Analys

SEB Jordbruksprodukter, 17 mars 2014

Publicerat

10 år sedan

den

17 mars, 2014

SEB Veckobrev med prognoser på jordbruksråvaror

Förra veckan var händelserik. Dels kom USDA-rapporten, som i sig var rätt tråkig, men den sänkte oron och fick priserna att falla initialt. Faktorer utanför marknaden påverkade mycket, med oron för utvecklingen i Ukraina i centrum. Väderleksprognoserna har slagit om till blötare, vilket fått en del marknader på fall. Sojabönor föll med 6%, rapsfröet med lite mindre. Chicagovetet steg med 6%, vilket möjligen är en överreaktion, medan kvarnveteterminerna i Paris faktiskt föll med 2%. Grispriset i Chicago steg med 6% och började dra med sig priserna på Eurex. Mjölkpriset steg i USA, på basis av stark export, framförallt till Kina. Socker började visa svaghetstecken pga att torkan förbytts i onormalt mycket regn, särskilt i prognosen. Kinas industriproduktionsstatistik för februari som publicerades i torsdags var oväntat svag och bekräftar den tidigare trenden mot svagare tillväxt i Kina. Under helgen meddelade Kina att man vidgar bandet som valutan tillåts fluktuera inom. Jag tolkar det som att Kina vill devalvera sin valuta.

Odlingsväder

Väderleksprognosen för de kommande två veckorna för alla de viktiga jordbruksområdena i världen har slagit om till betydligt blötare väder och sätter punkt för den torka som har drivit upp priser på jordbruksprodukter. I USA förutspår GFS-modellen t ex ovanligt mycket nederbörd de kommande två veckorna. Norra Texas och en bit in i Kansas väntas det däremot vara lite torrare än normalt. Det är vete-områden.

Sydamerika, som drabbats av torka i januari och februari med prisuppgångar på sojabönor, socker och inte minst på kaffe, har fått en del regn i veckan som gick och väntas få onormalt mycket regn de kommande två veckorna enligt GFS-modellen. Det allra mest torkdrabbade området i södra Minas Gerais, som också är centrum för landets kaffeproduktion, väntas få mest nederbörd.

Europa väntas få något lite mer nederbörd än normalt så här års. Mest regn faller över Skanderna, vilket inte påverkar jordbruket så mycket, men desto mer vattenkraften inom NordPools börsområde.

Från att ha varit mindre än 50% sannolikhet för ett El Niño i höst, rapporterar nu Australiens meteorologiska institut att deras ensembleprognos pekar på högre än 50% sannolikhet.

De varnar dock också för tillförlitligheten i prognosen. De skriver:

”The predictability of El Niño or La Niña conditions for the period extending through and beyond autumn is lower than for forecasts made at other times of the year (this known as “the autumn predictability barrier”). Long-range model outlooks should be used cautiously at this time.”

Ett El Niño skulle innebära torka i Australien och Nya Zeeland och blött väder i resten av världen, utom i östra Afrika. Torka i NZ och Australien innebär lägre veteproduktion och högre mjölkpriser.

Vete

Vetepriset i Chicago steg med 6% för alla terminskontrakt från mars till och med december. Matifs novemberkontrakt gjorde stängde på 201.75 och det är faktiskt bara 1.75 euros uppgång på veckan, alltså mindre än 1% uppgång; trots en hel del kursrörlighet däremellan. Bakgrunden tycks vara att US Millers Association förutspådde att skörden på HRW blir 35% lägre. Det är baserat på trendjusterad avkastning per hektar och en survey som är två månader gammal på hur många hektar som såddes i höstas. Det är i och för sig inte något nytt, men när nu crop ratings är så dåliga som de är i USA, var det ett budskap som hade rätt grogrund. Vad som är förändrat är alltså crop ratings.

Chicagovetet steg kraftigt, men har nått upp till tekniska motståndsnivåer vid 700 -725 cent per bushel, där uppgången borde stöta på patrull.

Nedan ser vi terminskurvorna för Chicagovete och Matif i fredags och veckan innan. Terminskurvan för Chicago fortsätter att bli allt flackare.

EU fortsätter att exportera vete i hög takt. Export inspections ligger nu på 21.3 mt, som är 8 mt högre än normalt. I veckan importerade EU också nästan 1 mt från Ukraina (utan tull).

I måndags publicerade USDA som bekant sin WASDE-rapport för 2013/2014. Det mesta är redan skördat sedan länge, men USDA gjorde mindre justeringar, där de gick över till att använda respektive lands officiella produktionsuppgifter. De justerade dock upp skörden i Australien och därför blev det en höjning på global basis från 711.89 mt till 712.72 mt.

