Följ oss

Analys

SEB – Råvarukommentarer, 10 december 2012

Publicerat

den

Rekommendationer

Rekommendationer för råvaruinvesteringar

Vi har nu köprekommendation på nästan alla basmetaller. Ädelmetallerna ser lite svagare ut. Råoljan ligger precis på ett stöd. Vi tar där bort rekommendationen att “köpa på “dips””, då utbuds- och efterfrågebalansen ytterligare försämrats något.

Sojabönor ser ut att ha rekylerat färdigt. Vi upprepar därför vår säljrekommendation på den. Position tar man lämpligen genom att köpa SHORT SOJAB A S, som har en hävstång på -1.38 gånger. Elpriset står strax under ett avgörande tekniskt motstånd. Vi fortsätter att rekommendera en köpt position. Notera att det nu är terminspriset för det andra kvartalet som utgör underliggande för certifikaten.

Råolja – Brent

I veckan som varit föll priset på Brent ca 3.5%. Olika orsaker bidrog, bl a svagare tillväxtutsikter för Europa, starkare usd, kraftigt ökande amerikanska oljeproduktlager och oro för Fiscal-Cliff.

Nedan ser vi spotkontraktets kursutveckling. Priset ligger precis på stödet 107 dollar. Nästa stöd finns på 105 dollar.

Kursutveckling för spotpris på brent-olja

OPEC:s reservkapacitet beräknas öka signifikant under H1-2013 då svagare efterfrågan och ökande amerikansk oljeproduktion bidrar till att förbättra marknadsbalansen. OPEC produktionen är hög, ca 31.6 mfat/dag, den högsta nivån sedan 2008. Tecken finns nu på att man reducerar produktionen. Tanker-tracker Oil Movements rapporterar bl a om reducerad utskeppning av olja från OPEC länder. Vi förväntar oss att OPEC kommer justera ned oljeproduktionen när vi efter vintern går in i svagare säsongmässig efterfrågan.

På onsdag den 12 december är det OPEC möte. En oförändrad produktionskvot på 30 mfat förväntas kommuniceras. I nuläget produceras mer och i realiteten är det sannolikt Saudiarabien som måste minska sin produktion om man på allvar vill nå till kvotmålet. Societe Generale har i veckan kommunicerat att OPEC måste minska utbudet för att undvika ett 20 procentigt prisfall under H1-2013. Vid nuvarande pris är Saudierna nöjda, priset är där man kommunicerat att man vill det ska vara. Samtidigt är man orolig för vad ökande utbud och svagare efterfrågan kan komma att innebära. Man önskar stabilitet och lagom högt pris och landet måste sannolikt stå beredd att kraftigt strypa utbudet i fall ett större prisfall realiseras.

Den amerikanska oljeproduktionen förväntas öka ytterligare nästa år. Det senaste året har amerikansk produktion ökat med ca 1 mfat per dag.

Förra veckans DOE oljelager statistik visade att råoljelagren minskade med 2.4 mfat. Den stora överraskningen, vilket ledde till fallande råoljepris, var på produktsidan. Distillates ökade med 3.0 mfat medan bensinlagren ökade med hela 7.9 mfat.

I veckan har det alltså mest handlat om faktorer som pressar priset på olja. Samtidigt kvarstår den geopolitiska risken, speciellt som en nu en lite större del av riskpremien, efter prisfallet, försvunnit. Mellandestillaten, speciellt i Europa, utgör också en stödjande faktor för Brent, som lämpar sig väl för produktion av mellandestillat. I Europa är det också fortsatt stort fokus på den ansträngda lagersituationen för just mellandestillat. Vintern förstärker problemet, då efterfrågan på olja för uppvärmning på kontinenten säsongsmässigt ökar. Den hittills milda hösten och högt pris på mellandestillat har, så långt, dämpat efterfrågan men brukar bidra till att lyfta Brentkontraktet så här års.

I fredags stängde Brentkontraktet på 107.20 usd/fat. Kring nuvarande nivå håller vi en neutral vy. Då nedsiderisken ökat

Elektricitet

Underliggande terminskontrakt för SEB:s BULL, BEAR och linjära EL S-certfikat är nu terminskontraktet för det andra kvartalets genomsnittliga spotpris på NordPool. Vi ser kursdiagrammet för det terminskontraktet nedan. Som vi ser har uppgången från slutet av november gått genom två motståndsnivåer, och hejdas nu av det motstånd som ligger vid det övre intervallet, på 36.75 euro per MWh. Skulle detta brytas, kan vi konstatera att de senaste månadernas ”sidledes” rörelse eller ”konsolidering” är över och vi har en ny uppåtgående trend på elpriset.

