Nyheter
Naturgas – nästan som olja men ändå inte…
Naturgas är mycket lik olja i gasform, men det finns några viktiga skillnader. Båda råvarorna bidrar med att förse världen med energi, vare sig det gäller tankning, transporter, elproduktion eller för att förse bostäder och industrin med kraft för uppvärmning eller för att förse dem med elektricitet. Dessutom bidrar de båda till att förorena miljön, även om naturgasen är betydligt renare än oljan. Per energienhet skapar naturgasens förbränning 30 procent mindre koldioxid än olja och cirka 45 % mindre koldioxid än kol.
Naturgasen är också betydligt mer förekommande. Vid nuvarande produktionstakt beräknas världens bevisade reserver av naturgas räcka ytterligare 65 år, att jämföra med oljans 41 år. Precis som med oljan finns en betydande andel av förekomsterna utanför de amerikanska gränserna. Inte mindre än 96,7 procent av all naturgas beräknas finnas på andra ställen runt om i världen.
Fram till mitten av 2008 var priserna på naturgas skyhöga, drivet av bland annat höga oljepriser, rapporter om minskade reserver i närheten av högkonsumerande länder, som till exempel USA, oro över växthuseffekterna, och den allmänna upptakten i bränslepriserna. Den finansiella krisen 2008 och den därpå följande större, globala ekonomiska nedgången och ett överutbud av naturgas har orsakat en kraftigt sjunkande efterfrågetillväxt för denna råvara.
Vad är naturgas?
Naturgas är en brännbar blandning av kolvätegaser. I sin renaste form, består naturgas nästan till 100 % av metan. Naturgas är lukt- och färglös i sin renaste form varför det är vanligt att mercaptan tillsätts innan naturgasen levereras till slutanvändaren för att lukten skall hjälpa till att avslöja eventuella läckage.
Vilka företag gynnas av stigande priser på naturgas?
Stora olje-och gasproducenter är alla exempel på företag som gynnas av en uppgång i priset på naturgas. Bland dessa företag kan nämnas Exxon Mobil, BP, Chevron, ConocoPhillips (COP), Total SA (TOT) och Royal Dutch Shell (RDS’A), Lukoil (LKOH-RS), ENI SpA (E), Repsol YPF SA (REP) och Sinopec Shanghai Petrochemical Company (SNP). Andra stora företag som gynnas av en uppgång i priset på naturgas är:
- NiSource som genom sitt dotterbolag Columbia Gas Transmission, äger den största naturgasledningen i USA. NiSource betjänar nästan 3 miljoner kunder längs den östra korridoren, och erbjuder tjänster i hela värdekedjan, inklusive lagring, överföring, distribution och marknadsföring av naturgas.
- Dominion Resources som också är en stor aktör inom kärnkraft, äger Nordamerikas största system för lagring av naturgas.
- Sempra Energy är ett intressant företag som arbetar med elleveranser. Bolaget levererar naturgas till mer än 20 miljoner kunder i centrala och södra Kalifornien. Bolaget arbetar också med lagring av naturgas, marknadsföring och äger egna transportföretag specialiserade på sektorn. Sempra äger och driver också ett antal naturgastillgångar och rörledningar i hela Nordamerika.
- EnCana har fokuserat på prospektering av okonventionell naturgas och oljesand, men utvecklar och utvinner också dessa. Okonventionell utvinning visar initialt på små utvinningsbara reserver, men har potential att ge enorm avkastning om ny utvinningsteknik kan utvecklas framgångsrikt och om priserna på naturgas är tillräckligt höga för att motivera de investeringar som krävs för att det skall vara värt att utvinna naturgasen kommersiellt.
- Cabot Olja & Gas (COG) äger en portfölj av både konventionella och okonventionella onshore naturgasfyndigheter i Nordamerika.
- Patterson-UTI Energy (PTEN) arbetar tätt inpå naturgasproducenterna med kontraktsborrning. Då priset på naturgas ökar, ökar även efterfrågan på PTENs tjänster eftersom försäljning av naturgas blir mer lönsamt.
