Analys

SEB – Jordbruksprodukter, vecka 10 2012

Publicerat

12 år sedan

den

8 mars, 2012

Inledning

Den senaste veckan har varit lugn med överlag oförändrade eller något lägre priser på jordbruksprodukter. I morgon fredag klockan 14:30 släpps WASDE för mars och det brukar innebära lite större prisrörelser. Vi tror att rörelserna då generellt sett blir nedåtriktade. ABARES har släppt en stor rapport, som vi lagt i centrum för det här veckobrevet, som annars är lite kortare i samklang med den mycket lugna marknaden den senaste veckan.

Vete

Novemberterminen på Matif har backat nedåt efter att marknaden misslyckats med att nå över 200 euro per ton.

ABARES förutspår att veteskörden i Australien för 2011/12 kommer att uppgå till rekordhöga 29.5 mt, vilket skulle vara nytt rekord för andra året i rad då förra årets skörd uppgick till 27.9 mt.

I sin prognos för 2012/13 skriver ABARES att trots en förväntad ökning av arealen för vete i världen uppskattas den globala veteproduktionen minska med 2 procent till ca 682 mt för 2012/13, vilket är i linje med IGC’s estimat förra månaden på 680 mt.

I USA förväntas vete produktionen att öka med 6 procent till omkring 58 mt, som ett resultat av högre areal och en återgång till en genomsnittlig avkastning efter dåliga säsongsmässiga förhållanden under 2011/12. Veteproduktionen i Canada förväntas också öka med 2 procent till ca 26 mt.

Inom den europeiska unionen beräknas veteproduktionen för 2012/13 att stiga med 2 procent till ca 140 mt. Torrt väder i vissa regioner har lett till minskad sådd areal av raps, till förmån för höstvete som sås senare.

I Kina förväntas den totala produktionen av höst- och vårvete uppgå till ca 120 mt, en ökning med 2 procent, medan produktionen i Indien, som är världens tredje största producent av vete efter EU och Kina, förväntas minska med 4 procent till ca 83 mt.

I Argentina förväntas produktionen bli i stort sett oförändrad runt 13 mt.

Produktionen av vete i Ryssland förväntas öka med 5 procent till ca 59 mt för 2012/13 till följd av tillräcklig nederbörd under sådden samt ett fullgott snötäcke under vintern. Produktionen i Ukraina väntas däremot minska till följd av höstens torka som drabbade de västra delarna av landet. I Kazakstan förväntas produktionen att falla med 31 procent till ca 16 mt. Väderförhållandena föregående säsong var exceptionellt gynnsamma för veteproduktionen där lantbrukare fick rekordavkastningar som låg nästan 60 procent över föregående 10-års genomsnitt.

Australiens egen vete produktion förväntas falla med 13 procent till ca 26 mt 2012/13 eftersom arealen för vete tros minska med 3 procent till 13.7 m hektar då man estimerar att vetepriset, i jämförelse med andra större grödor, blir mindre attraktivt. Exporten av australiensiskt vete förväntas bli i stort sett oförändrar runt 21 mt.

Den globala konsumtionen av vete beräknas öka marginellt till 681 mt under 2012/13 och beror till stor del på en ökad konsumtion av vete som human föda i takt med en ökad befolkningstillväxt i världen.

Konsumtionen av fodervete förväntas kvarstå på en hög nivå i förhållande till de senaste åren, men beräknas falla från den rekordhöga nivån under 2011/12 då användningen ökade som ett resultat av höga priser på majs i förhållande till fodervete. Östasien står för en stor del av den ökade konsumtion av fodervete, där efterfrågan delvis har tillgodosetts genom import av australiensiskt fodervete från 2010/11 års regndrabbade skörd.

Handel med vete under 2012/13 beräknas stiga marginellt till ca 136 mt, till stor del beroende på höga lager och ytterligare en säsong av en relativt hög estimerad produktion i de stora exportländerna. Exporten förväntas bli oförändrad för de flesta stora exportländerna utom i USA där exporten bedöms öka med 4 procent till ca 25 mt som en följ av en förväntad högre produktion. Den globala importen av vete förväntas stiga marginellt i linje med exporten.

