Analys

SEB – Jordbruksprodukter, vecka 10 2012

Published

11 år ago

8 mars, 2012

Inledning

Den senaste veckan har varit lugn med överlag oförändrade eller något lägre priser på jordbruksprodukter. I morgon fredag klockan 14:30 släpps WASDE för mars och det brukar innebära lite större prisrörelser. Vi tror att rörelserna då generellt sett blir nedåtriktade. ABARES har släppt en stor rapport, som vi lagt i centrum för det här veckobrevet, som annars är lite kortare i samklang med den mycket lugna marknaden den senaste veckan.

Vete

Novemberterminen på Matif har backat nedåt efter att marknaden misslyckats med att nå över 200 euro per ton.

ABARES förutspår att veteskörden i Australien för 2011/12 kommer att uppgå till rekordhöga 29.5 mt, vilket skulle vara nytt rekord för andra året i rad då förra årets skörd uppgick till 27.9 mt.

I sin prognos för 2012/13 skriver ABARES att trots en förväntad ökning av arealen för vete i världen uppskattas den globala veteproduktionen minska med 2 procent till ca 682 mt för 2012/13, vilket är i linje med IGC’s estimat förra månaden på 680 mt.

I USA förväntas vete produktionen att öka med 6 procent till omkring 58 mt, som ett resultat av högre areal och en återgång till en genomsnittlig avkastning efter dåliga säsongsmässiga förhållanden under 2011/12. Veteproduktionen i Canada förväntas också öka med 2 procent till ca 26 mt.

Inom den europeiska unionen beräknas veteproduktionen för 2012/13 att stiga med 2 procent till ca 140 mt. Torrt väder i vissa regioner har lett till minskad sådd areal av raps, till förmån för höstvete som sås senare.

I Kina förväntas den totala produktionen av höst- och vårvete uppgå till ca 120 mt, en ökning med 2 procent, medan produktionen i Indien, som är världens tredje största producent av vete efter EU och Kina, förväntas minska med 4 procent till ca 83 mt.

I Argentina förväntas produktionen bli i stort sett oförändrad runt 13 mt.

Produktionen av vete i Ryssland förväntas öka med 5 procent till ca 59 mt för 2012/13 till följd av tillräcklig nederbörd under sådden samt ett fullgott snötäcke under vintern. Produktionen i Ukraina väntas däremot minska till följd av höstens torka som drabbade de västra delarna av landet. I Kazakstan förväntas produktionen att falla med 31 procent till ca 16 mt. Väderförhållandena föregående säsong var exceptionellt gynnsamma för veteproduktionen där lantbrukare fick rekordavkastningar som låg nästan 60 procent över föregående 10-års genomsnitt.

Australiens egen vete produktion förväntas falla med 13 procent till ca 26 mt 2012/13 eftersom arealen för vete tros minska med 3 procent till 13.7 m hektar då man estimerar att vetepriset, i jämförelse med andra större grödor, blir mindre attraktivt. Exporten av australiensiskt vete förväntas bli i stort sett oförändrar runt 21 mt.

Den globala konsumtionen av vete beräknas öka marginellt till 681 mt under 2012/13 och beror till stor del på en ökad konsumtion av vete som human föda i takt med en ökad befolkningstillväxt i världen.

Konsumtionen av fodervete förväntas kvarstå på en hög nivå i förhållande till de senaste åren, men beräknas falla från den rekordhöga nivån under 2011/12 då användningen ökade som ett resultat av höga priser på majs i förhållande till fodervete. Östasien står för en stor del av den ökade konsumtion av fodervete, där efterfrågan delvis har tillgodosetts genom import av australiensiskt fodervete från 2010/11 års regndrabbade skörd.

