Nyheter
Nedskrivningar hos guldproducenterna?
Den som har satsat på guld och guldproducerande företag kunde inte vänta på att 2013 skulle ta slut snabbt nog. 2013 var året då tolv års uppgång i guldkursen tog slut på ett minst sagt abrupt sätt.
ETF-fonden SPDR Gold Shares (GLD) har rasat med 27,7 procent och guldproducenterna har fallit betydligt mer än så, Market Vectors Gold Miners ETF (GDX) har till exempel rasat med nästan 54 procent. Det stora raset har gjort att många investerare väljer att titta närmare på guldproducenterna eftersom de nu ser ut att vara billiga i förhållande till sina bokförda värden. Många contrarians väljer också att se närmare på de sektorer som rasat mest eftersom det inte är ovanligt att förra årets förlorare blir detta års kursvinnare.
Detta sätt att investera är inget som kan rekommenderas. En viss försiktighet är att föredra eftersom det fallande guldpriset har gjort att många redan tidigare hårt ansatta guldproducerande företag kan tvingas att tillgripa tillgångsnedskrivningar. Ett lägre guldpris slår också direkt mot sista raden i resultaträkningen hos de guldproducerande företagen. Världsmarknadspriset på guld styr också vilka fyndigheter och gruvor som kommer att bearbetas i framtiden, faller priset för lågt så finns det fyndigheter och gruvor som kommer att vara olönsamma. Detta fungerar även åt andra hållet, att vissa fyndigheter och gruvor kommer att bli mer intressanta när världsmarknadspriserna stiger.
Även om olika företag, fyndigheter och gruvor har olika lönsamhetsnivåer så kommer ett guldpris som faller under 1 200 USD per troy ounce att leda till att flera producenter tvingas minska eller stänga ned sin produktion.
Reserverna styr värderingen
Reserver utgör en inte obetydlig del av värdet för ett gruvföretag, oavsett om det är fråga om en guldproducent eller om det är frågan om en annan råvara. Om en råvaruproducent inte ersätter eller ökar de reserver som utvinns årligen så kommer de kvarvarande reserverna att minska och därmed den återstående tiden som företaget kan bedriva sin verksamhet.
I Financial Times kunde vi nyligen läsa att två av de största guldproducenterna, Barrick Gold (NYSE: ABX) och Newmont Mining (NYSE: NEM), baserade sina reservberäkningar på guldpriser på 1 500 respektive 1 600 USD per troy ounce, en bra bit högre än de cirka 1 200 USD som guldet handlas till i dag. Båda dessa aktier ingår som innehav i GLD, tillsammans utgör de nästan en fjärdedel av denna börshandlade fonds innehav.
Financial Times förtäljer även att Kinross (NYSE: KGC) baserat sin senaste reservberäkning på en guldkurs om 1 200 USD per troy ounce. Kinross är det nionde största innehavet i GDX med en vikt på 4,2 procent.
Inte heller de företag som är verksamma inom silver är immuna mot kommande nedskrivningar, efter det senaste årets fall i silverpriset ligger även dessa företags reservberäkningar långt över gällande marknadspriser.
Den börshandlade fonden Global X Silver Miners ETF (SIL) har fallit med mer än femtio procent under 2013.
Nyheter
Christian Kopfer om läget för oljan
Christian Kopfer, analytiker på Arctic Securities, kommenterar läget på oljemarknaden till följd av kriget i Gulfen. Ännu så länge prisar marknaden in att situationen ändå löser sig, för fortsätter det 2-3 månader så går priset till 150-200 USD per fat.
Nyheter
Marknaden måste börja betrakta de höga kopparpriserna som det nya normala
Johannes Grunselius, analytiker på SB1, lyfter fram koppar som den mest attraktiva råvaran i gruvsektorn just nu, och menar att det finns både starka strukturella och långsiktiga drivkrafter bakom efterfrågan. Historiskt har den globala efterfrågan på koppar vuxit med cirka 2–3 procent per år under de senaste 50 åren, men enligt honom står marknaden inför en ny fas där tillväxten kan accelerera till 3–4 procent årligen.
