Centralbankers guld- och valutareserver uppfattas säkerligen av många som knastertorrt och tråkigt, samtidigt som det är ett ämne som för många andra river upp starka känslor. Vi lägger dessa åsikter åt sidan för stunden och låter Sveriges Riksbank beskriva syftet med guld- och valutareserven nedan.
Guld- och valutareserven
Guld- och valutareserven ska i första hand kunna användas till att ge likviditetsstöd till banker, till att fullgöra Sveriges del i Internationella valutafondens (IMF:s) internationella långivning och till att vid behov intervenera på valutamarknaden. Dessa åtaganden ställer stora krav på hur guld- och valutareserven förvaltas. Reserven hålls därför huvudsakligen i de valutor i vilka likviditetsstöd kan bli aktuellt och i sådana tillgångar som snabbt kan omvandlas till likvida medel.
I andra hand ska guld- och valutareserven ge Riksbanken, och i slutändan staten, god avkastning i förhållande till den risk som tas i förvaltningen av reserven.
Den 31 augusti 2013 var marknadsvärdet på guld- och valutareserven 408,8 miljarder kronor.
Guldreserven
Precis som många andra centralbanker äger Riksbanken guld. Det beror bland annat på guldets historiska koppling till sedlar och mynt. Ett mynt eller en sedel kunde under en period lösas in hos Riksbanken i utbyte mot guld.
Numera motiveras guldreserven i hög grad av att guldets värde normalt inte följer samma mönster som värdet på valutareserven. Därför blir värdet på den samlade guld- och valutareserven mer stabilt än värdet på guldreserven och valutareserven var för sig. Guldet kan bland annat användas för att finansiera likviditetsstöd eller valutainterventioner.
Riksbanken har ingått ett avtal med ett antal andra centralbanker, Central Bank Gold Agreement (CBGA), som begränsar hur mycket guld centralbankerna får sälja varje år. Bakgrunden till avtalet är att begränsa centralbankers utförsäljning av guld för att undvika oönskade effekter på guldpriset.
Den 31 augusti 2013 ägde Riksbanken 125,7 ton guld. Marknadsvärdet på guldet var vid samma tidpunkt 37,3 miljarder kronor. Guldet förvaras hos centralbankerna i Storbritannien (BoE), Kanada (BoC), USA (Fed), Schweiz (SNB) samt hos Riksbanken (RB).
Valutareserven
Valutareserven består till största delen av värdepapper utgivna i amerikanska dollar (USD) och euro (EUR). För att sprida riskerna består dock en mindre del av valutareserven av brittiska pund (GBP), australiensiska dollar (AUD) och kanadensiska dollar (CAD). Den 31 augusti 2013 var marknadsvärdet på valutareserven 371,5 miljarder kronor.
Eftersom valutareserven innehåller mycket amerikanska dollar och euro påverkas värdet av reserven i hög grad av hur dessa valutor utvecklas gentemot kronan. Riksbanken har dock även skulder i amerikanska dollar och i euro vilket minskar valutaexponeringen. För att ytterligare minska den effekt som växelkursförändringar har omvandlas en del av valutaexponeringen i amerikanska dollar till norska kronor (NOK) med hjälp av derivatinstrument.
Valutareservens eurotillgångar består huvudsakligen av tyska (DE) statsobligationer men även av obligationer från Frankrike (FR), Nederländerna (NL), Belgien (BE), Österrike (AT) och Italien (IT).
Värdet av Riksbankens tillgångar och skulder i utländsk valuta påverkas av den internationella ränteutvecklingen. Den 31 augusti 2013 var Riksbankens räntekänslighet 2,9, vilket betyder att om utländska räntor stiger med en procentenhet skulle värdet på Riksbankens nettotillgångar i utländsk valuta sjunka med 2,9 procent.
