust vid dagens priser. Priset passerade marginalkostnaden på uppskattningsvis 17000 dollar per ton under 2012. Det är av den här anledningen som Glencore Xstrata stängde sin Focandogruva i Dominikanska Republiken och det brasilianska bolaget Votoratim stängde sin gruva utanför Fortaleza. Samtidigt expanderar Vale sin produktion med sina nya projekt VNC, Koniambo, Abatovy, Ramu och Ravensthorpe. Alla utom Ravensthorpe är flera år försenade, men kommer nu alltså igång, vilket är oturligt med tanke på priset. De totalt sju projekt som nu successivt kommer igång tillför 275,000 ton nickel till marknaden per år med fullt genomslag 2017 – 2018. Det ska jämföras med överskottet i marknaden under 2008 – 2012 som uppgick till 319,000 ton.

Indonesien antog redan år 2009 en lag om att sluta exportera laterit nickel-malm, som försett Kinas verk med råvaran för att tillverka Nickel Pig Iron (NPI). Indonesien vill att malmen förädlas inom landet. Om Indonesien inte exporterat sin malm (och inte gjort något annat med den heller), skulle marknaden istället för ett överskott av nickel på 319,000 ton ha haft ett underskott på 221,000 ton. Priset på nickel hade då utvecklat sig helt annorlunda än det gjort. Ett dussintal kinesiska företag håller på att bygga fabriker i Indonesien för att på plats förädla malmen. Nickeljärn kommer sedan troligtvis att exporteras till Kina. Man kan därför inte bara hoppas att utbudet ska försvinna i och med Indonesiens exportförbud mot malm. Metallen kommer att komma ut ändå, givet att den inhemska produktionen kommer igång. Just nu ser det ut att det kommer att ta ett tag innan full kapacitet är på plats inom landet.

Till saken hör att Indonesien har ett stort underskott i bytesbalansen och verkligen behöver exportinkomsterna från malmen. Om den inhemska förädlingsindustrin inte finns på plats, ska man inte utesluta att exportstoppets startdatum (början på 2014) kan skjutas upp. Det kan knappast vara i landets intressen att få själva gruvorna att gå i konkurs.

Vi avråder bestämt från att köpa nickel med förhoppningen om att Indonesiens nickelkälla ska försvinna från marknaden. Det är rent önsketänkande. Samtidigt har vi en gruvindustri som går med förlust pga det låga priset. Man kan kanske tro att det är en situation som nickelmarknaden inte kan tolerera. En stor del av 1980-talet rådde emellertid just den situationen. Producenter drog sig för att stänga nya och moderna gruvor, trots att de gjorde förlust, med vissheten att nickel är en lyxprodukt, som allt rikare befolkningar gärna konsumerar mer av. Förr eller senare kommer efterfrågan ikapp. Dagens situation är snarlik, men miljökraven vid stängning av nickelgruvor är ännu mer kostsam. Någon återgång till 50,000 dollar per ton tror vi är helt uteslutet och vi tror att risken för besvikelser pga grund av Indonesiens aviserade exportstopp av malm är uppenbar.

Med det sagt, tror vi ändå, att nickelpriset har en botten etablerad vid 13,500 dollar per ton. En övre gräns är just nu 15,000 dollar per ton. Det krävs ytterligare drag i den globala ekonomin för att få priset att gå över den nivån. Det tror vi kommer att ske, men kanske inte just nu, när risken för besvikelse pga att Indonesiens regering kompromissar om exportstoppet till dess den inhemska produktionen är på plats, får priset att rekylera ner igen. Men den som köper nickel (NICKEL S) vid ett pris vid eller under 14,000 dollar per ton, gör sannolikt en god affär på sikt.

Med varning för att priset just nu är högt, är vår grundsyn att man bör försöka köpa nickel och rekommenderar köp av NICKEL S mot ovanstående bakgrund.

Kaffe

Kaffepriset föll 10% från drygt 115 cent till 105 cent sedan det förra veckobrevet. I Vietnam skördar kaffebönderna sin robusta just nu. Skörden väntas uppgå till rekordhöga 28 miljoner säckar (60 Kg), 10% mer än förra året.

