Analys

SEB Jordbruksprodukter, 7 oktober 2013

Publicerat

10 år sedan

den

7 oktober, 2013

SEB Veckobrev med prognoser på jordbruksråvaror

Förra veckans viktigaste rapporter från USA hann bli publicerade. Det var framförallt lagerstatistiken, som var bullish vete, men bearish majs och sojabönor / oljeväxter. Vi ser utfallet jämfört med förväntningarna i tabellen nedan:

Efter att USA:s federala budget överskridits av Obama-administrationen, är nu ”non-essential”, dvs oviktiga, myndigheter stängda. Dit hör USDA och går man in på deras hemsida för att söka såväl ny som gammal information, möts man av nedanstående webbsida:

På grund av att US:s statsförvaltning har stängts, är det olika rapporter som inte publiceras. Här är en kort uppdatering av de som inte kommer ut.

CFTC commit of traders report –
http://www.cftc.gov/PressRoom/PressReleases/reportsannouncement100113
USDA daily slaughter — no release http://www.usda.gov/fundinglapse.htm
USDA weekly export sales – no release
USDA broiler eggs – no release

Crop condition publicerades i måndags kväll, men kommer inte att publiceras i kväll. Det är oklart om det kommer att kunna publiceras en WASDE-rapport den 11 oktober. Enligt lagstiftningen ska rapporten publiceras mellan den 9 och 12 dagen i månaden, men det finns inga analytiker på plats på USDA. Normalt sett börjar de arbeta med datat den första oktober för att färdigställa rapporten en vecka senare.

Förra veckans konstigheter slutar inte med stängningen av USA federala regering. Det skedde även märkliga saker i samband med EU Kommissionens publicering av ett anti-dumping-fall på biodiesel. Marknaden i rapsfrö reagerade nämligen dagen innan publiceringen. Mycket tyder på att vissa aktörer kände till utfallet långt innan, medan andra, som borde känt till den, var totalt överraskade.

Vete

November månads terminskontrakt på Matif studsade först mot motståndet på 194.25, men tog sedan ny fart och bröt igenom. Vi har nu en teknisk köpsignal och trendvändning uppåt även i Matif-vetet. Förra veckan gick vi som bekant över till köprekommendation på spannmål.

Decemberkontraktet på CBOT har brutit motståndet på 676.5 cent och därmed befinner sig marknaden enligt den tekniska analysen, i stigande trend.

Nedan ser vi terminskurvorna för Chicagovete och Matif. Matif är nu nästan helt i backwardation.

Det är lätt att tro att vetemarknaderna är desamma som Matif och CBOT över hela världen. Det är de inte. I Argentina handlas hard wheat på 335 dollar per ton för gammal skörd, eftersom det är skriande brist på vete i regionen (Argentina – Brasilien). I Kina handlas vete på 414 dollar per ton, vilket är högre än det gamla rekordet på 411 dollar per ton från maj. Räknar man om priserna till euro var priset högre i maj, men i vart fall får man en klar bild av att det inte är några bottennivåer prismässigt. Vi ser detta i prisdiagrammet nedan. Den översta kurvan är priset i Kina per ton. Den Blåa kurvan är priset i Argentina och den röda kurvan är spotkontraktet på Matif. Alla priser är omräknade till dollar per ton. I det här perspektivet ser Matif riktigt billigt ut!

Måndagens Crop Progress från USDA visar att skörden av amerikanskt vårvete går mot sitt slut. För de 6 stater som rapporterar så är nu 95% av skörden avklarad, en ökning från förra veckans 93%. Vid den här tiden förra året var dock skörden avklarad.

Sådden av amerikanskt höstvete går också framåt och 39% av den förväntade arealen var avklarad per den 29 september, upp från förra veckans 23% och marginellt högre än förra året men en hårsmån lägre än det 5-åriga genomsnittet på 40%.

Från och med denna rapport så börjar USDA också att rapportera uppkomsten av höstvete, där siffran nu uppgår till 12% – vilket är i linje med förra året men strax under det 5-åriga genomsnittet på 15%.

FAO / AMIS kom med sin rapport nu i veckan och de justerar ner sin prognos för den globala veteproduktionen 2013/14 med 5 mt till 705 mt, som en följd av något försämrade utsikter för producentländerna på det södra halvklotet och de ihållande regnen i Svarta Havs-regionen.

Utgående lager förväntas återhämta sig, om än något mindre än vad som angetts i tidigare prognoser vilket återspeglar ett lägre produktions estimat i kombination med ökad konsumtion där användningen av vete som foder har ökat snabbt i flera länder.