Terminskontrakt på elpris för Q2 2013

Det kalla vädret ser i skrivande stund ut att fortsätta. Förra veckan har den hydrologiska balansen urholkats, överskottet är nu ca 7 TWh, från att en vecka tidigare varit 12 TWh. Kring årsskiftet kommer den med nuvarande prognoser ligga på normalen. Det visar hur snabbt systemet kan gå från relativt stort överskott till underskott och vice versa. Under lång tid har det varit ett stort hydrologiskt överskott. Normaliseras, eller skapas ett underskott, så finns ytterligare uppsida.

För en riktigt övertygande och varaktig uppgång krävs att marginalkostnaden för fossileldad kraftproduktion stiger. Prisuppgången på nordiska elmarknaden har under veckan mest varit väderstyrd, marginalkostnaden föll inledningsvis men steg i slutet av veckan, se graf. I fredags stärktes CO2 priset relativt kraftigt som en reaktion/tolkning på den pågående klimatkonferensen i Doha, dollarn förstärktes också. Kanske kan vi också förvänta oss draghjälp av kolet efter de senaste positiva tongångarna från Kina.

Nedan ser vi elpriset (som candle-stick-diagram) och marginalkostnaden för att producera el med kol under det andra kvartalet, baserat på terminspriser för kol och utsläppsrätter. Vi ser att den största delen av 2012 har terminspriset legat under marginalkostnaden för kolkraft i Tyskland.

Elpris och marginalkostand för att producera el med kol

Spotpriset reagerade som väntat på det kalla vädret, veckans högsta notering blev 58.51 EUR/MWh men har sedan successivt fallit tillbaka i takt med mildare temperaturer. Snittpriset för veckan blev 48.39 EUR/MWh, den högsta veckonoteringen sedan februari.

Vi har under ett antal veckors tid rekommenderat en long position i SEB:s certifikat på el. Förra veckan rullades den underliggande positionen från Q1-13 till Q2-13 terminen. Positionen har utvecklats väl under veckan och förutom stigande terminspriser, så har värdet utvecklats positivt tack vare den genomförda terminsrullningen. Bull El X2 steg i veckan med 9.42%.

Vi håller fast vid vår köpta position. Håller väderprognoserna i sig, så finns god chans för ytterligare lyft, speciellt om marginalkostnaden samtidigt stärks.

SEB har följande börshandlade certifikat kopplade till elterminer på Nasdaq OMX.

Long ———— Short
EL S ———— Bear El X2 S
Bull El X2 S — Bear El X4 S
Bull El X4 S

Guld och Silver

Guld- och silver har inte utvecklat sig så starkt som vi hade hoppats. Nu har dock båda rekylerat ner och kanske hittat botten på den kortsiktiga rekylen. Vi fortsätter att rekommendera en köpt position. ”Quantitative Easing” som genomförs i USA, Japan och Europa bör leda till att ädelmetaller stiger i pris i nominella termer.

Kursdiagram på spot guldpris den 10 december 2012

Nedan ser vi kursdiagrammet för silver i dollar per troy ounce. Situationen är identisk med den för guld.

Kursdiagram för spot silverpris den 10 december 2012

Platina

Platinapriset har klarat rekylen bättre än guld och silver. Platina har varit och är fortfarande vår favorit bland ädelmetallerna.

Platina klarade rekylen i ädelmetaller bra

Basmetaller

Efter förra veckans kraftiga prisuppgång har priserna konsoliderat. Fortsatt starka indikationer från Kina och USA motverkas av Europa. Undantaget bland USA:s positiva indikatorer, var veckans ISM som svårförklarligt kom in under 50. Mer upplyftande var bygginvesteringar och bilförsäljningen (den starkaste i november på fem år). Veckan avslutades med en arbetsmarknadssiffra som kom in över förväntan. Det skapades 146 000 nya jobb utanför jordbrukssektorn mot väntade 85 000. Torsdagens räntebesked i Europa kom in oförändrat som väntat, men Draghis kommentarer skapade en del turbulens. Ekonomin är så pass svag att det kan bli tal om räntesänkningar. Euron föll kraftigt och så gjorde metaller och olja. Efter fredagens amerikanska siffra återhämtade sig priserna. Det mer positiva stämningsläget kring Kinas ekonomi visas bl.a. i det nedpressade aktieindexet som nu i december vänt upp med 5 %. En annan indikator värd att följa är terminskontraktet på armeringsjärn (rebar) på Shanghai Futures Exchange, som precis som aktiemarknaden varit rejält nedpressad under hösten, vilket är upp ca 4 % i december.