USA:s jordbruksattaché i Bogota höjde skördeestimatet i landet med 1.5 miljoner säckar till 10.5 miljoner för 2013-14. Landets kaffeproduktion återhämtar sig alltså i snabbare takt än räknat med efter bladmögelangreppen.

Det finns alltså mycket gott om kaffe i världen, även om lagren av robusta är låga.

Priset är dock så lågt att det inte täcker kostnaderna. Vad som måste till, är att priset påverkar produktionen. Tvyärr har nu även Vietnam bestämt sig för att låta staten köpa upp kaffe till interventionslager. Detta kaffe utbud är dock bara lagrat och kommer ut på marknaden förr eller senare. Det är en kortsiktig lösning på ett långsiktigt problem – att det produceras för mycket kaffe i världen för att det ska vara en långsiktigt lönsam verksamhet. Kaffepriset är för lågt i ett långsiktigt perspektiv, men vändpunkten skjuts fram på grund av att marknadskrafterna sätts ur spel av stödprogram. I och för sig innebär detta att priset på världsmarknaden har potential att fall ännu längre ner från det långsiktiga jämviktspriset (där producenter långsiktigt får en rimlig vinst på produktionen.)

Vi behåller tills vidare neutral rekommendation, tills vi ser tecken på ett trendbrott.

[box]SEB Veckobrev Veckans råvarukommentar är producerat av SEB Merchant Banking och publiceras i samarbete och med tillstånd på Råvarumarknaden.se[/box]

Disclaimer

The information in this document has been compiled by SEB Merchant Banking, a division within Skandinaviska Enskilda Banken AB (publ) (“SEB”).

Opinions contained in this report represent the bank’s present opinion only and are subject to change without notice. All information contained in this report has been compiled in good faith from sources believed to be reliable. However, no representation or warranty, expressed or implied, is made with respect to the completeness or accuracy of its contents and the information is not to be relied upon as authoritative. Anyone considering taking actions based upon the content of this document is urged to base his or her investment decisions upon such investigations as he or she deems necessary. This document is being provided as information only, and no specific actions are being solicited as a result of it; to the extent permitted by law, no liability whatsoever is accepted for any direct or consequential loss arising from use of this document or its contents.

About SEB

SEB is a public company incorporated in Stockholm, Sweden, with limited liability. It is a participant at major Nordic and other European Regulated Markets and Multilateral Trading Facilities (as well as some non-European equivalent markets) for trading in financial instruments, such as markets operated by NASDAQ OMX, NYSE Euronext, London Stock Exchange, Deutsche Börse, Swiss Exchanges, Turquoise and Chi-X. SEB is authorized and regulated by Finansinspektionen in Sweden; it is authorized and subject to limited regulation by the Financial Services Authority for the conduct of designated investment business in the UK, and is subject to the provisions of relevant regulators in all other jurisdictions where SEB conducts operations. SEB Merchant Banking. All rights reserved.

Relaterade ämnen:seb analys

Nästa

SEB Jordbruksprodukter, 4 november 2013

Missa inte

Attraktiv värdering på Boliden

Fortsätt läsa

Annons

3 Kommentarer

BLDGR

4 november, 2013 vid 12:22

”Trots att vi haft fel, måste vi återigen rekommendera köp av el på kort sikt.”
Vad räknar ni som kort sikt? Till februari-mars?

Svara
- Torbjörn
  
  4 november, 2013 vid 20:04
  
  Jag menade en till två veckor. Vi har en långsiktigt positiv syn på el (1 till 2 år) också. I fredags stängde priset på terminen för det första kvartalet bara en hårsmån över sommarens bottennotering och det kändes som en överreaktion på nedsidan, som borde föranleda en snabb prisuppgång ”på kort sikt”, på någon vecka, eller två, högst.
  
  Svara
BLDGR

12 november, 2013 vid 13:10

Tack Torbjörn!