Handel med vete under 2012/13 beräknas stiga marginellt till ca 136 mt, till stor del beroende på höga lager och ytterligare en säsong av en relativt hög estimerad produktion i de stora exportländerna. Exporten förväntas bli oförändrad för de flesta stora exportländerna utom i USA där exporten bedöms öka med 4 procent till ca 25 mt som en följ av en förväntad högre produktion. Den globala importen av vete förväntas stiga marginellt i linje med exporten.

Globala utgående lager för vete 2012/13 förväntas öka med 1 procent till ca 210 mt till följd av att produktionen överträffar konsumtionen. Lagren i de flesta stora exportländerna förväntas bli i stort sett oförändrade med undantag av USA där de förväntas öka med 10 procent till ca 28 mt med tanke på den förväntade ökningen i produktionen.

Från HGCA i Storbritannien rapporteras det att vädret under vintern 2011/12 har varit varmare än genomsnittet för en stor del av perioden, med undantag av en kort men mycket kall period i början av februari. Nederbörden under samma tid har haft stora regionala skillnader där Skottland, Wales och norra England fick en mycket blöt höst och vinter medan stora delar av södra, centrala och östra England sedan i september endast har fått 70-80% av den, för den här tiden, normala nederbörden.

Grödorna har utvecklats väl under vintern, även om det blöta vädret i Skottland har inneburit förseningar i tillväxtfasen. Det milda vädret kan dock komma att orsaka sjukdomar, särskilt mjöldagg och rost hos spannmål och det finns en stor risk för ljus bladfläcksjuka hos raps. För vårt östra grannland Finland uppgick den totala spannmålsskörden för 2011 till ca 3,7 mt enligt Tike. För samtliga spannmålsslag ökade odlingsarealerna och hektarskördarna från 2010 med vete i spetsen där odlingsarealen ökade med en femtedel jämfört med året innan och skörden uppgick till ca 975 000 ton, vilket var den hittills största i Finland. Produktionen av höstvete steg nästan till det dubbla (173 000 ton) och produktionen av vårvete ökade med 26 procent till 801 000 ton. För både vår- och höstvete var mängderna av kvarnduglig skörd de största på flera årtionden.

Tittar vi på de baltiska länderna så säger preliminära uppgifter att spannmålsproduktionen i Estland uppgick till 771 900 ton under 2011, vilket är 14% mer än föregående år. Av den totala produktionen var 360 400 ton vete, 294 400 ton korn och 30 900 ton råg. Sådd areal för vete uppgick till 128 500 hektar, vilket är den största de senaste trettio åren.

Produktionen av raps och rybs uppgick till 142 600 ton, vilket är 10% mer än 2010 och också den största skörden under de senaste två decennierna.

I Lettland uppgick spannmålsskörden till 1.4 mt under förra året, vilket är något lägre än skörden 2010, till följd av minskad avkastning och minskad produktion av höstgrödor. Året var däremot gynnsamt för vårgrödorna där bl.a produktionen av vårvete ökade rejält.

Litauen fick däremot en högre spannmålsskörd under 2011 och den uppgick till 3.3 mt jämfört med 2.9 mt under 2010. Den totala produktionen av vete ökade till 3.2 mt från 2.8 mt året innan. Landets rapsproduktion uppgick till 484 300 ton jämfört med 416 700 ton under 2010.

Marockos grödor, som fick en sen start pga av det försenade regnet – i vissa områden avslutades sådden så sent som i slutet av december, befinner sig nu i en kritisk fas som kommer att avgöra 2011/12 års skörd. Förutom bristen på nederbörd och den sena sådden av vete och korn, har ovanligt låga temperaturer påverkat groning och hämmat grödornas utveckling. Den stora oron över bristen på regn och dess påverkan på jordbruket fick den marockanska kungen, the Commander of the Faithful, att uppmana sitt folk att be om regn och regn böner ägde rum den 6 januari i flera regioner i landet.