Utgående lager justerades upp pga den högre produktionen, från 183.73 mt till 183.81 mt. I termer av antal dagars konsumtion blev det en förändring från 78.34 till 78.03, eftersom konsumtionen faktiskt stiger. Priset på vete föll direkt efter rapporten och det berodde nog inte på att lager i förhållande till konsumtionstakt sjönk, utan på att rapporten gav ett ögonblick av klarhet när det mesta är osäkert.

Om vi tittar på relationen mellan utgående lager och pris, ser vi ingen avvikelse med veckans siffror från vad som är normalt i förhållandet dem emellan de senaste åren. Prisuppgången efter måndagens rapport har dock gjort att vetet blivit något ”dyrt”.

WASDE rapporten handlade inte om den kommande skörden, utan om förra året. Vi vet från Outlook Forum i slutet av februari att USDA väntar sig att det ska finnas gott om majs och sojabönor och att priserna på dessa väntas bli väsentligt lägre under 2014/15 än de var under 2013/14. Nästa anhalt är kvartalsrapporten om lagren i USA och planerad sådd areal den 31 mars.

Om en vecka, innan den 31 mars, börjar den normala rapporteringen av ”crop condition” i USA från USDA och då får marknaden lite mer att handla på.

Vi noterar också att ENSO-prognosen nu pekar på ett El Niño när våren börjar i Australien. El Niño skapar torka i Australien. Ensembleprognoserna har successivt rört sig allt mer mot ett El Niño de senaste månaderna och nu är det vad modellerna förutspår, vilket leder till väsentligt lägre skörd av vete i Australien.

Från att ha varit neutrala och en kort tid av uppgången haft köp, är vi neutrala igen. Det är möjligt att det kommer en kortsiktig rekyl nu, vilket talar för en kort position, men utvecklingen i Ukraina och framförallt västvärldens svar på söndagens folkomröstning på Rysslands initiativ i södra Ukraina är svårt överblicka. Vi tror att det är säkrast att fortsätta att inte ha en position när externa faktorer styr på det sättet.

Maltkorn

Maltkornsterminerna har blivit allt mindre handlade. För några år sedan gick det att handla 1000 tons ordrar utan större problem. Det skulle det nog inte göra idag. Marknaden är illikvid och det är nog huvudförklaringen till att maltkornsterminen för novemberleverans föll med 10 euro till 216.50 Euro per ton samma vecka som vetepriset rusade till 216.50 Euro per ton.

Majs

Decemberkontraktet på majs stängde i fredags på oförändrat pris jämfört med fredagen innan. Det finns ett tekniskt motstånd på den här nivån. Marknaden står just nu och väger mellan en fortsatt rekyl nedåt eller ett nytt test av motståndet.

USDA höjde i sin WASDE-rapport i måndags estimerad skörd i Kina med 0.73 mt därför att det är Kinas officiella produktion. Det innebär att global produktion justeras upp. USDA gjorde ingen justering av väntad skörd i Brasilien utan låg kvar på 70 mt. CONAB publicerade i veckan en prognos på 75.2 mt. Det är inte orimligt att tro mer på den, i synnerhet inte nu när nederbörden verkar återvända till landet. CONAB väntar sig en högre skörd av majs i andra-skörden.

USDA höjde utgående lager för 2012/13 med 0.67 mt och detta tillsammans med högre produktion i Kina leder till drygt 1 mt högre utgående lager.

Nedan ser vi pris i förhållande till lager. Varje punkt är ett års relation mellan pris och lager sedan början av 60-talet. Priset ser inte ut att avvika från vad man kunnat vänta sig vid den här lagernivån. Om lagernivån höjs i och med årets skörd, kan man vänta sig ett pris ner mot 400 cent.

Det rapporterades i veckan att skörden på Krim av majs kommer att bli nästan 1 mt lägre än beräknat. Praktiskt taget hela skörden går om intet, eftersom det saknas drivmedel, gödsel och utsäde. Om EU:s och USA:s svar på den ryska omröstningen i Ukraina vet vi ännu inte och inte vad det innebär för Ukrainas och Rysslands möjligheter att odla och exportera spannmål i år.

Det ryktas att Kina återigen har nekat laster av DDG från USA, vilket påverkar majspriset negativt.

Vi fortsätter med förra veckans neutrala rekommendation.

Sojabönor

Sojabönorna backade med 7% i veckan som gick (novemberkontraktet), under ledning av sojaoljan. Sojamjölet steg i pris för gammal skörd, men var oförändrat för ny skörd.

Sojamjölet rörde sig mycket i pris under veckan, men Novemberkontraktet stängde på oförändrad prisnivå. Priset ligger över det prisintervall som har varit rådande sedan september. Den övre gränsen för intervallet, alltså ca 360 dollar, verkar nu som en teknisk stödnivå.

