Kinesiska grisar är anledningen att gå lång i majs

Kinas massiva konsumtion av griskött skapar en enorm efterfrågan på importerade sojabönor och importerat majs till foder för dessa svin. Denna efterfrågan på griskött är hållbar och kommer att fortsätta, något som i sin tur kommer att stödja spannmålspriserna.

En av de mer fascinerande texter vi läst om kommer från Economist den 20 december 2014, en artikel med titeln ”Swine in China. Empire of the pig”. Innan vi läste denna artikel hade vi nästan ingen förståelse för grisens betydelse i kinesisk historia och kost. Kinas välståndsökning under de senaste decennierna har samtidigt uppmuntrat en massiv ökning i konsumtionen av griskött:

Sedan slutet av 1970-talet när den kinesiska regeringen liberaliserade landets jordbrukssektor har Kinas fläskkonsumtion nästan sjudubblats. Den kinesiska jordbrukssektorn föder årligen upp mer än 500 miljoner grisar per år, nästan hälften av världens grisar. Denna ökning har fört med sig en mängd utmaningar för den kinesiska regeringen, landets jordbrukare och Kina i största allmänhet. Det har även medfört en del miljöhot som kan komma att skada andra länder.

Svinfoder består numera huvudsakligen av sojabönor och majs då rester från familjens matbord inte längre räcker till på de stora gårdarna där svin föds upp. Detta betyder att Kinas efterfrågan på dessa grödor har skjutit i höjden eftersom konsumtionen av griskött i de kinesiska hushållen har ökat kraftigt. Kina kan självt inte försörja alla dessa grisar med inhemsk gröda, utan är tvunget att köpa spannmål på de internationella råvarumarknaderna. Kina är således beroende av att kunna importera denna spannmål. International Institute of Social Studies i Haag uppskattar …

• Mer än hälften av världens fodergrödor kommer att konsumeras av de kinesiska grisarna. Redan 2010 svarade Kinas import av sojabönor för mer än hälften av den globala sojamarknaden.
• 2022 kommer Kina att behöva importera mellan 19 och 32 miljoner ton majs. Det motsvarar mellan en femtedel och en tredjedel av den globala produktionen av majs i dag.
• Kinas behov av grisfoder är så stort att International Institute for Sustainable Development hävdar att Kina diskret har köpt 5 miljoner hektar mark i olika utvecklingsländer för animalieproduktion.

The Economist konstaterar att när Shuanghui, Kinas största fläskproducent, köpte det amerikanska företaget Smithfield Foods under 2013, förvärvade de samtidigt enorma ytor mark i Missouri och Texas.

Utvecklingen på den kinesiska griskonsumtionen är ännu så länge långt från mogen och av den anledningen verkar det vara klart att Kinas inköp kommer att fungera som ett stöd för priserna på spannmålsmarknaderna över längre tid. Kinas aptit på griskött kan således komma att skapa stigande priser på majs och sojabönor i framtiden.