Det efterlängtade regnet kom också tio dagar senare, men med mindre intensitet än vad man hade hoppats på. Nederbörden från 1 september till 17 januari var ca 27 procent lägre än genomsnittet och 43 procent lägre jämfört med föregående år. Marockos import av vete per mitten av januari uppskattades till 1.18 mt, en nedjustering med 10 procent jämfört med samma period förra året, där Frankrike är den största leverantören med 77 procent, medan Ryssland och Ukraina står för 9 respektive 7 procent. Uttalandet om att Marocko kan komma att importera 1-1.1 mt vete under perioden mars-maj i år efter att regeringen beslutat att häva importtullar för vete under två månaders tid gav därför stöd till kvarnvetet på Matif. Tabellen nedan visar skördad areal och produktion av vete och korn i Marocko under de senaste 6 åren:

Även i Portugal ber nu lantbrukare om ett mirakel efter att landet har genomlidit den torraste februari månad på 80 år där torkan förstör betesmarker och leder till skogsbränder, vilket förvärrar landets ekonomiska kris. Det nyckfulla vädret förväntas dessutom hålla sig till slutet på mars, vilket skulle förvärra en torka som redan nu klassificeras som svår och extrem och det torra kallt väder på natten och värme under dagen förstör grödorna.

Maltkorn

Novemberkontraktet på maltkorn har fortsatt att falla med förnyad styrka ner mot nivåer kring 200 till 220 där marknaden tidigare har funnit stöd. Vi förväntar oss att prisfallet även denna gång hejdar sig åtminstone temporärt på den här nivån. Om man är ute för att prissäkra kan man därför gott avvakta något för att kanske kunna sälja på exempelvis 230 euro igen inom kort. Detta är dock inte helt säkert, förstås.

Korn är fortfarande det mest odlade spannmålsslaget i Finland och enligt Tike uppgick skörden till omkring 1.5 mt för 2011, vilket är en ökning med 13 procent jämfört med året innan. Trots ökningen var den totala kornskörden den näst lägsta på 2000-talet. Merparten är foderkorn, men 300 000 ton utgörs av maltkorn där produktionen ökade med en knapp tredjedel i huvudsak till följd av ökad hektarskörd men också ökad odlingsareal. Även i Finland hade man dock kvalitetsproblem med maltkorn som inte uppfyllde kraven på kornstorlek och proteinhalt.

Potatis

Priset på industripotatis för leverans nästa år är oförändrat. För leverans i år har priset handlats ner ungefär 5%, dvs mer av samma sak som präglat marknadsföringsåret hela tiden.

Majs

Majspriset gjorde ett ”falskt” tekniskt utbrott uppåt, efter att ha gjort ett likaledes ”falskt” utbrott nedåt. Därför är det omöjligt att från teknisk synvinkel ha någon bestämd uppfattning om vare sig uppåt eller nedåt. Vi får ha en neutral rekommendation för tillfället

Sojabönor

Novemberkontraktet verkar ha stött på säljare på 13 dollar per bushel. Priset står just nu och väger. En rekyl nedåt är naturligtvis inte osannolikt.

Vi skulle vilja sälja november på den här nivån vid 13 dollar per bushel.

Raps

Novemberkontraktet testade 440 euro, men orkade inte igenom. Vi tror att ur teknisk synvinkel, det är en god idé att sälja på den här nivån. Skulle dock priset gå över 440 bör man köpa tillbaka.

Enligt ABARES rapport beräknas den globala rapsproduktionen att öka med 7 procent under 2012/13 till 64 mt, vilket återspeglar av en återhämtning i EU till följd av förbättrade säsongsmässiga förhållanden.

Globala utgående lager för 2012/13 förväntas öka med 11 procent till 4.9 mt ton. I Kanada, beräknas produktionen av raps att öka med 6 procent till en rekordnivå på 14.9 mt.

Ogynnsamma väderförhållanden under förra säsongen begränsade då sådden. Sådd areal för 2012/13 beräknas öka med 12 procent till 7.7 m hektar och det är denna ökning i kombination med prognoser för en god avkastning som förväntas driva upp produktionen för den här säsongen.

