Följ oss

Nyheter

Elmarknaden – Hur stora är profil- och volymriskerna?

Publicerat

den

Prisrisker på elmarknaden

Inledning och beskrivning av profilrisk och volymrisk

Modity Energy TradingModity har i detta månadsbrev valt att titta närmare på två risker som direkt eller indirekt påverkar elförbrukarens och elleverantörens kostnader. Vi börjar med att förklara grunderna i riskerna. Därefter analyserar vi utfall både före och efter Sveriges elområdesindelning, samt vad som påverkar utfallet. Avslutningsvis tittar vi på hur riskerna kan värderas inför framtiden och vilka pågående strukturförändringar som förväntas påverka riskerna.

Studie av historiska utfall är en vedertagen metod för att uppskatta framtida risk. Den svenska kraftbalansen har förändrats avsevärt de senaste åren, med minskad produktionseffekt i SE4 (stängningen av Barsebäck) samt av införandet av elområden. Vår analys ligger därför relativt nära i tiden och utgår ifrån januari 2009 fram till idag.

När uppstår riskerna?

Profil- och volymrisk övertas ibland av elleverantören, vilket är vanligast för mindre schablonmätta anläggningar med fastprisavtal, eller så står förbrukaren själv för dessa. Det sistnämnda fallet är vanligast för större timmätta anläggningar.

Profilrisken är den del av den fysiska kostnaden som i stort sett inte går att prissäkra med finansiella kontrakt. De finansiella kontrakten avräknas vanligen mot ett dygnsutfall med en helt rak förbrukningsprofil, medan den fysiska förbrukningen över dygnets timmar varierar (det finns vissa undantag såsom industrier med en nästan helt rak profil). Kostnaden ökar om man förbrukar extra mycket volym de timmar elen har höga spotpriser. Elleverantören tar betalt för denna prisskillnad genom ett uppskattat riskpåslag.

Volymrisk uppstår när förbrukningen är större eller mindre än prissäkrad volym för kunder som har fastprisavtal. Vid underuttag är det oftast varmare väder och därmed vanligen lägre priser. Det innebär att man har köpt in elen till ett högre pris som man sedan måste sälja tillbaka till ett lägre spotpris på marknaden. Vid överuttag är det oftast det motsatta förhållandet, kallt väder och höga spotpriser. Man måste då köpa in mer volym till ett högre pris än det säkrade priset. Elleverantören tar betalt för denna risk genom ett uppskattat riskpåslag. Volymrisken är starkt korrelerat till temperaturen och temperaturstyrd förbrukning, men även andra prisstyrande faktorer såsom priset på CO2 och konjunktursvängningar kan påverka kostnaden. Volymriskens temperaturkorrelation kan variera över tiden beroende på hur stor inverkan övriga faktorer har på elpriset.

Före Sveriges elområdesindelning

Vintern 2009–2010 var det rekordkallt väder i stora delar av Europa. Kylan orsakades av ett omfattande ostligt högtryck med centrum över inre Sibirien som med kraftiga ostvindar blåste västerut och parkerade över norra kontinenten i hela tre månader. I Sverige var medeltemperaturen -7°C. Vi får gå tillbaka till 80-talet för att hitta motsvarande kyla då vi hade flera vintrar som var ännu kallare.

Profilkostnaden skenade från december 2009 till februari 2010 (se graf 1). Denna vinter är ett bra exempel på att det ofta är få enskilda timmar med extremt höga spotpriser som gör att hela månadens profilkostnad blir hög. Priseffekten av att enskilda timmar är extremt dyra förstärks av att förbrukningen dessutom är extra hög just dessa timmar. Volymriskkostnaden skenar vanligen också vintermånader med onormalt låga tempereraturer och hög förbrukning. Denna vinter fick elleverantörerna köpa till extra kraft till ett spotpris långt över de fastprisnivåer man sålt elen för.

Graf 1

Elmarknad - Historiska profilkostnader för elområde SE3 och SE4

Den 17 december 2009 (se graf 2) hade vi det högsta elpriset sedan avregleringen 1996. Två enstaka timmar kostade 14570kr/MWh. Dessa enstaka timmar bidrog till att dra upp profilkostnaden för december månad till ca 30-32kr/MWh i både SE3 och SE4. Elanvändningen i Sverige var den 17 december relativt hög på grund av kallt väder men inte extremt hög. Förklaringen till det höga priset låg i att fyra av de svenska kärnkraftverken var på revision och ett på provdrift. Totala effektutnyttjandet var knappt 50 % av den maximala effekten, samtidigt som vi hade ett hydrologiskt underskott på 5 TWh inför ingången till vintern.

