Nyheter
Pipelinens betydelse för den amerikanska energiboomen
Produktionsboomen för råolja i USA har lett till en pånyttfödelse för infrastrukturen när oljeindustrin försöker hitta ett nytt hem för den stigande produktionen. Under 2012 ändrades flödet på Seawaypipelinen som numera exporterar olja från Cushing i Oklahoma till den amerikanska gulfkusten istället för att som tidigare ta emot olja. Det ändrade flödet utgör en stor förändring för den amerikanska oljeindustrin, och utgjorde början på en trend för att föra ut energi från den amerikanska Mellanvästern.
I dag byggs ett stort antal ledningsprojekt ut i syfte att hantera den nya oljeproduktionen, men även om kapaciteten utökas enligt plan så kommer det knappast att vara möjligt att hålla den takt som krävs för att möta den ökade produktionen enligt energianalytiker.
Utbyggnaden av Seawaypipelinen slutfördes i januari 2013, och ägarna till rörledningen, Enterprise Products Partners och Enbridge, spådde då att volymerna skulle gå upp till 295 000 fat per dag (b/d), en ökning från 180 000 fat per dag (b/d) vid årsskiftet 2012/2013.
Seaway är också i färd med att att bygga en 512 miles lång rörledning som skall gå parallellt med den befintliga rörledningen, vilket kommer att addera 450 000 fat per dag (b/d) i kapacitet när den färdigställs under det första kvartalet 2014. Seaway-pipelinen förväntas transportera råolja från Mellanvästern, Bakkenfältet North Dakota, Permianbäckenet i västra Texas och från Kanada.
Keystone XL
Mest känd av alla rörledningar är Keystone XL, som skall kunna transportera 700 000 fat råolja från oljesandsfälten i Alberta i Kanada till Gulfkusten via Cushing. Rörledningens dragning orsakade kontroverser under 2012 då det framkom att den ursprungligen skulle korsa vissa miljökänsliga områden i Nebraska. När ledningen fick en annan dragning godkände dock staten byggandet av ledningen som nu väntar på ett formellt godkännande av president Obama.
I sin översyn av rörledningsprojektet sade det amerikanska utrikesdepartementet i sin rapport, Draft Supplemental Environmental Impact Statement, som släpptes i mars 2013, att det inte kommer att bli en väsentlig ökning av utsläppen av växthusgaser om rörledningen godkänns eftersom det är sannolikt att anta att produktionen av kanadensisk oljesand skulle fortsätta ändå och att denna råolja kommer att hitta köpare på ett eller annat sätt.
David Bouckhout, senior råvarustrateg på TD Securities, sade att det amerikanska utrikesdepartementets uttalande kan vara nyckeln. Även om syftet med rapporten inte var att ge en indikation på president Obamas kommande beslut så har detaljerna i rapporten ökat optimismen kring projektet.
Matt Smith, råvaruanalytiker hos det globala energiförvaltningsbolaget Schneider Electric som tillhandahåller utbuds- och efterfrågelösningar inom energisektorn, tillika författare av bloggen The Energy Burrito, säger att han förväntar sig att byggandet av rörledningen skall börja redan under 2013.
Givet att Keystone godkänns skriver Commerzbank att de tror att pipelinen kommer att vara i drift under 2015, och att de kanadensiska oljesandsreserverna då kommer att vara tillgängliga för raffinaderier på den amerikanska Gulfkusten, och därmed den globala marknaden.
Ytterligare ett viktigt rörledningsprojekt, det tredje, är planen på att vända Longhornpipelinens riktning från västra Texas till Gulfkusten. Om allt går som planerat kommer detta innebära att denna rörledning kan leverera 225 000 fat olja (b/d) per dygn inom kort. Longhorn kommer då att kunna transportera den råolja, som i dag flödar till Cushing, direkt till Gulfkusten. Med sina 225 000 fat råolja per dygn får Longhorn en nästan lika stor kapacitet som utbyggnaden av Seawaypipelinen.
Tillåter mer export av råolja
Analytikerna hos Commerzbank anser att den ökade rörledningskapaciteten kommer att tillåta att mer råolja flödar från Cushing till Gulfkusten, men att det finns en teoretisk risk för att oljan fastnar där, dvs att proppen bara flyttas från en region till en annan, såvida inte de exportrestriktioner som har sin bakgrund i 1970-talets energikris luckras upp.