Raps / canola produktionen i EU förväntas öka med 8 procent till 20.5 mt för 2012/13. Medan vissa länder inom unionen har drabbats av torka, så uppskattas en återgång till mer normala säsongsmässiga förhållanden i de flesta länder att resultera i en 4-procentig ökning av sådd areal till ca 7 m hektar. De dåliga väderförhållandena under 2011/12 resulterade i att avkastningen sjönk till ett

10-års lägsta men i motsats till detta så beräknas avkastningen för denna säsong att återgå till genomsnittet.

EU förväntas också importera mindre raps / canola till följd av en högre inhemsk produktion. Arealen för australiensisk canola förväntas öka med 5 procent under 2012/13 till 1.8 m hektar, som en följd av attraktiva priser och en stark global efterfrågan på oljeväxter.

Produktionen estimeras öka med 5 procent till ca 2.9 mt och baseras på fortsatt hög avkastning efter torkan som drabbade grödan i västra Australien under 2010/11.

Enligt statliga COFCO (China National Cereals, Oils and Foodstuffs Corporation) kommer Kinas rapsproduktion för 2012 förväntas uppgå till 13 -14 miljoner ton, vilket är en liten ökning från tidigare estimat. Analysfirman Oil World har en prognos på att Kinas raps / canola skörd kommer att uppgå till 11,6 mt för 2012, vilket är en nedjustering från 12.2 mt 2010/11.

Kina är världens största importör av sojabönor och har ökat sin import av oljeväxter, inklusive sojabönor och raps, som krossas till mjöl och matoljor, för att möta den ökade efterfrågan. I Finland minskade odlingsarealen för raps under 2011 med 10 procent, men framförallt minskade odlingsarealen för rybs betydligt, -46 procent, jämfört med rekordåret 2010. Hektarskörden för rybs ökade endast marginellt, men den för raps ökade med närmare 40 procent. Den totala skörden uppgick till ca 1.15 mt under 2011 enligt Tike, en minskning med 36 procent jämfört med rekordskörden 2010.

Gris

Majkontraktet som vi säljrekommenderade för en vecka sedan föll mycket riktigt väldigt kraftigt. Trenden är allt jämnt nedåtriktad. Potentialen är i första hand ett fall ner mot 94 och i andra hand hela vägen ner till decemberbotten på 92.

[box]SEB Veckobrev Jordbruksprodukter är producerat av SEB Merchant Banking och publiceras i samarbete och med tillstånd på Råvarumarknaden.se[/box]

Disclaimer

The information in this document has been compiled by SEB Merchant Banking, a division within Skandinaviska Enskilda Banken AB (publ) (“SEB”).

Opinions contained in this report represent the bank’s present opinion only and are subject to change without notice. All information contained in this report has been compiled in good faith from sources believed to be reliable. However, no representation or warranty, expressed or implied, is made with respect to the completeness or accuracy of its contents and the information is not to be relied upon as authoritative. Anyone considering taking actions based upon the content of this document is urged to base his or her investment decisions upon such investigations as he or she deems necessary. This document is being provided as information only, and no specific actions are being solicited as a result of it; to the extent permitted by law, no liability whatsoever is accepted for any direct or consequential loss arising from use of this document or its contents.

About SEB

SEB is a public company incorporated in Stockholm, Sweden, with limited liability. It is a participant at major Nordic and other European Regulated Markets and Multilateral Trading Facilities (as well as some non-European equivalent markets) for trading in financial instruments, such as markets operated by NASDAQ OMX, NYSE Euronext, London Stock Exchange, Deutsche Börse, Swiss Exchanges, Turquoise and Chi-X. SEB is authorized and regulated by Finansinspektionen in Sweden; it is authorized and subject to limited regulation by the Financial Services Authority for the conduct of designated investment business in the UK, and is subject to the provisions of relevant regulators in all other jurisdictions where SEB conducts operations. SEB Merchant Banking. All rights reserved.