Veckan avslutades med Statistics Canadas rapport. Det var förväntat att veteskörden (alla sorter) skulle uppgå till 32.7 mt enligt en sammanställning av 11 analytikers estimat gjord av Bloomberg, mot 30.6 mt estimerat i juli månads rapport och 27.21 mt förra året. Rapporten i fredags visade att skörden kan bli 33 mt, alltså en hårsmån högre än estimerat. Detta blir då den största skörden av vete någonsin i Kanada och går förbi rekordet från 1990 på 32.1 mt. Stats Canada intervjuade 10,500 lantbrukare mellan 3 och 10 september för att komma fram till rapporten.

Den genomsnittliga hektarskörden ligger på 48 bu/acre, upp från 42.6 förra året, enligt rapporten. Riklig nederbörd har kompenserat den sena sådden. Den 27 september rapporterade FarmLink Marketing Solutions att avkastningen på vårvete kan bli så hög som 80 bushels per acre.

En viktig faktor, som kan driva pristrenden, är det våta och snöiga vädret i Ryssland och Ukraina. Rysslandn ligger 35% efter i höstsådden och det är oklart om de kommer att hinna ikapp. En vårsådd kommer inte att kompenseras med vårvete, utan med oljeväxter, majs och korn. Situationen ser något värre ut i Ukraina, där jordbruksministeriet estimerar nästa års skörd av vete till 15 mt (22 mt i år).

Problem i Ryssland och Ukraina och priser som rusar i Sydamerika och i Kina, tyder på att en ny uppgångsfas kan bli starkare än vad vi tidigare trott. Vi håller därför fast vid och upprepar köprekommendationen på vete.

Samtidigt vill vi påminna lantbrukare om att situationen med nära backwardation i terminspriserna på Matif inte är en uppmaning att behålla fysiskt vete i lager, utan att sälja detta och köpa terminer istället, om man vill ta del av en prisuppgång och utsätta sig för risken att ha fel.

Maltkorn

För en vecka sedan kunde vi rapportera att terminspriset på maltkorn för leverans i november låg under Matifs vetetermin. Den här veckan är ordningen återställd och vetet är 1 euro dyrare än maltkornet. Förmodligen kommer många lantbrukare att försöka undvika att så maltkorn i vår, vilket bäddar för högre pris nästa år. Om man funderar på att köpa terminer på vete, kan terminer på maltkorn vara ett bättre val. Likviditeten är ett litet hinder, men det finns oftast betydligt fler säljare än köpare.

Terminsstrukturen visar ett litet lagerpåslag för maltkorn för den här skörden, upp till 10 tolv euro fram till mars och maj. Novemberkontraktet för nästa år ligger en euro under Matifs vetekontrakt. Det kontraktet kan vara köpvärt. Det är svårt att tänka sig att maltkorn i november nästa år ska vara billigare än vetet.

Majs

Majspriset (december 2013) gick under det tekniska stödet, men vi tror att detta är en falsk teknisk säljsignal och att priset kommer att vända uppåt. Takten i nedgången har avtagit. Kraften är upphällningen.

Tillståndet för den amerikanska majsen lämnades oförändrat enligt måndagens Crop Progress från USDA. För de 18 stater som rapporterar så klassas fortfarande 55% som ”good/excellent”, vilket är marginellt högre än det 5-åriga genomsnittet på 54%. Tillståndet för grödorna i Illinois förbättrades nämnvärt under förra veckan och andelen ”good/excellent” steg med 4% till 62%. Även tillståndet för grödorna i Indiana förbättrades med 1% till 65%. Iowa ligger fortfarande kvar på en låg nivå, endast 36%, vilket dessutom är en nedjustering med 1% från veckan innan.

Skörden av majs går framåt om än långsamt. Enligt USDA var endast 12% av skörden avklarad per den 29 september, upp från förra veckans 7% och att jämföra med det 5-åriga genomsnittet på 23%. Förra året var mer än hälften av skörden avklarad. Tar man en närmare titt på ”I-staterna” så är bara 5% av Iowas skörd klar jämfört med snittet på 16%, medan endast 13% av skörden i Illinois är klar jämfört med det 5-åriga genomsnittet på 34% vid den här tiden.

FAO / AMIS justerar upp sin prognos för den globala produktionen av majs till 987 mt från den tidigare prognosen på 983 mt, främst på grund av högre estimat för Kina, Indien och USA. Utgående lager beräknas öka med 33% från ingående lager, där en återhämtning av majs lagren i USA står för en stor del av denna förväntan.

Överlag är utsikterna för grödorna goda. I USA klassas strax över hälften av grödorna som ”good/excellent, och trots torrt och varmt väder under sensommaren. En rekordproduktion förväntas, till stor del på grund av utökad areal vilken kompenserar för en något lägre avkastning. Även i Kanada och EU är prognoserna gynnsamma, med undantag av bl.a norra Italien och delar av Balkan där sen sådd och varma temperaturer påverkat grödorna negativt. Även i övriga delar världen, såsom Ryssland, Kina, Ukraina och Brasilien är utsikterna goda.

