Analys

SEB – Jordbruksprodukter, vecka 13 2012

Publicerat

12 år sedan

den

29 mars, 2012

Majspriset har sjunkit ett par procent men för andra jordbruksprodukter har prisförändringarna den senaste veckan varit en procent som på sin höjd. Sent under onsdagen (igår) föll majspriset genom stödet på 550 cent under starkt säljtryck. Övertygelsen i rörelsen är stark och man bör akta sig för att lockas att ”fyndköpa” spannmål anser vi. Det kan mycket väl bli ett prisfall på spannmål överlag i dagarna som kommer.

Anledningen till prisfallet är tidiga rapporter om att höstvetet i USA på många håll är i ”enormt mycket bättre skick än förra året”. 75% av Oklahomas och 59% av Kansas vete är i ”good” eller ”excellent” condition.

Imorgon (fredag) kommer USDA:s prospective planting / quarterly stocks. Det blir en spännande dag för majs och sojabönor i synnerhet. Prognosintervallen är ovanligt stora, vilket tyder på stor osäkerhet i marknaden.

Odlingsväder

Southern Oscillation Index, som mäter ENSO och indikerar La Niña om SOI > +8 och El Niño om SOI < -8, har stigit 0,8 enheter till +7.1 i den senaste rapporten från Australiens meteorologiska byrå.

Vete

Novemberterminen på Matif misslyckades med att nå över 210 euro per ton. Den stödlinje som följt uppgången och nu ligger strax under priset, kan brytas under torsdagens eller fredagens handel om prisfallet fortsätter i USA. Crop condition uppskattas i USA att komma in på en högre nivå än novembers sista mätning på 52%. Från Oklahoma rapporteras t ex fenomenalt goda 75% i good / excellent condition. 9 april kommer vårens första crop condition från USDA.

Argentinas veteproduktion för 2012/13 beräknas uppgå till 12 mt. Sådd areal beräknas minska till 4 miljoner hektar, vilket är i nivå med 2009/2010 och den lägsta sedan 1977/78. Enligt USDA är det flera analytiker som räknar med en ännu större nedgång, men många producenter har inga andra alternativ och andra behöver så vete för att med pengar därifrån finansiera produktionen av sojabönor och majs. Regeringen förväntas fortsätta styra den lokala vetemarknaden och reserverar ca 7 mt för det inhemska behovet med möjlig export av överskottet. Producenterna hävdar att detta system gör det svårt att kommersialisera grödan (många har fortfarande vete kvar från tidigare säsonger) och priserna blir också lidande pga bristen på konkurrens mellan lokala kvarnar och exportörer. Det största bortfallet av areal förväntas bli i det rika majsbältet, där producenter troligen föredrar att så sojabönor som första gröda och sedan vete, istället för en dubbel skörd med vete. I centrala och södra Buenos Aires-provinsen förväntas arealen minska marginellt eftersom det där finns färre produktionsalternativ.

Den Europeiska kommissionens analysenhet MARS kom med sin rapport i början på veckan och sammanfattar där att det generellt rådde mildare väder än normalt från början av december fram till de sista dagarna i januari för större delen av Europa. Den högre än normala temperaturen för säsongen under första halvan av vintern gynnade groning och rotskottsstadiet för höstgrödor, men försenade eller hindrade vinterhärdningsprocessen vilket gjorde att dessa grödor utsattes för en högre risk för utvintring.

I västra Europa var grödorna inte alls förberedda och toleranta mot frysgrader och i vissa centrala delar av Europa samt i västra Polen och runt Svarta havet var grödorna endast någorlunda vinterhärdiga. Som en följd av det varma vädret, så var snötäcket obefintligt eller alldeles för tunt i Västeuropa och Polen och även runt Svarta havet samt i ytterligare några regioner i Ukraina när köldknäppen slog till i slutet på januari och temperaturerna sjönk drastiskt, framförallt i centrala och östra Europa. Det tunna snötäcket i t.ex Polen, Tjeckien och runt Svarta havet var inte tillräckligt för att skydda grödorna effektivt under de första dagarna då kylan slog till.

Temperaturen nådde ner till -20 grader i stora områden mellan östra Tyskland och Bulgarien, och längs Polens östra gräns, Slovakien och Rumänien sjönk temperaturen till och med under -25 grader. I början på februari förbättrades dock situationen då snöfall drog in över Ungern, Rumänien, Bulgarien och Balkanhalvön. Några mindre snöfall underlättade också situationen i västra Europa.