Sett över hela veckan noteras en marginell uppgång för koppar (som faktiskt släpat efter övriga basmetaller den här månaden), aluminium är oförändrad, medan förra veckans vinnare; nickel och zink rekylerar tillbaka ca 1,5 %.

Koppar

Priset konsoliderade mellan $8000 och $8100 under veckan. Det står och väger med det starka stödet vid $7800 (ett första psykologiskt stöd vid den jämna $8000-nivån), och motstånd vid strax över $8200. Koppar har släpat efter övriga basmetaller sedan vändningen uppåt i förra månaden. Koppar har kroniskt varit i en underskottssituation de senaste åren. Det är framför allt Chile som hela tiden visat lägre halter och produktionsproblem. Många prognoser tyder nu på att produktionen kommer att öka tillräckligt för att skapa en marknad i balans eller till och med ett visst överskott. Det har pratats mycket om det och är enligt vår mening till stor del redan diskonterat i dagens priser. Med rådande förväntningar på den nya regimen i Kina och sannolika infrastrukturprojekt, framför allt kopplade till elförsörjning, bedömer vi risken större på uppsidan. Som sagt priset står och väger, besvikelser över några konjunkturdata kan mycket väl innebära en rekyl nedåt. Kommer priset ner mot $7800 är koppar klart köpvärd.

Kopparpriset står och väger

Aluminium

Lagersituationen för aluminium har diskuterats i tidigare marknadsbrev. En stor del av överskottet ligger uppknutet i börstransaktioner, där finansiella aktörer utnyttjat den höga terminspremien, och ”låser upp” material under längre perioder. Detta i kombination med kapacitetsproblem i LME:s börslager, har skapt en tightare fysisk marknad än vad som annars skulle ha varit fallet. Detta speglas nu i stark efterfrågan för spotmaterial. Terminskurvan har gått över i s.k. backwardation, d.v.s. spotpriset är högre än terminspriset. Kortheten är koncentrerad perioden dec/jan.

Priset konsoliderade under veckan. Pristoppen i veckan kan vara den punkt som skapar en mer relevant motståndlinje (se chart) framöver att hålla ögonen på. Som vi sagt tidigare riskerar det stora LME-lagret att verka hämmande på priset. Vi kan mycket väl se en tillbakagång i veckan. $2000 är en bra stödnivå och en lämplig nivå för den som vill komma in i marknaden.

Aluminiumpriset konsoliderade i veckan

Zink

Som vi skrev i förra veckan är de största användningsområdena för zink är bygg- och transportindustrin. Två områden som nu gynnas av en mer positivt syn på tillväxten i Kina och USA. Zink ligger väl placerad i det scenariot. De kommande årens begränsningar av utbudet talar också för en starkare zinkmarknad. Hotet är, som vi också nämnt tidigare, kortsiktigt överskott p.g.a. ökad gruvproduktion i Kina. Enligt bedömare avtar tillväxten nu av det kinesiska utbudet. Zinkpriset är fortfarande lågt ur ett produktionskostnadsperspektiv. Överskottet har också byggt stora lager som måste betas av. Ett troligt scenario är samma utveckling som för aluminium, d.v.s. att lagret knyts upp i finansieringsupplägg (se tidigare beskrivningar kring aluminiummarknaden) som kommer att undanhålla material från konsumenter, vilket framför allt gynnar de fysiska premierna, men också sannolikt zinkpriset. Omsvängningen av stämningsläget gör att vi nu bedömer att marknaden kommer diskontera starkare fundamental balans, vilket ofta innebär att investerare köper i ”förtid”.

Priset orkade inte hålla nivåerna utanför trendkanalen, utan följde med övriga metaller i veckans konsolideringsfas. Om vi ser en fortsatt försvagning under veckans inledning kan vi få bra köptillfällen kring och strax under $2000.