Jag har lyft fram det låga priset på majs och det höga priset på soja i tidigare veckobrev. Efter den senaste nedgången i majspriset är detta än mer aktuellt. Hur mycket mindre majs kommer amerikanska lantbrukare att så i vår?

Vi håller fast vid vår köprekommendation.

Sojabönor

Novemberkontraktet på sojabönor gjorde precis som vi förutspått. Priset föll ner från ”flaggan” som låg strax över 1300 cent. Priset föll ner mot 1250 och har sedan rekylerat uppåt. Även den aktuella rekylen som tog fredagens stängning upp till 1295 är ett uppenbart säljtillfälle. Priset kommer antagligen att falla tillbaka i veckan som kommer – för att testa 1250 igen.

Sojamarknaden är naturligt uppdelad på sojamjöl och sojaolja och det är två helt olika världar. Sojamjölet är återigen uppe och ”tar farväl” av 420-nivån. Nota bene: skulle priset gå över 420 dollar per short ton, har vi istället en köpsignal.

Och nedan ser vi den mycket baissigare utvecklingen på sojaoljan. Efter ett så kraftigt prisfall som vi hade förra veckan, är det inte ovanligt med en rekyl uppåt – en sådan är dock i regel ett säljtillfälle.

Till skillnad från veckan innan så visade nu måndagens Crop Progress på en förbättring gällande tillståndet för sojabönorna. 53% tillhör nu kategorin ”good/excellent”, en ökning från 50% veckan innan. 56% av grödorna i Illinois klassas som ”good/excellent” – upp 6% från veckan innan – och i Indiana ligger siffran på 60%. För Iowa ligger siffran på blygsamma 35%, en modest ökning med 1%.

Skörden av sojabönor i USA är nu officiellt igång och avklarad till 11%, en ökning från 3% veckan innan. Förra året vid den här tiden var 39% av skörden avklarad men det 5-åriga genomsnittet ligger på 20%.

Mest anmärkningsvärt är Iowa och Minnesota där skörden endast är avklarad till 5% respektive 9%, jämfört med det 5-åriga genomsnittet på 21% respektive 26%. I Indiana och Illinois ligger skördetakten strax under genomsnittet.

FAO / AMIS gör en nedjustering av den globala produktionen av sojabönor 2013/14 med 3 mt till 281 mt på grund av lägre produktionsestimat för Argentina, Indien och USA. I och med detta justeras även utgående ner – framförallt i USA och Argentina.

Strax över hälften av sojabönorna i USA klassas som ”good/excellent” trots att den långvariga torkan har påverkat avkastningen negativt. I Kina är förhållandena överlag positiva med varmare väder som gynnar grödornas utveckling.

Vi behåller säljrekommendation.

Raps

Rapspriset (november 2013) fann återigen stöd på 360 euro per ton. Hur detta skedde är intressant och vi återkommer till det nedan. Tekniskt kanske bilden håller på att ändra sig, men vi rekommenderar fortfarande att man är såld rapsfrö.

Efter lagerstatistiken i måndags, föll priset på rapsfrö abrupt från 366 euro per ton ner till 362, där en stor köpare tog allt som marknaden kastade in i gapet. Sedan, i onsdags, lyfte marknaden. Vi kan se prisrörelserna och omsättningen i antal kontrakt nedan:

Det ser ut som om någon aktör under den 1 oktober förberedde sig inför haussen den 2 oktober.

Den 2 oktober berättade European Biodiesel Board att EU planerar att införa en tull på biodiesel från Argentina och Indonesien, därför att dessa länder har ägnat sig åt olaglig prisdumpning. Strafftullen ska vara på plats i fem år. Beslut i frågan ska tas av EU:s medlemsländer före den 28 november, berättar EBB i ett email den 2 oktober. Indonesien och Argentina står för över 90% av importen av biodisel till Europa. Den 2 oktober stod det klart att strafftullen kan bli dubbelt så hög som den intialt föreslogs bli i maj.

Ett beslut kan fattas på ett sammanträde i EU Anti-dumping Committee den 22 – 24 oktober, när alla EU:s 28 medlemsländer är representerade. Det vanliga är att Kommissionens förslag klubbas igenom. Vi tyckte handeln var märklig den 1 oktober och undrar om någon aktör hade exklusiv kännedom om ärendet innan det offentliggjordes den 2 oktober.

Ärendet går tillbaka till den 28 maj i år, när EU införde strafftullar på biodiesel från Argentina och Indonesien, efter att det hävdats att exportörer i dessa länder sålde biodiesel till EU till ett pris under produktionskostnad. EU-Kommissionen publicerade ett beslut i Official Journal den 28 maj där de skrev att Verbio AG i Tyskland, Diester Industrie SAS i Frankrike och Novaol Srl i Italien drabbats av ”väsentlig skada” (material injury) på grund av prisdumpning från Argentina och Indonesien. Strafftullen som då infördes skulle vara i kraft i sex månader, alltså till den 28 november. Det sades redan då att strafftullen kunde förlängas till fem år.