Sedan förra månadens rapport har dock ingen ytterligare relevant utvintring konstaterats. Den köldperiod som har orsakat störst skador inträffade under de sista dagarna i januari och i den första halvan av februari. MARS modellsimuleringar indikerar sannolik utvintring i östra Frankrike, Beneluxländerna, Tyskland, Polen, Tjeckien, vissa delar av Rumänien och även i Ukraina (främst runt Krim halvön). Antalet dagar med kritiska temperaturer uppgick till mellan 4 och 9 i dessa områden där betydande bortfall är sannolikt och som nu också bekräftats i bred utsträckning till följd av en ogynnsam utveckling av grödorna som har observerats.

Den låga temperaturen i februari har också lett till en fördröjd fenologisk utveckling i Medelhavsregionen. De milda temperaturer som nu råder i västra och östra Europa är dock gynnsamma för vårbruk och ger lantbrukare möjlighet att besluta om skadade höstgrödor istället ska ersättas med vårgrödor.

Delar av Europa har upplevt bristfällig eller helt utebliven nederbörd, även om den ackumulerade nederbörden översteg genomsnittet i Norge, Finland, Vitryssland, västra Ryssland, Georgien, Grekland, Turkiet, södra Italien och Tunisien i första halvan av mars. Allvarlig brist på regn har sedan december observerats i Spanien, Portugal och Marocko. Vinternederbörden som har registrerats för södra Frankrike, norra Italien och vissa områden i England, Österrike, Slovenien och Ungern samt i södra och östra delarna av europeiska Ryssland ligger under genomsnittet.

Framförallt Spanien och Portugal står inför svåra problem med vattenförsörjningen. Nederbörden över den iberiska halvön uppmättes till 10 mm i mars och torkan fortsätter. Det ackumulerade genomsnittliga underskottet av nederbörd för länderna sedan den 1 oktober visar på 300 mm för Portugal och 155 mm för Spanien och närmar sig därmed de mest extrema åren. Analysen av de mest likartade åren tyder på att denna situation är exceptionell. Vattenunderskottet drabbar merparten av Portugal och regionerna Andalusien, Extremadura och Castilla Y León i Spanien. De milda vintertemperaturerna mildrade dock den aktuella situationen för grödorna något men den låga nivån av vattenreservoarer och tunt snötäcke i bergen förväntas leda till brist på bevattnings möjligheter framöver.

Även om det finns synliga tecken på vattenbrist i södra Frankrike, centrala och norra delen av Italien samt vissa områden i England, Österrike, Slovenien och Ungern, verkar denna situation mindre allvarlig jämfört med den iberiska, men nederbörd är nu mycket önskvärd för dessa regioner.

Eftersom det fortfarande är tidigt på säsongen så baseras MARS prognoser på trender och medelvärden förutom prognoserna för durumvete i Spanien, Portugal och Italien där grödorna är nära blomning. Till följd av torkan i de viktigaste durumveteproducerande regionerna i Spanien, så ligger prognoserna klart under genomsnittet eftersom det inte är möjligt att uppnå full avkastningspotential även om den återstående växtsäsongen blir god.

I bilden nedan visar den röda tonen de synliga jordbruksområdena med en dålig alt försenad start på säsongen, det motsatta gäller för de gröna områdena. På den iberiska halvön syns en ökad negativ säsong med en trend norr – söder. I de norra jordbruksområdena är växtperioden i ett mycket tidigt skede och lider därför inte av den torra vinterperioden medan grödorna i de södra områdena lider av långvarig brist på regn. Situationen har försämrats sedan början av februari och drabbar durumvetets utveckling framförallt i Portugal.

Södra Italien har haft kallare och blötare väderförhållanden än vanligt och utvecklingen av durumvete och starten på säsongen för andra höstgrödor har försenats. Storbritannien och västra Frankrike har gynnats av de milda vintertemperaturerna med en bra start på säsongen för höstgrödorna. I östra Frankrike och västra Tyskland avtog grödornas utveckling efter köldknäppen i februari och orsakade, framförallt i Frankrike, utvintring.

De viktigaste durumveteproducerande regionerna i Tyskland visar dock på en återväxt trots temperaturerna i februari. Olika förhållanden råder bland regionerna på gränsen mellan Tyskland och Polen där vintergrödorna visade en positiv utveckling innan vintervilan, men som nu uppvisar en fördröjning i utvecklingen. I Östeuropa fick grödorna en dålig start på säsongen på grund av den torra hösten och därefter den kraftiga vinterkylan. I Grekland är durumvetets och höstgrödornas utveckling starkt försenad på grund av de ovanligt låga temperaturerna i januari och februari. I Turkiet, Ukraina och Ryssland finns fortfarande ett ihållande snötäcke.