Fortsatt försvagning av zinkpriset

Vi rekommenderar köp av ZINK S eller BULL ZINK X2 / X4 S för den som vill ta mer risk. Man bör gå ur positionen om priset faller genom 1930 dollar per ton, som är stödet i den konsolideringsfas som varit rådande sedan prisfallet slutade i slutet av maj. Kortsiktigt bör man ta hem vinst vid moståndsnivån $2150. På lite längre sikt är potentialen större. Nästa motståndsnivå kommer in vid $2200, men målet är $2500.

Nickel

Nickel var något av en besvikelse i veckan, och tog enligt vår uppfattning oförtjänt mycket stryk i torsdags i samband med Eurons försvagning (efter Draghis prat om räntesänkning). Men det är lite ”som vanligt” att nickel reagerar kraftigare än övriga metaller. Den är mer volatil. En förklaring till nedgången kan vara marknadens oro för att Kina ska öka produktionen nu med högre priser. Det har tidigare visat sig, att framför allt produktionen av s.k. Nickel Pig Iron, går att ställa om ganska snabbt. Än så länge noteras inga sådana indikationer. Ett annat orosmoln är den nya teknikens (urlakningsmetoder) projekt som är på gång nästa år. Det skapar osäkerhet. De senaste åren har dessa projekt inte levt upp till förväntningarna. Kommer det inte ut mer material så kan det bli tight på nickel, och i ett mer positivt konjunkturscenario kan det innebär mycket högre priser.

Vi har tidigare haft $17500 som någon form av målkurs i den här uppgången. Motståndet har visat sig vara signifikant. Det finns risk för ytterligare tillbakagång. Men som vi skrev i förra veckan kommer nästa stöd in redan strax under $17000.

Nickelpriset kan ha köpläge

Vi rekommenderar köp av NICKEL S eller BULL NICKEL X2 / X4 S för den som vill ta mer risk. Man bör gå ur positionen om priset faller genom 15,800 dollar per ton, som är stödet i den konsolideringsfas som varit rådande sedan prisfallet slutade i slutet av oktober. Kortsiktigt bör man ta hem vinst vid moståndsnivån $17500. På lite längre sikt är potentialen större. Nästa motståndsnivå kommer in strax under $19000

Kaffe

Kaffepriset (mars 2013) ligger alltjämt under den viktiga motståndsnivån på strax under 160 cent per pund. Ett par test av nivån, att bryta uppåt, har gjorts och fredagens uppgång ser ut att bli det tredje försöket. Ett brott uppåt ska ses som ett tecken på att den fallande trenden har blivit försvagad. Test av motståndsnivåer är också ett tillfälle att sälja.

Kaffepriset ligger under motståndsnivå

Se SEB Jordbruksprodukter från tidigare idag för analyser av fler jordbruksråvaror.

[box]SEB Veckobrev Veckans råvarukommentar är producerat av SEB Merchant Banking och publiceras i samarbete och med tillstånd på Råvarumarknaden.se[/box]

Disclaimer

The information in this document has been compiled by SEB Merchant Banking, a division within Skandinaviska Enskilda Banken AB (publ) (“SEB”).

Opinions contained in this report represent the bank’s present opinion only and are subject to change without notice. All information contained in this report has been compiled in good faith from sources believed to be reliable. However, no representation or warranty, expressed or implied, is made with respect to the completeness or accuracy of its contents and the information is not to be relied upon as authoritative. Anyone considering taking actions based upon the content of this document is urged to base his or her investment decisions upon such investigations as he or she deems necessary. This document is being provided as information only, and no specific actions are being solicited as a result of it; to the extent permitted by law, no liability whatsoever is accepted for any direct or consequential loss arising from use of this document or its contents.

About SEB

SEB is a public company incorporated in Stockholm, Sweden, with limited liability. It is a participant at major Nordic and other European Regulated Markets and Multilateral Trading Facilities (as well as some non-European equivalent markets) for trading in financial instruments, such as markets operated by NASDAQ OMX, NYSE Euronext, London Stock Exchange, Deutsche Börse, Swiss Exchanges, Turquoise and Chi-X. SEB is authorized and regulated by Finansinspektionen in Sweden; it is authorized and subject to limited regulation by the Financial Services Authority for the conduct of designated investment business in the UK, and is subject to the provisions of relevant regulators in all other jurisdictions where SEB conducts operations. SEB Merchant Banking. All rights reserved.

