Analys
SEB – Råvarukommentarer, 9 december 2013
Rekommendationer
*) Avkastningen anges för 1:1 certifikaten där både BULL och 1:1 certifikat är angivna.
Allmän uppföljning och bakgrund
Marknaden präglas av låg kursrörlighet. Volatiliteten i flera råvaror ligger i den lägsta 5%-percentilen. Trots stigande tillväxt i USA och i UK, framförallt, kan inte råvarumarknaden glädjas, eftersom folk i dessa länder inte efterfrågar mer råvaror när inkomsten ökar. Tillväxten i Kina stampar. Detta har fått den rekyl som började under sommaren, att vändas i nedgång och flera råvaror befinner sig i den rekylen av besvikelse nu. Man måste verkligen påminna som om citat som t ex F Scott Fitzgeralds ”In a real dark night of the soul it is always three o’clock in the morning”.
Vi anser dock att rekylen i november och början på december, efter uppgångarna från sommaren till oktober, ska betraktas som en rekyl efter det första försöket att vända trenden uppåt. I många råvaror, men inte alla, har den fallande pristrenden tagit slut efter tre års nedgång.
Kinesiska ekonomiska data, inklusive nationalräkenskaper, uppfattas som opålitlig . Den nationella statistikbyrån (NBS) är medveten om svagheterna i BNP- rapporteringen och uppgav i november att en översyn är planerad för att bringa rapporteringssystem i linje med de senaste internationella standarderna . En ny uppsättning reviderade historiska BNP är tänkt att publiceras i 2014 och hela processen beräknas vara klar i mitten av 2015 .
Kvaliteten på Kinas BNP- data har förbättrats över tid , men det finns fortfarande gott om statistiska oegentligheter. Tjänstesektorn har systematiskt underrapporterat som har ”grå” marknadstransaktioner och hushållens produktion för egen slutlig användning . Hushållens inkomster har också underskattats i det nuvarande systemet , medan FoU-utgifter har dragits i stället läggas till BNP .
Förbättringen av rapporteringsstandarder kommer sannolikt att resultera i betydligt större BNP-uppskattningar jämfört med nuvarande. Att ge en tillförlitlig siffra är naturligtvis svårt , men en upprevidering av BNP med minst 10-15 % verkar rimligt . En revision 15 % skulle innebära att den kinesiska ekonomin är nära 60 % av storleken på den amerikanska ekonomin i nominella termer och cirka 87 % i PPP rensade termer .
En annan trolig effekt av genomgången är en förträngning av upplevda ekonomiska obalanser . En betydande hoppa i hushållens konsumtion (för närvarande 37 % av BNP) väntas och den uppenbara snabb nedgång i hushållens inkomster som andel av BNP kommer också att korrigeras. Mer rimliga uppskattningar av bidraget till BNP från konsumtion innebär att den ekonomiska tillväxten är mindre beroende av investeringar än vad det verkar vara , att minska den upplevda risken för en hårdlandning som investeringar saktar ner .
PMI-statistiken steg ytterligare i november i USA till 57.3 (56.4), Eurozonen 51.6 (51.3) och UK 58.4 (56.5). Kina ligger oförändrat på 51.4 och t ex Frankrike lägre på 48.4 (49.1).
Deutsche Bank kastar in handduken pga kommande EU-regler
I torsdags meddelade Europas största råvarubank, Deutsche Bank, att man stänger sin hedging-relaterade råvaruhandel. 200 handlare sades upp på dagen. Endast 40, som handlar med investeringsprodukter blev kvar som del i valuta- och räntehandeln. Deutsche Bank angav de fördyrande och försvårande regleringarna som håller på och som framförallt kommer att införas i EU som det huvudsakliga skälet till beslutet att lämna råvarumarknaden. Lönsamhetsproblem ligger naturligtvis också bakom.
I EU pågår just nu en trilog mellan Rådet, Kommissionen och Europaparlamentet om den slutliga texten på Markets in Financial Instruments Directive 2, (MiFID2). Jag och en expert från Deutsche har kunnat följa detta från insidan, som två av tre bankmedlemmar i den Europeiska Finansinspektionens (ESMA) arbetsgrupp. Därmed förstår jag att Deutsche kom fram till beslutet att dra sig ur som intermediär och mäklare på råvarumarknaden. EU är av politiska skäl helt inställda på att genomföra sitt dåligt underbyggda förslag, som kommer att leda till enorm skada för EU:s råvaruproducenter, som nuförtiden främst är lantbrukare.
Alla företag som använt sig av Deutsche Bank för prissäkring, står nu utan mäklarkontakt. Vi hoppas att dessa vänder sig till SEB, som var den enda bank i Europa som faktiskt ökade omfattningen på sin råvaruhandel under förra året. Vi uppmärksammades av Energy Risk Magazine på detta i våras.
Råolja – Brent
Oljepriset stängde i fredags på 111.6 dollar per fat. Priset ligger dikt an den tekniska stödnivån för uppgången den senaste månaden. Ett brott av stödlinjen är nästan helt säkert och när det sker kommer priset att rekylera ner till åtminstone 107 – 108 dollar per fat.
Oljepriset sett i ett längre perspektiv ser vi i nedanstående diagram. Att en triangelformation bildats är tydligt. En sådan kan följas av antingen en större prisuppgång eller nedgång. Fundamentalt borde vi kunna vänta oss en prisnedgång.
Anledningen till att vi tror att vi kan vänta oss en prisnedgång är att den efterfrågeboom som Kinas befolkning medfört är på väg att sluta verka. De har blivit för rika och lämnar snart den inkomstnivå när högre inkomst leder till köp av en rå vara. I veckan kom dessutom nyheten att Kinas BNP-statistik ska räknas om, eftersom den är så bristfällig. Privat konsumtion kan komma att justeras upp med uppemot 40%. FOU-investeringar har tidigare minskat BNP, men borde räknas som en ökning av BNP, som man gör i t ex Sverige. Sammantaget kan BNP i Kina vara nästan lika högt som USA:s och BNP / capita på en väsentligt mycket högre nivå än idag, vilket skulle innebära att Kina är i en ännu senare fas av råvaruboom än vad vi trott att de är. Jämfört med 1970-talets råvaruboom som drevs av BNP/capita-ökningar i Europa och Japan, kanske klockan en slagen ”1981” i år.
Det höga priset har också stimulerat ny teknik. Skifferolja och skiffergas är en sådan teknik. Effekten av den tekniken kan inte underskattas, men man ska för den skull inte glömma vilken förlösande effekt den kan ha på skattekilen som varit oljeproducerande länders lösning på ”resource curse”. I vårt grannland Norge har produktionsskatten successivt höjts från noll procent på tidigt 70-tal till 50%. Nästan alla länder som producerar olja beskattar produktionen mycket hårt. Om man tog bort produktionsskatterna skulle oljepriset mycket väl vara hälften så högt som idag. Den här processen är redan startad.
Idag, måndag, kommer Mexikos parlament att börja behandla ett lagförslag från den augusti som går ut på att liberalisera Mexikos oljemarknad. Produktionen har varje år minskat. År 2004 var produktionen av råolja 3.3 mbpd. Nu är den 2.5 mbpd. Mexiko importerar olja idag, trots att det har enorma reserver, idag estimerat till 13.9 miljarder fat. Med reserver menas den olja som man vet att den finns där och som är ekonomiskt lönsam att utvinna med dagens teknik. Resurserna är väsentligt mycket större. 75 års statligt monopol ska brytas och privata bolag tillåtas verka och produktionsskatten sänkas. Förra året betalade PEMEX 99.5 cent i skatt för varje dollar de hade i intäkt (inte vinst) på att sälja olja.