Det lokala utbudsöverskottet kan förvisso minskas om raffinaderierna processar oljan och exporterar färdiga oljeprodukter, som är tillåtet enligt lag. De flesta raffinaderier på den amerikanska Gulfkusten är emellertid specialiserade på tung oljeraffinering vilket innebär att det finns en relativt liten efterfrågan, om ens någon, för shale oil från den amerikanska Mellanvästern.
Slutförandet av Keystone XL bör därför sätta press på den amerikanska regeringen om att denna måste tillåta export av råolja, eller i alla fall lätta på dagens exportrestriktioner. På kort sikt är detta knappast troligt, men i takt med att lagren vid den amerikanska Gulfkusten översvämmas av råolja kan det komma att inträffa. Redan nu ser vi att exporten av raffinerade oljeprodukter har kommit att skjuta i höjden.
Detta, i kombination med expansionen av rörledningssystemen, bör påverka spreaden mellan WTI och Brent, vilken nu ligger på ensiffriga nivåer efter att ha varit så pass hög som 23 USD i februari 2013.
Nyheter
De tre bästa aktierna inom olja och gas
Eric Nuttall på Ninepoint Partners presenterar de tre bästa aktierna inom energi, närmare bestämt tre bolag inom olja och gas.
Meg Energy ignoreras av investerare som inte ser bolagets tillgångar. Marknaden missar att bolaget återköper aktier, varje år. Den kumulativa effekten av detta är stor. Antingen kommer investerare övertid upptäcka aktien och vi får en kursuppgång av den anledningen. Eller så kommer bolaget att ha köpt upp nästan alla sina aktier och de som inte sålt kan realisera hela värdet själva. Bolaget klarar att fortsätta betala sin nuvarande utdelning hela vägen ner till ett oljepris (WTI) på 45 USD, så det finns en stor säkerhetsmarginal i en investering.
Tamarack Valley Energy har haft en stabil oljeproduktion och klarar sig mycket bra vid ett oljepris på 70 USD. Bolaget köper aktivt tillbaka aktier och har levererat bra resultat tre kvartal i rad. Det är ett midcap-bolag som kan upptäckas av marknaden.
Freehold Royalties är ett defensivt alternativ som ger 8,5 procent i direktavkastning. Den här aktien är inte för de som vill investera i något spännande, detta är en stabil aktie.
Nyheter
Northgold genomför företrädesemission och lanserar ny strategi
Guldprospekterings- och utvecklingsföretaget Northgold, som sedan 2022 är noterat på Nasdaq First North Growth Market, prospekterar med framgång i det underinvesterade mellanösterbottniska guldbältet i mellersta Finland. Northgold har under de senaste två åren lyckats fördubbla resurserna i sitt flaggskeppsprojekt Kopsa till 750 tusen uns guldekvivalenter från historiska 330 tusen uns guldekvivalenter. Under perioden 10 till 24 september genomför bolaget en företrädesemission. [sponsrad artikel]
Guld är en viktig internationell handelsvara och Finland är en av de mer attraktiva jurisdiktionerna med den högsta koncentrationen av guldmineralisering i Europa. En av de aktörer som för närvarande prospekterar i mellanösterbottniska guldbältet är Northgold, som har flera parallella projekt i området. Sedan noteringen våren 2022 har Northgold ökat sina resurser till över 1 miljon uns guldekvivalenter, varav 0,99 miljoner uppfyller NI 43-101 eller JORC-kraven.
–Vårt flaggskepp är Kopsa guld-kopparprojektet, som även inkluderar en villkorligt godkänd gruvkoncession. Våra två andra guldprojekt är Kiimalatrenden med de största fyndigheterna, Ängesneva och Vesiperä. Under 2023 förvärvade vi dessutom Hirsikangas guldprojekt, säger Seppo Tuovinen, vd på Northgold.
Northgolds flaggskepp Kopsa är en av Finlands största outvecklade guldfyndigheter. Här är potentialen hög och bolagets fokus sedan noteringen för två år sedan har varit att genomföra borrprogram, främst på Kopsa, där ytterligare 6 200 meter har borrats. Borrningen har resulterat i en fördubbling av resurserna till 750 tusen uns guldekvivalenter från historiska 330 tusen uns guldekvivalenter.