MARS estimerar EU27´s avkastning för den totala veteproduktionen för 2012 till 5.41 t/ha, en liten uppgång jämfört med förra året (5.36 t/ha). Avkastningen för ”mjukt” vete estimeras till 5.67 t/ ha (tidigare 5.58 t/ha) och durumvete estimeras till 3.16 t/ha (tidigare 3.41 t/ha).

Trots i stort sett idealiska förhållanden för sådd av 2012/13 års grödor i Australien, så förväntas arealen för vete och korn att minska jämfört med förra året då lantbrukare istället väljer att producera canola utifrån mer lönsamma priser.

Den totala arealen för sådd av vete för 2012/13 (säsongen börjar oktober 2012) beräknas uppgå till 13.5 miljoner hektar, vilket skulle vara en betydande minskning jämfört med föregående års rekord areal på 14.1 miljoner hektar, men fortfarande i linje med det tio-åriga genomsnittet på 13.21 miljoner hektar (enligt historisk data från ABARES).

Rekordsådden av vete under 2011/12, vilket följde en nästan lika hög sådd året innan, sätter press på vissa lantbrukares växtföljd och därmed gå från veteproduktion till grödor som raps och baljväxter. En kraftig nedgång i de inhemska vetepriserna, jämfört med de mer lönsamma priserna på canola, förväntas också bidra till ökad areal för canola på bekostnad av vete och korn.

Sådden börjar vanligtvis i mitten till slutet av april och fortsätter fram till juni, men de kraftiga regn (och översvämningar) som östra Australien har fått tagit del av kommer sannolikt att möjliggöra en tidigare start där.

Australiens veteproduktion för 2012/13 beräknas uppgå till 27 mt enligt USDA (vilket är något högre än ABARES estimat på 26 mt i början på månaden), en nedgång med ca 6.5% jämfört med rekordproduktionen på 28.9 mt under 2011/12 men fortfarande över genomsnittet.

Estimatet för landets totala veteexport för 2012/13 ligger på 19.5 mt, vilket är en minskning från den reviderade uppskattningen på 20.5 mt från föregående år som anses vara ett historiskt rekord. Nedgång i produktionen och sämre utsikter, delvis driven av en stark australiensisk dollar, förväntas bidra till den minskade exporten.

Nedan ser vi terminskurvorna för Chicagovete och Matif-vete. Notera att marknaden på Matif är kraftigt utökad i löptid, vilket gör det möjligt att tillämpa den effektiva ”trappstegsmetoden” för att prissäkra variation i priser över flera år.

Vi ser prisfall för alla löptider på Chicagobörsen och även samma sak på Matif (augusti 2012 ska man inte titta på, den är för illikvid).

Vi fortsätter att ha en negativ vy på i synnerhet Matifs terminspriser och då särskilt de med kort löptid, de med leverans det närmaste året.

Maltkorn

Novemberkontraktet på maltkorn ligger fortfarande under glidande medelvärden och det brukar tolkas negativt.

Argentinas kornproduktion för 2012/13 förväntas uppgå till 5.4 mt. Producenter ser korn som ett väldigt bra alternativ till vete eftersom regeringen inte lägger sig i handeln med korn. Sådd areal förväntas uppgå till 1.5 miljoner hektar, en ökning med 50 procent, och den högsta nivån de senaste 50 åren. Producenter har haft 2 år på raken med goda kornskördar, höga priser och utan restriktioner i försäljningen. Med förväntade priser och genomsnittlig avkastning, förväntas därför intäkterna att bli högre än för vete. Olika faktorer, bland annat en stark global efterfrågan, en ny marknad i Kina och flertalet stora handelshus som är verksamma på marknaden uppmuntrar lantbrukare att öka arealen.

Korn ger dessutom lantbrukarna en stor fördel eftersom de kan så en andra skörd (vanligtvis sojabönor) två veckor tidigare än om den första grödan är vete. De områden där produktionen förväntas öka är i huvudsak i södra Santa Fe och norr om Buenos Aires. Det råder dock vissa tvivel om att det finns tillräckligt med frön för en sådan stor expansion, men det sägs att lantbrukarna behållit tillräcklig med frön från tidigare säsong.

