Analys

SEB – Råvarukommentarer, 2 december 2013

Publicerat

10 år sedan

den

2 december, 2013

Redaktionen

Rekommendationer

*) Avkastningen anges för 1:1 certifikaten där både BULL och 1:1 certifikat är angivna.

Råolja – Brent

Oljepriset gick hela vägen upp till det gamla tekniska motståndet på 111.79 dollar per fat, innan det vände ner igen. SEB har uppdaterat sin prognos för oljepriset. Både för det första kvartalet och det andra nästa år, tror bankens oljeanalytiker på ett pris på 100 dollar per fat. De faktorer som bidrar till ett lågt pris är den stadigt ökande produktionen i USA, som innebär att mer olja blir kvar på världsmarknaden i kombination med fortsatt, förhållandevis, låg tillväxt i tillväxtländer.

EIA kunde i veckan meddela att bensinpriset i USA var det lägsta inför Thanksgiving-helgen på tre år. Förr i tiden ansågs ett lågt oljepris vara en drivkraft för tillväxt och det kanske är därför som USA – med såväl billig olja som ännu billigare naturgas drar ifrån resten av världen just nu. EU-28 pekades i veckan ut av chefen för International Energy Agency som i strykläge vad gäller tillväxt pga energipriser som är ca tre gånger så höga som i USA – och att detta är helt politiskt orsakat.

Priset på olja är nu så högt att vi inte längre kan rekommendera en köpt position i olja, utan går över till säljrekommendation. Den som vill kapitalisera på det, kan placera i BEAR OLJA X2 S med 2 gångers daglig hävstång eller BEAR OLJA X4 S med 4 gångers daglig hävstång – dvs en ganska hög risknivå.

I onsdagens DOE-rapport steg råoljelagren återigen och ligger nu som vi ser på rekordnivåer för säsongen.

Lagerökningen i USA har hänger delvis ihop med lite högre import för en månad sedan – vilket är en typisk uppladdning inför Thanksgiving-helgen.

Vi tycker alltså att priset på olja är för högt i dag och rekommenderar att man tar hem vinster på OLJA S och kortsiktigt går in i något av våra BEAR-certifikat. SEB:s certifikat på olja har inte bara lägre avgifter än något annan emittents utan också lägre skillnad mellan köp- och säljkurs.

Elektricitet

Certifikatet byter nu kontrakt från vinterkontraktet kvartal 1 till vår/försommarkontraktet kvartal 2. I diagrammet nedan ser vi den historiska prisutvecklingen på kvartal 1-kontraktet. Priset har rekylerat ner på förbättrad hydrologisk balans.

Kärnkraften i det nordiska börsområdet gick på 11 reaktorer, 82% av installerad kapacitet. Fredagens väderleksprognos visar på lägre genomsnittlig temperatur i veckan som kommer: -0.2C mot tidigare 0.2C prognosticerat. Normalt är 1.4C, så det är något kallare än normalt.

Enligt Markedskrafts prognosmodell ligger vattenkraften på +0.3 TWh över normalt om två veckor.

Nedan ser vi priset på energikol, den närmaste månadens leveranstermin. Priset steg successivt till 85 dollar, men föll kraftigt i torsdags och stängde veckan på 82.10 dollar / ton. Att marknaden inte orkade ta sig upp till föregående topp på 90 dollar, utan stannade på 85 dollar, får anses vara ett svaghetstecken.

Prisutvecklingen på utsläppsrätter fortsätter att dala sakta. Omsättningen var dock mycket hög i veckan som gick.

Hydrologisk balans ser vi nedan. Både den aktuella och 10-veckors prognos ligger strax under normala nivåer.

Vi rekommenderar köp av EL S.

Naturgas

Naturgaspriset i USA har handlats upp på det kalla vädret. Liksom i Norden, har det varit kallt i USA. Nedan ser vi januari-kontraktet.

Metaller

Den första delen av förra veckan kan bara beskrivas som väldigt tråkig. Kursrörligheten är på den lägsta nivån på flera år. Låga volatiliteter är ett fenomen som delas av de flesta finansiella marknader och är inte unikt för metallmarknaderna. Den här veckan var kursrörelserna mindre än vanligt – fram till onsdagens eftermiddag. USA var stängt på torsdagen för Thanksgiving. Vad som kan ha börjat som en likvidering av positioner inför helgen, startade en rask prisnedgång. Priserna gick ner med 1 – 2% i basmetallerna i en annars lugn marknad. Dollarn var lite svagare då och aktierna lite starkare, så det går inte att förklara prisrörelsen med de vanligaste faktorerna. Det gick inte heller att hitta någon annan förklaring.