Fortsätt läsa
Annons
Klicka för att kommentera

Skriv ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Analys

SEB Metals price forecast update

Publicerat

den

SEB - analysbrev på råvaror

Softer economic growth in 2024 calls for somewhat softer metals prices in 2024. Industrial metals prices as well as other commodity prices exploded during Covid-19 as governments around the world unleashed stimuli in the magnitude of 10x of what was done during the global financial crisis in 2008/09. Consumers shifting spending from services to consumer goods added to the boom. Bloomberg’s industrial metals price index was up 91% in March 2022 versus January 2020 because of this. Global manufacturing PMI peaked in May 2021 and has been fading since and below the 50-line from September 2022 with latest reading at 48.8. Industrial metals prices have faded since their peak in March 2022 but are still 30% higher than they were in January 2020. Even zinc, the worst performing metal, is still 9% above where it was in January 2020. As such one could possibly argue that industrial metals have not yet fully faded from their Covid-19 stimulus boom. One possible explanation could be inflation where US inflation is up 19% over the period. But this still leaves industrial metals up 11% in real terms. Another possible explanation is the big jump in energy prices over the period. While coal and gas prices have fallen back a lot, they are still quite high. The coal price in western Europe is 110% above where it was at the start 2020 and 50% above its 2010-2019 average. Most industrial metals are highly energy intensive to produce with digging and crushing of rocks, smelting, and refining of ore. The current aluminium price of USD 2215/ton is for example well aligned with coal prices. In addition to this there has also been significant closures of zinc and aluminium smelting capacity in Europe which probably have supported prices for these metals.

Global economic growth is forecasted to slow from 3.5% in 2022, to 3.0% in 2023 and then again to 2.9% in 2024 as the big jump in interest rates induce economic pain with a lag. Aligned with this we expect lower industrial metals prices in 2024 than in 2023 though only marginally lower for most of the metals. But the field of metals is wide, and the price action is thus adverse. Copper is likely the metal with the most strained supply and with huge needs in the global energy transition. 

Aluminium: Prices will likely be depressed versus marginal costs in 2024. Aluminium from Russia is flowing unhindered to the market. Most is going to China for reprocessing and potentially re-exported while some is going to Turkey and Italy. It is all flowing into the global pool of aluminium and as such impacting the global market balance. The LME 3mth aluminium price is currently well aligned with coal prices and both have traded mostly sideways since June this year. Aluminium premiums in the EU have however fallen 30-40% since mid-June in a sign of weakness there. The global market will likely run a surplus in 2024 with depressed prices versus the marginal cost of production.

Copper: Softer fundamentals in 2024 but with accelerating tightness on the horizon. Copper is currently trading at USD 8470/ton and close to 37% above its early Jan 2020 level. The market is expected to run a slight surplus in 2024 followed by accelerating tightness the following years. Downside price risk for 2024 is thus warranted along with softer global growth. The power of Unions is however getting stronger in Latin America with demands for higher salaries. Strikes have broken out in Peru with production at the Las Bambas copper mine at only 20%. Further strikes and disruptions could quickly put the market into deficit also in 2024.

Nickel: Indonesia pursuing market share over price pushing the price down the cost curve. Indonesia’s nickel production is growing rapidly. Its production reached 1.6 million ton in 2022 (+54% YoY) and accounted for close to 50% of total global supply in 2022. Its share looks set to reach 70% by 2030. Lower prices will stimulate demand and will also force higher cost producers to shut down thus making room for the wave of new supply from Indonesia. Prices will be sluggis the nearest years as Indonesia aims for market share over price.

Zinc: Price has stabilized around USD 2500/t. Weakness in global construction will drive prices lower at times in 2024. The 3mth LME zinc price has fallen from a peak of USD 4499/ton in April 2022 to only USD 2248/ton in May 2023. Since then, it has recovered steadily to USD 2500/ton.  Demand could struggle in 2024 as construction globally will likely struggle with high interest rates. But mine closures is a natural counter effect of low prices and will put a floor under prices.

Price outlook

SEB Commodities price outlook
Source: Historical values from Bloomberg, Price forecast by SEB


Bjarne Schieldrop
Cheif Commodities Analyst
SEB Commodity Research

Fortsätt läsa

Analys

Now it’s up to OPEC+

Publicerat

den

SEB - analysbrev på råvaror

All eyes are now back at OPEC+ after the recent fall in oil prices along with weakening crude curve structures and weakening economic statistics. OPEC+ will have to step up the game and give solid guidance of what it intends to do in 2024. If Saudi Arabia is to carry the burden alone (with only a little help from Russia) it will likely need to keep its production at around 9.0 m b/d on average for 2024 and drop it down towards 8.5 m b/d in Q1-24. This may be too much to ask from Saudi Arabia and it may demand some of the other OPEC members to step up and join in on the task to regulate the market in 2024. More specifically this means Iraq, Kuwait and UAE. The oil market will likely be quite nervous until a firm message from Saudi/Russia/OPEC+ is delivered to the market some time in December.