Sojaoljan sjönk med 7% i pris för ny skörd (december) och föll därmed i pris för andra veckan i rad, efter att ha stigit i hela februari. Tekniskt stöd finns först på 40 cent per pund.

Palmoljan i Malaysia som varit det stora samtalsämnet den senaste månaden, har vänt ner och det ganska kraftfullt. Det kan bli en kraftig rekyl nedåt.

USDA sänkte i måndagens WASDE-rapport estimerad skörd i Brasilien med 1.5 mt. Marknaden blev lättade av att de stannade med en så liten sänkning, men den kan förefalla något liten. Oil World sänkte estimatet med 7 mt – och det skrämde marknaden.

Utgående lager sänktes också med 2 mt, främst för Brasilien och det spelar därför mindre roll för utbudet, eftersom Brasilien ändå kommer att ha mycket att exportera.

Pris i förhållande till lager säger inte så mycket. Sojabönor har haft en otydlig relation mellan pris och lager de senaste åren och fortsätter att vara otydlig.

Medan priset för vegetabiliska oljor ser ut att kunna falla från fredagens nivå, är det möjligt att sojamjölet fortsätter upp. Om de två sojaprodukterna fortsätter att gå åt olika håll är det inte klart hur priset på sojabönor ska utvecklas. Tekniskt ser sojabönorna ut att kunna bryta ner för ny skörd, så vi fortsätter med säljrekommendation.

Raps

Rapspriset föll kraftigt efter att marknaden noterade en ”key reversal day” den 7 mars. Prisnedgången fick stöd vid den gamla tekniska nivån 361.75. Det återstår att se om den bryts och priset fortsätter att falla, men det skulle inte förvåna om detta händer. Två faktorer talar för detta: För det första ett närmande mellan priset för kandensisk canola och för det andra en väntad svag marknad för sojabönor (se ovan).

Kanada har nu ”tinat” och det har fått priset på canola att stiga från 388.25 till 315.36 euro per ton (omräknat från CAD). Vi tror att den här ”spreaden” kommer att fortsätta att gå ihop med en ytterligare potential på minst 10% från 15.9% till 5.9% skillnad. Det har den senaste månaden mestadels skett genom att canola-kontraktet för november stigit i pris, men nu senast även genom att rapsfröterminen fallit i pris.

Nedanför ser vi kvoten mellan rapsfrö (november) och sojabönor (november, omräknat till euro). Vi ser att priserna hänger ihop och sällan avviker mycket från sin relation. Den senaste tiden har raps varit historiskt dyrt och är det till viss del fortfarande, trots att de fallit mer än sojabönorna.

Vi fortsätter med säljrekommendation på raps.

Potatis

Potatis för leverans i april nästa år steg 20 eurocent till 14.90. Det låga priset i januari – februari kan ha avskräckt från odling, med högre pris som konsekvens.

Gris

Lean hogs fortsatte sitt ”bull run” och steg från 117.75 förra veckan till 123.8 cent i fredags.

Spotkontraktet på EUREX Hogs har börjat svara på prisuppgången i USA. Grispriset är så lågt i Europa jämfört med i USA att Europa bör kunna ta alla exportordrar förutom till Ryssland. Priset stängde förra veckan på 1.47 euro per kilo och i fredags på 1.575.

Mjölk

Smörterminerna på Eurex stängde oförändrat på veckan på 3575 Euro per ton i fredags. SMP-terminen för leverans i mars sjönk från 3243 Euro per ton till 3193 Euro. Sammantaget innebär det en liten prisnedgång på mjölkråvara (smör + SMP).

I diagrammet nedan ser vi att såväl frontmånadskontraktet på SMP på Eurex (röd) som smör (svart) sjunkit. Fonterra (grön) är ungefär på samma nivå som förr veckan och terminer på SMP i USA är något högre – för ovanlighetsskull något högre än på EUREX, omräknat till Euro per ton.

Priset på smör har den senaste tiden fallit något snabbare än prisfallet på vegetabiliskt fett. Den senaste tiden har priset gått upp på vegetabiliskt fett – orsakat bland annat av prisuppgången på palmolja. Nedanför ser vi relationen mellan Eurex smör-index i Euro per ton och UkrAgroConsults nontering på rapsolja FOB Rotterdam, också i Euro per ton. Vi ser att priset på smör nådde en rekordhög premie över rapsolja strax efter sommaren förra året. Smör var då nästan 6 gånger dyrare än rapsolja. Sedan dess har priset på både smör och rapsolja fallit, men smöret har fallit mer och är nu ”bara” 4.8 gånger dyrare än rapsolja. Även det är en historiskt mycket hög premie för smör. Smöret var som billigast i relation till rapsoljan i april 2012 när den bara var 2.5 gånger dyrare.