”Non-commercials” i CFTC:s värld, dvs ”spekulanter” är extremt sålda terminer på basmetaller just nu, vilket historiskt har visat att marknaden är känslig för ”short covering”. Positionen i Comex terminskontrakt på koppar visar att non-commercials är nettosåld 35,000 kontrakt. Det är den största negativa positionen sedan 1993 och så långt bakåt informationssystemet Bloomberg har data. Vi tror att det ser likadant ut i andra basmetaller, som vi inte har CFTC-data på eftersom de handlas på den engelska börsen LME och alltså inte rapporterar positioner till det amerikanska CFTC.

Från en teknisk synvinkel ligger koppar och zink fortfarande över de lägsta priserna från sommaren, medan nickel ligger nära botten. Aluminium sticker ut genom att nu handlas på fyra års lägsta pris de senaste två dagarna. Vi tror att marknaden är överdrivet såld och tillflöde av nya säljare för att på riktigt trycka ner priset ytterligare. Vi håller fast vid åsikten att marknaden diskonterar en allt för pessimistisk framtid. Vi tror att det finns utsikter för en ordentlig rekyl uppåt innan nyår. Den säsongsmässigt starka perioden ligger framför oss. December / januari brukar vara starka månder vad gäller priset.

Nedan ser vi non-commercials nettoposition i Comex-koppar-terminer:

Net non-commercial position Comex Copper

Koppar

Koppar är just nu inte i fas med resten av basmetallgänget. Trots vad en teknisk analytiker skulle säga är en tydlig säljsignal efter utbrottet från triangelformationen för ett par veckor sedan, handlas koppar starkare än de övriga basmetallerna. Om man tar hänsyn till att spekulanterna på rekordhög nivå tycker att kopparpriset är säljvärt, är kopparprisets styrka ännu märkligare. De flesta marknadskommentatorer pekar på ”det ökade utbudet” som det huvudsakliga skälet till det negativa sentimentet kring metallen. Lagren vid börserna uppvisar tillbakavisar dock detta.

Lagren vid LME har sedan toppen på 675,000 ton sjunkit till 424,000 ton. Det är en minskning med 38%. Mest material har levererats ut från lagerhus i Malaysia. Materialet antas ha gått till Kina, men det finns (som vanligt) rykten om att det har parkerats någon annanstans (Vietnam talas det om). Vad som talar emot detta, är att det är en stadig minskning av LME-lagren och inte enskilda, stora uttag, som man skulle färvänta sig att se om ägarna till metallen ”parkerade om” den på en billigare parkeringsplats.

Skillnaden mellan spotpriset på koppar och tre månaders terminen är försumbar, vilket talar för att det är något av en bristsituation. Detta förefaller alltså peka på att ”non-commercials” är ute i ogjort väder.

Minskande lager brukar hänga ihop med högre volatilitet. Vi tror att sannolikheten är stor att dagens lugna marknad kommer att övergå i högre volatilitet. De senaste 30 dagarna har prisrörligheten legat på 30% omräknat till årsvolatilitet. Det är extremt lågt. Optioner på koppar prissätts också lågt och vi tror att detta är ett tillfälle att köpa optioner.

Högre volatilitet på råvaror hänger också ihop med stigande priser, eftersom båda påverkas av låga lager.

USA:s ekonomi börjar expandera allt snabbare nu, enligt flera indikatorer. Man ska dock inte av den anledningen tro att det har en positiv påverkan på kopparpriset. Om vi försöker förklara kvartalsvis prisförändring på koppar med följande variabler: BNP-tillväxt i Kina, BNP-tillväxt i USA och förändring av lagernivån på LME, ser vi att:

Lagerförändringen på LME har högst statistisk signifikans. En lagerminskning med 1% från föregående kvartal tenderar att höja priset med 9.5% (sannolikhet att det inte skulle stämma är 2%).

BNP-tillväxt i Kina är signifikant på 6%-nivån (det är 6% sannolikhet att högre BNP i Kina inte höjer kopparpriset).

BNP-tillväxt i USA, däremot är inte alls statistiskt signifikant för påverkan på kopparpriset. Parametern skattad på data från de 78 senaste kvartalen visar faktiskt ett negativt samband. Förmodligen är det så att ett högt kopparpris innebär högre kostnader för den amerikanska ekonomin och alltså lägre tillväxt.

Att det är högre tillväxt i USA är alltså inte något att glädja sig åt på kopparmarknaden. Kinas ekonomi stampar fortfarande på samma nivå som i våras och den ledande indikatorn ”Inköpschefsindex” har inte böjt av uppåt, som den gjort för USA och Storbritannien, t ex.