I Australien förväntas arealen för korn att uppgå till 3.8 miljoner hektar för 2012/13 vilket är en minskning från den estimerade nivån för förra året. Låga priser på foderspannmål och ökad konkurrens från canola ses som bidragande orsaker. Prognosen skulle också anses vara under genomsnittet enligt historisk data från ABARES.

En förväntad avkastning på 2.1 t/ha för 2012/13 är dock den högsta prognostiserade avkastningen på över ett decennium. Produktionen förväntas uppgå till 8.0 mt vilket är en nedgång från estimatet på 8.5 mt för föregående år och med en export prognos på 3.75 mt vilket är något under det reviderade estimatet på 4.0 mt för 2011/12.

Lägre produktion och en historiskt hög Australiensisk dollar är faktorer som påverkar. MARS estimerar EU27´s avkastning för den totala korn produktionen för 2012 till 4.41 t/ha, en liten uppgång jämfört med förra året (4.30 t/ha). Avkastningen för vårkorn estimeras till 3.88 t/ ha (tidigare 3.81 t/ha) och höstkorn estimeras till 5.24 t/ha (tidigare 5.06 t/ha).

Potatis

Priset på industripotatis för leverans nästa år tog en paus efter förrförra veckans kraftiga prisuppgång. Priset har 15 euro som fixpunkt för den aktuella handeln.

Majs

Majspriset föll igår kväll genom stödet på 550 cent / bushel. Säljsignalen går inte att missa. Priset bör rimligen kunna gå ner till 500 cent nu på kort tid. På fredag publicerar USDA statistik på lager och förväntad areal i år. En survey gjord av AgView där lantbrukare tillfrågats om sina lager, inplicerar lager på 1.8 mbu (mot 3.8 mbu förra året). Denna information kom tidigare i veckan. Marknaden har alltså svalt detta och ändå gått ner.

Marknadens nyfunna momentum – nedåt – indikerar ett starkt och övertygat säljtryck. Detta är antagligen det ”utbrott” från konsolideringsfasen som marknaden väntat på.

Sojabönor

Efter förra veckans veckobrev gick sojabönspriset först upp, men började veckan med att stå till och föll så under onsdagen, tillsammans med andra jordbruksprodukter. Sojamjölet står dock fortfarande på plus sedan förra veckan.

Raps

MARS estimerar EU27´s avkastning i rapsproduktionen för 2012 till 3.02 t/ha, en uppgång jämfört med förra årets 2.88 t/ha.

Nedan ser vi kursdiagrammet för novemberkontraktet.

440 euro utgör nu, när den nivån är bruten, ett tekniskt stöd. Vi fortsätter därför att ha en neutral vy, om inte 440-nivån bryts igen.

Gris

Majkontraktet står faktiskt på exakt samma pris som det gjorde för en vecka sedan. Däremellan har det däremot rört sig både över och under den nivån. Priset föll under gårdagen (onsdagen) ganska kraftigt men stängde över dagens lägsta notering. Förmodligen är inte fallrisken så stor i dagsläget. Stöd finns redan på 92 cent per pund. På lite längre sikt, i synnerhet om majspriset faller, ”borde” grispriset följa efter.

[box]SEB Veckobrev Jordbruksprodukter är producerat av SEB Merchant Banking och publiceras i samarbete och med tillstånd på Råvarumarknaden.se[/box]

Disclaimer

The information in this document has been compiled by SEB Merchant Banking, a division within Skandinaviska Enskilda Banken AB (publ) (“SEB”).

Opinions contained in this report represent the bank’s present opinion only and are subject to change without notice. All information contained in this report has been compiled in good faith from sources believed to be reliable. However, no representation or warranty, expressed or implied, is made with respect to the completeness or accuracy of its contents and the information is not to be relied upon as authoritative. Anyone considering taking actions based upon the content of this document is urged to base his or her investment decisions upon such investigations as he or she deems necessary. This document is being provided as information only, and no specific actions are being solicited as a result of it; to the extent permitted by law, no liability whatsoever is accepted for any direct or consequential loss arising from use of this document or its contents.

About SEB

SEB is a public company incorporated in Stockholm, Sweden, with limited liability. It is a participant at major Nordic and other European Regulated Markets and Multilateral Trading Facilities (as well as some non-European equivalent markets) for trading in financial instruments, such as markets operated by NASDAQ OMX, NYSE Euronext, London Stock Exchange, Deutsche Börse, Swiss Exchanges, Turquoise and Chi-X. SEB is authorized and regulated by Finansinspektionen in Sweden; it is authorized and subject to limited regulation by the Financial Services Authority for the conduct of designated investment business in the UK, and is subject to the provisions of relevant regulators in all other jurisdictions where SEB conducts operations. SEB Merchant Banking. All rights reserved.