Det är klart att man undrar om någon aktör den 1 oktober hade kännedom om officiell information som publicerades den 2 oktober? Och vem läckte i så fall? Enligt den fristående analytikern Noel Fryer sade crushers till honom att de visste om detta i två veckor. Indonesiens svar var att de var i chock. De hade trott att dumping-fallet hade avskrivits.

Det verkar med andra ord som det här inte har gått rätt till. Det är strängt förbjudet att läcka insiderinformation och det är förbjudet att handla om man har inser eller borde inse att man har insiderinformation.

Oil World justerar upp sitt estimat för den globala produktionen av raps och canola med 1.5 mt till 65 mt till följd av förbättrade utsikter i Kanada. Prognosen för produktionen i EU-28 justeras också upp till 20.9 mt för 2013/14 då en ökad produktion i Östeuropa uppväger en lägre skörd i Frankrike.

Veckan avslutades med Statistics Canadas rapport. Det var förväntat att rapsskörden skulle uppgå till 16.4 mt mot 14.73 mt i den senaste rapporten från juli och 13.87 mt förra året. Rapsskörden estimerades till 16 mt nu, vilket alltså är lite lägre än förväntat.

Vi behåller säljrekommendationen på raps tills vidare.

Potatis

Potatispriset av årets skörd, som handlas i april-kontraktet på Eurex, har stigit lite till 21.10 euro per son, men det ser ut som om uppgången som började i juni och tog priset från 15 euro till 24 euro som högst har tappat fart.

Gris

Lean hogs tog ett kliv uppåt i förra veckan, men ligger väl inom det prisintervall som varit rådande sedan början på september. Prismönstret av högre toppar och lägre bottnar som vi sett sedan början av september, ser man ofta efter en stor prisrörelse uppåt i samband med att uppgången är över. Det är alltså ett mönster som brukar följas av prisnedgång.

Mjölk

De olika terminsmarknaderna och prisindexen börjar nu falla, men har inte fått upp farten än. Vi gissar att takten i prisfallet kommer att öka. Den som vill prissäkra in dessa höga priser på terminsmarknaden bör skynda sig på.

Socker

Marskontraktet på råsocker har stigit med 10% i veckan som gick. Vi ser nu att den fallande trenden, som pågått sedan februari år 2013 nu är slut.

Den rekordstora leveransen av råsocker på 1.5 mt, som de stora handelshusen tog när oktoberkontraktet förföll, har påverkat marknaden. Först föll priset kraftigt, men sedan började marknaden tolka köpet via terminsmarknaden som en positiv signal.

Rapporter från Brasilien indikerar att skörden av sockerrör varit mindre än vad man hittills trott. Det låga priset har alltså verkligen haft effekt på produktionen och priset nu är väsentligt lägre än det var i våras.

Vi rekommenderar köp av socker.

[box]SEB Veckobrev Jordbruksprodukter är producerat av SEB Commodities Sales desk och publiceras i samarbete och med tillstånd på Råvarumarknaden.se[/box]

Detta marknadsföringsmaterial, framtaget av SEB’s Commodities Sales desk, har upprättats enbart i informationssyfte.

Även om innehållet är baserat på källor som SEB bedömt som tillförlitliga ansvarar SEB inte för fel eller brister i informationen. Den utgör inte oberoende, objektiv investeringsanalys och skyddas därför inte av de bestämmelser som SEB har infört för att förebygga potentiella intressekonflikter. Yttranden från SEB’s Commodities Sales desk kan vara oförenliga med tidigare publicerat material från SEB, då den senare hänvisas uppmanas du att läsa den fullständiga rapporten innan någon åtgärd vidtas.

Dokumentationen utgör inte någon investeringsrådgivning och tillhandahålls till dig utan hänsyn till dina investeringsmål. Du uppmanas att självständigt bedöma och komplettera uppgifterna i denna dokumentation och att basera dina investeringsbeslut på material som bedöms erforderligt. Alla framåtblickande uttalanden, åsikter och förväntningar är föremål för risker, osäkerheter och andra faktorer och kan orsaka att det faktiska resultatet avviker väsentligt från det förväntade. Historisk avkastning är ingen garanti för framtida resultat. Detta dokument utgör inte ett erbjudande att teckna några värdepapper eller andra finansiella instrument. SEB svarar inte för förlust eller skada – direkt eller indirekt, eller av vad slag det vara må – som kan uppkomma till följd av användandet av detta material eller dess innehåll.