Nedan ser vi terminspriserna man får i svenska kronor från terminspriserna på SMP och smör på Eurex, omräknat till kronor per kilo mjölkråvara. Notera att hela den här prisnivån alltid ska ligga över avräkningspriset på mjölkråvara med ca 50 öre, som är en uppskattning av kostnaden för att förädla mjölkråvara till SMP och smör. Fram till och med juli finns regelmässigt priser på Eurex. Därefter är det mina estimat om var jag tror en köpkurs är. Det finns en köporder på smör i oktoberkontraktet (men ingen säljorder) som ligger i nivå med augusti månads säljsida. Den ordern och det priset som alltså ligger exceptionellt högt, drar upp terminskurvan. Förmodligen är det en köpare som verkligen vill köpa och därför bjuder på en nivå där säljsidan ”borde” ligga. Om ordern finns kvar i veckan som kommer kan det vara ett tillfälle att sälja just oktober månads produktion av mjölk (5 ton som kontraktet lyder på är smörinnehållet i 100 ton mjölkråvara).

Återkomsten till torrt väder i Kalifornien (en viktig mjölkproducent i USA) gör att det återigen finns farhågor för utbudssidan i USA. USA skördar också stora framgångar i exporten av ost till Kina. Enligt amerikanska Dairy Export Council ökade exporten av cheddar-ost med 46% i januari jämfört med förra året. Exporten av ost till Kina fördubblades. USA har kunnat öka ostexporten när Nya Zeeland varit inriktat på att förse sina exportmarknader med pulver, verkar det som.

Som vi såg i början av det här veckobrevet är det hög sannolikhet för att det blir ett El Niño till hösten. Det innebär att det blir torrt i Nya Zeeland och då kan priserna gå upp rejält, framförallt på pulver i höst. Vi vet dock inte till hur stor del detta redan ligger i priset.

Vi tycker att dagens nivå på terminer på mjölk är en bra nivå för prissäkring i ett längre perspektiv.

Socker

Maj-kontraktet på råsocker på ICE i New York föll med 4%. Det är faktiskt den sämsta månaden det senaste året. Bakgrunden är att det verkar som om torkan i Brasilien håller på att ta slut. De första tio dagarna regnade det mer än dubbelt så mycket som i slutet av februari i São Paulo. Två tredjedelar av delstaten, som är den största producenten av sockerrör i Brasilien, fick 80 mm nederbörd. Som vi sett av prognosbilden under rubriken globalt odlingsväder, väntas de kommande två veckorna ge ytterligare regn över till långt över det normala.

I veckan som slutade den 4 mars hade enligt CFTC kategorin ”Non-Commercials”, dvs hedgfonder och spekulanter, trefaldigat sin köpta position i terminer.

I den senaste ”Commitment of Traders” rapporten från US Commodity Futures Trading Commission (CFTC) ser vi att spekulanter har köpt terminskontrakt stadigt. Snart finns ingen kvar som vill köpa.

Vi fortsätter att ha neutral vy på sockerpriset.

Gödsel

Urea-priset, FOB Yuzny, ligger kvar på låg nivå vid 310 dollar per ton.

Analyser på kaffe och kakao finns i SEBs råvarubrev.

[box]SEB Veckobrev Jordbruksprodukter är producerat av SEB Commodities Sales desk och publiceras i samarbete och med tillstånd på Råvarumarknaden.se[/box]

Detta marknadsföringsmaterial, framtaget av SEB’s Commodities Sales desk, har upprättats enbart i informationssyfte.

Även om innehållet är baserat på källor som SEB bedömt som tillförlitliga ansvarar SEB inte för fel eller brister i informationen. Den utgör inte oberoende, objektiv investeringsanalys och skyddas därför inte av de bestämmelser som SEB har infört för att förebygga potentiella intressekonflikter. Yttranden från SEB’s Commodities Sales desk kan vara oförenliga med tidigare publicerat material från SEB, då den senare hänvisas uppmanas du att läsa den fullständiga rapporten innan någon åtgärd vidtas.

Dokumentationen utgör inte någon investeringsrådgivning och tillhandahålls till dig utan hänsyn till dina investeringsmål. Du uppmanas att självständigt bedöma och komplettera uppgifterna i denna dokumentation och att basera dina investeringsbeslut på material som bedöms erforderligt. Alla framåtblickande uttalanden, åsikter och förväntningar är föremål för risker, osäkerheter och andra faktorer och kan orsaka att det faktiska resultatet avviker väsentligt från det förväntade. Historisk avkastning är ingen garanti för framtida resultat. Detta dokument utgör inte ett erbjudande att teckna några värdepapper eller andra finansiella instrument. SEB svarar inte för förlust eller skada – direkt eller indirekt, eller av vad slag det vara må – som kan uppkomma till följd av användandet av detta material eller dess innehåll.