Lagernivåerna på LME är dock väsentligt lägre, och det är ett positivt tecken, som kopparmarknaden ännu inte reagerat på. Lägre lagernivåer behöver inte vara drivet av högre efterfrågan, som vi varit vana vid, utan kan också erhållas genom lägre utbud.

Världens största kopparproducent, det statliga chilenska bolaget Codelco ligger nära förlust vid dagens kopparpris. Under det andra kvartalet, när det genomsnittliga kopparpriset låg på 7038 dollar per ton, hade Codelco endast 7% marginal före skatt. Skulle priset alltså gå ner 7% till 6550 dollar, börjar bolaget gå med förlust, före skatt. Kopparmarknaden har vissa likheter med oljemarknaden, då Chile står för så stor del av världsproduktionen. Chile har också en Sovereign Wealth Fund för att samla produktionsskatter från kopparn, precis som många arabländer – och Norge – har för produktionsskatter på oljan. Chile kan naturligtvis liksom OPEC för oljan, begränsa produktionen, så att priset håller sig över en viss nivå. Räkneexemplet med Codelcos lönsamhet visar, att det kanske inte är långt ner till den nivån.

Vi tycker att prisfallet har gett en möjlighet att komma in på den långa sidan till bra pris och rekommenderar köp av KOPPAR S.

Aluminium

Priset på aluminium föll under sommarens lägsta notering. Den kortsiktiga köprekommendation vi avgav för ett par veckor förutsatte att botten inte skulle brytas. Den som vill skydda sitt kapital och inte låta en liten förlust bli större, bör ta stoppen nu.

Däremot ser vi att RSI ligger på under 30, vilket indikerar en ”översåld” marknad. Det behöver inte i sig innebära en helt säker rekyl uppåt, som skedde till i slutet av juni.

Ett möjligt scenario är att prisfallet får igång de länge väntade produktionsneddragningarna. Samtidigt är contangot på aluminium så stort, hela 7%. Det innebär att köpare har en intäkt på 7% på att äga metallen utan prisrisk. Kostnaden för finansiering och lagring är för många betydligt lägre än 7% per år. Materialet har därför inga svårigheter att hitta köpare. Detta håller i sin tur premierna för fysisk metall höga.

Sammantaget alla faktorer, förväntas efterfrågan öka med mellan 5% och 7% per år, vilket innebär att produktionsöverskottet sakta kommer att betas av. Vi favoriserar fortfarande en köpt position, även om uppsidan också är begränsad. Vi tror att det kommer en rekyl och rekommenderar att man säljer in i den. En rekyl uppåt kan ta priset upp till 1900 dollar per ton.

Nedan ser vi hur aluminiumpriset historiskt har utvecklat sig i genomsnitt för årets tolv månader. Perioden är från januari 1990 till november 2013. Vi ser att december och januari historiskt har varit starka månader för aluminium.

Zink

Zinkmarknaden handlar ner mot 1850-nivån, där det bör finnas stöd. Det är i botten av det konsolideringsintervall som varit rådande sedan april i våras. Vi rekommenderar köp av ZINK S.

Nickel

Vår grundsyn är att man ska försöka köpa nickel, i synnerhet om priset kommer ner mot 13,500 dollar per ton. Som vi ser i prisdiagrammet nedan, är priset nere vid den bottennivå som började etableras under juli och vi tror att det är ett bra köptillfälle nu, då priset faktiskt är under den nivå som vi indikerat som köpvärt.

Nedan ser vi produktion och konsumtion av nickel i historiskt perspektiv, uppdaterat till september, enligt siffror från World Bureau of Metal Statistics. Produktionen är något lägre i sen tid och konsumtionen något högre. Det innebär att överskottet i september var bara hälften så stort som i augusti.

Vår grundsyn är att man bör försöka köpa nickel och rekommenderar köp av NICKEL S. Priset (cash och 3 månaders termin, som vi alltid avser), går att följa på www.basemetals.com

Guld

Guldpriset (i dollar), som för ett par veckor sedan föll under den tekniska stödnivån på 1273, har sedan dess rört sig förvånande lite.

I termer av kronor, har priset hållit sig stabilt, med endast marginella prisrörelser under veckan. Vi ser kursdiagrammet på priset i kronor för ett troy uns nedan. Notera att vi inte har någon teknisk köpsignal, men vi har ett tekniskt stöd vid 8000 kr. Trenden är fortfarande nedåtriktad.