Globala utgående lager för vete 2012/13 förväntas öka med 1 procent till ca 210 mt till följd av att produktionen överträffar konsumtionen. Lagren i de flesta stora exportländerna förväntas bli i stort sett oförändrade med undantag av USA där de förväntas öka med 10 procent till ca 28 mt med tanke på den förväntade ökningen i produktionen.

Från HGCA i Storbritannien rapporteras det att vädret under vintern 2011/12 har varit varmare än genomsnittet för en stor del av perioden, med undantag av en kort men mycket kall period i början av februari. Nederbörden under samma tid har haft stora regionala skillnader där Skottland, Wales och norra England fick en mycket blöt höst och vinter medan stora delar av södra, centrala och östra England sedan i september endast har fått 70-80% av den, för den här tiden, normala nederbörden.

Grödorna har utvecklats väl under vintern, även om det blöta vädret i Skottland har inneburit förseningar i tillväxtfasen. Det milda vädret kan dock komma att orsaka sjukdomar, särskilt mjöldagg och rost hos spannmål och det finns en stor risk för ljus bladfläcksjuka hos raps. För vårt östra grannland Finland uppgick den totala spannmålsskörden för 2011 till ca 3,7 mt enligt Tike. För samtliga spannmålsslag ökade odlingsarealerna och hektarskördarna från 2010 med vete i spetsen där odlingsarealen ökade med en femtedel jämfört med året innan och skörden uppgick till ca 975 000 ton, vilket var den hittills största i Finland. Produktionen av höstvete steg nästan till det dubbla (173 000 ton) och produktionen av vårvete ökade med 26 procent till 801 000 ton. För både vår- och höstvete var mängderna av kvarnduglig skörd de största på flera årtionden.

Tittar vi på de baltiska länderna så säger preliminära uppgifter att spannmålsproduktionen i Estland uppgick till 771 900 ton under 2011, vilket är 14% mer än föregående år. Av den totala produktionen var 360 400 ton vete, 294 400 ton korn och 30 900 ton råg. Sådd areal för vete uppgick till 128 500 hektar, vilket är den största de senaste trettio åren.

Produktionen av raps och rybs uppgick till 142 600 ton, vilket är 10% mer än 2010 och också den största skörden under de senaste två decennierna.

I Lettland uppgick spannmålsskörden till 1.4 mt under förra året, vilket är något lägre än skörden 2010, till följd av minskad avkastning och minskad produktion av höstgrödor. Året var däremot gynnsamt för vårgrödorna där bl.a produktionen av vårvete ökade rejält.

Litauen fick däremot en högre spannmålsskörd under 2011 och den uppgick till 3.3 mt jämfört med 2.9 mt under 2010. Den totala produktionen av vete ökade till 3.2 mt från 2.8 mt året innan. Landets rapsproduktion uppgick till 484 300 ton jämfört med 416 700 ton under 2010.

Marockos grödor, som fick en sen start pga av det försenade regnet – i vissa områden avslutades sådden så sent som i slutet av december, befinner sig nu i en kritisk fas som kommer att avgöra 2011/12 års skörd. Förutom bristen på nederbörd och den sena sådden av vete och korn, har ovanligt låga temperaturer påverkat groning och hämmat grödornas utveckling. Den stora oron över bristen på regn och dess påverkan på jordbruket fick den marockanska kungen, the Commander of the Faithful, att uppmana sitt folk att be om regn och regn böner ägde rum den 6 januari i flera regioner i landet.

Det efterlängtade regnet kom också tio dagar senare, men med mindre intensitet än vad man hade hoppats på. Nederbörden från 1 september till 17 januari var ca 27 procent lägre än genomsnittet och 43 procent lägre jämfört med föregående år. Marockos import av vete per mitten av januari uppskattades till 1.18 mt, en nedjustering med 10 procent jämfört med samma period förra året, där Frankrike är den största leverantören med 77 procent, medan Ryssland och Ukraina står för 9 respektive 7 procent. Uttalandet om att Marocko kan komma att importera 1-1.1 mt vete under perioden mars-maj i år efter att regeringen beslutat att häva importtullar för vete under två månaders tid gav därför stöd till kvarnvetet på Matif. Tabellen nedan visar skördad areal och produktion av vete och korn i Marocko under de senaste 6 åren:

Även i Portugal ber nu lantbrukare om ett mirakel efter att landet har genomlidit den torraste februari månad på 80 år där torkan förstör betesmarker och leder till skogsbränder, vilket förvärrar landets ekonomiska kris. Det nyckfulla vädret förväntas dessutom hålla sig till slutet på mars, vilket skulle förvärra en torka som redan nu klassificeras som svår och extrem och det torra kallt väder på natten och värme under dagen förstör grödorna.