Bjarne Schieldrop, Chief analyst commodities at SEB
Bjarne Schieldrop, Chief analyst commodities, SEB

Saudi Arabia may get some help from President Joe Biden though as his energy secretary adviser, Amos Hochstein, has stated that the US will enforce sanctions on Iran on more than 1 m b/d. 

Brent crude fell 4.6% ydy to USD 77.4/b and over the last three trading sessions it has lost USD 5.1/b. This morning it is trading only marginally higher at USD 77.6/b which is no vote of confidence. A good dose of rebound this morning would have been a signal that the sell-off yesterday possibly was exaggerated and solely driven by investors with long positions flocking to the exit. So there’s likely more downside to come.

In general there is a quite good relationship between net long speculative positions in Brent crude and WTI versus the global manufacturing cycle. Oil investors overall typically have an aversion of holding long positions in oil when the global economy is slowing down. As of yet there are few signs that the global economic cycle is about to turn. Rather the opposite seems to be the case. Global manufacturing fell in October and yesterday we saw US industrial production fall 0.6% MoM while continued jobless claims rose more than expected and to the highest level in two years. This matches well with the logic that the strong rise in interest rates since March 2022 is inflicting pain on the economy with more pain ahead as the effect comes with a lag.

Most estimates are that the global oil market is running a solid deficit in Q4-23. The IEA has an implied deficit in the global oil market of 1 m b/d in Q4-23 if we assume that OPEC will produce 28 m b/d vs. a call-on-OPEC at 29 m b/d. But prices in the oil market is telling a different story with weakening crude curves, weakening refining margins and a sharp sell-off in oil prices.

For 2024 the general forecasts are that global economic growth will slow, global oil demand growth will slow and also that the need for oil from OPEC will fall from 28.7 m b/d to 28.4 m b/d (IEA). This is a bearish environment for oil. The average Brent crude oil price so far this year is about USD 83/b. It should essentially be expected to deliver lower in 2024 with the negatives mentioned above.

Two things however will likely counter this and they are interconnected. US shale oil activity has been slowing with falling drilling rig count since early December 2022 and that has been happening at an average WTI price of USD 78/b. The result is that total US liquids production is set to grow by only 0.3 m b/d YoY in Q4-24. This allows OPEC+ to support the oil price at USD 80-90/b through 2024 without fear of loosing a significant market share to US oil production. Thus slowing US liquids production and active price management by OPEC+ goes hand in hand. As such we do expect OPEC+ to step up to the task.

So far it has predominantly been Saudi Arabia with a little help from Russia which together proactively have managed the oil market and the oil price through significant cuts. Saudi Arabia produced 10.5 m b/d in April but then cut production rapidly to only 9.0 m b/d which is what it still produces. Its normal production is about 10 m b/d.

What has made the situation more difficult for Saudi Arabia is the combination of solid growth in non-OPEC supply in 2023 (+2.1 m b/d YoY; IEA) but also a substantial revival in production by Venezuela and Iran. The two produced 660 k b/d more in October than they on average did in 2022. So the need for oil from Saudi Arabia is squeezed from both sides.

All eyes are now back at OPEC+ after the recent fall in oil prices along with weakening crude curve structures and weakening economic statistics.

OPEC+ will have to step up the game and give solid guidance of what it intends to do in 2024. If Saudi Arabia is to carry the burden alone (with only a little help from Russia) then it will likely need to keep its production at around 9.0 m b/d on average for 2024 and drop it down towards 8.5 m b/d in Q1-24. This may be too much to ask from Saudi Arabia and it may demand some of the other OPEC members to step up and join in on the task to regulate the market in 2024. More specifically this means Iraq, Kuwait and UAE.

The oil market will likely be quite nervous until a firm message from Saudi/Russia/OPEC+ is delivered to the market some time in December.

Saudi Arabia may get some help from President Joe Biden though as his energy secretary adviser, Amos Hochstein, has stated that the US will enforce sanctions on Iran on more than 1 m b/d.

