1973 – den franska staten gav ut en obligation på 6,5 miljarder franc som betalade sju procents ränta. Denna obligation beskrivs av Tom Wolfe i boken Fåfängans fyrverkeri (Bonfire of Vanity) och både obligationen och räntan var indexerade mot priset på guld, vilket betyder att den som ägde detta papper hade en enorm möjlighet att dra fördel av guldprisets uppgång samtidigt som dessa kunde se sina pengar skyddade av den franska staten, det var i alla fall så som dessa marknadsfördes.

1977 – Den franska staten lät den franska valutan flyta vilket gjorde att det konstgjorda värdet som denna valuta hade rasade kraftigt vilket fick värdet på guldet att stiga kraftigt i Frankrike.

1978 – Internationella valutafonden släppte kopplingen mellan guld och den valutakorg som fanns.

1980 – Den franska staten betalade 393 franc per 1.000 francs obligationer i ränta, alltså 39 procent i stället för de 7 procent som det ursprungligen var tänkt. Orsaken är så klart att såväl dollarn som guldet stigit i förhållande till den franska valutan.

1988 – I januari detta år förföll de franska obligationerna, de så kallade Giscardlånet äntligen, vilket kostade den franska staten dyra pengar. Varje lånade 1.000 franc betalades tillbaka med ett belopp om 8.910 franc.