Att solkraftsindustrin har problem är inget nytt, det gäller hela industrin men i synnerhet den kinesiska marknaden. Under våren 2013 klarade inte den största tillverkaren, SunTech, av att betala räntorna på sina obligationer vilket gjorde att dess långivare förklarade företaget bankrutt. Att enstaka företag har svårt att tjäna pengar är inte alls ovanligt i en industri som växer så pass snabbt som solindustrin. Konkurrensen blir inte sällan mycket hård, där alla försöker att bjuda under varandra vilket leder till ett överutbud och små vinstmarginaler. Nästa effekt är att de minsta och sämst finansierade aktörerna försvinner från marknaden.
Lösningen är konsolidering, något som brukar ske när marknaden mognar och den höga tillväxttakten avtar vilket gör att det är färre nya företag som försöker etablera sig i industrin. När detta sker brukar de största aktörerna köpa upp de svagare företagen vilket gör att spelplanen förändras. Kvar blir ett antal större aktörer som inte längre slåss lika hårt och inte längre är lika intresserade av att ta marknadsandelar på bekostnad av ett negativt resultat. Solpanelsindustrin är ännu inte där, vilket är bra för dem som köper solpanelerna, men dåligt för de enskilda företagen. Fördelen för industrin är att det betyder att den tvingas till att utveckla snabbare och bättre innovationer.
Statliga ingripanden komplicerar situationen
Det som komplicerar saker är att vissa regeringar, till exempel den kinesiska, har valt att stödja sina solpanelsföretag med olika typer av incitament. Kina är inte ensamma om detta, de flesta regeringar gör detta när det gäller satsningar på förnyelsebar energi, men effekten är att de företag som inte erhåller stöd eller bidrag hamnar i ett underläge. Ur ett miljöperspektiv är detta emellertid bra, det gör att industrin får större resurser att arbeta med och därför kommer att bli större än den annars skulle blivit. Det finns flera skolor kring detta, vissa anser att subventionerna och stöden skall tas bort då det skapar konkurrensfördelar för vissa företag. Andra anser däremot att subventionerna och stöden skall ökas på bekostnad av motsvarande stöd för de företag som arbetar med fossila bränslen. Förespråkarna för den senare åsikten anser att deras synpunkt skulle spara mer pengar och vara rättvisare eftersom dessa stöd funnits i decennier medan förnyelsebar energi fortfarande är en liten bransch.
Tillbaka till Kina
Den kinesiska regeringen har beslutat att återbetala hälften av den mervärdesskatt som landets solpaneltillverkare betalar under perioden oktober 2013 till och med den 31 december 2015.
De amerikanska och europeiska paneltillverkarna har anklagat kinesiska företag för att spela en stor roll i detta. De har även framfört anklagelser som att de kinesiska bolagen översvämmar marknaden och sälja panelerna under tillverkningskostnaderna, en företeelse känd som ”dumpning”.
Det har också förekommit uppgifter om att Kina ger stöd och subventioner till sina företag, vilket hjälper dessa att hålla nere kostnader och som en följd kan sälja sina solpaneler till lägre priser, vilket resulterat i tullar från länder såsom USA. Kina har förnekat anklagelserna.
Fakta är emellertid att dessa tvister och de fallande priserna på solpaneler har skadat de kinesiska solcellsföretagen, och medfört tvivel om deras och hela industrins långsiktighet. En effekt av dessa farhågor och de ökade föroreningarna i landet är att Kina försöker öka den inhemska efterfrågan på solceller, något som kommer att reta upp icke-kinesiska solcellstillverkare. Den positiva effekten är att det kommer stödja de redan relativt låga solcellspriserna och öka den kinesiska efterfrågan på solenergi vilket i sin tur gynnar miljön.
Bara att gratulera Lundin-företaget Etrion och övriga elproducenter, de tjänar bra på att solpanelerna är billiga.