Fortsätt läsa

Analys

More from Venezuela and Iran means smaller pie for Saudi

Publicerat

den

SEB - analysbrev på råvaror

Production in Venezuela and Iran is on the rise and is set to rise further in the coming months and in 2024. Combined their production could grow by 0.8 m b/d YoY to 2024 (average year to average year). The IEA projected in its latest OMR (Oct-2023) that call-on-OPEC will fall to 28.3 m b/d in 2024, a decline of 0.5 m b/d. This combination would drive implied call-on-Saudi from 10.4 m b/d in 2023 to only 9.1 m b/d in 2024 and as low as 8.6 m b/d in Q1-24 if Saudi Arabia has to do all the heavy lifting alone. Wider core OPEC cooperation may be required.

Bjarne Schieldrop, Chief analyst commodities at SEB
Bjarne Schieldrop, Chief analyst commodities, SEB

The IEA is out in the news today projecting peak oil demand this decade with global demand standing at no more than 102 m b/d towards the end of this decade. If so it would imply a call-on-Non-OPEC of only 66.4 m b/d in 2028 assuming that OPEC in general will demand a market share of 30 m b/d + NGL of 5.6 m b/d. The IEA (Oct-23) projects non-OPEC production to average 68.8 m b/d in 2024. That’s already 2.4 m b/d more than what would be sustainable over time if global oil demand is set to peak later this decade. Oil producers in general cannot have a production growth strategy in a peak oil demand world.

The US has decided to lift sanctions towards Venezuela for six months (18 April) as a measure to tempt it to move towards more democratic processes. And if it does, then the lifting of sanctions could continue after the 6 months. A primary opposition election took place this weekend with lawmaker Maria Corina Machado currently holding 93% of the vote count. Venezuela will next year hold a presidential election but fair play seems unlikely with Maduro in charge. The lifting of sanctions allows Venezuela’s PdV to resume exports to all destinations. Bans on new, foreign investments in the oil and gas sector are also lifted though Russian entities and JV’s are still barred.

Venezuela produced 0.8 m b/d in September and indicates that it can lift production by 0.2 m b/d by year and with more rigs and wells by 0.5 m b/d to 1.3 m b/d in the medium term.

Oil production in Iran has been on a steady rise since its low-point of 2.0 m b/d in 2020. Last year it produced 2.5 m b/d. In September it produced 3.1 m b/d, but Iran’s oil minister says production now is at 3.3 m b/d. Iran’s rising production and exports is not about the US being more lenient in its enforcement of sanctions towards Iran. It is more about Iran finding better ways to circumvent them but even more importantly that China is importing more and more oil from Iran.

Production by Iran and Venezuela is recovering. YoY production from the two could rise by close to 0.8 m b/d in 2024. This will lead to a decline in call-on-Saudi oil. 

Oil production by Iran and Venezuela
Source: SEB graph and asessments, Blbrg data and news

The IEA estimated in its latest OMR report that call-on-OPEC will fall from 28.8 m b/d in 2023 to 28.3 m b/d in 2024. If all OPEC members except Saudi Arabia produces the same amount in 2024 as in 2023, then the need for Saudi Arabia’s oil (call-on-Saudi) will fall from a healthy 10.4 m b/d in 2023 to a still acceptable 9.9 m b/d in 2024. Its normal production is roughly 10 m b/d.

If however production by Iran and Venezuela rise by a combined 0.5 m b/d YoY in 2024, then call-on-Saudi will fall to 9.4 m b/d which is not so good but still manageable. But if Iran’s oil minister is correct when he says that its current production now is at 3.3 m b/d, then it is not far fetched to assume that Iran’s oil production may average maybe 3.4-3.5 m b/d in 2024. That would yield a YoY rise of 0.6 m b/d just for Iran. If we also assume that Venezuela manages to lift its production from 0.8 m b/d this year to 1.0 m b/d in 2024, then the combined growth from the two is closer to 0.8 m b/d. That would push call-on-Saudi down to only 9.1 m b/d which is not good at all. It would require Saudi Arabia to produce at its current production of 9.0 m b/d all through 2024.

The IEA further estimates that call-on-OPEC will average 27.7 m b/d in Q1-24. If we assume Iran @ 3.4 m b/d and Venezuela @ 1.0 m b/d then call-on-Saudi in Q1-24 will only be 8.6 m b/d. I.e. Saudi Arabia will have to cut production further to 8.6 m b/d in Q1-24. At that point Saudi Arabia will likely need or like other core OPEC members like Iraq, Kuwait and UAE as well as Russia to join in.

