Massiva utförsäljningar av centralbankernas innehav av guld sägs vara det enda som skulle kunna sätta stopp på prisutvecklingen på guld. Att guld anses som en tämligen efterfrågad råvara under oroliga tider har vi alla blivit varse under de senare åren. Vi har under ett par års tid vant oss vid att guldet blir dyrare och dyrare, med andra ord än mer efterfrågat.

Fler och fler bedömare anser att guldpriset kommer att passera 2.000 USD per troy ounce inom snar framtid. Det finns emellertid flera debattörer som tror att eventuella utförsäljningar från de spanska och italienska centralbankerna kan få priset på guld att falla tillbaka kraftigt. Motiveringen är att ”det är mycket guld som kan komma att säljas”, något som vi anser vara ganska felaktigt.

Om de spanska och italienska ekonomierna faller kommer det att innebära att misstron mot så kallade FIAT-valutor uppbackade av löften kommer att öka enormt. I detta fall kommer allt fler investerare att söka sig till reella investeringar. På kort sikt kan priset komma att falla ned något, men sannolikheten för att en utförsäljning av betydande mängder guld sker direkt över marknaden är att betrakta som låg. I november 2009 sålde IMF ut 250 ton guld i syfte att pressa ned priset på guld, en post som köptes av Indien. Spanien har cirka 295 ton guld, Italien 2.400 ton. Marknaden har således redan visat att den klarar av att svälja större poster guld som är ute till försäljning.

Det är vidare högst troligt att länderna i Latinamerika, Kina, Indien och Ryssland, länder som allihop har köpt betydande mängder guld under 2011 har ett fortsatt intresse för att köpa ännu mer av denna ädelmetall. Vi är av den åsikten att det kommer att vara frågan om vem som köper guldet, inte hur mycket priset faller som är den relevanta frågan vid en eventuell utförsäljning av centralbankernas innehav av guld. Vi gör bedömningen att priset på guld inte kommer att pressas ned av utförsäljningarna, inte annat än möjligen kortsiktigt, och marknaden kommer att tolka stora utförsäljningar som en misstroendeförklaring mot pappersvalutorna och PIIGS-ländernas och övriga EU:s förmåga att lösa den pågående skuldkrisen, något som i sin tur kommer att leda till att efterfrågan på guld kommer att stiga ytterligare. Betänk att de 98,8 ton guld som Mexiko köpt under 2011 och de 41,8 ton guld som Ryssland köpt är affärer som skedde innan oroligheterna kulminerade.

Vi kan även konstatera att de olika centralbankerna har sålt synnerligen litet guld under det senaste året. Under det avtal som centralbankerna har, det som kallas för CBGA3, så har de totala försäljningarna av guld under det senaste året endast uppgått till 53,3 ton, varav 52,2 ton såldes av IMF. Det är synnerligen lågt jämfört med det tak om 400 ton som centralbankerna tillåts sälja ut enligt detta avtal och endast en tredjedel av det guld som såldes under året innan. Vi är av den åsikten att centralbankerna hellre behåller sitt guld och ökar sina innehav än att behålla den utländska valutan de har sina reserver.