Relaterade ämnen:seb analys

Nästa

SHB Trading Case Råvaror 29 mars 2012

Missa inte

Platina rekylerar upp efter nedgången i mars

Fortsätt läsa

Annons

Klicka för att kommentera

Skriv ett svar
Avbryt svar

Analys

SEB Metals price forecast update

Publicerat

13 timmar sedan

den

30 november, 2023

Redaktionen

Softer economic growth in 2024 calls for somewhat softer metals prices in 2024. Industrial metals prices as well as other commodity prices exploded during Covid-19 as governments around the world unleashed stimuli in the magnitude of 10x of what was done during the global financial crisis in 2008/09. Consumers shifting spending from services to consumer goods added to the boom. Bloomberg’s industrial metals price index was up 91% in March 2022 versus January 2020 because of this. Global manufacturing PMI peaked in May 2021 and has been fading since and below the 50-line from September 2022 with latest reading at 48.8. Industrial metals prices have faded since their peak in March 2022 but are still 30% higher than they were in January 2020. Even zinc, the worst performing metal, is still 9% above where it was in January 2020. As such one could possibly argue that industrial metals have not yet fully faded from their Covid-19 stimulus boom. One possible explanation could be inflation where US inflation is up 19% over the period. But this still leaves industrial metals up 11% in real terms. Another possible explanation is the big jump in energy prices over the period. While coal and gas prices have fallen back a lot, they are still quite high. The coal price in western Europe is 110% above where it was at the start 2020 and 50% above its 2010-2019 average. Most industrial metals are highly energy intensive to produce with digging and crushing of rocks, smelting, and refining of ore. The current aluminium price of USD 2215/ton is for example well aligned with coal prices. In addition to this there has also been significant closures of zinc and aluminium smelting capacity in Europe which probably have supported prices for these metals.

Global economic growth is forecasted to slow from 3.5% in 2022, to 3.0% in 2023 and then again to 2.9% in 2024 as the big jump in interest rates induce economic pain with a lag. Aligned with this we expect lower industrial metals prices in 2024 than in 2023 though only marginally lower for most of the metals. But the field of metals is wide, and the price action is thus adverse. Copper is likely the metal with the most strained supply and with huge needs in the global energy transition.

Aluminium: Prices will likely be depressed versus marginal costs in 2024. Aluminium from Russia is flowing unhindered to the market. Most is going to China for reprocessing and potentially re-exported while some is going to Turkey and Italy. It is all flowing into the global pool of aluminium and as such impacting the global market balance. The LME 3mth aluminium price is currently well aligned with coal prices and both have traded mostly sideways since June this year. Aluminium premiums in the EU have however fallen 30-40% since mid-June in a sign of weakness there. The global market will likely run a surplus in 2024 with depressed prices versus the marginal cost of production.

Copper: Softer fundamentals in 2024 but with accelerating tightness on the horizon. Copper is currently trading at USD 8470/ton and close to 37% above its early Jan 2020 level. The market is expected to run a slight surplus in 2024 followed by accelerating tightness the following years. Downside price risk for 2024 is thus warranted along with softer global growth. The power of Unions is however getting stronger in Latin America with demands for higher salaries. Strikes have broken out in Peru with production at the Las Bambas copper mine at only 20%. Further strikes and disruptions could quickly put the market into deficit also in 2024.

Nickel: Indonesia pursuing market share over price pushing the price down the cost curve. Indonesia’s nickel production is growing rapidly. Its production reached 1.6 million ton in 2022 (+54% YoY) and accounted for close to 50% of total global supply in 2022. Its share looks set to reach 70% by 2030. Lower prices will stimulate demand and will also force higher cost producers to shut down thus making room for the wave of new supply from Indonesia. Prices will be sluggis the nearest years as Indonesia aims for market share over price.

Zinc: Price has stabilized around USD 2500/t. Weakness in global construction will drive prices lower at times in 2024. The 3mth LME zinc price has fallen from a peak of USD 4499/ton in April 2022 to only USD 2248/ton in May 2023. Since then, it has recovered steadily to USD 2500/ton. Demand could struggle in 2024 as construction globally will likely struggle with high interest rates. But mine closures is a natural counter effect of low prices and will put a floor under prices.