Observera att det kan förekomma att SEB, dess ledamöter, dess anställda eller dess moder- och/eller dotterbolag vid olika tillfällen innehar, har innehaft eller kommer att inneha aktier, positioner, rådgivningsuppdrag i samband med corporate finance-transaktioner, investment- eller merchantbankinguppdrag och/eller lån i de bolag/finansiella instrument som nämns i materialet.

Materialet är avsett för mottagaren, all spridning, distribuering mångfaldigande eller annan användning av detta meddelande får inte ske utan SEB:s medgivande. Oaktat detta får SEB tillåta omfördelning av materialet till utvald tredje part i enlighet med gällande avtal. Materialet får inte spridas till fysiska eller juridiska personer som är medborgare eller har hemvist i ett land där sådan spridning är otillåten enligt tillämplig lag eller annan bestämmelse.

Skandinaviska Enskilda Banken AB (publ) är ett [publikt] aktiebolag och står under tillsyn av Finansinspektionen samt de lokala finansiella tillsynsmyndigheter i varje jurisdiktionen där SEB har filial eller dotterbolag.

Relaterade ämnen:seb analys

Nästa

Modity om elpriset vecka 41 2013

Missa inte

Gold remains unimpressed by US budget dispute

Fortsätt läsa

Annons

Klicka för att kommentera

Skriv ett svar
Avbryt svar

Analys

Now it’s up to OPEC+

Publicerat

1 vecka sedan

den

20 november, 2023

Redaktionen

All eyes are now back at OPEC+ after the recent fall in oil prices along with weakening crude curve structures and weakening economic statistics. OPEC+ will have to step up the game and give solid guidance of what it intends to do in 2024. If Saudi Arabia is to carry the burden alone (with only a little help from Russia) it will likely need to keep its production at around 9.0 m b/d on average for 2024 and drop it down towards 8.5 m b/d in Q1-24. This may be too much to ask from Saudi Arabia and it may demand some of the other OPEC members to step up and join in on the task to regulate the market in 2024. More specifically this means Iraq, Kuwait and UAE. The oil market will likely be quite nervous until a firm message from Saudi/Russia/OPEC+ is delivered to the market some time in December.

Bjarne Schieldrop, Chief analyst commodities at SEB — Bjarne Schieldrop, Chief analyst commodities, SEB

Saudi Arabia may get some help from President Joe Biden though as his energy secretary adviser, Amos Hochstein, has stated that the US will enforce sanctions on Iran on more than 1 m b/d.

Brent crude fell 4.6% ydy to USD 77.4/b and over the last three trading sessions it has lost USD 5.1/b. This morning it is trading only marginally higher at USD 77.6/b which is no vote of confidence. A good dose of rebound this morning would have been a signal that the sell-off yesterday possibly was exaggerated and solely driven by investors with long positions flocking to the exit. So there’s likely more downside to come.

In general there is a quite good relationship between net long speculative positions in Brent crude and WTI versus the global manufacturing cycle. Oil investors overall typically have an aversion of holding long positions in oil when the global economy is slowing down. As of yet there are few signs that the global economic cycle is about to turn. Rather the opposite seems to be the case. Global manufacturing fell in October and yesterday we saw US industrial production fall 0.6% MoM while continued jobless claims rose more than expected and to the highest level in two years. This matches well with the logic that the strong rise in interest rates since March 2022 is inflicting pain on the economy with more pain ahead as the effect comes with a lag.

Most estimates are that the global oil market is running a solid deficit in Q4-23. The IEA has an implied deficit in the global oil market of 1 m b/d in Q4-23 if we assume that OPEC will produce 28 m b/d vs. a call-on-OPEC at 29 m b/d. But prices in the oil market is telling a different story with weakening crude curves, weakening refining margins and a sharp sell-off in oil prices.

For 2024 the general forecasts are that global economic growth will slow, global oil demand growth will slow and also that the need for oil from OPEC will fall from 28.7 m b/d to 28.4 m b/d (IEA). This is a bearish environment for oil. The average Brent crude oil price so far this year is about USD 83/b. It should essentially be expected to deliver lower in 2024 with the negatives mentioned above.

Two things however will likely counter this and they are interconnected. US shale oil activity has been slowing with falling drilling rig count since early December 2022 and that has been happening at an average WTI price of USD 78/b. The result is that total US liquids production is set to grow by only 0.3 m b/d YoY in Q4-24. This allows OPEC+ to support the oil price at USD 80-90/b through 2024 without fear of loosing a significant market share to US oil production. Thus slowing US liquids production and active price management by OPEC+ goes hand in hand. As such we do expect OPEC+ to step up to the task.

So far it has predominantly been Saudi Arabia with a little help from Russia which together proactively have managed the oil market and the oil price through significant cuts. Saudi Arabia produced 10.5 m b/d in April but then cut production rapidly to only 9.0 m b/d which is what it still produces. Its normal production is about 10 m b/d.