Analys

How renewable fuels are accelerating the decarbonisation of transport

Published

2 månader ago

31 januari, 2023

Redaktionen

On 16 November 2022, UK’s Royal Air Force (RAF) Voyager aircraft, the military variant of the Airbus A330, took to the skies for 90 minutes over Oxfordshire. What looked like a routine test flight in its outward appearance was ultimately deemed ground-breaking. Why? It was a world-first military transporter aircraft flight, and the first of any aircraft type in the UK to be completed using 100% sustainable jet fuel.

Mobeen Tahir, Director, Macroeconomic Research & Tactical Solutions, WisdomTree

What are renewable fuels?

Renewable hydrocarbon biofuels (also called green or drop-in biofuels) are fuels produced from biomass sources through a variety of biological, thermal, and chemical processes. These products are chemically identical to petroleum gasoline, diesel, or jet fuel.

In other words, renewable fuels are sources of energy chemically identical to fossil fuels but produced from domestic, commercial, or agricultural waste (see Figure 1 below).

Figure 1: Converting waste into energy

Why the excitement?

Renewable fuels, like renewable diesel and sustainable jet fuel, can reduce greenhouse gas emissions by around 80-90% compared to fossil fuels. And because they burn much cleaner, engine filters remain cleaner for longer reducing the need for maintenance. Furthermore, given used cooking oil, vegetable oil, processing waste, and animal fat waste are used as inputs, the production of these fuels reduces biowaste, thereby cutting emissions from landfills.

This makes renewable fuels a key component of the circular economy. Humans have largely operated on the linear model historically when it comes to utilising natural resources. The circular model, in contrast, is much less wasteful and seeks to recycle as much as possible (see Figure 2 below).

Figure 2: The Circular Economy

The most exciting thing about renewable fuels is the immediacy with which they can make an impact. The reason why they are referred to as drop-in fuels is that they can replace fossil fuels in internal combustion engines with little or no modification required. So, if supply was abundant enough, forms of transport which cannot be electrified easily like heavy duty trucks, ships, and aeroplanes can be switched across to renewable fuels making a significant improvement to the environmental footprint. According to BP, “A return flight between London and San Francisco has a carbon footprint per economy ticket of nearly 1 tonne of CO₂ equivalent. With the aviation industry expected to double to over 8 billion passengers by 2050, it is essential that we act to reduce aviation’s carbon emissions.”

The challenge

Renewable fuels or biofuels are still in their infancy. This means the obvious hurdle to overcome is cost competitiveness with fossil fuels. Cost estimates vary, but figures from the International Air Transport Association (IATA) provide a useful sense for the ballpark. In May 2022, IATA stated that the average worldwide price of jet fuel is about $4.15 per gallon compared to the US average price of a gallon of sustainable aviation fuel, which is about $8.67.

So, roughly double the price of the incumbent polluting technology. This is not a bad starting point at all. Considering how rapidly the cost of energy storage in batteries has fallen in the last decade, renewable fuels could become competitive quite soon if sufficient investment is made and economies of scale are achieved. IATA also predicts that renewable fuels could make up 2% of all aviation fuels by 2025, which could become a tipping point in their competitiveness.

Businesses are acting

Businesses pursuing their own net zero targets have already started exploring renewable fuels to minimise their waste. Darling Ingredients Inc, which produces its trademark Diamond Green Diesel from recycled animal fats, inedible corn oil, and used cooking oil, was chosen by fast food chain Chick-fil-A in March 2022 to turn its used cooking oil into clean transportation fuel.

Similarly, McDonald’s entered into a partnership with Neste Corporation in 2020 to convert its used vegetable oil into renewable diesel and fuel the trucks that make deliveries to its restaurants. According to TortoiseEcofin, both Darling Ingredients and Neste have a net negative carbon footprint given emissions produced by these businesses are lower that the emissions avoided because of their renewable fuels.