Maltkorn

Novemberkontraktet på maltkorn har fortsatt att falla med förnyad styrka ner mot nivåer kring 200 till 220 där marknaden tidigare har funnit stöd. Vi förväntar oss att prisfallet även denna gång hejdar sig åtminstone temporärt på den här nivån. Om man är ute för att prissäkra kan man därför gott avvakta något för att kanske kunna sälja på exempelvis 230 euro igen inom kort. Detta är dock inte helt säkert, förstås.

Korn är fortfarande det mest odlade spannmålsslaget i Finland och enligt Tike uppgick skörden till omkring 1.5 mt för 2011, vilket är en ökning med 13 procent jämfört med året innan. Trots ökningen var den totala kornskörden den näst lägsta på 2000-talet. Merparten är foderkorn, men 300 000 ton utgörs av maltkorn där produktionen ökade med en knapp tredjedel i huvudsak till följd av ökad hektarskörd men också ökad odlingsareal. Även i Finland hade man dock kvalitetsproblem med maltkorn som inte uppfyllde kraven på kornstorlek och proteinhalt.

Potatis

Priset på industripotatis för leverans nästa år är oförändrat. För leverans i år har priset handlats ner ungefär 5%, dvs mer av samma sak som präglat marknadsföringsåret hela tiden.

Majs

Majspriset gjorde ett ”falskt” tekniskt utbrott uppåt, efter att ha gjort ett likaledes ”falskt” utbrott nedåt. Därför är det omöjligt att från teknisk synvinkel ha någon bestämd uppfattning om vare sig uppåt eller nedåt. Vi får ha en neutral rekommendation för tillfället

Sojabönor

Novemberkontraktet verkar ha stött på säljare på 13 dollar per bushel. Priset står just nu och väger. En rekyl nedåt är naturligtvis inte osannolikt.

Vi skulle vilja sälja november på den här nivån vid 13 dollar per bushel.

Raps

Novemberkontraktet testade 440 euro, men orkade inte igenom. Vi tror att ur teknisk synvinkel, det är en god idé att sälja på den här nivån. Skulle dock priset gå över 440 bör man köpa tillbaka.

Enligt ABARES rapport beräknas den globala rapsproduktionen att öka med 7 procent under 2012/13 till 64 mt, vilket återspeglar av en återhämtning i EU till följd av förbättrade säsongsmässiga förhållanden.

Globala utgående lager för 2012/13 förväntas öka med 11 procent till 4.9 mt ton. I Kanada, beräknas produktionen av raps att öka med 6 procent till en rekordnivå på 14.9 mt.

Ogynnsamma väderförhållanden under förra säsongen begränsade då sådden. Sådd areal för 2012/13 beräknas öka med 12 procent till 7.7 m hektar och det är denna ökning i kombination med prognoser för en god avkastning som förväntas driva upp produktionen för den här säsongen.

Raps / canola produktionen i EU förväntas öka med 8 procent till 20.5 mt för 2012/13. Medan vissa länder inom unionen har drabbats av torka, så uppskattas en återgång till mer normala säsongsmässiga förhållanden i de flesta länder att resultera i en 4-procentig ökning av sådd areal till ca 7 m hektar. De dåliga väderförhållandena under 2011/12 resulterade i att avkastningen sjönk till ett

10-års lägsta men i motsats till detta så beräknas avkastningen för denna säsong att återgå till genomsnittet.

EU förväntas också importera mindre raps / canola till följd av en högre inhemsk produktion. Arealen för australiensisk canola förväntas öka med 5 procent under 2012/13 till 1.8 m hektar, som en följd av attraktiva priser och en stark global efterfrågan på oljeväxter.