- Gazprom (GZPFY) är den största producenten av naturgas i världen. Gazprom äger mer än 75 % av den ryska och de flesta av Östuropas naturgasreserver.
De 20 största producenterna av flytande naturgas
Vilka företag drabbas av stigande priser på naturgas?
Elbolag som inte äger sina egna produktionskällor är särskilt utsatta för ökade priser på naturgas. Av den anledningen försöker många av dessa företag att integrera vertikalt, och äga överföringstillgångar som kraftnät, men också prospekterings- och produktionstillgångar.
När priserna stiger, drabbas elbolagen av krympande marginaler, eftersom det finns en fördröjning mellan den tid som priserna på naturgasen börjar stiga och den tid när lagstiftarna beslutar att höja priset (detta gäller framförallt den amerikanska marknaden där energibolagens priser gentemot slutkund ofta sätts av myndigheterna).
Exempel på olika elbolag är bland annat Alliant Energy (LNT), AGL Resources, Atmos Energy, Energen, Equitable Resources, National Fuel Gas Company, ONEOK, Sempra Energy, Southern Union Company och National Grid Transco.
Liquefied Natural Gas (LNG) är det stora orosmomentet som kan komma att förändra villkoren för de företag som drar nytta av naturgas. LNG är naturgas som är flytande, vilket gör den lätt att förvara och transportera. De företag med stora tillgångar i Texas och Louisiana, särskilt Exxon Mobil och BP, skulle möta ökad konkurrens från utländska konkurrenter i Ryssland och Mellanöstern i händelse av att LNG-tekniken blir billigare eller uppnår stordriftsfördelar på den amerikanska marknaden. Detta skulle även kunna komma att minska värdet på de rörledningar som ägs av renodlade pipelineföretag som Kinder Morgan. Företag som har LGN-terminaler, eller som är i färd med att bygga sådana är
- The Korea Gas Corporation
- Tokyo Electric Power Company, Inc.
- Enagas SA
- Chubu Electric Power Co, Inc.
- Sonatrach
- Royal Dutch Shell
- Osaka Gas Company
- Qatar Petroleum
- Petroliam Nasional Berhad
- Tokyo Gas Co, Ltd
- Sempra Energy
- Total SA
- El Paso
- Equitable Resources
- Southern Union
Priserna på naturgas (NG) respektive råolja (CL)
Värdekedjan för naturgas påminner om den för andra fossila bränslen. Den omfattar prospektering och produktion, bearbetning, transport, ytterligare bearbetning, marknadsföring och distribution, och slutligen leverans till slutanvändarna. Historiskt sett har aktörerna på naturgasmarknaden tittat en hel del på elbranschen – ett naturligt monopol på grund av de höga kapitalkostnaderna för naturgasledningar och svårigheter att lagra naturgas men också starkt reglerade i både grossist- och slutkundsledet. Men till skillnad från elbranschen, har avregleringen varit bra för naturgasindustrin, och har uppmuntrat till utvecklandet av innovationer och en förbättrad leveranssäkerhet.
De viktigaste drivkrafterna för slutpriset på naturgas är tveeggade. Kostnaderna för den rena naturgasen, råvaran, står för cirka 60 procent av de slutliga kostnaderna, medan överförings- och distributionskostnader står för resterande 40 procent. Priset på naturgas fastställs av marknaden, och drivs av en kombination av efterfrågan på marknaden och både nuvarande och framtida leverans av naturgas. Naturgas är unikt genom att det är utmanande både att transportera och lagra råvaran, vilket begränsar den kortsiktiga flexibiliteten i utbudet som svar på efterfrågechocker.
Det finns normalt två metoder för att transportera naturgas, metoder som kräver betydande investeringar. Den dominerande metoden för transporter i Nordamerika är via naturgasledningar.
En allt populärare metod för transporter, och ett sannolikt sätt att fortsätta vinna marknadsandelar då USA importerar allt mer gas från källor utanför den nordamerikanska kontinenten, är flytande naturgas (LNG), som möjliggör transporter av gas från utländska hamnar i enkelskroviga fartyg. LNG kräver emellertid stora investeringar i både djupvattenhamnar, skyddade hamn till hamn-LNG-fartyg och kondensering och förgasningsanläggningar på båda ändarna av transportkedjan, vilket gör att det finns få sådana anläggningar. Den 31 mars 2011 fanns det endast tio sådana anläggningar i USA, världens största naturgaskonsument.