Finansiella placerares likvidering av innehaven i börshandlade guld-ETP-er har tagit ny fart i november. Den utplaning av likvideringen som vi såg i början av månaden visade var alltså tillfällig. I diagrammet nedan ser vi antalet uns som innehas av börshandlade fonder det senaste halvåret. Den gula kurvan avser guld och den svarta silver.

Det är inte bara investerarna av likvida ETP-er som är skeptiska till guld som investering. US Mint rapporterade i fredags att försäljningen av deras American Eagle bullion coin, minskade med 1% i november jämfört med oktober. I oktober såldes 48,500 uns och i november 48,000. Mönstret tidigare under året har varit att lägre pris lett till likvidering av guld-ETP:er, men ökade köp av fysisk metall. Nu har alltså även de fysiska köparna börjat dra sig för att köpa.

Vi fortsätter tills vidare med neutral vy på guld.

Silver

Nedan ser vi kursdiagrammet för silver i dollar per troy ounce. Priset stängde i fredags på 20 dollar per uns. Silverpriset har haft svårt att ta sig bort från 20 dollar. Vi hade förväntat oss något svagare utveckling efter att priset gick under 20 dollar första gången för en dryg vecka sedan.

Vi fortsätter att vara neutrala guld och silver.

Platina & Palladium

Platinapriset borde ha stöd från strejkerna i Sydafrika, men har det inte. Den triangelformation som etablerats i prisutvecklingen sedan botten i juni, har nu brutis på nedsidan, vilket indikerar att trenden fortfarande är nedåtriktad.

RSI ligger har dock varit under 30, vilket indikerar en översåld marknad och en nära förestående rekyl uppåt i priset.

Priset på palladium har funnit stöd på 710 dollar per uns. I dagsläget är det omöjligt att säga om den konsolidering som skett vid den nivån kommer att följas av ytterligare en nedgång eller om det blir en rekyl uppåt.

Vi behåller vår neutrala rekommendation på palladium och går även över till neutral på platina.

Kaffe

Kaffepriset handlade hela veckan över den tidigare bottennivån strax över 100 cent och stängde veckan på 109 cent. 110 cent har rekylen dock ännu inte lyckats ta sig över.

På en konferens i lördags (16 nov) i Costa Rica, sade BNP Paribas kaffeanalytiker att produktionsöverskottet i år 2013/14, som började den 1 oktober sjunker till 3 miljoner säckar (à 60 Kg) från 4 miljoner säckar under 2012/13. Nästan hela överskottet utgörs av arabica. Konsumtionen av den billigare och enklare och mer lättodlade robustan ökar i tillväxtländerna så att den relativt stora produktionsökningen framförallt i Vietnam sväljs.

I fredags sänkte dock USDA estimatet för Brasiliens skörd av kaffe (huvudsakligen arabica) från 53.7 miljoner säckar till 53.1 miljoner för 2013/14, vilket är 3 miljoner säckar mindre än under 2012/13. Det står i rapporten på USDA:s hemsida att kvaliteten är sämre än förra året.

Kostnaderna väntas stiga från en nivå 2012/13 på 122 cent per pund till 134 cent per pund. Det innebär att priset ligger under en nivå där 50% av kaffeproducenterna i Brasilien gör förlust. Det är naturligtvis en ohållbart låg prisnivå. Den som vill läsa rapporten kan göra det här.

Lagret av robusta vid LIFFE-börsen har fortsatt att sjunka sedan i somras och är nu på extremt låga nivåer i ett historiskt perspektiv. Lagren av arabica vid NYBOT (ICE) i New York har faktiskt också slutat öka i år och sjunkit med 7300 ton sedan den 29 augusti.

Vi behåller tills vidare neutral rekommendation, tills vi ser tecken på ett trendbrott.

[box]SEB Veckobrev Veckans råvarukommentar är producerat av SEB Merchant Banking och publiceras i samarbete och med tillstånd på Råvarumarknaden.se[/box]

Disclaimer

The information in this document has been compiled by SEB Merchant Banking, a division within Skandinaviska Enskilda Banken AB (publ) (“SEB”).

Opinions contained in this report represent the bank’s present opinion only and are subject to change without notice. All information contained in this report has been compiled in good faith from sources believed to be reliable. However, no representation or warranty, expressed or implied, is made with respect to the completeness or accuracy of its contents and the information is not to be relied upon as authoritative. Anyone considering taking actions based upon the content of this document is urged to base his or her investment decisions upon such investigations as he or she deems necessary. This document is being provided as information only, and no specific actions are being solicited as a result of it; to the extent permitted by law, no liability whatsoever is accepted for any direct or consequential loss arising from use of this document or its contents.