I praktiken är förslaget att få en oljepolitik som den i Brasilien. Petrobras är också redan med i föreslagna kontrakt och man kan ana att Brasilien, supermakten söder om USA, har mer än ett ringer med i spelet. Petrobras är specialister på att utvinna olja på stora djup.
Marknaden är tämligen säker på att förslaget kommer att gå igenom. Petroleos Mexicano (PEMEX) emitterade obligationer den 4 december till en ränta som låg 0.5% lägre än för två år sedan. Sedan dess har dessa obligationer i sin tur handlats ner ännu mer i räntan.
Ett annat tecken i tiden är att Iran har sagt sig strunta i Saudiarabien och vilja öka sin produktion och export maximalt, till 4 mbpd. Traditionella bedömare tror att detta är ett förhandlingsbud inom OPEC, men det tror inte jag. Iran har allt att vinna på att visa sig vilja producera mer olja – det skulle glädja USA och vem vet om inte detta var en del av överenskommelsen med USA för att släppa på restriktionerna?
I onsdagens DOE-rapport föll råoljelagren för första gången på tre månader pga säsongen. Justerar man för den säsongsmässiga effekten ligger lagren väsentligt över det ”normala”.
Importen var något högre än veckan innan, vilket även det, är säsongsmässigt riktigt. Justerat för den ”normala” ökningen av importen den här veckan, var dock importen rekordlåg.
USA:s ekonomi är den som frisknar till bäst i världen just nu. Det innebär inte att oljeefterfrågan blir högre. Amerikansk BNP/capita har för länge sedan lämnat den låga nivå där förändringar har en påverkan på efterfrågan på olja.
Vi tycker tecknen hopar sig på lång sikt för oljeboomens slut. På kort sikt måste vi jämföra dagens pris på 111.6 dollar med alla de faktorer som gjort att vi tror på 100 – 102 dollar under första och andra kvartalet. Trots att rabatten på terminerna är så attraktiv, måst vi på kort sikt rekommendera sälj och därmed köp av BEAR OLJA X4 S, eller BEAR OLJA X2 S för den som inte vill ta så mycket risk.
Elektricitet
Elpriset föll kraftigt under fredagens handel och gick under tidigare botten. Enligt den tekniska analysen är det en säljsignal. Å andra sidan kanske då elpriset kommer lågt och har tekniska stöd. Vi tror att det är bättre att handla elen från den långa sidan (köpt) än från den korta sidan.
Nu på måndagsmorgonen klappade priset ihop och föll ner till 32.95 euro i skrivande stund.
Det kallare vinterväder som till slut nådde Skandinavien ser blev kortvarigt. En återgång till mycket över normal temperatur och rejält blött väder sker redan imorgon, tisdag. Vädret domineras av ett högtryck över kontinenten, vilket lämnar öppet för typiska sydvästliga lågtrycksbanor som rullar in från Atlanten och in över Norden.
Det tidigare mycket stora hydrologiska underskottet har under höstens blidväder urholkats väsentligt. Som störst var underskottet 26 TWh, vilket är mycket signifikant. Nu återstår ett underskott på ungefär 12 TWh och med innevarande väderprognoser kan underskottet vara mer eller mindre utraderat en bit in i januari. Om så blir fallet är allt för tidigt att säga men kraftbalansen är nu mycket mindre ansträngd inför vintern.
Något som varit tydligt under året som gått är den mycket goda priskontroll som producenterna visat. Vi tycker att körbeteendet ändrats och att man blivit väsentligt mycket skickligare på att parera förändringar i kraftsystemet. I tider där marknaden trott att producenterna skulle tappat kontrollen och spotpriset därmed “klappa igenom” rejält, så har så inte skett. Några riktigt låga priser har det inte varit tal om. Tvärtom, så har man snabbt lyckats ställa om och så fort situationen tillåtit det, åter lyckats lyfta spotprisnivån. En sådan situation ser vi nu. Så fort det slog om till kallare lyckades man lyfta priset som imorgon är ca EUR43/MWh. I och med återgången till milt och blött kommer så priset åter falla tillbaka, fast inte nödvändigtvis våldsamt mycket. Den stora utmaningen kommer bli de långa jul- och nyårshelgerna. Låg helgkonsumtion i kombination med mildväder kan bli en utmaning för producentledet.
I det nya läge som kraftsystemet befinner sig är mycket av ”bullcaset” reducerat. Trots det, så är det ändå fullt möjligt att vi får perioder med höga spotpriser, om kyla kombineras med problem i kärnkraften eller liknande. Terminsmarknaden har sålts ned väsentligt under de senaste veckorna och prisnivån känns rimlig med tanke på situationen. Idag, måndag, har marknaden som nämnt ovan handlats ned kraftigt och ytterligare press nedåt känns trolig samtidigt som vi inte tror att marknaden ska radera all vinterpremie. Prismässigt, efter nedsäljet, återstår dynamiken mest på uppsidan. Fast, för att väsentligt lyfta, krävs en mer långvarig vinterperiod där den hydrologiska balansen återgår till ett underskott på 15-20 TWh.
Nedan ser vi priset på energikol, den närmaste månadens leveranstermin. För två veckor sedan föll priset från 85 dollar per ton ner mot 80. För en vecka sedan stängde priset på 82.50 och i fredags lite lägre på 81.50. Det kan inte uteslutas att marknaden vill ner och testa 75 dollar igen. Råvarumarknaden är allmänt besviken på att den konjunkturuppgång i Kina, som väntades under sensommaren faktiskt har uteblivit.
Utsläppsrätterna har å andra sidan stärkts den senaste veckan. Priset har brutit den nedåtgående trenden från september och kan möjligen gå upp och testa 6 euro per ton. Priset stängde i fredags på 4.92 euro. Först måste dock den psykologiskt viktiga nivån 5 euro brytas.
Hydrologisk balans enligt Markedskraft ser vi nedan. Både den aktuella och 10-veckors prognos ligger strax under normala nivåer. Underskottet är något mindre än förra veckan.
Vi rekommenderar köp av EL S, om man kan komma in på attraktiva nivåer.
Naturgas
Naturgaspriset i USA har handlats upp på det kalla vädret. Liksom i Norden, har det varit kallt i USA. Nedan ser vi januari-kontraktet.
Metaller
Aktiviteten i marknaden var högre än veckan innan. Det började på samma dämpade sätt som veckan innan. Ännu en stark runda av PMI – siffror, framför allt från USA, hjälpte inte.
Det var inte förrän optionslösendagen i onsdags som aktiviteten tog fart. LME:s optionsmarknad har optioner sm förfaller den första onsdagen i månaden kl 11:00 svensk tid. Det var strax efter lunch när buden började visa sig på marknaden.
Uppgången accelererade på eftermiddagen. Totalt steg kopparpriset med 2% i onsdags.
Priserna fortsatte med fast tendens resten av veckan, bland annat med stöd av nyheter från Indonesien om att parlamentet står bakom exportförbudet. De uttalade sig att förbudet kommer att vara ” konsekvent och fullständigt” vilket tyder på att det inte kommer att ges några undantag. Det som omfattas är nickel, tenn och bauxit. Tyngdpunkten ligger naturligtvis på nickel och det stora flödet av nickelmalm som går från Indonesien till Kina.