Produktionen estimeras öka med 5 procent till ca 2.9 mt och baseras på fortsatt hög avkastning efter torkan som drabbade grödan i västra Australien under 2010/11.

Enligt statliga COFCO (China National Cereals, Oils and Foodstuffs Corporation) kommer Kinas rapsproduktion för 2012 förväntas uppgå till 13 -14 miljoner ton, vilket är en liten ökning från tidigare estimat. Analysfirman Oil World har en prognos på att Kinas raps / canola skörd kommer att uppgå till 11,6 mt för 2012, vilket är en nedjustering från 12.2 mt 2010/11.

Kina är världens största importör av sojabönor och har ökat sin import av oljeväxter, inklusive sojabönor och raps, som krossas till mjöl och matoljor, för att möta den ökade efterfrågan. I Finland minskade odlingsarealen för raps under 2011 med 10 procent, men framförallt minskade odlingsarealen för rybs betydligt, -46 procent, jämfört med rekordåret 2010. Hektarskörden för rybs ökade endast marginellt, men den för raps ökade med närmare 40 procent. Den totala skörden uppgick till ca 1.15 mt under 2011 enligt Tike, en minskning med 36 procent jämfört med rekordskörden 2010.

Gris

Majkontraktet som vi säljrekommenderade för en vecka sedan föll mycket riktigt väldigt kraftigt. Trenden är allt jämnt nedåtriktad. Potentialen är i första hand ett fall ner mot 94 och i andra hand hela vägen ner till decemberbotten på 92.

[box]SEB Veckobrev Jordbruksprodukter är producerat av SEB Merchant Banking och publiceras i samarbete och med tillstånd på Råvarumarknaden.se[/box]

Disclaimer

The information in this document has been compiled by SEB Merchant Banking, a division within Skandinaviska Enskilda Banken AB (publ) (“SEB”).

Opinions contained in this report represent the bank’s present opinion only and are subject to change without notice. All information contained in this report has been compiled in good faith from sources believed to be reliable. However, no representation or warranty, expressed or implied, is made with respect to the completeness or accuracy of its contents and the information is not to be relied upon as authoritative. Anyone considering taking actions based upon the content of this document is urged to base his or her investment decisions upon such investigations as he or she deems necessary. This document is being provided as information only, and no specific actions are being solicited as a result of it; to the extent permitted by law, no liability whatsoever is accepted for any direct or consequential loss arising from use of this document or its contents.

About SEB

SEB is a public company incorporated in Stockholm, Sweden, with limited liability. It is a participant at major Nordic and other European Regulated Markets and Multilateral Trading Facilities (as well as some non-European equivalent markets) for trading in financial instruments, such as markets operated by NASDAQ OMX, NYSE Euronext, London Stock Exchange, Deutsche Börse, Swiss Exchanges, Turquoise and Chi-X. SEB is authorized and regulated by Finansinspektionen in Sweden; it is authorized and subject to limited regulation by the Financial Services Authority for the conduct of designated investment business in the UK, and is subject to the provisions of relevant regulators in all other jurisdictions where SEB conducts operations. SEB Merchant Banking. All rights reserved.