About SEB

SEB is a public company incorporated in Stockholm, Sweden, with limited liability. It is a participant at major Nordic and other European Regulated Markets and Multilateral Trading Facilities (as well as some non-European equivalent markets) for trading in financial instruments, such as markets operated by NASDAQ OMX, NYSE Euronext, London Stock Exchange, Deutsche Börse, Swiss Exchanges, Turquoise and Chi-X. SEB is authorized and regulated by Finansinspektionen in Sweden; it is authorized and subject to limited regulation by the Financial Services Authority for the conduct of designated investment business in the UK, and is subject to the provisions of relevant regulators in all other jurisdictions where SEB conducts operations. SEB Merchant Banking. All rights reserved.

Relaterade ämnen:seb analys

Nästa

SEB Jordbruksprodukter, 2 december 2013

Missa inte

Ingen tvärbroms på råvarornas supercykel

Fortsätt läsa

Annons

Klicka för att kommentera

Skriv ett svar
Avbryt svar

Analys

SEB Metals price forecast update

Publicerat

18 timmar sedan

den

30 november, 2023

Redaktionen

Softer economic growth in 2024 calls for somewhat softer metals prices in 2024. Industrial metals prices as well as other commodity prices exploded during Covid-19 as governments around the world unleashed stimuli in the magnitude of 10x of what was done during the global financial crisis in 2008/09. Consumers shifting spending from services to consumer goods added to the boom. Bloomberg’s industrial metals price index was up 91% in March 2022 versus January 2020 because of this. Global manufacturing PMI peaked in May 2021 and has been fading since and below the 50-line from September 2022 with latest reading at 48.8. Industrial metals prices have faded since their peak in March 2022 but are still 30% higher than they were in January 2020. Even zinc, the worst performing metal, is still 9% above where it was in January 2020. As such one could possibly argue that industrial metals have not yet fully faded from their Covid-19 stimulus boom. One possible explanation could be inflation where US inflation is up 19% over the period. But this still leaves industrial metals up 11% in real terms. Another possible explanation is the big jump in energy prices over the period. While coal and gas prices have fallen back a lot, they are still quite high. The coal price in western Europe is 110% above where it was at the start 2020 and 50% above its 2010-2019 average. Most industrial metals are highly energy intensive to produce with digging and crushing of rocks, smelting, and refining of ore. The current aluminium price of USD 2215/ton is for example well aligned with coal prices. In addition to this there has also been significant closures of zinc and aluminium smelting capacity in Europe which probably have supported prices for these metals.

Global economic growth is forecasted to slow from 3.5% in 2022, to 3.0% in 2023 and then again to 2.9% in 2024 as the big jump in interest rates induce economic pain with a lag. Aligned with this we expect lower industrial metals prices in 2024 than in 2023 though only marginally lower for most of the metals. But the field of metals is wide, and the price action is thus adverse. Copper is likely the metal with the most strained supply and with huge needs in the global energy transition.

Aluminium: Prices will likely be depressed versus marginal costs in 2024. Aluminium from Russia is flowing unhindered to the market. Most is going to China for reprocessing and potentially re-exported while some is going to Turkey and Italy. It is all flowing into the global pool of aluminium and as such impacting the global market balance. The LME 3mth aluminium price is currently well aligned with coal prices and both have traded mostly sideways since June this year. Aluminium premiums in the EU have however fallen 30-40% since mid-June in a sign of weakness there. The global market will likely run a surplus in 2024 with depressed prices versus the marginal cost of production.

Copper: Softer fundamentals in 2024 but with accelerating tightness on the horizon. Copper is currently trading at USD 8470/ton and close to 37% above its early Jan 2020 level. The market is expected to run a slight surplus in 2024 followed by accelerating tightness the following years. Downside price risk for 2024 is thus warranted along with softer global growth. The power of Unions is however getting stronger in Latin America with demands for higher salaries. Strikes have broken out in Peru with production at the Las Bambas copper mine at only 20%. Further strikes and disruptions could quickly put the market into deficit also in 2024.

Nickel: Indonesia pursuing market share over price pushing the price down the cost curve. Indonesia’s nickel production is growing rapidly. Its production reached 1.6 million ton in 2022 (+54% YoY) and accounted for close to 50% of total global supply in 2022. Its share looks set to reach 70% by 2030. Lower prices will stimulate demand and will also force higher cost producers to shut down thus making room for the wave of new supply from Indonesia. Prices will be sluggis the nearest years as Indonesia aims for market share over price.