Price outlook

Bjarne Schieldrop
Cheif Commodities Analyst
SEB Commodity Research

Fortsätt läsa

Analys

Now it’s up to OPEC+

Publicerat

2 veckor sedan

den

20 november, 2023

Redaktionen

All eyes are now back at OPEC+ after the recent fall in oil prices along with weakening crude curve structures and weakening economic statistics. OPEC+ will have to step up the game and give solid guidance of what it intends to do in 2024. If Saudi Arabia is to carry the burden alone (with only a little help from Russia) it will likely need to keep its production at around 9.0 m b/d on average for 2024 and drop it down towards 8.5 m b/d in Q1-24. This may be too much to ask from Saudi Arabia and it may demand some of the other OPEC members to step up and join in on the task to regulate the market in 2024. More specifically this means Iraq, Kuwait and UAE. The oil market will likely be quite nervous until a firm message from Saudi/Russia/OPEC+ is delivered to the market some time in December.

Bjarne Schieldrop, Chief analyst commodities at SEB — Bjarne Schieldrop, Chief analyst commodities, SEB

Saudi Arabia may get some help from President Joe Biden though as his energy secretary adviser, Amos Hochstein, has stated that the US will enforce sanctions on Iran on more than 1 m b/d.

Brent crude fell 4.6% ydy to USD 77.4/b and over the last three trading sessions it has lost USD 5.1/b. This morning it is trading only marginally higher at USD 77.6/b which is no vote of confidence. A good dose of rebound this morning would have been a signal that the sell-off yesterday possibly was exaggerated and solely driven by investors with long positions flocking to the exit. So there’s likely more downside to come.

In general there is a quite good relationship between net long speculative positions in Brent crude and WTI versus the global manufacturing cycle. Oil investors overall typically have an aversion of holding long positions in oil when the global economy is slowing down. As of yet there are few signs that the global economic cycle is about to turn. Rather the opposite seems to be the case. Global manufacturing fell in October and yesterday we saw US industrial production fall 0.6% MoM while continued jobless claims rose more than expected and to the highest level in two years. This matches well with the logic that the strong rise in interest rates since March 2022 is inflicting pain on the economy with more pain ahead as the effect comes with a lag.

Most estimates are that the global oil market is running a solid deficit in Q4-23. The IEA has an implied deficit in the global oil market of 1 m b/d in Q4-23 if we assume that OPEC will produce 28 m b/d vs. a call-on-OPEC at 29 m b/d. But prices in the oil market is telling a different story with weakening crude curves, weakening refining margins and a sharp sell-off in oil prices.

For 2024 the general forecasts are that global economic growth will slow, global oil demand growth will slow and also that the need for oil from OPEC will fall from 28.7 m b/d to 28.4 m b/d (IEA). This is a bearish environment for oil. The average Brent crude oil price so far this year is about USD 83/b. It should essentially be expected to deliver lower in 2024 with the negatives mentioned above.

Two things however will likely counter this and they are interconnected. US shale oil activity has been slowing with falling drilling rig count since early December 2022 and that has been happening at an average WTI price of USD 78/b. The result is that total US liquids production is set to grow by only 0.3 m b/d YoY in Q4-24. This allows OPEC+ to support the oil price at USD 80-90/b through 2024 without fear of loosing a significant market share to US oil production. Thus slowing US liquids production and active price management by OPEC+ goes hand in hand. As such we do expect OPEC+ to step up to the task.

So far it has predominantly been Saudi Arabia with a little help from Russia which together proactively have managed the oil market and the oil price through significant cuts. Saudi Arabia produced 10.5 m b/d in April but then cut production rapidly to only 9.0 m b/d which is what it still produces. Its normal production is about 10 m b/d.

What has made the situation more difficult for Saudi Arabia is the combination of solid growth in non-OPEC supply in 2023 (+2.1 m b/d YoY; IEA) but also a substantial revival in production by Venezuela and Iran. The two produced 660 k b/d more in October than they on average did in 2022. So the need for oil from Saudi Arabia is squeezed from both sides.

All eyes are now back at OPEC+ after the recent fall in oil prices along with weakening crude curve structures and weakening economic statistics.

OPEC+ will have to step up the game and give solid guidance of what it intends to do in 2024. If Saudi Arabia is to carry the burden alone (with only a little help from Russia) then it will likely need to keep its production at around 9.0 m b/d on average for 2024 and drop it down towards 8.5 m b/d in Q1-24. This may be too much to ask from Saudi Arabia and it may demand some of the other OPEC members to step up and join in on the task to regulate the market in 2024. More specifically this means Iraq, Kuwait and UAE.