Ny strategi upprätthåller befintlig tillgångsbas
Parallellt med den pågående emissionen har Northgold, med utgångspunkt från dialoger med befintliga aktieägare och det rådande marknadsklimatet, valt att uppdatera sin strategi.
–De mindre och mer juniora prospekteringsbolagens aktiekurser har på senare tid inte rört sig nämnvärt uppåt, trots att guldpriserna har nått nya rekordnivåer. Vår nya strategi innebär att vi kommer att behålla de nuvarande tillgångarna på ett kostnadseffektivt sätt och samtidigt fortsätta att utvärdera potentiella partnerskap och samarbeten såväl som strukturaffärsmöjligheter. Inga nya borrprogram kommer att initieras i nuläget. Vi avvaktar i stället och ser hur marknaden utvecklas framöver, säger Seppo Tuovinen.
Enligt den nya strategin kommer Northgold att upprätthålla den nuvarande tillgångsbasen på ett kostnadseffektivt sätt. Samtidigt fortsätter bolaget att utvärdera potentiella partnerskap och samarbeten samt strukturaffärer och möjligheter.
–Den nya strategin skapar de bästa möjligheterna att maximera värdet för aktieägarna under rådande omständigheter, säger Seppo Tuovinen.
Goda förutsättningar för ett fortsatt högt guldpris
Guldpriset är självklart en viktig faktor för Northgold. De senaste fem åren har guldpriset på världsmarknaden dubblerats och Seppo Tuovinen betraktar förutsättningarna för fortsatt höga prisnivåer som goda.
–Några faktorer som kan fortsätta påverka guldpriset i positiv riktning är ihållande inflation, risk för recession, geopolitisk osäkerhet och avtagande globalt beroende av den amerikanska dollarn, säger han.
Några parametrar som talar för Northgold som en attraktiv investering för presumtiva aktieägare är det faktum att de infrastrukturella förutsättningarna i det mellanösterbottniska guldbältet är mycket goda med närhet till tågförbindelser, hamnar och ett väletablerat vägnät. Området är dessutom topprankat och ett attraktivt prospekteringsområde för internationella prospekterings- och utvecklingsföretag. En erfaren ledning och styrelse är ytterligare en styrka för Northgolds del.
–Vi har under de senaste åren dessutom bevisat vår förmåga att öka resurserna med effektiv borrning på Kopsa, säger Seppo Tuovinen.
Nyheter
En 25 år lång megatrend för järnmalm är över – konsekvenserna kommer bli många och kraftiga
Priset på järnmalm har fallit kraftigt och har den senaste tiden handlats kring 100 USD per ton och var idag till och med nere under 90 USD. Felix Lindberg, VD på familjeföretaget Lindberg & Son som handlar med skrot ger en fantastiskt intressant och tydlig genomgång. Vi får både veta vad som hänt med järnmalm och stål, samt vad det får för konsekvenser framåt i tiden.
Kinas utveckling de senaste 25 åren är helt central. Landet har inte haft något något skrot att använda och har därför behövt använda järnmalm för att skapa stål för att bygga infrastruktur och hus för ett land på 1,4 miljarder personer. Nu taktar Kinas utveckling av och dessutom kan landet börja använda skrot för att göra nytt stål. Det här kommer att få stora följdeffekter på flera sätt i hela världen.
-
Nyheter6 dagar sedan
En 25 år lång megatrend för järnmalm är över – konsekvenserna kommer bli många och kraftiga
-
Nyheter4 veckor sedan
Lucara Diamond har hittat en diamant på 2492 karat
-
Nyheter3 veckor sedan
Torbjörn Iwarson kommenterar vad som händer på råvarumarknaden
-
Analys4 veckor sedan
Fear of coming weakness trumps current tightness
-
Nyheter3 veckor sedan
Tata Steel vill bygga 200 kärnkraftsreaktorer på 220 MW vardera för att producera grönt stål
-
Nyheter3 veckor sedan
Bixias höstprognos: Fortsatt låga elpriser
-
Nyheter2 veckor sedan
Christian Kopfer kommenterar vad som händer med oljepriset
-
Nyheter4 veckor sedan
Guld håller sig över rekordpriset 2500 USD