Zinc: Price has stabilized around USD 2500/t. Weakness in global construction will drive prices lower at times in 2024. The 3mth LME zinc price has fallen from a peak of USD 4499/ton in April 2022 to only USD 2248/ton in May 2023. Since then, it has recovered steadily to USD 2500/ton. Demand could struggle in 2024 as construction globally will likely struggle with high interest rates. But mine closures is a natural counter effect of low prices and will put a floor under prices.

Price outlook

Bjarne Schieldrop
Cheif Commodities Analyst
SEB Commodity Research

Fortsätt läsa

Analys

Now it’s up to OPEC+

Publicerat

2 veckor sedan

den

20 november, 2023

Redaktionen

All eyes are now back at OPEC+ after the recent fall in oil prices along with weakening crude curve structures and weakening economic statistics. OPEC+ will have to step up the game and give solid guidance of what it intends to do in 2024. If Saudi Arabia is to carry the burden alone (with only a little help from Russia) it will likely need to keep its production at around 9.0 m b/d on average for 2024 and drop it down towards 8.5 m b/d in Q1-24. This may be too much to ask from Saudi Arabia and it may demand some of the other OPEC members to step up and join in on the task to regulate the market in 2024. More specifically this means Iraq, Kuwait and UAE. The oil market will likely be quite nervous until a firm message from Saudi/Russia/OPEC+ is delivered to the market some time in December.

Bjarne Schieldrop, Chief analyst commodities at SEB — Bjarne Schieldrop, Chief analyst commodities, SEB

Saudi Arabia may get some help from President Joe Biden though as his energy secretary adviser, Amos Hochstein, has stated that the US will enforce sanctions on Iran on more than 1 m b/d.

Brent crude fell 4.6% ydy to USD 77.4/b and over the last three trading sessions it has lost USD 5.1/b. This morning it is trading only marginally higher at USD 77.6/b which is no vote of confidence. A good dose of rebound this morning would have been a signal that the sell-off yesterday possibly was exaggerated and solely driven by investors with long positions flocking to the exit. So there’s likely more downside to come.

In general there is a quite good relationship between net long speculative positions in Brent crude and WTI versus the global manufacturing cycle. Oil investors overall typically have an aversion of holding long positions in oil when the global economy is slowing down. As of yet there are few signs that the global economic cycle is about to turn. Rather the opposite seems to be the case. Global manufacturing fell in October and yesterday we saw US industrial production fall 0.6% MoM while continued jobless claims rose more than expected and to the highest level in two years. This matches well with the logic that the strong rise in interest rates since March 2022 is inflicting pain on the economy with more pain ahead as the effect comes with a lag.

Most estimates are that the global oil market is running a solid deficit in Q4-23. The IEA has an implied deficit in the global oil market of 1 m b/d in Q4-23 if we assume that OPEC will produce 28 m b/d vs. a call-on-OPEC at 29 m b/d. But prices in the oil market is telling a different story with weakening crude curves, weakening refining margins and a sharp sell-off in oil prices.

For 2024 the general forecasts are that global economic growth will slow, global oil demand growth will slow and also that the need for oil from OPEC will fall from 28.7 m b/d to 28.4 m b/d (IEA). This is a bearish environment for oil. The average Brent crude oil price so far this year is about USD 83/b. It should essentially be expected to deliver lower in 2024 with the negatives mentioned above.

Two things however will likely counter this and they are interconnected. US shale oil activity has been slowing with falling drilling rig count since early December 2022 and that has been happening at an average WTI price of USD 78/b. The result is that total US liquids production is set to grow by only 0.3 m b/d YoY in Q4-24. This allows OPEC+ to support the oil price at USD 80-90/b through 2024 without fear of loosing a significant market share to US oil production. Thus slowing US liquids production and active price management by OPEC+ goes hand in hand. As such we do expect OPEC+ to step up to the task.

So far it has predominantly been Saudi Arabia with a little help from Russia which together proactively have managed the oil market and the oil price through significant cuts. Saudi Arabia produced 10.5 m b/d in April but then cut production rapidly to only 9.0 m b/d which is what it still produces. Its normal production is about 10 m b/d.

What has made the situation more difficult for Saudi Arabia is the combination of solid growth in non-OPEC supply in 2023 (+2.1 m b/d YoY; IEA) but also a substantial revival in production by Venezuela and Iran. The two produced 660 k b/d more in October than they on average did in 2022. So the need for oil from Saudi Arabia is squeezed from both sides.

All eyes are now back at OPEC+ after the recent fall in oil prices along with weakening crude curve structures and weakening economic statistics.