Fredagens stora händelse var Non-Farm Payrolls – statistiken från USA. Siffrorna kom in något starkare än väntat med 203 000 nya arbetstillfällen som skapats i november. Arbetslösheten är nu den lägsta sedan 2008, på 7 %. Det var bättre än väntade 190 000 och 7.2 %. Det verkar som om marknaden totalt sett väntade bättre siffror (sedan konsensus sammanställdes). Efter den första reaktionen (med starkare dollar, svagare aktier, guld och basmetaller ) kom priserna tillbaka där de var innan siffrorna.
Under veckan steg priset på basmetaller 1-2 %. Industriella aktörer kom tillbaka som köpare av terminer. Enligt flera källor är lagren låga i industrin. Det är det normala vid årets slut eftersom bolagen vill visa lägre lager och högre soliditet. De flesta köpare vi såg var från kortiktiga tekniska fonder som köper tillbaka tidigare sålda positioner.
Nu är fokus på nästa FED-möte och marknadsaktörerna är enligt vår uppfattning i större utsträckning inställda på någon slags besked om ”tapering” än tidigare. Det behåller metallerna i baisse-läge.
Koppar
Koppar befinner sig i en märklig situation just nu. Lagren minskar därför att producenter håller igen utbudet och för att efterfrågan är stabil. Det rapporteras om att det råder viss brist på raffinerad metall för omedelbar leverans. Det återspeglas också i prissättningen på terminer med kort leveranstid.
Samtidigt ser vi att COMEX-marknaden har en rekordhög kort position på spekulant-sidan (Non-commercials). De finansiella aktörerna fokuserar på FED och förestående ”tapering”. Commercials, spegelbilden av Non-commercials är alltså samtidigt rekordmycket köpta terminskontrakt. Man får förmoda att Commercials, som har verksamhet i den fysiska metallen, har bättre insyn i den fundamentala situationen i metallmarknaden. Men rapporter om ett kommande produktionsöverskott nästa år bidrar till ett negativt sentiment kring koppar. Å andra sidan kan efterfrågan på metall ta fart i början på nästa år efter att företagen minskat lagren inför årsskiftet. En stor nettosåld position hos Non-commercials, en vändning i det negativa sentimentet och påfyllning av företagens lager, kan få igång en hausse tidigt nästa år.
SEB:s senaste prognos är ett genomsnittspris för det första kvartalet på 7450 dollar per ton (basis tremånaders termin). Det är något över genomsnittet för analytikerkåren på 7016. Dagens pris på 7069 ligger över analytikerkårens estimat, men långt under SEB:s prognos.
Vi tycker att prisfallet har gett en möjlighet att komma in på den långa sidan till bra pris och rekommenderar köp av KOPPAR S.
Aluminium
Som vi skrev förra veckan, finns det potential för en rekyl i aluminium, som kanske har börjat. 1900 dollar kan vara ett tänkbart mål för rekylen. Tekniska fonder ligger korta och deras köp när de täcker sig, kan räcka för att påverka priset tillräckligt. Vi har också noterat en sådan rekyl kommer att och bör uppfattas som ett säljtillfälle, givet den fundamentala situationen i marknaden för aluminium.
Konsumenter av aluminium har avvaktat med prissäkringar den senaste tiden, men vi tror att det finns intressen från dem att ”köpa på dips” framöver. Vi har alltså en marknad där det finns säljintressen ovanför dagens pris och som är väl understödd på låga priser, vilket gör att den förhållandevis trendlösa marknaden kan fortsätta.
Efterfrågan på aluminium är god. De flesta analytiker väntar sig en konsumtionsökning på 7% nästa år. Aluminiummarknaden har präglats av produktionsöverskott i flera år. Det viktigaste tycker vi är att överskottet minskar. På kort sikt vore det naturligtvis bättre om det kom ett par nedläggningar av smältverk. Rusal upprepade förra veckan vad de sagt tidigare, nämligen att de ser ett underskott utanför Kina redan nästa år, delvis tack vare produktionsneddragningar de själva gjort.
Marknaden är tudelad vad gäller neddragningar. Den ena sidan tror att priset kommer att falla ytterligare och tvinga producenterna att minska produktionen. Vi har uppfattningen att vi inte kan se varför priserna skulle gå ner, när produktionsöverskottet i alla fall, om än långsamt, är på väg att ta slut. Därmed kan vi inte se någon omedelbar uppsida för priset och inte heller någon stor nedsida. Pga det kraftiga terminspåslaget om 7% på årsbasis bör man akta sig för att vara köpt terminer via certifikat under för lång tid, utan utnyttja kortsiktiga svängningar. Köpa när priset är lågt i en historisk jämförelse och sälja på uppgångar.
Zink
Som med koppar verkar det som om den fysiska marknaden är starkare än vad terminsmarknaden väntat sig. LME-lagren sjunker stadigt. Nu är de på den lägsta nivån sedan september förra året. Det som oroar är de upprepade stora inleveranserna. Trenden på lagerförändringen är dock tydlig och återspeglar att balansen mellan utbud och efterfrågan förbättras. Säljvågen för ett par veckor sedan i de andra basmetallerna, drog med sig zink. Nu försöker zinkmarknaden krypa upp i sin gamla trend igen. Vi tycker att den allmänna marknaden håller på att stabilisera sig för basmetaller och från och med nu till årsskiftet finns förutsättningar för en prisuppgång, särskilt i zink, som är en av de mer fundamentalt understödda metallerna på LME.
Vi rekommenderar köp av ZINK S.
Nickel
Nyhetsflödet från Indonesien avgör riktningen för nickelmarknaden. Indonesiens parlament fattade redan 2009 beslut om att införa exportstopp för obearbetad malm från och med årsskiftet 2013/14. Det har varit osäkert om detta verkligen kommer att träda i kraft.
Nyheterna i torsdags morgon är därför potentiellt en köpsignal. Den 5 december rapporterade Bloomberg det här:
Indonesia’s government will proceed with a plan to ban all mineral-ore exports next year after it received backing from parliament, said Energy and Mineral Resources Minister Jero Wacik.
“The decision is unanimous between the minister and nine factions in Commission Seven,” said Wacik, referring to the parliamentary body in charge of mining and energy which he met in Jakarta today. “The Mining Law has mandated that ore must be processed domestically. Now we must implement it.”
Representanter för Vale menade att detta kunde vara en vändpunkt för nickelmarknaden. Producenter som Vale ser naturligtvis detta som ett optimalt scenario för att få marknaden i balans, utan att behöva stänga gruvor någon annanstans, som t ex hos Vale.
Nickel stack ut bland LME-metallerna genom att priset steg med 2%. Om man betänker potentialen på balanserna på kort sikt, är 2% ingenting. Mer information kommer säkert att komma under veckan.
Tekniskt är priset väletablerat inom det gamla prisintervallet. De som legat korta kan komma att köpa tillbaka terminer och det kan ge marknaden ytterligare tekniskt stöd de kommande dagarna eller veckorna.
Vi rekommenderar köp av NICKEL S.