Observera att det kan förekomma att SEB, dess ledamöter, dess anställda eller dess moder- och/eller dotterbolag vid olika tillfällen innehar, har innehaft eller kommer att inneha aktier, positioner, rådgivningsuppdrag i samband med corporate finance-transaktioner, investment- eller merchantbankinguppdrag och/eller lån i de bolag/finansiella instrument som nämns i materialet.

Materialet är avsett för mottagaren, all spridning, distribuering mångfaldigande eller annan användning av detta meddelande får inte ske utan SEB:s medgivande. Oaktat detta får SEB tillåta omfördelning av materialet till utvald tredje part i enlighet med gällande avtal. Materialet får inte spridas till fysiska eller juridiska personer som är medborgare eller har hemvist i ett land där sådan spridning är otillåten enligt tillämplig lag eller annan bestämmelse.

Skandinaviska Enskilda Banken AB (publ) är ett [publikt] aktiebolag och står under tillsyn av Finansinspektionen samt de lokala finansiella tillsynsmyndigheter i varje jurisdiktionen där SEB har filial eller dotterbolag.

Relaterade ämnen:seb analys

Nästa

Modity om elpriset vecka 12 2014

Missa inte

SEB – Råvarukommentarer, 17 mars 2014

Fortsätt läsa

Annons

Klicka för att kommentera

Skriv ett svar
Avbryt svar

Analys

Now it’s up to OPEC+

Publicerat

1 vecka sedan

den

20 november, 2023

Redaktionen

All eyes are now back at OPEC+ after the recent fall in oil prices along with weakening crude curve structures and weakening economic statistics. OPEC+ will have to step up the game and give solid guidance of what it intends to do in 2024. If Saudi Arabia is to carry the burden alone (with only a little help from Russia) it will likely need to keep its production at around 9.0 m b/d on average for 2024 and drop it down towards 8.5 m b/d in Q1-24. This may be too much to ask from Saudi Arabia and it may demand some of the other OPEC members to step up and join in on the task to regulate the market in 2024. More specifically this means Iraq, Kuwait and UAE. The oil market will likely be quite nervous until a firm message from Saudi/Russia/OPEC+ is delivered to the market some time in December.

Bjarne Schieldrop, Chief analyst commodities at SEB — Bjarne Schieldrop, Chief analyst commodities, SEB

Saudi Arabia may get some help from President Joe Biden though as his energy secretary adviser, Amos Hochstein, has stated that the US will enforce sanctions on Iran on more than 1 m b/d.

Brent crude fell 4.6% ydy to USD 77.4/b and over the last three trading sessions it has lost USD 5.1/b. This morning it is trading only marginally higher at USD 77.6/b which is no vote of confidence. A good dose of rebound this morning would have been a signal that the sell-off yesterday possibly was exaggerated and solely driven by investors with long positions flocking to the exit. So there’s likely more downside to come.

In general there is a quite good relationship between net long speculative positions in Brent crude and WTI versus the global manufacturing cycle. Oil investors overall typically have an aversion of holding long positions in oil when the global economy is slowing down. As of yet there are few signs that the global economic cycle is about to turn. Rather the opposite seems to be the case. Global manufacturing fell in October and yesterday we saw US industrial production fall 0.6% MoM while continued jobless claims rose more than expected and to the highest level in two years. This matches well with the logic that the strong rise in interest rates since March 2022 is inflicting pain on the economy with more pain ahead as the effect comes with a lag.

Most estimates are that the global oil market is running a solid deficit in Q4-23. The IEA has an implied deficit in the global oil market of 1 m b/d in Q4-23 if we assume that OPEC will produce 28 m b/d vs. a call-on-OPEC at 29 m b/d. But prices in the oil market is telling a different story with weakening crude curves, weakening refining margins and a sharp sell-off in oil prices.

For 2024 the general forecasts are that global economic growth will slow, global oil demand growth will slow and also that the need for oil from OPEC will fall from 28.7 m b/d to 28.4 m b/d (IEA). This is a bearish environment for oil. The average Brent crude oil price so far this year is about USD 83/b. It should essentially be expected to deliver lower in 2024 with the negatives mentioned above.

Two things however will likely counter this and they are interconnected. US shale oil activity has been slowing with falling drilling rig count since early December 2022 and that has been happening at an average WTI price of USD 78/b. The result is that total US liquids production is set to grow by only 0.3 m b/d YoY in Q4-24. This allows OPEC+ to support the oil price at USD 80-90/b through 2024 without fear of loosing a significant market share to US oil production. Thus slowing US liquids production and active price management by OPEC+ goes hand in hand. As such we do expect OPEC+ to step up to the task.

So far it has predominantly been Saudi Arabia with a little help from Russia which together proactively have managed the oil market and the oil price through significant cuts. Saudi Arabia produced 10.5 m b/d in April but then cut production rapidly to only 9.0 m b/d which is what it still produces. Its normal production is about 10 m b/d.