OPEC+ will have to step up the game and give solid guidance of what it intends to do in 2024. If Saudi Arabia is to carry the burden alone (with only a little help from Russia) then it will likely need to keep its production at around 9.0 m b/d on average for 2024 and drop it down towards 8.5 m b/d in Q1-24. This may be too much to ask from Saudi Arabia and it may demand some of the other OPEC members to step up and join in on the task to regulate the market in 2024. More specifically this means Iraq, Kuwait and UAE.

The oil market will likely be quite nervous until a firm message from Saudi/Russia/OPEC+ is delivered to the market some time in December.

Saudi Arabia may get some help from President Joe Biden though as his energy secretary adviser, Amos Hochstein, has stated that the US will enforce sanctions on Iran on more than 1 m b/d.

Fortsätt läsa

Analys

More from Venezuela and Iran means smaller pie for Saudi

Publicerat

1 månad sedan

den

24 oktober, 2023

Redaktionen

Production in Venezuela and Iran is on the rise and is set to rise further in the coming months and in 2024. Combined their production could grow by 0.8 m b/d YoY to 2024 (average year to average year). The IEA projected in its latest OMR (Oct-2023) that call-on-OPEC will fall to 28.3 m b/d in 2024, a decline of 0.5 m b/d. This combination would drive implied call-on-Saudi from 10.4 m b/d in 2023 to only 9.1 m b/d in 2024 and as low as 8.6 m b/d in Q1-24 if Saudi Arabia has to do all the heavy lifting alone. Wider core OPEC cooperation may be required.

The IEA is out in the news today projecting peak oil demand this decade with global demand standing at no more than 102 m b/d towards the end of this decade. If so it would imply a call-on-Non-OPEC of only 66.4 m b/d in 2028 assuming that OPEC in general will demand a market share of 30 m b/d + NGL of 5.6 m b/d. The IEA (Oct-23) projects non-OPEC production to average 68.8 m b/d in 2024. That’s already 2.4 m b/d more than what would be sustainable over time if global oil demand is set to peak later this decade. Oil producers in general cannot have a production growth strategy in a peak oil demand world.

The US has decided to lift sanctions towards Venezuela for six months (18 April) as a measure to tempt it to move towards more democratic processes. And if it does, then the lifting of sanctions could continue after the 6 months. A primary opposition election took place this weekend with lawmaker Maria Corina Machado currently holding 93% of the vote count. Venezuela will next year hold a presidential election but fair play seems unlikely with Maduro in charge. The lifting of sanctions allows Venezuela’s PdV to resume exports to all destinations. Bans on new, foreign investments in the oil and gas sector are also lifted though Russian entities and JV’s are still barred.

Venezuela produced 0.8 m b/d in September and indicates that it can lift production by 0.2 m b/d by year and with more rigs and wells by 0.5 m b/d to 1.3 m b/d in the medium term.

Oil production in Iran has been on a steady rise since its low-point of 2.0 m b/d in 2020. Last year it produced 2.5 m b/d. In September it produced 3.1 m b/d, but Iran’s oil minister says production now is at 3.3 m b/d. Iran’s rising production and exports is not about the US being more lenient in its enforcement of sanctions towards Iran. It is more about Iran finding better ways to circumvent them but even more importantly that China is importing more and more oil from Iran.

Production by Iran and Venezuela is recovering. YoY production from the two could rise by close to 0.8 m b/d in 2024. This will lead to a decline in call-on-Saudi oil.

Oil production by Iran and Venezuela — Source: SEB graph and asessments, Blbrg data and news

The IEA estimated in its latest OMR report that call-on-OPEC will fall from 28.8 m b/d in 2023 to 28.3 m b/d in 2024. If all OPEC members except Saudi Arabia produces the same amount in 2024 as in 2023, then the need for Saudi Arabia’s oil (call-on-Saudi) will fall from a healthy 10.4 m b/d in 2023 to a still acceptable 9.9 m b/d in 2024. Its normal production is roughly 10 m b/d.

If however production by Iran and Venezuela rise by a combined 0.5 m b/d YoY in 2024, then call-on-Saudi will fall to 9.4 m b/d which is not so good but still manageable. But if Iran’s oil minister is correct when he says that its current production now is at 3.3 m b/d, then it is not far fetched to assume that Iran’s oil production may average maybe 3.4-3.5 m b/d in 2024. That would yield a YoY rise of 0.6 m b/d just for Iran. If we also assume that Venezuela manages to lift its production from 0.8 m b/d this year to 1.0 m b/d in 2024, then the combined growth from the two is closer to 0.8 m b/d. That would push call-on-Saudi down to only 9.1 m b/d which is not good at all. It would require Saudi Arabia to produce at its current production of 9.0 m b/d all through 2024.