What has made the situation more difficult for Saudi Arabia is the combination of solid growth in non-OPEC supply in 2023 (+2.1 m b/d YoY; IEA) but also a substantial revival in production by Venezuela and Iran. The two produced 660 k b/d more in October than they on average did in 2022. So the need for oil from Saudi Arabia is squeezed from both sides.

All eyes are now back at OPEC+ after the recent fall in oil prices along with weakening crude curve structures and weakening economic statistics.

OPEC+ will have to step up the game and give solid guidance of what it intends to do in 2024. If Saudi Arabia is to carry the burden alone (with only a little help from Russia) then it will likely need to keep its production at around 9.0 m b/d on average for 2024 and drop it down towards 8.5 m b/d in Q1-24. This may be too much to ask from Saudi Arabia and it may demand some of the other OPEC members to step up and join in on the task to regulate the market in 2024. More specifically this means Iraq, Kuwait and UAE.

The oil market will likely be quite nervous until a firm message from Saudi/Russia/OPEC+ is delivered to the market some time in December.

Saudi Arabia may get some help from President Joe Biden though as his energy secretary adviser, Amos Hochstein, has stated that the US will enforce sanctions on Iran on more than 1 m b/d.

Fortsätt läsa

Analys

More from Venezuela and Iran means smaller pie for Saudi

Publicerat

1 månad sedan

den

24 oktober, 2023

Redaktionen

Production in Venezuela and Iran is on the rise and is set to rise further in the coming months and in 2024. Combined their production could grow by 0.8 m b/d YoY to 2024 (average year to average year). The IEA projected in its latest OMR (Oct-2023) that call-on-OPEC will fall to 28.3 m b/d in 2024, a decline of 0.5 m b/d. This combination would drive implied call-on-Saudi from 10.4 m b/d in 2023 to only 9.1 m b/d in 2024 and as low as 8.6 m b/d in Q1-24 if Saudi Arabia has to do all the heavy lifting alone. Wider core OPEC cooperation may be required.

The IEA is out in the news today projecting peak oil demand this decade with global demand standing at no more than 102 m b/d towards the end of this decade. If so it would imply a call-on-Non-OPEC of only 66.4 m b/d in 2028 assuming that OPEC in general will demand a market share of 30 m b/d + NGL of 5.6 m b/d. The IEA (Oct-23) projects non-OPEC production to average 68.8 m b/d in 2024. That’s already 2.4 m b/d more than what would be sustainable over time if global oil demand is set to peak later this decade. Oil producers in general cannot have a production growth strategy in a peak oil demand world.

The US has decided to lift sanctions towards Venezuela for six months (18 April) as a measure to tempt it to move towards more democratic processes. And if it does, then the lifting of sanctions could continue after the 6 months. A primary opposition election took place this weekend with lawmaker Maria Corina Machado currently holding 93% of the vote count. Venezuela will next year hold a presidential election but fair play seems unlikely with Maduro in charge. The lifting of sanctions allows Venezuela’s PdV to resume exports to all destinations. Bans on new, foreign investments in the oil and gas sector are also lifted though Russian entities and JV’s are still barred.

Venezuela produced 0.8 m b/d in September and indicates that it can lift production by 0.2 m b/d by year and with more rigs and wells by 0.5 m b/d to 1.3 m b/d in the medium term.

Oil production in Iran has been on a steady rise since its low-point of 2.0 m b/d in 2020. Last year it produced 2.5 m b/d. In September it produced 3.1 m b/d, but Iran’s oil minister says production now is at 3.3 m b/d. Iran’s rising production and exports is not about the US being more lenient in its enforcement of sanctions towards Iran. It is more about Iran finding better ways to circumvent them but even more importantly that China is importing more and more oil from Iran.

Production by Iran and Venezuela is recovering. YoY production from the two could rise by close to 0.8 m b/d in 2024. This will lead to a decline in call-on-Saudi oil.

Oil production by Iran and Venezuela — Source: SEB graph and asessments, Blbrg data and news

The IEA estimated in its latest OMR report that call-on-OPEC will fall from 28.8 m b/d in 2023 to 28.3 m b/d in 2024. If all OPEC members except Saudi Arabia produces the same amount in 2024 as in 2023, then the need for Saudi Arabia’s oil (call-on-Saudi) will fall from a healthy 10.4 m b/d in 2023 to a still acceptable 9.9 m b/d in 2024. Its normal production is roughly 10 m b/d.