What has made the situation more difficult for Saudi Arabia is the combination of solid growth in non-OPEC supply in 2023 (+2.1 m b/d YoY; IEA) but also a substantial revival in production by Venezuela and Iran. The two produced 660 k b/d more in October than they on average did in 2022. So the need for oil from Saudi Arabia is squeezed from both sides.

All eyes are now back at OPEC+ after the recent fall in oil prices along with weakening crude curve structures and weakening economic statistics.

OPEC+ will have to step up the game and give solid guidance of what it intends to do in 2024. If Saudi Arabia is to carry the burden alone (with only a little help from Russia) then it will likely need to keep its production at around 9.0 m b/d on average for 2024 and drop it down towards 8.5 m b/d in Q1-24. This may be too much to ask from Saudi Arabia and it may demand some of the other OPEC members to step up and join in on the task to regulate the market in 2024. More specifically this means Iraq, Kuwait and UAE.

The oil market will likely be quite nervous until a firm message from Saudi/Russia/OPEC+ is delivered to the market some time in December.

Saudi Arabia may get some help from President Joe Biden though as his energy secretary adviser, Amos Hochstein, has stated that the US will enforce sanctions on Iran on more than 1 m b/d.

Fortsätt läsa

Analys

More from Venezuela and Iran means smaller pie for Saudi

Publicerat

1 månad sedan

den

24 oktober, 2023

Redaktionen

Production in Venezuela and Iran is on the rise and is set to rise further in the coming months and in 2024. Combined their production could grow by 0.8 m b/d YoY to 2024 (average year to average year). The IEA projected in its latest OMR (Oct-2023) that call-on-OPEC will fall to 28.3 m b/d in 2024, a decline of 0.5 m b/d. This combination would drive implied call-on-Saudi from 10.4 m b/d in 2023 to only 9.1 m b/d in 2024 and as low as 8.6 m b/d in Q1-24 if Saudi Arabia has to do all the heavy lifting alone. Wider core OPEC cooperation may be required.

The IEA is out in the news today projecting peak oil demand this decade with global demand standing at no more than 102 m b/d towards the end of this decade. If so it would imply a call-on-Non-OPEC of only 66.4 m b/d in 2028 assuming that OPEC in general will demand a market share of 30 m b/d + NGL of 5.6 m b/d. The IEA (Oct-23) projects non-OPEC production to average 68.8 m b/d in 2024. That’s already 2.4 m b/d more than what would be sustainable over time if global oil demand is set to peak later this decade. Oil producers in general cannot have a production growth strategy in a peak oil demand world.

The US has decided to lift sanctions towards Venezuela for six months (18 April) as a measure to tempt it to move towards more democratic processes. And if it does, then the lifting of sanctions could continue after the 6 months. A primary opposition election took place this weekend with lawmaker Maria Corina Machado currently holding 93% of the vote count. Venezuela will next year hold a presidential election but fair play seems unlikely with Maduro in charge. The lifting of sanctions allows Venezuela’s PdV to resume exports to all destinations. Bans on new, foreign investments in the oil and gas sector are also lifted though Russian entities and JV’s are still barred.

Venezuela produced 0.8 m b/d in September and indicates that it can lift production by 0.2 m b/d by year and with more rigs and wells by 0.5 m b/d to 1.3 m b/d in the medium term.

Oil production in Iran has been on a steady rise since its low-point of 2.0 m b/d in 2020. Last year it produced 2.5 m b/d. In September it produced 3.1 m b/d, but Iran’s oil minister says production now is at 3.3 m b/d. Iran’s rising production and exports is not about the US being more lenient in its enforcement of sanctions towards Iran. It is more about Iran finding better ways to circumvent them but even more importantly that China is importing more and more oil from Iran.

Production by Iran and Venezuela is recovering. YoY production from the two could rise by close to 0.8 m b/d in 2024. This will lead to a decline in call-on-Saudi oil.

Oil production by Iran and Venezuela — Source: SEB graph and asessments, Blbrg data and news

The IEA estimated in its latest OMR report that call-on-OPEC will fall from 28.8 m b/d in 2023 to 28.3 m b/d in 2024. If all OPEC members except Saudi Arabia produces the same amount in 2024 as in 2023, then the need for Saudi Arabia’s oil (call-on-Saudi) will fall from a healthy 10.4 m b/d in 2023 to a still acceptable 9.9 m b/d in 2024. Its normal production is roughly 10 m b/d.