A final word

Renewable fuels alone will not tackle climate change. No single solution can. But they can help us make meaningful progress. The Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC) emphasises how crucial it is for the world to halve its greenhouse gas emissions this decade to at least have a chance of limiting global warming to 1.5^oC. This means that solutions with an immediate effect have an important role to play. Biofuels can cut emissions from waste in landfills and provide much cleaner alternatives to fossil fuels to help accelerate the world’s decarbonisation efforts. They don’t require different engines to be of use. They just need funding to reach scale.

Mobeen Tahir, Director, Macroeconomic Research & Tactical Solutions, WisdomTree

Analys

SEB Metals Weekly: China Covid exit is bullish for metals

Published

2 månader ago

24 januari, 2023

Redaktionen

China Covid exit is bullish for metals

Softer inflation, slight macro-optimism, and China taking a rapid exit from Covid restrictions. Markets have become more optimistic. Inflation indices have eased and that has created some hopes that central banks won’t lift interest to a level that will kill the economy in 2023. Natural gas prices in Europe have fallen sharply. This has suddenly reduced energy-inflationary pressure and removed the direst downside economic risks for the region. But general market optimism is far from super-strong yet. The S&P 500 index has only gained 1.9% since our previous forecast on 1 Nov 2021, and oil prices are down nearly 10% in a reflection of concerns for global growth. China has however removed all Covid-restrictions almost overnight. It is now set to move out of its three years of Covid-19 isolation and lockdowns at record speed. Industrial metals are up 20% and the Hong Kong equity index is up 40% as a result (since 1 Nov-22). China’s sudden and rapid Covid-19 exit is plain and simply bullish for the Chinese economy to the point that mobility indices are already rebounding quickly. SEB’s general view is that inflation impulses will fade quickly. No need then for central banks across the world to kill the global economy with further extreme rate hikes. These developments have removed much of the downside price risks for metals in 2023 and we have to a large degree shifted our 2024 forecast to 2023.

Lower transparency, more geopolitics, more borders, and higher prices and exponential spikes. The first decade of this century was about emerging markets, the BRICs, the commodity price boom, the commodity investment boom, and free markets with free flow of commodities and labor with China and Russia hand in hand with western countries walking towards the future. High capex spending in the first decade led to plentiful supply and low prices for commodities from 2011 to 2020. A world of plenty, friends everywhere, free flow of everything, and no need to worry. The coming decade will likely be very different. Supply growth will struggle due to mediocre capex spending over the past 10 years. Prices will on average be significantly higher. There will be frequent exponential price spikes whenever demand hits supply barriers. Price transparency will be significantly reduced due to borders, taxes, sanctions, geopolitical alignments, and carbon intensities. Prices will be much less homogenous. Aluminium will no longer be just one price and one quality. Who made it, where was it made, where will it be consumed and what the carbon content will create a range of prices. Same for most other metals.

Copper: Struggling supply and China revival propel copper prices higher. Unrest in Peru is creating significant supply risks for copper as the country accounts for 10% of the global supply. Chile accounts for 27% of global production. Production there is disappointing with Codelco, the Chilean state-owned copper mining company, struggling to hit production targets. The Cobre Panama mine in Panama is at risk of being closed over a tax dispute between Quantum and the government. Cobre Panama is one of the biggest new mines globally over the past 10 years. The rapid exit from Covid restrictions in China is bullish for the Chinese economy and thus for copper demand and it has helped to propel prices higher along with the mentioned supply issues. The Chinese property market will continue to struggle, and it normally accounts for 20% of global copper demand while China accounted for 55% of global copper demand in 2021. While China is no longer prioritizing the housing market it is full speed ahead for solar, wind, EVs, and electrification in general. So, weakening Chinese copper demand from housing will likely be replaced by the new prioritized growth sectors. Global supply growth is likely going to be muted in the decade to come while demand growth will be somewhere between a normal 3% pa. to a strong 4% pa. to a very strong 5% pa. Copper prices will be high, and demand will hit the supply barrier repeatedly with exponential spikes as the world is working hard to accelerate the energy transition. Copper prices could easily spike to USD 15-16,000/ton nearest years.