Relaterade ämnen:seb analys

Nästa

SHB Råvarubrevet 9 mars 2012

Missa inte

Guldet hämtar sig efter skottdagens ras

Fortsätt läsa

Annons

Klicka för att kommentera

Skriv ett svar
Avbryt svar

Analys

SEB Metals price forecast update

Publicerat

4 dagar sedan

den

30 november, 2023

Redaktionen

Softer economic growth in 2024 calls for somewhat softer metals prices in 2024. Industrial metals prices as well as other commodity prices exploded during Covid-19 as governments around the world unleashed stimuli in the magnitude of 10x of what was done during the global financial crisis in 2008/09. Consumers shifting spending from services to consumer goods added to the boom. Bloomberg’s industrial metals price index was up 91% in March 2022 versus January 2020 because of this. Global manufacturing PMI peaked in May 2021 and has been fading since and below the 50-line from September 2022 with latest reading at 48.8. Industrial metals prices have faded since their peak in March 2022 but are still 30% higher than they were in January 2020. Even zinc, the worst performing metal, is still 9% above where it was in January 2020. As such one could possibly argue that industrial metals have not yet fully faded from their Covid-19 stimulus boom. One possible explanation could be inflation where US inflation is up 19% over the period. But this still leaves industrial metals up 11% in real terms. Another possible explanation is the big jump in energy prices over the period. While coal and gas prices have fallen back a lot, they are still quite high. The coal price in western Europe is 110% above where it was at the start 2020 and 50% above its 2010-2019 average. Most industrial metals are highly energy intensive to produce with digging and crushing of rocks, smelting, and refining of ore. The current aluminium price of USD 2215/ton is for example well aligned with coal prices. In addition to this there has also been significant closures of zinc and aluminium smelting capacity in Europe which probably have supported prices for these metals.

Global economic growth is forecasted to slow from 3.5% in 2022, to 3.0% in 2023 and then again to 2.9% in 2024 as the big jump in interest rates induce economic pain with a lag. Aligned with this we expect lower industrial metals prices in 2024 than in 2023 though only marginally lower for most of the metals. But the field of metals is wide, and the price action is thus adverse. Copper is likely the metal with the most strained supply and with huge needs in the global energy transition.

Aluminium: Prices will likely be depressed versus marginal costs in 2024. Aluminium from Russia is flowing unhindered to the market. Most is going to China for reprocessing and potentially re-exported while some is going to Turkey and Italy. It is all flowing into the global pool of aluminium and as such impacting the global market balance. The LME 3mth aluminium price is currently well aligned with coal prices and both have traded mostly sideways since June this year. Aluminium premiums in the EU have however fallen 30-40% since mid-June in a sign of weakness there. The global market will likely run a surplus in 2024 with depressed prices versus the marginal cost of production.

Copper: Softer fundamentals in 2024 but with accelerating tightness on the horizon. Copper is currently trading at USD 8470/ton and close to 37% above its early Jan 2020 level. The market is expected to run a slight surplus in 2024 followed by accelerating tightness the following years. Downside price risk for 2024 is thus warranted along with softer global growth. The power of Unions is however getting stronger in Latin America with demands for higher salaries. Strikes have broken out in Peru with production at the Las Bambas copper mine at only 20%. Further strikes and disruptions could quickly put the market into deficit also in 2024.

Nickel: Indonesia pursuing market share over price pushing the price down the cost curve. Indonesia’s nickel production is growing rapidly. Its production reached 1.6 million ton in 2022 (+54% YoY) and accounted for close to 50% of total global supply in 2022. Its share looks set to reach 70% by 2030. Lower prices will stimulate demand and will also force higher cost producers to shut down thus making room for the wave of new supply from Indonesia. Prices will be sluggis the nearest years as Indonesia aims for market share over price.

Zinc: Price has stabilized around USD 2500/t. Weakness in global construction will drive prices lower at times in 2024. The 3mth LME zinc price has fallen from a peak of USD 4499/ton in April 2022 to only USD 2248/ton in May 2023. Since then, it has recovered steadily to USD 2500/ton. Demand could struggle in 2024 as construction globally will likely struggle with high interest rates. But mine closures is a natural counter effect of low prices and will put a floor under prices.

Price outlook

Bjarne Schieldrop
Cheif Commodities Analyst
SEB Commodity Research

Fortsätt läsa

Analys

Now it’s up to OPEC+

Publicerat

2 veckor sedan

den

20 november, 2023

Redaktionen

All eyes are now back at OPEC+ after the recent fall in oil prices along with weakening crude curve structures and weakening economic statistics. OPEC+ will have to step up the game and give solid guidance of what it intends to do in 2024. If Saudi Arabia is to carry the burden alone (with only a little help from Russia) it will likely need to keep its production at around 9.0 m b/d on average for 2024 and drop it down towards 8.5 m b/d in Q1-24. This may be too much to ask from Saudi Arabia and it may demand some of the other OPEC members to step up and join in on the task to regulate the market in 2024. More specifically this means Iraq, Kuwait and UAE. The oil market will likely be quite nervous until a firm message from Saudi/Russia/OPEC+ is delivered to the market some time in December.