Gaslagring erbjuder också en möjlighet att minska kostnaderna för naturgas. Priserna på naturgas är oftast säsongsbundna, med en topp under vintermånaderna medan priserna faller som lägst under sommarmånaderna då värmebehovet är minst.
Trots att lagring av gas, som är lättare än luft och därför har en benägenhet att skingras, är en utmaning har lösningar på problemet funnits. Det vanligaste sättet att lagra naturgas på är i tömda naturgas- eller oljefält eller i akviferer. I tider av överflöd, främst årets sommarmånader, kan naturgas injiceras i dessa lagerutrymmen för att sedan pumpas upp igen vid behov, det vill säga under vinterhalvåret.
Möjligheterna för lagringskapacitet och teknik har en betydande inverkan på naturgaspriserna både på kort sikt (eftersom lagren av lagrad naturgas utgör det mest lättillgängliga utbudet i händelse av en ökad efterfrågan på naturgas) och på lång sikt (eftersom ökad lagringskapacitet ger möjlighet att bygga upp större reserver av lättillgänglig naturgas).
Kostnad olika energikällor 2008
Energiavkastning per tillgångsslag
Förhållandet mellan olja och naturgas
Ett fat olja innehåller sex gånger så mycket energi som en Mcf naturgas (energiinnehåll mäts i BTU). En vanligt använd kvot inom energisektorn är 6:1. Om man eldar ett fat olja får man omkring 6 miljoner BTU energi. Om man eldar 1 Mcf naturgas får man omkring 1 miljon BTU energi. Om man utgår från idén att all energi är likvärdig så bör alltså 1 Mcf naturgas kosta en sjättedel av vad ett fat olja kostar, eller omvänt, ett fat olja ska kosta sex gånger mer än 1 Mcf naturgas.
Teoretiskt sett finns det ett arbitrageförhållande när denna kvot överstiger 6 som gör att det skall vara möjligt att köpa naturgasen och hålla den till dess att jämnvikt uppnåtts. I dag, den 11 juli 2011 är kvoten på nästan 23, en av de allra högsta som någonsin har uppmätts. I och med att priset på råolja handlas till 94,77 USD per fat så borde naturgasen, allt annat lika, handlas till en sjättedel av detta, eller på 15,795 USD per mmBtu.
I praktiken är det emellertid svårare att dra fördel av denna arbitragemöjlighet, eftersom båda två handlas genom framtida kontrakt, vilket gör att tiden är en faktor som måste tas i beaktande, men också det faktum att båda två är råvaror med en mycket hög underliggande volatilitet.
Faktorer som påverkar priset på naturgas
Utbud, efterfråga och prissättningen av olja
Det finns ett klart samband mellan dessa två råvaror då olja och naturgas kan användas som substitut för många slutanvändare inom industrin. Hushållskunderna har som bekant inte samma möjlighet att byta energikälla till oljeeldade spisar.
För det andra, naturgas och olja återfinns ofta i samma geologiska formationer, och därför tenderar prospektering och produktion av olja att stiga i takt med att priset på denna råvara stiger. Därmed tenderar prospektering och produktion av naturgas att öka samtidigt som priset på olja – en direkt effekt av att oljepriset stiger.
De amerikanska konsumenterna fyller mer än 65 procent av sitt oljebehov från import, tre gånger så högt som för naturgas vilket kastar omkull utbuds- och efterfrågerelationen mellan dessa energikällor. Det betyder att oljepriset i USA är mer beroende av en stigande efterfrågan internationellt, särskilt i länder som Indien och Kina, medan priserna på naturgas i USA styrs av amerikansk efterfrågan och utbud.