Nickel: Tight high-quality nickel market but a surplus for a low-quality nickel. Nickel production is growing aggressively in Indonesia. The country is projected to account for 60-70% of global supply in 2030. This will become a huge and extremely concentrated geopolitical risk for the world’s consumers of nickel. Indonesia has an abundance of low-grade C2 nickel. The challenge is to convert low-quality C2 nickel to high-quality C1. We are set for a surplus of C2 nickel but the market for C1 nickel will depend strongly on the conversion capacity for C2 to C1. Low price transparency will also help to send prices flying between USD 20,000/ton and USD 30,000/ton. Strong growth in nickel production in Indonesia should initially call for prices down to USD 20,000/ton. But Indonesia is a price setter. It will account for 50% of global supply in 2023. It doesn’t make sense for Indonesia to kill the nickel price. If the nickel price drops, then Indonesia could quickly regulate supply. There should be a premium to nickel due to this. As a result, we expect the nickel price to average USD 24,000/ton in 2023. C2 to C1 conversion capacity may be strained and there should also be a monopoly premium due to the size of Indonesia. Converting C2 to C1 is however extremely carbon intensive and that could be an increasing issue in the years to come.

Zinc: Super-tight global market. European LME inventories are ZERO and zinc smelters there are still closed. European zinc smelters account for 16% of global zinc smelter capacity. Most of this was closed over the past year due to extremely high energy prices. European LME zinc stockpiles are now down to a stunning zero! The global zinc market is extremely tight. Reopening of European zinc smelting seems unlikely in H1-23 with a continued super-tight market as a result both in Europe and globally.

Aluminium: Price likely to be in the range of USD 2400 – 3200/ton and line with coal prices in China. Aluminium prices have historically been tightly tied to the price of coal. But coal prices have been all over the place since the start of 2021 with huge price differences between Amsterdam, Australia, and domestic Chinese coal prices which are now largely state-controlled. China banning imports of Australian coal, the Chinese energy crisis in 2021, and Russia’s invasion of Ukraine in 2022 are ingredients here. This sent aluminium prices flying high and low. Coal prices in China today imply a price of aluminium between USD 2400/ton and 3150/ton with the LME 3mth aluminium price nicely in between at USD 2590/ton. The global coal market should now become more orderly as China now again is accepting Australian coal. Energy costs have fallen sharply in Europe and some producers in the Netherlands have talked about possible restarts of production. China is likely to reduce its exports of primary aluminium. Energy security of supply is high on the agenda in China, and it makes no sense to emit lots of CO2 in China and indirectly export energy in the form of primary aluminium. Growth in non-China aluminium demand in the years to come will have to be covered by non-China producers which have the potential to force prices higher and away from coal as the price driver. While LME has one price for the 3mth aluminium price we’ll likely get larger and larger price differences across the world in the form of possibly extreme price premiums for example in the EU and the US.

SEB Commodities price outlook — **Source: SEB Markets – Commodities. Historical data: Bloomberg**

Analys

Solid demand growth and strained supply to push Brent above USD 100/b

Published

3 månader ago

2 januari, 2023

Redaktionen

Brent crude had a strong end of the year as it traded at the highest level since 1 December. It is a slow start to the new year due to bank holidays and Dated Brent trades close to USD 85/b. It averaged USD 99.9/b in 2022. We expect it to average more than USD 100/b on average for the coming year amid strained supply and rebounding demand. Chinese oil demand is set to recover strongly along with re-openings while non-OECD will continue to move higher. At the moment oil looks absurdly cheap as it is cheaper than natural gas in both EU and Japan and also cheaper than coal in Australia.