The oil market will likely be quite nervous until a firm message from Saudi/Russia/OPEC+ is delivered to the market some time in December.

Saudi Arabia may get some help from President Joe Biden though as his energy secretary adviser, Amos Hochstein, has stated that the US will enforce sanctions on Iran on more than 1 m b/d.

Fortsätt läsa

Analys

More from Venezuela and Iran means smaller pie for Saudi

Publicerat

1 månad sedan

den

24 oktober, 2023

Redaktionen

Production in Venezuela and Iran is on the rise and is set to rise further in the coming months and in 2024. Combined their production could grow by 0.8 m b/d YoY to 2024 (average year to average year). The IEA projected in its latest OMR (Oct-2023) that call-on-OPEC will fall to 28.3 m b/d in 2024, a decline of 0.5 m b/d. This combination would drive implied call-on-Saudi from 10.4 m b/d in 2023 to only 9.1 m b/d in 2024 and as low as 8.6 m b/d in Q1-24 if Saudi Arabia has to do all the heavy lifting alone. Wider core OPEC cooperation may be required.

The IEA is out in the news today projecting peak oil demand this decade with global demand standing at no more than 102 m b/d towards the end of this decade. If so it would imply a call-on-Non-OPEC of only 66.4 m b/d in 2028 assuming that OPEC in general will demand a market share of 30 m b/d + NGL of 5.6 m b/d. The IEA (Oct-23) projects non-OPEC production to average 68.8 m b/d in 2024. That’s already 2.4 m b/d more than what would be sustainable over time if global oil demand is set to peak later this decade. Oil producers in general cannot have a production growth strategy in a peak oil demand world.

The US has decided to lift sanctions towards Venezuela for six months (18 April) as a measure to tempt it to move towards more democratic processes. And if it does, then the lifting of sanctions could continue after the 6 months. A primary opposition election took place this weekend with lawmaker Maria Corina Machado currently holding 93% of the vote count. Venezuela will next year hold a presidential election but fair play seems unlikely with Maduro in charge. The lifting of sanctions allows Venezuela’s PdV to resume exports to all destinations. Bans on new, foreign investments in the oil and gas sector are also lifted though Russian entities and JV’s are still barred.

Venezuela produced 0.8 m b/d in September and indicates that it can lift production by 0.2 m b/d by year and with more rigs and wells by 0.5 m b/d to 1.3 m b/d in the medium term.

Oil production in Iran has been on a steady rise since its low-point of 2.0 m b/d in 2020. Last year it produced 2.5 m b/d. In September it produced 3.1 m b/d, but Iran’s oil minister says production now is at 3.3 m b/d. Iran’s rising production and exports is not about the US being more lenient in its enforcement of sanctions towards Iran. It is more about Iran finding better ways to circumvent them but even more importantly that China is importing more and more oil from Iran.

Production by Iran and Venezuela is recovering. YoY production from the two could rise by close to 0.8 m b/d in 2024. This will lead to a decline in call-on-Saudi oil.

Oil production by Iran and Venezuela — Source: SEB graph and asessments, Blbrg data and news

The IEA estimated in its latest OMR report that call-on-OPEC will fall from 28.8 m b/d in 2023 to 28.3 m b/d in 2024. If all OPEC members except Saudi Arabia produces the same amount in 2024 as in 2023, then the need for Saudi Arabia’s oil (call-on-Saudi) will fall from a healthy 10.4 m b/d in 2023 to a still acceptable 9.9 m b/d in 2024. Its normal production is roughly 10 m b/d.

If however production by Iran and Venezuela rise by a combined 0.5 m b/d YoY in 2024, then call-on-Saudi will fall to 9.4 m b/d which is not so good but still manageable. But if Iran’s oil minister is correct when he says that its current production now is at 3.3 m b/d, then it is not far fetched to assume that Iran’s oil production may average maybe 3.4-3.5 m b/d in 2024. That would yield a YoY rise of 0.6 m b/d just for Iran. If we also assume that Venezuela manages to lift its production from 0.8 m b/d this year to 1.0 m b/d in 2024, then the combined growth from the two is closer to 0.8 m b/d. That would push call-on-Saudi down to only 9.1 m b/d which is not good at all. It would require Saudi Arabia to produce at its current production of 9.0 m b/d all through 2024.