If however production by Iran and Venezuela rise by a combined 0.5 m b/d YoY in 2024, then call-on-Saudi will fall to 9.4 m b/d which is not so good but still manageable. But if Iran’s oil minister is correct when he says that its current production now is at 3.3 m b/d, then it is not far fetched to assume that Iran’s oil production may average maybe 3.4-3.5 m b/d in 2024. That would yield a YoY rise of 0.6 m b/d just for Iran. If we also assume that Venezuela manages to lift its production from 0.8 m b/d this year to 1.0 m b/d in 2024, then the combined growth from the two is closer to 0.8 m b/d. That would push call-on-Saudi down to only 9.1 m b/d which is not good at all. It would require Saudi Arabia to produce at its current production of 9.0 m b/d all through 2024.

The IEA further estimates that call-on-OPEC will average 27.7 m b/d in Q1-24. If we assume Iran @ 3.4 m b/d and Venezuela @ 1.0 m b/d then call-on-Saudi in Q1-24 will only be 8.6 m b/d. I.e. Saudi Arabia will have to cut production further to 8.6 m b/d in Q1-24. At that point Saudi Arabia will likely need or like other core OPEC members like Iraq, Kuwait and UAE as well as Russia to join in.

Implied call-on-Saudi. Call-on-OPEC is set to decline from 28.8 m b/d to 28.3 m b/d to 2024. If all OPEC members produced the same in 2024 as in 2023 then call-on-Saudi would fall by 0.5 m b/d to 9.9 m b/d. But if Venezuela and Iran increases their combined production by 0.8 m b/d YoY in 2024 then call-on-Saudi falls to 9.1 m b/d.

If we look a little broader on this topic and also include Libya, Nigeria and Angola we see that this group of OPEC members produced 11.4 m b/d in 2010, 10.1 m b/d in 2017 and only 5.1 m b/d at the low-point in August 2020. The decline by these OPEC members has of course the other OPEC and OPEC+ members to stem the rising flood of US shale oil production. The production from this unfortunate group of OPEC-laggards is however now on the rise reaching 7.5 m b/d in September. With more from Iran and Venezuela it could rise to 8.0 m b/d in 2024. Production from Nigeria and Angola though still looks to be in gradual decline while Libya looks more sideways. So for the time being it is all about the revival of Iran and Venezuela.

The unfortunate OPEC-laggards had a production of 11.4 m b/d in 2010. But production then fell to only 5.1 m b/d in August 2020. It helped the rest of OPEC’s members to manage the huge increase in US shale oil production. Production from these countries are now on the rebound. Though Nigeria and Angola still seems to be in gradual decline.

Oil production of some OPEC countries — Source: SEB graph, Blbrg data

What everyone needs to be attentive to is that call-on-OPEC and even more importantly call-on-Saudi can only erode to a limit before Saudi/OPEC/Russia will have to take action. Especially if the forecast for needed oil from OPEC/Saudi for the nearest 2-3 years is in significant decline. Then they will have to take action in the sense that they stop defending the price and allows the price to fall sharply along with higher production. And yet again it is US shale oil producers who will have to take the brunt of the pain. They are the only oil producers in the world who can naturally and significantly reduce their production rather quickly. I.e. the US shale oil players will have to be punished into obedience, if possible, yet one more time.

We don’t think that it is any immediate risk for this to happen as US shale oil activity is slowing while global oil demand has rebounded following Covid-lockdowns. But one needs to keep a watch on projections for call-on-OPEC and call-on-Saudi stretching 1-2-3 years forward on a continuous basis.

In its medium term oil market outlook, Oil2023, the IEA projected a fairly healthy development for call-on-OPEC to 2028. First bottoming out at 29.4 m b/d in 2024 before rising gradually to 30.6 m b/d in 2028. The basis for this was a slowing though steady rise in global oil demand to 105.7 m b/d in 2028 together with stagnant non-OPEC production due to muted capex spending over the past decade. But this projection has already been significantly dented and reduced in IEA’s latest OMR from October where call-on-OPEC for 2024 is projected at only 28.3 m b/d.

In a statement today the IEA projects that global oil demand will peak this decade and consume no more than 102 m b/d in the late 2020ies due to (in large part) rapid growth in EV sales. This would imply a call-on-OPEC of only 26.9 m b/d in 2028. It is not a viable path for OPEC to produce only 26.9 m b/d in 2028. Especially if production by Iran and Venezuela is set to revive. I.e. OPEC’s pie is shrinking while at the same time Iran and Venezuela is producing more. In this outlook something will have to give and it is not OPEC.

One should here turn this on its head and assume that OPEC will produce 30 m b/d in 2028. Add OPEC NGLs of 5.6 m b/d and we get 35.6 m b/d. If global oil demand in 2028 stands at only 102 m b/d then call-on-Non-OPEC equates to 66.4 m b/d. That is 3.1 m b/d less than IEA’s non-OPEC production projection for 2028 of 69.5 m b/d but also higher than non-OPEC production projection of 68.8 m b/d (IEA, Oct-23) is already 2.4 m b/d too high versus what is a sustainable level.