Guld
Guldpriset (i dollar), fortsatte ner i veckan som gick. Sentimentet att investera i metallen är kompakt negativt. Det blev inte bättre av att Non-Farm Payrolls i USA i fredags visade att tillväxten skapar jobb. Inköpschefsindex för november som kom tidigare i veckan visar att optimismen ökat ännu mer i USA. Det gör att förväntningarna om att FED ska inleda ”tapering” av QE ökat. Guldpriset är nu på väg ner mot den tekniska stödnivån 1200 dollar.
I termer av kronor, är priset på guld redan nere på sommarens bottennotering vid 8000 kr per uns, faktiskt till och med under 8000 kr.
Finansiella placerare har fortsatt att i stadig takt överge guld som investering, som vi ser i diagrammet över ETP-ers guldinnehav. Även innehaven i silver likvideras.
Priset på guld är nere på en nivå där många gruvbolag inte kan redovisa vinst långsiktigt och det gör att vi trots allt inte är beredda att gå kort.
Vi fortsätter tills vidare med neutral vy på guld.
Silver
Nedan ser vi kursdiagrammet för silver i dollar per troy ounce. Vi förväntar oss att marknaden ska testa botten vid 18 dollar igen och det är en liten bit kvar dit.
Vi fortsätter att vara neutrala guld och silver.
Platina & Palladium
Platinapriset borde ha stöd från strejkerna i Sydafrika och borde även ”gynnas” av Nelson Mandelas bortgång. Den allmänna förväntningen är att interna stridigheter inom landet kan öka oron nu. Strejken vid Northam-gruvan har pågått i en månad, men förhandlar har än så länge inte kommit någon vart. Fackföreningen vill ha 61% högre löner, medan gruvbolaget gick med på 8% den 25 november, vilket förkastades av fackföreningen. Löneförhandlingen väntas bli vägledande för andra platinagruvor.
Platinamarknaden drabbas av det svaga intresset för guld och silver, eftersom även platina är en investeringsmetall.
Tekniskt har platinapriset brutit en triangelformation på nedsidan, vilket signalerar en fallande trend. Enligt den teniska analysen skulle ett test av 1300 dollar vara att vänta.
Priset på palladium uppvisar i sammanhanget en förbluffande styrka, genom att stiga i pris den senaste veckan. Det råder dock ett underskott av palladium och efterfrågan från bilindustrin väntas växa. Fundamentalt ser det annorlunda ut för palladium jämfört med t ex guld. Än så länge finns dock inte någon teknisk köpsignal att agera på. Priset ligger fortfarande inom det breda prisintervall mellan 640 och 780 dollar per uns som marknaden pendlat inom det senaste året.
Vi behåller vår neutrala rekommendation på palladium och går även över till neutral på platina.
Jordbruksprodukter
Tre nyheter präglade marknaden för jordbruksprodukter i veckan som gick. Först sade ABARES att Australiens skörd av spannmål blir större än väntat, sedan skrällde Stats Canada med en rekordskörd, långt över såväl historiska rekord som marknadens förväntningar. Under hela veckan följdes det mycket kalla vädret i USA och med frågan om hur mycket det skulle skada höstvetet.
Marknaderna har annars blivit allt mindre volatila. De senaste tre månaderna har volatiliteten varit 16% i Chicagovetet och 14% i Matifvetet. Det är mindre än 5% av månaderna sedan 2007 som det varit så här lugnt i vetemarknaderna. Rapsmarknaden har varit extremt lugn de senaste veckorna, fram till Stats Canadarapporten i onsdags. Raps är i allmänhet en lugnare marknad än vete, men har nu faktiskt en högre kursrörlighet än Matif-vetet. Sojabönorna sticker ut, med en historiskt sett relativt hög kursrörlighet.
Nedan ser vi hur volatiliteten (beräknad på de senaste 90 dagarnas prisförändringar i spotkontraktet) förändrat sig.
Sedan juli för två år sedan har kursrörligheten i vetepriserna minskat från ca 40% till ca 15% idag. Det är i nivå med hektarskördevariationen. Detta hänger naturligtvis ihop med växande lager och lägre priser. Säsongsmässigt är det även vinter på norra halvklotet och få nyheter som kan påverka utbud och efterfrågan. Vintern är å andra sidan säsongen för prisförändringar i sojamarknaden, eftersom Sydamerika har tagit över som den stora producenten i världen och känsligt för odlingsbetingelser där.
På tisdag publicerar USDA sin sista WASDE-rapport för året. Marknaden förväntar sig ingenting från den, men jag tror inte man ska vara så säker. Det är först i och med den som resultatet av Argentinas, Kanadas, med fleras rapporter summeras till globala balanser, då USDA även lägger till en uppdaterad analys av efterfrågan.
Konjunkturen har vänt uppåt, men bara i länder som redan är ”mätta” sedan länge. Vi skulle tro att marknaden kommer att tolka WASDE-rapporten som negativ för majs, vete och sojabönor.
Odlingsväder
Det är kallare än normalt just nu, såväl i norra Europa som i Nordamerika. Temperaturen i USA har fallit och det väntas fortsätta vara kallt i veckan. Argentina fick nederbörd i norr, men inte i söder. Brasilien hade normal nederbörd. Inga större hot från vädret alltså.
Vete
November 2014 steg successivt under inledningen av veckan upp mot 200 euro per ton, men nådde inte riktigt ända dit. 200 euro är naturligtvis en teknisk motståndsnivå. Säljarna blev stärkta och köparnas övertygelse gav vika efter rapporten från Stats Canada i onsdags.
Decemberkontraktet 2014 på CBOT föll tillbaka ner mot det tekniska stödet, efter ABARES och Stats Canadas rapporter. Is-stormarna över oskyddat höstvete kunde inte påverka.
I diagrammet nedan ser vi ”non-commercials” nettoposition i terminer på Chicagovete. De passade på att köpa tillbaka några kontrakt, men är fortfarande extremt sålda vetekontrakt.
Nedan ser vi terminskurvorna för Chicagovete och Matif. Terminskurvan för Matifvete gick upp i veckan för alla terminslöptider med tillförlitliga priser. Chicagovetet föll för alla terminslöptider. Matifvetet gick mer in i backwardation och Chicago något mer in i contango. Det är två helt skiljda världar. Matifveteterminerna ligger för alla löptider över Chicagopriserna. Störst är skillnaden för spot-leverans, hela 40 euro per ton, dvs Matifvetet är 24% dyrare än Chicagovetet.
ABARES publicerade sin decemberrapport i veckan. Veteskörden förutspås öka med 17% till 26.2 mt och kornskörden med 15% till 8.6 mt. Canola-skörden väntas däremot minska med 15% till 3.4 mt, vilket ändå i så fall skulle bli Australiens tredje största skörd av canola någonsin. Sådden ägde rum sent i september och skörden väntas vara klar i slutet av februari. Sedan september-rapporten från ABARES har den totala skörden av vintergrödor höjts med 3 mt till sammanlagt 42.1 mt.
Stats Canada rapporterade att veteskörden blev 37.5 mt, det är 4.5 mt mer än i den förra prognosen och 38% mer än förra året. Det är en rekordskörd för landet och slog alltså det förra rekordet på 32.1 mt med råge. Det förra rekordet sattes 1990. Analytikerna hade förväntat sig en skörd på 33.8 mt. Ingen analytiker hade väntat sig en skörd över 35 mt.
ABARES och Stats Canada höjer global produktion med 6.2 mt. Det är väldigt mycket för bara två länder.