Implied call-on-Saudi. Call-on-OPEC is set to decline from 28.8 m b/d to 28.3 m b/d to 2024. If all OPEC members produced the same in 2024 as in 2023 then call-on-Saudi would fall by 0.5 m b/d to 9.9 m b/d. But if Venezuela and Iran increases their combined production by 0.8 m b/d YoY in 2024 then call-on-Saudi falls to 9.1 m b/d.

Implied call-on-Saudi.
Source: SEB graph and calculations, IEA data

If we look a little broader on this topic and also include Libya, Nigeria and Angola we see that this group of OPEC members produced 11.4 m b/d in 2010, 10.1 m b/d in 2017 and only 5.1 m b/d at the low-point in August 2020. The decline by these OPEC members has of course the other OPEC and OPEC+ members to stem the rising flood of US shale oil production. The production from this unfortunate group of OPEC-laggards is however now on the rise reaching 7.5 m b/d in September. With more from Iran and Venezuela it could rise to 8.0 m b/d in 2024. Production from Nigeria and Angola though still looks to be in gradual decline while Libya looks more sideways. So for the time being it is all about the revival of Iran and Venezuela.

The unfortunate OPEC-laggards had a production of 11.4 m b/d in 2010. But production then fell to only 5.1 m b/d in August 2020. It helped the rest of OPEC’s members to manage the huge increase in US shale oil production. Production from these countries are now on the rebound. Though Nigeria and Angola still seems to be in gradual decline.

Oil production of some OPEC countries
Source: SEB graph, Blbrg data

What everyone needs to be attentive to is that call-on-OPEC and even more importantly call-on-Saudi can only erode to a limit before Saudi/OPEC/Russia will have to take action. Especially if the forecast for needed oil from OPEC/Saudi for the nearest 2-3 years is in significant decline. Then they will have to take action in the sense that they stop defending the price and allows the price to fall sharply along with higher production. And yet again it is US shale oil producers who will have to take the brunt of the pain. They are the only oil producers in the world who can naturally and significantly reduce their production rather quickly. I.e. the US shale oil players will have to be punished into obedience, if possible, yet one more time.

We don’t think that it is any immediate risk for this to happen as US shale oil activity is slowing while global oil demand has rebounded following Covid-lockdowns. But one needs to keep a watch on projections for call-on-OPEC and call-on-Saudi stretching 1-2-3 years forward on a continuous basis. 

In its medium term oil market outlook, Oil2023, the IEA projected a fairly healthy development for call-on-OPEC to 2028. First bottoming out at 29.4 m b/d in 2024 before rising gradually to 30.6 m b/d in 2028. The basis for this was a slowing though steady rise in global oil demand to 105.7 m b/d in 2028 together with stagnant non-OPEC production due to muted capex spending over the past decade. But this projection has already been significantly dented and reduced in IEA’s latest OMR from October where call-on-OPEC for 2024 is projected at only 28.3 m b/d.

In a statement today the IEA projects that global oil demand will peak this decade and consume no more than 102 m b/d in the late 2020ies due to (in large part) rapid growth in EV sales. This would imply a call-on-OPEC of only 26.9 m b/d in 2028. It is not a viable path for OPEC to produce only 26.9 m b/d in 2028. Especially if production by Iran and Venezuela is set to revive. I.e. OPEC’s pie is shrinking while at the same time Iran and Venezuela is producing more. In this outlook something will have to give and it is not OPEC. 

One should here turn this on its head and assume that OPEC will produce 30 m b/d in 2028. Add OPEC NGLs of 5.6 m b/d and we get 35.6 m b/d. If global oil demand in 2028 stands at only 102 m b/d then call-on-Non-OPEC equates to 66.4 m b/d. That is 3.1 m b/d less than IEA’s non-OPEC production projection for 2028 of 69.5 m b/d but also higher than non-OPEC production projection of 68.8 m b/d (IEA, Oct-23) is already 2.4 m b/d too high versus what is a sustainable level.

What this of course naturally means is that oil producers in general cannot have production growth as a strategy in a peak-oil-demand-world with non-OPEC in 2024 already at 2.4 m b/d above its sustainable level.

The US is set to growth its hydrocarbon liquids by 0.5 m b/d YoY in 2024. But in a zero oil demand growth world that is way, way too much.

Call-on-OPEC
Fortsätt läsa

Populära