If however production by Iran and Venezuela rise by a combined 0.5 m b/d YoY in 2024, then call-on-Saudi will fall to 9.4 m b/d which is not so good but still manageable. But if Iran’s oil minister is correct when he says that its current production now is at 3.3 m b/d, then it is not far fetched to assume that Iran’s oil production may average maybe 3.4-3.5 m b/d in 2024. That would yield a YoY rise of 0.6 m b/d just for Iran. If we also assume that Venezuela manages to lift its production from 0.8 m b/d this year to 1.0 m b/d in 2024, then the combined growth from the two is closer to 0.8 m b/d. That would push call-on-Saudi down to only 9.1 m b/d which is not good at all. It would require Saudi Arabia to produce at its current production of 9.0 m b/d all through 2024.

The IEA further estimates that call-on-OPEC will average 27.7 m b/d in Q1-24. If we assume Iran @ 3.4 m b/d and Venezuela @ 1.0 m b/d then call-on-Saudi in Q1-24 will only be 8.6 m b/d. I.e. Saudi Arabia will have to cut production further to 8.6 m b/d in Q1-24. At that point Saudi Arabia will likely need or like other core OPEC members like Iraq, Kuwait and UAE as well as Russia to join in.

Implied call-on-Saudi. Call-on-OPEC is set to decline from 28.8 m b/d to 28.3 m b/d to 2024. If all OPEC members produced the same in 2024 as in 2023 then call-on-Saudi would fall by 0.5 m b/d to 9.9 m b/d. But if Venezuela and Iran increases their combined production by 0.8 m b/d YoY in 2024 then call-on-Saudi falls to 9.1 m b/d.

If we look a little broader on this topic and also include Libya, Nigeria and Angola we see that this group of OPEC members produced 11.4 m b/d in 2010, 10.1 m b/d in 2017 and only 5.1 m b/d at the low-point in August 2020. The decline by these OPEC members has of course the other OPEC and OPEC+ members to stem the rising flood of US shale oil production. The production from this unfortunate group of OPEC-laggards is however now on the rise reaching 7.5 m b/d in September. With more from Iran and Venezuela it could rise to 8.0 m b/d in 2024. Production from Nigeria and Angola though still looks to be in gradual decline while Libya looks more sideways. So for the time being it is all about the revival of Iran and Venezuela.

The unfortunate OPEC-laggards had a production of 11.4 m b/d in 2010. But production then fell to only 5.1 m b/d in August 2020. It helped the rest of OPEC’s members to manage the huge increase in US shale oil production. Production from these countries are now on the rebound. Though Nigeria and Angola still seems to be in gradual decline.

Oil production of some OPEC countries — Source: SEB graph, Blbrg data

What everyone needs to be attentive to is that call-on-OPEC and even more importantly call-on-Saudi can only erode to a limit before Saudi/OPEC/Russia will have to take action. Especially if the forecast for needed oil from OPEC/Saudi for the nearest 2-3 years is in significant decline. Then they will have to take action in the sense that they stop defending the price and allows the price to fall sharply along with higher production. And yet again it is US shale oil producers who will have to take the brunt of the pain. They are the only oil producers in the world who can naturally and significantly reduce their production rather quickly. I.e. the US shale oil players will have to be punished into obedience, if possible, yet one more time.

We don’t think that it is any immediate risk for this to happen as US shale oil activity is slowing while global oil demand has rebounded following Covid-lockdowns. But one needs to keep a watch on projections for call-on-OPEC and call-on-Saudi stretching 1-2-3 years forward on a continuous basis.

In its medium term oil market outlook, Oil2023, the IEA projected a fairly healthy development for call-on-OPEC to 2028. First bottoming out at 29.4 m b/d in 2024 before rising gradually to 30.6 m b/d in 2028. The basis for this was a slowing though steady rise in global oil demand to 105.7 m b/d in 2028 together with stagnant non-OPEC production due to muted capex spending over the past decade. But this projection has already been significantly dented and reduced in IEA’s latest OMR from October where call-on-OPEC for 2024 is projected at only 28.3 m b/d.

In a statement today the IEA projects that global oil demand will peak this decade and consume no more than 102 m b/d in the late 2020ies due to (in large part) rapid growth in EV sales. This would imply a call-on-OPEC of only 26.9 m b/d in 2028. It is not a viable path for OPEC to produce only 26.9 m b/d in 2028. Especially if production by Iran and Venezuela is set to revive. I.e. OPEC’s pie is shrinking while at the same time Iran and Venezuela is producing more. In this outlook something will have to give and it is not OPEC.

One should here turn this on its head and assume that OPEC will produce 30 m b/d in 2028. Add OPEC NGLs of 5.6 m b/d and we get 35.6 m b/d. If global oil demand in 2028 stands at only 102 m b/d then call-on-Non-OPEC equates to 66.4 m b/d. That is 3.1 m b/d less than IEA’s non-OPEC production projection for 2028 of 69.5 m b/d but also higher than non-OPEC production projection of 68.8 m b/d (IEA, Oct-23) is already 2.4 m b/d too high versus what is a sustainable level.