Vi håller fast vid vår rekommendation att ha en neutral position i förhållande till vetepriset.
Majs
Majspriset steg i veckan, trots att Kina annullerat beställningar från USA och att Kinas statistikkontor angett Kinas skörd till 217.5 mt, där USDA senast estimerade 211 mt. Tekniskt har 450 cent varit ett starkare stöd än man kunnat tro. Trenden är dock fortfarande nedåtriktad.
Argentinas sådd är 48% färdig. Normalt vore 62% sått. Lönsamheten talar, som vi påpekat tidigare för att reducera sådden av majs till förmån för sojabönor. Även vädret sägs nu verka för sojabönor.
I onsdags talades det även om att Argentina skulle sänka exportskatten på soja. Vi fann detta helt otroligt när vi hörde det. Och uppgiften dementerades sedan av både Finansdepartementet och Jordbruksdepartementet i Buenos Aires. Argentinas president och personerna kring henne gör säkerligen allt de kan för att beskatta den lilla grupp i samhället som de enkelt kan beskatta och dessutom se till att priserna på mat håller sig låga inom landet för att inte öppna för en revolution. De har ju just veckan innan kablat ut en totalt osannolikt låg siffra för veteproduktionen, som de kommer att basera exportlicenserna på, helt tydligt för att hålla priset på vete riktigt lågt under kommande år i Argentina, till glädje för konsumenterna som har det allt svårare.
Informa publicerade ett produktionsestimat för Brasilien som låg nära USDA:s 70 mt och långt från CONAB:s 78 mt. Även i Brasilien verkar ekonomin till sojans fördel, så klart.
Ekonomin i byte till soja dock kanske börjar ha en effekt på utbudet av majs under nästa år och därmed bör det påverka priset positivt också.
Det ska bli intressant att se om 450 cent håller och blir botten på den här nedgångsfasen.
Vi fortsätter med neutral rekommendation.
Sojabönor
Novemberkontraktet sjönk i veckan som gick, men ligger fortfarande på samma nivå som i slutet av oktober. 1150 cent är en nivå som priset gärna uppehåller sig kring, vad det verkar. Trenden är dock nedåtriktad och i takt med att vädret inte försämras i Brasilien, bör priset kunna fortsätta sjunka. Den allt lugnare marknaden tror vi inte kommer att vara länge. Kanske är det rapsen som visat vägen genom att börja falla.
Sådden i Brasilien är klar till 89%, förra veckan 78%. I Argentina är 66% sått, upp 16% från förra veckan.
Informas uppdaterade prognos för skörden i Brasilien 88 mt (+1.2 mt). ABIOVE ligger på 86.6 mt. USDA är på 88 mt och CONAB på 89 mt. Vi tror faktiskt mest på CONAB, eftersom de haft mest rätt hittills och bör ha bäst koll. De är inte ensamma att ligga så högt. Många andra prognosmakare ligger kring 90 mt.
USDA:s attaché i Buenos Aires uppskattade Argentinas skörd till 57.7 mt i veckan. Det ska bli intressant hur detta återspeglas i USDA:s WASDE-rapport i veckan. I den senaste WASDE-rapporten estimerades produktionen i landet till 53.5 mt.
EU har som bekant infört en bestraffande importskatt på biodiesel från Argentina. I onsdags gick ett rykte att Argentina skulle svara med att sänka exportskatten på soja och sojaprodukter, men det dementerades senare, som vi nämnt under Majs-avsnittet. Däremot har Argentinas regering föreslagit att höja inblandningen av biodiesel i dieseln från 8% till 10% inom landet för att ha någonstans att göra av biodieseln, kan man tänka.
Ekonomin är sådan att Brasilianska bönder kan komma att välja soja som andra skörd efter sojaskörden, istället för majs som är det normala. Brasilien försöker få lantbrukarna att välja vete istället och det talas om att ge statsbidrag för detta. Brasilien importerar mycket vete från Argentina, och är antagligen oroliga ur ett matsäkerhetsperspektiv, beroende på utvecklingen i Argentina och den minskade exportvolymen som Kirchner fattat beslut om.
Nedan ser vi relationen mellan priset på Nov 2014 sojabönor och Dec 2014 majs, alltså priset på SX4 dividerat med priset på CZ4. Kvoten backade lite till i veckan, från rekordet 2.55 till förra veckans 2.52 till fredagens 2.51. Trots detta är det alltså mycket mer attraktivt att odla sojabönor än majs.
Vi behåller säljrekommendation.
Raps
November 2014-kontraktet som legat i en tids stiltje, kom på fall efter Stats Canada-rapporten i onsdags. Tekniskt ser det ut som om prisfallet kan accelerera och nå ner mot 360 euro inom kort. Där bör det finnas stöd, men det kan inte heller uteslutas att priset faller ner till 350 euro per ton, basis november 2014-kontraktet.
Stats Canada rapporterade att skörden av canola blev 18 mt, 2 mt högre än i den föregående prognosen. Marknadsanalytikerkåren hade väntat sig en skörd på 16.9 mt. Det senaste rekordet var 14.6 mt, vilket nu alltså slogs med råge. Skörden i år är 30% större än förra året.
ABARES sänkte sin skörd av canola något, vilket gör att uppjusteringen av global produktion inte blir fullt ut 2 mt.
Priset på rapsfröterminen (nov) handlas nu ganska lågt i förhållande till veteterminen (nov). Rapspriset är 87% högre per ton än vete, vilket är den lägsta premien för raps för novemberleverans hittills för dessa kontrakt. När nu allt talar för ett ännu lägre pris på rapsterminer, kommer kvoten att försämras ytterligare – om inte även vetepriset faller. Vetemarknaden ser åtminstone tekniskt, starkare ut, så det talar för att raps förlorar ytterligare mark i förhållande till vete.
Nedan ser vi hur kvoten mellan novembers raps- och veteterminer utvecklat sig över tiden.
På basis av rapporterna i veckan och för att den tekniska bilden indikerar en nystart av pristrenden nedåt, går vi över till säljrekommendation på raps.
Socker
Marskontraktet på råsocker fortsatte falla och stängde veckan på den lägsta noteringen 16.59 cent per halvkilo. För en vecka sedan var priset 17.15 cent. Det är kontraktslägsta. RSI-index på 25 (<30) indikerar en översåld marknad och man kan vänta sig ett slut på prisfallet, följt av en rekyl uppåt.
Om vi däremot tittar på ”spotkontraktet”, får vi en annan bild. Nedan ser vi spotkontraktets pris de senaste fem åren.
Vi ser att den fallande trendlinjen från pristoppen i början på år 2011 är bruten och att den senaste nedgången från toppen på 20 cent är en rekyl efter den första uppgången efter att den fallande trenden avslutats. RSI ligger även i det här diagrammet extremt lågt och signalerar en kraftigt översåld marknad.
Tekniskt tyder allt på att marknaden inom kort kommer att vända uppåt. Vi förväntar oss att den prisuppgången når högre än den senaste, dvs att nästa rörelse uppåt når över 20 cent per pund.
Skörden i Brasiliens södra och centrala delar är i full gång. I takt med att sockerbruken köper in råvara ökar också behovet av att prissäkra det lagret. Det kraftiga prisfallet de senaste veckorna beror säkert till stor del på sådana lagerhedgar. Den svaga brasilianska valutan gör att priset på sockerterminer är attraktivt för producenterna i Brasilien. Brasiliens centralbank agerade emellertid på penningmarknaden för att hejda valutans fall. Lyckas detta, kan det få flödet av prissäkring att minska.