Bjarne Schieldrop, Chief analyst commodities at SEB — Bjarne Schieldrop, Chief analyst commodities, SEB

Saudi Arabia may get some help from President Joe Biden though as his energy secretary adviser, Amos Hochstein, has stated that the US will enforce sanctions on Iran on more than 1 m b/d.

Brent crude fell 4.6% ydy to USD 77.4/b and over the last three trading sessions it has lost USD 5.1/b. This morning it is trading only marginally higher at USD 77.6/b which is no vote of confidence. A good dose of rebound this morning would have been a signal that the sell-off yesterday possibly was exaggerated and solely driven by investors with long positions flocking to the exit. So there’s likely more downside to come.

In general there is a quite good relationship between net long speculative positions in Brent crude and WTI versus the global manufacturing cycle. Oil investors overall typically have an aversion of holding long positions in oil when the global economy is slowing down. As of yet there are few signs that the global economic cycle is about to turn. Rather the opposite seems to be the case. Global manufacturing fell in October and yesterday we saw US industrial production fall 0.6% MoM while continued jobless claims rose more than expected and to the highest level in two years. This matches well with the logic that the strong rise in interest rates since March 2022 is inflicting pain on the economy with more pain ahead as the effect comes with a lag.

Most estimates are that the global oil market is running a solid deficit in Q4-23. The IEA has an implied deficit in the global oil market of 1 m b/d in Q4-23 if we assume that OPEC will produce 28 m b/d vs. a call-on-OPEC at 29 m b/d. But prices in the oil market is telling a different story with weakening crude curves, weakening refining margins and a sharp sell-off in oil prices.

For 2024 the general forecasts are that global economic growth will slow, global oil demand growth will slow and also that the need for oil from OPEC will fall from 28.7 m b/d to 28.4 m b/d (IEA). This is a bearish environment for oil. The average Brent crude oil price so far this year is about USD 83/b. It should essentially be expected to deliver lower in 2024 with the negatives mentioned above.

Two things however will likely counter this and they are interconnected. US shale oil activity has been slowing with falling drilling rig count since early December 2022 and that has been happening at an average WTI price of USD 78/b. The result is that total US liquids production is set to grow by only 0.3 m b/d YoY in Q4-24. This allows OPEC+ to support the oil price at USD 80-90/b through 2024 without fear of loosing a significant market share to US oil production. Thus slowing US liquids production and active price management by OPEC+ goes hand in hand. As such we do expect OPEC+ to step up to the task.

So far it has predominantly been Saudi Arabia with a little help from Russia which together proactively have managed the oil market and the oil price through significant cuts. Saudi Arabia produced 10.5 m b/d in April but then cut production rapidly to only 9.0 m b/d which is what it still produces. Its normal production is about 10 m b/d.

What has made the situation more difficult for Saudi Arabia is the combination of solid growth in non-OPEC supply in 2023 (+2.1 m b/d YoY; IEA) but also a substantial revival in production by Venezuela and Iran. The two produced 660 k b/d more in October than they on average did in 2022. So the need for oil from Saudi Arabia is squeezed from both sides.

All eyes are now back at OPEC+ after the recent fall in oil prices along with weakening crude curve structures and weakening economic statistics.

OPEC+ will have to step up the game and give solid guidance of what it intends to do in 2024. If Saudi Arabia is to carry the burden alone (with only a little help from Russia) then it will likely need to keep its production at around 9.0 m b/d on average for 2024 and drop it down towards 8.5 m b/d in Q1-24. This may be too much to ask from Saudi Arabia and it may demand some of the other OPEC members to step up and join in on the task to regulate the market in 2024. More specifically this means Iraq, Kuwait and UAE.

The oil market will likely be quite nervous until a firm message from Saudi/Russia/OPEC+ is delivered to the market some time in December.

Saudi Arabia may get some help from President Joe Biden though as his energy secretary adviser, Amos Hochstein, has stated that the US will enforce sanctions on Iran on more than 1 m b/d.