Svara

Skriv ett svar
Avbryt svar

Analys

SEB Metals price forecast update

Publicerat

4 dagar sedan

den

30 november, 2023

Redaktionen

Softer economic growth in 2024 calls for somewhat softer metals prices in 2024. Industrial metals prices as well as other commodity prices exploded during Covid-19 as governments around the world unleashed stimuli in the magnitude of 10x of what was done during the global financial crisis in 2008/09. Consumers shifting spending from services to consumer goods added to the boom. Bloomberg’s industrial metals price index was up 91% in March 2022 versus January 2020 because of this. Global manufacturing PMI peaked in May 2021 and has been fading since and below the 50-line from September 2022 with latest reading at 48.8. Industrial metals prices have faded since their peak in March 2022 but are still 30% higher than they were in January 2020. Even zinc, the worst performing metal, is still 9% above where it was in January 2020. As such one could possibly argue that industrial metals have not yet fully faded from their Covid-19 stimulus boom. One possible explanation could be inflation where US inflation is up 19% over the period. But this still leaves industrial metals up 11% in real terms. Another possible explanation is the big jump in energy prices over the period. While coal and gas prices have fallen back a lot, they are still quite high. The coal price in western Europe is 110% above where it was at the start 2020 and 50% above its 2010-2019 average. Most industrial metals are highly energy intensive to produce with digging and crushing of rocks, smelting, and refining of ore. The current aluminium price of USD 2215/ton is for example well aligned with coal prices. In addition to this there has also been significant closures of zinc and aluminium smelting capacity in Europe which probably have supported prices for these metals.

Global economic growth is forecasted to slow from 3.5% in 2022, to 3.0% in 2023 and then again to 2.9% in 2024 as the big jump in interest rates induce economic pain with a lag. Aligned with this we expect lower industrial metals prices in 2024 than in 2023 though only marginally lower for most of the metals. But the field of metals is wide, and the price action is thus adverse. Copper is likely the metal with the most strained supply and with huge needs in the global energy transition.

Aluminium: Prices will likely be depressed versus marginal costs in 2024. Aluminium from Russia is flowing unhindered to the market. Most is going to China for reprocessing and potentially re-exported while some is going to Turkey and Italy. It is all flowing into the global pool of aluminium and as such impacting the global market balance. The LME 3mth aluminium price is currently well aligned with coal prices and both have traded mostly sideways since June this year. Aluminium premiums in the EU have however fallen 30-40% since mid-June in a sign of weakness there. The global market will likely run a surplus in 2024 with depressed prices versus the marginal cost of production.

Copper: Softer fundamentals in 2024 but with accelerating tightness on the horizon. Copper is currently trading at USD 8470/ton and close to 37% above its early Jan 2020 level. The market is expected to run a slight surplus in 2024 followed by accelerating tightness the following years. Downside price risk for 2024 is thus warranted along with softer global growth. The power of Unions is however getting stronger in Latin America with demands for higher salaries. Strikes have broken out in Peru with production at the Las Bambas copper mine at only 20%. Further strikes and disruptions could quickly put the market into deficit also in 2024.

Nickel: Indonesia pursuing market share over price pushing the price down the cost curve. Indonesia’s nickel production is growing rapidly. Its production reached 1.6 million ton in 2022 (+54% YoY) and accounted for close to 50% of total global supply in 2022. Its share looks set to reach 70% by 2030. Lower prices will stimulate demand and will also force higher cost producers to shut down thus making room for the wave of new supply from Indonesia. Prices will be sluggis the nearest years as Indonesia aims for market share over price.

Zinc: Price has stabilized around USD 2500/t. Weakness in global construction will drive prices lower at times in 2024. The 3mth LME zinc price has fallen from a peak of USD 4499/ton in April 2022 to only USD 2248/ton in May 2023. Since then, it has recovered steadily to USD 2500/ton. Demand could struggle in 2024 as construction globally will likely struggle with high interest rates. But mine closures is a natural counter effect of low prices and will put a floor under prices.

Price outlook

Bjarne Schieldrop
Cheif Commodities Analyst
SEB Commodity Research

Fortsätt läsa

Analys

Now it’s up to OPEC+

Publicerat

2 veckor sedan

den

20 november, 2023

Redaktionen

All eyes are now back at OPEC+ after the recent fall in oil prices along with weakening crude curve structures and weakening economic statistics. OPEC+ will have to step up the game and give solid guidance of what it intends to do in 2024. If Saudi Arabia is to carry the burden alone (with only a little help from Russia) it will likely need to keep its production at around 9.0 m b/d on average for 2024 and drop it down towards 8.5 m b/d in Q1-24. This may be too much to ask from Saudi Arabia and it may demand some of the other OPEC members to step up and join in on the task to regulate the market in 2024. More specifically this means Iraq, Kuwait and UAE. The oil market will likely be quite nervous until a firm message from Saudi/Russia/OPEC+ is delivered to the market some time in December.