Den 7:e och 8:e januari 2010 hade vi flera timmar med mycket höga spotpriser (se graf 2), som högst 10210kr/MWh. Toppförbrukningen på 26912MW var mellan kl. 17-18 fredagen den 8:e januari. Historiskt rekord för en enskild timma i Sverige är 27000 MW. Kärnkraftseffekten förbättrades något mot slutet av den 8:e. Profilkostnaden i januari 2010 blev 26kr/MWh i SE4 och 30kr/MWh i SE3.

Graf 2

Elmarknad - Spotpris per timme för elområde SE3 och SE4

Den 22:a februari 2010 var vädret 10 grader kallare än normalt i hela Norden och kärnkraften levererade 60 % av maximal kapacitet. Dygnets raka spotmedelpris var över 7200kr/MWh och timmarna mellan kl. 08 till 11 kostade alla 13756kr/MWh (se graf 3). Februari 2010 i SE3 är därför med sina 59kr/MWh den månad som haft den högsta profilkostnaden. Motsvarande utfall i SE4 var 30kr/MWh.

Graf 3

Elmarknad - Spotpris per timme och dag i februari 2012

Profilkostnaderna vintern 2009/2010 blev en mycket tung post för många större elförbrukare och elleverantörer. Detta gäller även kostnaden för volymrisken. Ett enkelt exempel illustrerar kostnaden för volymrisken i februari 2010. Nordpools raka månadsmedel var 932kr/MWh. Om förbrukaren hade låst sitt elpris till 500kr/MWh, så fick en överförbrukning vid kallt väder om 35 % mot prognos köpas till för ett pris som är (932-500) 432kr högre. För varje förbrukad MWh blev kostnaden för den elleverantör som bar hela volymrisken därmed 151kr/MWh.

Efter Sveriges elområdesindelning

Förväntningarna inför Sveriges prisområdesindelning den 1:e november 2011 var att profilkostnaderna skulle skena i SE4 jämfört med övriga prisområden. Anledningen är ett kraftigt underskott av elproduktion (max 2600MW) i SE4 i förhållande till förbrukningen (max 5200MW), kombinerat med en begränsad överföringskapacitet (5300MW) från våra snittområden med vattenkraft och kärnkraft. Första månaden fick inget riktigt högt utfall (se graf 1), profilkostnaden blev 10kr/MWh högre i SE4 än SE3 vilket berodde på förseningar i kärnkraftproduktionen som i sin tur påverkade överföringskapaciteten mellan SE3 och SE4. Hittills har vi faktiskt inte sett de höga profilkostnader i SE4 som befarades vilket kan förklaras med att flera olika faktorer tillsammans verkat för låga profilkostnader. Enkelt uttryckt så har inget praktiskt stresstest förekommit.

  • Ingen vinter sedan 2011 har varit onormalt kall vilket har begränsat förbrukningstoppar. Endast under första halvan av februari 2012 var det riktigt kallt.
  • Hydrobalansen var mycket god vintern 2011-2012. Den inleddes normalt vintern 2012-2013 men försämrades sedan från årsskiftet och framåt.
  • Kärnkraften levererade endast 56 % av installerad effekt början av vintern 2011/2012, men eftersom hydrobalansen samtidigt var mycket god och vintern generellt sett mild, så räckte kraften till utan extrema pristoppar. Under vintern 2012/2013 var kärnkraftstillgängligheten generellt mycket god.
  • Minskad förbrukning från den elintensiva industrin, bl.a. på lågkonjunktur, har bättrat på energibalansen.

Början av februari 2012 var ovanligt kall. Vissa enskilda timmar i SE4 kostade runt 2000kr/MWh (se graf 3). Utfallet var väldigt snarlikt i SE3, och månadens profilkostnad blev 32kr/MWh i både SE3 och SE4. Vi hade relativt låga priser i både Tyskland och Danmark och detta begränsade uppsidan på priserna i SE4.

Mars 2012 var en av de tre varmaste marsmånader som någonsin uppmätts. Månaden är ett bra exempel på hur volymrisken kan slå åt mottsatt håll. Många elförbrukare och elleverantörer tvingades sälja av överskottsvolymer till betydligt lägre pris än inköpspriset. Nordpools raka månadsmedel i SE4 för mars 2012 var 264kr/MWh. Om förbrukaren hade låst sitt elpris till 500kr/MWh, så får en förbrukning vid varmt väder om 15 % mindre än prognos säljas tillbaka till ett pris som är (500-264) 236 kr lägre. Kostnaden blir därmed 35kr/MWh för den tillbakasålda volymen.