Utbud och efterfrågan på naturgas
På grund av 2008 års finansiella kris har efterfrågan på naturgas minskat sedan sommaren 2008, och eftersom det nuvarande amerikanska utbudsöverskottet inte kan exporteras till andra länder på ett lönsamt sätt, samtidigt som den amerikanska efterfrågan har sjunkit, har priset på naturgas fallit kraftigt. Samtidigt har även prospekteringen av denna råvara har minskat.
Uppgifter från juli 2009 visar att antalet verksamma borrar var nere på 55 procent, motsvarande 851 riggar, jämfört med juli 2008. Denna minskning bör bidra till att priserna på naturgas stiger igen när efterfrågan börjar öka, eftersom det finns en fördröjning mellan tidpunkten när efterfrågan börjar stiga och när det finns tillräckligt med riggkapacitet för att kunna leverera i enlighet med efterfrågan.
I december 2009 förklarade Independent Energy Agency (IEA) att världens efterfrågan på naturgas kommer att öka från 3 biljoner kubikmeter (TCM) 2007 till 4,3 TCM år 2030. De befintliga reserver på 180 TCM förväntas räcka i 60 år med nuvarande förbrukningen i världen, men byrån säger att nästan hälften av världens produktionskapacitet kommer att behöva ersättas år 2030.
Produktionskapacitet av Liquefied Natural Gas fördelat per land 2005-2020
Underjordiska lager av naturgas, USA
Utbud fördelat på kraftkälla
Utvecklingen av Liquefied Natural Gas (LNG) innebär högre priser på naturgas
Under 2009 och 2010 fanns det tillräckligt med flytande naturgas-anläggningar för att kunna bemöta 30 procent av världens efterfrågan.
Om den globala efterfrågan på gas ökar till en följd av miljömässiga och ekonomiska skäl kan LNG komma att bli ett komplement till den befintliga produktionen från amerikanska källor. (LNG break even för 2009 från Qatar till Amerika är 2,50 USD MBTU). Vilken effekt detta extra utbud kommer att ha på framtida priser är okänd vid denna tidpunkt.
Försörjningskällor
Under de senaste tio åren har cirka 85 procent av all den naturgas som importerats till USA kommit från Kanada, vars källor nu verkar torka ut. Detta utgör ett problem eftersom Kanada har varit en långsiktig handelspartner till USA, som har en långsiktigt stabil politik och ett etablerat nätverk av transkontinentala rörledningar som till en låg kostnad kunnat distribuera naturgas från Kanada till USA.
Potentialen för leveransstörningar anses av de finansiella marknaderna projiceras i det framtida priset på naturgas. USA har bara 3 procent av världens kända reserver av naturgas, jämfört med 28 % för Ryssland och 40 % för Mellanöstern. Om USA importerar mer av den efterfrågade naturgasen från utlandet kommer kostnaderna för konvertering och distributionen av flytande naturgas att utgöra en betydligt högre andel av slutkonsumentens pris.
Väder- och säsongsvariationer
Efterfrågan på naturgas varierar på säsongsbasis, den faller under sommarmånaderna och är stigande under vintermånaderna. Behovet av värme under vintern och avsaknaden av det behovet under sommaren är de främsta faktorerna som ligger bakom dessa svängningar.
Säsongsanomalier, som svalare somrar och varmare vintrar, kan dämpa denna effekt och ändra den mängd gas som efterfrågas i stor skala, vilket kan komma att påverka priserna på naturgas samt branschens intäkter och vinster.
Kraftverk som köper naturgas när priserna är lägre under sommarmånaderna, för att hålla lagren redo för vintern, har också en effekt på säsongsvariationerna i prissättningen på naturgas.
Nyligen har emellertid farhågor för upprepade orkansäsonger lett till högre priser på grund av deras möjligheter för att orsaka leveransstörningar. USA är särskilt utsatt för detta eftersom en tredjedel av all den inhemska produktionen kommer från Louisiana och Texas, två stater som är utsatta för detta väderfenomen.
Borrning och lagring
Såväl borrprogram för ny gasproduktion som utökning av befintliga naturgasreserver kan komma att få en kraftig påverkan på naturgaspriserna.