The IEA further estimates that call-on-OPEC will average 27.7 m b/d in Q1-24. If we assume Iran @ 3.4 m b/d and Venezuela @ 1.0 m b/d then call-on-Saudi in Q1-24 will only be 8.6 m b/d. I.e. Saudi Arabia will have to cut production further to 8.6 m b/d in Q1-24. At that point Saudi Arabia will likely need or like other core OPEC members like Iraq, Kuwait and UAE as well as Russia to join in.

Implied call-on-Saudi. Call-on-OPEC is set to decline from 28.8 m b/d to 28.3 m b/d to 2024. If all OPEC members produced the same in 2024 as in 2023 then call-on-Saudi would fall by 0.5 m b/d to 9.9 m b/d. But if Venezuela and Iran increases their combined production by 0.8 m b/d YoY in 2024 then call-on-Saudi falls to 9.1 m b/d.

If we look a little broader on this topic and also include Libya, Nigeria and Angola we see that this group of OPEC members produced 11.4 m b/d in 2010, 10.1 m b/d in 2017 and only 5.1 m b/d at the low-point in August 2020. The decline by these OPEC members has of course the other OPEC and OPEC+ members to stem the rising flood of US shale oil production. The production from this unfortunate group of OPEC-laggards is however now on the rise reaching 7.5 m b/d in September. With more from Iran and Venezuela it could rise to 8.0 m b/d in 2024. Production from Nigeria and Angola though still looks to be in gradual decline while Libya looks more sideways. So for the time being it is all about the revival of Iran and Venezuela.

The unfortunate OPEC-laggards had a production of 11.4 m b/d in 2010. But production then fell to only 5.1 m b/d in August 2020. It helped the rest of OPEC’s members to manage the huge increase in US shale oil production. Production from these countries are now on the rebound. Though Nigeria and Angola still seems to be in gradual decline.

Oil production of some OPEC countries — Source: SEB graph, Blbrg data

What everyone needs to be attentive to is that call-on-OPEC and even more importantly call-on-Saudi can only erode to a limit before Saudi/OPEC/Russia will have to take action. Especially if the forecast for needed oil from OPEC/Saudi for the nearest 2-3 years is in significant decline. Then they will have to take action in the sense that they stop defending the price and allows the price to fall sharply along with higher production. And yet again it is US shale oil producers who will have to take the brunt of the pain. They are the only oil producers in the world who can naturally and significantly reduce their production rather quickly. I.e. the US shale oil players will have to be punished into obedience, if possible, yet one more time.

We don’t think that it is any immediate risk for this to happen as US shale oil activity is slowing while global oil demand has rebounded following Covid-lockdowns. But one needs to keep a watch on projections for call-on-OPEC and call-on-Saudi stretching 1-2-3 years forward on a continuous basis.

In its medium term oil market outlook, Oil2023, the IEA projected a fairly healthy development for call-on-OPEC to 2028. First bottoming out at 29.4 m b/d in 2024 before rising gradually to 30.6 m b/d in 2028. The basis for this was a slowing though steady rise in global oil demand to 105.7 m b/d in 2028 together with stagnant non-OPEC production due to muted capex spending over the past decade. But this projection has already been significantly dented and reduced in IEA’s latest OMR from October where call-on-OPEC for 2024 is projected at only 28.3 m b/d.

In a statement today the IEA projects that global oil demand will peak this decade and consume no more than 102 m b/d in the late 2020ies due to (in large part) rapid growth in EV sales. This would imply a call-on-OPEC of only 26.9 m b/d in 2028. It is not a viable path for OPEC to produce only 26.9 m b/d in 2028. Especially if production by Iran and Venezuela is set to revive. I.e. OPEC’s pie is shrinking while at the same time Iran and Venezuela is producing more. In this outlook something will have to give and it is not OPEC.

One should here turn this on its head and assume that OPEC will produce 30 m b/d in 2028. Add OPEC NGLs of 5.6 m b/d and we get 35.6 m b/d. If global oil demand in 2028 stands at only 102 m b/d then call-on-Non-OPEC equates to 66.4 m b/d. That is 3.1 m b/d less than IEA’s non-OPEC production projection for 2028 of 69.5 m b/d but also higher than non-OPEC production projection of 68.8 m b/d (IEA, Oct-23) is already 2.4 m b/d too high versus what is a sustainable level.

What this of course naturally means is that oil producers in general cannot have production growth as a strategy in a peak-oil-demand-world with non-OPEC in 2024 already at 2.4 m b/d above its sustainable level.

The US is set to growth its hydrocarbon liquids by 0.5 m b/d YoY in 2024. But in a zero oil demand growth world that is way, way too much.