Kina har byggt upp ett speciellt case med guldet på senare tid. De har blivit de största köparna och ägarna av guld och deras fortsatta ackumulering uppmärksammas ofta på guldmarknaden då de påverkar prissättningen både i det korta och det långa loppet. Vad som motiverar kineserna till detta är en intressant fråga som vi här på Guldcentralen tänkte belysa i denna artikel, som är den första i vår serie om individuella länders perspektiv på guld och vilken slags prägel de sätter på guldmarknaden.

Kina har under de senaste tio åren minst sagt blomstrat i sin ekonomiska utveckling. Många talar om att den utblomningen har stannat av eller är på väg att stanna av med anledning av att Kinas export drabbas negativt av en nedgående konsumentköpkraft. Vi tror dock att Kina inte bryr sig nämnvärt om ett sådant förfarande (inte för att det inte är sant), då situationens ömsesidighet inte påverkar Kinas egentliga ambitioner. Kina har med sina guldköp genom åren tydligt kommunicerat en målsättning om att upprätta en global handelsvaluta med någon form av peggning mot guld. Detta är i sin tur en form av investering med en klar avkastning som väntas ge frukt inom en snar framtid.

Vår motivering till detta är simpel. Kina har ackumulerat en gigantisk valutareserv till följd av sin enorma exportindustri, framförallt med destination till USA. Kinas lag stipulerar att kinesiska företag som säljer varor i dollar är tvungna att växla in dessa till den kinesiska centralbanken och få ut sin profit i renminbi.

Den kinesiska centralbanken har på så sätt ackumulerat stora mängder USD, uppgående till 3,2 biljoner dollar. För två tredjedelar av den summan har Kina köpt tillgångar i form av räntebärande statspapper i USA. Kineserna har även stora mängder investerade i Euro, men den är obetydlig i jämförelse.

Här kommer vi till ett av problemen med att hålla dessa resurser; med låga räntor så görs väldigt marginell vinst på de räntebärande tillgångarna. Det finns inget sätt för Kina att bli av med dessa enorma tillgångar utan att sänka priset drastiskt. Däröver är dessa tillgångar utsatta för risker i form av inflation. Med andra ord, de sitter fast med ett stort problem.

Den självklara lösningen mot en sådan riskexponering är att hedgea mot någonting som rör sig i motsatt riktning till inflationen, det vill säga genom att köpa guld och andelar i guldgruvor. Det är precis vad Kina gör och har gjort konsekvent genom decenniet. Frågan är bara hur mycket guld Kina behöver för att tillgodose sina intressen och hur mycket som behövs för att fullfölja ambitionen att upprätta en ny global handelsvaluta med guld som backning.

De naturliga följdfrågorna är då givetvis Hur mycket guld finns det? , samt Hur mycket har Kina? . Den första frågan kan enkelt besvaras med hjälp av statistik från World Gold Council, där det står att 166,600 ton har brytits (fram till året 2011). Ytterligare 26,000 ton existerar i kända reserver. Kina har av allt detta 1054 ton, vilket till dagens guldpriset är värderat till ca. 60 miljarder USD.

Kina har 1054 ton, vilket utgör 1,7% av landets totala utländska reserver. Detta kan jämföras med USA:s 8133 ton vilket utgör så mycket som 75,4% av det landets valutareserver. (Källa: World Gold Council, September 2012). Bilden till höger visar ett diagram på Kinas årliga efterfrågan på guld från och med 2001 till och med Q3 2010.

Den slutliga frågan blir därför hur mycket guld det behövs för att upprätta en guldstandard. Svaret är ju förstås att Kina har en bit kvar att gå då 60 miljarder i guldreserver inte räcker till för att utgöra en adekvat uppbackning av landets valuta. Hur mycket som skulle behövas är en betydligt svårare fråga att tyda, men Kinas fortsatta ackumulering av guld visar tydligt på landets ambitioner att diversifiera valutareserver, och vi tror inte att de kommer nöja sig med 1,7% av den totala summan. Kina har dessutom även visat sig väldigt alerta på att köpa billiga guldkontrakt vid tillfälliga dippar i guldpriset.

Sammanfattningsvis vill vi påpeka att Kina kommer sannolikt att spela en alltmer betydande roll inom guldmarknaden och det föreligger av de orsaker vi har nämnt i denna artikel. En annan betydande faktor är Ben Bernankes färska uttalande om en ny runda av kvantitativa lättnader i QE3 (läs: pressa mer pengar), som fick guldet att spika upp mot 1770 USD/uns. Vi lägger därtill Mario Draghis uttalande om att alla resurser skall disponeras för att rädda euron (läs: pressa mer pengar), så ser vi inga andra utkomster än att guldet kommer att fortsätta gå upp i pris.

Vi här på Guldcentralen, liksom många andra aktörer på marknaden, har länge förutspått den här utkomsten och vår inställning till guld som investering är oförändrat positiv. I vår nästa artikel kommer vi att ta upp Indien och deras relation till guldet.

[hr]

Guldcentralen AB har funnits sedan 1967 och är en del av en ädelmetallkoncern som funnits sedan 1879. Företagets ägare är KA Rasmussen AS i Norge. Det är 5:e generationen som driver företaget just nu. Guldcentralen säljer fysiskt guld, silver, platina och palladium till privatpersoner och företag. Det företaget säljer är handelsgodkända tackor och mynt. Företagets hemsida.