Normalt är beståndet av naturgas i lager avgörande under vintermånaderna, när naturgas vanligtvis tas ur lager.
Borrprogram, som ökar i antal när gaspriserna är höga, leder till ökade upptäckter eller produktion av naturgas inom sex till arton månader, beroende på komplexiteten i upptäckten och utvinning. Därför är nya borrprogram mer benägna att påverka priset på naturgas på medellång till lång sikt. I takt med att resurserna på land mognat och börjar minska till följd av utvinning, har producenterna börjat borra efter naturgas på djupt vatten och även kolbaserad metanutvinning har ökat i betydelse.
Etanoleffekten
Etanollagstiftning runt om i världen (inklusive U.S. Energy Independence and Security Act of 2007) har drivit upp efterfrågan på majsbaserad etanol (cellulosaetanol är fortfarande en teknik under utveckling).
Etanol destilleras i raffinaderier som använder gaspannor – och det krävs 30.000 BTU naturgas för att producera en enda liter ”grönt” bränsle. Med andra ord, använder en fabrik som tillverkar 50-miljoner liter etanol per år 5 miljarder kubikfot naturgas. Då den majsbaserade etanolproduktion enbart i USA kommer att öka till 15 miljarder liter per år 2022, är det ironiskt nog miljö- och energifrågor som kommer att driva naturgasefterfrågan – och priset – genom taket. Obama har antytt en vilja att ta bort vissa subventioner för matbaserad etanol, men stöder nästa generations biobränslen.
Gasexporterande länders forum (GECF)
I slutet av 2008 skedde en stor förändring i den globala energiindustrin när den tidigare informella sammanslutningen av länder i GECF – de gasexporterande ländernas forum – gick över till en mer formell form genom att anta en formell charta och öppnade ett kontor i Doha, Qatar. GECF består av 15 medlemsländer och kontrollerar 75 % av världens naturgasreserver.
Ryssland är den ledande medlemmen och är världens största producent av naturgas, medan andra medlemmar är länder som Iran och Qatar, som innehar världens tredje respektive fjärde största reserver. Energiindustri och politiska analytiker sonderar frågan om GECF kan eller kommer att fungera som en ”kartell” för naturgas och därmed väsentligt påverka den globala energimarknaden.
Handel med naturgasterminer
Naturgasterminer går till leverans varje månad året om. Naturgas handlas bland annat på New York Mercantile Exchange under tickersymbolen NG och huvudkontraktet prissätts i USD och cent per mmBtu.
*2 avser årtalet, vilket betyder att tickern NGM2 avser leverans av naturgas i juni 2012.
Kontraktsspecifikationer
Kontraktstorlek
Ett terminskontrakt avseende naturgas på New York Mercantile Exchange avser 10.000 miljoner British thermal units (mmBtu).
Tick Value
$0,001 (0,1¢) per mmBtu motsvarande 10,00 USD per kontrakt.
Daglig prisavvikelse
1 USD per mmBtu, motsvarande 10.000.000.000 USD per kontrakt oavsett leveransmånad. Om något terminskontrakt handlas, bjuds ut eller offereras på gränsen i fem minuter stoppas all handel i fem minuter. När handeln återupptas, utökas gränsen till 3,00 USD per mmBtu i endera riktningen.
Det innebär att om ytterligare ett stopp utlöses ökas gränsen på med ytterligare 3 USD per mmBtu efter ytterligare fem minuters handelsstopp. Det finns ingen övre gräns för prisfluktuationer under börshandel.
Trading Hours
Handeln på CME Globex elektroniska handelsplattform pågår nästan dygnet runt, från 6:00 PM på söndagskväll till 5:15 PM fredag eftermiddag, med ett 45-minuter långt handelsuppehåll varje dag mellan 5:15 PM och 6:00 PM, New York Time. Som kuriosa kan nämnas att handel efter 6:00 PM avser nästkommande dag.
Den fysiska handeln i de så kallade handelsgroparna, Open Outcry (Pit Sessions) äger rum mellan 9:00 AM och 2:30 PM New York Time på New York Mercantile Exchange.
