Brent knuffar undan WTI från topplatsen

The S&P GSCI 2015 Rebalance Preview markerar ett historiskt skifte i den globala oljehandeln. Enligt det tillkännagivande som nyligen kommunicerades avseende re-balanseringen av indexvikterna kommer råoljan Brent att överta rollen som det ledande referenspriset för oljehandeln från WTI, West Texas Intermediate, och får den tyngsta vikten i råvaruindexet S&P GSCI. Det är därmed den första gången sedan 1997 som WTI inte är den viktigaste råvaran i detta index. Under perioden 1994 till och med 1997 hade naturgas en tyngre vikt än WTI.

År 1987 adderades WTI till S&P GSCI och fick då en vikt på cirka 35 procent, en vikt som reducerades till 32,6 procent i slutet av det året. Brent adderades till detta index så sent som 1999 och fick då vikten 7,5 procent. I slutet av 1999, i samband med den årliga översynen av indexet, ökade vikten för Brent till 10,9 procent, medan WTI fick se sin vikt reducerad till 26,3 procent.

I juni 2008 ökade vikten för WTI till 40,6 procent, men i samband med utgången av det tredje kvartalet 2014 rasade denna vikt till 25,5 procent medan vikten för Brent ökade till 22,9 procent. Pro forma-vikten för 2015 är 24,7, vilket är nästan dubbelt så stort som 2008 års nivåer och mer än tre gånger så stort som den vikt Brent hade när denna råolja introducerades i detta index.

Dynamiken i oljehandeln har förändrats, något som är speciellt märkbart sedan 2010 när vi fick se en explosiv produktionstillväxt från skifferoljefälten i Texas och North Dakota. Vid samma tidpunkt kom den kanadensiska importen av olja till USA att öka kraftigt. Det ökade utbudet ledde till flaskhalsar och ett överutbud i oljedepåerna i Cushing vilket satte en prispress på WTI. Vi har sedan dess vid ett flertal tillfällen sett hur WTI, som egentligen är en råolja av en finare kvalité än Brent, handlas med rabatt mot Brentoljan. Nu har rörledningskapaciteten ökats och transporterna förbättras för att minska Brent-premien.

Diagrammet nedan visar hur premien för Brent gått från närmare 20 USD per fat till att de två olika råoljorna handlas i paritet.

I Nordamerika, men också i viss mån Sydamerika, har WTI fortsatt att fungera som ett riktmärke för prissättningen av råolja, men allt fler USA-baserade aktörer har börjat använda Brent när de hedgar sin produktion på grund av den ökade globala och fundamentala betydelsen som denna råolja kommit att få på senare år. Det har även med den amerikanska lagstiftningen av oljeexport att göra. Det finns i dag ingen begränsning eller restriktioner av export eller import av Brent, något som gäller för WTI-oljan, vilket gör att Brent är ett effektivare instrument för att hedga oljeproduktion på den globala marknaden.

Nedan finns en karta som visar den ökade påverkan som Brentolja fått när det gäller att fungera som ett referenspris i prissättningen för oljehandeln.

Kan detta innebära en större möjlighet för producenterna att prissäkra sin produktion? Nyligen kollapsade Brent-kurvan som en följd av den negativa trenden för Atlantic Basin och den asiatiska importen från Västafrika. Detta har emellertid lett till en press på producenterna i Mellanöstern och kan komma att tvinga dessa att skära ned sin produktion. Det betyder att det finns både Bull- och Bear-tendenser när det gäller prissättningen av Brent. Detta gör det också troligt att vi kommer att få se hur denna råolja kommer att handlas i intervaller, sannolikt lägre intervaller.

På sikt är det sannolikt att vi kommer att få se fler utbudsstörningar i den globala oljeproduktionen. Den region som skulle kunna leverera en ökad produktion skulle kunna vara Mellanöstern, men frågan är om det kommer att ske i närtid. Även en ökad raffinaderikapacitet i Mellanöstern kan komma att spela en viktig roll för produktionsökningarna. På kort sikt ser vi att det är osannolikt att produktionen i Nigeria och Venezuela kan komma att öka så pass mycket att den kan ersätta utbudsstörningarna i Nigeria och Irak.