Även i Indien sker viktiga förändringar. Priset på sockerrör som bonden ska få betalt är fastslaget i en lag, men med de låga priser på socker som råder, är detta idag för högt. Den senaste tiden har två sockerbruk stängts. Sockerindustrin har framfört klagomål till regeringen, som nu har svarat. Dels ska exporten av socker ökas. Detta är negativt för världsmarknadspriset. Men det diskuteras också att öka inblandningen av etanol från dagens 5% till 10%. Detta skulle vara positivt för sockerpriset.
Det stora socker och etanolfokuserade handelshuset Czarnikow publicerade en rapport om sockermarknaden i torsdags som var mycket positiv. Czarnikows marknadsanalytiker tar fasta på att det låga priset på socker stimulerar konsumtionen. De beräknar att konsumtionen har ökat med 2.5% under år 2013, vilket är den högsta konsumtionsökningen de senaste fyra åren och närmar sig den ökningstakt som rådde innan finanskrisen slog till år 2008. Den arabiska våren slog också till och dämpade den tidigare starka konsumtionstillväxten. Mellan 2009 och 2011 låg konsumtionsökningen globalt på mindre än 1%.
Konsumtionstillväxten har enligt Czarnikow återvänt och de har justerat upp sitt efterfrågeestimat för 2013 från 172.1 mt (från maj 2012) till 175.2 mt i sin augustirapport. Det skulle innebära att de senaste årens dämpade konsumtionsökning är över och att världen har gått tillbaka till att efterfråga ca 2.5% mer socker varje år, drivet av de två faktorerna befolkningstillväxt (1% per år) och att fler får råd att unna sig socker – vilket är en konsekvens av tillväxt i tillväxtländer och lågt pris.
Den som tycker om att köpa på rekyler, kan passa på nu. Vi rekommenderar köp av SOCKER S eller BULL SOCKER X4 S för den som vill ta mer risk.
Kaffe
Kaffepriset vände ner i veckan efter två veckors uppgång. Produktionen i Colombia var i november 45% högre än förra året samma månad och den statistiken tyngde marknaden.
Den genomsnittliga kostnaden för att producera ett pund arabica kaffe kommer enligt USDA att vara 147 cent under 2014. Ett långsiktigt jämviktspris bör ligga där, eller över den nivån. Ett pris på 106 cent är därmed inte långsiktigt hållbart. Marknaden tyngs dock fortfarande av den nya produktion som stimulerades av de högra priserna för tre år sedan och att länder vars odlingar drabbats eller slagits ut av bladmögelsvampen Roya, nu återigen kommer i produktion med resistenta sorter.
Från Vietnam rapporteras också om stigande produktionskostnader. Vietnamesiska Vicofa redovisade i torsdags en undersökning bland landets kaffebönder som visade att kostnaderna ökar med 15 – 20% i år. Bönorna är 8% mindre än vanligt och skörden väntas bli 15% lägre än förra året. Det lägre priset innebär att investeringarna i ny produktion minskar nästa år.
På samma sätt som Czarnikow menar, att befolkningstillväxt, lågt pris och allmän ”normalisering” av ekonomin i tillväxtländer leder till en återgång till konsumtionstillväxten avseende socker, kan man resonera att kaffekonsumtionen också bör öka. Med ett pris långt under produktionskostnad och med produktionskostnader som både i Brasilien och Vietnam ökar med uppåt 20% på årsbasis, vore det märkligt om priset på terminsmarknaden inte förr eller senare vände starkt uppåt.
Just nu är dock priset på väg ner för att testa bottennivån igen och kanske även 100 cent, en historiskt viktig teknisk stödnivå. Den som är intresserad av att köpa kaffe kan avvakta om priset når ner mot bottennivåerna och köpa där, men också se till att gå ur marknaden om priset går under 100 cent.
Generellt sett behåller vi tills vidare neutral rekommendation, till dess vi ser tecken på ett trendbrott.
[box]SEB Veckobrev Veckans råvarukommentar är producerat av SEB Merchant Banking och publiceras i samarbete och med tillstånd på Råvarumarknaden.se[/box]
Disclaimer
The information in this document has been compiled by SEB Merchant Banking, a division within Skandinaviska Enskilda Banken AB (publ) (“SEB”).
Opinions contained in this report represent the bank’s present opinion only and are subject to change without notice. All information contained in this report has been compiled in good faith from sources believed to be reliable. However, no representation or warranty, expressed or implied, is made with respect to the completeness or accuracy of its contents and the information is not to be relied upon as authoritative. Anyone considering taking actions based upon the content of this document is urged to base his or her investment decisions upon such investigations as he or she deems necessary. This document is being provided as information only, and no specific actions are being solicited as a result of it; to the extent permitted by law, no liability whatsoever is accepted for any direct or consequential loss arising from use of this document or its contents.
About SEB
SEB is a public company incorporated in Stockholm, Sweden, with limited liability. It is a participant at major Nordic and other European Regulated Markets and Multilateral Trading Facilities (as well as some non-European equivalent markets) for trading in financial instruments, such as markets operated by NASDAQ OMX, NYSE Euronext, London Stock Exchange, Deutsche Börse, Swiss Exchanges, Turquoise and Chi-X. SEB is authorized and regulated by Finansinspektionen in Sweden; it is authorized and subject to limited regulation by the Financial Services Authority for the conduct of designated investment business in the UK, and is subject to the provisions of relevant regulators in all other jurisdictions where SEB conducts operations. SEB Merchant Banking. All rights reserved.
Analys
Brent near USD 100 again(!)… SPR headlines cannot replace Hormuz flows
Brent crude is trading higher overnight, up roughly USD 4.5/bl from yesterday’s close. That said, prices were at one point up nearly USD 8/bl during the night before easing back this morning. Brent is currently hovering around USD 98/bl.

Analyst Commodities, SEB
This week has been extraordinarily volatile. We have seen intraday highs at USD 119.5/bl and intraday lows at USD 81.16/bl: all within roughly 38 hours. Every headline is being parsed for signs of escalation or de-escalation, and price action reflects exactly that.
The latest political headlines do little to calm the market. President Trump told Axios on Wednesday that the war with Iran will end “soon” because there is “practically nothing left to target.” On the surface, that sounds like an attempt to signal that the campaign is nearing its end.
Yet, the rest of the reporting points in the opposite direction. According to the same article, neither US nor Israeli officials have received any internal guidance on when military operations are expected to stop. Israeli Defense Minister Israel Katz said the war will continue “without any time limit” for as long as necessary to achieve its objectives. In parallel, both US and Israeli officials are reportedly preparing for at least two more weeks of strikes inside Iran.
That is a major mismatch. Trump is talking as if the campaign is close to completion, while those involved operationally appear to be preparing for something much more prolonged. For the oil market, that alone is enough to keep prices elevated. Even if the White House wants to calm expectations, the underlying signal is still that this may not be over anytime soon.
The “at least two more weeks of strikes” headline matters when you put the numbers into context. We have already had roughly 11-12 days of conflict. Add another 14 days, and we are suddenly looking at around 25 days in total. Apply that to roughly 20 million bl/d of flows through the Strait of Hormuz, and you are talking about something close to 500 million barrels of disrupted supply to global markets.