The IEA further estimates that call-on-OPEC will average 27.7 m b/d in Q1-24. If we assume Iran @ 3.4 m b/d and Venezuela @ 1.0 m b/d then call-on-Saudi in Q1-24 will only be 8.6 m b/d. I.e. Saudi Arabia will have to cut production further to 8.6 m b/d in Q1-24. At that point Saudi Arabia will likely need or like other core OPEC members like Iraq, Kuwait and UAE as well as Russia to join in.

Implied call-on-Saudi. Call-on-OPEC is set to decline from 28.8 m b/d to 28.3 m b/d to 2024. If all OPEC members produced the same in 2024 as in 2023 then call-on-Saudi would fall by 0.5 m b/d to 9.9 m b/d. But if Venezuela and Iran increases their combined production by 0.8 m b/d YoY in 2024 then call-on-Saudi falls to 9.1 m b/d.

If we look a little broader on this topic and also include Libya, Nigeria and Angola we see that this group of OPEC members produced 11.4 m b/d in 2010, 10.1 m b/d in 2017 and only 5.1 m b/d at the low-point in August 2020. The decline by these OPEC members has of course the other OPEC and OPEC+ members to stem the rising flood of US shale oil production. The production from this unfortunate group of OPEC-laggards is however now on the rise reaching 7.5 m b/d in September. With more from Iran and Venezuela it could rise to 8.0 m b/d in 2024. Production from Nigeria and Angola though still looks to be in gradual decline while Libya looks more sideways. So for the time being it is all about the revival of Iran and Venezuela.

The unfortunate OPEC-laggards had a production of 11.4 m b/d in 2010. But production then fell to only 5.1 m b/d in August 2020. It helped the rest of OPEC’s members to manage the huge increase in US shale oil production. Production from these countries are now on the rebound. Though Nigeria and Angola still seems to be in gradual decline.

Oil production of some OPEC countries — Source: SEB graph, Blbrg data

What everyone needs to be attentive to is that call-on-OPEC and even more importantly call-on-Saudi can only erode to a limit before Saudi/OPEC/Russia will have to take action. Especially if the forecast for needed oil from OPEC/Saudi for the nearest 2-3 years is in significant decline. Then they will have to take action in the sense that they stop defending the price and allows the price to fall sharply along with higher production. And yet again it is US shale oil producers who will have to take the brunt of the pain. They are the only oil producers in the world who can naturally and significantly reduce their production rather quickly. I.e. the US shale oil players will have to be punished into obedience, if possible, yet one more time.

We don’t think that it is any immediate risk for this to happen as US shale oil activity is slowing while global oil demand has rebounded following Covid-lockdowns. But one needs to keep a watch on projections for call-on-OPEC and call-on-Saudi stretching 1-2-3 years forward on a continuous basis.

In its medium term oil market outlook, Oil2023, the IEA projected a fairly healthy development for call-on-OPEC to 2028. First bottoming out at 29.4 m b/d in 2024 before rising gradually to 30.6 m b/d in 2028. The basis for this was a slowing though steady rise in global oil demand to 105.7 m b/d in 2028 together with stagnant non-OPEC production due to muted capex spending over the past decade. But this projection has already been significantly dented and reduced in IEA’s latest OMR from October where call-on-OPEC for 2024 is projected at only 28.3 m b/d.

In a statement today the IEA projects that global oil demand will peak this decade and consume no more than 102 m b/d in the late 2020ies due to (in large part) rapid growth in EV sales. This would imply a call-on-OPEC of only 26.9 m b/d in 2028. It is not a viable path for OPEC to produce only 26.9 m b/d in 2028. Especially if production by Iran and Venezuela is set to revive. I.e. OPEC’s pie is shrinking while at the same time Iran and Venezuela is producing more. In this outlook something will have to give and it is not OPEC.

One should here turn this on its head and assume that OPEC will produce 30 m b/d in 2028. Add OPEC NGLs of 5.6 m b/d and we get 35.6 m b/d. If global oil demand in 2028 stands at only 102 m b/d then call-on-Non-OPEC equates to 66.4 m b/d. That is 3.1 m b/d less than IEA’s non-OPEC production projection for 2028 of 69.5 m b/d but also higher than non-OPEC production projection of 68.8 m b/d (IEA, Oct-23) is already 2.4 m b/d too high versus what is a sustainable level.

What this of course naturally means is that oil producers in general cannot have production growth as a strategy in a peak-oil-demand-world with non-OPEC in 2024 already at 2.4 m b/d above its sustainable level.

The US is set to growth its hydrocarbon liquids by 0.5 m b/d YoY in 2024. But in a zero oil demand growth world that is way, way too much.