Framtida utfall

Kärnkraftsproblem i kombination med kallt väder och dålig hydrobalans är generellt sett inte ett helt osannolikt scenario i framtiden. Den svenska kärnkraftsparken är föråldrad och har historiskt vid flertalet tillfällen bjudit på negativa överraskningar i form av plötsliga stopp och återkommande renoveringsbehov. Just nu har vi en negativ hydrobalans, och om den försämras ytterligare inför kommande vinter, skapas en av flera grundförutsättningar för höga profilkostnader. SE4 kommer kopplas upp ytterligare mot SE3 via sydvästlänken (1300 MW) som är planerad till år 2015. Då förbättras energibalansen i SE4, men fram till dess är extra höga utfall för profilkostnaderna i SE4 en risk att beakta.

Vindskraftsutbyggnaden förutspås tillta kraftigt de kommande åren. Fram till år 2020 beräknas vindkraftsproduktionen i Sverige öka från dagens 7 TWh årligen till närmare 13 TWh. En elproduktionsstruktur som utgör större andel vindkraft gör att utbudet fluktuerar mera timme för timme och därmed ökar även profilkostnaderna. Bästa konkreta exemplet på detta är det danska elpriset som vissa dagar åker jojo. Vindkraften utgör i Danmark ca 35 % av den totala elproduktionen. Danmark har därför historisk många månader med höga profilkostnader. Vår prognos inför framtiden är tilltagande profilkostnader i Sverige i takt med utbyggnaden av den gröna energin. Effekten bör dock bli begränsad eftersom övriga produktionsslag såsom vatten och kärnkraft kommer vara fortsatt starkt dominerande. Man kan däremot förmoda att SE4 kommer få större prisvariationer av en utbyggd vindkraft eftersom vindkraftens andel av den totala produktionskapaciteten förväntas bli stor.

Det är även vår tro att klimatförändringarna får kostnaderna för volymrisken att tillta i framtiden. Onormalt varma vintermånader leder oftast till att fastprisvolymer måste säljas av till ett lägre pris än inköpspriset.

Författare: Per Svenonius, portföljförvaltare på Modity Energy Trading

Fortsätt läsa
Annons
Klicka för att kommentera

Skriv ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Nyheter

Londons roll som ett globalt nav inom råvaruhandeln

Publicerat

den

London

London, känt för sin historia och strategiska positionering, har alltid haft en betydande roll i världen av råvaruhandel. Staden är känd för sin finansiella expertis och solida infrastruktur och fungerar som en avgörande bro som förbinder producenter och konsumenter över hela världen, men exakt vad gör London till ett så avgörande nav för råvaruhandeln?

Historien om råvaruhandel i London

Råvaruhandel i London har djupa rötter som går tillbaka till slutet av 1500-talet när staden etablerade sig som ett nyckelnav för global handel.

På 1800-talet hade London blivit en framträdande plats som världens ledande råvarumarknad, specialiserad på metaller, textilier och jordbruksvaror. De mest omsatta råvarorna var bomull, ull, socker och kaffe.

London Metal Exchange (LME) grundades 1877 för att underlätta handeln med icke-järnmetaller som koppar och bly.

Under åren fortsatte London att utöka sina handelsmöjligheter och locka handlare från alla hörn av världen.

Utveckling av London som ett globalt nav för råvaruhandel

Londons status som ett globalt nav för råvaruhandel befästes i början av 1900-talet när staden blev centrum för internationell finans. Etableringen av London Metal Exchange (LME) 1877 och London International Financial Futures and Options Exchange (LIFFE) 1982 cementerade ytterligare stadens dominans inom råvaruhandel.

Dessa börser utgjorde en plattform för handlare att köpa och sälja råvaror på en global skala, vilket gjorde London till en integrerad del av leveranskedjan för olika industrier runt om i världen.

Under de senaste åren har London också sett en ökning av elektroniska handelsplattformar, vilket ytterligare ökar dess tillgänglighet och attraktivitet för råvaruhandlare.

Faktorer som bidrar till Londons framgång inom råvaruhandel

Londons framgång inom råvaruhandel tillskrivs flera nyckelfaktorer. Stadens strategiska geografiska läge gör att den fungerar som en central mötesplats för köpare och säljare över hela världen. Vilket väl dock får anses vara mer av en historisk fördel.

Stadens stabila politiska och ekonomiska miljö ger den attraktionskraft och erbjuder handlare en säker och pålitlig marknad för investeringar.

Närvaron av skickliga proffs, förstklassig infrastruktur och strömlinjeformade handelsprocesser befäster Londons position som en främsta destination för råvaruhandel.

Dessutom säkerställer dess robusta rättsliga ram och etablerade tillsynsorgan rättvisa och transparenta handelsmetoder.