What this of course naturally means is that oil producers in general cannot have production growth as a strategy in a peak-oil-demand-world with non-OPEC in 2024 already at 2.4 m b/d above its sustainable level.

The US is set to growth its hydrocarbon liquids by 0.5 m b/d YoY in 2024. But in a zero oil demand growth world that is way, way too much.

Fortsätt läsa

Analys

Reloading the US ’oil-gun’ (SPR) will have to wait until next downturn

Publicerat

1 månad sedan

den

23 oktober, 2023

Redaktionen

Brent crude traded down 0.4% earlier this morning to USD 91.8/b but is unchanged at USD 92.2/b at the moment. Early softness was probably mostly about general market weakness than anything specific to oil as copper is down 0.7% while European equities are down 0.3%. No one knows the consequences of what a ground invasion of Gaza by Israel may bring except that it will be very, very bad for Palestinians, for Middle East politics for geopolitics and potentially destabilizing for global oil markets. As of yet the oil market seems to struggle with how to price the situation with fairly little risk premium priced in at the moment as far as we can see. Global financial markets however seems to have a clearer bearish take on this. Though rallying US rates and struggling Chinese property market may be part of that.

The US has drawn down its Strategic Petroleum Reserves (SPR) over the latest years to only 50% of capacity. Crude oil prices would probably have to rally to USD 150-200/b before the US would consider pushing another 100-200 m b from SPR into the commercial market. As such the fire-power of its SPR as a geopolitical oil pricing tool is now somewhat muted. The US would probably happily re-load its SPR but it is very difficult to do so while the global oil market is running a deficit. It will have to wait to the next oil market downturn. But that also implies that the next downturn will likely be fairly short-lived and also fairly shallow. Unless of course the US chooses to forgo the opportunity.

The US has drawn down its Strategic Petroleum Reserves (SPR) to only 50% of capacity over the latest years. Most of the draw-down was in response to the crisis in Ukraine as it was invaded by Russia with loss of oil supply from Russia thereafter.

The US has however no problems with security of supply of crude oil. US refineries have preferences for different kinds of crude slates and as a result it still imports significant volumes of crude of different qualities. But overall it is a net exporter of hydrocarbon liquids. It doesn’t need all that big strategic reserves as a security of supply any more. Following the oil crisis in the early 70ies the OECD countries created the International Energy Agency where all its members aimed to have some 100 days of forward oil import coverage. With US oil production at steady decline since the 70ies the US reached a peak in net imports of 13.4 m b/d in 2006. As such it should have held an SPR of 1340 million barrels. It kept building its SPR which peaked at 727 m b in 2012. But since 2006 its net imports have been in sharp decline and today it has a net export of 2.9 m b/d.

Essentially the US doesn’t need such a sizable SPR any more to secure coverage of its daily consumption. As a result it started to draw down its SPR well before the Russian invasion of Ukraine in February 2022. But then of course it fell fast and is today at 351 m b or about 50% of capacity.

The US is the largest oil consumer in the world. As such it is highly vulnerable to the price level of oil. The US SPR today is much more of a geopolitical tool than a security of supply tool. It’s a tool to intervene in the global oil market. To intervene in the price setting of oil. The US SPR is now drawn down to 50% but it still holds a sizable amount of oil. But it is little in comparison to the firepower of OPEC. Saudi Arabia can lower its production by 1 m b/d for one year and it will have eradicated 365 million barrels in global oil inventories. And then it can the same the year after and then the year after that again.

The US has now fired one big bullet of SPR inventory draws. It really helped to balance the global oil market last year and prevented oil prices from going sky high. With 350 m b left in its SPR it can still do more if needed. But the situation would likely need to be way more critical before the US would consider pushing yet another 100-200 m b of oil from its SPR into the global commercial oil market. An oil price of USD 150-200/b would probably be needed before it would do so.

With new geopolitical realities the US probably will want to rebuild its SPR to higher levels as it is now an important geopolitical tool and an oil price management tool. But rebuilding the SPR now while the global oil market is running a deficit is a no-go as we see it.

An oil market downturn, a global recession, a global oil market surplus where OPEC no longer want to defend the oil price with reduced supply is needed for the US to be able to refill its SPR again unless it wants to drive the oil price significantly higher.

But this also implies that the next oil price downturn will likely be short-lived and shallow as the US will have to use that opportunity to rebuild its SPR. It’s kind off like reloading its geopolitical oil gun. If it instead decides to forgo such an opportunity then it will have to accept that its geopolitical maneuverability in the global oil market stays muted.

Net US oil imports in m b/d and US Strategic Petroleum Reserves (SPR) in million barrels. The US doesn’t need strategic petroleum reserves for the sake of security of supply any more. But it is a great geopolitical energy-tool to intervene in the price setting of oil in the global market place.