Bjarne Schieldrop, Chief analyst commodities at SEB — Bjarne Schieldrop, Chief analyst commodities, SEB

Saudi Arabia may get some help from President Joe Biden though as his energy secretary adviser, Amos Hochstein, has stated that the US will enforce sanctions on Iran on more than 1 m b/d.

Brent crude fell 4.6% ydy to USD 77.4/b and over the last three trading sessions it has lost USD 5.1/b. This morning it is trading only marginally higher at USD 77.6/b which is no vote of confidence. A good dose of rebound this morning would have been a signal that the sell-off yesterday possibly was exaggerated and solely driven by investors with long positions flocking to the exit. So there’s likely more downside to come.

In general there is a quite good relationship between net long speculative positions in Brent crude and WTI versus the global manufacturing cycle. Oil investors overall typically have an aversion of holding long positions in oil when the global economy is slowing down. As of yet there are few signs that the global economic cycle is about to turn. Rather the opposite seems to be the case. Global manufacturing fell in October and yesterday we saw US industrial production fall 0.6% MoM while continued jobless claims rose more than expected and to the highest level in two years. This matches well with the logic that the strong rise in interest rates since March 2022 is inflicting pain on the economy with more pain ahead as the effect comes with a lag.

Most estimates are that the global oil market is running a solid deficit in Q4-23. The IEA has an implied deficit in the global oil market of 1 m b/d in Q4-23 if we assume that OPEC will produce 28 m b/d vs. a call-on-OPEC at 29 m b/d. But prices in the oil market is telling a different story with weakening crude curves, weakening refining margins and a sharp sell-off in oil prices.

For 2024 the general forecasts are that global economic growth will slow, global oil demand growth will slow and also that the need for oil from OPEC will fall from 28.7 m b/d to 28.4 m b/d (IEA). This is a bearish environment for oil. The average Brent crude oil price so far this year is about USD 83/b. It should essentially be expected to deliver lower in 2024 with the negatives mentioned above.

Two things however will likely counter this and they are interconnected. US shale oil activity has been slowing with falling drilling rig count since early December 2022 and that has been happening at an average WTI price of USD 78/b. The result is that total US liquids production is set to grow by only 0.3 m b/d YoY in Q4-24. This allows OPEC+ to support the oil price at USD 80-90/b through 2024 without fear of loosing a significant market share to US oil production. Thus slowing US liquids production and active price management by OPEC+ goes hand in hand. As such we do expect OPEC+ to step up to the task.

So far it has predominantly been Saudi Arabia with a little help from Russia which together proactively have managed the oil market and the oil price through significant cuts. Saudi Arabia produced 10.5 m b/d in April but then cut production rapidly to only 9.0 m b/d which is what it still produces. Its normal production is about 10 m b/d.

What has made the situation more difficult for Saudi Arabia is the combination of solid growth in non-OPEC supply in 2023 (+2.1 m b/d YoY; IEA) but also a substantial revival in production by Venezuela and Iran. The two produced 660 k b/d more in October than they on average did in 2022. So the need for oil from Saudi Arabia is squeezed from both sides.

All eyes are now back at OPEC+ after the recent fall in oil prices along with weakening crude curve structures and weakening economic statistics.

OPEC+ will have to step up the game and give solid guidance of what it intends to do in 2024. If Saudi Arabia is to carry the burden alone (with only a little help from Russia) then it will likely need to keep its production at around 9.0 m b/d on average for 2024 and drop it down towards 8.5 m b/d in Q1-24. This may be too much to ask from Saudi Arabia and it may demand some of the other OPEC members to step up and join in on the task to regulate the market in 2024. More specifically this means Iraq, Kuwait and UAE.

The oil market will likely be quite nervous until a firm message from Saudi/Russia/OPEC+ is delivered to the market some time in December.

Saudi Arabia may get some help from President Joe Biden though as his energy secretary adviser, Amos Hochstein, has stated that the US will enforce sanctions on Iran on more than 1 m b/d.