What this of course naturally means is that oil producers in general cannot have production growth as a strategy in a peak-oil-demand-world with non-OPEC in 2024 already at 2.4 m b/d above its sustainable level.

The US is set to growth its hydrocarbon liquids by 0.5 m b/d YoY in 2024. But in a zero oil demand growth world that is way, way too much.

Fortsätt läsa

Analys

Reloading the US ’oil-gun’ (SPR) will have to wait until next downturn

Publicerat

1 månad sedan

den

23 oktober, 2023

Redaktionen

Brent crude traded down 0.4% earlier this morning to USD 91.8/b but is unchanged at USD 92.2/b at the moment. Early softness was probably mostly about general market weakness than anything specific to oil as copper is down 0.7% while European equities are down 0.3%. No one knows the consequences of what a ground invasion of Gaza by Israel may bring except that it will be very, very bad for Palestinians, for Middle East politics for geopolitics and potentially destabilizing for global oil markets. As of yet the oil market seems to struggle with how to price the situation with fairly little risk premium priced in at the moment as far as we can see. Global financial markets however seems to have a clearer bearish take on this. Though rallying US rates and struggling Chinese property market may be part of that.

The US has drawn down its Strategic Petroleum Reserves (SPR) over the latest years to only 50% of capacity. Crude oil prices would probably have to rally to USD 150-200/b before the US would consider pushing another 100-200 m b from SPR into the commercial market. As such the fire-power of its SPR as a geopolitical oil pricing tool is now somewhat muted. The US would probably happily re-load its SPR but it is very difficult to do so while the global oil market is running a deficit. It will have to wait to the next oil market downturn. But that also implies that the next downturn will likely be fairly short-lived and also fairly shallow. Unless of course the US chooses to forgo the opportunity.

The US has drawn down its Strategic Petroleum Reserves (SPR) to only 50% of capacity over the latest years. Most of the draw-down was in response to the crisis in Ukraine as it was invaded by Russia with loss of oil supply from Russia thereafter.

The US has however no problems with security of supply of crude oil. US refineries have preferences for different kinds of crude slates and as a result it still imports significant volumes of crude of different qualities. But overall it is a net exporter of hydrocarbon liquids. It doesn’t need all that big strategic reserves as a security of supply any more. Following the oil crisis in the early 70ies the OECD countries created the International Energy Agency where all its members aimed to have some 100 days of forward oil import coverage. With US oil production at steady decline since the 70ies the US reached a peak in net imports of 13.4 m b/d in 2006. As such it should have held an SPR of 1340 million barrels. It kept building its SPR which peaked at 727 m b in 2012. But since 2006 its net imports have been in sharp decline and today it has a net export of 2.9 m b/d.

Essentially the US doesn’t need such a sizable SPR any more to secure coverage of its daily consumption. As a result it started to draw down its SPR well before the Russian invasion of Ukraine in February 2022. But then of course it fell fast and is today at 351 m b or about 50% of capacity.

The US is the largest oil consumer in the world. As such it is highly vulnerable to the price level of oil. The US SPR today is much more of a geopolitical tool than a security of supply tool. It’s a tool to intervene in the global oil market. To intervene in the price setting of oil. The US SPR is now drawn down to 50% but it still holds a sizable amount of oil. But it is little in comparison to the firepower of OPEC. Saudi Arabia can lower its production by 1 m b/d for one year and it will have eradicated 365 million barrels in global oil inventories. And then it can the same the year after and then the year after that again.

The US has now fired one big bullet of SPR inventory draws. It really helped to balance the global oil market last year and prevented oil prices from going sky high. With 350 m b left in its SPR it can still do more if needed. But the situation would likely need to be way more critical before the US would consider pushing yet another 100-200 m b of oil from its SPR into the global commercial oil market. An oil price of USD 150-200/b would probably be needed before it would do so.

With new geopolitical realities the US probably will want to rebuild its SPR to higher levels as it is now an important geopolitical tool and an oil price management tool. But rebuilding the SPR now while the global oil market is running a deficit is a no-go as we see it.

An oil market downturn, a global recession, a global oil market surplus where OPEC no longer want to defend the oil price with reduced supply is needed for the US to be able to refill its SPR again unless it wants to drive the oil price significantly higher.

But this also implies that the next oil price downturn will likely be short-lived and shallow as the US will have to use that opportunity to rebuild its SPR. It’s kind off like reloading its geopolitical oil gun. If it instead decides to forgo such an opportunity then it will have to accept that its geopolitical maneuverability in the global oil market stays muted.

Net US oil imports in m b/d and US Strategic Petroleum Reserves (SPR) in million barrels. The US doesn’t need strategic petroleum reserves for the sake of security of supply any more. But it is a great geopolitical energy-tool to intervene in the price setting of oil in the global market place.