Denna uppväxling drivs framför allt av elektrifieringen av samhället. Koppar är en central komponent i allt från elnät och elfordon till den snabba utbyggnaden av datacenter kopplade till AI-investeringar. Det innebär att efterfrågan inte bara växer, utan gör det på ett mer strukturellt och långsiktigt sätt än tidigare.
Samtidigt pekar Grunselius på ett avgörande problem på utbudssidan. det finns inte tillräckligt med nya kopparprojekt för att möta den ökande efterfrågan. Den globala projektportföljen är otillräcklig, och det är enligt honom i praktiken “omöjligt” för industrin att öka produktionen i den takt som krävs. Slutsatsen blir att marknaden med stor sannolikhet går mot ett underskott, en global kopparbrist, inom några år.
Mot den bakgrunden blir stora nya fyndigheter extremt viktiga. Han lyfter särskilt fram Vicuna-projektet, där omkring 50 miljoner ton koppar har identifierats, motsvarande cirka två års global konsumtion. Det är den största kopparupptäckten på över 30 år och beskrivs som betydelsefull inte bara för enskilda bolag utan för hela industrin. Dessutom finns betydande inslag av guld och silver, vilket ytterligare stärker projektets ekonomiska värde.
Grunselius betonar också att kopparpriserna, trots viss nedgång från toppnivåer, fortfarande ligger på historiskt höga nivåer. Han menar att marknaden behöver börja betrakta dessa nivåer som ett “nytt normalt”, givet de starka fundamentala drivkrafterna i både efterfrågan och utbud.
Sammanfattningsvis är hans bild tydlig att kopparmarknaden står inför en period av strukturell tillväxt kombinerad med begränsat utbud, vilket skapar goda förutsättningar för fortsatt höga priser och gör koppar till en av de mest intressanta råvarorna för investerare.
I relation till koppar diskuterar Grunselius även utsikterna för Lundin Mining och Boliden.
Nyheter
Det fysiska spotpriset på brentolja har slagit nytt rekord
När man följer oljepriset så är det vanligtvis priset på terminen som är närmast förfall man tittar på. Den handlas på börsen, det finns en stor likviditet, har hög transparens och går till lösen inom varje månad. Det är dock bara 1-3 procent av terminerna som går till fysisk leverans, resten avvecklas finansiellt och positionen rullas vidare till nästa termin.
När marknaden börjar skaka kan det därför vara intressant att även titta på ”dated brent”, dvs spotpriset på brentolja med fysisk leverans, där leverans vanligtvis sker inom 10-25 dagar.
Terminspriset på brentolja är nu 109 USD per fat. Men dated brent-priset är 141 USD! Enligt grafen nedan är det det högsta priset någonsin. Medan andra uppgifter säger att rekordet fortfarande är juli 2008 då det var 147-148 USD. Oavsett vilket, den aktuella prisnivån är enormt hög och viljan att betala ett rejält högre pris än terminspriset tyder på att köpare upplever att det är fysisk brist på olja.

-
Nyheter2 veckor sedan40 minuter med Javier Blas om hur världen verkligen påverkas av energikrisen
-
Nyheter3 veckor sedanElpriserna fördubblas, stor osäkerhet inför sommaren
-
Nyheter4 veckor sedanMP Materials, USA:s svar på Kinas dominans över sällsynta jordartsmetaller
-
Nyheter2 veckor sedanDet fysiska spotpriset på brentolja har slagit nytt rekord
-
Nyheter4 veckor sedanStudsvik har idag ansökt om att få bygga 1200-1600 MW kärnkraft i Valdemarsvik
-
Nyheter2 veckor sedanMarknaden måste börja betrakta de höga kopparpriserna som det nya normala
-
Nyheter4 veckor sedanMatproduktion är beroende av gödsel, Gulfkriget skapar brist
-
Analys4 veckor sedanTACO (or Whatever It Was) Sends Oil Lower — Iran Keeps Choking Hormuz