Fortsätt läsa

Analys

More from Venezuela and Iran means smaller pie for Saudi

Publicerat

1 månad sedan

den

24 oktober, 2023

Redaktionen

Production in Venezuela and Iran is on the rise and is set to rise further in the coming months and in 2024. Combined their production could grow by 0.8 m b/d YoY to 2024 (average year to average year). The IEA projected in its latest OMR (Oct-2023) that call-on-OPEC will fall to 28.3 m b/d in 2024, a decline of 0.5 m b/d. This combination would drive implied call-on-Saudi from 10.4 m b/d in 2023 to only 9.1 m b/d in 2024 and as low as 8.6 m b/d in Q1-24 if Saudi Arabia has to do all the heavy lifting alone. Wider core OPEC cooperation may be required.

The IEA is out in the news today projecting peak oil demand this decade with global demand standing at no more than 102 m b/d towards the end of this decade. If so it would imply a call-on-Non-OPEC of only 66.4 m b/d in 2028 assuming that OPEC in general will demand a market share of 30 m b/d + NGL of 5.6 m b/d. The IEA (Oct-23) projects non-OPEC production to average 68.8 m b/d in 2024. That’s already 2.4 m b/d more than what would be sustainable over time if global oil demand is set to peak later this decade. Oil producers in general cannot have a production growth strategy in a peak oil demand world.

The US has decided to lift sanctions towards Venezuela for six months (18 April) as a measure to tempt it to move towards more democratic processes. And if it does, then the lifting of sanctions could continue after the 6 months. A primary opposition election took place this weekend with lawmaker Maria Corina Machado currently holding 93% of the vote count. Venezuela will next year hold a presidential election but fair play seems unlikely with Maduro in charge. The lifting of sanctions allows Venezuela’s PdV to resume exports to all destinations. Bans on new, foreign investments in the oil and gas sector are also lifted though Russian entities and JV’s are still barred.

Venezuela produced 0.8 m b/d in September and indicates that it can lift production by 0.2 m b/d by year and with more rigs and wells by 0.5 m b/d to 1.3 m b/d in the medium term.

Oil production in Iran has been on a steady rise since its low-point of 2.0 m b/d in 2020. Last year it produced 2.5 m b/d. In September it produced 3.1 m b/d, but Iran’s oil minister says production now is at 3.3 m b/d. Iran’s rising production and exports is not about the US being more lenient in its enforcement of sanctions towards Iran. It is more about Iran finding better ways to circumvent them but even more importantly that China is importing more and more oil from Iran.

Production by Iran and Venezuela is recovering. YoY production from the two could rise by close to 0.8 m b/d in 2024. This will lead to a decline in call-on-Saudi oil.

Oil production by Iran and Venezuela — Source: SEB graph and asessments, Blbrg data and news

The IEA estimated in its latest OMR report that call-on-OPEC will fall from 28.8 m b/d in 2023 to 28.3 m b/d in 2024. If all OPEC members except Saudi Arabia produces the same amount in 2024 as in 2023, then the need for Saudi Arabia’s oil (call-on-Saudi) will fall from a healthy 10.4 m b/d in 2023 to a still acceptable 9.9 m b/d in 2024. Its normal production is roughly 10 m b/d.

If however production by Iran and Venezuela rise by a combined 0.5 m b/d YoY in 2024, then call-on-Saudi will fall to 9.4 m b/d which is not so good but still manageable. But if Iran’s oil minister is correct when he says that its current production now is at 3.3 m b/d, then it is not far fetched to assume that Iran’s oil production may average maybe 3.4-3.5 m b/d in 2024. That would yield a YoY rise of 0.6 m b/d just for Iran. If we also assume that Venezuela manages to lift its production from 0.8 m b/d this year to 1.0 m b/d in 2024, then the combined growth from the two is closer to 0.8 m b/d. That would push call-on-Saudi down to only 9.1 m b/d which is not good at all. It would require Saudi Arabia to produce at its current production of 9.0 m b/d all through 2024.

The IEA further estimates that call-on-OPEC will average 27.7 m b/d in Q1-24. If we assume Iran @ 3.4 m b/d and Venezuela @ 1.0 m b/d then call-on-Saudi in Q1-24 will only be 8.6 m b/d. I.e. Saudi Arabia will have to cut production further to 8.6 m b/d in Q1-24. At that point Saudi Arabia will likely need or like other core OPEC members like Iraq, Kuwait and UAE as well as Russia to join in.