That is where the 400-million-barrel SPR release headline needs to be understood properly. Yes, 400 million barrels sounds huge. But the key issue is not the total volume (it is the daily release rate). The maximum sustainable release rate is roughly 2 million barrels per day, meaning a 400-million-barrel release would take around 200 days to fully hit the market.
So even though the headline number looks impressive, the short-term offset is limited. If a major disruption removes 15-18 million bl/d from the market, roughly the scale tied to Hormuz flows, then a 2 million bl/d emergency release barely scratches the surface.
i.e., SPR releases are likely more to signal and calm market psychology than replacing lost supply.
There has also been some confusion around the US reserve-release headlines. The 172 million barrels referenced in some reports are not additional barrels on top of the 400 million already announced, they are part of the same broader release package.
Our base view remains that Trump will want this war to end. Oil prices and the approaching midterm elections will push him in that direction. But the much harder question is what it would take for Iran to “reopen” Hormuz fully and safely afterwards. Compensation for rebuilding damaged infrastructure? Guarantees against renewed attacks? Some broader political or security arrangement? That remains completely unclear.
Another important point is that two more weeks of strikes also mean two more weeks of risk for lasting damage to oil infrastructure. Even if the conflict eventually de-escalates, the market may still have to deal with damaged loading facilities, terminals, pipelines or shipping routes. That is part of what makes this more serious than a simple headline-driven spike.
At the same time, some of the “lost” supply may in practice be delayed rather than permanently destroyed. Oil has been built up inside the Gulf during the disruption, and some of those barrels would start flowing back to global markets once the Gulf reopens. So, part of the current shock could later reverse as trapped supply is released.
Overnight headlines underline just how nervous the market remains. Trump said he wants to refill the SPR quickly, Oman reportedly began evacuating ships from Mina al Fahal, and Brent briefly moved back above USD 100/bl as disruption hit a key Omani port. In addition, China has reportedly told refiners to suspend all refined fuel export cargoes: another sign that governments are shifting into supply-security mode.
Another thing often overlooked in these situations is hoarding behavior. If governments or market participants start stockpiling aggressively, the effect can make the situation worse. That is exactly what happened during the 1970s oil crisis, when precautionary buying added roughly 2-3 million bl/d of extra demand on top of the underlying supply shock. That kind of behavior can amplify price spikes very quickly. China has already been building inventories over the past year, and there are signs that other large importers such as Japan and South Korea are also securing as many barrels as they can.
Finally, on naval escorts: we have highlighted before that even if they are introduced, flows would still likely remain well below normal. Lloyd’s estimates that naval escorts could in theory protect enough ships to keep some traffic moving, but that this would require more naval assets than are currently available. Even in that best-case scenario, less than 10% of normal traffic may get through, and realistically, even that may prove optimistic.
In short, inventory releases may help at the margin, but they are nowhere near large enough to offset a major physical disruption. The real issue is not the headline volume of reserves; it is whether physical flows through Hormuz can resume in a credible and sustained way.
_______________
Yesterday’s US DOE report was somewhat mixed, but with the key point being that commercial crude inventories rose by 3.8 m bl on the week to 443.1 m bl. Even after the build, crude inventories still sit around 2% below the five-year average for this time of year.
On the products side, the picture was more constructive. Gasoline inventories fell 3.7 m bl, while distillates declined 1.3 m bl. Gasoline stocks remain about 5% above the five-year average, but distillates are now roughly 2% below. Total commercial petroleum inventories fell by 2.0 m bl on the week, which softens the bearish read from the crude build alone.
Refinery activity picked up further, with crude runs increasing by 328 k bl/d to 16.2 m bl/d, while utilisation rose to 90.8%. Product output also moved higher, with gasoline production at 9.9 m bl/d and distillate production at 4.9 m bl/d.
On the demand side, the four-week averages remain reasonably supportive. Total products supplied are running 1.9% above the same period last year, with gasoline up 0.8%, distillates up 0.4%, and jet fuel showing the strongest growth at +7.3% YoY.
i.e., the crude build is the headline, but the broader inventory picture is less bearish than that suggests. Product draws continue, total commercial inventories fell, and crude stocks remain slightly below normal for the time of year.


Analys
It is like the market believes in magic. That makes Brent 2027 such a bargain
IEA Proposes Largest Ever Oil Release From Strategic Reserves (WSJ). Brent up 3.3%. Doesn’t look like the oil market thinks that ”largest ever” release of strategic reserves will help much against current crisis. Brent up 4% to $91.3/b.

Buy Brent 2027 at close to ”neutral price”. Brent crude for year 2027 is trading at $71.6/b. That is just $3.6/b above the ”neutral price” of $68/b. When the global oil market fluctuates between surplus and deficit, the Brent spot price will swing below or above this ”neutral price” of $68/b. Sometimes way below as in spring of 2020 and sometimes way above.
Brent spot is trading $22/b above the ”neutral price” of $68/b. The Brent 1M price is trading at $90/b this morning and $22/b above the ”neutral price” in an expression of risk, stress and disruption of oil logistics as the Persian Gulf is closed. But the market is pricing Brent Y2027 at $71.6/b and a premium of only $3.6/b above the neutral price. Implicitly assuming that the oil market will be normal in 2027 with normal inventories and normal supply. Everything restored.
If global stocks draws down 500 mb, then $80/b 2027 is the price. More if oil infrastructure damaged. Brent averaged $81/b in 2023/24. Then global visible stocks rose 500 mb in 2025. Mostly east of Suez. Brent then averaged $63/b in 4Q25. If the Strait of Hormuz is closed for 25 days, then global stocks will draw down by 500 mb. Brent should then trade around $80/b just due to the inventory drawdown. Higher if inventories are drawn down more and yet higher if installations of oil production, processing, refining or shipping logistics are damaged. Takes significant time to repair and restore.
When the market now prices Brent 2027 at only $71.2/b it thus assumes that inventories will only draw down by some 250 mb. Ops, we are already there as the Strait of Hormuz now has been closed for 11-12 days. It also assumes that there will be absolutely no lasting damage to oil infrastructure in the Persian Gulf.
Risk that Israel will damage Iranian oil infrastructure. It is increasingly argued that Israel and the US have different strategic goals. The US/Trump wants to end this as quickly as possible. Wants to see oil prices fall quickly back to normal. Israel however probably wants to use this once in a lifetime opportunity to totally destroy and degrade Iran altogether. High or ultrahigh oil price not so important. Leaving Iran with no water, no oil, no money, no economy and very limited capability to rebuild its country (and weapons systems and nuclear facilities) after the war.
Brent 2027 is just one Israeli bomb away from jumping to $80/b or higher. Brent crude calendar 2027 today trading at $71.6/b is just one Israeli bomb (hitting Iranian oil infrastructure) away from trading at $80/b or higher. Global inventories have already suffered 11-12 days of Hormuz closure. I.e. the world has lost 220 – 240 mb of oil stocks. And as stated above, the price of $71.6/b is only $3.6/b above the ”everything is normal price”. What a bargain. Buy it!
Fear is starting to rush through the veins Birol. Looking back at recent events. Fathi Birol (IEA) last week: ”Plenty of oil in the market. No need to release strategic reserves.” Then G7 preparing for release. And now ”IEA Proposes Largest Ever Oil Release From Strategic Reserves (WSJ)”. This shows how the sense of fear is starting to rush through the veins Birol.