Some price strength at the end of the year. The Dated Brent crude oil price index gained 2.3% on Friday with a close at USD 84.97/b. It was the highest close since 1 December. This morning it is trading slightly lower at USD 84.8/b but the market is basically void of action due to bank holidays.

Bjarne Schieldrop, Chief analyst commodities at SEB — Bjarne Schieldrop, Chief analyst commodities, SEB

Gloom and doom but IEA, OPEC and US EIA project global crude oil demand to rise between 1 m b/d and 2.2 m b/d YoY in 2023. They also expect call-on-OPEC to rise between 0.3 m b/d and 1.0 m b/d. The US EIA projects demand to increase 1 m b/d in 2023 on the back of a growth of 1.3 m b/d in non-OECD where demand in India rises by 0.2 m b/d and China by 0.6 m b/d. In China this is of course to a large degree due to re-opening after Covid-19 lock-downs. But it is still a good reminder of the low base of oil demand in non-OECD versus OECD. India last year consumed 5 m b/d which only amounts to 1.3 b/capita/year versus a world average of 4.5 b/capita/year and European demand of 10 b/capita/year. Even China is still below the world average as its demand in 2022 stood at 15.2 m b/d or 4.0 b/capita/yr. Non-OECD oil demand thus still has a long way to go in terms of oil demand and that is probably one of the things we’ll be reminded of in 2023 as Covid-19 lock-downs disappear entirely.

Solid demand growth in the face of strained supply. Important to remember is that the world has lost a huge amount of fossil supply from Russia due to the war in Ukraine. First in terms of natural gas where supply to the EU and thus to the world has declined by some 2.5 m boe/d versus pre-war levels. Secondly in terms of crude and products. The latter is of course a constant guessing game in terms of how much Russian crude and product exports has declined. The US EIA however projects that crude oil production in the Former Soviet Union will be down 2 m b/d in 2023 versus pre-Covid levels and down 1.3 m b/d YoY from 2022 to 2023. We are thus talking up to 4.5 m boe/d of lost supply from Russia/FSU. That is a huge loss. It is the reason why coal prices are still trading at USD 200 – 400/ton versus normal USD 85/ton as coal is an alternative to very expensive natural gas.

Overall for 2023 we are looking at a market where we’ll have huge losses in supply of fossil energy supply from Russia while demand for oil is set to rebound solidly (+1.0 – 2.2 m b/d) along with steady demand growth in non-OECD plus a jump in demand from China due to Covid-19 reopening. Need for oil from OPEC is set to rise by up to 1.0 m b/d YoY while the group’s spare capacity is close to exhausted.

We expect Brent crude to average more than USD 100/b in 2023. Despite all the macro economic gloom and doom due to inflation and rising interest rates we cannot help having a positive view for crude oil prices for the year to come due to the above reasons. The Dated Brent crude oil price index averaged USD 99.9/b in 2022. We think Brent crude will average more than USD 100/b in 2023. Oil is today absurdly cheap at USD 85/b. It is cheaper than both coal in Australia and natural gas both in Japan and the EU. This is something you hardly ever see. The energy market will work hard to consume more what is cheap (oil) and less of what is expensive (nat gas and coal).

Latest forecasts by IEA, OPEC and US EIA for oil demand growth and call-on-OPEC YoY for 2023. Solid demand growth and rising need for oil from OPEC.

Oil demand projections from the main agencies and estimated call-on-OPEC. More demand and higher need for oil from OPEC

EIA STEO projected change in oil demand for different countries and regions YoY to 2023

US EIA Dec STEO forecast for FSU oil production. Solid decline projected for 2023.

US commercial crude and product stocks still below normal

Total US crude and product stocks including SPR. Declining, declining, declining.

US crude and product inventories both excluding and including Strategic Petroleum Reserves

US oil sales from US SPR is now coming to an end. Will make the market feel much tighter as it really is.

Brent crude oil is absurdly cheap as it today trades below both Australian coal and natural gas in both Japan and the EU. Coal and natural gas prices should trade lower while oil should trade higher.