Londons roll i global råvaruhandel

Londons position som ett globalt nav för råvaruhandel har haft långtgående effekter på världsekonomin.

Staden fungerar som en viktig länk mellan producenter och konsumenter, vilket underlättar handel och leverans av viktiga råvaror som metaller, energiresurser och jordbruksprodukter.

Detta skapar en konkurrensutsatt marknad som driver innovation och effektivitet, vilket i slutändan gynnar både producenter och konsumenter.

Dessutom har den höga volymen av råvaruhandel i London också en betydande inverkan på de globala priserna, vilket gör den till en inflytelserik aktör i den globala ekonomin.

London vs New York: Kampen om råvaruhandeln

Även om London länge har ansetts vara det ledande globala navet för råvaruhandel, har New York också en betydande position på denna marknad.

Båda städerna har sina styrkor och svagheter, med London som utmärker sig inom områden som metall- och energimarknader, medan New York dominerar inom jordbruksprodukter. Men Londons historiska dominans och väletablerade infrastruktur ger det ett försprång framför New York, vilket gör det till den föredragna destinationen för de flesta handlare. Men eftersom de globala råvarumarknaderna fortsätter att utvecklas, förväntas konkurrensen mellan dessa två städer intensifieras.

Teknikens inverkan

Teknikens framväxt har revolutionerat råvaruhandelslandskapet, och London har inte lämnats på efterkälken. Under de senaste åren har betydande investeringar gjorts i teknik, med elektroniska handelsplattformar och avancerad dataanalys som ligger i spetsen för denna transformation.

Detta har inte bara ökat effektiviteten och hastigheten på handelsutförandet utan också öppnat nya möjligheter för handlare att få tillgång till globala marknader.

Dessutom har användningen av teknik också förbättrat riskhanteringsmetoderna, vilket gör råvaruhandeln i London säkrare och pålitligare.

Londons rika historia och expertis inom råvaruhandel, tillsammans med dess robusta infrastruktur och tekniska framsteg, positionerar den som föregångare i kampen om råvaruhandelns överlägsenhet. Att vara i en global tidszon ger London ett försprång framför New York, vilket gör att handlare kan komma åt marknader i både Asien och Amerika inom en enda dag.

Trots New Yorks starka närvaro på jordbruksmarknaderna och dess pågående tekniska framsteg, förväntas rivaliteten mellan dessa två städer intensifieras i framtiden. När de globala råvarumarknaderna utvecklas kommer det att vara spännande att observera hur London och New York anpassar sig och konkurrerar i detta dynamiska landskap.

Fortsätt läsa

Nyheter

Oljan letar efter en högre botten

Publicerat

den

Teknisk analys på brent blend-olja av Ingemar Carlsson

Ingemar Carlsson har gjort en teknisk analys på oljepriset, närmare bestämt på brentolja. Just nu letar oljan fortfarande efter en ny lågpunkt, som dock ligger högre än den tidigare. Lågpunkten bör hittas innan kristi himmelsfärdshelgen i början av maj och till dess är det avvakta som gäller.

Fortsätt läsa

Nyheter

Börsveckan ger en köprekommendation till aktien i oljeservicebolaget Beerenberg

Publicerat

den

Börsveckan ger en köprekommendation till Beerenberg-aktien som noterades på Euronext Growth Oslo i slutet av förra året. Beerenberg är ett norskt servicebolag inom olje- och gassektorn med låg värdering och hög utdelning. Bolaget erbjuder olika tjänster för olje- och gasfält samt andra tekniska produkter och service för krävande miljöer.

Historiken är inte den bästa, där fjolårets omsättning på 2 343 miljoner NOK faktiskt är snäppet lägre än 2015. Sedan 2019, när en stor återhämtning skedde, har tillväxten inte varit högre än en dryg procentenhet årligen. Bolaget fokuserar på service och har stabila kundrelationer, vilket bidrar till en stadig kassaflödesgenerering.

Trots en nedgång i orderingången förväntas Beerenberg ha hygglig tillväxt de kommande åren med förbättringar i lönsamheten. Även om marknaden är osäker på lång sikt, kan bolaget använda sina kassaflöden för att diversifiera sig mot andra hållbara sektorer.

Beerenberg får anses vara ett stabilt bolag med goda framtidsutsikter, trots att det inte förväntas ha höga multiplar. Deras strategi att använda stabila kassaflöden för att diversifiera sig mot hållbara sektorer kan vara långsiktigt lovande. I bokslutsrapporten för 2023 ökade omsättningen med 5 procent till 2 343 miljoner NOK, och rörelsemarginalen förbättrades till 5,6 procent.

Fortsätt läsa

Populära