Fortsätt läsa

Analys

More from Venezuela and Iran means smaller pie for Saudi

Publicerat

1 månad sedan

den

24 oktober, 2023

Redaktionen

Production in Venezuela and Iran is on the rise and is set to rise further in the coming months and in 2024. Combined their production could grow by 0.8 m b/d YoY to 2024 (average year to average year). The IEA projected in its latest OMR (Oct-2023) that call-on-OPEC will fall to 28.3 m b/d in 2024, a decline of 0.5 m b/d. This combination would drive implied call-on-Saudi from 10.4 m b/d in 2023 to only 9.1 m b/d in 2024 and as low as 8.6 m b/d in Q1-24 if Saudi Arabia has to do all the heavy lifting alone. Wider core OPEC cooperation may be required.

The IEA is out in the news today projecting peak oil demand this decade with global demand standing at no more than 102 m b/d towards the end of this decade. If so it would imply a call-on-Non-OPEC of only 66.4 m b/d in 2028 assuming that OPEC in general will demand a market share of 30 m b/d + NGL of 5.6 m b/d. The IEA (Oct-23) projects non-OPEC production to average 68.8 m b/d in 2024. That’s already 2.4 m b/d more than what would be sustainable over time if global oil demand is set to peak later this decade. Oil producers in general cannot have a production growth strategy in a peak oil demand world.

The US has decided to lift sanctions towards Venezuela for six months (18 April) as a measure to tempt it to move towards more democratic processes. And if it does, then the lifting of sanctions could continue after the 6 months. A primary opposition election took place this weekend with lawmaker Maria Corina Machado currently holding 93% of the vote count. Venezuela will next year hold a presidential election but fair play seems unlikely with Maduro in charge. The lifting of sanctions allows Venezuela’s PdV to resume exports to all destinations. Bans on new, foreign investments in the oil and gas sector are also lifted though Russian entities and JV’s are still barred.

Venezuela produced 0.8 m b/d in September and indicates that it can lift production by 0.2 m b/d by year and with more rigs and wells by 0.5 m b/d to 1.3 m b/d in the medium term.

Oil production in Iran has been on a steady rise since its low-point of 2.0 m b/d in 2020. Last year it produced 2.5 m b/d. In September it produced 3.1 m b/d, but Iran’s oil minister says production now is at 3.3 m b/d. Iran’s rising production and exports is not about the US being more lenient in its enforcement of sanctions towards Iran. It is more about Iran finding better ways to circumvent them but even more importantly that China is importing more and more oil from Iran.

Production by Iran and Venezuela is recovering. YoY production from the two could rise by close to 0.8 m b/d in 2024. This will lead to a decline in call-on-Saudi oil.

Oil production by Iran and Venezuela — Source: SEB graph and asessments, Blbrg data and news

The IEA estimated in its latest OMR report that call-on-OPEC will fall from 28.8 m b/d in 2023 to 28.3 m b/d in 2024. If all OPEC members except Saudi Arabia produces the same amount in 2024 as in 2023, then the need for Saudi Arabia’s oil (call-on-Saudi) will fall from a healthy 10.4 m b/d in 2023 to a still acceptable 9.9 m b/d in 2024. Its normal production is roughly 10 m b/d.

If however production by Iran and Venezuela rise by a combined 0.5 m b/d YoY in 2024, then call-on-Saudi will fall to 9.4 m b/d which is not so good but still manageable. But if Iran’s oil minister is correct when he says that its current production now is at 3.3 m b/d, then it is not far fetched to assume that Iran’s oil production may average maybe 3.4-3.5 m b/d in 2024. That would yield a YoY rise of 0.6 m b/d just for Iran. If we also assume that Venezuela manages to lift its production from 0.8 m b/d this year to 1.0 m b/d in 2024, then the combined growth from the two is closer to 0.8 m b/d. That would push call-on-Saudi down to only 9.1 m b/d which is not good at all. It would require Saudi Arabia to produce at its current production of 9.0 m b/d all through 2024.

The IEA further estimates that call-on-OPEC will average 27.7 m b/d in Q1-24. If we assume Iran @ 3.4 m b/d and Venezuela @ 1.0 m b/d then call-on-Saudi in Q1-24 will only be 8.6 m b/d. I.e. Saudi Arabia will have to cut production further to 8.6 m b/d in Q1-24. At that point Saudi Arabia will likely need or like other core OPEC members like Iraq, Kuwait and UAE as well as Russia to join in.