Oil price spike forced Trump to the podium. Another is on Monday. Brent spiked to $119.5/b. That forced Trump to jump to the podium reading a statement (quite rare that he reads a pre-written note) of how great everything is going. That all will soon be over. Any issues with the oil market and oil prices will be solved. Trump has the oil markets back. Market believed him and Brent fell sharply. This shows the power of oil. It makes even the most powerful person in the world jump to the podium in an effort to try to talk away the physical problems of the world. It shows that Trump is not in control. Iran declared right after the speech that it is not up to Trump to decide when the war is over. Iran will decide when it is over. Trump might declare victory, pack up and go home. That will however not give any guarantees for the opening of the Strait of Hormuz. That is up to Iran.
Iran has the upper hand. They control the Strait of Hormuz. They control the oil. Trump, Birol and the rest are basically talking about it.
No signs that the world is able to open the Strait of Hormuz by force as promised. We have seen reassurances over the past week that insurance schemes will be set up to cover the war risks so that ships can go through. And that warships will provide safe passage in convoys. Nothing of that so far. It doesn’t take very expensive weapons (Iran has loads of Shahed drones) to shoot at the VLCCs going through. A drone now and then will keep flow of oil through the Strait of Hormuz muted if not fully closed.
Oil for all or oil for no one. “Strait of Hormuz will either be a Strait of peace and prosperity for all,” Ali Larijani, Iran’s top national security official, said in a social media post on Tuesday. “Or it will be a Strait of defeat and suffering for warmongers.”
Brent Y2027 and beyond is such a bargain!

Analys
Nat gas up ish 100% in two weeks as supply vulnerability = reality
European gas markets are no longer repricing risk. They are pricing disruption.

Analyst Commodities, SEB
Since yesterday morning, TTF has moved violently higher. After trading around EUR 39/MWh early yesterday, the market spiked to EUR 49/MWh in the afternoon, a EUR 10/MWh move in just a few hours. That first leg higher followed reports of halted Qatari LNG production, precisely the operational vulnerability we highlighted yesterday: limited storage buffers, and Ras Laffan as an exposed target.
Later in the evening, prices retraced to around EUR 43/MWh. The second leg was even more aggressive. Overnight, TTF surged from ish EUR 43/MWh to nearly EUR 60/MWh as we write. The trigger was explicit rhetoric from an advisor to the Iranian Revolutionary Guard stating that the Strait of Hormuz is closed and that vessels attempting to transit would be targeted.
That materially shifts the probability distribution. This is no longer about shipping hesitation. This is about declared closure risk. It was some pullbacks this morning linked to reports that Chinese gas buyers are pressuring Tehran to keep the Strait open. That is logical: Asia is the primary destination for Gulf LNG. But Iran has now signaled intent. At this stage, it looks like only meaningful de-escalation from Washington would materially cap upside momentum in oil and gas.
Physical vulnerability is real. Yesterday we highlighted three core vulnerabilities:
#1 20% of global LNG trade transits Hormuz.
#2 Qatar exports ish 9-10 Bcf/d through a corridor with virtually no bypass capacity.
#3 Qatari liquefaction operates with only 1-2 days of storage buffer.
The third point ref. Qatari LNG is now central. Liquefaction trains run continuously. If vessel loading stops due to distruptions or physcial attack on infrastcutre, storage fills rapidly. Once tanks approach capacity, output must be reduced. Restarting trains is not instantaneous. i.e., maritime disruption becomes upstream supply loss as we speak.
Unlike some of the oil, LNG cannot be rerouted through pipelines in the Persian Gulf. Also, the global LNG system is narrower, more concentrated and structurally less flexible. There are no strategic LNG reserves of scale. Removing, or even temporarily freezing, ish 20% of global trade creates immediate tightening across both basins.
Europe is indirectly exposed: while 80%+ of Hormuz LNG volumes are Asia-bound, Europe is not insulated. Roughly 8-10% of European LNG imports are indirectly linked to Gulf supply. More importantly, if Asia loses Qatari volumes, it bids aggressively for US cargoes. That tightens the Atlantic basin and lifts TTF.
The backdrop is not comfortable. European storage sits around 30%, well below the ten-year seasonal average of 44%. March weather remains slightly bearish (NW Europe ~2°C above normal), which provides short-term demand relief, but weather cannot offset sustained loss of large LNG volumes.
Going forward, duration is everything. Our base case yesterday assumed 4-5 days of meaningful disruption followed by a messy partial restart. That assumption now looks optimistic if rhetoric translates into sustained closure.
Iran does have strong economic incentives to avoid prolonged closure; its own crude exports depend on the strait. But if Tehran perceives the situation as existential, economic self-interest may become secondary. That is the key swing factor.
This is ultimately an endurance game. The question is not whether the strait can be fully sealed, but how long meaningful disruption can be sustained.
At current levels, the market appears to be pricing roughly a 1-2-week disruption, effectively a fleet productivity shock (shipping delays, insurance hikes, restart lag) rather than structural long-term supply loss. If Qatari output resumes relatively quickly, TTF likely consolidates in the EUR 40-50/MWh range.
If disruption extends to one month, roughly 7 million tonnes of LNG will be removed from the market. Europe could effectively lose around 5.5 million tonnes per month through displacement effects. In that case, inventories fall more sharply and TTF moves decisively into EUR 60+/MWh territory.
A multi-month Ras Laffan outage is a different regime entirely. At that point, the system risks a 2022-style squeeze, where EUR 100/MWh and above cannot be excluded and demand destruction becomes the primary balancing mechanism.
Yesterday we framed EUR 90-100/MWh as a tail scenario. With TTF already printing near EUR 60/MWh, the gap between “tail” and “plausible stress case” is narrowing, but sustained supply loss over 1-2 weeks is still required for that scenario to materialize.
Iran has made clear that energy flows are part of its retaliation strategy. The key variable from here is endurance. Even partial choking of flows, combined with persistent strike risk, is sufficient to keep prices elevated. A prolonged period of instability would pressure global energy prices and, indirectly, US gasoline prices, a politically sensitive variable heading into US midterm elections.
i.e., unless a diplomatic off-ramp emerges, duration of disruption is now the central driver.
In short: availability of LNG exports from the Persian Gulf, and the restart timeline at Ras Laffan, are the two dominant swing factors from here. Volatility will remain elevated. The system is too concentrated and too inflexible to absorb prolonged disruption without further repricing.
-
Nyheter3 veckor sedanLappland Guldprospektering säkrar kapital för en påskyndad tidsplan
-
Nyheter3 veckor sedanEtt samtal om ädelmetaller ur ett längre perspektiv
-
Nyheter2 veckor sedan1,5 timmar om varför guld och silver kommer att fortsätta att gå upp i pris
-
Analys3 veckor sedanBrent above USD 71: Options skew and geopolitics argue against short positioning
-
Nyheter2 veckor sedanRekorddyr februari i norr, fortsatt höga elpriser i mars
-
Nyheter2 veckor sedanDatacenter på 300 MW byggs i Långsele
-
Nyheter2 veckor sedanVärldens största batterisystem ska byggas i Minnesota, på massiva 30 gigawattimmar
-
Nyheter1 vecka sedanChristian Kopfer kommenterar läget på oljemarknaden och Anders Wennberg halvmetallen antimon



