Sista handelsdagen
Sista handelsdagen i naturgas är vid handelns stängning vid den tredje kalenderdagen som föregår den första dagen i lösenmånaden.
Leveranskvalité
I enlighet med de pipeline-specifikationer som råder vid tidpunkten för leverans.
Nyheter
Kriget i Iran skapar en gödselkris som vi inte har sett tidigare
Kriget med Iran har fått oljepriserna att skjuta i höjden. Men det driver också upp kostnaderna för alla typer av kemikalier, inklusive gödningsmedel som urea, ammoniak och andra kväveprodukter som är nödvändiga för livsmedelsproduktion. Allt detta sker vid den värsta möjliga tidpunkten – strax före vårens sådd, när gödningsmedel behövs som mest. Och även om jordbrukarna har sett högre spotpriser på exempelvis urea tidigare, särskilt 2022, finns det redan tecken på att denna kris kan bli värre. Så hur tillverkas egentligen gödselmedel? Och vad innebär högre gödselmedelskostnader för jordbrukarna och för livsmedelspriserna? I det här avsnittet av Odd Lots-podden gästar Alexis Maxwell, senioranalytiker på Bloomberg Intelligences jordbruksteam, för att berätta mer.
Urea görs av naturgas och produceras där det finns billig sådan, och sedan fraktas urean till världens bönder. För att sätta betydelsen av gödsel i relation till något, så lyfter Maxvell fram att jorden har omkring 7 miljarder människor och utan gödsel skulle jorden sannolikt kunna klara att försörja bara 4 miljarder människor.
Nyheter
Bjarne Schieldrop, Iran backar inte, konflikten och högt oljepris fortsätter
Oljeanalytikern Bjarne Schieldrop beskriver i en intervju med Dagens industri en snabbt förvärrad situation i Mellanöstern där Irans agerande i Hormuzsundet driver upp oljepriserna och skapar global osäkerhet. Han menar att Iran, som redan är hårt pressat och delvis söndertrasat av konflikter, inte kommer att ge upp sitt främsta maktmedel, kontrollen över oljan och sundet. Detta gör att kriget och störningarna i oljehandeln sannolikt fortsätter. ”Det enda makten de har kvar, det är oljan och Hormuzsundet.”
Läget i Hormuzsundet och Irans strategi
Iran upplever sig ha ett strategiskt övertag genom kontrollen över Hormuzsundet, där omkring 20 procent av världens oljeproduktion passerar. En full eller delvis stängning får omedelbara effekter på Asien, som är starkt beroende av olja från Mellanöstern. ”Asien känner omedelbart effekten av det här.”
Iran använder denna position för att sätta press på USA och president Trump, som är känslig för stigande bensinpriser inför kommande val.
Effekter på oljepriset och globala lager
Den globala oljeproduktionen har fallit med cirka 20 procent. Enligt Schieldrop hade priset kunnat rusa till 500 dollar per fat om inte världen haft stora kommersiella lager att luta sig mot. ”Vi lever fortsatt på buffrene.”
USA har dessutom öppnat för att köpa tidigare sanktionerad rysk och iransk olja för att dämpa prisuppgången. Samtidigt förbereder sig G7-länderna på att släppa olja från sina strategiska reserver om situationen förvärras.
Begränsade möjligheter att skydda sjöfarten
Trump har talat om att skydda fartygstrafiken genom militära eskorter och försäkringsstöd, men Schieldrop är skeptisk. USA vill undvika risken att amerikanska soldater dödas i Hormuzsundet, vilket skulle bli en politisk katastrof. ”Det är inget mediaevent han har bjudit in oss att se.”
Iran behöver inte ens stänga sundet helt, attacker mot enstaka tankfartyg eller drönarattacker räcker för att störa flödet.
Asiens utsatthet och den globala logistikkedjan
Olje- och bränslelogistiken är ett komplext globalt system med långa transporttider. Stängningen av Hormuzsundet har redan lett till bränslebrist i delar av Asien och Mellanöstern. ”Det är en lång, komplex logistik som nu är bruten sönder.”
Historiskt klarar världen ungefär en månad av stora störningar genom att tömma lager – därefter riskerar priserna att explodera.