Implied call-on-Saudi. Call-on-OPEC is set to decline from 28.8 m b/d to 28.3 m b/d to 2024. If all OPEC members produced the same in 2024 as in 2023 then call-on-Saudi would fall by 0.5 m b/d to 9.9 m b/d. But if Venezuela and Iran increases their combined production by 0.8 m b/d YoY in 2024 then call-on-Saudi falls to 9.1 m b/d.

If we look a little broader on this topic and also include Libya, Nigeria and Angola we see that this group of OPEC members produced 11.4 m b/d in 2010, 10.1 m b/d in 2017 and only 5.1 m b/d at the low-point in August 2020. The decline by these OPEC members has of course the other OPEC and OPEC+ members to stem the rising flood of US shale oil production. The production from this unfortunate group of OPEC-laggards is however now on the rise reaching 7.5 m b/d in September. With more from Iran and Venezuela it could rise to 8.0 m b/d in 2024. Production from Nigeria and Angola though still looks to be in gradual decline while Libya looks more sideways. So for the time being it is all about the revival of Iran and Venezuela.

The unfortunate OPEC-laggards had a production of 11.4 m b/d in 2010. But production then fell to only 5.1 m b/d in August 2020. It helped the rest of OPEC’s members to manage the huge increase in US shale oil production. Production from these countries are now on the rebound. Though Nigeria and Angola still seems to be in gradual decline.

Oil production of some OPEC countries — Source: SEB graph, Blbrg data

What everyone needs to be attentive to is that call-on-OPEC and even more importantly call-on-Saudi can only erode to a limit before Saudi/OPEC/Russia will have to take action. Especially if the forecast for needed oil from OPEC/Saudi for the nearest 2-3 years is in significant decline. Then they will have to take action in the sense that they stop defending the price and allows the price to fall sharply along with higher production. And yet again it is US shale oil producers who will have to take the brunt of the pain. They are the only oil producers in the world who can naturally and significantly reduce their production rather quickly. I.e. the US shale oil players will have to be punished into obedience, if possible, yet one more time.

We don’t think that it is any immediate risk for this to happen as US shale oil activity is slowing while global oil demand has rebounded following Covid-lockdowns. But one needs to keep a watch on projections for call-on-OPEC and call-on-Saudi stretching 1-2-3 years forward on a continuous basis.

In its medium term oil market outlook, Oil2023, the IEA projected a fairly healthy development for call-on-OPEC to 2028. First bottoming out at 29.4 m b/d in 2024 before rising gradually to 30.6 m b/d in 2028. The basis for this was a slowing though steady rise in global oil demand to 105.7 m b/d in 2028 together with stagnant non-OPEC production due to muted capex spending over the past decade. But this projection has already been significantly dented and reduced in IEA’s latest OMR from October where call-on-OPEC for 2024 is projected at only 28.3 m b/d.

In a statement today the IEA projects that global oil demand will peak this decade and consume no more than 102 m b/d in the late 2020ies due to (in large part) rapid growth in EV sales. This would imply a call-on-OPEC of only 26.9 m b/d in 2028. It is not a viable path for OPEC to produce only 26.9 m b/d in 2028. Especially if production by Iran and Venezuela is set to revive. I.e. OPEC’s pie is shrinking while at the same time Iran and Venezuela is producing more. In this outlook something will have to give and it is not OPEC.

One should here turn this on its head and assume that OPEC will produce 30 m b/d in 2028. Add OPEC NGLs of 5.6 m b/d and we get 35.6 m b/d. If global oil demand in 2028 stands at only 102 m b/d then call-on-Non-OPEC equates to 66.4 m b/d. That is 3.1 m b/d less than IEA’s non-OPEC production projection for 2028 of 69.5 m b/d but also higher than non-OPEC production projection of 68.8 m b/d (IEA, Oct-23) is already 2.4 m b/d too high versus what is a sustainable level.

What this of course naturally means is that oil producers in general cannot have production growth as a strategy in a peak-oil-demand-world with non-OPEC in 2024 already at 2.4 m b/d above its sustainable level.

The US is set to growth its hydrocarbon liquids by 0.5 m b/d YoY in 2024. But in a zero oil demand growth world that is way, way too much.