Implied call-on-Saudi. Call-on-OPEC is set to decline from 28.8 m b/d to 28.3 m b/d to 2024. If all OPEC members produced the same in 2024 as in 2023 then call-on-Saudi would fall by 0.5 m b/d to 9.9 m b/d. But if Venezuela and Iran increases their combined production by 0.8 m b/d YoY in 2024 then call-on-Saudi falls to 9.1 m b/d.

If we look a little broader on this topic and also include Libya, Nigeria and Angola we see that this group of OPEC members produced 11.4 m b/d in 2010, 10.1 m b/d in 2017 and only 5.1 m b/d at the low-point in August 2020. The decline by these OPEC members has of course the other OPEC and OPEC+ members to stem the rising flood of US shale oil production. The production from this unfortunate group of OPEC-laggards is however now on the rise reaching 7.5 m b/d in September. With more from Iran and Venezuela it could rise to 8.0 m b/d in 2024. Production from Nigeria and Angola though still looks to be in gradual decline while Libya looks more sideways. So for the time being it is all about the revival of Iran and Venezuela.

The unfortunate OPEC-laggards had a production of 11.4 m b/d in 2010. But production then fell to only 5.1 m b/d in August 2020. It helped the rest of OPEC’s members to manage the huge increase in US shale oil production. Production from these countries are now on the rebound. Though Nigeria and Angola still seems to be in gradual decline.

Oil production of some OPEC countries — Source: SEB graph, Blbrg data

What everyone needs to be attentive to is that call-on-OPEC and even more importantly call-on-Saudi can only erode to a limit before Saudi/OPEC/Russia will have to take action. Especially if the forecast for needed oil from OPEC/Saudi for the nearest 2-3 years is in significant decline. Then they will have to take action in the sense that they stop defending the price and allows the price to fall sharply along with higher production. And yet again it is US shale oil producers who will have to take the brunt of the pain. They are the only oil producers in the world who can naturally and significantly reduce their production rather quickly. I.e. the US shale oil players will have to be punished into obedience, if possible, yet one more time.

We don’t think that it is any immediate risk for this to happen as US shale oil activity is slowing while global oil demand has rebounded following Covid-lockdowns. But one needs to keep a watch on projections for call-on-OPEC and call-on-Saudi stretching 1-2-3 years forward on a continuous basis.

In its medium term oil market outlook, Oil2023, the IEA projected a fairly healthy development for call-on-OPEC to 2028. First bottoming out at 29.4 m b/d in 2024 before rising gradually to 30.6 m b/d in 2028. The basis for this was a slowing though steady rise in global oil demand to 105.7 m b/d in 2028 together with stagnant non-OPEC production due to muted capex spending over the past decade. But this projection has already been significantly dented and reduced in IEA’s latest OMR from October where call-on-OPEC for 2024 is projected at only 28.3 m b/d.

In a statement today the IEA projects that global oil demand will peak this decade and consume no more than 102 m b/d in the late 2020ies due to (in large part) rapid growth in EV sales. This would imply a call-on-OPEC of only 26.9 m b/d in 2028. It is not a viable path for OPEC to produce only 26.9 m b/d in 2028. Especially if production by Iran and Venezuela is set to revive. I.e. OPEC’s pie is shrinking while at the same time Iran and Venezuela is producing more. In this outlook something will have to give and it is not OPEC.

One should here turn this on its head and assume that OPEC will produce 30 m b/d in 2028. Add OPEC NGLs of 5.6 m b/d and we get 35.6 m b/d. If global oil demand in 2028 stands at only 102 m b/d then call-on-Non-OPEC equates to 66.4 m b/d. That is 3.1 m b/d less than IEA’s non-OPEC production projection for 2028 of 69.5 m b/d but also higher than non-OPEC production projection of 68.8 m b/d (IEA, Oct-23) is already 2.4 m b/d too high versus what is a sustainable level.

What this of course naturally means is that oil producers in general cannot have production growth as a strategy in a peak-oil-demand-world with non-OPEC in 2024 already at 2.4 m b/d above its sustainable level.

The US is set to growth its hydrocarbon liquids by 0.5 m b/d YoY in 2024. But in a zero oil demand growth world that is way, way too much.