Risk för attacker mot iransk oljeinfrastruktur
USA och Israel har antytt att de kan slå till mot en strategisk ö där Irans oljeexport koncentreras. En attack skulle kunna förändra hela marknaden. Schieldrop menar att Israel sannolikt vill slå ut Irans förmåga att producera och exportera olja helt, medan USA främst vill förstöra vapensystem. ”Israel vill ödelegge allt som heter kapitalutstyr i Iran.”
En sådan attack skulle få långvariga effekter på oljepriset, även för 2027 och 2028.
Det avgörande framåt
Det viktigaste att bevaka nu är om Irans produktionsanläggningar, exempelvis på Kharg Island, blir attackerade. Om Iran förlorar sin exportförmåga kan landet i gengäld försöka stoppa andra länders export genom Hormuzsundet. ”Hvis Iran ikke har möjligheten til å producere og exportere olje, så har heller ikke Iran någon motivasjon til å tillåte andre länder att exportera olje ut ur hormonstredet.”
Nyheter
Studsvik förvärvar Kärnfull Next för att börja utveckla reaktorprojekt
Studsvik och Kärnfull Next har sedan tidigare ett nära samarbete, men idag meddelade Studsvik att man tar steget fullt ut och köper Kärnfull Next. Det utökar Studsviks affär, från att tillhandahålla tekniska tjänster för befintlig kärnkraft till att även utveckla nya reaktorprojekt. Med affären så tar Kärnfall Nexts grundare även plats i Studsviks koncernledning.
Studsvik har i decennier haft en global roll inom den tekniska infrastrukturen kring kärnkraft. Bolaget levererar bland annat bränsle- och materialprovning, analysprogramvara för reaktorer samt tjänster inom hantering av radioaktivt avfall till reaktoroperatörer och teknikutvecklare världen över.
Bolagets unika ställning i den nukleära industrin går tillbaka till den svenska kärnkraftens tidiga utveckling. Sverige utvecklade unika laboratorier och tekniska kompetens, dessa verksamheter kommersialiserades senare i stället för att stanna i statlig regi. Idag driver Studsvik en av världens få privatägda miljöer för kärnteknisk forskning och utveckling, och arbetar med reaktoroperatörer, teknikutvecklare och forskningsorganisationer inom den globala kärnkraftsindustrin.
Genom köpet av Kärnfull Next breddar Studsvik nu sin verksamhet till utveckling av nya reaktorprojekt. Kärnfull Next arbetar teknikneutralt med utveckling av projekt för små modulära reaktorer, SMR, och har byggt relationer med reaktorleverantörer, kommuner, investerare och beslutsfattare i takt med att Sverige förbereder sig för en ny generation kärnkraftsprojekt.
Vad Studsvik betalar
Studsvik betalar 6,5 miljoner euro för Kärnfull Next på kassa- och skuldfri basis, till vilket det etappvis kan tillkomma ytterligare 2 miljoner euro fram till 2029. Därutöver finns prestationsbaserade tilläggsköpeskillingar på upp till cirka 14 miljoner euro, kopplade till framgångsrik utveckling och försäljning av projektbolag.
-
Nyheter3 veckor sedanLappland Guldprospektering säkrar kapital för en påskyndad tidsplan
-
Nyheter4 veckor sedanEtt samtal om ädelmetaller ur ett längre perspektiv
-
Nyheter2 veckor sedan1,5 timmar om varför guld och silver kommer att fortsätta att gå upp i pris
-
Analys3 veckor sedanBrent above USD 71: Options skew and geopolitics argue against short positioning
-
Nyheter2 veckor sedanRekorddyr februari i norr, fortsatt höga elpriser i mars
-
Nyheter3 veckor sedanDatacenter på 300 MW byggs i Långsele
-
Nyheter2 veckor sedanVärldens största batterisystem ska byggas i Minnesota, på massiva 30 gigawattimmar
-
Nyheter2 veckor sedanChristian Kopfer kommenterar läget på oljemarknaden och Anders Wennberg halvmetallen antimon










